Föreläsning på PalTalk 8 juli 2011.

• Ladda ner: 2011.07.03-paltalk-haqqiqah.forenandet.med.sanningen-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Tänk dig att du tämjt ditt nafs inom ramarna av Sharia. Tänk dig att du sedan följt vägen av moralisk förfining förbi djurens stadium till vägkorsningen mellan mänskliga och himmelska attribut. Du befinner dig nu i Sanningens närvaro. Vad som händer härifrån och bortom är något som inte kan förstås med intellektet utan måste upplevas med det mottagliga hjärtat. Men genom Koranverser, hadither och visioner av Urefa kan vi få en beskrivning av vilka tillstånd som väntar. Att kontemplera över dessa ger åtminstone två effekter: dels inser man hur avlägsen man är den andliga klimax som Islam har i åtanke för människan och dels blir man motiverad att försöka nå längre på den andliga resan. Därav har vi valt att ta upp detta ämne under dagens föreläsning som ett smakprov och en varningsklocka att börja röra på sig.

Profet Musa(A) och Allah

Låt oss inleda med att analysera en berättelse i den Heliga Koranen som är mycket märklig.

I Surah A’raf berättas det att Profet Musa(A) en gång gjorde duaa att få se Allah:

وَلَمَّا جَاءَ مُوسَىٰ لِمِيقَاتِنَا وَكَلَّمَهُ رَبُّهُ قَالَ رَبِّ أَرِنِي أَنظُرْ إِلَيْكَ ۚ ١٤٣
[7:143] Och när Moses kom till det möte Vi hade utsatt och hans Herre talade till honom, sade han: “Herre, visa Dig för mig, så att jag får se Dig!”

Vad är detta för duaa som Profet Musa(A) gjorde? I Ljuset inom mig har Imam Khomeini en intressant kommentar till denna vers. Han säger att uppenbarligen kan inte en stor och framstående Profet som Musa(A) be om det omöjligt. Allah har ingen kropp så Han ska kunna ses med det fysiska ögat. Alltså var Profet Musas(A) önskan något annat.

Vad svarade Allah?

قَالَ لَن تَرَانِي وَلَـٰكِنِ انظُرْ إِلَى الْجَبَلِ فَإِنِ اسْتَقَرَّ مَكَانَهُ فَسَوْفَ تَرَانِي ۚ
[7:143] [Gud] sade: “Du kan inte se Mig; men se på berget – om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig.”

Vad menas med berget här? Betyder det Sinai berg? Betydde det att den härlighet som inte kunde avslöjas till Moses(A), kunde avslöjas till detta berg? Om några andra personer varit närvarande vid Sinai berget på den tiden, kunde de också se uppenbarelsen av Allahs(SWT) härlighet? Meningen ”Fäst blicken vid berget” innebär ett löfte. Allah(SWT) sade: ”Du kan inte se mig. Men fäst blicken vid berget. Om det står still på sin plats, kommer du att få se Mig” (surah al-A’raf 7:143). Det är möjligt att berget här kunde ha betytt de rester av egoism som fortfarande fanns kvar i Moses(A).

Så vad händer sen? Den Heliga Koranen avslutar berättelsen med följande ord:

فَلَمَّا تَجَلَّىٰ رَبُّهُ لِلْجَبَلِ جَعَلَهُ دَكًّا وَخَرَّ مُوسَىٰ صَعِقًا ۚ فَلَمَّا أَفَاقَ قَالَ سُبْحَانَكَ تُبْتُ إِلَيْكَ وَأَنَا أَوَّلُ الْمُؤْمِنِينَ ﴿
[7:143] Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög och Moses föll medvetslös till marken. Men när han kom till sina sinnen sade han: “Stor är Du i Din härlighet! Jag vänder tillbaka till Dig i djup ånger och jag är den förste att tro på Dig.”

Alltså som ett resultat av uppenbarelsen av härligheten krossades berget. Om berget är en symbolik för spår av egoism som Imam Khomeini nämnde innebär det att efter manifestationen på berget försvann alla spår av egoism ur Musas(A) hjärta. ”Och Moses(A) föll ner medvetslös.” Vissa Korantolkare säger att Profet Musa(A) t.o.m dog och fick återupplivas för han inte tålde denna manifestation.

Detta är vägkorsningen mellan det mänskliga och det himmelska som jag nämnde i inledningen. Imam Khomeini säger att innebörden av denna vers är att Profet Musa(A) hade nått stadiet för utplånandet av sina mänskliga attribut.

För oss är detta bara en berättelse. Men för Profet Musa(A) var det en upplevelse. Han föll medvetslös fysisk pga. en andlig metafysisk upplevelse. När vi hör det här påverkar de oss inte mer än att vi blir smått imponerade men när Profet Musa(A) såg det här svimmade han. Orsaken är att våra hjärtan är svarta, avskärmade och belastade med synder, egoism och världslighet. Därför är detta bara en historia för oss, men om vi hade ett hjärta lika mottagligt som Hamams som dog när Imam Ali(A) berättade om Mottaqin är det inte klart vilka effekter denna berättelse skulle ha på oss.

Den Gudomliga Viljan

Att nå stadiet av att lämna de mänskliga attributen och anamma de gudomliga attributen innebär i praktiken att ge upp den personliga viljan som jobbar för överlevnaden av egoismen för att handla fullständigt enligt den gudomliga viljan.

Därför kallas detta stadium för fana’ eller fana’ fi Allah; dvs. utplånandet av ens Nafs i Allah. Rumi förklarar detta stadium väldigt vackert i form av en liknelse med en död kropp i havet. En person som uppnått fana’ är som en död kropp i havet som saknar någon rörelse från sig själv och styrs fullständigt av havets vågor. En vanlig människa som du och jag med en egen vilja å andra sidan plaskar och rör sig fritt oavsett och vilket håll vågorna vill ta henne.

Frivilliga böner

I Usul al-Kafi finns det en hadith al-qudsi rapporterat där Allah säger:

“När tjänaren närmar sig Mig genom sina frivilliga handlingar (nawafil) älskar Jag honom och när Jag älskar honom blir Jag hans öron som han hör med, och Jag blir hans ögon som han ser med, och Jag blir hans tunga som han talar med och Jag blir hans hand som han tar med.”

(Usulul Kafi vol. 4, s.53, “Boken om tro och otro’, kap. “Den som skadar muslimerna och skymfar dem”, hadith 7)

Uppenbarligen är kvalitén på dessa nawafil och extra böner av en helt annan dimension än den som du och jag erbjuder Allah. Vi har problem och svårigheter i våra obligatoriska böner och drar inte ordentlig nytta från dem; om inte våra obligatoriska böner förändrar och förbättrar våra liv, hur ska våra frivilliga böner då göra det?

Extra böner ger bäst effekt när den är som ett komplement och tillägg till den obligatoriska bönen. Hursomhelst talas det i denna hadith om att de som verkligen närmar sig Allah med sina frivilliga böner och handlingar blir älskade av Allah till sådana grader att Han blir deras ögon, öron, tunga och händer.

I en hadith säger Imam Ali(A), “Jag är Allahs öga och Hans sannfärdiga tunga och Hans hand”. Detta betyder Gud förbjude inte att Imam Ali(A) är en inkarnation av Allah upphöjd vare Han. Nej vad som syftas är just den här hadithen. När Allah ser genom dig innebär det att du slutar se dig själv och se skapelsen istället. När skapelsen är i behov tvekar du inte att offra dig för du ser inte dig själv.

Att din hand styrs av Allah innebär att endast kheir och godhet kommer ur din hand. Du äter inte haram med en sådan hand utan ger halal till andra att äta. Du lyfter inte fjärrkontrollen och tittar på en dålig film utan du lyfter istället en lärorik bok och läser om det som för dig närmare din kärlek. Du skadar ingen med din hand utan du bygger upp och förbättrar.

Denna hadith beskriver samma tillstånd som Rumi liknar vid en död kropp i vattnet.

