Online föreläsning på Paltalk 27 maj 2011.

• Ladda ner: 2011.05.27-paltalk-tariqah.vagen.till.sanningen.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vilka kommer att vara Imam Mahdis(AJ) närmaste anhängare och vänner? Är det dom som enbart implementerat Shari’ah till högsta möjliga nivå eller krävs det mer ifrån dem? Om det krävs mer ifrån dem; borde jag då inte anstränga mig för att gå längre än bara till Shari’ah ytterpunkt? Borde jag inte påbörja själva vandringen på vägen som leder till målet med Shari’ah?

Med dessa frågor avslutade vi föregående föreläsning om Shari’ah och lovade att besvara dessa. Vi nämnde att Shari’ah inte är mållinjen men startlinjen att påbörja vägen.

Så vad är då denna väg? Vart tar den mig? Och hur går jag den?

Vad är vägen?

Shahid Mutaheri skriver i Ljuset inom mig:

‘Urafa tror att den mystiska aspekten av Shari’ah är Vägen, Tariqah.

Tariqah behandlar alltså den inre aspekten av Shari’ah. Vad innebär det? Om vi tar bönen som exempel pratar Shari’ah om bönens villkor, hur den utförs, hur många rakat det är, vad man gör i varje rakat, vad man gör om man hamnar i tvivel under bönen, var man får utföra bönen etc. Shari’ah behandlar alla yttre aspekter av bönen. Tariqah å andra sidan behandlar de inre aspekterna av bönen. Imam Khomeini i introduktionen till sin Adabu Salat skriver:

Du ska veta att för bönen (salat), förutom dess form, finns en mening, och förutom dess yttre finns det ett inre; och precis som dess yttre har sina regler, varav att inte observera dem skulle leda till att bönens yttre form blir ogiltig och ofullständig, har dess inre sina specifika andliga regler, varav att inte observera dem skulle leda till att den andliga bönen blir ogiltig och ofullständig; medan att följa dem skulle blåsa in en himmelsk själ i bönen.

Moral

I en välkänd hadith säger Profet Mohammad(S):

“Inni bo’etho li otamimma makaram al-akhlaq”
“Jag skickades för att fullända människans moral”

Ett av Profetens(S) syften var alltså moral.

Och vad är då moral?

Är det föreskrifter för hur man ska handla? Är det ett set handlingar man ska utföra?

Om så är fallet: Innebär det att exempelvis den som ber Salat al-Layl är bättre än den som inte ber?

Ur den islamiska synvinkeln är Akhlaq större än så. En nobel hadith säger:

Och avsikten är större än handlingen, eller snarare är det så att avsikten är själva handlingen!

S’adi berättar i sin diktsamling Golestan att han en gång gick upp på natten med sin far. De bad Salat al-Layl, efteråt sade S’adi till sin far: “Kolla pappa hur alla ligger och sover och missar Salat al-Layl!”

S’adi sade: “Min son det vore bättre för oss att också sova än att vara vakna och se ner på dem.”

En gång under Shahr Ramadhan när var yngre och bodde hemma var det Laylat al-Qadr. Självklart hade jag tänkt vara uppe hela natten också men min mor sa till mig, “Ehsan var inte uppe för länge.”

Jag hamnade i ett moraliskt dilemma. Vad ska jag göra? Det är Laylat al-Qadr, natten bättre än 1000 månader, natten bättre än 83 år, klockan är strax efter midnatt och det vad under vintertiden när fajr inföll vid 5-6 på morgonen. Jag fortsatte göra amaal i någon halvtimme till och sedan gick och lade mig fastän jag inte var trött och verkligen hade sett fram emot den här natten. Jag tänkte att min mor kan inte veta när jag lagt mig men ändå är det obligatoriskt för mig att lyda henne medan dyrkan under Laylat al-Qadr inte obligatoriskt, starkt rekommenderat och väldigt belönande, men inte obligatoriskt.

