Moral även i Jihad är extremt viktigt, frågan är om vi som muslimer besitter denna egenskap eller ens vågar erkänna våra brister i frågan?

Datum: 16 februari 2010 klockan 08:59

Podcast (podcast-sv): Play in new window | Download (8.1MB)

vad är syftet med att titta på film? Är det inte fel att titta på film? Kan film klassas som lahw. Är det överhuvudtaget bra för en muslim att kolla på Hollywood filmer? Bör man rekommendera syskon att titta på film?

(Läs mer…)

Ett problem vi muslimer har är att vi ofta saknar ett korrekt islamiskt uppförande när det kommer till tal och debatt. I diskussioner tappar vi behärskningen, låter irritationen tar över och talar på ett sätt som både för våra opponenter bort från vårt budskap och även förstör vårt eget anseende. Kritik vi får tolkar vi som attack, påhopp, klander och baktal istället för att begrunda, reflektera och bemöta med visdom och logik. Kritik vi ger tar formen av en aggressiv attack snarare än konstruktiv och lärorik feedback.

Allt detta tyder på en svag själ, dåligt temperament, grumlig insikt, bristande självkontroll och en dominerande egoism där vi inte kan acceptera andras åsikter och gör allt för att köra över dem.

Således har jag gjort lite research och komponerat en sammanfattad lista över korrekt islamiskt uppförande vid tal och debatt. Jag hoppas alla tar del av detta, läser, reflekterar, läser igen och sedan försöker implementera i sina liv. Lyckas vi med detta kommer vi segra över människors hjärta med vårt fina uppförande oavsett om vi är segrande i debatten eller inte!

(Läs mer…)

Detta är en av mina favorit hadither där Imam Hassan(A) beskriver egenskaperna hos en troende (mo’min), kompanjon och vän med följande ord:

”Han var större än andra människor i mina ögon. Den största egenskapen han hade som gjorde honom så stor i mina ögon var hur han såg på världen som något litet och betydelselöst.

Han uppnådde frihet från ignoransens dominerande, och bad aldrig om en tjänst från någon förutom pålitliga personer.

Han klagade inte, blev inte arg och ilsken, och tappade aldrig tålamodet (sabr), av trötthet eller irritation. Han förblev tyst mestadels men när han väl öppnade sin mun för att tala var han stjärnan bland alla talare. Han var klen och smal men när det kom till kamp och kämpande var han stark som ett lejon.

Han föredrog att lyssna i en samling med lärda snarare än att tala. Om någon överkom honom i tal kunde ingen överkomma honom i tystnad. Han sade aldrig vad han inte handlade efter och sade inte det han handlade efter.

När han blev konfronterad med två saker som han inte visste vilken av dem som skulle ta honom närmare Gud, tittade han på vilken av dem som var närmast hans begär och opponerade det. Han klandrade inte heller någon för handlingar där det kunde finnas rum för en ursäkt i liknande fall.”

[Tohaf al-oqol, s. 234]