Allt är Allahs tecken

Imam Ali(A) säger i en hadith, “Det finns ingenting utan att jag ser Allah i det, framför det och bredvid det.”

En vars ögon ser genom Allah ser också Allahs tecken i allt. Varför? För att hela skapelsen är egentligen ett tecken för Skaparen. När en sådan person ser en vacker kvinna tittar han inte på henne med begär och lust, tvärtom säger han sobhanAllah vilken vacker Skapare jag har som skänkt en droppe av Sin skönhet till en bit lera.

I Ljuset inom mig liknar Allamah Tabatabai detta vid det röda trafikljuset. Vi har blivit intränade att det röda trafikljuset symboliserar fara, därför stannar vi vid rött. Det är alltså vad rödheten symboliserar som är av vikt hos oss och inte trafikljuset i sig.

På liknande sätt om vi reflekterar över skapelsen inser vi att de är tecken för Skaparen. Vi fastnar då inte vid det ytliga, vid själva skapelsens form utan i den ser vi enbart Allahs tecken. Det innebär att egentligen är vi alla Ayatollor, vi alla är tecken för Allah och den Heliga Koranen säger:

فَتَبَارَكَ اللَّـهُ أَحْسَنُ الْخَالِقِينَ
[23:14] …Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!

Därför får en muslim inte skada skapelsen, eller svära åt skapelsen, en muslim får inte baktala eller förtala en annan människa, varför? För alla dessa är Allahs tecken. När du skadar skapelsen har du trampat på ett av Allahs tecken. När du svär och talar illa om en annan har du svurit och talat illa om Allahs tecken.

Skapelsen lyder dig

När man läser om hur Profeterna(A) eller Imamerna(A) gjorde mirakel förundras man ibland. I Khaybar-kriget lyfte Imam Ali(A) på Khaybars port med en hand och höll den som en sköld när han stormade fortet. Han kastade sedan porten åt sidan. En källa rapporterar att 40 män tillsammans sedan försökte lyfta samma port utan att lyckas en annan källa rapporterar så mycket som 70 män. Ha i åtanke att Imam Ali(A) är samma man som vanligtvis åt två brödskivor om dagen; alltså inga anabola, träningsdrycker eller annat.

Så hur kommer det sig?

Ja om Imam Ali(A) är Allahs hand är det väl inte särskilt märkligt. Imam Ali(A) själv säger att han lyfte porten genom sin Herres styrka och inte genom sin mänskliga styrka. Desamma gäller alla andra mirakel. När en människa når så högt att hans ord blir Allahs ord och hans vilja blir Allahs vilja ja då kan människan säga till något att vara och det blir genom Allahs tillåtelse. En Hadith Qudsi berättar att till dessa sorters människor kommer Allah att skicka ett brev till i Paradiset där Han säger till dem:

“Jag är Skaparen som säger till något Var! och det blir. Nu ger Jag er samma förmåga så säg ni till något Var! och det kommer att bli!”.

Hur förenas man med Sanningen?

Om vi ska binda ihop tråden och de tre föreläsningarna så bör vi besvara frågan: Hur förenas man med Sanningen?

Ett svar i en enda mening på denna fråga är:

Lev sannfärdigt i alla aspekter av ditt liv!

En person frågade Ayatollah Jawad Amuli eller Misbah Yazdi, “Varför drömmer jag inga sanna drömmar?”

Och fick svaret: “Du lever hela din vardag i en lögn, hur förväntar du dig då att din sömn ska vara sann?!”

Och det är verkligen så. Att leva sannfärdigt betyder att vara sann och ärlig mot sitt samvete. Du vet själv av vilken anledning du ber: är det för att bli av med den för att kunna göra annat? Du vet själv av vilken anledning du väljer en viss färg eller ett visst mönster på din hijab: är det kanske för att du ska känna dig en smula finare och attraktivare framför andra? Du vet själv varför du inte gör alla olika sorters mustahabat, varför du inte ber några extra böner, duaa, Koran osv: är det av lathet?

Ja ni förstår nog vad jag menar med att leva sannfärdigt. Det är inte något som är lätt då majoriteten av denna kamp förs inom en själv där ingen ser eller hör förutom Allah. Därför kallas denna kamp även för Jihad al-Akbar, den största kampen.

Avslutning

إِلَهِي فَلَكَ أَسْأَلُ وَ إِلَيْكَ أَبْتَهِلُ وَ أَرْغَبُ وَ أَسْأَلُكَ أَنْ تُصَلِّيَ عَلَى مُحَمَّدٍ وَ آلِ مُحَمَّدٍ
Min Herre, jag ber Dig och ber till Dig i ärlighet, jag begär och önskar att DU visar Ditt favör mot Mohammad och hans familj,

وَ أَنْ تَجْعَلَنِي مِمَّنْ يُدِيمُ ذِكْرَكَ وَ لا يَنْقُضُ عَهْدَكَ وَ لا يَغْفُلُ عَنْ شُكْرِكَ وَ لا يَسْتَخِفُّ بِأَمْرِكَ
gör mig till en av dem som alltid minns Dig och aldrig kränker löftet som de gav Dig, som inte misslyckas med att visa Dig sin tacksamhet och inte tar löst på Dina kommandon.

إِلَهِي وَ أَلْحِقْنِي بِنُورِ عِزِّكَ الْأَبْهَجِ فَأَكُونَ لَكَ عَارِفا وَ عَنْ سِوَاكَ مُنْحَرِفا وَ مِنْكَ خَائِفا مُرَاقِبا يَا ذَا الْجَلالِ وَ الْإِكْرَامِ
Min Herre, låt mig fästas vid Ljuset av Din Majestätiska Ära, så att jag lär känna endast Dig, blir borta från andra (innerligt), och får ett hjärta som fruktar Dig och ett öga som är vaksamt mot Dig.

وَ صَلَّى اللَّهُ عَلَى مُحَمَّدٍ رَسُولِهِ وَ آلِهِ الطَّاهِرِينَ

Må Allahs välsignelser och fred vara över Mohammad och de bland hans familj som är rena.

(Munajat Sha’baniyah)

Men det lilla som ges här mångdubblas i nästa värld och sandkorn blir som berg av guld lika stora som Uhud, som Profeten(S) sade. Han vaknade till Koranens melodi från änglars läppar och somnade i den beskyddande skuggan av deras vingar. Om dagarna krigade han i Allahs väg under deras uppsyn, ett krig som fördes på insidan borta från alla blickar och byggde upp honom.

Men någonstans på vägen tappade han liksom så många andra bort sig själv. Den ytliga världsliga illusionen drog hans blick bort från den Älskade och lockade honom in i sitt näste. Kärleken till Skaparen byttes mot kärleken till skapelsen i ett självbedrägeri att sprida Hans ord. Det handlade inte längre om vad Han ville, utan vad han ville. Hans största bekymmer var inte längre att offra i den Älskades väg utan vad han önskade, så han kunde få vad han ville ha. Han tycktes ha glömt Imam Zain al-Abedins(A) bön, “För bort mig från allt som för mig bort från Dig!”, som han så ivrigt hade hållit fast vid och ersatt den med sin egen lilla bön, “Ge mig allt jag vill och få det att föra mig närmare Dig!”

Han tog sin älskade Herre och gjorde Honom till sin tjänare. Han var en dyrkare, men han fick som han ville. Arrogansen växte. Och när han inte fick som han ville? Då började vreden flöda och konsumera hjärtat som eld konsumerar ved.

Hans ömhet, kärlek, medlidande, nåd blev hårdhet, ilska, egoism och hat. Han trodde sig vara en älskare av rättvisan genom att hata förtryckarna och hålla sig fast vid lagen, men han glömde en viktig faktor: kärlek till de förtryckta. Hat som inte balanseras med kärlek leder till mörker, och mörk var hans själ, hårt var hans hjärta. Han var hänsynslös, avrättade all form av orättvisa, men struntade i att vara medlidande mot de svaga och det slutade med att han trampade ner alla, de som stod högmodigt såväl som de offer som redan låg ner.

