En inblick i fysisk och spirituell emigration i Allahs väg.

Online föreläsning på Paltalk 2 juli 2010.

• Ladda ner: 2010.07.02.paltalk-emigration.i.allahs.vag.mp3

Online föreläsning på Paltalk 21 maj 2010.

• Ladda ner: 2010.05.21.paltalk-slojan.mellan.mig.och.gud-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

I Surah Hidjr (15:29) står det beskrivet att när Allah skapade människan tog Han en bit lera, formade den och därefter blåste in en del av Sin själ som gav människan liv:

[15:29]  فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُواْ لَهُ سَاجِدِينَ
[15:29] och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!”

Vad menas med en del av Gud själ? Har Gud en själ? Självklart inte. Gud är obegränsad, Han är absolut. Varför säger då Koranen att Allah blåste in en del av Sin själ i människan? Varför tillskrivs själen som en del av Allah? Låt mig kontra med en motfråga. Bor Gud på ett visst ställe? Har Han ett hus där vi kan säga i detta huset finns Gud men inte utanför? Självklart inte. Gud är obegränsad, Han är absolut.

[2:115]  وَلِلّهِ الْمَشْرِقُ وَالْمَغْرِبُ فَأَيْنَمَا تُوَلُّواْ فَثَمَّ وَجْهُ اللّهِ إِنَّ اللّهَ وَاسِعٌ عَلِيمٌ
[2:115] Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er [finner ni] Guds ansikte. Gud når överallt och Han vet allt.

Men om Gud inte är begränsad till en viss plats varför kallas Kabah för “BaytAllah” – Guds hus? Gud har ju inget hus! Allah fanns innan jorden och Kabah, Han skapade jorden och på jorden byggdes Kabah – så hur kan Kabah kallas “Guds hus”? Imam Mohammad Baqir(A) besvarar frågan i en hadith (Al-Kulayni, Usul al-Kafi i, 134 “kitab al-tawhid,” “bab al-ruh,” hadith 4) där han säger att Gud har utvalt Kabah och tillskrivit den Sig Själv genom att kalla den ”Mitt Hus” (2:125, 22:26) på samma sätt har Han valt ut själen och tillskrivit den Sig Själv. Det är alltså för att betona värdet. Eftersom Kabah är så helig och har så stort värde kallas den för Guds Hus. På samma sätt är själen så helig och har så stort värde att den kallas för en del av Guds själ.

Så det är inte bokstavligt talat Guds själ som blåstes in i människan Gud är Skaparen medan en själ är ett skapat andlig metafysiskt objekt. Men någon närmare definition av vad det är har vi inte. Vi vet bara att den är så pass viktig och har så stort värde att Allah väljer att tillskriva den Sig Själv genom att säga att Han blåste in en del av Sin själ. 

[17:85]  وَيَسْأَلُونَكَ عَنِ الرُّوحِ قُلِ الرُّوحُ مِنْ أَمْرِ رَبِّي وَمَا أُوتِيتُم مِّن الْعِلْمِ إِلاَّ قَلِيلاً
[17:85] DE FRÅGAR dig om själen. Säg: “Själen hör till det som är min Herre förbehållet – av [all] kunskap har bara en obetydlig del fallit på er [lott].”

En slutsats vi i alla fall kan dra är att människans sanna jag ligger i hennes själ. Det är juvelen inom människan som bär på skapelsens mysterier. Det är själen som är människans portal till den andliga dimensionen. Det är genom själen som människan förs mot perfektion och drunknar i den Gudomliga Närvaron.

Skapelsen i slöjor

Men själen i sin tur har svepts in i lager efter lager av slöjor. Kanske för att skydda den, kanske för att dess makt kan bränna i sönder skapelsen om den hamnar i orena händer. Det yttersta lagret är våra fysiska kroppar begränsade till en materiella fysiska världen. I ”Ljuset inom mig” säger Imam Khomeini:

Enligt en tradition så finns det 70’000 slöjor av gudomligt ljus. Antalet mörka slöjor är också sagda att vara lika många. Vidare kommer slöjorna av gudomligt ljus efter alla slöjor. Vi har ännu inte kommit ut ur mörkrets slöjor, för att inte tala om ljusets slöjor. Vi irrar fortfarande omkring i de mörka slöjorna.

Mörka och ljusa slöjor

Ok så vi är insvepta i slöjor. I mystikens och irfans terminologi talas det ofta om mörka och ljusa slöjor. Vad är dessa för något? Om en slöja är något som avskärmar människan från Verkligheten, vad är då en mörk slöja? Och vad är en ljus slöja?

Man kan kort och gott säga att mörka slöjor är synder. Synder är mörker och de täcker människans hjärta med lager på lager av mörker som förhindrar henne att beskåda det gudomliga ljuset. Den Heliga Koranen säger:

[24:40]  أَوْ كَظُلُمَاتٍ فِي بَحْرٍ لُّجِّيٍّ يَغْشَاهُ مَوْجٌ مِّن فَوْقِهِ مَوْجٌ مِّن فَوْقِهِ سَحَابٌ ظُلُمَاتٌ بَعْضُهَا فَوْقَ بَعْضٍ إِذَا أَخْرَجَ يَدَهُ لَمْ يَكَدْ يَرَاهَا وَمَن لَّمْ يَجْعَلِ اللَّهُ لَهُ نُورًا فَمَا لَهُ مِن نُّورٍ
[24:40] [Vad de har gjort] kan också liknas vid det djupa mörkret i ett bottenlöst hav, ytterligare förmörkat av vågorna som svallar över varandra och molnmassorna ovanför; skikt på skikt av mörker [så tätt att den som] håller upp sin hand knappt kan se den. Nej, den [vars mörker] Gud inte lyser upp med [Sitt] ljus finner aldrig ljus!

Allt som Sharia har förbjudit är sådant som orsakar mörka fläckar i människans rena hjärta. Likaså orsakar också moraliska synder mörker i förblindar människan. Varje gång en människa bryter mot Sharia synder såsom att lyssna på haram, titta på haram eller tala haram så smutsas hennes hjärta ner och hennes vision täcks av mörka slöjor. Det är verkligen synd att människan slösar bort sina öron, sina ögon och sin tunga på så världsliga och meningslösa ting som dessutom orsakar henne mörker. Dessa tre verktyg som kan få henne att nå enorma höjder i närhet till Allah genom att utnyttja dem till att lyssna på visdom, läsa visdom och tala visdom. Det är en skam att de missbrukas för egoistiska begär. Vissa klagar på att de aldrig ser några ljusa och vackra drömmar. Det är ju självklart att en som spenderar hela dagen på att titta på haram som är mörker även kommer få se mörker i sina drömmar. Vi har t.o.m hadither som säger att de som lyssnar på haram musik inte kommer få höra de underbara melodierna som finns i Paradiset. Hur ska ett öra som fördövats av Beyonce kunna höra änglarna? Hur ska ett öga som har svärtats av att titta så mycket på världslig sminkad glamour ála Brad Pitt och Angelina Jolie kunna beskåda sann skönhet som Imam Mahdi(AJ)? Hur ska en tunga som baktalat, ljugit, konspirerat och svurit kunna yttra ”Ashado an la illahe ill Allah wa ashado anna Mohammadan Rasol Allah” i graven inför Munkar och Nakeer?

Allt detta är mörker. Det är mörka slöjor som avskärmar människan från verkligheten och gör henne upptagen med Dunya och egot.

Men vad är då ljusa slöjor? Hur kan en slöja vara av ljus?

Ljusa slöjor är allt det som i sig själv är ljus och bra men som används i fel syfte och således blir en slöja. Exempelvis bönen. Va? Hur kan bönen vara en slöja?

