Code Geass: Lelouch of the Rebellion är en japansk animeserie dirigerad av Goro Taniguchi och skriven av Ichiro Okouchi. Den har bl.a. fått priser som bästa anime serie 2007 samt bästa manliga karaktär (Lelouch).

Den utspelar sig under 2018, i en tid då det världsomfattande brittiska imperiet tagit över Japan sedan 8 år tillbaka. Brittaniens framgång består framförallt av deras mäktiga nya robotvapen kallad “The Knightmare Frames” som berövat Japan och alla dess invånare på sin frihet och sina rättigheter. De döper om Japan till “Area 11″ och japaner kallas hädanefter “Eleven”. Elevens har betydligt mindre rättigheter än britter.

Huvudkaraktären man följer i denna serie är Lelouch vi Britannia, son till den brittiska oinskränkta härskaren Charles vi Britannia. När Lelouch bevittnar sin moders lönnmord, varav hans lillasyster även blir blind och rullstolsbunden, konfronterar han sin far härskaren Charles varför han förblir likgiltig över hennes död. Charles fäller inte direkt några tårar utan svarar kallt att de svaga har ingen plats i denna värld. Lelouch och hans lillasyster Nunnally får sina efternamn ändrade till Lamperouge och skickas sedan iväg i exil i Japan så ingen vet att de tillhör kungligt blod och Lelouch svär att han ska krossa Brittanien.

Redan i det första avsnittet kommer Lelouch i kontakt med Geass, en sorts övernaturlig kraft, som ger honom makten att beordra total lydnad till de han får ögonkontakt med. Lelouch maskerar sig som rebellen Zero och blir med hjälp av Geass ledaren för en motståndsrörelse för att uppnå två mål: att hämnas sin mördade mor samt upprätta en ny värld där hans lillasyster ska få leva i lycka. Han lever hädanefter ett dubbelliv: som den brittiska studenten Lelouch Lamperouge på den brittiska nobla skolan Ashford Academy i Area 11 samt som den maskerade rebellen Zero som ämnar störta det brittiska imperiet.

Hela serien består av två säsonger ála 25 avsnitt på 20 min var: Alltså totalt 50 avsnitt där varje avsnitt är en fortsättning på föregående avsnitt som en enda lång berättelse.

Efter att ha sett klart Death Note tidigare i år lämnades jag med ett tomrum orsakad framförallt av karaktären L’s genialitet. Jag trodde aldrig jag skulle hitta en ny animeserie bra nog att titta på. Det kändes som att jag redan hade tittat på det bästa. Det vore som att nöja sig med knäckebröd när man fått smaka på Entrecôte tänkte jag. Men i samband med att jag började tappa lusten för Hollywood filmer och dess uttjatade repriser av materialismens alla urholkade lustar kände jag även behovet av att fylla vardagen med en gnutta intellektuellt stimulerande och hjärtligt givande underhållning, som ändock inte tog lika mycket till som en långfilm. Valet av en ny animeserie föll sig naturlig men hur skulle jag kunna hitta något som kunde matcha Death Note?

Jag hörde mig om och googlade på sökord som “Anime series like Death Note” tills jag samlade ihop en lista på serier rekommenderade av diverse främlingar på diverse animeforum. Jag började tittade på trailers och 10-20 minuter ur första avsnittet av en 3-4 serier innan jag plötsligt fastnade för Code Geass som var bland kandidaterna jag hade skrivit ner att kolla upp.

Redan i första avsnittet slungas man in i ett politiskt actionfyllt scenario – helt i min smak. Ett helt slag utkämpar sig i första avsnittet. Skaparna tar verkligen tittaren med full ös, och det är inte enbart i första avsnittet. Det är betydligt mer action i Code Geass jämfört med Death Note. Det utkämpas slag i nästan varje avsnitt och slagen, förutom att de ökar tempot markant som action bör göra, är även fyllda av taktik, strategi och överlistning. Den politiska toningen, den fartfyllda spänningen, strategin, taktiken, intelligensens och en smula magi fångade genast mitt intresse. Detta måste leda till något storslaget tänkte jag som hade hållit andan genom hela första avsnittet. Och den var jag fast. Detta måste jag se klart på. Och här sitter jag en månad senare och konstaterar att det var ett val jag inte ångrar för en sekund.

Ritningarna i serien är av högklass. Det första jag märkte var att detta var en mycket ljusare serie än Death Note. Death Note är rätt mörk, nästan gotisk, medan Code Geass är färgfylld och ljus. Jag kan inte säga att jag föredrar den ena över den andra men jag kan säga att respektive färgsättning matchar galant dess story. Lelouch lila ögon var något jag fann särskilt mystiskt men som samtidigt matchar hans karaktär ypperligt när man lär känna honom bättre.