Han satte sig ner på knäna, böjde fram huvudet och lade kinden mot den stekheta grusen. Dammig blev hans kind, dammigt var hans hjärta. Han tittade fram. Vägen var lång, målet tillsynes avlägset, bortom räckvidd. Men en lång resa börjar med ett litet steg. Han hade ingen tid att förlora. Plötsligt på en natt skulle det hända och rösten från himlen skulle avslöja Hans(AJ) återkomst. Och det var en händelse han inte tänkte missa ty det var något han väntat på i hela sitt liv. Följ med på hans väg dit och gå vid hans sida. Se tillbaka på ditt eget liv och inse att våra vägar är lika liksom målet är och det minsta vi kan göra är att hjälpa varandra på vägen!

Online föreläsning på Paltalk 21 maj 2010.

• Ladda ner: 2010.05.21.paltalk-slojan.mellan.mig.och.gud-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

I Surah Hidjr (15:29) står det beskrivet att när Allah skapade människan tog Han en bit lera, formade den och därefter blåste in en del av Sin själ som gav människan liv:

[15:29]  فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُواْ لَهُ سَاجِدِينَ
[15:29] och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!”

Vad menas med en del av Gud själ? Har Gud en själ? Självklart inte. Gud är obegränsad, Han är absolut. Varför säger då Koranen att Allah blåste in en del av Sin själ i människan? Varför tillskrivs själen som en del av Allah? Låt mig kontra med en motfråga. Bor Gud på ett visst ställe? Har Han ett hus där vi kan säga i detta huset finns Gud men inte utanför? Självklart inte. Gud är obegränsad, Han är absolut.

[2:115]  وَلِلّهِ الْمَشْرِقُ وَالْمَغْرِبُ فَأَيْنَمَا تُوَلُّواْ فَثَمَّ وَجْهُ اللّهِ إِنَّ اللّهَ وَاسِعٌ عَلِيمٌ
[2:115] Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er [finner ni] Guds ansikte. Gud når överallt och Han vet allt.

Men om Gud inte är begränsad till en viss plats varför kallas Kabah för “BaytAllah” – Guds hus? Gud har ju inget hus! Allah fanns innan jorden och Kabah, Han skapade jorden och på jorden byggdes Kabah – så hur kan Kabah kallas “Guds hus”? Imam Mohammad Baqir(A) besvarar frågan i en hadith (Al-Kulayni, Usul al-Kafi i, 134 “kitab al-tawhid,” “bab al-ruh,” hadith 4) där han säger att Gud har utvalt Kabah och tillskrivit den Sig Själv genom att kalla den ”Mitt Hus” (2:125, 22:26) på samma sätt har Han valt ut själen och tillskrivit den Sig Själv. Det är alltså för att betona värdet. Eftersom Kabah är så helig och har så stort värde kallas den för Guds Hus. På samma sätt är själen så helig och har så stort värde att den kallas för en del av Guds själ.

Så det är inte bokstavligt talat Guds själ som blåstes in i människan Gud är Skaparen medan en själ är ett skapat andlig metafysiskt objekt. Men någon närmare definition av vad det är har vi inte. Vi vet bara att den är så pass viktig och har så stort värde att Allah väljer att tillskriva den Sig Själv genom att säga att Han blåste in en del av Sin själ. 

[17:85]  وَيَسْأَلُونَكَ عَنِ الرُّوحِ قُلِ الرُّوحُ مِنْ أَمْرِ رَبِّي وَمَا أُوتِيتُم مِّن الْعِلْمِ إِلاَّ قَلِيلاً
[17:85] DE FRÅGAR dig om själen. Säg: “Själen hör till det som är min Herre förbehållet – av [all] kunskap har bara en obetydlig del fallit på er [lott].”

En slutsats vi i alla fall kan dra är att människans sanna jag ligger i hennes själ. Det är juvelen inom människan som bär på skapelsens mysterier. Det är själen som är människans portal till den andliga dimensionen. Det är genom själen som människan förs mot perfektion och drunknar i den Gudomliga Närvaron.

Skapelsen i slöjor

Men själen i sin tur har svepts in i lager efter lager av slöjor. Kanske för att skydda den, kanske för att dess makt kan bränna i sönder skapelsen om den hamnar i orena händer. Det yttersta lagret är våra fysiska kroppar begränsade till en materiella fysiska världen. I ”Ljuset inom mig” säger Imam Khomeini:

Enligt en tradition så finns det 70’000 slöjor av gudomligt ljus. Antalet mörka slöjor är också sagda att vara lika många. Vidare kommer slöjorna av gudomligt ljus efter alla slöjor. Vi har ännu inte kommit ut ur mörkrets slöjor, för att inte tala om ljusets slöjor. Vi irrar fortfarande omkring i de mörka slöjorna.

Mörka och ljusa slöjor

Ok så vi är insvepta i slöjor. I mystikens och irfans terminologi talas det ofta om mörka och ljusa slöjor. Vad är dessa för något? Om en slöja är något som avskärmar människan från Verkligheten, vad är då en mörk slöja? Och vad är en ljus slöja?

Man kan kort och gott säga att mörka slöjor är synder. Synder är mörker och de täcker människans hjärta med lager på lager av mörker som förhindrar henne att beskåda det gudomliga ljuset. Den Heliga Koranen säger:

[24:40]  أَوْ كَظُلُمَاتٍ فِي بَحْرٍ لُّجِّيٍّ يَغْشَاهُ مَوْجٌ مِّن فَوْقِهِ مَوْجٌ مِّن فَوْقِهِ سَحَابٌ ظُلُمَاتٌ بَعْضُهَا فَوْقَ بَعْضٍ إِذَا أَخْرَجَ يَدَهُ لَمْ يَكَدْ يَرَاهَا وَمَن لَّمْ يَجْعَلِ اللَّهُ لَهُ نُورًا فَمَا لَهُ مِن نُّورٍ
[24:40] [Vad de har gjort] kan också liknas vid det djupa mörkret i ett bottenlöst hav, ytterligare förmörkat av vågorna som svallar över varandra och molnmassorna ovanför; skikt på skikt av mörker [så tätt att den som] håller upp sin hand knappt kan se den. Nej, den [vars mörker] Gud inte lyser upp med [Sitt] ljus finner aldrig ljus!

Allt som Sharia har förbjudit är sådant som orsakar mörka fläckar i människans rena hjärta. Likaså orsakar också moraliska synder mörker i förblindar människan. Varje gång en människa bryter mot Sharia synder såsom att lyssna på haram, titta på haram eller tala haram så smutsas hennes hjärta ner och hennes vision täcks av mörka slöjor. Det är verkligen synd att människan slösar bort sina öron, sina ögon och sin tunga på så världsliga och meningslösa ting som dessutom orsakar henne mörker. Dessa tre verktyg som kan få henne att nå enorma höjder i närhet till Allah genom att utnyttja dem till att lyssna på visdom, läsa visdom och tala visdom. Det är en skam att de missbrukas för egoistiska begär. Vissa klagar på att de aldrig ser några ljusa och vackra drömmar. Det är ju självklart att en som spenderar hela dagen på att titta på haram som är mörker även kommer få se mörker i sina drömmar. Vi har t.o.m hadither som säger att de som lyssnar på haram musik inte kommer få höra de underbara melodierna som finns i Paradiset. Hur ska ett öra som fördövats av Beyonce kunna höra änglarna? Hur ska ett öga som har svärtats av att titta så mycket på världslig sminkad glamour ála Brad Pitt och Angelina Jolie kunna beskåda sann skönhet som Imam Mahdi(AJ)? Hur ska en tunga som baktalat, ljugit, konspirerat och svurit kunna yttra ”Ashado an la illahe ill Allah wa ashado anna Mohammadan Rasol Allah” i graven inför Munkar och Nakeer?