En hadith säger att ”Bönen är ljus.” (Salat noor). Men om bönen missbrukas för att människan ska skryta om vilket helgon han är, ja då blir bönen en slöja. Den Heliga Koranen säger:

[107:4]  فَوَيْلٌ لِّلْمُصَلِّينَ
[107:5]  الَّذِينَ هُمْ عَن صَلَاتِهِمْ سَاهُونَ
[107:6]  الَّذِينَ هُمْ يُرَاؤُونَ
[107:7]  وَيَمْنَعُونَ الْمَاعُونَ
[107:4] Det skall gå dem illa som ber
[107:5] utan att deras hjärtan deltar i bönen,
[107:6] de som vill ses [och berömmas]
[107:7] men som vägrar [sin medmänniska] även den minsta hjälp!

Den största faktorn som förvandlar ett ljus till en ljus slöja är människans avsikt. Det är avsikten som avgör huruvida det jag gör är ett ljus som lyser upp min väg eller om det är ett ljus som förbländar mig och lämnar mig irrandes omkring i förvirring. Vi har hadither som säger att det finns vissa som läser den Heliga Koranen medan Koranen förbannar dem. Koranen i sig är ljus men när den missbrukas för att förhindra människan att se verkligheten och för människan bort från Sannningen ja då blir ens Koranläsande till en ljus slöja som täcker visionen. T.o.m martyrskap mina kära syskon, t.o.m martyrskap. En martyr är lovad paradiset och förlåtelse för sina synder men t.o.m en martyr som offrar sitt liv med fel avsikt i jihad har inte nått Sanningen. Därför har vi hadither som säger att Allah på Domedagen kommer säga till vissa martyrer, ”Du ville bli martyr för att folk skulle minnas dig som en modig man, du fick den belöningen på jorden men här kommer du straffas för ditt martyrskap var inte för Min skull.”

I ”Jihad al-Akbar”, som för övrigt är under översättning till svenska av Den Väntades Vänner, säger Imam Khomeini:

Ju mer koncept som samlas i ett mörkt orent hjärta ju större kommer mörkret vara. I en oren själ är kunskap en mörk slöja. Kunskap är den största slöjan (al-’ilm huwa al-hijab al-akbar). Således är synden av en korrupt lärd (alim) större och farligare för islam än alla andra synder. Kunskap är ljus men i ett svart korrumperat hjärta sprider den mörker. En kunskap, som skulle föra människan närmare Gud, men [som istället hamnar] i en världslig själ för henne på långt avstånd från den Allsmäktiges helgedom.

SobhanAllah vilka klockrena ord. Titta bara idag på vårt samfund. Folk utbildar sig och söker kunskap inte för kunskapens skull och för att nå en ökad insikt, medvetenhet och närhet till Allah utan för prestige, makt och pengar. När en kille ska fria till en tjej tittar inte familjen på hans tro och moral utan dom baserar sitt godkännande på antalet bokstäver i hans akademiska titel. Ju längre titel han har desto större är hans chans att få tjejen. Dom två enda korta titlarna som går hem hos alla familjer det är ”ingenjör” och doktor”. Är du en ingenjör, en doktor eller har en lång titel så har du garanterat en fru. Gud förbjude att han skulle vara en enkel student, en ärlig ödmjuk arbetare eller en självlärd vis fårherde, det finns ju ingen prestige, ingen makt och inga pengar i sånt. SobhanAllah. Det får mig att tänka på att en av tecknen för slutet av tiden är att folk inte söker kunskap för att lära sig utan för status och pengar.

Det är av samma anledning som vi kan läsa i exempelvis Sheikh Abbas Qummis ”Manazil al-Akhira” att Shayatin kommer attackera den döende i dödsögonblicket genom hans böcker. De kommer att hota den döende med att tända eld på hans böcker och erbjuder honom hans böcker på villkoret att han avsäger sig sin tro och tar avstånd från Allah. En person som då har kärlek till dunya och täcker på allt gott och all prestige som hans böcker och kunskap gett honom kommer sälja sin tro för böckernas skull och då som en kafer fastän han levt hela sitt liv som en troende. Detta är den värsta faran med slöjor, att de orsakar vårt fall vid dödsögonblicket.

Vägen till att dra undan slöjorna

Vad är då vägen till att dra undan slöjorna och få glimtar av Verkligheten?

Shaheed Ayatollah Mutaheri i boken ”Ljuset inom mig”, en för övrigt utmärkt bok som jag rekommenderar samtliga att beställa från dvvshop.se och läsa, skriver följande:

‘Urafa’ tror att verkligheterna och målsättningarna som underligger Shari’ah lagarna beror av det slag av stationer och stadier på människans uppstigning mot Gud och i processen av människans tillgång till den ultimata verkligheten.’Urafa tror att den mystiska aspekten av Shari’ah är Vägen, Tariqah, vars slut är Verkligheten (al-Haqiqah), det vill säga tawhid (i den mening det nämnts tidigare), som är ett steg anskaffad efter utplåningen av mystikerns (‘arif) jag och egoism. Följaktligen tror gnostiker tre saker: Shari’ah, Tariqah , och Haqiqah; att Shari’ah är medlet till, eller stommen av Tariqah, och Tariqah i sin tur är medlet till eller grundstommen av Haqiqahs kärna.

Vad innebär detta? Shaheed Mutaheri nämner 3 faser: Sharia, Tariqah och Haqqiqah.

Om en person fullständigt praktiserar och lever efter Sharia, dvs. den islamiska lagen, så har människan också dragit undan den mörka slöjorna som täcker honom. Mörka slöjor var ju synd som vi nämnde och synd är per definition det som går emot Sharia. Så en person som ber, fastar, betalar sin khums, har hijab, äter inte haram, tittar inte på haram, lyssnar inte på haram osv, han kort och gott gör allt som är halal och avstår från allt som är haram, ja en sådan person har avlägsnat de mörka slöjorna. Slutsatsen blir alltså att om man lever upp till Sharia så har man slitit itu mörkrets slöjor. Många stannar här. De går inte längre än så. De begränsar islam till de ytliga ritualerna och handlingarna. De tror att om de inte syndar och gör sina wajibt, plikter, obligatoriska böner etc, då har de levt upp till islams budskap. Men så är inte fallet. De har tagit startlinjen och gjort det till sin mållinje. Därför har de inte nått någonstans i den andliga resan. Därför har de fastnat i dogma och tomma ritualer utan ett sant själsligt liv. En sådan person är som en som nöjer sig med att äta apelsinskalet och kastar bort själva apelsinklyftorna.

Men det är först när man trätt igenom det ytliga skalet som man påbörjar den sanna resan mot Gud. Det är här man tar sitt första steg i Tariqah, den andliga vägen. Och det är under den andliga vägen som man avlägsnar de ljusa slöjorna. Avlägsnandet av ljusa slöjor är synonymt med moralisk reform och utrotning av egot. Denna kamp är avsevärt mycket svårare än att tillämpa Sharia. Vissa tycker att islam är så svårt och jobbigt, hur kan man liksom be 5 gånger om dagen säger en hundägare som rastar hunden minsta lika ofta eller en rökare som röker i tid och otid. Hur kan man gå upp mitt i natten och be i 5 minuter undrar en som festat hela fredagsnatten. Men Sharia är ingenting jämfört med Tariqah. Tariqah är förfining av människans personlighet, det är att förädla hennes karaktär. Tariqah innebär att sätta fyr på sitt hus, se hela ens jag brinna ner och njuta av varenda flammande låga som förvandlar de dåliga egenskaperna till aska. Det är en hård, lång och svår process som endast de uthärdliga klarar av. Tariqah innebär att ta en kolsten och förvandla den till diamant. Gudomlig alkemi i dess ultimata form. I Munajat Shabaniyyah, en duaa som lästes av alla våra Imamer(A), läser vi följande passage:

إِلَهِي هَبْ لِي كَمَالَ الانْقِطَاعِ إِلَيْكَ
وَ أَنِرْ أَبْصَارَ قُلُوبِنَا بِضِيَاءِ نَظَرِهَا إِلَيْكَ حَتَّى تَخْرِقَ أَبْصَارُ الْقُلُوبِ حُجُبَ النُّورِ فَتَصِلَ إِلَى مَعْدِنِ الْعَظَمَةِ وَ تَصِيرَ أَرْوَاحُنَا مُعَلَّقَةً بِعِزِّ قُدْسِكَ
Min Herre, bevilja mig komplett avskildhet från allt annat än Dig och total underkastelse inför Dig.
Upplys mina ögons hjärta med ljuset av att se på Dig till sådana grader att det tränger igenom ljusets slöjor och når Storhetens Källa, och låt min själ dränkas i äran av Din helighet.

