Föreläsning i Malmö 28 augusti 2011.

• Ladda ner: 2011.08.28-malmo-tiden.ar.nu-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Imam Khomeini i egenskap av muslimernas ledare utropade den sista fredagen i månaden Ramadan som al-Quds dagen: en dag tillägnad inte enbart al-Quds och Palestina-frågan utan alla förtryckta världen över.

Al-Quds dagen är Universell. Det är inte en exklusiv dag för al-Quds bara. Det är en dag för de förtryckta att resa sig och stå upp mot de arroganta.

I år har demonstrationer utförts i Bahrain, Yemen, Tunisien, Gaza, Iran, Irak, Indien, Pakistan, Libanon, Qatif, delar av Europa, Malaysia, Indonesien, Turkiet, Bosnien m.fl.

De länder däri demonstrationerna blev förbjudna är självklart Saudi Arabien, Arab emaraterna, Qatar och Oman.

Med denna föreläsning vill jag inte fördjupa mig i detaljerna kring Palestina-frågan i sig. Det är ett hett och känsligt ämne som vi alla känner väl till och har diskuterat många gånger förr. Vad jag istället vill lyfta fram är: Vad gör vi för att förbättra de förtrycktas tillstånd rund om i världen?

En enda kropp

Ett av tvivlen och motargumenten som vissa har i frågan om Ockuperade Palestina specifikt och de fötrycktas tillstånd generellt är: Varför ska vi ens göra något?

I en hadith liknar Profeten(S) den Islamiska Nationen (Ummah) vid en kropp: Om en kroppsdel gör ont lider hela kroppen. Ockuperade Palestina är en del av den Islamiska Nationen, Ockuperade Irak är en del, Ockuperade Afghanistan är en del, Bahrain är en del, Somalia är en del, Bosnien är en del.
När bakterier träder in i kroppen och försöker rubba balansen och få människan att bli sjuk; hur reagerar immunförsvar då? Den skickar omedelbart vita blodkroppar för att attackera och avlägsna fienden.

Vet ni vad en fästing är? En fästing är en liten spindelliknande parasit som biter sig fast i kroppen på människor och djur och lever på att suga i sig blod från värdens kropp. På detta sätt sprider fästingen också flera sjukdomar som exempelvis borrelios och TBE.

Om nu en fästing biter sig fast i din hand, en annan i din fot och en tredje på ditt lår hur känner du dig? Det värker. Områdena runt fästingarna blir inflammerade. Hela din kropp lider. Struntar du bara i fästingarna? Skulle du göra det skulle du till slut i somna av smärta. Nej istället anstränger du dig och försöker avlägsna dem på bästa möjliga sätt.

Vi har åtminstone tre Islamiska länder där tre fästingar bitit sig fast och suger i sig all olja och alla resurser som dessa länder har. En av dem är Palestina som ockuperats i 63 år av en illegitim blodssugande fästing vid namn Israel, och de andra två är Afghanistan och Irak som ockuperats i 10 år respektive 8 år av en arrogant imperialistisk fästing som Imam Khomeini kallade “Shaytan al-Akbar”, den Stora Satan, och som västvärlden kallar för USA.

Folk dör dagligen i dessa tre länder syskon. Jag vill inte mäta folks lidanden för mängden lidande kan inte mätas i siffror men bara som en form av jämförelse titta på terroristdåden i Norge. Anders Breivik dödade totalt 77 personer, 8 i explosionen och 69 sköt han ihjäl på ön. Detta motsvarar en bilbomb i dagens Irak. Vet ni hur många attentat som gjorts i Irak sedan ockupationen startade 2003? Wikipedia listar dem alla. Jag räknade ihop dem och fick totalt 1778 bombningar på 8 år. Det är ett genomsnitt på 222 bombningar per år. Det innebär ett attentat var 40:e timme i 8 år i sträck!!

Endast Allah vet hur många oskyldiga som dött i dessa explosioner. Endast Allah vet hur många barn som blivit föräldralösa eller hur många kvinnor som tvingats prostituera sig som en direkt följd av en ekonomiska krisen. I 8 år har västvärlden med USA i spetsen varit där: Med all sin teknik och kunskap och alla sina resurser har dom ändå inte lyckats stabilisera landets infrastruktur. Hallå! Praktiskt användbar elektricitet har varit uppfunnet i nästan 200 år i resten av världen: Varför har Irak fortfarande inte någon stabil elektricitet?

Palestinas folk lider, Afghanistans folk lider, Iraks folk lider. Imam Khomeini säger:

Vi är på de förtrycktas sida, oavsett vilken ursprung de innehar. Palestinierna är förtryckta utav israelerna, därför är vi på deras sida.

Vi är muslimer och muslimer är syskon. Vi ingår i en och samma kropp och den kroppen är Islam. Om någon del av denna kropp är i smärta eller angrips av fienden lider vi alla och vi alla måste omedelbart samarbete för att avlägsna smärtan och hotet.

Likgiltighet gentemot förtryck

Profeten(S) i en hadith sade att den som hör en muslim ropa på hjälp och inte svarar på något sätt ÄR INTE EN MUSLIM!

Är vi inte Shia? Säger vi inte att vi älskar Amir al-Momenin Ali ibn Abu Talib(A)? Vad tror ni Imam Ali(A) skulle gjort om han hade levt idag?

I ett av krigen rapporterar dom till Imam Ali(A) att fienden plundrat en stad där dom har attackerat en judisk kvinna och slitet av henne örhängena. Amir al-Momenin(A), som vi säger att vi älskar, vars martyrskap vi grät över i förra veckan. Samma Amir al-Momenin(A) när han fick höra denna nyhet reste sig upp och grät ut:

“Om en muslim hör detta och dör av sorg är han inte att klandra!”

Är vi verkligen muslimer? Om vi är muslimer ska våra hjärtan brinna i eld och lågor när vi hör om de förtrycktas tillstånd.

Om dom säger på nyheterna imorgon att Gud förbjude den och den Marj’an har dödats skulle vi alla reagera. Men varför bryr vi oss inte när en vanlig människa dör? Varför får inte ett oskyldigt liv som spills den rättvisa och den uppmärksamhet som den förtjänar?!

2005 rapporterade al-Jazeera att sionisterna förstört över 1200 moskéer runt om i Palestina sedan Israel skapades 1948. En av dessa är en historisk moské som ligger i byn Qissaria, sydväst om staden Haifa. Vet ni vad israeliterna gjorde med denna moské? Istället för att förstöra moskén förvandlade de den till en nattklubb med en bar som säljer över 90 olika sorters alkohol!!

När vi hör detta blir vi genast arga, vi blir genast upprörda. Men en hadith som både Shia och Sunni rapporterar säger att en troende är heligare än Kabah. Det betyder att döda en troende är värre än att förstöra Kabah. Varför är vi då så likgiltiga när det kommer till vanliga oskyldiga civila muslimer som dödas?

Sheikh Tusi rapporterar att Imam Jafar Sadiq(A) sade:

“Det fanns en gammal man i Bani Israel. Han höll på att be när han såg två barn som hade fångat en höna och drog av fjädrarna på hönan. Hönan skrek av smärta men den gamla mannen fortsatte med sina böner och hjälpte inte den stackars fågeln att räddas från de elaka barnens grepp. Så Allah den Allsmäktige beordrade jorden att svälja mannen och suga in honom till de lägsta djupen.”

Om likgiltighet gentemot förtryck av en fågel, ett djur, leder till denna sortens straff – vad väntar oss då om vi förblir likgiltiga när människor förtrycks, när barn förtrycks, när kvinnor förtrycks, när äldre förtrycks, när muslimer förtrycks, när troende förtrycks?!

Att hjälpa de förtryckta är en plikt!

Alla Ulema vars texter jag läst hittills är överens om att hjälpa en förtryckt är en plikt för varje muslim. Shahid Ayatollah Dastghaib tillägnar två kapitel i sin bok “Gonahane Kabirah” (“Stora synder”) till synderna att hjälpa förtryckare och att INTE hjälpa de förtryckta. Shahid Dastghaib skriver:

“Att hjälpa de förtryckta är obligatoriskt (wajib). Det betyder inte att det är obligatoriskt att hjälpa enbart de troende som är förtryckta. Kommandona för att hjälpa de förtryckta i ljuset av Koranen och hadither gäller beroende på vilka möjligheter hjälparen har. [Så] även om de förtryckta inte är Shia och tillhör andra muslimska grupperingar är det ändå obligatoriskt att hjälpa dem. Till och med om det är en icke-aggressiv otroende som förtryckts säger plikten att påbjuda det goda och förbjuda det onda att han ska hjälpas och ondskan ska avlägsnas.”

Källa: Shahid Ayatollah Dastghaib, Greater Sins, The Thirtieth Greater Sin: Not Helping the Oppressed

I Imam Alis(A) värld finns det bara två kategorier: förtryckare och förtryckt. Imam Ali(A) kategoriserade och placerade aldrig förtryckta i olika fack och grupperingar. Han sade i en välkänd hadith:

“Det finns förtryckare och det finns förtryckt och den som är tyst tar parti med förtryckaren.”

Han sade aldrig om det är en Shia som är förtryckt, eller om det är en Sunni, eller om det är en jude, eller om det är en icke-muslim. Han tittade inte på om det var en bosnier som förtrycktes, eller om det var en pakistanier, eller en kines, eller en svensk. För Imam Ali(A) spelade det ingen roll om den som förtrycktes var hans egen familj eller en judisk kvinna; hans hjärta brann för båda. Likaså brydde han sig inte om förtryckaren var en otroende eller en muslim; han avskydde förtryck varifrån den än kom.

Den Heliga Koranen säger:

وَلَا تَرْكَنُوا إِلَى الَّذِينَ ظَلَمُوا فَتَمَسَّكُمُ النَّارُ وَمَا لَكُم مِّن دُونِ اللَّـهِ مِنْ أَوْلِيَاءَ ثُمَّ لَا تُنصَرُونَ
[11:113] Sök inte stöd hos de orättfärdiga, så att ni inte blir svedda av helvetets eld; då kommer ni inte att vid sidan av Gud finna någon beskyddare, ja, ni blir helt utan hjälp.

Imam Jafar sadiq(A) säger:

“På Domedagen kommer en ropare att ropa: Var är förtryckarna, hjälparna av förtryckarna och dom som är lika förtryckarna? [Så mycket folk kommer att samlas] att till och med om en person har skaffat penna och bläck till en förtryckare för han att skriva en order av förtryck kommer alla dessa att bindas ihop i en bur av järn och kastas in i helvetet.”
(Wasa’il ul-Shia)

Älskar vi inte Imam Hossein(A)? Sörjer vi inte honom varje år? Vilken tanke tror ni skulle uppta Imam Hosseins(A) koncentration om han levde idag? Vad tror ni skulle göra honom ledsen? Vilket problem tror ni skulle få hans hjärta att blöda

Shahid Mutahhari besvarar denna fråga. Han säger:

Om Imam Hossein(A) skulle levt idag skulle han säga: “Om ni folk vill sörja mig idag, om ni vill gråta över mig, om ni vill slå er själva för mig, så måste er slogan vara Palestina!” Shimr dog för 1300 år sen, lär känna dagens Shimr! Idag måste dörrarna och väggarna i denna stad skaka för den Palestinska saken!

Varför just Palestina?

Nu vet jag att en del tänker: Varför just Palestina? Varför är Palestina så viktigt? Varför är ni så fästa vid Palestina? I 60 år har vi ropat Palestina och vi kommer fortsätta att ropa Palestina till den sionistiska regimen går under och hela Palestina befrias inshaAllah. Och jag ska förklara varför för de muslimer och västerlänningar som tänker så här.

Om al-Quds dagen säger Imam Khomeini:

Alla måste veta att supermakternas mål med att skapa Israel slutar inte i och med Ockupationen av Palestina. De planerar, Gud förbjude, att förlänga Palestinas öde till alla arabiska länder.

Om vi accepterar ockupationen av Palestina idag, om vi erkänner Israels existens idag: vem säger då att samma sak inte kommer hända imorgon med ett annat land? Tankesättet om Palestinafrågan i den västerländska världen är att det har varit konflikt i 63 år och bästa lösningen en tvåstatslösning där Palestina delas upp i en palestinsk stat och en israelisk stat. Detta är vad dom lär ut i skolorna också.

Men det spelar ingen roll om det har gått 63 år. Palestinierna visar samma uppoffring och samma mod som de gjorde från dag ett och israeliterna lever i samma osäkerhet och instabilitet sen dom gjort i dag ett. Och det ser man när dom konfronterar stenkastande ungdomar med stridsvagnar och Apache-helikoptrar. Hur ska vi erkänna Israel när hela grunden för Israel är fel? Tiden gör inte ett brott till en laglig gärning. Västvärlden trakasserar judar och Nazityskland utgör en etnisk rensning av judar; då borde västvärlden sona sina brott genom att skänka en bit av deras mark till judar att leva i frid. Varför tar dom ett land som inte är deras och ger bort?