Det är väldigt mycket paralleller som dras till modern politisk- och krigshistoria. Ockupation, världskrig, imperialism, stormakter, terrorism, rebeller samt motståndsrörelser. Allt detta inbakat med intriger, känslor, viljor, önskningar, kärlek, studier och den evinnerliga kampen mellan att klara av vardagen samtidigt som man strävar efter att uppnå storslagna mål. Det är inte mycket dom missat i den här serien.

Vad gäller den intellektuella stimulansen, det som jag personligen rankar väldigt högt på min lista över faktorer som avgör kvalitén, var den väldigt hög. Jag vill inte jämföra den med Death Note då de är lite olika i sin natur, samtidigt vill jag inte säga att den var sämre på något sätt. Code Geass handlar väldigt mycket om framförallt strategi och taktik. Bästa liknelsen vore ett schackspel, Lelouch är för övrigt en utmärkt schackspelare som inte drar sig för att gambla med stora figurer på sin fritid. Jag har lärt mig bl.a. att krigsstrategi handlar i grund och botten om vanlig mänsklig psykologi. Att kunna läsa sin motståndare och planera de steg som krävs för att leda henne att reagera på ett visst sätt enligt sin psykologiska natur som gör att hon faller i den fälla som du har lagt ut till henne flera steg i förväg. Kan man mänsklig psykologi kan man också uträkna och förutspå hur motståndaren kommer reagera på ett drag man gör. Dessa sortens psykiska spel är en röd tråd genom hela Code Geass och de är högst stimulerande att beskåda.

Magin som finns är i form av den kvinnliga karaktären C.C. som är bäraren av Geass och som överför Geass-kraften till Lelouch. Man får endast reda på fragment av hennes historia genom seriens gång. Men pusselbitarna faller på plats en efter en och bildar slutligen hela bilden i de sista avsnittet, som för övrigt är väldigt filosofiskt tunga och leker med ett par väldigt intressanta metafysiska och psykologiska koncept.

Jag fick en särskild känsla för C.C. med sitt långa gröna hår. Hon gick helt hem hos mig med sin mystik och sättet hon var på, annorlunda, hård, tyst – ett skal, en mask som döljer enorma känslor inte minst smärta och ett långt lidande.

Till skillnad från Death Note som bara var 36 avsnitt och tappade kvalité efter 26:e avsnittet höll Code Geass måttet igenom alla de 50 avsnitten. Det vara bara ett avsnitt som jag fann ganska onödigt och det är avsnittet när katten Arthur på skolan råkar få på sig Lelouch Zero mask och alla börjar leta efter den. Jag finner det imponerande att man lyckas skapa en serie så pass intressant att måttet håller samma nivå genom så många avsnitt.

Slutligen måste jag erkänna att sista avsnittet fick mig att gråta. Tårarna vittnade till vilken underbar person Lelouch är, trots masken han bär på. Över hur hela världen missförstod honom, nej hur han medvetet noggrant planerade detta missförstånd för att uppnå det han gjorde. Han var en karaktär som gick raka vägen in i mitt hjärta – kanske för att jag verkligen förstod honom, kanske för att jag såg likheter hos honom. Han var personifikationen av vilja och strategi och hur man kan klättra upp från botten av helvetet, från desperationens avgrund, upp till toppen av världsordningen – som en simpel student. Hans motto var att förstöra en värld och skapa en ny värld. Han förstörde världen och skapade den på nytt. Även i mitt hjärta lyckades han träda in som en hjälte. Och han kommer vara en karaktär som jag, liksom L från Death Note, kommer bära med mig in i framtiden och inspireras av.

Betyg: 9.6/10

Click here to view the embedded video.

Date: 22 March 2010 at 08.13

Click here to view the embedded video.

I had a hard time finding a really good trailer which is not dubbed to English. If you want to see anime then see it in the original language (Japanese) with subtitles, else you will loose a lot of the feeling. The trailer above was the best I could find but the soundtrack is from the movie “Requiem for a Dream” and not Death Note’s own awesome original soundtrack.

Death Note är en manga, som även blivit tv-anime, light novel och under 2006 släpptes också även två filmer, Death Note och Death Note: The last name. En spin-off till filmerna släpptes 2008 under titeln L:Change the world. Författare är Tsugumi Ohba, en mystisk person vars sanna identitet och kön är en välskyddad hemlighet, och tecknare är Takeshi Obata.

Light Yagami är en uttråkad toppstudent. Han är trött på att dag efter dag höra om nya stölder, mord och fall av misshandel och förstår inte hur människor kan bete sig som de gör.