Jag frågade senare en ‘Aref jag kände på den tiden om det jag gjorde var rätt och han svarade: Om du hade varit vaken hur länge till hade du dyrkat? 3-4 timmar? Din mors hjärta skulle vetat att du hade varit vaken men nu gjorde du henne nöjd istället och det är värt hela nattens dyrkan och mer.

När hadithen säger att avsikten är tyngre än handlingen är detta ett tydligt exempel: Avsikten att lyda sin mor för Allahs skulle fastän man inte vill är tar dig närmare Allah än att dyrka hela natten för att man själv vill.

Är moral viktigare än Shari’ah?

En viktig fråga uppstår här: Är Shari’ah viktigare än moral, är de lika viktiga eller är moral viktigare?

Den allmänna åsikten bland muslimer verkar vara att Shari’ah är det viktigaste av allt. Man lägger full fokus på att hålla sig till exakt det som Shari’ah säger och gör sedan saker och ting som är rent förkastliga. Exempel på detta när män som rakat skägget för att en del Ulema inte verkar vara så explicita och hårda med skägget i deras Fiqh-böcker och dessutom lägger till klausulen att under vissa svåra omständigheter är det ok att raka av skägget. Desamma gäller handskakning med motsatt kön. En gång när var jag i en Hosseiniyyah någonstans i Sverige kom en man i min fars ålder och ställde mig frågan: “Jag tänkte åka till Marocko en vecka, är det ok om jag gör mut’ah medan jag är där?” Det sorgliga med denna fråga var att den här mannen hade fru och fyra döttrar.

Visst Shari’ah säger att du får göra mut’ah, majoriteten av Fuqahah verkar anse att det är ok även om man redan har en permanent fru – men på detta sätt?

Så hur är det? Räknas det som en synd om jag gör något som enligt Shari’ah är korrekt men som rent moraliskt är fel? Kommer jag straffas för det?

Så länge vi inte värdesätter moral lika högt som vi värdesätter Shari’ah kommer muslimer fortsätta att missbruka Shari’ah för personliga syften utan att få ångest för det och tvärtom till och med tro att de gör rätt! Så vad är lösningen på detta problem?

Jag hade en diskussion om detta med en vän för några år sedan som hade Professor Mohammad Legenhausen som sin handläggare. För er som inte vet är Legenhausen en av professorerna i den internationella hawzan i Qom. Min vän berättade att Legenhausen var av den åsikten att den enda lösningen på dessa sorters problem och felaktiga föreställningar hos muslimer är genom att värdesätta moral lika högt som Shari’ah.

Dvs. om jag väljer att åka till Egypten på en solresa i en vecka och ingå i ett temporärt äktenskap av rent sexuella skäl bakom min frus rygg utan hennes vetskap har jag i verklighet begått zina och sexuell otukt.

Vi nämnde bönen tidigare. Om jag inte ber har jag enligt Shari’ah begått en stor synd och kommer att garanterat straffs på Domedagen. Men vad händer om jag ber korrekt rent Shari’ah-mässigt men med fel avsikt? Jag ber för att folk ska se mig som religiös, för att jag är rädd för mina föräldrar? Eller tvärtom försenar min bön för att mina arbetskollegor inte ska veta att jag ber? Eller om jag ber men tänker på annat?

Det finns en hadith som är väldigt allvarlig. Den säger att tredje gången som den bedjande tappar koncentrationen och tänker på annat tar Allah bönen och kastar den tillbaka i ansiktet på den bedjande.

Likaså i Surah Ma’un läser vi:

فَوَيْلٌ لِّلْمُصَلِّينَ ﴿٤﴾ الَّذِينَ هُمْ عَن صَلَاتِهِمْ سَاهُونَ ﴿٥
[107:4] Det skall gå dem illa som ber
[107:5] utan att deras hjärtan deltar i bönen

W’ail är en nivå i Helvetet. Alltså Helvetet väntar de som ber medan deras hjärtan springer efter annat.

Men Helvetet väntar även den som inte alls ber. En hadith säger att det första som kommer examineras på Domedagen är dina böner, om bönerna accepteras accepteras också resten men om de inte accepteras så accepteras inte heller dina andra handlingar.