Det är som att jag dödar en pappa och kastar ut hans son och sedan kommer hem till dig och ger nycklarna till ditt hem till den faderlösa sonen och säger det är synd om honom, han är hemlös, han har ingenstans och ta vägen samtidigt som jag själv bor i ett slott. Inte bara det, 60 år senare kommer jag och kräver av dig att erkänna att huset är hans. Om jag erkänner att huset är hans erkänner jag också att mitt motstånd mot hans intrång har varit felaktig.

Imam Sadiq(A) sade:

“Förtryckaren, den som hjälper en förtryckare och den som är nöjd med det [förtrycket] är alla partner i förtryck.”
(Wasa’il ul-Shia)

Låt alla personer och alla politiker och alla regeringar runt om i världen som erkänner Israel veta att de är delaktiga i förtrycket av palestinierna och jag svär vid Allahs liv att de kommer stå till svars för detta på Domedagen.

Vilka insatser har vi gjort?

Jag lovar syskon, det är en skam att vi kallar oss själva muslimer och är så likgiltiga och passiva. Vilka insatser har vi gjort för de förtryckta? Hur kommer det sig att icke-muslimer gör mer för att hjälpa förtryckta muslimer än muslimerna själva?!

Titta på vad andra gör. De försöker stoppa kriget, skriver till parlamentsledamöter, demonstrerar, gör videofilmer och informationsrika dokumentärer som de sedan lägger ut på nätet för att visa världen sanningen, många av dem har öppnat hemsidor där de visar den sanna historien inte bara över vad som försiggår i Palestina eller Irak utan hela den globala bilden och vissa förlorar även sina liv för att göra detta.

Vad gör vi då?

Vi beskyller varandra. Titta bara på Ockuperade Irak. Du har fiendestyrkor på plats i Irak. Du har amerikanska soldater som trampar på Najafs och Karbalas heliga mark. Och vad gör muslimerna?

Någon spränger ett par bomber i Shia-områden och ett par bomber i Sunni-områden och alla muslimer blir upptagna med att skyllda på den andra och att rättfärdiga dödandet av den andre. Båda gör det för Allahs skull. Samtidigt som fienden stjäl oljan, installerar massa utländska företag i landet och sprider den ruttna amerikanska kulturen i våra islamiska städer. Idag i gröna zonen i Irak ser man öppet hur systrar som kanske tidigare bar Hijab och hade Abaya idag går i dom tajtaste och mest utmanande kläderna, sminkade från topp till tå, med en amerikans soldat i handen. De gör de inte av kärlek utan de jobbar som översättare om dagen men är prostituerade under natten. Detta är våra systrar. Alla dom har Shia och Sunni som klagar på varandra och spränger varandra; varsågoda. Medan ni är upptagna med slå ihjäl varandra som trampar utlänningar på era kvinnors heder och förvandlar dem till sexobjekt och utnyttjar och våldtar dem.

Är det inte en skam att vi kallar oss muslimer?

Och när jag sitter här i trygga Sverige och tittar på nyheterna och ser att en Shia dödar en Sunni och tänker det är rätt åt dom; är jag inte delaktig i detta förtryck? Allah tillåter inte mord syskon. Med dom har sprängattentaten är det inte mördare som döms i en domstol och avrättas; det är vanligt folk, det är civila, det är oskyldiga. När jag blir blir tillsagd att göra något åt den palestinska frågan och jag svarar med att dom är Sunni varför ska jag hjälpa dom, dom är Saddam-anhängare bara för att några ignoranta palestinier som hade fått bidrag från Saddam valde att göra en fatihah över hans död, har jag inte tagit sida med israeliterna då?

Återigen: Vi är en och samma kropp. Om en hund attackerar min arm ska jag hugga av armen och ge den till hunden att käka upp eller ska jag sparka iväg hunden? Sparkar jag inte iväg hunden och lär den en läxa kommer den komma tillbaka och attackera min andra hand, mina fötter och slutligen förgöra hela mig.

Tiden är nu – Vad ska du göra?

Tiden är nu – vad ska du göra?

Profeten(S) säger i en hadith:

“Den som ser ett förtryck bör ta avstånd från det med handen. Om han inte kan bör han ta avstånd från det med tungan. Om han inte kan bör han åtminstone ta avstånd från det i hjärtat.”

Här har vi tre grader av hjälp syskon och jag lovar er, vi kan göra alla tro.

Hjärtats kamp

Det viktigaste av allt är att vi aldrig någonsin får tillåta oss själva att bli likgiltiga och strunta i de förtrycktas tillstånd. Om Gud förbjude nyheten når dig en dag att en person har förtryckts någonstans i världen och du struntar i det så var säker på att kärlek till Dunya har gjort ditt hjärta hårt som en sten.

Vi kan inte alltid reagera: men i våra hjärtan bör vi aldrig sympatisera med eller ignorera och strunta i förtryck. Vi bör alltid göra duaa för de förtryckta och hjälplösa. Shaytan vill åt era hjärtan. Varför? För om ditt hjärta brinner för de förtryckta men du blir sjuk, eller du blir upptagen så du inte kan hjälpa till idag kommer du ändå att vakna och hjälpa till imorgon när du mår bättre och har möjligheten. Men om ditt hjärta struntar i de förtryckta spelar det ingen roll hur mycket tid och resurser du har, du kommer aldrig lyfta ens ett finger. Vi måste vara rädda om våra hjärtan. Om vi förlorar hjärtat har vi förlorat hela kampen.

Tungans kamp

Därefter har vi tungans kamp. Det betyder att vi kommunicerar ut vårt avståndstagande av förtryck. Att vi belyser en förtryck persons omständigheter. Vi pratar 10 timmar om dygnet 365 dagar om året; en liten del av denna tid borde vi skänka de förtryckta. Om vi hör en nyhet, om det blir diskussion sitt inte still och tyst. Har du en blogg? Uppmärksamma dina läsare. Belys förtrycket genom att göra en YouTube video. Gör en fotoutställning. Måla en tavla. Designa en bild. Skriv en novell. Skapa en hemsida. Prata med dina vänner.

Handens kamp

Med handens kamp innebär att vi på något sätt handlar för att hjälpa de förtryckta. Tolka inte detta som att ni måste åka till Palestina och göra Jihad, nej det finns så mycket vi kan göra här i Sverige med de resurser vi har.

Den Heliga Koranen säger:

الَّذِينَ آمَنُوا وَهَاجَرُوا وَجَاهَدُوا فِي سَبِيلِ اللَّـهِ بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ أَعْظَمُ دَرَجَةً عِندَ اللَّـهِ ۚ وَأُولَـٰئِكَ هُمُ الْفَائِزُونَ
[9:20] De som har antagit tron och utvandrat från ondskans rike och som med sina ägodelar och sina liv [som insats] strävar och kämpar för Guds sak har den högsta rangen inför Gud; det är de som skall vinna den stora segern.

Vi kan väl i alla fall stödja de förtryckta med våra ägodelar?

Om ni minns tog vi upp krisen i Somalia när vi föreläste om Imam Hassan Mujtaba(A) för två veckor sedan. Veckan efter, dvs. förra veckan, kom ett syskon fram till mig, en i er ålder, en ungdom, som har samma ekonomiska svårigheter som ni andra, och gav mig 1000kr i handen och bad mig skicka den till Somalia. Detta är iman syskon. Jag berättar detta som ett exempel för er då denna person är en som er som kommer till samma föreläsning som ni och hört samma saker som ni hört.

Vi kan hjälpa de förtryckta ekonomiskt och det är också handens kamp. Handens kamp innebär också att jag med mina händer jobbar och sliter och tjänar pengar och sedan skänker en del av detta till dom förtryckta. Alla till sin nivå. Jag säger inte att alla ska ge 1000kr, om varje person skulle skänka 100kr i månaden skulle det bli 1200kr per år.

Bojkott

Och vi har det motsatta. Om ni inte kan eller vill skänka pengar, ge åtminstone inte pengar till förtryckare då!

Som jag nämnde innan föreläsningen: Att köpa varor från företag som stödjer Israel är HARAM! Ayatollah Fadhlullah(RA) sade:

“Det minsta vi kan göra är att i alla fall bojkotta allt det som stödjer fienden. Vi bör bojkotta amerikanska varor så långt som det går och bojkotta alla israeliska varor såväl som företag som hjälper israeliska företag finansiellt.”

Imam Khameneis fatwa är liknande: Att köpa varor från företag vars vinst gynnar de som är i krig med muslimer eller den sionistiska regimen är haram. Man får enbart köpa om det är nödvändigt och det inte finns några andra alternativ.

Ayatollah Sistani säger på samma sätt:
“Att köpa varor från länder som är i krig med muslimer är inte tillåtet, som exempelvis Israel.”

>> Källhänvisning till fatworna

Syskon det är HARAM. Varför tar vi inte detta på allvar? När muslimerna bojkottade Arla för karikatyrerna på Profeten(S) ledde det till mångmiljonsförluster i Danmark till sådana grader att Arla bad om ursäkt för karikatyrerna.

År 2002 fick kom en rapport att totalt 175 McDonalds restauranger skulle stängas ner bara i Mellanöstern som en direkt konsekvens av bojkotten.

Varför har vi svenskar som varken vet vad haram eller halal är som inte köper Jaffa-apelsiner eller avocado från Israel medan vi själva struntar i det?

En person åkte till Hajj och kom tillbaka. Han sa, “Åh det var jätte bra där! Vet du vad?! Dom hade t.o.m Halal McDonalds!”

Syskon. Bryt inte fastan med Coca Cola. Bli inte svettig av att gråta för Ali Asghar(A) och göra latmiyyah av Aba Abdillah Hossein(A) för att sedan släcka törsten med en Coca Cola. Köp något annat. Köp Zingo eller min favorit Stockmos eller något annat märke som inte stödjer Israel. Det finns så mycket alternativ; vi är inte tvungna. Förstör inte belöningen från din fasta med att dricka en dryck som orsakar att en palestinier blir hemlös.

Om jag säger till er; jag tror inte det här köttet är halal. Vem av er skulle äta? Om jag skulle säga, den här drickan innehåller antagligen alkohol, Vem av er skulle dricka? Men att äta på McDonalds, att äta godis från Nestle är HARAM, att dricka Coca Cola produkter, Fanta, Sprite etc är HARAM – varför avstår vi inte från det syskon? Vad är problemet?

Det är haram syskon. Haram. Det betyder att det påverkar din själ, det betyder att det stelnar ditt hjärta, om du fyller din mage med haram betyder det att ditt tillstånd sjunker så lågt att du en dag Gud förbjude ställer dig emot Imam Hossein och krigar mot din tids Imam!!

Sminka dig inte med produkter som resulterar i att Palestinas gator sminkas med blodet av palestinier.

Köp inte kläder från märken som resulterar i att palestinier får kläs i kaffan.

Att stödja de förtryckta ekonomiskt är en fysisk kamp, att avstå från att hjälpa förtryckarna är en annan. Försök göra båda till era bästa möjliga förmåga.

Jag ropar era namn

Dikten “Jag ropar era namn” skrevs av Tawfiq Ziad i början av 1960-talet. I början av 1980-talet tonsattes den av den palestinsk-libanesiske musikern och sångaren William Nassar. Under den israeliska invasionen av Libanon 1982 och månaderna därefter spelades den oavbrutet på i stort sett alla radiokanaler.

Jag hittad en svensk översättning av denna dikt som jag skulle vilja läsa för er.

Jag ropar på er
och med händerna stöttar jag era händer…
Jag kysser marken under era skor
och dör i förhoppningen om att ni lever
Jag skänker er ljuset i mina ögon
och hjärtats värme ger jag er
För olyckan som drabbat mig
är min beskärda del av era olyckor

Jag ropar era namn
och med händerna stöttar jag era händer…
Jag har aldrig svikit oss
och aldrig sänkt mina axlar
Jag har alltid stått inför mina bödlar
föräldralös, naken och på nakna fötter
Jag har burit mitt blod på min handflata
och aldrig sänkt mitt baner
Och jag har alltid vårdat gräset
som växer på vår förfäders gravar
Jag ropar på er…
och med händerna stöttar era händer

Svensk översättning: Rawia Morra

Avslutning

Vi befinner oss i slutet av tiden men det verkar inte som vi förstår vad det innebär. Det handlar inte om en viss tro eller rättskola, det handlar inte enbart om att 313 person ska vara redo, nej det handlar om hela mänskligherens rörelse mot en Enda Gud! Vi måste hjälpa varandra och vi måste förbättra varandras tillstånd och vi måste föra varandra närmare Sanningen. Gör vi detta banar vi också vägen för Imam Mahdis(AJ) återkomst. Gör vi inte det spelar det ingen roll länge vi ber för oss själva för även om vi skulle vara redo är inte vår omgivning redo.

Låt oss avsluta med att tillsammans läsa följande del ur Duaa Iftitah där Imam Mahdi(AJ) prisar den Enda Guden på följande sätt:

اَلْحَمْدُ للهِ الَّذي يُؤْمِنُ الْخائِفينَ ، وَ يُنَجِّى الصّالِحينَ ، وَ يَرْفَعُ الْمُسْتَضْعَفينَ ، وَ يَضَعُ الْمُسْتَكْبِرينَ ، و يُهْلِكُ مُلُوكاً وَيَسْتَخْلِفُ آخَرينِ
Prisad vare Allah, Som ger skydd till de rädda; Kommer till de hederligas räddning;
Verkar för de svagas och förtrycktas sak; tillintetgör envåldshärskare; Förstör härskare och utnämner ”väntade räddare” i deras ställe.