SobhanAllah. Så vackert! Genom att praktisera Sharia, den islamiska lagen, så tömmer människan allt direkt mörker ur sitt liv. Efter att ha levt upp till Sharia och tämjt sitt ego att trivas med gränserna som Sharia har lagt ut så börjar människan känna den gudomliga sötman och längtan efter en intimare närhet. Med en längtan efter Gud, en enastående vilja och en skarp fokus börjar hon slita itu de ljusa slöjorna, en efter en. Drivkraften här är att människan förälskar sig i Gud, en helig kärlek baserat på vördnad och ovillkorlig uppoffring. Det finns inget jag längre. Inget jag tycker si, jag tycker så. Jag tycker inte att kvinnan måste ha slöja det viktigaste är att man är ren i hjärtat, jag tycker det är ok med musik så länge avsikten är god, jag förstår inte varför detta händer mig, varför låter Gud så många krig hända i världen etc etc. All den här tankeverksamheten upphör för förnuftet har gett vika åt kärleken. Det som Gud vill, det vill jag också. Om jag inte förstår så är det jag som är dum, jag litar på Honom, Han vet bäst och Han vill vårt bästa. Jag ifrågasätter inte, jag lyder, jag älskar. Varför? För det går inte att resonera med en galning. Det är hjärtats lag som gäller och hjärtat har likt Profet Ibrahim(A) villigt kastat sig i elden bara för att upptäcka att däri låg paradiset han sökt. Det är exakt som Rumi säger:

“Intellektet är maktlöst vid yttrandet om Kärlek. Endast kärleken är kapabel till att avslöja sanningen om Kärlek och att vara en Älskare. Våra profeters väg är vägen till Sanningen. Om du vill leva, dö i Kärlek; dö i Kärlek om du vill vara vid liv.”

I ett sådant tillstånd är de största svårigheterna som att dricka vatten för älskaren i Guds väg. Imam Ali(A) säger i Nahjul Balagha:

”Kunskapen som strömmar över dem och omringar dem innehåller absolut visshet (yaqin) och deras själar når den högsta nivån av övertygelse. De uthärdar enkelt var de bekväma anser hårt och outhärdligt. De älskar det som får de ignoranta att darra av fruktan.” (Khotba 147)

Personlig tawassul till Imam Mahdi(AJ)

Låt mig här dela med mig av en personlig insikt jag nådde i förra veckan som faktiskt var det som motiverade mig till den här föreläsningen. Jag satt på bönemattan och kände längtan. Jag började göra en tawassul till Imam Mahdi(AJ) och riktade mitt hjärtas ord mot honom. Jag sade saker som ni alla också säger i er kärlek och saknad, ”Åh min mästare jag saknar dig. Må Gud påskynda din återkomst. Må vi förberedas för den” osv.
Av ren förtvivlan grät jag ut, ”Åh min mästare! Snälla, vänd inte bort ditt ansikte från mig!”

Det slog mig då helt plötsligt, ”Vadå vänd inte bort DITT ansikte?

Det är ju knappast Imam som vänder bort sitt ansikte från oss, det är VI som vänder bort VÅRT ansikte FRÅN Imamen!”

Ayatollah Behjat kallar Imam Mahdi(AJ) för ”Ein Allah an-Nadhira”, Guds seende öga. En av hans studenter berättar att han ställde en fråga till Ayatollah Behjat och fick följande svar, ”Hur långt avstånd är det mellan mig och dig? Innan orden som lämnar mina läppar når ditt öra så har Imam Mahdi(AJ) hört dem.”

Det innebär alltså att genom Guds vilja så har Hans utvalde kalif på jorden, i vår tid Imam Mahdi(AJ), hela skapelsen under sin administration och har ett vakande öga på oss. Det är därför vi som inte ska tappa fokus och vända bort ansiktet, inte han!

I Duaa Nudbah läser vi:

اَيْنَ وَجْهُ اللهِ الَّذى اِلَيْهِ يَتَوَجَّهُ الاَْوْلِياءُ
Var är det gudomliga ansiktet som Allahs vänner vänder sitt ansikte mot?

Det är en så underbar mening, en av mina favorit meningar i hela Duaa Nudbah. Det är en sån delikat ordlek som verkligen stimulerar sinnet när man tänker på det. Ordagrant säger man, ”Var är Guds ansikte som Guds vänner vänder sig mot?” Det arabiska ordet som använts är ”Wajh Allah” för Guds ansikte och ”yatavadj” för att beskriva den riktade fokusen. Dvs. Awliyah fokuserar på Imam Mahdi(AJ). Alltså var är Imamen, var är Guds ansikte, ”eina WajhAllah”, som Awliyah vänder sina ansikten mot i fokus, ”yatavadjahol Awliyah”. Vad betyder det? Det betyder att de som är Guds vänner är de som vänder sina ansikten mot Imamen och konstant fokuserar på honom. Det är alltså vi som vänder BORT våra ansikten från Imamen och fokuserar oss på dunya istället. Istället för att vi ska be Imamen att titta på oss borde vi säga till oss själva att titta på Imamen! SobhanAllah!

Detta är vägen till att tränga igenom ljusets slöjor. Detta är vad som antyds i Munajat Shabaniyyah. Att vi fokuserar vår vision, att vi har konstant fokus och att vi vänder vårt ansikte mot Gud och Hans utvalde representant på jorden. Om vi gör det lyfts slöjorna och då inser vi hemligheten som inte går att beskriva, och när vi gör det blir vi fullkomligt dränkta och utplånade i Storhetens Källa. Jag slutar att vara. Det enda som finns kvar är Guds vilja ty min är utplånad. Jag finns inte längre. Det är ett tillstånd som Faridudin Attar beskriver på följande sätt:

”En mystiker vet utan kunskap, intuition eller information, utan begrundande, beskrivning eller uppenbarelse. Mystiker är inte dem själva. De existerar inte i sig själva. De rör sig när de blir rörda, pratar när orden kommer, ser när synen når deras ögon…”

Varför? Hur kommer det sig? I Nahjul Balagha förklarar Imam Ali(A) det hela i en enda mening:

”Han gjorde allt för Gud så Gud gjorde honom till Sin Egen.” (Khotba 87)

Avslutning

SobhanAllah syskon. Tänk er äran att Gud gör en till Sin egen! Tänk att gå från att vara enbart kropp till att bli helt själ. Tänk er att lyfta på slöjorna och fullständigt brinna bort i Guds makt. Att bli vågen som slutar att vara och blir en del av havet. SobhanAllah, finns det något vackrare än så? På vilken annan plats finner ni en sån fulländad kärlek? Det enda som behövs är att frigöra sig från alla materiella begränsningar och därefter lägga full fokus på Gud och konstant vända sitt hjärtas ansikte mot honom. Och i takt med att man reformeras och ens moral förfinas, i samma takt börjar slöjorna lyftas och glimtar från de osedda börjar uppenbara sig, glimtar som ger en obeskrivbar lycka som inga rikedomar i världen kan köpa sig till. Det kommer enbart genom ärlighet och uppoffring. Ett ögonblicks berusning som är värd en hel värld. Tänk er då att fullständigt drunkna i denna berusning och konstant uppleva Guds närvaro? SobhanAllah. Det är något som inte går att beskriva. För att citera Rumi: Om ett sådant tillstånd skulle beskrivas skulle själen slita sig från kroppen av längtan.

