Online föreläsning på Paltalk 5 februari 2010.

• Ladda ner: 2010.02.05.paltalk-karleken.i.imam.hosseins.karavan-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Imam Hossein(A) genomförde en revolution som fick hela universum att skaka och häpna. Men denna revolution var inte möjligt utan de fulländade följeslagarna han hade som gjorde det ultimata offret för hans väg. Frågan man kan ställa sig är, ”Vad var det för kärlek i deras hjärtan som drev dem till att göra vad de gjorde? Vad var det för kärlek som gav dem en sådan styrka att en torterande död smakade honung och sötma så länge den inträffade vid Imam Hosseins(A) sida?”

I och med att vi ihågkommer Imam Hosseins(A) arbain, 40 dagars minnesdag, fann jag inget mer inspirerande att föreläsa om än kärleken i Imam Hosseins(A) karavan. Ur Imam Hosseins(A) rörelse finns otaliga exempel att dra, men i och med att det är Arbain har jag valt ett axplock på 4 stycken starka exempel som berör aspekter som vi alla, speciellt jag, måste förbättra. Dessa 4 exempel kommer kopplas till vår vardag och således inshaAllah påverka våra vanliga liv.

Hoppet är att de glimtar vi kastar på denna gudomliga kärlek under föreläsningens gång kommer motivera oss att kämpa ännu intensivare för att nå Allahs tröskel – även om det skulle innebära att vi måste korsa hav av eld för att nå dit.

1) Familjens styrka

Första exemplet vi ska titta på handlar om familjens styrka och hur viktigt det är att en familj stöttar och uppmuntrar varandra i det som är rätt.

På natten till Ashura, efter att Imam Hossein(A) hade sagt till alla att dom är fria att gå om dom önskar, för imorgon väntar döden till 100% för alla som är kvar. Vissa källor säger att upp till 500 personer övergav Imam Hossein(A) den natten. En av dessa källor är Sakinah bint Hossein(A) som säger, ”Jag såg 2 och 2, 10 och 10 gå iväg i mörkret”. Andra källor säger att ingen gick.

Hur som helst när dom som ville stanna hade stannat sade Imam Hossein(A), ”Om ni nu inte tänker gå så lyssna på mig: låt den som har en fru med sig lämna henne hos stammen Bani Assad”.

Vad Imam Hossein(A) ville säga var att imorgon väntar martyrskap för männen, och kvinnorna som blir kvar kommer tas till fånga. Så vill ni stanna så låt i alla fall kvinnorna få sin räddning och inte drabbas.

Bani Assad var en stam som bodde i vid en by precis vid Karbala. Taktiken var att Imam Hossein(A) tillsammans med sina kompanjoner skulle göra en plötslig aggressiv offensiv och öppna upp en tunnel genom krigsfältet så de som hade fruar kunde rida igenom, lämna fruarna vid byn och sedan återvända.

Bland Imam Hosseins(A) följeslagare fanns en person vid namn Ali ibn Mazaher. Efter att Imam Hossein(A) hade talat klart gick han till sitt tält där hans fru var. Båda var relativt unga. Hans fru sa till honom, “O make! Jag satt i tältet och lyssnade när Imam Hossein(A) talade. Men i slutet blev det oroligt och massa oväsen så jag hörde inte riktigt. Vad var det sista han sa?”
Ali ibn Mazaher svarade sin fru, ”Imam Hossein sade till oss att rädda våra kvinnor härifrån eftersom här inväntar stora svårigheter.”
Hon sade, ”Ok, vad är din åsikt då? Du är min make, så vad tycker du?”
Han svarade, ”Jag tycker desamma. Gör dig redo så jag kan rädda dig härifrån.”
Frun reste sig upp och gick till mitten av tältet och slog sitt huvud stenhårt mot tältpålen. Sen grät hon ut, ”Så du är nöjd med att du räddar din fru medan Zaynab, Imam Alis(A) dotter skadas? Är det rättvist?! På Domedagen vill du möta Profeten(S) med ett gott samvete medan jag måste möta Fatima Zahra(A) med skam för att jag övergav hennes dotter?”!
Ali ibn Mazaher svarade, ”Men jag vill det bara för din egen skull!”
Och hans fru svarade, ”Och jag själv vill stanna!”
Ali ibn Mazaher började gråta stort. Han kunde inte stanna i tältet mer. Han gick med ett tårdränkt ansikte till Imam Hossein(A) som frågade, ”Vad har hänt? Varför gråter du?” Han berättade vad hans fru hade sagt om hans förslag. Imam Hossein(A) bad för denna kvinna.