Allt detta är mörker. Det är mörka slöjor som avskärmar människan från verkligheten och gör henne upptagen med Dunya och egot.

Men vad är då ljusa slöjor? Hur kan en slöja vara av ljus?

Ljusa slöjor är allt det som i sig själv är ljus och bra men som används i fel syfte och således blir en slöja. Exempelvis bönen. Va? Hur kan bönen vara en slöja?

En hadith säger att ”Bönen är ljus.” (Salat noor). Men om bönen missbrukas för att människan ska skryta om vilket helgon han är, ja då blir bönen en slöja. Den Heliga Koranen säger:

[107:4]  فَوَيْلٌ لِّلْمُصَلِّينَ
[107:5]  الَّذِينَ هُمْ عَن صَلَاتِهِمْ سَاهُونَ
[107:6]  الَّذِينَ هُمْ يُرَاؤُونَ
[107:7]  وَيَمْنَعُونَ الْمَاعُونَ
[107:4] Det skall gå dem illa som ber
[107:5] utan att deras hjärtan deltar i bönen,
[107:6] de som vill ses [och berömmas]
[107:7] men som vägrar [sin medmänniska] även den minsta hjälp!

Den största faktorn som förvandlar ett ljus till en ljus slöja är människans avsikt. Det är avsikten som avgör huruvida det jag gör är ett ljus som lyser upp min väg eller om det är ett ljus som förbländar mig och lämnar mig irrandes omkring i förvirring. Vi har hadither som säger att det finns vissa som läser den Heliga Koranen medan Koranen förbannar dem. Koranen i sig är ljus men när den missbrukas för att förhindra människan att se verkligheten och för människan bort från Sannningen ja då blir ens Koranläsande till en ljus slöja som täcker visionen. T.o.m martyrskap mina kära syskon, t.o.m martyrskap. En martyr är lovad paradiset och förlåtelse för sina synder men t.o.m en martyr som offrar sitt liv med fel avsikt i jihad har inte nått Sanningen. Därför har vi hadither som säger att Allah på Domedagen kommer säga till vissa martyrer, ”Du ville bli martyr för att folk skulle minnas dig som en modig man, du fick den belöningen på jorden men här kommer du straffas för ditt martyrskap var inte för Min skull.”

I ”Jihad al-Akbar”, som för övrigt är under översättning till svenska av Den Väntades Vänner, säger Imam Khomeini:

Ju mer koncept som samlas i ett mörkt orent hjärta ju större kommer mörkret vara. I en oren själ är kunskap en mörk slöja. Kunskap är den största slöjan (al-’ilm huwa al-hijab al-akbar). Således är synden av en korrupt lärd (alim) större och farligare för islam än alla andra synder. Kunskap är ljus men i ett svart korrumperat hjärta sprider den mörker. En kunskap, som skulle föra människan närmare Gud, men [som istället hamnar] i en världslig själ för henne på långt avstånd från den Allsmäktiges helgedom.

SobhanAllah vilka klockrena ord. Titta bara idag på vårt samfund. Folk utbildar sig och söker kunskap inte för kunskapens skull och för att nå en ökad insikt, medvetenhet och närhet till Allah utan för prestige, makt och pengar. När en kille ska fria till en tjej tittar inte familjen på hans tro och moral utan dom baserar sitt godkännande på antalet bokstäver i hans akademiska titel. Ju längre titel han har desto större är hans chans att få tjejen. Dom två enda korta titlarna som går hem hos alla familjer det är ”ingenjör” och doktor”. Är du en ingenjör, en doktor eller har en lång titel så har du garanterat en fru. Gud förbjude att han skulle vara en enkel student, en ärlig ödmjuk arbetare eller en självlärd vis fårherde, det finns ju ingen prestige, ingen makt och inga pengar i sånt. SobhanAllah. Det får mig att tänka på att en av tecknen för slutet av tiden är att folk inte söker kunskap för att lära sig utan för status och pengar.

Det är av samma anledning som vi kan läsa i exempelvis Sheikh Abbas Qummis ”Manazil al-Akhira” att Shayatin kommer attackera den döende i dödsögonblicket genom hans böcker. De kommer att hota den döende med att tända eld på hans böcker och erbjuder honom hans böcker på villkoret att han avsäger sig sin tro och tar avstånd från Allah. En person som då har kärlek till dunya och täcker på allt gott och all prestige som hans böcker och kunskap gett honom kommer sälja sin tro för böckernas skull och då som en kafer fastän han levt hela sitt liv som en troende. Detta är den värsta faran med slöjor, att de orsakar vårt fall vid dödsögonblicket.

Vägen till att dra undan slöjorna

Vad är då vägen till att dra undan slöjorna och få glimtar av Verkligheten?

Shaheed Ayatollah Mutaheri i boken ”Ljuset inom mig”, en för övrigt utmärkt bok som jag rekommenderar samtliga att beställa från dvvshop.se och läsa, skriver följande:

‘Urafa’ tror att verkligheterna och målsättningarna som underligger Shari’ah lagarna beror av det slag av stationer och stadier på människans uppstigning mot Gud och i processen av människans tillgång till den ultimata verkligheten.’Urafa tror att den mystiska aspekten av Shari’ah är Vägen, Tariqah, vars slut är Verkligheten (al-Haqiqah), det vill säga tawhid (i den mening det nämnts tidigare), som är ett steg anskaffad efter utplåningen av mystikerns (‘arif) jag och egoism. Följaktligen tror gnostiker tre saker: Shari’ah, Tariqah , och Haqiqah; att Shari’ah är medlet till, eller stommen av Tariqah, och Tariqah i sin tur är medlet till eller grundstommen av Haqiqahs kärna.

Vad innebär detta? Shaheed Mutaheri nämner 3 faser: Sharia, Tariqah och Haqqiqah.

Om en person fullständigt praktiserar och lever efter Sharia, dvs. den islamiska lagen, så har människan också dragit undan den mörka slöjorna som täcker honom. Mörka slöjor var ju synd som vi nämnde och synd är per definition det som går emot Sharia. Så en person som ber, fastar, betalar sin khums, har hijab, äter inte haram, tittar inte på haram, lyssnar inte på haram osv, han kort och gott gör allt som är halal och avstår från allt som är haram, ja en sådan person har avlägsnat de mörka slöjorna. Slutsatsen blir alltså att om man lever upp till Sharia så har man slitit itu mörkrets slöjor. Många stannar här. De går inte längre än så. De begränsar islam till de ytliga ritualerna och handlingarna. De tror att om de inte syndar och gör sina wajibt, plikter, obligatoriska böner etc, då har de levt upp till islams budskap. Men så är inte fallet. De har tagit startlinjen och gjort det till sin mållinje. Därför har de inte nått någonstans i den andliga resan. Därför har de fastnat i dogma och tomma ritualer utan ett sant själsligt liv. En sådan person är som en som nöjer sig med att äta apelsinskalet och kastar bort själva apelsinklyftorna.