وَ الْحَمْدُ للهِ قاِصمِ الجَّبارينَ ، مُبيرِ الظّالِمينَ ، مُدْرِكِ الْهارِبينَ ، نَكالِ الظّالِمينَ صَريخِ الْمُسْتَصْرِخينَ
مَوْضِعِ حاجاتِ الطّالِبينَ ، مُعْتَمَدِ الْمُؤْمِنينَ
Prisad vare Allah, Som bryter allt som tillhör förtryckarna; sätter Stopp för tyrannerna; Vakar över de flyende; hämtar hjälp till de som ropar efter hjälp; infriar Och reder upp de behövande vädjandes krav; Stödjer de rättrogna.

Date: 22 March 2010 at 08.13

Click here to view the embedded video.

I had a hard time finding a really good trailer which is not dubbed to English. If you want to see anime then see it in the original language (Japanese) with subtitles, else you will loose a lot of the feeling. The trailer above was the best I could find but the soundtrack is from the movie “Requiem for a Dream” and not Death Note’s own awesome original soundtrack.

Hmm. Vad läckert att traumat har skapat en mobb av svenska mini-Ghandis som sjunger anti-våldsrefränger i stämma. Så om jag har förstått det hela rätt innebär det alltså att vår militära närvaro i ockuperade Afghanistan inte kan rättfärdigas. För våld löser ju inga problem. Soldaterna bör således ersättas med sjukvårdare, lärare, volontärer och andra fredliga kramvänliga typer. Miljöpartiet föreslår exempelvis att den svenska Afghanistantruppen ska hem senast 2014. Bättre sent än aldrig kan man tycka. Men vänta nu, det är väl självklart att våld mot dom “onda talibanerna” är rättfärdigat. Vi krigar ju för demokratin. Hmm. Så det är OK att bomba ett land till demokrati?

Men låt anta att vi är där på FN mandat för att upprätthålla freden i regionen med vår vapenstyrka, innebär det då att nolltoleransen gentemot våld är legitimt om det gynnar våra egna syften och värderingar?

Men innebär inte det då att den fredliga mobben bör mobilisera sig mot USA:s invasion i Irak, i och med att den saknar FN:s stöd? Nja. Jänkarna är ju fredsälskande demokrater liksom oss själva. Då borde vi väl stödja dem för att befria irakierna från deras politiska misär och välsigna dem med det demokratiska paradiset. Visst kräver det lite våld och några ton bomber men slutet gott, allting gott – eller hur?

Ehum. Nu blir jag förvirrad. Så våld är acceptabelt i vissa situationer, synnerligen när det gäller att införa demokrati, men det är totalt förkastligt som försvar till psykiska trakasserier och provokationer? Man får ju tycka vad man vill så länge man tycker som alla andra. Eller något.

Nej jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till i denna yttrandefrihetens labyrint. Det verkar som om våld är acceptabelt när det passar den fredsälskande mobbens värderingar men den är totalt förkastlig när utsatta minoriteter säger ifrån den stora mobbens yttrandefrihetsaktivism.

Med facit i hand kan jag dock konstatera att de flesta länder i världen idag är i krig eller ockupation till direkt eller indirekt följd av den västvärldens korståg i demokratins namn. Varför den svenska fredsmobben då hänger upp sig på en obetydlig dansk skalle när det faller bomber över oskyldiga människor i yttrandefrihetens namn har jag svårt att begripa.

Muntadhar al-Zaidis skor som han kastade på George Bush under en konferens 14 december 2008 skrikandes, “Detta är för änkorna och de faderlösa”, mottogs å andra sidan med bravur och applåd. Ungdomar i Sverige blev inspirerade till samma metodik 4 februari 2009. När Israels ambassadör i Sverige, Benny Dagan, stod på Stockholms universitet och propagerade för kriget mot Gaza fick han en sko kastad på sig. Den röda gymnastikskon följdes av två böcker och ett anteckningsblock.

Regnet gjorde Dagan skamsen, paralyserad, generad. Han förlorade fattningen, gick ut ur salen. Han kunde återuppta sitt tal först efter polisen släpat ut aktivisterna. I en debattartikel på Newsmill skriver aktivisten och författaren Andreas Malm:

“En gymnastiksko i magen gör inte ont. Den talar symbolspråk: vi accepterar inte blodbadet i Gaza. Vi vägrar upprätthålla normala förbindelser med er ockupationsmakt. En sko är det minsta ni förtjänar.”

Så om en sko i huvudet på en blodtörstig krigsfurste från Texas är modigt och en gymnastiksko i magen på en israelisk ambassadör talar symbolik, hur kommer det sig då att en ung muslimsk skalle i en provokatörs bröst är ett angrepp mot yttrandefriheten? Skulle det varit annorlunda om det varit en svensk som gjorde samma sak? Hur kommer det sig att hans huvud väger tyngre än bomberna över Afghanistan och Irak? Många frågor och få svar. Man får tycka som man vill men en sak är klar: denne muslimska yngling slog huvudet på spiken vad gäller att få snurr på debatten.

Click here to view the embedded video.

Bloggar om ämnet:
- NoorIslam.net: Vilks skulle ha korsfästs
- Regndroppe.me: Fant ta yttrandefriheten, om det innebär att kränka, förolämpa och förnedra!
- Seende.se: För Yttrande Frihetens Skull
- Radikalmuslim.se: Manifestation för yttrandefrihet
- – StillaNatt.se: Dagens
- Politik och mellanöstern: Lars Vilks är en terrorist
- MammaMarie.se: Lars Vilks
- Kebab med ris: Vilks får på käften
- Syster Severus Försvar mot Människokonster : Det var en gång en liten människa från Helsinborg

Mer i median:
GP, SvD, 2, 3, DN, , 2

Datum: 12 april 2010 klockan 07.44

Death Note är en manga, som även blivit tv-anime, light novel och under 2006 släpptes också även två filmer, Death Note och Death Note: The last name. En spin-off till filmerna släpptes 2008 under titeln L:Change the world. Författare är Tsugumi Ohba, en mystisk person vars sanna identitet och kön är en välskyddad hemlighet, och tecknare är Takeshi Obata.

Light Yagami är en uttråkad toppstudent. Han är trött på att dag efter dag höra om nya stölder, mord och fall av misshandel och förstår inte hur människor kan bete sig som de gör.

Ryuk är en shinigami (dödsgud) som har tröttnat på att sitta i dödsriket och spela kort och bestämmer sig därför en dag för att hitta på något annat. Han tappar med avsikt ner sin Death Note till människornas värld. När Light plockar upp boken som faller ner på hans skolgård möts deras vägar.

I boken Light plockar upp finns ett antal regler skrivna. Den första och viktigaste lyder “Den vars namn skrivs ner i den här boken kommer att dö om 40 sekunder”. Light tar det hela som ett dåligt skämt, men kan inte låta bli att ta med boken hem. Även om han har svårt att tro på vad som är skrivet kan han till slut inte låta bli att prova boken. Efter att ha dödat en man som höll skolbarn som gisslan samt en man i färd med att våldta en ung kvinna är han först förskräckt, men inser sedan något. Det här är hans chans att ändra på saker, hans chans att skapa en bättre värld. En värld där han ska styra och uppehålla ordningen – som gud.

Efter att ha börjat eliminera brottslingar får Light snart namnet “Kira” (från det japanska uttalet av det engelska ordet killer – mördare) i folkmun. Vissa hyllar honom som en frälsare som kommit för att för att rädda de från all ondska i världen. Den japanska polisen känner dock inte likadant, och bestämmer sig för att ta in den kände detektiven L som hjälp. Här börjar kampen mellan Kira och L.

L: Detektiven känd som L har sitt kodnamn som han själv valde, Ryuzaki. Han är hack i häl på Light och för nästan varje sak han gör eller inte gör så ökar han eller sänker procenten på han är Kira. L’s karaktär är mest känd för hans stil i överhuvudtaget som hans lätta klädstil ett par jeans och en långärmad vit tröja, hans stora ögonpåsar och att han äter extremt mycket sötsaker.

Även om hela Death Note serien är väldigt hyllad runtom i världen är framförallt karaktären L ett särskilt fenomen som utmärkt sig som den kanske mest komplexa och unika mangakaraktären genom tiderna, något som även författaren Ohba tycker. Death Note har haft så pass starkt inflytande att flera elever i diverse skolor i USA blivit avstängda och- eller arresterade för att ha skapat hemmagjorda Death Note anteckningsböcker och skrivit in namn på lärare och elever som de önskat döda. Flera skolor i Kina förbjöd serien helt och hållet av samma anledning.

Jag hittade Death Note en kväll för ett par månader sedan på bloggen ”Mangaläsaren” när jag surfade lite efter diverse manga serier. Jag sökte på ”Bakuman”, mangaserien som jag för nuvarande läser på iPhonen, och trillade in på Mangaläsaren-skribenten Momijis recension av Bakuman. I den nämnde hon att det var samma författare till Bakuman som gjort den internationellt populära manga erien Death Note. Jag sökte vidare på Death Note och såg att det gjorts en animeserie på 37 avsnitt som jag bestämde mig för att ge ett försök och titta på. Jag har länge inte riktigt förstått vitsen med serier och ogillat dem i allmänhet då de tycks vara en saga utan ände. Men här hade jag 37 konkreta avsnitt ála 20 min styck med ett synligt slut som jag tänkte ge ett försök, dels för att ha försökt mig på en serie och dels för att ha fått smaka på en animeserie.

Jag såg första avsnittet kvällen efter och undrade hur detta kan utvecklas. Det var ett helt OK avsnitt men jag förstod inte på vilket sätt serien skulle bli intressant. Kvällen därefter såg jag på ytterligare två avsnitt och var helt plötsligt exalterad bortom förväntan. Det tredje avsnittet där huvudkaraktären Yagami Light möter sin antagonist L och L visar smakprov på sin imponerande listighet och således utmanar Yagami Light som en värdig motståndare i kampen mellan gott och ont var fullständigt briljant. Till en början trodde man att L gjorts bort sig och Yagami Light vunnit, men när sedan L avslöjar planen bakom sitt agerande blir man fullständigt bortblåst. Wow. Vilken list. Vilken smarthet! Det ger en inblick i vilken intellektuell stimulans Death Note har att erbjuda och genast blev jag fast att tittade vidare.

Jag fortsatte till och från att hålla två avsnitt per dag, ibland kunde jag inte tämja nyfikenheten att få veta vad som ska ske härnäst och kunde lätt finna mig själv ha bränt nästan två timmar på att se en 3-4 avsnitt på rad sent in på midnatten med jobb som väntar dagen efter.

Det finns ett ord som kännetecknar Death Note bäst och det är ordet ”smart”. Den är så smart, listig och stimulerande. Ren hjärnvitamin. Det fascinerande är hur en enda författare kan skildra den invecklande tankegångaren hos två totalt olika personligheter och deras kamp i att försöka överträffa och överlista varandra och besegra den andra. Den intellektuella fighten mellan Yagami Light och L kulminerar i 26:e avsnittet som bokstavligt talat lämnade mig knäckt, deprimerad och i tårar. Därefter gick serien ner i en kort dal på ett par avsnitt för att successivt bygga upp smartheten och återigen nå häpnadsväckande klimax. Mindblowing är den bästa term jag kan definiera upplevelsen som i brist på svenska ord.

Det är många intressanta frågeställningar, filosofier och infallsvinklar som konfronterar tittaren genom seriens gång. Framförallt ställs två livssyner i kontrast med varandra. Kira symboliserar konsekventialismens tankeskola där resultaten rättfärdigar medlen.

I Kiras resonemang är det förvisso fel att avrätta människor men då detta ger upphov till en tryggare och renare värld bestående av enbart de goda och hederliga medborgarna så rättfärdigar detta avrättningarna. Således ”offrar” han sig genom att ta på sig ansvaret att straffa alla kriminella i samhället för att upprätta ett utopi, ett ideal samhälle baserat på Kiras värderingar där Kira utgör Rättvisan förkroppsligad och hans dom är Rättvisans dom som massorna måste rätta sig efter.

Å andra sidan har vi L som symboliserar deontologin där en handlings bör bedömas efter dess intrinsikala inneboende värde. Detta inneboende värde avgörs av huruvida handlingen har utförts i enlighet med en gällande etisk norm eller inte. Det innebär att då mord i sig är fel så bör det inte utföras, även om det skulle leda till gott. En deontolog skulle alltså inte avrätta Hitler om han fick träffa honom innan han fick möjligheten att starta andra världskriget. Detta tankesätt är väldigt likt det islamiska där exempelvis Imam Ali(A) inte avrättade ibn Muljim fastän han visste att denne skulle lönnmörda honom med argumentet att det vore orättvist att döma en person innan denne har utfört sitt brott.