Ryuk är en shinigami (dödsgud) som har tröttnat på att sitta i dödsriket och spela kort och bestämmer sig därför en dag för att hitta på något annat. Han tappar med avsikt ner sin Death Note till människornas värld. När Light plockar upp boken som faller ner på hans skolgård möts deras vägar.

I boken Light plockar upp finns ett antal regler skrivna. Den första och viktigaste lyder “Den vars namn skrivs ner i den här boken kommer att dö om 40 sekunder”. Light tar det hela som ett dåligt skämt, men kan inte låta bli att ta med boken hem. Även om han har svårt att tro på vad som är skrivet kan han till slut inte låta bli att prova boken. Efter att ha dödat en man som höll skolbarn som gisslan samt en man i färd med att våldta en ung kvinna är han först förskräckt, men inser sedan något. Det här är hans chans att ändra på saker, hans chans att skapa en bättre värld. En värld där han ska styra och uppehålla ordningen – som gud.

Efter att ha börjat eliminera brottslingar får Light snart namnet “Kira” (från det japanska uttalet av det engelska ordet killer – mördare) i folkmun. Vissa hyllar honom som en frälsare som kommit för att för att rädda de från all ondska i världen. Den japanska polisen känner dock inte likadant, och bestämmer sig för att ta in den kände detektiven L som hjälp. Här börjar kampen mellan Kira och L.

L: Detektiven känd som L har sitt kodnamn som han själv valde, Ryuzaki. Han är hack i häl på Light och för nästan varje sak han gör eller inte gör så ökar han eller sänker procenten på han är Kira. L’s karaktär är mest känd för hans stil i överhuvudtaget som hans lätta klädstil ett par jeans och en långärmad vit tröja, hans stora ögonpåsar och att han äter extremt mycket sötsaker.

Även om hela Death Note serien är väldigt hyllad runtom i världen är framförallt karaktären L ett särskilt fenomen som utmärkt sig som den kanske mest komplexa och unika mangakaraktären genom tiderna, något som även författaren Ohba tycker. Death Note har haft så pass starkt inflytande att flera elever i diverse skolor i USA blivit avstängda och- eller arresterade för att ha skapat hemmagjorda Death Note anteckningsböcker och skrivit in namn på lärare och elever som de önskat döda. Flera skolor i Kina förbjöd serien helt och hållet av samma anledning.

Jag hittade Death Note en kväll för ett par månader sedan på bloggen ”Mangaläsaren” när jag surfade lite efter diverse manga serier. Jag sökte på ”Bakuman”, mangaserien som jag för nuvarande läser på iPhonen, och trillade in på Mangaläsaren-skribenten Momijis recension av Bakuman. I den nämnde hon att det var samma författare till Bakuman som gjort den internationellt populära manga erien Death Note. Jag sökte vidare på Death Note och såg att det gjorts en animeserie på 37 avsnitt som jag bestämde mig för att ge ett försök och titta på. Jag har länge inte riktigt förstått vitsen med serier och ogillat dem i allmänhet då de tycks vara en saga utan ände. Men här hade jag 37 konkreta avsnitt ála 20 min styck med ett synligt slut som jag tänkte ge ett försök, dels för att ha försökt mig på en serie och dels för att ha fått smaka på en animeserie.

Jag såg första avsnittet kvällen efter och undrade hur detta kan utvecklas. Det var ett helt OK avsnitt men jag förstod inte på vilket sätt serien skulle bli intressant. Kvällen därefter såg jag på ytterligare två avsnitt och var helt plötsligt exalterad bortom förväntan. Det tredje avsnittet där huvudkaraktären Yagami Light möter sin antagonist L och L visar smakprov på sin imponerande listighet och således utmanar Yagami Light som en värdig motståndare i kampen mellan gott och ont var fullständigt briljant. Till en början trodde man att L gjorts bort sig och Yagami Light vunnit, men när sedan L avslöjar planen bakom sitt agerande blir man fullständigt bortblåst. Wow. Vilken list. Vilken smarthet! Det ger en inblick i vilken intellektuell stimulans Death Note har att erbjuda och genast blev jag fast att tittade vidare.

Jag fortsatte till och från att hålla två avsnitt per dag, ibland kunde jag inte tämja nyfikenheten att få veta vad som ska ske härnäst och kunde lätt finna mig själv ha bränt nästan två timmar på att se en 3-4 avsnitt på rad sent in på midnatten med jobb som väntar dagen efter.