Men det är först när man trätt igenom det ytliga skalet som man påbörjar den sanna resan mot Gud. Det är här man tar sitt första steg i Tariqah, den andliga vägen. Och det är under den andliga vägen som man avlägsnar de ljusa slöjorna. Avlägsnandet av ljusa slöjor är synonymt med moralisk reform och utrotning av egot. Denna kamp är avsevärt mycket svårare än att tillämpa Sharia. Vissa tycker att islam är så svårt och jobbigt, hur kan man liksom be 5 gånger om dagen säger en hundägare som rastar hunden minsta lika ofta eller en rökare som röker i tid och otid. Hur kan man gå upp mitt i natten och be i 5 minuter undrar en som festat hela fredagsnatten. Men Sharia är ingenting jämfört med Tariqah. Tariqah är förfining av människans personlighet, det är att förädla hennes karaktär. Tariqah innebär att sätta fyr på sitt hus, se hela ens jag brinna ner och njuta av varenda flammande låga som förvandlar de dåliga egenskaperna till aska. Det är en hård, lång och svår process som endast de uthärdliga klarar av. Tariqah innebär att ta en kolsten och förvandla den till diamant. Gudomlig alkemi i dess ultimata form. I Munajat Shabaniyyah, en duaa som lästes av alla våra Imamer(A), läser vi följande passage:

إِلَهِي هَبْ لِي كَمَالَ الانْقِطَاعِ إِلَيْكَ
وَ أَنِرْ أَبْصَارَ قُلُوبِنَا بِضِيَاءِ نَظَرِهَا إِلَيْكَ حَتَّى تَخْرِقَ أَبْصَارُ الْقُلُوبِ حُجُبَ النُّورِ فَتَصِلَ إِلَى مَعْدِنِ الْعَظَمَةِ وَ تَصِيرَ أَرْوَاحُنَا مُعَلَّقَةً بِعِزِّ قُدْسِكَ
Min Herre, bevilja mig komplett avskildhet från allt annat än Dig och total underkastelse inför Dig.
Upplys mina ögons hjärta med ljuset av att se på Dig till sådana grader att det tränger igenom ljusets slöjor och når Storhetens Källa, och låt min själ dränkas i äran av Din helighet.

SobhanAllah. Så vackert! Genom att praktisera Sharia, den islamiska lagen, så tömmer människan allt direkt mörker ur sitt liv. Efter att ha levt upp till Sharia och tämjt sitt ego att trivas med gränserna som Sharia har lagt ut så börjar människan känna den gudomliga sötman och längtan efter en intimare närhet. Med en längtan efter Gud, en enastående vilja och en skarp fokus börjar hon slita itu de ljusa slöjorna, en efter en. Drivkraften här är att människan förälskar sig i Gud, en helig kärlek baserat på vördnad och ovillkorlig uppoffring. Det finns inget jag längre. Inget jag tycker si, jag tycker så. Jag tycker inte att kvinnan måste ha slöja det viktigaste är att man är ren i hjärtat, jag tycker det är ok med musik så länge avsikten är god, jag förstår inte varför detta händer mig, varför låter Gud så många krig hända i världen etc etc. All den här tankeverksamheten upphör för förnuftet har gett vika åt kärleken. Det som Gud vill, det vill jag också. Om jag inte förstår så är det jag som är dum, jag litar på Honom, Han vet bäst och Han vill vårt bästa. Jag ifrågasätter inte, jag lyder, jag älskar. Varför? För det går inte att resonera med en galning. Det är hjärtats lag som gäller och hjärtat har likt Profet Ibrahim(A) villigt kastat sig i elden bara för att upptäcka att däri låg paradiset han sökt. Det är exakt som Rumi säger:

“Intellektet är maktlöst vid yttrandet om Kärlek. Endast kärleken är kapabel till att avslöja sanningen om Kärlek och att vara en Älskare. Våra profeters väg är vägen till Sanningen. Om du vill leva, dö i Kärlek; dö i Kärlek om du vill vara vid liv.”

I ett sådant tillstånd är de största svårigheterna som att dricka vatten för älskaren i Guds väg. Imam Ali(A) säger i Nahjul Balagha:

”Kunskapen som strömmar över dem och omringar dem innehåller absolut visshet (yaqin) och deras själar når den högsta nivån av övertygelse. De uthärdar enkelt var de bekväma anser hårt och outhärdligt. De älskar det som får de ignoranta att darra av fruktan.” (Khotba 147)

Personlig tawassul till Imam Mahdi(AJ)

Låt mig här dela med mig av en personlig insikt jag nådde i förra veckan som faktiskt var det som motiverade mig till den här föreläsningen. Jag satt på bönemattan och kände längtan. Jag började göra en tawassul till Imam Mahdi(AJ) och riktade mitt hjärtas ord mot honom. Jag sade saker som ni alla också säger i er kärlek och saknad, ”Åh min mästare jag saknar dig. Må Gud påskynda din återkomst. Må vi förberedas för den” osv.
Av ren förtvivlan grät jag ut, ”Åh min mästare! Snälla, vänd inte bort ditt ansikte från mig!”

Det slog mig då helt plötsligt, ”Vadå vänd inte bort DITT ansikte?

Det är ju knappast Imam som vänder bort sitt ansikte från oss, det är VI som vänder bort VÅRT ansikte FRÅN Imamen!”

Ayatollah Behjat kallar Imam Mahdi(AJ) för ”Ein Allah an-Nadhira”, Guds seende öga. En av hans studenter berättar att han ställde en fråga till Ayatollah Behjat och fick följande svar, ”Hur långt avstånd är det mellan mig och dig? Innan orden som lämnar mina läppar når ditt öra så har Imam Mahdi(AJ) hört dem.”

Det innebär alltså att genom Guds vilja så har Hans utvalde kalif på jorden, i vår tid Imam Mahdi(AJ), hela skapelsen under sin administration och har ett vakande öga på oss. Det är därför vi som inte ska tappa fokus och vända bort ansiktet, inte han!

I Duaa Nudbah läser vi:

اَيْنَ وَجْهُ اللهِ الَّذى اِلَيْهِ يَتَوَجَّهُ الاَْوْلِياءُ
Var är det gudomliga ansiktet som Allahs vänner vänder sitt ansikte mot?

Det är en så underbar mening, en av mina favorit meningar i hela Duaa Nudbah. Det är en sån delikat ordlek som verkligen stimulerar sinnet när man tänker på det. Ordagrant säger man, ”Var är Guds ansikte som Guds vänner vänder sig mot?” Det arabiska ordet som använts är ”Wajh Allah” för Guds ansikte och ”yatavadj” för att beskriva den riktade fokusen. Dvs. Awliyah fokuserar på Imam Mahdi(AJ). Alltså var är Imamen, var är Guds ansikte, ”eina WajhAllah”, som Awliyah vänder sina ansikten mot i fokus, ”yatavadjahol Awliyah”. Vad betyder det? Det betyder att de som är Guds vänner är de som vänder sina ansikten mot Imamen och konstant fokuserar på honom. Det är alltså vi som vänder BORT våra ansikten från Imamen och fokuserar oss på dunya istället. Istället för att vi ska be Imamen att titta på oss borde vi säga till oss själva att titta på Imamen! SobhanAllah!

Detta är vägen till att tränga igenom ljusets slöjor. Detta är vad som antyds i Munajat Shabaniyyah. Att vi fokuserar vår vision, att vi har konstant fokus och att vi vänder vårt ansikte mot Gud och Hans utvalde representant på jorden. Om vi gör det lyfts slöjorna och då inser vi hemligheten som inte går att beskriva, och när vi gör det blir vi fullkomligt dränkta och utplånade i Storhetens Källa. Jag slutar att vara. Det enda som finns kvar är Guds vilja ty min är utplånad. Jag finns inte längre. Det är ett tillstånd som Faridudin Attar beskriver på följande sätt:

”En mystiker vet utan kunskap, intuition eller information, utan begrundande, beskrivning eller uppenbarelse. Mystiker är inte dem själva. De existerar inte i sig själva. De rör sig när de blir rörda, pratar när orden kommer, ser när synen når deras ögon…”

Varför? Hur kommer det sig? I Nahjul Balagha förklarar Imam Ali(A) det hela i en enda mening:

”Han gjorde allt för Gud så Gud gjorde honom till Sin Egen.” (Khotba 87)

Avslutning

SobhanAllah syskon. Tänk er äran att Gud gör en till Sin egen! Tänk att gå från att vara enbart kropp till att bli helt själ. Tänk er att lyfta på slöjorna och fullständigt brinna bort i Guds makt. Att bli vågen som slutar att vara och blir en del av havet. SobhanAllah, finns det något vackrare än så? På vilken annan plats finner ni en sån fulländad kärlek? Det enda som behövs är att frigöra sig från alla materiella begränsningar och därefter lägga full fokus på Gud och konstant vända sitt hjärtas ansikte mot honom. Och i takt med att man reformeras och ens moral förfinas, i samma takt börjar slöjorna lyftas och glimtar från de osedda börjar uppenbara sig, glimtar som ger en obeskrivbar lycka som inga rikedomar i världen kan köpa sig till. Det kommer enbart genom ärlighet och uppoffring. Ett ögonblicks berusning som är värd en hel värld. Tänk er då att fullständigt drunkna i denna berusning och konstant uppleva Guds närvaro? SobhanAllah. Det är något som inte går att beskriva. För att citera Rumi: Om ett sådant tillstånd skulle beskrivas skulle själen slita sig från kroppen av längtan.