Ja vilken slutsats kan man dra av det här? Tänk själv. Vågar du säga att den som inte ber är likvärdig men den som ber med fel avsikt? Tror du verkligen på det? Den som inte ber har redan fel avsikt, men på vilket sett är den som ber med fel avsikt bättre?

I exemplet med Mut’a verkar det nästan självklart hur allvarligt och likt det är med Zina. Men när det kommer till bönen blir situationen genast annorlunda.

Men är inte detta konsekvensen av att värdesätta moral lika högt som Shari’ah?

Denna föreläsning ämnar inte ge svar på frågan om huruvida Tariqah eller Shari’ah är viktigast. Syftet är snarare att väcka frågan för vidare efterforskning.

Återgår vi till citatet från Shahid Mutaheri som vi nämnde i början förstår vi att Shari’ah är utsidan och Tariqah är insidan av en och samma verklighet.

Detta citat i sig bör räcka för att i alla fall betona vikten av den andliga vägen mot Sanningen.

Fakhrudin Razis tafseer av Surah Asr

Vi nämnde att ikhlas, den rena avsikten, är den mest vitala motoriken för att gå framåt i den andliga vägen. Det finns en kort och koncist Surah som sammanfattar Tariqah på ett väldigt vackert sätt. Det är en Surah som vi alla kan och läser ofta. I den säger Allah:

بِسْمِ اللَّـهِ الرَّحْمَـٰنِ الرَّحِيمِ
وَالْعَصْرِ ﴿١﴾ إِنَّ الْإِنسَانَ لَفِي خُسْرٍ ﴿٢﴾ إِلَّا الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ وَتَوَاصَوْا بِالْحَقِّ وَتَوَاصَوْا بِالصَّبْرِ ﴿٣
VID DEN flyende tiden! (103:1) Människan förbereder helt visst sin egen undergång, (2) utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod. (3)

Korantolkaren Fakhrudin Razi berättar att när han skulle skriva tafseeren till denna Surah stannade han upp och visste inte hur han på bästa sätt kunde förklara denna Surah. Han satt i timmar utan att lyckas. Han bestämde sig för att gå ut en sväng för att få inspiration. Han gick till marknaden och såg ett stånd skrika ut under den heta solen: “Skynda att köpa is innan den smälter!”

Plötsligt gick det upp för Fakhrudin Razi att detta var den bästa liknelsen och förklaringen till denna Surah. Våra liv är som is i solen: Vi måste skynda oss att ta vara på den innan vi smälter bort och dör!

Tariqah handlar om att ta den rena avsikten och handla efter den konstant i alla aspekter av ditt liv. Inte en eller två gånger. Vissa ber Salat al-Layl i 3 dagar sen tror de att de blivit sin tids Salman al-Farsi. Vissa går från minikjol till Niqab och dagen efter nedvärderar alla som inte har hijab. Vissa blir aktiva i Islam och islamiska församlingar och sedan tror att de blivit värsta ambassadörerna för Islam och med sin bristande Akhlaq för bort andra från Islam. Detta är en verklighet mina syskon.

Tariqah handlar om ikhlas, att handla enligt ikhlas och att vara ståndaktig i sin handling därför säger Suran håll fast vid Sanningen och håll fast vid tålamodet om du vill nå fram!

‘Aref ungdom

Sheikh Daneshmand, en av de mer kända föreläsarna i Iran, berättar själv att han en gång gick nerför gatan när en äldre man med två efterföljare kallade på honom vid hans fullständiga namn. Han tänkte, antagligen har han väl sett någon video med mig eller varit delaktig i någon av mina föreläsningar och på så sätt vet om mitt namn.

Mannen drog Daneshmand åt sidan och sade sedan två saker om Daneshmand som ingen utom han själv och Gud visste om. Sheikh Daneshmand säger att jag tappade hakan hur han kunde veta dessa två saker om mig.

Hur visste han?

Mannen sade att han varit student till Allamah Tabatabai i 16 år och Ayatollah Behjat särskilda student i 10-14 år.