Seriens skönhet ligger i att båda filosofier presenteras till fullo för tittaren och man får en smak för båda. Frågan är om det finns en genväg till rättvisa och huruvida det ens går att upprätta en utopi? Antagligen är ett realistiskt scenario en relativ form av utopi som uppnås bäst genom den raka, långa och svåra deontologiska processen till rättvisa. En sådan rättvisa skulle nog också vara betydligt mer varaktig än en utopisk version. En parallell till den riktiga världen är exempelvis situationen i Ockuperade Irak där USA rättfärdigat sin invasion med att demokrati kommer upprättas. Denna genväg till demokratin genom bomber och krig har dock inte visat sig vara framgångsrik och idag är Irak betydligt mer sargat och underutvecklat än vad det var under Saddams diktatur. Å andra sidan har vi den deontologiska demokratiska processen i många västländer som varit en naturlig utveckling baserat på folkets vilja under flera sekels tid. En demokrati som är betydligt mer stabil och givande och som faktiskt är en välfungerande politisk modell för att styra samhället i väst.

För att återgå till Death Note tycker jag definitivt att samtliga bör ge Death Note en chans och se på i alla fall de 3-4 första avsnitten för att inse djupet av denna kultiverande internationella mangahit. Den lär en så mycket om infallsvinklar, ren logik, planering och viljan och uppoffringen att uppnå sitt ideala samhälle. Vad jag upplevde som otroligt med serien var att jag till en början identifierade mig med L mot Yagami Light, men efter 26:e avsnittet började jag identifiera mig med och heja på Yagami Light istället för att slutligen vela i ett ideologiskt vakuum och inte veta vad som är rätt eller fel längre. Vad skulle jag gjort om jag var i Yagami Lights situation?

De sista två avsnitten där man fått följa Yagami Light som Kira i sex hela år når sin upplösning och jag satt bokstavligt talat med pulsen uppe i 180 och njöt av vartenda replik som yttrades ända till slutet. Det var en andlig eufori i kombination med en intellektuell extas. Det går inte att beskriva, enbart att uppleva. Så vad väntar du på?

Betyg: 9.6/10

Click here to view the embedded video.

Jag har haft riktigt svårt att hitta en bra trailer som inte är dubbad till engelska. Ska du se anime ska det ses på originalspråket [japanska] med undertexter, annars tappar du mycket av känslan. Trailern ovan var den bästa jag kunde hitta, dock är soundtracken hämtad från filmen “Requiem for a Dream” och inte en av Death Notes grymma original soundtracks.

Reflektioner kring den islamiska revolutionen i Iran, dess påverkan och hur dagens Iran ser ut i relation med omvärlden. Även en fundering kring debatten om Iran i Sverige.

Datum: 11 februari 2010 klockan 09:07

Efter kvällens föreläsning på PalTalk kände jag inte riktigt för att sova utan satte igång en dokumentär jag blivit tipsad av en arbetskollega: The Vice Guide to Liberia.

Dokumentären är en stark och extremt upprörande upplevelse som gestaltar det afrikanska landet Liberia och hur det fördärvats av inbördeskriget till ett levande helvete på jorden. Indiens slummer och Colombias ghetton är rena paradiset jämfört med Liberia där knarkande kannibaliska barnsoldater är en vanlig företeelse.

Liberia är landet som självaste Satan har övergivit. Det är rännstenen som omvärlden inte ens tittar på. Det är slummern där prostituerade vittnar till hur t.o.m FN män förgriper sig på och brutalt misshandlar och våldtar minderåriga. Landet har ingen som helst ordning och reda utan styrs av lokala krigsherrar med sina ligor beståendes av aggressiva knarkande barn och ungdomar som sovit på gatan med Kalashnikovs istället för nallebjörnar som bäbisar. Systematisk våldtäkt, knark och heroin till frukost, kannibalism, Voodoo, prostitution och inga toaletter är som gjort för ett postapokalyptiskt skräckscenario i en överdriven Hollywood film – men Liberia är inte film, det är verklighet.

I dokumentären får man se en liten kille som jag uppskattade till en 11-12 år röka och sniffa sig hög och berätta om hur han donerat olika kroppsdelar för knarket och hur han en gång såg en kvinna gå mot honom, så han drog fram sin pistol för att råna henne. När hon öppnade sin rock för att ta fram pengarna greps han av begär, tvingade ner henne och våldtog henne – en fullvuxen kvinna. Prostitution kostade för övrigt inte mer än 1 USD – och de prostituerade var tvungna till detta för att överhuvudtaget kunna ha råd med mat och överleva. Flera som intervjuades hade värsta ärren och såg helt trasiga ut.

Krigsherrarna tar diverse galna namn för att sprida skräck bland omgivning och fiender. Allt möjligt fanns, två stycken General Bin Laden, en styck General Rambo, en styck General Butt Naked (kallad “Butt Naked” för han och hans barnsoldater krigade nakna då de trodde att om de dricker människoblod och käkar människohjärtan och sen springer ut i kriget så kan kulor inte skada dem – vilket de också gjorde), en styck General Mosquito (myggor är fruktade då de sprider malaria) och en styck General Mosquito Spray (kallade sig Mosquito Spray eftersom han hade dödat General Mosquito…). Helt sjukt.

General Rambo intervjuades och berättade hur de blivit tränade av USA – att hela deras krigstaktik är amerikansk och hur de fungerar som externa krigsresurser och skickas till diverse krigs- och konfliktområden där USA är inblandade (förutom Irak som de blev förnekade av någon anledning…).

Man fick följa General Butt Naked och hur han konverterat till kristendomen efter en vision – vilket gjorde att han förläts sina krigsövergrepp (dödat minst 20’000 enligt egen räkning) och nu jobbar stenhårt för att göra bot för sina synder och sprida Guds ord – bl.a. genom att dra många barnsoldater från gatan till kyrkan istället och ersätta drogberoendet med sång, gemenskap och kärlek till Gud. Tja vad kan man säga mer än att Guds vägar verkligen är outgrundliga ibland.

Jag tror bland de vansinnigaste i hela filmen utöver all brutal kriminalitet var att West Point (det värsta slummer området i Liberia) saknar toaletter. Det låg mänsklig avföring överallt och man fick t.o.m se hur folk utförde sina behov framför kameran. Enligt en journalist händer det allt självaste kommissionären går ner på stranden och rensar ändtarmen. Helt makalöst.

Dokumentären är som sagt väldigt stark och inget för känsliga tittare. Man blir äcklad och man blir spyfärdig men det är en viktig läxa som får en att vakna upp och se hur pass mycket förtryck som försiggår i världen.

Liberia är verkligen ett typexempel på den lägsta botten som ett samhälle kan nå när korruption tar totalt över och människan sjunker till den längsta möjliga nivå som går att sjunka till. Se den och gråt över mänsklighetens tillstånd och förtrycket mot dom förtryckta och svaga.

Betyg: 8.1/10

Årets al-Quds dag skapade tumult på Sergels Torg i Stockholm, trots att demonstrationen glidit förbi relativt obemärkt dom gångna åren. Det sägs att all media uppmärksamhet är positiv men jag undrar om så verkligen är fallet denna gång. Årets al-Quds dag har nämligen inte belyst Palestina frågan och de förtrycktas tillstånd världen över utan snarare förvridits till en debatt om islamism, khomeinism och Irans framtid.

Den religiösa debatten har polariserats till två läger där man kategoriserar unika människor efter etiketten khomeinist eller demokrat (läs sekularist). Och vad är då Khomeinism? Det är den ny formen av radikal islamism som strömmar från “det onda” iran. Bin Laden har blivit gamla nyheter, talibanismen är ett minne blott och nu vänder median uppmärksamheten mot Iran, sammanträffande nog i samband med den misslyckade gröna revolutionen i Iran. Det verkar som om man aktiv jobbar för att sikta på Iran som nästa måltavla i kriget mot terrorism. I och med khomeinismen försöker man då ragga allierade och vinna publik opinion för att kriget skall få allmän och internationell acceptans (till skillnad från Irak kriget).

Rent konkret innebär detta i Sverige att man för fram frontfigurer, aktivister och talare för khomeinismen som inte har rent mjöl i påsen. På så sätt kan man försöka krossa khomeinismen genom att förkasta frontfigurerna som från första början inte varit lämpliga auktoriteter inom området!
Samtidigt placerar man den radikala motsatsen på andra sidan. En ren Two-Face historia alltså. Två sidor av samma mynt vars åsikter går helt isär men vars metoder, tekniker och törst efter uppmärksamhet är slående lika.

Den nuvarande situationen inom den svenska debatten påminner farligt mycket om 11 september händelserna i USA. I den utnämnde Bin Laden å ena sidan ett heligt krig mot USA och Bush å andra sidan utnämnde ett krig mot ondskans krafter (ála terrorism). Refränger var: “Antingen är ni med oss eller emot oss.”
Och allmänheten lämnades i förvillelse vilket av de två som var mindre ont att ansluta sig till.

Idag uppstår scenariot på nytt och al-Quds dagen manifesterade denna polarisering i klarspråk. På ena sidan har islamister, konspiratörer och högerextrema krafter hopats samman med “normala” muslimer”. På andra sidan har sionister, MKO anhängare, rojalister, vänsterpartister och Mousavi aktivister hopats samman med “normala” exiliranier och fredsvänner.

Det pågår inte heller någon djupare diskussion utan det handlar om fysisk, verbal och intellektuell pajkastning som stärker polariseringen i den religiösa debatten, splittrar upp vårt redan segmenterade samhälle och orsakar aggression och negativa känslor hos alla. Det är som dukat för ett nytt krig.

Vart ska muslimen ta vägen i det här kaoset? När han vänder sig till höger ser han självutnämnda khomeinister som inte egentligen förstått sig på eller förespråkar khomeinism, det handlar snarare om individualism och att ha hittat en nisch i politiken där man kan få upp ett namn och rykte. När vänder sig åt vänster ser han så kallade liberala frihetskämpar som inte begriper vad frihetens principer går ut på utan snarare utnyttjar frihetens namn för att bli en frontfigur och få uppmärksamhet.
Under ena kategorin ser han anhängare som han inte egentligen känner någon association till. Under andra kategorin ser han anhängare som visserligen aggressivt ropar och buar åt honom men som han inte egentligen upplever är hans fiender.

Det känns som Imam Khomeini och al-Quds dagen blivit kapade och utnyttjade för ett annat syfte, ett syfte som jag inte säker på om jag kan hålla med om. Om denna polarisering eskalerar till nästa års al-Quds kanske det vore en bättre idé att stanna hemma i soffan och skriva ett blogg inlägg om Palestina och al-Quds snarare än att slungas in i ett pågående maktkrig och tvingas ta ställning mellan två partier så valet blir “the lesser of two evils”, fastän båda inte är rättfärdiga från första början. Vi får se vad som händer tills dess. Men vad gäller riksdagsvalet i Sverige har jag i och med den misslyckade gröna revolutionen i Iran och nu senast i och med hyckleriet kring al-Quds dagen, Gaza och Palestina beslutat mig för att bojkotta valet genom att rösta blankt. Eventuellt röstar jag på Piratpartiet om dom håller sig till piratfrågorna i och med att dessa är de viktigaste frågorna som förhindrar eller underlättar ett Orwellianskt avlyssningssamhälle.

Ping: DN, GP, DN, SvD, SvD

Online föreläsning på Paltalk 18 september 2009.

• Ladda ner: 2009.09.18.paltalk-ropet.fran.quds-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

”itha stsarakhaka (اصتراخاك) moslomen valem to-jebho felyse bi moslemen”
”Om en muslim ropar och du inte besvarar honom så är du inte en muslim!” (Profeten(S))

”idha qottila muslimen fil maghreb, wa sakatao-ann, lasharaka fi damme”
”Om en muslim mördas i väst och du förblir tyst är det som om du deltagit i att spilla hans blod” (Profeten(S))

Det har gått 61 år sedan Palestinas heliga land ockuperats. Det har gått ca 22’265 dagar sedan palestiniers frihet berövats. Det har gått ca 534’360 timmar som Palestinas barn lekt i en fängelsegård. Palestinas döttrar har levt 32’061’600 minuter av sina liv enbart i hoppet om en bättre och ljusare framtid. En framtid med möjligheten att bygga upp en familj och ett tryggt hem som inte söndersmulas av bulldozrar köpta av västerländska skattepengar. Al-Quds är belägrat och dess folk ropar på dig, tänker du förbli likgiltig eller tänker du börja agera?

Kapningen av al-Quds, Jerusalem och Palestina är av så stor vikt att Imam Khomeini(RA) utnämnde den sista fredagen i månaden Ramadan som ”al-Quds dagen”. Ändå ser vi sen stor skala människor, även muslimer, som är politiskt förlamade och vägrar rubba på sig och kommer med diverse bortförklaringar för att slippa undan solidariteten. Varför kan man undra.

Men det finns en rad tvivel felaktiga föreställningar hos folk som hindrar dem från ingripa. Konsekvensen av detta är att ännu ett år går vidare utan at Palestina har befriats. Således ämnar den här föreläsningen att ta upp tre viktiga punkter om al-Quds som, om dessa förstås korrekt, förhoppningsvis kommer lysa upp många av dessa tvivel och leda oss mot ett aktivt handlande i Sanningens väg.