Ur denna väldig känslorika och omskakande händelse finns minst två moraliska lärdomar att dra vad gäller relationen mellan make och hustru.

Den första är att där Ali ibn Mazaher kommer med förslaget att rädda sin fru börjar hon inte genast säga emot utan behärskar sig och frågar långt vad hennes mans åsikt är om saken. Lär er från detta mina respekterade systrar. I relationen med era män tänk inte västerländskt, tänk islamiskt. Rådfråga alltid era män och om ni tycker annorlunda så försök visa detta på ett ärofyllt sätt, låt det inte leda till aggression, irritation, en höjd tonnivå eller Gud förbjude att ni börjar svära och förnedra era män. Likaså bör vi bröder inte bestämma i förväg åt våra fruar utan rådfråga med dem och höra på vad de tycker och känner och utifrån detta dra ett bättre beslut.

Den andra lärdomen är hur extremt viktigt det är att familjen ställer upp och stöttar varandra i att göra det rätta. Vårt mål är trots allt att nå Paradiset av Allahs välbehag. Denna väg är lång och svår med många hinder. Ett ordspråk säger att Paradiset ligger i mitten av helvetet – vad som menas är just detta att det krävs uppoffring och svårigheter för att nå dit.

Som en familj kan man, fru och även barn stötta varandra och peppa varandra att fortsätta kämpa när man blir svag. Om jag faller håller min fru upp mig, och faller även hon lyfter vårt barn upp oss. Likaså om hon skulle falla eller vackla hjälper jag henne. Och, Gud förbjude, om någon av oss skulle gå vilse så kan den andra förhindra ens fördärv eller i värsta fall kapa benen av en innan man kvävs i mörkret.

2) Bönens vikt

Den andra lärdomen handlar om vilken central roll bönen har inom islam. Under Ashura dagen, mitt under stridens hetta, steg solen till zenit och tiden för bönen inföll. Imam Hossein(A) kallade sina följeslagare till sig för att upprätta bönen. Två av Imam Hosseins(A) kompanjoner, som var antingen kusiner eller bröder, sade: ”Medan ni ber så skyddar vi er ifall fienden skulle attackera”.

Följaktligen inledde Imam Hossein(A) middagsbönen med sina kompanjoner medan dessa två modiga män stod längst framme som livvakter. Den fega fienden som hade intalat sig själv att krigade mot Imam Hossein(A) fisabilAllah – för Guds skull, alltså dom var så vilseledda och ignoranta att dom ville döda Imam Hossein(A) för att nå Guds närhet – dessa fiender började skjuta pilar från avstånd mot Imam Hossein(A) och hans kompanjoner medan dom bad!! Fienden tänkte att så länge de ber kommer de inte gå till angrepp eller försvara sig själva och därför är det ett gyllene tillfälle att göra slut på Imam Hossein(A) och hans tappra kämpar.

Men längst framme stod Imam Hosseins(A) livvakter. Dessa två tog emot pilarna med sina sköldar allt eftersom de kom och när sköldarna var fulla med pilar och inte funkade längre använde de sina egna kroppar och hoppade framför pilarna innan dom nådde Imam Hossein(A).

I samma ögonblick som Imam Hossein(A) avslutade bönen föll dessa två tappra kämpar till marken, blodiga och spetsade av otaliga pilar och fick smaka på martyrdöden.