Han gav sedan Daneshmand två råd som Daneshmand inte nämner vad det var.

Sheikh Daneshmand berättar: Jag fick upp ögonen för den ene av hans efterföljare. Han var en ungdom i 20-års åldern men han lyste som en måne. Han var så vacker, jag kunde inte slita blicken från honom. Jag tyckte han påminde om någon men kunde inte sätta ordet på vem. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte sätta ord på hans utseende. Mannen läste mina tankar och sade: “Ska jag säga till dig vem han liknar? Han liknar Isa ibn Maryam! Det är fyra år nu som han hittat vägen och han har nått så långt att när han går in i sojood stämmer hans torbah, hans bönematta och väggarna in med honom och prisar Allah samtidigt som han. Han tillsammans med hela rummet säger tillsammans ‘Sobhana Rabbi al-’Alaa wa bi hamde!’”

Den här ungdomen mina syskon var i er ålder. Han stannade inte vid Shari’ah, han stod inte still vid startlinjen, han gick vidare och fyra år senare på vägen blev detta hans tillstånd.

Avslutning

Vi kan också likt denna ungdom resa ur den världsliga dyngan, vi kan också växa till att bli mer än enbart aktiva muslimer som anordnar lite majalis och sprider lite Islamiskt material, vi kan också börja flyga men då kräver det att vi slutar vara fast i Dunya och sluta göra Islam till vår världsliga angelägenhet. Islam är mer än prestige, popularitet och att folk ser upp till dig, Tariqah är att gå i mörkret där ingen ser, inte att gå i rampljuset där alla ser. Att du i din ensamhet formar dig själv efter din Herres attribut. Tariqah är resan från att vara blott ett djur, förbi änglarnas rank till att bli den perfekta människan och Allahs minister på jord och det är där någonstans som Imam Mahdis(AJ) sanna vänner och följeslagare väntar: de som kommer bli representanter till Allahs kalif runt om i världen. Må Allah hjälpa oss alla!

Moral även i Jihad är extremt viktigt, frågan är om vi som muslimer besitter denna egenskap eller ens vågar erkänna våra brister i frågan?

Datum: 16 februari 2010 klockan 08:59

Den juridiska fiqhi aspekten som behandlar ämnet film och tidsfördrivt lämnar jag till Ulema att besvara. Meningen med detta inlägg är istället att framföra en argumentation för huruvida det är rätt eller fel att titta på film.

Låt oss först definiera vad “lahw” är. Den Heliga Koranen beskriver de troende som:

[23:3] som drar sig undan från det som är meningslöst (lahw)

Ayatollah Pooya i kommentaren till denna vers skriver att “lahw” är det som är meningslöst, utan nytta och ovärdiga ord och handlingar. I kommentaren till versen:

[31:6] Men det finns människor som betalar [historieberättarna för deras] historier för att [med deras hjälp], utan egen kunskap, locka [andra att avvika] från Guds väg, och som [försöker] göra narr av [dem som följer] den. De skall få utstå ett förödmjukande straff.

Skriver Ayatollah Pooya vidare: “Lahw är meningslösa och enbart underhållande diskussioner som för bort fokusen från meningsfulla tankar och argument. Således applicerade Ahl al-Beit(A) “lahw al-hadith” på musik.”

Imam Ali(A) definierar “lahw” och meningslöst allt det som är utan åminnelsen av Allah.

Så kan film klassificeras som “lahw”?

Film är, liksom musik och litteratur, ett medium som propagerar ett budskap. Innehållet i detta budskap och sättet som budskapet propageras på är två centrala faktorer som avgör huruvida det är nyttigt eller inte att lyssna på budskapet.

Den slutsatsen jag kan dra av ovanstående definitioner (kom ihåg än en gång att detta är moralisk argumentation och inte ett juridiskt utlåtande) är att allt som görs med fel avsikt är meningslöst och fel, må det vara t.o.m att läsa en bok eller idrotta. Om jag spelar fotboll hela dagarna med enda orsaken att ha kul och få tiden att gå, eller om jag läser en roman med enda tanken att det är underhållande och spännande, utan att det tar mig närmare Allah på något sätt och tvärtom t.o.m får mig att tappa fokusen på Allahs allomfattande närvaro – då har jag gjort något meningslöst. Egentligen är allt det som görs utan ett syfte meningslöst.