Vi kan nå dit. Det börjar med ett litet steg i Sharia och det slutar med en evighet i Haqqiqah. Är det inte värt det? Fundera över det!

Online föreläsning på Paltalk 3 mars 2010.

• Ladda ner: 2010.03.05.paltalk-imam.mahdis.revolution.i.profetens.fotspar.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Från hadither vet vi att Imam Mahdi(AJ), den väntade frälsaren, kommer resa sig vid en tid då världen är fylld av orättvisa och förtryck. Hans revolution kommer återuppliva den Sanna Islam av Mohammad(S). Han kommer liksom Profeten(S) komma med den Sanna Islam i en tid då folk lever i Jahiliyyah och ignorans, har tagit avstånd från islam och islam kommer vara något främmande för dem. I Imam Mahdis(AJ) revolution finns det många likheter med den revolution som Profeten(S) genomförde på 600-talet i den arabiska halvön – och som sedan spred sig över hela världen och resulterade 1400 år senare att ca 1.5 miljarder människor blivit muslimer.

Om man granskar Profetens(S) liv inser man att han genomförde sin revolution i tre kritiska faser. Vi som lever idag och väntar på Imam Mahdi(AJ) borde gå i Profetens(S) fotspår och förverkliga dessa tre faser för att förbereda oss och vara redo om vi verkligen vill vara delaktiga i Imam Mahdis(AJ) globala revolution. Denna föreläsning ämnar ta upp dessa tre faser, analysera dem och koppla dem till våra liv så vi må implementera dem och inshaAllah vara delaktiga i upprättandet av det ultimata världsomfattande gudomliga riket på jord.

Fas 1: Tawheed – Monoteism

Den första fasen som Profeten(S) inledde sin revolution med var: Tawheed – Monoteism.

Den Heliga Koranen säger:

 وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولاً أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ وَاجْتَنِبُواْ الطَّاغُوتَ
[16:36] Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: “Dyrka Gud och håll er borta från det onda!

Vad innebär Tawheed syskon? Är det enbart att inte tro på någon annan gud än Allah, att inte dyrka några stenar, katter, kossor, dadlar, statyer eller annat? Vi alla är överens om att den Heliga Koranen gäller för alla tider och platser, den är en tidlös och högst aktuell skrift. Den Heliga Koranen själv påpekar detta faktum:

وَقَالَ الرَّسُولُ يَا رَبِّ إِنَّ قَوْمِي اتَّخَذُوا هَـٰذَا الْقُرْآنَ مَهْجُورًا
[25:30] OCH Sändebudet har sagt: “Herre! Mitt folk ser på denna Koran som något föråldrat [som kan läggas åt sidan].”

Min fråga är nu: Om Koranen är något evigt som gäller för alla tider och platser, dvs. den gäller även i 2000-talets Sverige – hur kommer det sig då att en stor del av Koranen talar om att dyrka endast en Gud och inte dyrka stengudar och idoler? Jag menar, med handen på hjärtat, hur många av oss kan ärligt säga att dom kanske skulle börja dyrka stengudar om inte Koranen hade sagt något? Det låter ju helt ofattbart att en muslim idag, som inte är hindu, ens skulle få för sig tanken att börja dyrka en sten. Ändå varnar Koranen gång på gång för hur allvarlig denna synd är. Varför? Om Koranen gäller än idag så är avgudadyrkan inget hot för en vanlig muslim – så varför all denna upprepning?

Fortfarande inte övertygad?

Lyssna på följande Koranvers:

وَإِذْ قَالَ إِبْرَاهِيمُ رَبِّ اجْعَلْ هَـٰذَا الْبَلَدَ آمِنًا وَاجْنُبْنِي وَبَنِيَّ أَنْ نَعْبُدَ الْأَصْنَامَ
OCH SE, Abraham [bad till Gud och] sade: “Herre! Gör detta land till en trygg tillflykt och bevara mig och mina söner från att återfalla i avgudadyrkan.” (14:35)

Profet Ibrahim(A) är en av Ulul Azm profeterna, en av dom 5 största Profeterna genom tiderna, han är en Profet, en som fått uppenbarelser, en som sett änglar – ändå i den här versen bönfaller han Gud att rädda honom från att falla i avgudadyrkan – hur går det ihop egentligen?!

Du och jag som är vanliga muslimer, vi är nobodies, har inte ens fått en glimt av den osedda världen eller fått smaka ett fragment av den andliga sötman – ändå skulle det aldrig falla oss i tanken att bli polyteister – hur i alla sin dar kan då Ibrahim(A), en profet, en som sett hur Allah ger liv och död, hur kan han ens vara rädd för att falla i avgudadyrkan och be om Allahs hjälp att rädda honom ur detta?

I en av sina böcker har Imam Khomeini(RA) ett bra svar på denna fråga. Sanningen är den att avgudadyrkan är endast den yttre formen av Tawheed – det är inte den som Profet Ibrahim(A) ber skydd om – han ber skydd om den inre form av Shirk. Och vad är den inre form av Shirk? Det är vad Imam Khomeini kallar dyrkandet av den största idolen, den abstrakta idolen, den mentala idolen, den inre idolen, den personliga idolen. Vad pratar jag om egentligen? Egot mina syskon. Egot är den största idolen som människan dyrkat sedan urminnes tider. Det är inte någon fysisk stengud som vissa enkelsinnade tror – det är egot inom dig som är idolernas moder och människans största hot från att vara en sann muwahid (monoteist).

Så vad var fas ett för förberedandet av Imam Mahdis(AJ) revolution i Profetens(S) fotspår? Fas ett var Tawheed. Inte Tawheed som något så enkelt som att inte tillbe stengudar, nej snarare en fullständig Tawheed i ordets sanna bemärkelse. En Tawheed där man rensar hjärtats Kabah från alla stengudar, varav den största är Egot. Precis som Profet Mohammad(S) rensade Kabah från stengudar så är våra inre Kabah:n våra hjärtan och för att vi ska uppnå sann Tawheed måste vi kasta ut alla stengudar och tillägna all vår dyrkan för endast Allahs skull:

قُلْ إِنَّ صَلَاتِي وَنُسُكِي وَمَحْيَايَ وَمَمَاتِي لِلَّـهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ
[6:162] Säg: “Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre,

Vad innebär det i praktiken mina respekterade syskon? Det innebär att när jag pluggar, pluggar jag för Allahs skull, när jag jobbar, jobbar jag för Allahs skull, när jag äter, äter jag för Allahs skull, när jag sover, sover jag för Allahs skull, t.o.m när jag roar mig, när jag ser på film, spelar spel, idrottar, när jag gör allt detta gör jag det för Allahs skull. Allt detta jag nämnt kan göras enbart för Allahs skull om man tänker till en extra gång, nu tänker jag inte gå in på varje fall och hur det kan göras för Allahs skull då tiden inte tillåter utan det får vara till en annan gång, men det är möjligt och funderar man en stund över det inser man själv hur inshaAllah.

Fas 2: Hijra – Emigration

Den andra fasen som Profeten(S) genomförde sin revolution i var hijra – emigration. Vad är då hijrah? Profeten(S) inledde med Tawheed och att bjuda sina landsmän till monoteism och att ta avstånd från ytlig och förkastlig polyteism, som missbrukades för att förtrycka massorna och skapa ett klass samhälle. Profeten(S) kallade på folket till islam i 11 år och allt eftersom blev situationen olidlig och muslimerna förtrycktes i Mecka. Det var då Profeten(S) beslutade att muslimerna skulle göra hijra, dvs. emigrera från ondskan och förtrycket i Mecka till Medina.