1) Bakgrunden till al-Quds

Första punkten är: Bakgrunden till al-Quds. För att förstå vad som sker i världen idag, inte minst i mellanöstern, måste man ha en hum om vad som inträffade i Palestina.
Från 1920-1948 var Palestina liksom många andra muslimska länder en brittisk koloni. Men planerna för en judisk stat i det Heliga Landet hade dragits långt innan dess. Det finns en rad dokument som påvisar detta. För att en del inte ska börja förkasta fakta som konspiration hänvisar jag till engelska Wikipedias biografi av fadern för modern politisk sionism, nämligen Theodor Herzl, som redan 1896 skrev i sin bok ”Der Judeenstaat” eller ”Judestaten” om Sion. Samma år mötte han Turkiets sultan och lade fram sina idéer om en judisk stat i Palestina vilket sultanen förkastade och valde att hellre få sin egen kropp uppstryckad före att Palestina skulle styckas upp.

I samband medan sionisterna smidde sina planer om upprättandet av Sion och den judiska staten inträffade andra världskriget där en förintelse av handikappade, zigenare, kommunister, poländare, rumäner, sovjeter, jehovas vittnen, homosexuella men även judar uträttades.

Ur sionistisk synvinkel var detta ett gyllene tillfälle att missbruka blodet av miljontals oskyldiga judars liv för att sätta psykologisk press på USA och Europa att bevilja dem ett eget land som kompensation för Hitlers våldsdåd – trots att USA och Europa själva bekämpat Hitler. Middagstid 14 maj 1948 markerar den tidpunkt som den sionistiska drömmen förverkligats och staten Israel var utropad. Middagstid 14 maj 1948 markerar också starten på den palestinska mardrömmen.
Ursäkten för Israels skapande

Detta var kortfattat al-Quds tragiska historia. Innan vi går över till den andra punkten bör vi för ett kort ögonblick stanna upp och fundera över den svaga ursäkten till Israels skapande. I Theodor Herzls egna ord är det den s.k antisemitismen och judehatet som bör ge judarna rätten till en egen stat dit de kan emigrera till och leva i frid. Och vart ska denna stat vara lokaliserad? I Palestina, det Heliga Landet. Varför Palestina? För att judarna bodde där för 2000 år sen. Beviset för judehatet är då förintelsen. Som en kompensation bör judarna då få en egen stat. Men denna argumentation är bristande på flera nivåer:

För det första löses inte fördomar genom segregation, snarare ökas dem. Antisemitism, rasism, fascism och andra typer av negativa ismer har sina rötter i ignorans och fördomar. Ignorans och fördomar löses genom upplysning och kunskap. Det är endast genom att lära känna och förstå sin motpart som man kan bota sin fördom.

För det andra om nu européer är antisemiter och jude hatare, vad har det med mellanöstern och muslimer att göra? Judar och muslimer har levt sida vid sida i frid i århundraden i Palestina och övriga muslimska länder. Om ni européer har sårat och behandlat illa judar och vill kompensera dem så ska ni kompensera dem med egen mark, inte någon annans mark. Om Albert slår Mahmoud på käften så är det ju absurt om Albert ska kompensera Mahmoud genom att betala 500 spänn ur Bosses ficka! Detta är primitiv vett och etikett som vilken fem åring som helst fattar. Det finns gott om europeiska slätter och områden som kan skänkas judarna, som exempelvis Alaska, så varför just Palestina? Om judarna skulle få Skåne istället kan ni tänka er vilka grimaser som skulle synas på Sveriges alla politiker. Men istället för att lösa problemet delegerar man den till annan ort och fortsätter leva tryggt i sin fantasivärld.

För det tredje är det ociviliserat och omänskligt att Palestina ska bli nya Israel helt enkelt för att judar bott där för 2000 år sedan. Det är bebismentalitet som man hittar på dagis när ungar bråkar om vem som satt på stolen först. Det är dessutom motsägelsefullt. I sådana fall bör alla amerikanare lämna USA, återvända till Europa och återlämna Amerika till indianerna, dvs. dom få som finns kvar i diverse naturreservat och inte amerikaniserats. I och med att det persiska imperiet ägde stora delar av världen redan på 3000-talet före kristus bör i sådana fall Iran idag få ta över ägandet av hela mellanöstern med samma logisk, eftersom dom bodde ju där långt före alla andra. Det ironiska är att västvärlden gör en extremt stor tabbe och dumförklarar sig själv med den här sortens argument. För genom att försöka tillfredsställa de sionistiska önskemålen förnedrar och fördömer man samtidigt sin egen mångåriga imperialism. Man säger ju klart och tydligt att någon som ägt ett land först har rätten till landet – varför åker man dåpå korståg runt om i världen och skapar sina kolonier? Än idag är flera länder utöver Palestina ockuperade, som exempelvis Afghanistan och Irak. Om Israel har rätten att existera så har inte USA och Europa rätt att ockupera en meter mark någonstans utanför sina egna gränser!

2) Filosofin bakom al-Quds

Så här långt har vi fått en inblick i al-Quds bakgrund. Den andra punkten som då måste tas upp och förstås korrekt är: vad är filosofin bakom al-Quds? Varför är det så viktigt att minnas just al-Quds?

Det finns en rad orsaker som förklarar filosofin bakom al-Quds men för att inte dra ut på föreläsningen nöjer vi oss med att rada upp ett par orsaker och kortfattat förklara dem.

1) En påminnelse.
Al-Quds dagen är en påminnelse i första hand till muslimer och i andra hand till alla människor som har någon form av solidaritet och medlidande att det finns förtryckta världen över som ropar. Att inte besvara detta rop innebär ett dött hjärta. I de två haditherna jag inledde föreläsningen med säger Profeten(S):

”Om en muslim ropar och du inte besvarar honom så är du inte en muslim!” (Profeten(S))

Det innebär att det är en muslims plikt att konstant stå upp för rättvisa och offra sig i Sanningens väg. Gör man inte detta är man död på insidan och kan inte kallas en muslim.

Den andra hadithen jag läste är ännu mer häpnadsväckande. Profeten(S) säger:

”Om en muslim mördas i väst och du förblir tyst är det som om du deltagit i att spilla hans blod” (Profeten(S))

SobhanAllah! Likgiltighet inför förtryck tar en inte bara ut ur Islam men placerar även en bland mördarna. Tänk er på Domedagen syskon. En person som ägnat en livsstid åt att be, fasta och försöka vara en bra muslim helt plötsligt få sin bok i vänstra hand. I den står det att har medverkat i mordet på miljontals muslimer och oskylda. Vad?! Varför Gud?! Jag har bett och fastat, jag har inte mördat någon?! Vad är det här för något?! Så kommer han få svaret:

Hur många gånger såg du inte förtryck som du kunde agera mot och förhindra med din handling, du kunde demonstrera, skriva brev, bojkotta, men du förblev passiv.
Hur många gånger såg du inte förtryck som du kunde agera mot och förhindra med din tunga, du kunde säga ifrån, motargumentera och upplysa, men du förblev stum.
Hur många gånger såg du inte förtryck som du kunde agera mot och förhindra med ditt hjärta, du kunde be i din ensamhet, spilla tårar och lida med offren, men du förblev likgiltig.
Således räknas du nu en medverkare till mordet på miljontals förtryckta världen över.
I den situationen har man inget annat val än att böja sitt huvud i skam och ånger för att man föredrog sin personliga egoistiska komfort framför sina broder eller systers välstånd. SobhAllah, må Allah väcka oss alla.

Profeten(S) säger vidare:

”Den islamiska nationen är en kropp, så fort en kroppsdel får ont så delar resten dess smärta!” (Profeten(S))

Om man får en spik i foten skickas en signal upp till hjärnan som genererar en smärta genom kroppen. Om då exempelvis blod har hindrats från att nå ens fingrar så fingrarna har domnat av så kommer man inte känna smärtan i foten, för fingrarna har tappat kontakten med hjärnan och även om man skulle lägga fingrarna på spiken känner man fortfarande inget.

Imam Ali(A) säger:

”Antingen är man bröder i tron eller i skapelsen”. (Imam Ali(A))

Dvs. antingen är man muslimska syskon eller så är man människor, av samma art. Om man då inte har solidaritet och medlidande för varandra kan man inte kallas levande, människa eller muslim.

2) En princip.
Al-Quds och dess ockupation är en princip sak. Den får aldrig glömmas hur mycket än fienden propagerar för detta. Idag säger många analytiker, experter och diverse politiker att situationen i Palestina är så komplex att enda vägen till fred är en tvåstatslösning. Tyvärr har denna tvåstatslösning blivit helgonförklarad av den sionistiska synagogan och således korsfästs man och stämplas som radikal, antisemit eller islamist om man ifrågasätter och förkastar den. Det roliga är att allt som Israels existens bygger på är heligt och får inte ifrågasättas för då rasar själva grunden för Israel.

Den islamiska ståndpunkten gentemot orättvisa är konstant. Vad som en gång varit orättvist kommer att förbli det oavsett hur många år som går. Om Albert stjäl en 1000-lapp från Mahmoud så säger Islam att den 1000-lappen är Mahmoud även om det gått 61 år och Alberts och Mahmouds släkt är i krig med varandra. Kriget utlöstes av en orättvis handling från Alberts sida och det är Albert som bär det huvudsakliga ansvaret för kriget. Nu säger eliten inom västerländsk politik att släktfejden har blivit så allvarligt att man måste dela upp Mahmouds 1000-lapp i två 500-lappar, en till Albert och en till Mahmoud. Sedan sätter man in massiva resurser för att stödja Albert att roffa åt sig Mahmouds 500-lapp.

Detta är exakt vad som händer i Palestina. Om västvärlden satte press på Israel, drog tillbaka sitt politiska och ekonomiska stöd, slutade betala skadestånd för förintelsen som går till att förinta palestinier istället, bojkottade israel och skickade in FN trupper att tvinga Israel att krypa tillbaka till det råtthål som de kröp fram ifrån, så skulle situationen inte se ut som den gör idag och rättvisan kunde skippas.

Men istället provocerar man unga skollösa och hemlösa palestinier hålla stenar i handen istället för pennor och skolböcker och modigt föra en intifada mot israelisk pansar, samtidigt som man pumpar in pengar och resurser i Israel och uppmuntrar dem att expandera sina gränser så ockupationen blir så stor att det inte finns någon väg tillbaka och palestinier tvingas kapitulera och acceptera en förnedrande tvåstatslösning.

Principen är den: om vi accepterar ockupationen av Palestina idag, om vi rättfärdigar Israels existens idag, så markera mina ord, så blir vi tvungna att acceptera ockupationen av Irak, Afghanistan, Iran, Syrien, Libanon och andra länder imorgon. Att säga nej till Israel idag är att säga nej till förtryck i all framtid! ”Hey hat minna dhilla!” (Nej till förtryck!) Detta är Imam Hosseins(A) budskap till oss. Vart än i världens hörn som förtryck sker den platsen är också en miniatyr av Karbala, i den finns Yazids anhängare och Imam Hosseins(A) anhängare. ”Kollo yeumen Ashura va kollo ardhan Karbala!” (Varje dag är Ashura och varje land är Karbala!) som Imam Jafar Sadiq(A) sade.

Varför just al-Quds?

En fråga uppstår här nu oss vissa. Varför just al-Quds? Det sker ju förtryck runt om i hela världen så varför så stor betoning på Palestina? Svaret ligger i principsaken jag nämnde tidigare. Visst sker det förtryck runt om i världen men inte i den omfattande skala som i Palestina. I Saudi Arabien, Egypten och liknande stater sker förtrycket från regeringen. I Irak och Afghanistan är det förvisso en ockupation men inte ens amerikanarna själva har ritat en egen flagga och utropat att Irak och Afghanistan är två nya stater i USA. Men i Palestina har inte endast stor del av landet ockuperats, det har även stulits av sionistiska skurkar och dess allierade som kallar området för israel. Lagar har upprättats som särbehandlar palestinier, murar har byggts för att skilja folkgrupperna åt. Allt detta förs i demokratins namn och denna tragedi har pågått i 61 år nu. Om käppar i hjulen inte sätts på den blodtörstiga sionistiska krigsmaskinen kommer den erövra hela mellanöstern. Sionisternas slogan är ju som bekant ”från Nilen till Eufrat”!

När Hizbollahs generalsekreterare Seyyed Hassan Nasrallah kallar Israel för en cancer tumör i regionen har han inte alldeles fel. Vad är cancer egentligen? Cancer är samlingsnamnet på ett antal sjukdomar med okontrollerad celltillväxt som medför att de nya cellerna förstör den omgivande vävnaden. När europeiska och amerikanska sionister planterade Israel i mellanöstern var det exakt detta som hände. Israel började växa okontrollerat och aggressivt och roffa åt sig allt mer av sin omgivning till sådana grader att den nu förstört, fördärvat och djupt sårat den fridfulla omgivningen och harmonin i regionen.