Men om jag å andra sidan idrottar för att få en sund hälsa och kropp som kan jobba effektivare i Allahs väg, eller om jag läser en roman för att utveckla min litterära förmåga och lära mig ett och annat som jag kan uttnyttja i Allahs väg, då har jag snarare tvärtom gjort en form av dyrkan.

Vidare finns det en hadith från Imam Musa Kadhim(A) där han säger att en troende bör dela upp sitt dygn i fyra delar: en del till jobb, en del till dyrkan och religionen, en del till att spendera med familj och vänner och en del till ens egen valfria halal fritid. Imamen(A) säger sedan att man måste ta vara på sin fritid för den ger en orken att utföra de övriga tre delarna.

Så vad gäller film då? Om man filtrerar bort direkt haram scener eller filmer som genomsyras av sex, droger, alkohol och dylikt, så tycker jag att film faller under samma kategori som en skönlitterär bok. Om jag ser på filmen i måttlig mängd med avsikten att lära mig något, hänga med i samhället eller helt enkelt som en form av halal fritid för att slappna av och ta det lugnt två timmar i enlighet med Imam Musas(A) ord så kan jag inte se att det vore fel på något sätt.

Som muslim i väst har vi inte lika många aktiviteter att utföra som inte innefattar något haram element, speciellt på kvällen. Vi kan inte äta på vilken resturang som helst, vi kan inte gå på badhus, nattklubbar och discon är uteslutna osv. Således kan det vara rätt trevligt att ha film eller bio som ett alternativ en helg när man inte har något att göra och vill uppleva något själv eller med nära och kära.

Jag skulle kunna tänka mig rekommendera vissa filmer till vissa syskon, och det har jag faktiskt gjort om jag har gjort bedömningen att filmen har ett positivt budskap som personen kan lära sig något utav eller helt enkelt få en inspirerande upplevelse genom filmen.

Å andra sidan krävs det att vi i valet av våra filmer är noggranna så vi inte väljer något som är skadligt för våra själar. Det gäller inte endast film, även föreläsningar, böcker, tidningar, dokumentärer, diskussioner osv – allt påverkar oss på ett eller annat sätt. Vi måste således vara alerta och inte svälja vad som helst då det kommer påverka oss negativt. I dagens infosamhälle tycker jag inte filmindustrin är det största hotet, för en film ser man i 2 timmar sen är den borta. Vad som är betydligt farligare är median, reklamindustrin, musiken, modet, maten osv som vi bombaderas med så fort vi sätter foten utanför huset tills vi kommer hem.

Om sedan filmen är från Hollywood eller Teheran tycker jag är en sekundär faktor. Mycket skräp filmer kommer från Hollywood men även en hel del riktigt bra konstnärligt material produceras också där. Och Imam Ali(A) sade ju att man inte ska se på vem som talar utan vad som sägs. Sen kan det också vara intressant att följa upp vilken propaganda som Hollywood försöker sprida på massorna, som exempelvis med filmen 300.

Kort och gott måste vi som muslimer anstränga oss för att utföra allt i Allahs namn och med avsikten att nå Hans närhet. Vi måste ta varje steg som för oss närmare Honom och avstå från allt som för oss bort från Honom. Detta är älskarens väg, att föredra sin älskade framför alla andra njutningar. Må vi leva och dö i denna väg!

“O Älskade!
Ta mig
Befria min själ
Fyll mig med Din kärlek
Rädda mig från bådda världar
om jag fokuserar mig på något att än Dig,
låt en eld bränna upp mig från insidan!

O Älskade!
För bort det jag vill,
för bort det jag gör,
för bort det jag behöver,
för bort allt,
som för mig bort från Dig!”