Den Heliga Koranen säger:

إِنَّ الَّذِينَ تَوَفَّاهُمُ الْمَلآئِكَةُ ظَالِمِي أَنْفُسِهِمْ قَالُواْ فِيمَ كُنتُمْ قَالُواْ كُنَّا مُسْتَضْعَفِينَ فِي الأَرْضِ قَالْوَاْ أَلَمْ تَكُنْ أَرْضُ اللّهِ وَاسِعَةً فَتُهَاجِرُواْ فِيهَا فَأُوْلَئِكَ مَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ وَسَاءتْ مَصِيرًا
[4:97] När änglarna samlar in [själarna från] dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: “Hur var er belägenhet?” Och då de svarar: “På jorden var vi svaga och förtryckta”, skall [änglarna] säga: “Var inte Guds jord vid nog så att ni kunde överge ondskans rike?” Helvetet skall bli dessa [människors] sista hemvist – ett i sanning eländigt slut!

I dagens värld kan emigration för Guds skull göras om man känner att man inte har möjligheten att utöva islam fritt. Om man exempelvis bor i Frankrike och slöjförbudet begränsar ens liv har man möjligheten att emigrera till ett annat land för Guds skull om man fruktar att man inte kommer leva upp till islam. Denna emigration finns, precis som Koranen säger i versen som nämndes, för att människor inte ska ursäkta sina synder på detta sätt. Det är så en syster exempelvis inte ska säga, ”Men jag var tvungen att ta av mig slöjan, lagen krävde det! Jag kan inte leva annars”. Då får hon som svar, ”Men om alla dörrar var stängda för dig att bo i detta land hade du ändå möjligheten att emigrera för Guds skull, varför gjorde du inte det då?”

Emigration för Guds skull kräver uppoffring och svårigheter. Man måste ge upp komfort, rutin och vana och slunga sig in i en helt ny och riskfylld värld. Men människan är svag och rädd för att ge sig ut på okänd mark. Men den Heliga Koranen lovar martyrdöden till de som skull emigrera för Guds skull och dö på kuppen:

وَمَن يَخْرُجْ مِن بَيْتِهِ مُهَاجِرًا إِلَى اللّهِ وَرَسُولِهِ ثُمَّ يُدْرِكْهُ الْمَوْتُ فَقَدْ وَقَعَ أَجْرُهُ عَلى اللّهِ وَكَانَ اللّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا
[4:100] Och den som överger sitt land för att tjäna Gud och följa Hans Sändebud men överraskas av döden [innan han når fram], på honom väntar belöningen hos Gud – Han är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Vill jag säga att vi ska emigrera från Sverige? Nej! Knappast! Snarare tvärtom! Imam Khomeini(RA) har en underbar andlig tolkning till versen om martyrdöden för de som emigrerar. Han säger att vi alla måste emigrera, men inte en fysisk bemärkelse utan en andlig bemärkelse, en esoterisk emigration, dvs. en inre andlig emigration i våra hjärtan. Vad menas med det? Det menas att man skall emigrera och resa från mörkret, ondskan och de negativa och dåliga egenskaperna och attributen inom sig själv till de ljusa, goda, positiva och gudomliga egenskaperna och attributen. Man ska lämna ilskan och gå mot tålamodet, man ska lämna begären och gå mot harmonin, man ska lämna snålheten och gå mot generositeten, man ska lämna fegheten och gå mot modet. Imam Khomeini(RA) säger, ”Gud är ljuset – allt annat är mörker!”
På samma sätt skall denna inre emigration vara en resa från allt egoistiskt mörker till Guds ljus och inre illumination, insikt och marifah.

Sann Tawheed innebär en emigration från alla dåliga egenskaper till alla gudomliga och goda egenskaper. Då har man tömt hjärtat från all shirk, både i tron och i handlingarna.

Här vill jag även nämna en annan sak mina syskon, som jag vill att ni funderar över ordentligt. Hur vet man om man har emigrerat för Guds skull eller inte? Hur ska man veta om man är en emigrant eller inte? Svaret på den frågan kan man finna om man rannsakar sitt eget hjärta och känner efter. Hur då?

Kolla på en emigrant. En emigrant är en som lämnat hus, komfort, familj, säkerhet, ja allt. Bland de som emigrerade med Profeten(S) till Medina var det många som skildes från sina fruar och barn. De levde åtskilda under flera månader eller flera år innan de fick återförenas igen. Låt oss se på oss själva nu. Är vi i det andliga tillståndet som en emigrant är? Om vi är det så skall vi inte vara fästa vid vårt hus, vår bil, vår komfort, vår familj, vår säkerhet, vår lyx och allt annat. Känn efter själv i ditt hjärta. Jag rekommenderar alla att efter denna föreläsning gå göra 2 rakat, gå ner i Sajdah och verkligen rannsaka sitt eget hjärta och känna efter: är jag i detta ögonblick redo att överge min komfort, min lyx, mina pengar, mitt hus, min familj, mina vänner – ja precis allting? Är jag villig att bara lämna allt och åka härifrån till svårigheter, misär och smärta? Det är precis vad Imam Mahdis(AJ) revolution innebär. Tänk er att ropet från Roparen kommer imorgon, ”Imam Mahdi har rest sig!”
I det ögonblicket är vi tvungna att överge allt vi har och på alla möjliga sätt försöka ta oss till Mecka och ansluta oss till Imam Mahdis(AJ) armé. Men är vi verkligen villiga att göra detta? Vad gör vi med familjen? Vad gör vi med barnen? Det är inte säkert vi kan ta med dem, det kanske t.o.m är olämpligt att ta med sig små barn mitt i ett världsomfattande krig. Är vi som män redo att lämna familjen? Är vi som kvinnor redo att inte endast låta våra män, bröder och fäder gå utan även stödja dem och uppmuntra dem att gå, att vi kommer att ta hand om allt i deras frånvaro även o mdet inte är säkert att de återvänder?

Om vi känner minsta lilla tveksamhet vid blotta tanken av dessa scenarion, hur kommer vi känna då när det verkligen händer? Därför är fas 2 för förberedandet av Imam Mahdis(AJ) revolution så extremt viktig: nämligen att vi emigrerar andligt innan den fysiska emigrationen är aktuell – då kommer det inte vara någon svårighet längre, det kommer vara som för en törstig i öknen att dricka vatten, ty vi har slungat oss själva ut i emigrationens öken på jakt efter Imam Mahdis(AJ) närvaro att släcka vår längtan hos. Detta är fas 2 mina kära syskon, hijrah och emigration för Guds skull.

Fas 3: Jihad – Kamp

Den tredje och sista fasen i den profetiska revolution i vars fotspår Imam Mahdi(AJ) kommer genomföra sin revolution är: Jihad – kampen för Guds skull.

En person som uppnått Tawheed och tömt hjärtat från allt utom Gud och sedan emigrerat från mörkret till ljuset har blivit upplyst och det är ny som han verkligen kan ge ljus till andra som är i mörker. Denna Jihad och kamp för Guds skull pågår i två plan samtidigt, det yttre planet och det inre planet. En gång återvända följeslagarna från ett av de islamiska krigen, Profeten(S) sade till dem: ”Välkomna hem från det lilla Jihad, nu väntar det stora Jihad på er!”. Följeslagarna frågade, ”Vad är det stora Jihad?”
Profeten(S) svarade, ”Kampen mot era egon.”

På samma sätt kämpar Den Väntades vän för att sprida ljuset i samhället samtidigt som han krigar mot egot på insidan. Han kämpar mot ondskans krafter på utsidan samtidigt som han strider mot ondskans krafter på insidan. Han är alltså en fulländad krigare: en hjälpare av de förtryckta och en upprätthållare av rättvisan både exoteriskt och esoteriskt.

Hans yttre Jihad består inte av terrorattentat och skrämsel av de oskyldiga massorna. Sådant är fega handlingar som han starkt tar avstånd från. Nej hans yttre jihad förs först med pennan. Där han skriver, talar och agerar i enlighet med den Sanna Islam av Mohammad(S) för att sprida goda och islamiska värderingar i samhället. Det är först i det sista steget, när den sista droppen har fallit och bägaren har runnit över, som han lyfter svärdet och även då lyfts det endast i självförsvarssyften mot militära makter – inte mot oskyldiga medborgare som ofta inte stödjer det militära förtryck som deras regering för.