Vad säger detta er mina kära syskon? Den säger att bönen är viktigare än Imam Hosseins(A) följeslagare – nej, sannerligen är bönen viktigare än Imam Hossein(A) själv för Imam Hossein(A) själv sade att han reser sig för att upprätthålla bönen – med andra ord att återuppliva den Sanna Islam av Mohammad(S) – och Islam är viktigare än även Imam Hossein(A), och som han själv säger, ”Om min morfars religion endast kan överleva genom svärdet, kom då O svärd och ta mig!”

Låt oss kolla på oss själva nu syskon. Jag tittar in i mitt samvete, titta ni in i ert. Hur utför vi vår bön egentligen? Vissa av oss skäms för att be i skolan eller på jobbet, därför skjuter vi upp den, ibland enda till dess tid är ute, för att be hemma istället. Tro mig mina syskon, på Domedagen är det bedjarna som kommer vara stolta och de kommer skämmas som inte bad, men om ni skäms för er bön idag – hur tror ni ert tillstånd kommer vara imorgon? Om ni väljer att vara med era vänner eller kollegor här och är rädda för vad dom tycker – kommer ni onekligen imorgon på Domedagen att vara i deras grupp och inte räknas bland dom som håll stenhårt fast vid bönen.

Vissa av oss försöker be thohor eller maghrib på rätt tid, men när det kommer till asr eller isha blir den helt plötsligt försenad helt utan anledning. Alla böner har sin rätta tid och det är haram, förbjudet, att försena den utan giltig anledning. Vi har så många hadither och t.o.m Koranverser som talar om vikten av att be på rätt tid och vilket straff som väntar om man försenar bönen utan anledning. Imam Khomeini(RA) säger, ”Anpassa inte bönen efter din vardag, anpassa din vardag efter bönen!”

Om vi skulle vara så duktiga att vi ber på rätt tid, med en korrekt wodho, med en lämplig klädsel, med lite parfym och ha borstat tänderna med miswak innan – om vi gör alla förberedelser, men väl på bönemattan har hjärtat på annan plats – ja då är det som vi egentligen inte bett överhuvudtaget. Jag vet inte om jag borde nämna detta i och med att jag själv är osäker på om jag lever upp till mina ord nu eller inte så jag riktar dessa ord mot mig själv: ”O Ehsan! Skäms du inte att du står på bönemattan men din fokus likt en fågel flyger från gren till gren i tankarnas skog? Inser du inte att när du tänker på något annat så prioriterar du det och anser det vara viktigare än den du talar med just nu. Ve och skam över dig att du talar med Skaparen, kungarnas Konung, samtidigt som du tänker på skapelsen och Kungens slavar!”

Mina kära syskon, älskar ni Imam Hossein? Om ni gör det, glöm aldrig vad han stod upp, kämpade för och dog för. Älskar ni Imam Hossein(A) så visa denna kärleken i era böner för Imam Hosseins(A) kompanjoner gav livet för att ni ska få be på ett korrekt sätt idag!

3) Frihet från egoismen

Den tredje lärdomen vi kan dra från Karbalas revolution är hur högt en människan kan nå och att sann perfektion ligger i frihet från egoismen.

Imam Hosseins(A) bror, Abu Fadhl Abbas(A), bad om tillstånd flera gånger för att få gå ut och kämpa men förgäves. Till sist efter att barnen gråtit av törst så lyckades Abbas(A) övertyga Imam Hossein(A) om att i alla fall få kämpa sig fram till floden Eufrat och hämta vatten åt barnen. När Abbas(A) gick ut ur tältet och satte sig på hästen stod barnen glada och tittare på. Imam Hosseins(A) dotter Sakinah(A) sade till barnen, ”Var inte ledsna! Den här farbrorn jag har är modig och stark! Han kommer hämta vatten till oss!”

Abbas(A) var barnens hopp och vilken älskare Abbas(A) var att han utan att blinka var villig att offra sig för Imam Hosseins(A) barn!

Abbas(A) lyckades slå sig igenom fiendens ranker och nå floden. Väl vid floden böjde han sig ner och kände hur svalkande, kallt och fräscht vattnet var. Han tänkte, ”Om jag dricker lite och släcker min törst så kommer jag ha mer ork och styrka att kämpa!” Han böjde sig ner, tog en handfull och förde den mot munnen. Men innan han fyllde munnen kastade han iväg vattnet och sade till sig själv, ”Hur vågar du dricka Abbas när din mästare Imam Hossein och hans barn är törstiga?”