(Rumi)

Allt detta tyder på en svag själ, dåligt temperament, grumlig insikt, bristande självkontroll och en dominerande egoism där vi inte kan acceptera andras åsikter och gör allt för att köra över dem.

Således har jag gjort lite research och komponerat en sammanfattad lista över korrekt islamiskt uppförande vid tal och debatt. Jag hoppas alla tar del av detta, läser, reflekterar, läser igen och sedan försöker implementera i sina liv. Lyckas vi med detta kommer vi segra över människors hjärta med vårt fina uppförande oavsett om vi är segrande i debatten eller inte!

Logik och moral

Den Heliga Koranen säger:

[16:125] KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans ledning.

Logik och moral är A och O i korrekt islamiskt uppförande vid tal och diskussion. Vad man vill säga bör ha logisk tyngd och presenteras på ett respektabelt sätt.

Tänk först

Imam Ali(A) säger, “En dåre talar först och tänker sedan medan en vis man tänker först och talar sedan.”

Tänk över vad det är du vill säga, varför du vill säga det och vad ambitionen och målsättningen med ditt tal är. Forma och väg sedan orden med eftertanke för det ska ska uppnå syftet med ditt tal.

Dämpad ton

Den Heliga Koranen säger:

[31:19] Var måttfull i ditt beteende och dämpa din röst! Finns det något fulare än åsnans skriande?”

Ytterligare en vers:

[49:2] Troende! Dränk inte med era röster Profetens ord och höj inte rösten när ni talar till honom, som ni gör sinsemellan; annars kan det [goda] ni gör gå om intet utan att ni förstår [vad som sker]!

Att höja rösten reflekterar ett dåligt uppförande såvida det inte görs av ett rättfärdigt syfte, såsom vid en föreläsning, när man varnar någon, när man lär ut, när någon är på avstånd som inte hör etc. Att ha för låg röst så åhörarna inte hör är också fel och leder till att lyssnaren blir uttråkad och tappar intresse.

Var mild

Den Heliga Koranen säger:

[3:159] I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig.

Om orden ska nås och tas emot av motparten måste man leverera dem på ett korrekt sätt. Det sätt som uppskattas är en mild och omsorgsfull ton, inte en sträng och dömande. En sträng ton kan vara användbar exempelvis när man vill betona allvaret i en synd som någon begått men i de flesta fall är mildheten den väg som bör tas.

Var vänlig

Den Heliga Koranen säger:

[2:83]“…att ha ett vänligt ord för alla människor…”

Man skall vara vänlig och öm gentemot sina medmänniskor.

Imam Ali(A) säger: “Antingen är man syskon i tron eller så är man syskon i skapelsen!”

Att lyssna på andra

Den Heliga Koranen säger:

[7:204] Lyssna därför uppmärksamt när högläsning ur Koranen pågår – kanske kommer [Gud] att visa er barmhärtighet.

Se inte på vem som talar utan vad som sägs

Imam Ali(A) säger: “Se inte på vem som talar utan vad som sägs.”

Det kan hända att ett barn eller en person av annan tro säger något som är av lärdom och då ska man lyssna. Ofta är det så att om någon yngre än oss själva eller någon som inte är lika religiös som oss själva säger något tar vi inte orden på allvar. Detta är en form av arrogans och högmod från vår sida.

Att agera efter vad som sagts

Den Heliga Koranen säger:

[39:18] som lyssnar till [Mitt] ord och som följer den bästa [väg som erbjuds där]. Det är dem som Gud vägleder och de som har förstånd.

Mycket prat och liten verkstad ger inget resultat. Man måste agera efter insikten man nått.

Var ärlig

Vissa talar bara för att visa upp sin kunskap inom ett område eller skryta med sin vältalighet. Detta är att tala med oärlig avsikt och förkastligt.

Tala förståeligt

Den Heliga Koranen säger:

[43:3] Vi har utformat den som en förkunnelse på det arabiska språket för att ni helt och fullt skall förstå [dess budskap].