När författaren Greg Felton kallar Israel för en parasit och namnger sig bok ”Host And The Parasite – How Israel’s Fifth Column Consumed America” är hans liknelse slående. Vad är en parasit egentligen? En parasit är en objuden gäst. Det är en organism som lever av en annan organism, en värd. Om värden dör, dör även parasiten. Israel är en objuden gäst i mellanöstern och en parasit och lever vidare på att suga i sig mellanösterns tillgångar och konsumera västerländska skattepengar, bidrag och förintelseskadestånd.

När den Islamiska republiken av Irans rättmättige president Dr. Mahmoud Ahmadinejad säger att Israel kommer utplånas från världskartan har han helt rätt för alla förtrycka regimer genom tiderna har utplånats. Det är inte som vissa försöker manipulera sanningen till att det handlar om att släppa en atombomb över Israel, knappast. De enda som släppt atombomber och fört ett kärnvapenskrig genom tiderna är USA och ingen annan så man ska inte kasta sten i glashus! Snarare är det så att precis som exempelvis Apartheid reigmen i Syd Afrika försvann, eller rasismen ur USA, eller nazismen ur Tyskland kommer sionismen även att försvinna ur mellanöstern.

3) Al-Quds ropar på oss!

När vi kommit så här långt och insett dels bakgrunden till al-Quds och dels filosofin bakom dess ihågkommande når vi den tredje och sista punkten som är extremt viktig att betänka: nämligen ropet från al-Quds. Al-Quds som är symbolen för frihetens kamp och rättvisans revolution, hur kan den hållas levande i våra vardagliga liv? Har vi verkligen besvarat ropet?

Att gå ut och demonstrera, trycka upp några inspirerande videos på facebook eller ens blogg och att minnas och be för de förtryckta under al-Quds dagen är jätte bra, men det i sig räcker inte. Kampen får inte slockna utan den måste hållas vid liv om segern ska bli ett faktum.

Detta innebär en dygnet runt året om bojkott av israeliska produkter och företag som stödjer israel. På inminds.com/ finns det listat dom flesta företagen tillsammans med konkreta källor som stödjer israel, som exempelvis McDonalds, Coca Cola, Disney m.fl. Syskonen måste vara vaksama på att enligt dom flesta om inte alla Maraji är det haram, dvs. en synd, att köpa produkter som stödjer israel om man inte är tvungen. Kolla upp bl.a. NoorIslam.net för deras fatawi.

Bojkotten måste ackompanjeras med skrift och tal. Dvs. i vår skola, i vår arbetsplats, på vår blogg, på vår facebook, på vår träning, överallt där det finns ett tillfälle skall vi alltid påminna folk om de förtrycktas situation. Det är vår plikt.

Detta är enkla politiska strategier vi måste vidta men politik utan andlighet leder ingen vart. Således måste vi tillsammans med vår politiska jihad utöva ett andligt jihad och stärka vår tro. Fundera på denna tankeställare. Medan unga palestinska barn blir örfilade och mobbade av israeliska klasskamrater för att de går i Koranskolan är det fy och skam att vi i väst inte ens kastar en blick på Koranen förutom under månaden Ramadan.
När våra systrar i Palestina får sina slöjor nerdragna av sionistiska vildar men ändå anstränger sig till det yttersta för att behålla en korrekt Hijab är det fy och skam att våra systrar i Sverige antingen inte bär slöja eller har en dålig slöja av rädsla för hur vänner och kolleger ska reagera.
Medan våra bröder i Palestina måste korsa flera vägspärrar och visiteras bara för dom misstänks som terrorister med sitt skägg är det fy och skam att vi bröder i Sverige antingen slätrakar oss eller har ett 3 mm skägg av skam för vad kompisar eller arbetskamrater ska säga.

De är sannerligen ett exempel för oss som vi inte kan slingra oss ur på Domedagen. Sanningen är då den att vi inte har besvarat ropet från al-Quds varken på det politiska planet eller på det andliga, för medan våra syskon i Palestina kämpar med livet som insatt för frihet och oberoende är vi i Sverige satta i ett mentalt fängelse som undergivna underkastade slavar till sekulära makter.

Avslutning

Vi har ingen annan utväg att sluta upp med dessa lekar, gör en sann ånger, vara fast beslutsamma att reformera oss själva och påbörja ett nytt kapitel i våra liv som sanna och stabila troende. Imam Mahdi(AJ) prisar Allah i Duaa Iftitah med följande härliga ord:

اَلْحَمْدُ للهِ الَّذي يُؤْمِنُ الْخائِفينَ ، وَ يُنَجِّى الصّالِحينَ ، وَ يَرْفَعُ
الْمُسْتَضْعَفينَ ، وَ يَضَعُ الْمُسْتَكْبِرينَ ، و يُهْلِكُ مُلُوكاً وَيَسْتَخْلِفُ آخَرينِ
Beröm vare med Allah, Som ger skydd till de rädda; Kommer till de hederligas räddning;
Verkar för de svagas och förtrycktas sak; tillintetgör envåldshärskare; Förstör härskare och utnämner ”väntade räddare” i deras ställe. (Imam Mahdi(AJ), Duaa Iftitah)

Må vi fylla våra liv med dessa ord, leva upp till dem och dö för dem.

Ping: , 123456

Online föreläsning på Paltalk 26 juni 2009.

• Ladda ner: 2009.06.26.paltalk-komplotten.bakom.iranska.valet.2009-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Det har varit en hel del uppståndelse kring det iranska valet och Ahmadinejads storslagna triumf. Omvärlden har följt händelserna minut för minut och när Ahmadinejads seger var ett faktum brakade helvetet loss. USA, Israel, Storbritannien, Europa och andra hökar, som spenderat miljoner och åter igen miljoner i det politiska spelet om mellanöstern regionen, vägra acceptera deras förnedrande nederlag och satte igång sin propagandamaskin på fullt ös. De ofantliga mängderna propaganda, vinklad fakta, desinformation och rena lögner som kräkts ur västerländska medier har trist nog infekterat och förvirrat många sinnen. Denna föreläsning strävar inte efter att försöka motbevisa patetiska försök på att undervärdera Ahmadinejads seger, så som det fiaskot med valfusk, även om det möjligtvis kommer en notis eller två under föreläsningens gång. Orsaken är solkar. Det finns inga solida grunder för valfusk och dom som valt att svälja detta med stängda ögon och missbrukat det för att propagera sin sak kan inte räddas, som den Heliga Koranen säger:

[2:18] صُمٌّ بُكْمٌ عُمْيٌ فَهُمْ لاَ يَرْجِعُونَ
[2:18] döva, stumma och blinda finner de ingen väg tillbaka.

Om så självaste Sanningen kommer och klappar dem på axeln och säger, ”Tjena! Jag är Sanningen” kommer de att vända sig om och ge Sanningen en box i huvudet. Således tänker jag inte slösa mina andetag eller er värdefulla tid på dessa sorters människor. Nej. Syftet med föreläsning är istället att väcka, stärka och förbereda oss troende för de svårigheter som ligger framför oss och få oss att se det ljus som väntar på oss bortom den smutsiga dimma som omger oss.

Konflikten börjar

Problemen som ni ser idag började redan under förra iranska valet 2005 då det var en kapplöpning mellan den välkände och inflytelserike Hashemi Rafsanjani och den relativt okände Teheran borgmästaren Mahmoud Ahmadinejad. Medan Rafsanjani hade de resurser och kontakter som krävdes för en lyckad och omfattande kampanj drog Ahmadinejad nytta av sin jordnärhet och förde en populistisk linje som tilltalade under- och mellan klasserna. Han tog upp en hel del kontroversiella ämnen som kretsade kring korruptionen från ansvariga och detta vann helt enkelt massornas hjärtan.

Eftersom tiden inte tillåter och det är utanför föreläsningens ämne hinner jag inte rada upp vilka viktiga samhällsproblem som Ahmadinejad tog upp under sin kampanj men jag rekommenderar er att söka upp det själva och lyssna på vad han har att säga. Jag ska dock dela med mig av en särskild händelse som berörde mig starkt under hans kampanj 2005 och visar dels vilket enastående psyke han har och dels hur många motståndare han har. Han var i Qom och föreläste om rättvisa inom ett islamiskt statsstyre och radade upp en del konkreta exempel på hur diverse politiker missbrukat sin makt på fel sätt. Under frågestunden reste sig en Sheikh upp och sade, ”Jag råder dig att gå och sidan”, dvs. att inte fullfölja ditt kandiderande som president och låta Rafsanjani ta makten. SobhanAllah, varför?! Varför ska han inte få kandidera? Ahmadinejads svar var helt underbart. Han inledde med att säga, ”För denna Sheikhs och alla Ulemas välgång var vänliga skicka välsignelser över Profeten(S) och hans familj!” Sedan sade han, ”Jag har inte kommit av personliga motiv, jag har kommit för folkets skull. Om folket vill att jag går åt sidan så kommer jag göra det helhjärtat.” Sen riktar han sig mot massorna, ”Vad säger ni? Ska jag lägga ner kandideringen som president?”
Alla innanför och utanför lokalen där han talade började skrika, ”Ahmadinejad! Ahmadinejad! Ahmadinejad”
Ahmadinejad log sedan mot Sheikhen och sade, ”Kolla dom vill ha mig här så varför ska jag gå åt sidan?”

Att Ahmadinejad senare vann det valet lär onekligen ha retat gallfeber på hans motståndare. Redan då klagades det på orättvisa val. Bl.a. Karroubi och Rafsanjani menade att regimen och dess styrkor har utnyttjat sitt inflytande för att mobiliserat stöd för Ahmadinejad. När reformisten Mohammad Khatami vann det iranska valet 2001 med runt 78% var det dock inget snack, varken inom Iran eller i väst, om oegentligheter i valet. Varför?

Ahmadinejad: Folkets hjälte

Hur som helst. Väl som president började Ahmadinejad effektivt jobba för att förändra situationen i den Islamiska Republiken. Jag tänker inte gå in på de ekonomiska reformer och den städning av korruption han utförde. Men jag tänker lägga fram ett par exempel på varför Ahmadinejad växte sig till att bli folkets hjälte till kostnad av överklassens avsky.

Redan från början utmärkte sig Ahmadinejad för sin ödmjukhet. Yahoo! rapporterade att när han blev erbjuden att ta över presidentens privata jetplan av Khatami tackade han blankt nej och sade att det finns ingen mening med att han ska åka i privata jetplan. Han är en av folket och kommer resa som folket i kollektiv trafiken.

Ahmadinejad blev alltså snart känd som en måttfull och ärlig man som har rent mjöl i påsen och inte stoppar pengar under madrassen när allmänheten tittar bort. Ikonen för hans enkelhet är nog hans beiga jacka som ett tag blev stort mode bland iranska ungdomar och globala anhängare. Men Ahmadinejad levde inte endast ekonomiskt upp till principen att vara ett med folket, det gjorde han även rent pratiskt och var en av dom fåtal presidenter i Irans historia som gjorde turné och besökte Irans olika byar och småtrakter som brukar försummas av politiker. I ett civiliserat och jämlikt Sverige hur ofta ser man statsministern eller kungen åka till Rosengård eller Tensta och engagera sig i vardaglig problematik som invånarna i förorten tampas med var dag? Hur ofta ser man en högt uppsatt svensk politiker i sin tiotusen kronors kostym gå hem till en svartskalle, bli bjuden på ett glas te och fråga hur han mår? I dagens Sverige är inte detta möjligt, det var det inte heller i Iran tills Ahmadinejad kom till makten. På YouTube kan man exempelvis se hans besök till Kurdistan i Iran där han mitt framför hundratusentals åskådare klär på sig den traditionella kurdiska dräkten och håller ett tal till folket iklädd deras egna kläder vilket gör att massorna hamnar i trans och gråter ut, ”Salli ’Ala Mohammad, Yare Rahbar Amad!” (Välsingad vare Mohammad, Ledarens vän har kommit).

Allt fler fiender

Med sin hårda linje mot korruption och för en självständig Islamisk Republik skapade Ahmadinejad snart en rad nya internationella fiender. Den Islamiska Republiken har alltid varit en nål i ögonen på stormakterna men med Ahmadinejad i spetsen har den nålen växt till en dolk som bankats in våldsamt med en slägga och vars smärta skapat ilningar djupt in i ryggmärgen. Khatami försökte i flera år att med diplomatiska medel få igenom rätten till kärnkraftverk med misslyckande som resultat. Han besvarade USA:s krig mot terrorism med försök till dialog samtidigt som tusentals afghanska kvinnor och barn dödades och spottades på av amerikanska soldater. När någon riktar hela sin militärs vapenarsenal mot dig och uttryckligen har sagt att det är rättfärdigt att döda dig för du är en terrorist, ska du svara med blommor, kramar och meningslösa dialoger då? Den där kristna ”vänd andra kinden till” mentaliteten, som konservativa kristna högerextrema sionister i USA själva inte tillämpar, hör hemma som bäst i den sekulära kyrkan men inte i en Islamisk Republik som upprättats genom jihad, självuppoffring och martyrskap.