Vi kan nå dit. Det börjar med ett litet steg i Sharia och det slutar med en evighet i Haqqiqah. Är det inte värt det? Fundera över det!

Lösningen på människans alla problem är kärleken till Gud, att förälskas i Gud och drivas av sin kärlek till Gud.

Datum: 8 mars 2010 klockan 08.42

Online föreläsning på Paltalk 3 mars 2010.

• Ladda ner: 2010.03.05.paltalk-imam.mahdis.revolution.i.profetens.fotspar.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Från hadither vet vi att Imam Mahdi(AJ), den väntade frälsaren, kommer resa sig vid en tid då världen är fylld av orättvisa och förtryck. Hans revolution kommer återuppliva den Sanna Islam av Mohammad(S). Han kommer liksom Profeten(S) komma med den Sanna Islam i en tid då folk lever i Jahiliyyah och ignorans, har tagit avstånd från islam och islam kommer vara något främmande för dem. I Imam Mahdis(AJ) revolution finns det många likheter med den revolution som Profeten(S) genomförde på 600-talet i den arabiska halvön – och som sedan spred sig över hela världen och resulterade 1400 år senare att ca 1.5 miljarder människor blivit muslimer.

Om man granskar Profetens(S) liv inser man att han genomförde sin revolution i tre kritiska faser. Vi som lever idag och väntar på Imam Mahdi(AJ) borde gå i Profetens(S) fotspår och förverkliga dessa tre faser för att förbereda oss och vara redo om vi verkligen vill vara delaktiga i Imam Mahdis(AJ) globala revolution. Denna föreläsning ämnar ta upp dessa tre faser, analysera dem och koppla dem till våra liv så vi må implementera dem och inshaAllah vara delaktiga i upprättandet av det ultimata världsomfattande gudomliga riket på jord.

Fas 1: Tawheed – Monoteism

Den första fasen som Profeten(S) inledde sin revolution med var: Tawheed – Monoteism.

Den Heliga Koranen säger:

 وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولاً أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ وَاجْتَنِبُواْ الطَّاغُوتَ
[16:36] Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: “Dyrka Gud och håll er borta från det onda!

Vad innebär Tawheed syskon? Är det enbart att inte tro på någon annan gud än Allah, att inte dyrka några stenar, katter, kossor, dadlar, statyer eller annat? Vi alla är överens om att den Heliga Koranen gäller för alla tider och platser, den är en tidlös och högst aktuell skrift. Den Heliga Koranen själv påpekar detta faktum:

وَقَالَ الرَّسُولُ يَا رَبِّ إِنَّ قَوْمِي اتَّخَذُوا هَـٰذَا الْقُرْآنَ مَهْجُورًا
[25:30] OCH Sändebudet har sagt: “Herre! Mitt folk ser på denna Koran som något föråldrat [som kan läggas åt sidan].”

Min fråga är nu: Om Koranen är något evigt som gäller för alla tider och platser, dvs. den gäller även i 2000-talets Sverige – hur kommer det sig då att en stor del av Koranen talar om att dyrka endast en Gud och inte dyrka stengudar och idoler? Jag menar, med handen på hjärtat, hur många av oss kan ärligt säga att dom kanske skulle börja dyrka stengudar om inte Koranen hade sagt något? Det låter ju helt ofattbart att en muslim idag, som inte är hindu, ens skulle få för sig tanken att börja dyrka en sten. Ändå varnar Koranen gång på gång för hur allvarlig denna synd är. Varför? Om Koranen gäller än idag så är avgudadyrkan inget hot för en vanlig muslim – så varför all denna upprepning?

Fortfarande inte övertygad?

Lyssna på följande Koranvers:

وَإِذْ قَالَ إِبْرَاهِيمُ رَبِّ اجْعَلْ هَـٰذَا الْبَلَدَ آمِنًا وَاجْنُبْنِي وَبَنِيَّ أَنْ نَعْبُدَ الْأَصْنَامَ
OCH SE, Abraham [bad till Gud och] sade: “Herre! Gör detta land till en trygg tillflykt och bevara mig och mina söner från att återfalla i avgudadyrkan.” (14:35)

Profet Ibrahim(A) är en av Ulul Azm profeterna, en av dom 5 största Profeterna genom tiderna, han är en Profet, en som fått uppenbarelser, en som sett änglar – ändå i den här versen bönfaller han Gud att rädda honom från att falla i avgudadyrkan – hur går det ihop egentligen?!

Du och jag som är vanliga muslimer, vi är nobodies, har inte ens fått en glimt av den osedda världen eller fått smaka ett fragment av den andliga sötman – ändå skulle det aldrig falla oss i tanken att bli polyteister – hur i alla sin dar kan då Ibrahim(A), en profet, en som sett hur Allah ger liv och död, hur kan han ens vara rädd för att falla i avgudadyrkan och be om Allahs hjälp att rädda honom ur detta?

I en av sina böcker har Imam Khomeini(RA) ett bra svar på denna fråga. Sanningen är den att avgudadyrkan är endast den yttre formen av Tawheed – det är inte den som Profet Ibrahim(A) ber skydd om – han ber skydd om den inre form av Shirk. Och vad är den inre form av Shirk? Det är vad Imam Khomeini kallar dyrkandet av den största idolen, den abstrakta idolen, den mentala idolen, den inre idolen, den personliga idolen. Vad pratar jag om egentligen? Egot mina syskon. Egot är den största idolen som människan dyrkat sedan urminnes tider. Det är inte någon fysisk stengud som vissa enkelsinnade tror – det är egot inom dig som är idolernas moder och människans största hot från att vara en sann muwahid (monoteist).

Så vad var fas ett för förberedandet av Imam Mahdis(AJ) revolution i Profetens(S) fotspår? Fas ett var Tawheed. Inte Tawheed som något så enkelt som att inte tillbe stengudar, nej snarare en fullständig Tawheed i ordets sanna bemärkelse. En Tawheed där man rensar hjärtats Kabah från alla stengudar, varav den största är Egot. Precis som Profet Mohammad(S) rensade Kabah från stengudar så är våra inre Kabah:n våra hjärtan och för att vi ska uppnå sann Tawheed måste vi kasta ut alla stengudar och tillägna all vår dyrkan för endast Allahs skull:

قُلْ إِنَّ صَلَاتِي وَنُسُكِي وَمَحْيَايَ وَمَمَاتِي لِلَّـهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ
[6:162] Säg: “Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre,

Vad innebär det i praktiken mina respekterade syskon? Det innebär att när jag pluggar, pluggar jag för Allahs skull, när jag jobbar, jobbar jag för Allahs skull, när jag äter, äter jag för Allahs skull, när jag sover, sover jag för Allahs skull, t.o.m när jag roar mig, när jag ser på film, spelar spel, idrottar, när jag gör allt detta gör jag det för Allahs skull. Allt detta jag nämnt kan göras enbart för Allahs skull om man tänker till en extra gång, nu tänker jag inte gå in på varje fall och hur det kan göras för Allahs skull då tiden inte tillåter utan det får vara till en annan gång, men det är möjligt och funderar man en stund över det inser man själv hur inshaAllah.