Man skall tala till folket på ett språk de förstår och på en nivå som matchar dem. Man bör inte använda fraser eller termer som är bortom deras förståelse eller använda ett komplext och avancerat språk.

Tala långsamt

Ett av huvudsyftena med att tala med folk är att förmedla vissa punkter och idéer. Därför bör man inte tala för snabbt utan utan lungt och sansat så de hinner uppfatta vad man sagt. Aisha rapporterar att Profeten(S) alltid brukade tala långsamt och på ett sätt att alla som lyssnade förstod vad han sade.

Upprepa viktiga punkter

Vissa punkter som är svåra att förstå eller av stor vikt bör upprepas för att betonas och uppfattas. Profeten(S) brukade upprepa tre gånger för att meningen skulle bli fullständigt klar för alla.

Var vänd mot den du talar med

Det är i enlighet med Profetens(S) Sunnah att vara vänd mot den man talar med och inte exempelvis ha ryggen mot den andre.

Säg inget meningslöst

Den Heliga Koranen säger:

[28:55] Och när de hör lättsinnigt tal, drar de sig undan och säger: ”Vi får svara för våra handlingar och ni får svara för era handlingar; fred över er! Vi söker inte sällskap med dem som inte känner [skillnaden mellan rätt och orätt].”

Meningslöst och lättsinnigt tal är för mycket pratande som inte uppfyller någon egentlig funktion och orsakar att hjärtat hårdnar och hjärtat beslöjas.

Profeten(S) sade: “Om ni inte talade så mycket och inte hade så hårda hjärtan skulle ni höra vad jag hör och se vad jag ser!”

Reflektera över huruvida det du vill säga har någon funktion, värde eller syfte. Finner du inte detta så avstå hellre från att tala.

Imam Baqir(A) sade: “Vår efterföljare (Shia) är som stumma!”
Dvs. dom talar inte överdrivet och avstår från meningslöst prat.

Idag anses det vara ett socialt handikapp om man är tystlåten men låt inte Shaytan lura dig att tillfredsställa människor till kostnad av att gå emot Guds välbehag. Har du inget vettigt att säga så behåll tystnaden.

Aggressivitet, pratsjuka och arrogans

Jabir rapporterar att Profeten(S) sade: “Den närmast mig på Domedagen är den som har bäst uppförande. Och den mest hatade av er och den som är längst från mig är den som är aggressiv (i sitt tal), talar för mycket eller är en av Mutafayiqoon.”

Följeslagarna sade, “O Guds sändebud! Vi vet om aggressivt tal och pratsjuka men vi vet inte vad Mutafayhiqoon är!”
Profeten(S) svarade: “Dom är arroganta när dom talar!”

Missbruka inte Guds namn

Du är inte Guds representant så uppför dig inte som om du vore det.
Det är vanligt att vissa under diskussioner drar till något i stil med “Må Gud vägleda dig!”. Detta antyder att personen själv är rätt vägledd och opponenten är vilseledd och uppfattas som arrogant och provocerande uppförande av den andre. Behåll ödmjukheten så det gudomliga straff du hotar om inte faller på dig själv (Gud förbjude!). Är du i behov av att nämna Guds namn så nämn det på ett ytterst respektabelt och förenande sätt att Hans nåd må omsluta oss alla. Gud bör vara det som leder till lösningen och orsakar lugnet i en debatt, inte det som missbrukas och upprör!

Använd inte fula ord

Att använda fula ord är en dålig vana och Shaytans exempel. I Siffin kriget beordrade Imam Ali(A) sina soldater att inte svära eller förbanna fienden.

Han sade: “Jag avskyr [för er] att ni skulle vara bland de som svär”

Notera att detta är under ett pågående krig, ändå avskyr Imamen det!

Följeslagaren Abu Said Al-Khudri rapporterar att Profeten(S) var skyggare än en oskuld bakom sin slöja. När han än såg något han ogillade så vände han bort sitt ansikte. Det rapporteras också att Profeten(S) ogillade fula ord och svordomar och lyssnade aldrig på det.