Det finns ett ord som kännetecknar Death Note bäst och det är ordet ”smart”. Den är så smart, listig och stimulerande. Ren hjärnvitamin. Det fascinerande är hur en enda författare kan skildra den invecklande tankegångaren hos två totalt olika personligheter och deras kamp i att försöka överträffa och överlista varandra och besegra den andra. Den intellektuella fighten mellan Yagami Light och L kulminerar i 26:e avsnittet som bokstavligt talat lämnade mig knäckt, deprimerad och i tårar. Därefter gick serien ner i en kort dal på ett par avsnitt för att successivt bygga upp smartheten och återigen nå häpnadsväckande klimax. Mindblowing är den bästa term jag kan definiera upplevelsen som i brist på svenska ord.

Det är många intressanta frågeställningar, filosofier och infallsvinklar som konfronterar tittaren genom seriens gång. Framförallt ställs två livssyner i kontrast med varandra. Kira symboliserar konsekventialismens tankeskola där resultaten rättfärdigar medlen.

I Kiras resonemang är det förvisso fel att avrätta människor men då detta ger upphov till en tryggare och renare värld bestående av enbart de goda och hederliga medborgarna så rättfärdigar detta avrättningarna. Således ”offrar” han sig genom att ta på sig ansvaret att straffa alla kriminella i samhället för att upprätta ett utopi, ett ideal samhälle baserat på Kiras värderingar där Kira utgör Rättvisan förkroppsligad och hans dom är Rättvisans dom som massorna måste rätta sig efter.

Å andra sidan har vi L som symboliserar deontologin där en handlings bör bedömas efter dess intrinsikala inneboende värde. Detta inneboende värde avgörs av huruvida handlingen har utförts i enlighet med en gällande etisk norm eller inte. Det innebär att då mord i sig är fel så bör det inte utföras, även om det skulle leda till gott. En deontolog skulle alltså inte avrätta Hitler om han fick träffa honom innan han fick möjligheten att starta andra världskriget. Detta tankesätt är väldigt likt det islamiska där exempelvis Imam Ali(A) inte avrättade ibn Muljim fastän han visste att denne skulle lönnmörda honom med argumentet att det vore orättvist att döma en person innan denne har utfört sitt brott.

Seriens skönhet ligger i att båda filosofier presenteras till fullo för tittaren och man får en smak för båda. Frågan är om det finns en genväg till rättvisa och huruvida det ens går att upprätta en utopi? Antagligen är ett realistiskt scenario en relativ form av utopi som uppnås bäst genom den raka, långa och svåra deontologiska processen till rättvisa. En sådan rättvisa skulle nog också vara betydligt mer varaktig än en utopisk version. En parallell till den riktiga världen är exempelvis situationen i Ockuperade Irak där USA rättfärdigat sin invasion med att demokrati kommer upprättas. Denna genväg till demokratin genom bomber och krig har dock inte visat sig vara framgångsrik och idag är Irak betydligt mer sargat och underutvecklat än vad det var under Saddams diktatur. Å andra sidan har vi den deontologiska demokratiska processen i många västländer som varit en naturlig utveckling baserat på folkets vilja under flera sekels tid. En demokrati som är betydligt mer stabil och givande och som faktiskt är en välfungerande politisk modell för att styra samhället i väst.

För att återgå till Death Note tycker jag definitivt att samtliga bör ge Death Note en chans och se på i alla fall de 3-4 första avsnitten för att inse djupet av denna kultiverande internationella mangahit. Den lär en så mycket om infallsvinklar, ren logik, planering och viljan och uppoffringen att uppnå sitt ideala samhälle. Vad jag upplevde som otroligt med serien var att jag till en början identifierade mig med L mot Yagami Light, men efter 26:e avsnittet började jag identifiera mig med och heja på Yagami Light istället för att slutligen vela i ett ideologiskt vakuum och inte veta vad som är rätt eller fel längre. Vad skulle jag gjort om jag var i Yagami Lights situation?

De sista två avsnitten där man fått följa Yagami Light som Kira i sex hela år når sin upplösning och jag satt bokstavligt talat med pulsen uppe i 180 och njöt av vartenda replik som yttrades ända till slutet. Det var en andlig eufori i kombination med en intellektuell extas. Det går inte att beskriva, enbart att uppleva. Så vad väntar du på?

Betyg: 9.6/10

Click here to view the embedded video.

Jag har haft riktigt svårt att hitta en bra trailer som inte är dubbad till engelska. Ska du se anime ska det ses på originalspråket [japanska] med undertexter, annars tappar du mycket av känslan. Trailern ovan var den bästa jag kunde hitta, dock är soundtracken hämtad från filmen “Requiem for a Dream” och inte en av Death Notes grymma original soundtracks.