Abbas(A) fyllde bägaren och kämpade sig tillbaka. Men den fega fienden som inte kunde hindra Abbas(A) framfart avfyrade pilar från avstånd som en efter en träffade Abbas(A) och även bägaren så vattnet började rinna ut. En av dem lyckades hugga av Abbas(A) hand så han höll bägaren i andra handen. När även den höggs av tog han upp bägaren med tänderna och försökte kämpa sig fram tills han fick ett brutalt slag som gjorde att han föll för gott.

Under hela sitt liv kallade Abbas(A) alltid på Imam Hossein(A) som sin mästare, men då detta var hans sista andetag på denna jord ropade han för första gången, ”O min broder! Låt mig få se dig en sista gång!”

Imam Hossein(A) rusade till krigsfältet på sin häst, slog bort fienden och omfamnade sin broder som slutligen dog.

Men Abbas(A) osjälviskhet stannade inte där. Jag har inte läst detta själv men hört från vissa Ulema och Urefa att vid dödsögonblicket såg Abbas(A) Profeten(S) komma till honom, liksom han hade gjort med alla andra av Karbalas martyrer. Profeten(S) väntade på dom med en bägare vatten att släcka deras törst. Men när Profeten(S) gav Abbas(A) bägaren med vatten tackade han hövligt men drack inte och sade, ”Jag kan inte dricka medan min bror fortfarande är törstig vid livet!”

SobhanAllah mina syskon. Detta är toppen av mänsklig frihet. Detta är fullständigt renande från egoismens sjukdomar! Abbas(A) inte endast avstånd från det världsliga vattnet, han avstod även från paradisets vatten i väntan på och kärlek till sin mästare Imam Hossein(A).

Häri finns enorma lärdomar att hämta. Jag vill koppla det här särskilt till våra insatser för Islam och Imam Mahdi(AJ). Vår Imam och mästare lever, han är bland oss även om våra beslöjade ögon inte känner igen honom. Han är i behov av vår hjälp för att genomföra sin globala gudomliga revolution, men vi väljer att vila som soffpotatisar i vår egoistiska värld utan en helhjärtat och komplett insats för hans sak. Medan vi lutar oss tillbaka och gottar oss i det världsliga: film, mat, musik, internet, spel, nöjen och annat – så väntar Imam Mahdi(AJ) på oss att vi ska vakna ur vår slummer och förbereda oss för hans återkomst. Vad har vi gjort för Islam egentligen? Abbas(A) offrade sig själv inte för Imam Hossein(A) men för Imam Hosseins(A) små barn medan vi inte tänker en tanke på självaste Imam Mahdi(AJ)!!

Vi kanske drar på en ”Ajjal Faraja” i våra salawat, lyssnar på lite Duaa Nudbah på fredagar, har på några trevliga anashid eller latmiyyah, kanske läser en artikel eller två, försöker gifta oss på hans födelsedag – men något nämnvärt utöver så gör vi inte. Fienden och Shayatin jobbar 24/7 året om, i snö, kyla, regn och rusk för att motverka Imam Mahdis(AJ) revolution – men vad gör vi? Vi konsumerar deras gift, vi förslavar våra hjärnor med deras propaganda, vi förgiftar våra hjärtan med deras sjukdomar, vi kväver vår själ med deras gift – hur ska vi då orka kämpa? När dagen kommer är vi Gud förbjude andligt döda – hur ska vi då kunna väcka andra till liv?

4) Fulländad underkastelse

Detta för oss till den fjärde och sista lärdomen ur Karbalas revolution. Som ni kanske märkt har vi strukturerat föreläsningen att gå i kronologisk ordning över när händelserna skett. Samtidigt har vi försökt öka nivån på varje lärdom. Vi nådde slutet och kopplade det till Imam Mahdis(AJ) revolution, men att vi inte är förbereda för vi är andligt sjuka . Vad är då vaccinet och medicinen mot allt gift, all sjukdom, all propaganda och all världslighet som fienden bombaderar oss med dagligen?