Förbanna inte

En Hadith al-Qudsi säger att den som förbannar Guds skapelse den förbannelsen kommer återvända på personen själv. Hur ofta har det inte hänt att en troende person slutar sitt liv som syndare eller (Gud förbjude!) utanför Islam och hur ofta har det inte hänt att en syndare eller otroende slutat sitt liv som en exemplarisk troende!

Låt de äldre tala först

I en samling eller ett möte bör de äldre i samlingen få företrädet att tala på villkoret att de besitter den relevanta kunskapen inom mötet.

Låt den som är mest lärd tala

I en samling om en fråga uppstår bör den som är mest lärd få tala och besvara. Det anses som dåligt uppförande att “kapa” diskussionen och svara när det finns mer lärda omkring en. Detta är särskilt vanligt när en Sheikh är närvarande att besvara religiösa frågor och när en fråga ställs hoppar en av de närvarande in och ger sin egen kommentar innan Sheikhen sagt något!

Avbryt inte den som talar

Detta är något vi lärt oss sedan första klass i skolan. Man avbryter inte den som talar. Anländer man mitt i en diskussion ska man inte hoppa i och avbryta den andre. Debatterar man skall man låta sin motdebattör få tala till punkt. Att avbryta antyder bristande tålamod.

Ljug inte

Att ljuga är en av dom stora moraliska synderna. Att ljuga under sitt tal är inte tillåtet såvida det inte är för att förmedla och göra sams två troende eller när ens liv är i fara. Att ljuga under sina skämt är också förbjudet. Fatima Zahra(A) sade att den är förbannad som ljuger, även om det “bara” är ett skämt.

Säg sanningen

Den Heliga Koranen säger:

[33:70] Troende! Frukta Gud, var rättframma [i ert tal] och håll er till sanningen;

Man ska vara försiktig med vad man säger och hur man säger det och säga endast det som är sant och rätt. Man ska inte förvränga eller förvrida, speciellt inte för att det ska gynna ens personliga intressen.

Överdriv inte

Balansera orden väl, förstora eller förminska inte dem. Har något inträffat så rapportera det som det är utan att lägga till eller ta bort något. Om världens media och journalister var objektiva och inte överdrev eller dolde händelser men berättade dem endast som de var skulle många konflikter aldrig inträffat.

Tjafsa inte

Profeten(S) sade att man inte ska tjafsa i en diskussion även om man skulle ha rätt. Tjafs leder till att hjärtat hårdnar, de sociala banden förstörs och med stor sannolikhet vilseleder känslorna en att säga något som är oislamiskt och resulterar i ånger.

Uteslut inte den tredje

Om man är tre som samtalar ska två stycken inte tala sinsemellan och utesluta den tredje.

Vakta tungan

Enormt många synder kommer från denna lilla tunga: skryt, baktal, förtal, lögn, svordomar etc etc. Således finns det rapporter på att dom flesta som döms till Helvetet görs så pga. deras tungor.

“Han var större än andra människor i mina ögon. Den största egenskapen han hade som gjorde honom så stor i mina ögon var hur han såg på världen som något litet och betydelselöst.

Han uppnådde frihet från ignoransens dominerande, och bad aldrig om en tjänst från någon förutom pålitliga personer.

Han klagade inte, blev inte arg och ilsken, och tappade aldrig tålamodet (sabr), av trötthet eller irritation. Han förblev tyst mestadels men när han väl öppnade sin mun för att tala var han stjärnan bland alla talare. Han var klen och smal men när det kom till kamp och kämpande var han stark som ett lejon.

Han föredrog att lyssna i en samling med lärda snarare än att tala. Om någon överkom honom i tal kunde ingen överkomma honom i tystnad. Han sade aldrig vad han inte handlade efter och sade inte det han handlade efter.

När han blev konfronterad med två saker som han inte visste vilken av dem som skulle ta honom närmare Gud, tittade han på vilken av dem som var närmast hans begär och opponerade det. Han klandrade inte heller någon för handlingar där det kunde finnas rum för en ursäkt i liknande fall.”

[Tohaf al-oqol, s. 234]