Fas 2: Hijra – Emigration

Den andra fasen som Profeten(S) genomförde sin revolution i var hijra – emigration. Vad är då hijrah? Profeten(S) inledde med Tawheed och att bjuda sina landsmän till monoteism och att ta avstånd från ytlig och förkastlig polyteism, som missbrukades för att förtrycka massorna och skapa ett klass samhälle. Profeten(S) kallade på folket till islam i 11 år och allt eftersom blev situationen olidlig och muslimerna förtrycktes i Mecka. Det var då Profeten(S) beslutade att muslimerna skulle göra hijra, dvs. emigrera från ondskan och förtrycket i Mecka till Medina.

Den Heliga Koranen säger:

إِنَّ الَّذِينَ تَوَفَّاهُمُ الْمَلآئِكَةُ ظَالِمِي أَنْفُسِهِمْ قَالُواْ فِيمَ كُنتُمْ قَالُواْ كُنَّا مُسْتَضْعَفِينَ فِي الأَرْضِ قَالْوَاْ أَلَمْ تَكُنْ أَرْضُ اللّهِ وَاسِعَةً فَتُهَاجِرُواْ فِيهَا فَأُوْلَئِكَ مَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ وَسَاءتْ مَصِيرًا
[4:97] När änglarna samlar in [själarna från] dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: “Hur var er belägenhet?” Och då de svarar: “På jorden var vi svaga och förtryckta”, skall [änglarna] säga: “Var inte Guds jord vid nog så att ni kunde överge ondskans rike?” Helvetet skall bli dessa [människors] sista hemvist – ett i sanning eländigt slut!

I dagens värld kan emigration för Guds skull göras om man känner att man inte har möjligheten att utöva islam fritt. Om man exempelvis bor i Frankrike och slöjförbudet begränsar ens liv har man möjligheten att emigrera till ett annat land för Guds skull om man fruktar att man inte kommer leva upp till islam. Denna emigration finns, precis som Koranen säger i versen som nämndes, för att människor inte ska ursäkta sina synder på detta sätt. Det är så en syster exempelvis inte ska säga, ”Men jag var tvungen att ta av mig slöjan, lagen krävde det! Jag kan inte leva annars”. Då får hon som svar, ”Men om alla dörrar var stängda för dig att bo i detta land hade du ändå möjligheten att emigrera för Guds skull, varför gjorde du inte det då?”

Emigration för Guds skull kräver uppoffring och svårigheter. Man måste ge upp komfort, rutin och vana och slunga sig in i en helt ny och riskfylld värld. Men människan är svag och rädd för att ge sig ut på okänd mark. Men den Heliga Koranen lovar martyrdöden till de som skull emigrera för Guds skull och dö på kuppen:

وَمَن يَخْرُجْ مِن بَيْتِهِ مُهَاجِرًا إِلَى اللّهِ وَرَسُولِهِ ثُمَّ يُدْرِكْهُ الْمَوْتُ فَقَدْ وَقَعَ أَجْرُهُ عَلى اللّهِ وَكَانَ اللّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا
[4:100] Och den som överger sitt land för att tjäna Gud och följa Hans Sändebud men överraskas av döden [innan han når fram], på honom väntar belöningen hos Gud – Han är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Vill jag säga att vi ska emigrera från Sverige? Nej! Knappast! Snarare tvärtom! Imam Khomeini(RA) har en underbar andlig tolkning till versen om martyrdöden för de som emigrerar. Han säger att vi alla måste emigrera, men inte en fysisk bemärkelse utan en andlig bemärkelse, en esoterisk emigration, dvs. en inre andlig emigration i våra hjärtan. Vad menas med det? Det menas att man skall emigrera och resa från mörkret, ondskan och de negativa och dåliga egenskaperna och attributen inom sig själv till de ljusa, goda, positiva och gudomliga egenskaperna och attributen. Man ska lämna ilskan och gå mot tålamodet, man ska lämna begären och gå mot harmonin, man ska lämna snålheten och gå mot generositeten, man ska lämna fegheten och gå mot modet. Imam Khomeini(RA) säger, ”Gud är ljuset – allt annat är mörker!”
På samma sätt skall denna inre emigration vara en resa från allt egoistiskt mörker till Guds ljus och inre illumination, insikt och marifah.

Sann Tawheed innebär en emigration från alla dåliga egenskaper till alla gudomliga och goda egenskaper. Då har man tömt hjärtat från all shirk, både i tron och i handlingarna.

Här vill jag även nämna en annan sak mina syskon, som jag vill att ni funderar över ordentligt. Hur vet man om man har emigrerat för Guds skull eller inte? Hur ska man veta om man är en emigrant eller inte? Svaret på den frågan kan man finna om man rannsakar sitt eget hjärta och känner efter. Hur då?

Kolla på en emigrant. En emigrant är en som lämnat hus, komfort, familj, säkerhet, ja allt. Bland de som emigrerade med Profeten(S) till Medina var det många som skildes från sina fruar och barn. De levde åtskilda under flera månader eller flera år innan de fick återförenas igen. Låt oss se på oss själva nu. Är vi i det andliga tillståndet som en emigrant är? Om vi är det så skall vi inte vara fästa vid vårt hus, vår bil, vår komfort, vår familj, vår säkerhet, vår lyx och allt annat. Känn efter själv i ditt hjärta. Jag rekommenderar alla att efter denna föreläsning gå göra 2 rakat, gå ner i Sajdah och verkligen rannsaka sitt eget hjärta och känna efter: är jag i detta ögonblick redo att överge min komfort, min lyx, mina pengar, mitt hus, min familj, mina vänner – ja precis allting? Är jag villig att bara lämna allt och åka härifrån till svårigheter, misär och smärta? Det är precis vad Imam Mahdis(AJ) revolution innebär. Tänk er att ropet från Roparen kommer imorgon, ”Imam Mahdi har rest sig!”
I det ögonblicket är vi tvungna att överge allt vi har och på alla möjliga sätt försöka ta oss till Mecka och ansluta oss till Imam Mahdis(AJ) armé. Men är vi verkligen villiga att göra detta? Vad gör vi med familjen? Vad gör vi med barnen? Det är inte säkert vi kan ta med dem, det kanske t.o.m är olämpligt att ta med sig små barn mitt i ett världsomfattande krig. Är vi som män redo att lämna familjen? Är vi som kvinnor redo att inte endast låta våra män, bröder och fäder gå utan även stödja dem och uppmuntra dem att gå, att vi kommer att ta hand om allt i deras frånvaro även o mdet inte är säkert att de återvänder?

Om vi känner minsta lilla tveksamhet vid blotta tanken av dessa scenarion, hur kommer vi känna då när det verkligen händer? Därför är fas 2 för förberedandet av Imam Mahdis(AJ) revolution så extremt viktig: nämligen att vi emigrerar andligt innan den fysiska emigrationen är aktuell – då kommer det inte vara någon svårighet längre, det kommer vara som för en törstig i öknen att dricka vatten, ty vi har slungat oss själva ut i emigrationens öken på jakt efter Imam Mahdis(AJ) närvaro att släcka vår längtan hos. Detta är fas 2 mina kära syskon, hijrah och emigration för Guds skull.

Fas 3: Jihad – Kamp

Den tredje och sista fasen i den profetiska revolution i vars fotspår Imam Mahdi(AJ) kommer genomföra sin revolution är: Jihad – kampen för Guds skull.

En person som uppnått Tawheed och tömt hjärtat från allt utom Gud och sedan emigrerat från mörkret till ljuset har blivit upplyst och det är ny som han verkligen kan ge ljus till andra som är i mörker. Denna Jihad och kamp för Guds skull pågår i två plan samtidigt, det yttre planet och det inre planet. En gång återvända följeslagarna från ett av de islamiska krigen, Profeten(S) sade till dem: ”Välkomna hem från det lilla Jihad, nu väntar det stora Jihad på er!”. Följeslagarna frågade, ”Vad är det stora Jihad?”
Profeten(S) svarade, ”Kampen mot era egon.”

På samma sätt kämpar Den Väntades vän för att sprida ljuset i samhället samtidigt som han krigar mot egot på insidan. Han kämpar mot ondskans krafter på utsidan samtidigt som han strider mot ondskans krafter på insidan. Han är alltså en fulländad krigare: en hjälpare av de förtryckta och en upprätthållare av rättvisan både exoteriskt och esoteriskt.