Således ansträngde sig och lyckades Ahmadinejad leva upp till det revolutionära ideal som Imam Khomeini(RA) målade upp och resultatet blev ett verkställande kärnkraftverk och ett fungerande rymdprogram med satelliter uppskjutna. Allt detta under tunga sanktioner från väst och isolation av den Islamiska Republiken.

Men det är som Imam Khamenei(HA) sade i ett tal, ”De inser inte att genom att sanktionera oss så driver de oss att vi själva med egna händer och ansträngning uppnår vetenskapliga fynd och blir oberoende.”

Likaså har Ahmadinejads utrikespolitik nog lett till att han är bland de mest älskade presidenterna i den muslimska världen. Hans aktiva propagerande för Palestina frågan och hans hänsynslösa kritik av den vidriga sionist regimen har orsakat att frihetskämpar världen över har vaknat till och börjat tänka kritiskt till vad som sker i världen. Medan forskare och historiker i väst blev fängslade för avvikande åsikter vad gäller förintelsen, samtidigt som man hävdar sig tillämpa yttrandefrihet, kommer Ahmadinejad och modigt och öppet ställer fram frågan: ”VARFÖR får man inte ställa frågor och undersöka saken närmare? VARFÖR?”

Medan övriga politiker är som falska politisk korrekta kameleonter inleder Ahmadinejads sina tal i Guds namn och avslutar en bön för Imam Mahdis(AJ) snara återkomst, oavsett om talet hålls i FN, i Columbias universitet eller på en antirasism konferens i Schweiz. Han räds inte heller för att gång på gång ställa fram den obesvarade frågan om huruvida Israels existens är rättfärdigad eller inte och detta har gjort att media lagt sina sista krafter på att försöka svartmåla honom.

Vem var Mousavi?

Vem är då Mir Hossein Mousavi? I ett blogginlägg av NoorIslam.net tas ett par tämligen intressanta punkter av Mousavis bakgrund upp som jag skulle vilja nämna här i kontrast med Ahmadinejads personlighet. Mousavi var som bekant premiärminister under 1981-1989. Han var dock inte den liberala yttrandefrihetskämpen som västerländsk media skildrat honom som. Under hans tid som premiärminister fanns det en tidning som kritiserade bl.a. ekonomin. Mousavi personligen såg till att den stängdes ner. Om man då jämför med den så kallade diktatorn Ahmadinejad så har det under hans styre funnits ett 40-tal tidningar som kritiserat och t.o.m använt sig av personangrepp utan att stängas ner. Ahmadinejad har alltså tolererat öppna personangrepp, en tolerans som svensk debatt inte ens tål. När Mona Sahlin gick till angrepp mot Fredrik Reinfeldt november 2007 och kallade honom för lögnare, vilseledare, manipulatör och annat smått och gott så hängdes hon ut totalt av media och åhörare som känslomässigt svag och desperat (http://www.dn.se/opinion/desperat-av-sahlin-1.744739). När Bruno Reinfeldt dömdes till 8000kr i böter för rattfylleri med hela 0.79 promille alkohol i blodet, skrevs detta på förstasidan av en rad tidningar i ett försök att nedvärdera sonen Fredrik Reinfeldt. Även detta mottogs av allmänheten som extremt lågt och ren slask och blev kraftigt kritiserat. Man skulle således kunna argumentera för att Ahmadinejad för den Islamiska Republiken till en ökad yttrandefrihet som i många fall knappt tolereras ens i väst!

I sin bristande respekt för andras åsikter sjönk Mir Hossein Mousavi till botten när han valde att avgå som premiärminister mitt under Iran-Irak kriget utan att rådfråga sin president. Istället skickade han en avskedsansökan direkt till den högste andlige ledaren Imam Khomeini(RA) där han klagade på meningsskillnader. Bristen på tålamod och respekten för andras tycken som gick emot hans egna ledde honom till detta val. Och svaret han fick från Imam Khomeini(RA) var minst sagt bittert:

”Det rätta vore att du i alla fall skulle rådfråga mig eller högre ministrar om du hade dessa funderingar (på att avgå). Vad är det för tid att klaga och vilja avgå när troende människor skickar sina barn för att offras för upprätthållandet av Islam (under kriget).”

(Imam Khomeinis(RA) svar till Mousavis brev om att få avgå. Läs hela brevet och svaret här: http://www.esteghamat.ir/pages.asp?id=3173)

Varför jag valt att rada upp Mousavis nolltolerans mot oliktänkare är helt enkelt för att visa vilket hyckleri det är av västmakterna att kröna honom som den västvänlige liberale reformatorn.

Iranska valet 2009

Låt oss ta en titt på händelserna kring iranska valet 2009. New America Foundation gjorde en oberoende och pålitlig opinionsundersökning två månader innan valet när presidentkandidaternas valkampanjer drog igång där det framgick att stödet för Ahmadinejad var 34% medan Mousavi låg på 14%. Sen fanns det en andel på 27% som inte visste vad de skulle rösta på.

Imam Khamenei(HA) varnade redan ett par månader tidigare att fienden kommer lägga näsan i blöt och försöka framställa valet som bedrägeri. Redan innan valet utnämnde Mousavi sig själv som vinnare och sade att allt annat vore valfusk. Vilken vettig människa uppför sig så här?

Inför detta presidentval genomförde Ahmadinejad ännu en demokratisk reform där han införde live debatt mellan kandidaterna på statlig TV. Det var under dessa debatter som en rad mörka frågetecken kom till ytan, något som många människor hade i hjärtat men inte riktigt vågade säga – tills Ahmadinejad sade det öppet efter att ha blivit attackerad gång på gång av Mousavis läger. Jag tror att debatterna tillsammans med Ahmadinejads ansträngningar att tillmötesgå de sämre lottade i samhället rekryterade det stora antal röster som senare ledde till Ahmadinejads jordskedsseger.

Segern ett faktum

Hela 85% röstade som är ett klart och tydligt budskap till omvärlden att ”Hallå! Vi tror på vårt system! Vi är engagerade! Vi finns! Sprid inte massa lögner om oss!”

Professor James Petras skriver i en krönika om valet i Iran att politiken handlar mer om klass skillnaderna snarare än ett religionskrig. Det som berör det iranska folket är frågor om korruption, klyftan mellan de olika samhällsskikten, fattigdom, jobb osv. Det är inte frågor om huruvida det ska vara en Islamisk Republik eller inte.

15 Juni 2009 publicerade Washington Post en opinionsundersökning som visade just hur olika klassfrågor inom olika åldersgrupper påverkade mer vilken politisk syn man hade snarare än vilken generations livsstil man befann sig i. Enligt denna undersökning var 2/3 av iranska ungdomar i åldern 18-24 för fattiga för att ha råd med en dator och Ahmadinejads starkaste röstblock var från denna grupp.

Professor James Petras skriver vidare att den enda grupp som röstade för Mousavi var företagare och studenter från övre mellan klassen. Ungdomsrösten som prisades som ”pro-reformatörer” av västerländsk media bestod alltså av mindre än 30% men kom från ett övre privilegierat skikt som behärskade och mestadels talade engelska och som hade monopol på västerländsk media. Dessa välklädda och vältaliga unga damer och herrar, infekterade av det s.k. ”Norra Teheran syndromet”, var de som röstades ut under valet där Ahmadinejad vann överlägset med ca 63% eller 11 miljoner röster mer än Mousavi som skrapade ihop knappa 34%.

Propagandan börjar

Ahmadinejads enastående seger och tillsammans med folkets enastående engagemang var en brutal frontal kick rakt på stormakternas näsor och tvingade dem att slicka sina sår i gruset av förnedring. Så de riktade hela sin kraft mot den största styrkan i den Islamiska Republiken: folkets förtroende till systemet. Det var folkets förtroende som gjorde att 85% röstade och de ville krossa detta förtroende för att på så sätt orsaka en spricka i systemet. Därför ritade de upp en lömsk plan som de kallade ”Den gröna revolutionen” med Mouasvi som den ultimata reformatorn. Ringer det en klocka hos någon när de hör namnet ”den gröna revolutionen”? Har ni hört talas om ”den orangea revolutonen” i Ukraini mellan november 2004 till januari 2005? Lyssna på detta och se vilka slående liknelser som finns:

Det kom anklagelser att det var valfusk under presidentvalet. Det resulterade i att den ukrainska huvudstaden blev centrumet för massiva demonstrationer dagligen. Vad Wikipedia kallar ”den demokratiska revolutionen” åtföljdes av civil olydnad, vandalisering, strejker och annat för att paralysera landet och regimen. Som ett svar på detta ogiltigförklarade Ukrainas högsta domstol valet och det blev omval där den västvänlige bankmannen Viktor Yuschenko fick 52% av rösterna och vann. Givetvis deklarerades detta val som ”fritt och rättvist” av internationella obersvatörer.

En demonisk amerikans sionist sade senare att han åkte till Ukraina, spenderade ett antal miljoner dollar, störtade en regering och böt den med en annan. Dom har dumma, fula, ignoranta, arroganta, egoistiska, tyranniska, snåla, orena, smutsiga, förbannade idioterna tror på fullaste allvar att Iran är som Ukraina och liksom de genomförde en orange revolution i Ukraina ska de kunna störa den Islamiska Republiken genom en grön revolution. Jag vet inte om är dumma på fullt allvar eller leker bara för dom gör bort sig totalt. Shaheed Ayatollah Mutaheri(RA) skriver i boken ”Martyren” att ett samhälle vars vener är fyllda av martyrers blod kommer att bestå. Den Islamiska Republiken grundades på de rena själarnas uppoffring, den färgades av martyrernas blod och den drivs av visa mäns kloka beslut. Den har varit noggrant planerad sedan århundraden tillbaka. I dess meritlista finner man slutet på 2500 års monarkisk diktatur, imperialisters influens, 8 årigt västerländskt sponsrat fullskaligt krig. Man finner början på en ny era av andligt och revolutionärt uppvaknande i mellanöstern såväl som i väst. Man ser centrumet för religiös och andlig vägledning. Man ser nyckeln till framtiden och vägen till Imam Mahdis(AJ) återkomst.

[9:109] أَفَمَنْ أَسَّسَ بُنْيَانَهُ عَلَى تَقْوَى مِنَ اللّهِ وَرِضْوَانٍ خَيْرٌ أَم مَّنْ أَسَّسَ بُنْيَانَهُ عَلَىَ شَفَا جُرُفٍ هَارٍ فَانْهَارَ بِهِ فِي نَارِ جَهَنَّمَ وَاللّهُ لاَ يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ
[9:109] [Vem är den bäste?] Den som uppför sin byggnad på en grund av gudsfruktan och strävan att vinna Guds välbehag eller den som bygger sitt hus på lös grund, vid randen av ett stup, så att det störtar samman [och drar] honom med sig ned i helvetets eld? Gud vägleder inte de orättfärdiga;
[9:110] لاَ يَزَالُ بُنْيَانُهُمُ الَّذِي بَنَوْاْ رِيبَةً فِي قُلُوبِهِمْ إِلاَّ أَن تَقَطَّعَ قُلُوبُهُمْ وَاللّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ
[9:110] byggnaden som de har uppfört kommer inte att upphöra att plåga dem som en tvivlets [värkande tagg] i deras sinnen, till dess deras hjärtan brister. Gud är allvetande, vis.

Allt det här ni ser i TV och i media är en del av planen. Tyvärr springer västerländsk och svensk media återigen sionisternas ärenden. e-Jihad.se rapporterar att Sveriges utrikesminister Carl Bildt har sagt:

”De borde respektera rättigheten, som även finns med i den iranska konstitutionen, om fredliga manifestationer. Användandet av dödligt våld mot fredliga demonstranter godkänns aldrig av ett land”

Vilka fredliga manifestationer? Vilka fredliga demonstranter? Hur ignorant kan man vara i en sån informationsrik värld? Bildt du sitter i mitten av Sveriges underrättelsetjänster, säkerligen bör du i alla fall har bättre koll på läget en tidningsblaskorna. Har du missat dom tusentals affärer som vandaliserats och rånats eller dom otaliga fordon som satts på fyr? Kallade du demonstranterna under Göteborgs kravallerna för frihetskämpar? Eller vad sägs om de stenkastande ungdomarna i Rosengård dit stora delar av Malmös polisstyrka åker dagligen för att leka barnvakt för miljontals kronor i skattepengar? Är dom också frihetskämpar? Varför hängs dom ut som ociviliserade svartskallar i media då? Har du lyssnat på vad dom har att säga eller har du försökt sopa ”smutsen” under mattan?