Vaccinet och medicinen finner vi i den fjärde och kanske största lärdomen från Karbala. Denna lärdom kommer vi inte dra från en man utan från en kvinna, nämligen Zaynab(A). I Yazids palats försöker Yazid(LA) förnedra Zaynab(A) och hälla salt på hennes sår. Han sade med en ironisk ton, ”Så vad tycker du Zaynab att Gud är på vår sida, vi har vunnit och dödat din bror!”
Zaynab(A) sade en mening som de flesta av er hört många gånger. En historisk mening som belyser klimaxet av andlig perfektion. Hon sade, ”Ma ra’aito illa jamilah!” – ”Jag har inte sett något annat än skönhet!”

Vad är det här för mening?! Dom har våldsamt dödat och halshuggit din bror, dina barn, dina släktingar, dina vänner. Dom har dragit dig från Irak till Syrien i den heta öknen. Men du låter dig inte övertas av känslor eller depression, tvärtom ser du endast skönhet i det hela?! Du ser Guds vackra hand i den blodigaste massakern genom tiderna?! Vad är du för kvinna egentligen? Ja, det är sant. Ty det var inte Guds hand som dödade Imam Hossein(A) , det var människans ruttna hand. Men det Guds verk att du och jag idag sitter här, i ett land fjärran från Karbala, och minns och talar om Imam Hosseins(A) tappra kamp och om Zaynabs(A) spektakulära mod och roll.
Är man trångsynt och inte ser längre än sina egna fötter är det klart att Imam Hosseins(A) offer verkar dåligt, men om man sätter det i perspektiv över tidens lopp, historiens gång och hans rörelses påverkan på framtiden – ja då har han genomfört en av mänsklighetens största revolutioner. Zaynab(A) såg det här och även om hon inte hade sett det så hade hon ändå en sån extrem tillit till Gud att hon visste att Han inte skulle låta något ske om det inte fanns något gott i det.

Detta min vänner kallas fulländad underkastelse, och detta mina vänner är den mystiska och andliga toppen som islam vill föra oss till. Är vi där uppe kan inget påverka vårt humör, inga svårigheter kan bryta sönder oss, inga motvindar kan göra oss deppiga, inga problem kan göra oss passiva – ja ingenting för vi lämnar oss själva och våra viljor och underkastar oss fullständig Allah vilket är den sanna innebörden av att vara en muslim också, nämligen att leva i fullkomlig fridfull underkastelse under sin Herre – det är vad Islam innebär!

Vad är då vaccinet och botemedlet mot alla våra problem syskon?

Botemedlet är Islam! Islam är det perfekta system som Gud uppenbarat för människan som löser alla hennes individuella, sociala, ekonomiska, andliga och materiella problem. Vill vi vaccineras, vill vi hållas vakna och vill vi förberedas för Imam Mahdis(AJ) återkomst är den enda vägen att vi helt och hållet levet upp till Islams lagar och regler, både på det yttre planet i form av Sharia, och på det inre i form av moral och andlighet. Vi får inte komma med personliga tolkningar, tyvärr är detta ett vanligt fenomen bland oss muslimer. Istället för att erkänna vår egen svaghet och brist rättfärdigar vi den och försöker sänka islam till vår nivå istället. Kompis, som muslim får du inte lyssna på all form av musik – ”Vah! Va sägeru broshan!” Ja islam säger si och så, ”Nä, knappast, det är några med talibaner som hittat på bara, jag mår bra av musik”.
SobhanAllah. Ja ni ser mönstret mina syskon, vill ni må bra lyssna på den Heliga Koranen – ingen annan stans finner ni en bättre medicin. Vill ni må bra, vill ni inte förslavas, vill ni bli levande och inshaAllah räknas som en av Imam Mahdis(AJ) kämpar – lev upp till Islam helhjärtat. Är det någon lag ni inte praktiserar så studera, reflektera och utveckla er själva så ni blir mogna att praktisera den. Förkasta inte allting utan giltig grund. Islam är ett system och en vetenskap, liksom man inte bara kan säga ”Näh, jag tycker inte att 1 + 1 = 2”, vilket skulle göra att man anses som en åsna och kommer få IG på matten – så kan man inte dra ur sig egna teorier baserat på ingenting vad gäller Islam.