Och hans inre jihad består av själens dominans över egot i det inre riket. Egot, som är den största idolen inom människan, försöker sprida terror, skapa obalans och förstöra harmonin inom människan genom att leda henne mot synd och förkastliga handlingar. Egot försöker alliera sig med den största och ondaste skurken genom tiderna, ingen mindre än självaste Shaytan. Shaytan är människans största och svurna fiende som har svurit vid Allahs prakt att han tänker vilseleda alla människor utom de som totalt och ärligt underkastat sig Guds vilja. Profet Jesus(A) största fiende är Dajjal, även kallad Anti-Kristus, som är allierad med Shaytan. Vid slutet av tiden kommer Imam Mahdi(AJ) kriga mot Dajjals armé. Profet Jesus(A) kommer stiga ner på moln med armarna runt två änglar. Från hans skägg kommer det droppa vatten. När Dajjals soldater och anhängare känner av Profet Jesus(A) underbara himmelska doft kommer de falla till marken och dö. Slutligen kommer Profet Jesus(A) att jaga ifatt Dajjal och avrätta honom. Shaytan har alltså två mäktiga fiender mot människan. Han har egot i människans inre som försöker vilseleda henne och Dajjal på utsidan. Profet Jesus(A) kommer avrätta Dajjal. Vi har hadither på att Imam Mahdi(AJ) kommer halshugga Shaytan. Vem är då kvar mina kära syskon? Det är våra Egon. Det är här Den Väntades(AJ) vän har fört ett långt jihad mot sitt Ego, tämjt den och slutligen offrat den vid Imam Mahdis(AJ) altare så han genom detta ultimata offer må visa sig vara en värdig soldat och kämpa vid Imam Mahdis(AJ) sida mot ondskan.

Avslutning

Vi har här nått slutet på denna föreläsning mina syskon. Vi har analyserat Profetens(S) revolution och delat upp den i tre faser: Tawheed, Hijrah och Jihad. Genomgår vi dessa faser och verkligen lever upp till deras innebörd så blir vi inshaAllah räknade som en av Den Väntades vänner. Även om vi inte skulle nå ända till målet är det ändå en heder att ha fått dö i denna väg och sannerligen kommer det fånga Imam Mahdis(AJ) uppmärksamhet och givmilda blick. Vill vi förverkliga Imam Mahdis(AJ) revolution måste vi först förverkliga hans revolution inom oss själva. Hans krig är nämligen inget vanligt krig, det är ett andligt krig, det är själarnas kamp och i denna kamp är inte fysiska vapen den viktigaste faktorn, det är andlig styrka, tro och mod som är avgörande. Det är att genomgå de tre faserna, att uppnå Tawheed, att göra Hijrah till Sanningen och att göra Jihad för Sanningen som leder oss till Imam Mahdis(AJ) armé. Må Allah stärka och hjälpa oss i denna väg.

Jag skulle vilja avsluta denna föreläsning med en djup, intensiv och stark dikt av en arefah, en anonym kvinnlig mystiker, som lever i någon stad i Europa, var tänker jag inte avslöja, som hon skrev den 15:e Shabaan 2005. Diktens originalspråk är engelska som jag har översatt till svenska. Blunda, ha de tre faserna som togs upp i föreläsningen i bakhuvudet, Tawhed, Hijrah och Jihad, och lyssna till dessa mäktiga poetiska ord som skildrar kampen som väntar:

I nattens mörker
(Skriven av ”Amani” 15:e Shabaan 2005, översatt till svenska av Ehsan)

I nattens mörker
reflekterar han på änglarnas gråtande ansikten
känn stillheten i deras hjärtan

Själarnas krig har börjat!
Deras vingar vilar på vita stränder
mystiska oceaner öppnas återigen
smaragdljuset reser sig
fångar tårdroppar i hans händer

Sökaren av själar kommer!

Detta är din död….du är i krig
när kärlekens vingar omfamnar dig…ge dig hän!
ty hans röst kommer splittra dina drömmar

Försöker din vision fly dess öde!
döden kommer inte bespara dig
hoppet sträcker ut sin hand…och du reser dig mot den!
genom att förfölja all form av ondska

Smaragdljuset reser sig!

Alla dessa ting skall kärleken få dig att göra
så du må känna ditt hjärtas hemligheter
kasta ner dina ögon vid hans vision
för detta kommer krossa motstånd
till din själ lyfter!

Enbart en soldat på vägen
Vems vapen? …känn stillheten i mitt hjärta !
lugna oceaner omringar mig nu
allt jag har är din hand och ditt leende

Tillåt mig!

Smaragdljuset reser sig
Själarnas krig har börjat!

Originalet:

In the Ebony of night
(Written by ”Amani” on the 15:th of Shabaan 2005)

In the Ebony of night
He reflects upon the crying faces of Angels
Feel the stillness upon their hearts

The war of the souls has begun!
Their wings rest upon white sands
Mystical oceans open once more
The Emerald light rises
Catching teardrops in his hands

The seeker of souls comes!

This is your death… you are at war
When loves wings enfold you… yield to them!
For his voice will shatter your dreams

Does your vision try to flee its fate!
Death will not redeem you
Hope holds out its hand…and you rise against it!
Persecuting in all manners of evil

The Emerald light rises!

In the whisper of dawn
The sun holds her breath patiently
Feel the stillness upon her heart
As blood of martyrs…crystal clear
Descend from the heavens

The Emerald light rises!

All these things shall love do unto you
That you may know the secrets of your heart
Cast down your eyes upon his vision
For this shall crush resistance
Till your soul depart!

Just another soldier on the road
Whose weapon ? …feel the stillness upon my heart !
Calm oceans surrounds me now
All I have is your hand and your smile

Allow Me!

The Emerald light rises
The war of the souls has begun!

• Ladda ner:

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

All pris och lov är till Allah, Universums Herre, och må Hans frid och välsignelser vara över Profeten och hans rena familj, och må Hans förbannelser vara över alla deras fiender ända till Domedagens uppståndelse.

Vi ska idag tala om en person som är älskad av miljarder världen över till sådana grader att det berättas att hans följeslagare brukade bråka över vattendropparna som föll från hans händer när han gjorde Wodho (tvagning inför bön). Vi ska prata om en man som revolutionerade ett helt samhälle och fick dem att ersätta 360 stengudar med en enda transcendent Gud. Vi ska prata om en människa som drog upp sig till klimaxet av perfektion och förverkligade den sanna innebörden av “insan al-kamil”, den perfekta människan. Vi ska prata om Profet Mohammad(S).

Men Profet Mohammad(S) är likt en strandlös ocean och hur mycket man än talar har man endast berört en liten aspekt av hans personlighet. Men denna föreläsning skall vi således belysa Profetens(S) andliga sida. Vi skall försöka få en inblick i Profetens(S) hjärta och den Irfan, den mystik, som fyllde honom och gav honom styrkan att göra det han gjorde utan att någonsin ens tänka på att ge upp.

Allt är Guds Namn

För att kunna denna inblick och bättre förstå vad som fyllde Profetens(S) hjärta måste vi först ta en titt på den himmelska (malakuti) dimensionen av skapelsen och allt som skapas. Det finns mycket skrivet om detta i böcker om filosofi och mystik men jag har valt att sammanfatta det hela baserat på sektionen av Imam Khumayni(A) i Light Within Me. Även om denna sammanfattning kan kännas något tung och djup är den verkligen värd att fundera över och kommer att hjälpa oss en hel del i att begripa vilken rank Profeten(S) egentligen hade!

Han säger att hela världen är Guds namn. Och vad innebär det? Eller ännu precisare; vad är ett namn så man kan kalla skapelsen för Guds namn?