Det har varit kalabalik kring Neda Soltans död. Västvärlden som skymfar och ironiserar martyrskap i Guds väg har nu krönt Neda som en martyr i demokratins väg. Den internationelle bästsäljaren och författaren Paulo Coelho har vigt ett par inlägg på sin blogg och Facebook profil till Neda och hans kompis Arash Hejazi som stod vid hennes sida. Javisst är det sorgligt att folk dör men ser jag någon fälla tårar för dom studenter, civila människor, poliser och Basij som misshandlas och dödas av den arga mobben? Igår fick jag reda på att min kusin, runt 25 års ålder, som är imam i en lokal moské i Teheran blev misshandlad av demonstranterna. Han medverkade inte i demonstrationerna (varken för eller emot) utan skulle bara till sin lokala moské han var ansvarig för. Demonstranter hoppade på honom och misshandlade honom blodig. Hans turban, som är en helig symbolik för Profeten(S) som Shia muslimska rättslärda bär, föll blodigt ner på den smutsiga asfalten och säkert trampades ner av förövarna. När jag fick höra detta blev jag rörd och ryste i hela kroppen. Vet ni varför syskon? För han fångades inte på film och lades inte upp på YouTube, han hade ingen del i det hela, han var endast en oskyldig student på väg till sin drömplats – han synd var att han levde upp till sin dröm att vara Sheikh och det kostade honom en misshandel som ingen media i världen bryr sig om att rapportera. Han är, liksom hundratals andra, ett tyst offer som får lida dit ingen vill rikta någon strålkastare.

Med all respekt men man är knappast en martyr om man medverkar i olagliga vandaliserande och våldsamma demonstrationer som görs utan tillstånd. Ville Neda och hennes anhängare genomföra en förändring i Iran så gör det genom lagliga medel, inte genom aktioner som endast gynnas den blodtörstiga och resurshungriga fienden. Alhamdulillah att moskéerna i Teheran till skillnad omvärlden tagit en politisk ställning för upprätthållandet av lag och rättvisa i Islamiska Republiken och vägrat dödade i illegitima demonstrationer och protester sina sympatier. Man kan inte öppet stenkasta ett islamiskt statstyre och sen förvänta sig att moskéerna ska trösta en för man blivit sårad. Den enda trösten dessa människor får är från amerikanska kyrkor och israeliska synagogor. Inser de inte visdomen bakom Imam Khomeinis(RA) ord när han sade, ”Vi bör sörja den dagen då USA berömmer oss”?

USA:s 3-stegs modell för att störta obekväma regimer

John Perkins, f.d ekonomisk chef för Chas. T. Main Inc. och författaren av boken ”Confessions of an Economic Hitman” säger i en intervju att USA har en 3-stegs modell för att styra och störta obekväma regimer.

I fas 1 lånas massvis med pengar ut till investeringar i landet. Dessa lån bördas sedan av en så tung ränta att landet inte kan betala tillbaka. Utländska företag som hans eget går in i landet och bygger upp saker och ting så pengarna går tillbaka till deras egna fickor. Ett fåtal korrupta i landet gynnas och blir stenrika medan majoriteten av befolkningen inte tjänar ett dugg. Sedan kommer de ekonomiska lönnmördarna in i bilden, som John Perkins själv varit. De säger till landets regering att du kan inte betala av din skuld så sälj er olja billigt till oss som kompensation, låt oss bygga en militärbas i ert land, skicka trupper till något land vi är i krig med som exempelvis Irak, rösta på oss i nästa FN omröstning osv. Han nämner vidare att det är så Världsbanken jobbar, de sätter ett land i en så stor skuld att de inte kan betala av den och sedan gynnar de från den genom att kapa landets resurser och företag.

Om nu en ledare i ett land skulle visa sig vara omutbar går planen över till fas 2: uppror. Det var så CIA agenten Kermit Roosevelt med ett par miljoner dollar i fickan lyckades störta den demokratiskt valde iranske presidenten Mossadegh. Mossadegh hade en oljepolitik som innebar att utlänningar skulle köpa olja av Iran dyrare än iranierna själva. Den iranska befolkningen skulle alltså gynnas av sin olja. Detta ogillades ju givetvis av Washington och genom effektiv propaganda vände de opinionen bland folket så de såg honom som en sekulär diktator. Folket störtade honom och Shah Pahlavi återvände till makten.

Om nu uppror och statskupper skulle misslyckas också går planen till sin slutgiltiga och mest destruktiva tredje fas: militären. Militären ingriper och bokstavligt talat antingen lönnmördar presidenten eller bombar sönder landet och med våld tvingar ner regimen på knä. Det var vad som hände i Irak. Saddam Hossein visade sig senare vara omutbar och vägrade låta landet gå in i djupa ekonomiska lån. Uppror var också inte möjligt då han med sin järnhand kontrollerade den irakiska befolkningen väl. Så den enda vägen var att militären invaderade och ockuperade Irak 2003 ända tills idag, utan några planer på att flytta sig trots Obamas falska löften om reträtt.

Om vi nu kollar på valet i Iran så ser vi uppenbart det destruktiva mönstret. Demonstrationerna och protesterna är en del i att byta regim mot en mer västvänlig som är villig att sälja Irans själ för egen gynning. Men tro mig, de kommer inte lyckas för de saknar ett ledarskap. Det räckte att Imam Khamanei(HA) kom ut och sade till folket att sluta demonstrera för att det skulle bli lugn och ro på gatorna. Den Islamiska Republikens politiska system är så komplext att trögfattade jänkar och sionister aldrig kommer förstå sig på den, än mindre att kunna störta den. Men tiden håller på att rinna ut för den desperata sionistiska och neokonservativa armén. GEAB, Global Europe Anticipation Bulletin förutser att USA och Storbritannien kommer gå i konkurs efter sommaren. De har helt enkelt skulder upp till strupen som de omöjligt kommer kunna betala av. Deras materialism håller på att kväva dem till döds. Likaså Israel har blivit likt en rabies hotad infekterad råtta inträngd i ett hörn som kommer gå till attack oavsett om det är en vänlig eller fientlig hand som närmar sig den, av ren desperation såklart. Det enda dessa parasiter kan göra för att överleva är att hitta ett nytt land att ockupera och suga krafter ur och det landet är den Islamiska Republiken av Iran.

Men jag lovar er syskon, och markera mina ord till punkt och pricka, dessa sionistiska och neokonservativa parasiters anfall kommer bara skakas bort av den Islamiska Republiken som sedan kommer trampa dem sönder mot asfalten och med sin fotsula krossa dem och skicka dem huvudstupa rakt in i helvetet av Guds vrede.

Varför accepteras inte Ahmadinejads seger av väst?

Det är den här insikten om sionisternas undergång som gör dem vettskrämda och vilda. De ser en Hugo Chavez i Venezuela, en Jaysh al-Mahdi och andra irakiska motståndsrörelser i Ockuperade Irak, motståndsrörelser i Afghanistan, Hamas och Islamiska Jihad i Palestina, Hizbollah i Libanon, Ikhwan al-Muslimeen i Egypten. Jag listar bara de jag har i huvudet just nu, sen finns det hundratals organisationer och rörelser som agerar under marken bortom medians ljus och allmänhetens uppmärksamhet. Och kronjuvelen av hela den islamiska motståndsrörelsen finner vi i Ahmadinejads Iran.

När jag säger att sionisterna är parasiter så menar jag det verkligen. Kolla vilka liknelser det finns mellan dem och en binnikemask exempelvis. En binnikemask lever i matsmältningskanalen ho ett ryggradsdjur och när sig själv på maten däri samtidigt som den infekterar värden som insjuknar.
En binnikemask förstör sin värd i det dolda, under ytan, där ingen ser.
Kolla på Sionisterna nu. De vågar inte möta Iran öga för öga som riktiga män och göra upp om saken. Istället, genom propaganda, uppblossning av uppror, sanktioner, hycklande diplomati och annat trams försöker de infektera Iran inifrån. Nu senast har de spridit rykten om att Imam Khamenei(HA) har, Gud förbjude, drabbats av lugncancer. Men den islamiska revolutionen är inte beroende av en man. Sionisterna försökte knäcka Hizbollah genom att mörda Shaheed Abbas Mousavi(RA) – resultatet blev att världen fick skåda en Seyyed Hassan Nasrallah(HA). De tror att om Imam Khamenei(HA) försvinner ur bilden så rasar den Islamiska Revolutionen men de fattar inte att bakom Imam Khamenei(HA) finns tiotal ledare redo, och finns inte dom har vi självaste Imam Mahdi(AJ) som leder fanan. Honom har de försökt mörda i 1200 år utan att lyckas. När ska dom vakna upp och inse att dom krigar mot självaste Gud och det är ett krig dom omöjligt kommer vinna!!

Det är som Hadith Qudsin där Gud säger: ”Jag är i krig med den som visar fientlighet mot någon som är hängiven Mig.”

Ett budskap till Sverige

Jag vill avsluta föreläsningen med ett budskap till er frihetskämpar i Sverige. För tre timmar sen idag angreps den Islamiska Republikens ambassad i Stockholm av 150 exiliranier som, trots polispatrull på plats, forcerade sig genom grindarna, in i ambassaden och misshandlade personalen där. En av dessa huliganer intervjuades av DN och sade:

- Vi trängde oss in. Efter trettio års förtryck är det dags att vi skriker, att vi kämpar. Min bror dog i Iran

Enligt henne var ambassadpersonalen beväpnad med kniv och pistol och skadade några av demonstranterna. Att de flydde ut från området beror på att polisen på plats höjde sin pistol mot himlen, säger hon.

- Har de rätt att hota oss? En polis slog mig,

SobhanAllah. Kolla höjdpunkten av idioti. Dom bryter mot svensk lag, misshandlar oskyldig personal och svenska poliser och sedan undrar ”Får dom hota oss?”. Vad förväntar ni er dårar och tokstollar, jag vill inte säga åsnor för det vore en förnedring för åsnan att associeras med er, vad tror ni egentligen, att polisen ska komma och krama er? Ni bryter mot svensk lag och uppför er som barbarer, vill ni ha en bukett blommor som svar? Skäms ni inte? Och O svensk polis, inser ni nu vilket tufft problem den persiska polisen är tvungen att utstå i Iran? Kom inte och säg att det är fel att ta till med hårdhandskarna för att upprätta hålla ordning och reda. När det kommer till kritan gör ni exakt samma sak för att kontrollera en stor arg massa människor som löper amok och är en skada för sig själva och sin omgivning.

Dessa ynkryggar till exiliranier vågar inte ta debatten till och tar till med grymma metoder för att få igenom sin vilja, vilket endast kommer sluta i ett patetiskt nederlag. Men vad ska jag säga, dessa fega själar är skapelsen av den svenska medians förgiftande information. Det är också en konsekvens av att EU valt att ta bort terrorstämpeln från terroristorganisationen MKO, Munafeqine Khalq. Hade muslimer angripit Israels ambassad och misshandlad personalen där hade det stått skrivet ”Terroristangrepp i Stockholms hjärta” på första sidan av varenda tidning. När ett gäng våldsamma, känslomässigt laddade odjur till exiliranier gör samma sak är de demokratins soldater. O muslimer, O troende, O frihetskämpar, O motståndare till amerikansk imperialism och sionistisk erövring, bevittna hur långt orättvisa och vansinne gått. Låt mig skicka detta budskap till er och lev upp till detta budskap, låt det inte falla för döva öron.

Jag säger till er: FÖRENAS. RES ER. Gör er röst hörd. Skriv, demonstrera, protestera. Spruta ut så mycket ljus ni kan in i detta mörka samhälle. Blända era blinda fiender. Blogga, gör hemsidor, skriv insändare, skriv brev, konfrontera era arbetskollegor, ifrågasätt era lärare och klasskamrater. Sitt för Guds skull inte still. Finn den innersta vrån av styrka i djupet av era hjärtan och låt den komma ut i en fulländad ansträngning för att återuppliva gudomliga värderingar i detta denna döda värld. Om vi vill så kan vi, om vi kan så lyckas vi och om vi lyckas är vi segrande. Och dör vi under tiden så har vi fått dricka ur martyrskapets söta nektar och vunnit evig triumf.

Avslutande ord

Frukta ingen utom Skaparen och skapelsen kommer frukta er. Räds inte mina kära syskon hur mycket fienden än planlägger för den Heliga Koranen säger:

يَمْكُرُونَ وَيَمْكُرُ اللّهُ وَاللّهُ خَيْرُ الْمَاكِرِينَ [8:30]
[8:30]…De smider sina planer, men Gud smider [också] Sina planer och Gud smider bättre planer än någon annan…

Ljuset som väntar i denna mörka tunnel vi befinner oss i kommer vara en kompensation bortom förnimmelse. Med dessa tumultartade händelser skiljs tydligt Sanningen från lögnen och vi eftersträvare av Sanningen, andligt sökande efter Helighetens källa och mystiker på den gudomliga stigen leds ännu närmare vårt mål. Vi skakas om till andligt uppvaknande och motiveras att röra oss effektivare mot vår ultimata destination. Låt oss kämpa och dö i den här kampen där vi banar vägen för återkommandet av vår efterlängtade och älskade Imam Mahdi(AJ), vars närvaro kommer innebära ett definitivt slut på jordens alla orättvisor.

Ping: DN, SVD, AB1, AB2, GP, GP1, GP2, GP3, AB1, AB2, AB3, SVD1, SVD2, DN1, , DN2, DN3, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, GP1, GP2, GP3, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, AB1, AB2, AB3, GP, GP, SVD, DN, DN, GP, GP, SVD, DN, DN

Technorati etiketter: Iran, Desinformation, Teokrati, Ahmadinejad, Demokrati, Präststyre, Khomeini,Khameini, Mousavi, Israel, Sionism,USA, Politik