Detta är vad Imam Mahdi(AJ) vill ha, kämpar som är fullständigt underkastade, inte såna som när han kommer så säger dom, ”Varför gör du inte så här istället för så hör”. Nej, när han säger ”hoppa” säger dom inte ”varför” eller ”gör det själv” eller ”jag tycker inte det är bra att hoppa just nu”, dom säger ”Yes Sir!” Och frågar hur högt dom ska hoppa!

När Imam Mahdi(AJ) kommer, vilken islam är det han kommer implementera egentligen? Är det en halvbordad islam full med personliga idéer och tycken eller är det den Sanna Islam som Profeten(S) kom med? Om det vore en halvtaskig islam skulle han ju inte vara en Imam, då skulle han vara en vilseledare ungefär som dom som försöker vilseleda muslimerna idag till att bli sekulära. Om han ska införa den Sanna Islam av Mohammad(S) – varför förbereder du dig själv inte redan nu genom att först teoretiskt acceptera dess bud, lagar, principer och värderingar och sedan försöka tillämpa dessa praktiskt i ditt vardagliga liv?

Ja mina syskon, för syndaren är vägen sannerligen lång, men för älskaren som vill och anstränger sig, för honom är vägen kort och underbar. Som den Heliga Koranen säger:

[6:125]  فَمَن يُرِدِ اللّهُ أَن يَهْدِيَهُ يَشْرَحْ صَدْرَهُ لِلإِسْلاَمِ وَمَن يُرِدْ أَن يُضِلَّهُ يَجْعَلْ صَدْرَهُ ضَيِّقًا حَرَجًا كَأَنَّمَا يَصَّعَّدُ فِي السَّمَاء كَذَلِكَ يَجْعَلُ اللّهُ الرِّجْسَ عَلَى الَّذِينَ لاَ يُؤْمِنُونَ
[6:125] Gud vidgar bröstet hos den som Han vill vägleda, så att det kan fyllas av underkastelsen under Hans vilja, men hos den som Han vill låta gå vilse låter Han bröstet pressas samman i ångest, som hos den som stiger uppför ett högt [berg]. Så låter Gud nederlagets skam drabba dem som inte vill tro.

Avslutning

Mina älskade syskon, från Karbalas revolution finns många lärdomar att dra. Låt det inte vara endast en kulturell högtid och en sorglig saga man minns varje år, gör Karbala till en levande historia i era dagliga liv. Som Imam Jafar Sadiq(A) säger, ”Varje dag är Ashura och varje land är Karbala!”
Med denna föreläsning har vi belyst 4 viktiga lärdomar som kärleken i Imam Hosseins(A) karavan har skänkt oss. Det är nu vår plikt, var och en för sig med sitt eget samvete, att antingen ta vara på och leva upp till dessa lärdomar, eller att låta dem vara och fortsätta sitt liv oberörd och opåverkad som om ingenting har hänt. Imam Hossein(A) och hans tappra kompanjoner genomförde sitt test och fick bästa betyg, men du och jag min vän, vi har ännu inte examinerats och vill vi få högsta betyg måste vi lära oss från våra förebilder som gått denna väg före oss och har stakat ut vägen för oss så vi inte kan gå vilse.

Går vi i deras fotspår, går där dom gick, och stannar där dom stannade, ja då är vi räddare och sannerligen dikterar kärlekens lagar att en älskare vill leva som och leva upp till sin älskades ideal – allt annat vore blott en falsk dröm vi inbillat oss själva att tro på.

Frid vare med Hossein(A),
och Ali ibn Hossein(A),
och Hosseins(A) barn,
och Hosseins(A) efterföljare!
(Ziyarat Ashura)