Ett namn är tecknet eller symbolen för ett ting. Exempelvis: stjärnan på himlen som lyser över oss alla på dagen kallas ”solen”. ”Solen” är alltså en symbol eller en referens till det objektet. Själva ordet, dvs. ”solen” är inte samma sak som dess mening. Därför ser man att i arabiskan kallas den stjärnan för ”shams” och i persiskan kallas den ”khurshid”. Detta är ord som människor har lagt som en symbol eller en referens till den stora stjärnan som lyser på dagen.
På samma sätt; att allting är Guds namn innebär helt enkelt att hela skapelsen, allt som skapats, är ett tecken, en symbol, en referens till Skaparen.

Vidare bör det nämnas att eftersom Guds existens är obegränsad har Han också alla sublima attribut och goda egenskaper, ty om Han skulle ha saknat någon egenskap skulle Han ju vara begränsad och det är inte förenligt med Guds väsen. Och eftersom Han har obegränsat med sublima goda egenskaper kan Han inte kallas med endast ett namn då detta inte skulle belysa alla Hans aspekter och sidor. På så vis har Han flera gudomliga namn (isma al-husna), som Koranen säger: kalla Honom för Allah eller den Nåderike men meningen är ändå samma Gud.

Det mäktigaste namnet

Men vissa gudomliga namn kallas ”det mäktigaste namnet” (ism al-adham), vilka är då dessa?

Då Gud är källan till allt som skapats och Gud till fullo har alla goda egenskaper betyder det att allt som skapats får egenskaper som Gud har, men inte i samma mängd utan betydligt mindre.
Exempelvis är två välkända namn på arabiska för Gud ”den Nåderike” (ar-Rahman) och ”den Barmhärtige” (ar-Rahim). Båda dessa namn har ”nåd” (rahma) som rot. När Gud skapade modern placerade Han en enorm mängd kärlek och nåd i henne som hon skulle bära för sitt barn. Egenskaper som kärlek och nåd är egenskaper som en moder delar med Gud men till en längre nivå än den Gud har. Därför säger en Hadith al-Qudsi att Guds kärlek till Sin tjänare är starkare än moderns kärlek till sitt barn. Det intressanta är också att det arabiska ordet för ”livmoder” är ”rahm” som tydligt visar denna koppling!

Tillbaka till frågan: vad är ”det mäktigaste namnet” (ism al-adham)?

Medan vanliga skapade ting till viss nivå – beroende på deras kapacitet och natur – är givna egenskaper som de delar med Gud, är ism al-adham namnet, symbolen och referensen till något som mer eller mindre har alla goda och upphöjda egenskaper till den största möjliga nivån.
En liknelse kan dras med saft. Har du i några droppar saft i vatten finns en svag nivå av smak och färg men det är först när du blandar i ordentligt saft som vattnet ser och smakar gott. På samma sätt har en vanlig skapelse “några droppar”, en liten portion av Guds namn och egenskaper i sig, medan den skapelse som kallas “det mäktigaste namnet” (ism al-adham) har de flesta gudomliga egenskaperna och namnen till största nivå på bästa sätt koncentrerat i.

Den perfekta människan

Om ni minns nämnde jag ”insan al-kamil”, den perfekta människan, i början av föreläsningen. Konceptet med den perfekta människan är ett koncept som den stora mystikern Shaykh al-Akbar Muhayadin ibn ’Arabi skrev mycket om och lade stor vikt vid.

Vad menas då med ”insan al-kamil”?

I en mening: ”insan al-kamil” är den perfekta fullkomliga människa som tömt och renat sitt hjärta från allt utom Gud och fyllt den med alla goda egenskaper. ”Insan al-kamil” är alltså en manifestation av ”ism al-adham”. Eller med andra ord: den perfekta människan är ”det mäktigaste namnet” i levande form!

Olika grader av perfektion

Låt oss gå ännu högre än så här! Vi sade att allting är ett Guds namn för de är ett tecken för Hans existens och för de till en liten nivå delar samma egenskaper, att vissa saker är Guds mäktigaste namn om de har de flesta gudomliga egenskaperna till högsta möjliga grad i sig, och vad gäller människor är den människa en perfekt människa (insan al-kamil) som tömt hjärtat och blivit fylld med de gudomliga namnen och egenskaperna.
Endast hit är en enorm rank att nå för vanliga sömniga människor som jag, som är upptagna med PlayAhead och “Desperate Housewives”. Vi är tyvärr upptagna med att leka i vår lilla dröm värld och inser inte hur stor och underbar den verkliga världen är.
Men för de som fått smaka den gudomliga honungen har inget annat någon mening eller smak längre. För dessa fåtal som finns bland oss, även här idag, är stationen där de tömt hjärtat från allt utom Gud endast starten på resan mot fulländning.
När man tränat kampsport, exempelvis Kung Fu, i åratal och slutligen når svart bälte märker man att vissa tekniker gör man bättre än andra, även om man kan allt. Men de av er som tränat kampsport vet ju att även svart bälte har flera grader. Samma är det på på den inre kampsporten, även kallat Jihad al-Akbar.
Ni förstår mina kära, när man finputsar sin moral och egenskaper att efterlikna de gudomliga, och skönhetens namn (isma al-husna) manifesteras och fyller ens hjärta kan det hända att vissa namn och egenskaper dominerar över andra. I en hadith som Imam Khumayni(A) nämner i sin “40 hadith” berättas det att Profet Yahya(A) (Johannes Döparen) en dag såg Profet Jesus(A) skratta. Yahya(A) sade då, “Det verkar som du är immun från Guds straff!”. Jesus(A) svarade då, “Det verkar som du har tappat hopp om Guds nåd!” Gud uppenbarade då till dem, “Den av er som har en bättre syn på Mig är mer älskade av Mig.”
Även om båda profeter var fyllda av de gudomliga namnen dominerade namnen om Guds majestät i Yahyas(A) hjärta, därför kände han mer vördnad och respekt inför Gud, medan hos Jesus(A) vad det Guds nåd som dominerade.
På så vis har alltså alla Guds vänner (Awliyah) olika ranger och grader men givetvis är de alla svartbältare!

Mystikens mästare

Hela den här något tunga introduktionen gick vi igenom för att nå den här punkten: vilken ställning hade då egentligen Profet Mohammad(S)?

Vår älskade Profet(S) var den mänskliga formen av “det mäktigaste namnet” (ism al-adham). Vart enda ord han yttrade och vartenda handling han utförde var en reflektion av “de sköna namnen” (isma al-husna). Medan olika gudomliga namn och egenskaper dominerar mer eller mindre i Awliyahs hjärtan samspelar de i fullständig harmoni i Profetens(S) hjärta. Med andra ord: Profetens(S) hjärta är likt en orkester där alla de gudomliga namnen utgör noterna till en fulländad symfoni.

Nu när vi har fått veta detta, är det då inte värt att skicka välsignelser över honom och hans familj?
Är det då inte värt att skicka välsignelser ytterligare än en gång?!
Och tredje gången gilt: Må Gud välsigna den som välsignar Mohammad och hans familj!

Om vi verkligen vill veta hur hög ställning Profeten(S) hade i Guds ögon mina syskon är det nog bland de bästa att titta på Profetens(S) uppstigning (m’eraj). Vad är då m’eraj?
Det finns mycket att säga om m’eraj; argument för och emot om och hur de inträffade, filosofiska diskussioner, mystiska punkter, Mullah Sadras kommentarer, ibn Sinas kommentarer – alla har något att säga om m’eraj! Åkte Profeten(S) med denna kropp, en annan eller endast andligt? Hur var det, hur gick det det till, vad hände?

Hur som helst är en kort sammanfattning av m’eraj följande: En natt efter att ha bett kvällsbönen (isha) återvände Profeten(S) till sitt hem i Mecka. Ängeln Jibriel (Gabriell(A)) kom då och sade till honom att inte sova för en resa väntar honom. Vad för resa? Jibriel(A) ledde Profeten(S) till Masjed al-Haram och där väntade en ljudlös blixtsnabb jumbo jet som Gud kallar “Buraq”, vad detta nu är för något vet vi inte riktigt. På ett par minuter togs Profeten(S) från Mecka till Masjed al-Aqsa i Jerusalem där han blev tillsagd att be.
Därefter var resan inte längre horisontell utan vertikal. Han togs från marken rakt upp och visades alla himlar, paradis, helvete, alla de 124’000 profeterna(A) bad bakom honom, änglarna besökte honom; han fick se några av Guds största tecken. Han togs också till Guds tron (arsh) där han pratade direkt med självaste Gud. Slutligen togs han tillbaka ner till Jerusalem och därefter hem till Mecka som han nådde innan gryningbönen (salat al-fajr). Denna resa kallas m’eraj.

Förutom allt som Profeten(S) fick se och uppleva under m’eraj finns en punkt att nämna som verkligen belyser vilken upphöjd och unik ställning Profeten(S) hade. Bland tidigare profeter(A) fanns en del som önskade av Gud att få uppleva m’eraj, att få tas till Gud, att få se Gud. Som exempelvis profet Ibrahim(A), profet Musa(A). Om profet Musa(A) säger den heliga Koranen att han sade: “Herre, visa Dig för mig, så att jag får se Dig!” (7:143). Gud går inte att se med ögat utan vad som menas är, “Ta mig till den närmsta punkt som går att komma Dig”, dvs. “låt mig göra m’eraj”. Fortsättningen med versen är, “[Gud] sade: “Du kommer aldrig att få se Mig; men se på berget – om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig.” Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög och Moses föll medvetslös till marken.” (7:143).

Detta är riktigt tungt! Se om du orkar smälta detta eller inte!
Gud svarade Musa(A), “Nej det går inte, men Vi kan göra en sak. Gå utan för staden så ska Vi göra en manifestation på berget.” Musa(A) ställde sig vid berget. Gud manifesterade en del av Sin makt. Guds manifestation på berget gjorde att berget krossades och Musa(A) svimmade vid synen av detta. Vissa Korankommentatorer säger att Musa(A) t.o.m. dog! Han hade inte orken och dog så Gud återupplivade honom, medan andra säger att han endast blev medvetslös. “Så Musa(A)! Du orkade inte med en manifestation av Gud, hur ska du då orka att tas ända till Guds tron?!”

Föregående profeter(A) önskade m’eraj, men Gud uppfyllde inte deras önskan. Men när det gäller vår Profet Mohammad(S) önskade Gud Själv att han skulle få uppleva m’eraj!!
Har ni hört talas om älskare och älskad? Vanligtvis är det ju älskaren är efter den älskade. Den älskade lockar och älskaren springer efter. Men om den älskade springa efter älskaren då undrar man vem den här älskaren egentligen är?! Istället för att Majnun ska springa efter Layla är det Layla som springer efter Majnun! Det är väldigt sällsynt att något sådant här händer. Vi pratar nu om sann kärlek, inte någon låtsas kärlek baserad på lust som vi bombaderas med dagligen i vår vardag. Vi pratar om gudomlig kärlek inte någon världslig LunarStorm kärlek.
Gud är skapelsens älskade, hela universum och dess invånare kretsar kring Hans kärlek oavsett om de är medvetna om det eller inte. Alla profeterna(A) älskar Gud, men de är älskare som är efter sin älskade samtidigt som den Älskade ständigt lockar dem. De vill uppleva m’eraj och klimaxet av närhet men Gud säger nej. Men när det kommer till vår Profet(S) är det den Älskade Själv som vill ha honom! Säger Koranen att det var Profeten(S) som önskade m’eraj?
Nej: “Stor är [Gud] i Sin härlighet, Han som under natten förde Sin tjänare från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är Den som hör allt, ser allt.” (17:1)

Det är Gud som bjöd honom och ville ha honom så nära det bara går. Profetens(S) disciplin, insikt och gnostik var betydligt högre än att han skulle önskade något sådant. Medan Profeten(S) tänker “Vem är lilla jag att få uppleva m’eraj?!” säger Gud, “Om det inte vore för dig skulle Jag inte skapat universum.” (Lou lak, ma khalaqto aflak). Profeten(S) är mystikens mästare, det är av kärlek till honom som Gud skapade dig och mig, han är den som den Älskade vill ha i Sin närmsta närhet!

Greppade ni det jag ville säga mina syskon?

Pilar mot vår mästare

Om ni verkligen tog till er och greppade vad jag försökte säga till er inser ni vilken fenomenal och underbar rank vår älskade Profet(S) hade. Ni kommer då även att brista i tårar över vilken människa det är som vissa i yttrandefrihetens namn försökt smutskasta den senaste tiden.

Profet Mohammad(S) är mänsklighetens fulländade pärla. Han symboliserar vägen till den absolut högsta toppen som en människa kan nå. Det är i hans fotspår som vi kan nå fullkomlighet och bli sanna människor. Och när dessa rondellåsnor försöker skjuta pilar mot honom är det inte endast hans person de försöker skada utan de trampar även medvetet på de högsta värderingarna och idealen som en muslim har. Enligt mänskliga rättigheter har alla människor lika värde men att nedgradera den perfekta människan till ett djur är inga som helst problem.

Nu låter inte tiden mig nämna mina personliga möten och diskussioner med Lars Vilks som gjorde karikatyrer på vår kära Profet(S). Jag har haft två möten med Lars Vilks, en kortare på tågstationen och en längre där vi åkte på en tågresa tillsammans och gick in i djupa diskussioner. Nu hinner jag inte återberätta dessa som var tämligen intressanta men de av er som önskar läsa om det hela så har jag återgett en fullständig skildring på min blogg:

• Ett möte med Lars Vilks
• En resa med Lars Vilks

Avslutning

Eftersom det har pågått en aktiv kampanj med negativ propaganda mot vår älskade Profet(S) skulle jag vilja avsluta denna föreläsning med att måla upp en vacker bild av Profeten(S) över alla fula bilder med hjälp av ett par poetiska rader. Dikten är en målning av de koncept vi gått igenom idag och försöker beskriva Profetens(S) ofattbara ställning så gott det går.

Men om ni vill höra den kostar det något. Vem kan lista ut vad det är för något? Det kostar att ni ska skicka en så stor saftig helhjärtad välsignelse över Mohammad och hans familj att änglarna inte orkar bära upp den till Paradiset!

Mänsklighets hjälte

Från Tronen hördes en gudomlig sång
mot ett nyfött barn den tog sin gång
öppnade hans ögon för denna värld
en sång som gjorde barnet till en lärd

Idoler och demoner fanns det inte plats för nu
vid hans födelse sprack Persiens slott itu
hans ljus släckte elddyrkarnas brinnande gud
äntligen hade Allah skickat sitt sista sändebud

Inte endast rensade hans Kabah ren
även hjärtat tömde han från allt utom En
en koranvers krossar berg till sand av smärta
men på Allsmaktens natt uppenbarades den fullständligt till Profetens hjärta

Hans stortsinthet kan liknas vid ett gränslöst hav
i alla tillfällen han sin själ till himlarnas Konung gav
människornas alla bekymmer på sina axlar han bar
men hos barnen den bästa lek kamrat han alltid var

I bön du stod tills fötterna svullnade, ya Taha
“Ma arsalna alayk-al Quran li tashqa” (20:2) *
om nätterna hölls du vaken av kärlek till Allah
dina ögons ljus i detta liv var as-Salah

Efter dina fotspår växte blommor från jorden
ur din tunga rann de sötaste orden
sannerligen är du mänsklighetens hjälte
vid ditt leende vartenda själ smälte

Mot Paradiset gårdar är du vår Imam
över Mohammad och hans familj må Gud för evigt skicka Sin Salam

Må Gud påskynda Imam Mahdis(AJ) återkomst, pris och lov vare till Allah och må frid, nåd och välsignelser vara över er!