Hans yttre Jihad består inte av terrorattentat och skrämsel av de oskyldiga massorna. Sådant är fega handlingar som han starkt tar avstånd från. Nej hans yttre jihad förs först med pennan. Där han skriver, talar och agerar i enlighet med den Sanna Islam av Mohammad(S) för att sprida goda och islamiska värderingar i samhället. Det är först i det sista steget, när den sista droppen har fallit och bägaren har runnit över, som han lyfter svärdet och även då lyfts det endast i självförsvarssyften mot militära makter – inte mot oskyldiga medborgare som ofta inte stödjer det militära förtryck som deras regering för.

Och hans inre jihad består av själens dominans över egot i det inre riket. Egot, som är den största idolen inom människan, försöker sprida terror, skapa obalans och förstöra harmonin inom människan genom att leda henne mot synd och förkastliga handlingar. Egot försöker alliera sig med den största och ondaste skurken genom tiderna, ingen mindre än självaste Shaytan. Shaytan är människans största och svurna fiende som har svurit vid Allahs prakt att han tänker vilseleda alla människor utom de som totalt och ärligt underkastat sig Guds vilja. Profet Jesus(A) största fiende är Dajjal, även kallad Anti-Kristus, som är allierad med Shaytan. Vid slutet av tiden kommer Imam Mahdi(AJ) kriga mot Dajjals armé. Profet Jesus(A) kommer stiga ner på moln med armarna runt två änglar. Från hans skägg kommer det droppa vatten. När Dajjals soldater och anhängare känner av Profet Jesus(A) underbara himmelska doft kommer de falla till marken och dö. Slutligen kommer Profet Jesus(A) att jaga ifatt Dajjal och avrätta honom. Shaytan har alltså två mäktiga fiender mot människan. Han har egot i människans inre som försöker vilseleda henne och Dajjal på utsidan. Profet Jesus(A) kommer avrätta Dajjal. Vi har hadither på att Imam Mahdi(AJ) kommer halshugga Shaytan. Vem är då kvar mina kära syskon? Det är våra Egon. Det är här Den Väntades(AJ) vän har fört ett långt jihad mot sitt Ego, tämjt den och slutligen offrat den vid Imam Mahdis(AJ) altare så han genom detta ultimata offer må visa sig vara en värdig soldat och kämpa vid Imam Mahdis(AJ) sida mot ondskan.

Avslutning

Vi har här nått slutet på denna föreläsning mina syskon. Vi har analyserat Profetens(S) revolution och delat upp den i tre faser: Tawheed, Hijrah och Jihad. Genomgår vi dessa faser och verkligen lever upp till deras innebörd så blir vi inshaAllah räknade som en av Den Väntades vänner. Även om vi inte skulle nå ända till målet är det ändå en heder att ha fått dö i denna väg och sannerligen kommer det fånga Imam Mahdis(AJ) uppmärksamhet och givmilda blick. Vill vi förverkliga Imam Mahdis(AJ) revolution måste vi först förverkliga hans revolution inom oss själva. Hans krig är nämligen inget vanligt krig, det är ett andligt krig, det är själarnas kamp och i denna kamp är inte fysiska vapen den viktigaste faktorn, det är andlig styrka, tro och mod som är avgörande. Det är att genomgå de tre faserna, att uppnå Tawheed, att göra Hijrah till Sanningen och att göra Jihad för Sanningen som leder oss till Imam Mahdis(AJ) armé. Må Allah stärka och hjälpa oss i denna väg.

Jag skulle vilja avsluta denna föreläsning med en djup, intensiv och stark dikt av en arefah, en anonym kvinnlig mystiker, som lever i någon stad i Europa, var tänker jag inte avslöja, som hon skrev den 15:e Shabaan 2005. Diktens originalspråk är engelska som jag har översatt till svenska. Blunda, ha de tre faserna som togs upp i föreläsningen i bakhuvudet, Tawhed, Hijrah och Jihad, och lyssna till dessa mäktiga poetiska ord som skildrar kampen som väntar:

I nattens mörker
(Skriven av ”Amani” 15:e Shabaan 2005, översatt till svenska av Ehsan)

I nattens mörker
reflekterar han på änglarnas gråtande ansikten
känn stillheten i deras hjärtan

Själarnas krig har börjat!
Deras vingar vilar på vita stränder
mystiska oceaner öppnas återigen
smaragdljuset reser sig
fångar tårdroppar i hans händer

Sökaren av själar kommer!

Detta är din död….du är i krig
när kärlekens vingar omfamnar dig…ge dig hän!
ty hans röst kommer splittra dina drömmar

Försöker din vision fly dess öde!
döden kommer inte bespara dig
hoppet sträcker ut sin hand…och du reser dig mot den!
genom att förfölja all form av ondska

Smaragdljuset reser sig!

Alla dessa ting skall kärleken få dig att göra
så du må känna ditt hjärtas hemligheter
kasta ner dina ögon vid hans vision
för detta kommer krossa motstånd
till din själ lyfter!

Enbart en soldat på vägen
Vems vapen? …känn stillheten i mitt hjärta !
lugna oceaner omringar mig nu
allt jag har är din hand och ditt leende

Tillåt mig!

Smaragdljuset reser sig
Själarnas krig har börjat!

Originalet:

In the Ebony of night
(Written by ”Amani” on the 15:th of Shabaan 2005)

In the Ebony of night
He reflects upon the crying faces of Angels
Feel the stillness upon their hearts

The war of the souls has begun!
Their wings rest upon white sands
Mystical oceans open once more
The Emerald light rises
Catching teardrops in his hands

The seeker of souls comes!

This is your death… you are at war
When loves wings enfold you… yield to them!
For his voice will shatter your dreams

Does your vision try to flee its fate!
Death will not redeem you
Hope holds out its hand…and you rise against it!
Persecuting in all manners of evil

The Emerald light rises!

In the whisper of dawn
The sun holds her breath patiently
Feel the stillness upon her heart
As blood of martyrs…crystal clear
Descend from the heavens

The Emerald light rises!

All these things shall love do unto you
That you may know the secrets of your heart
Cast down your eyes upon his vision
For this shall crush resistance
Till your soul depart!

Just another soldier on the road
Whose weapon ? …feel the stillness upon my heart !
Calm oceans surrounds me now
All I have is your hand and your smile

Allow Me!

The Emerald light rises
The war of the souls has begun!

När jag satt och tittade funderade jag, “Om jag var på en öde ö – eller i det här fallet Robinson, vad skulle jag ha med mig för att känna styrka och motivation att fortsätta?”

Självklart fall första valet på den Heliga Koranen som inget går att jämföra med. Men när jag funderade lite vidare på vilken fysisk sak som alltid kunde vara med mig, något som jag kunde bära på och som gav mig styrkan insåg jag att den största källan vore inget annat än min egen vigselring. Den symboliserar många saker och bär på många historier som man kan skratta och gråta till.

En vigselring är en helig pakt, en förening mellan två själar. En vigselring består inte av metall – utan den är gjuten av två människors kärlek till varandra. En vigselring är ett gudomligt löfte i fysisk form mellan två individer.

När jag ser på min vigselring ser jag min hustrus ansikte. Jag ser en dröm som kostade blod, svett, tårar och uppoffringar men även skratt, glädje och lycka för att förverkliga. Bakom hennes ansikte ser jag den långa vägen, de många hindren och de många vännerna och fienderna som stod längst med. På något sätt kalibreras min fokus igen, jag ser mitt ursprungliga mål och hur vägen dit gick genom giftermålet. Att giftermål är halva ens tro enligt Profeten Mohammad(S) är verkligen inget skämt.

Vägen till giftermålet har nog varit den svåraste perioden i mitt liv och format mig som person oerhört mycket, på vissa plan till det bättre, på andra plan till det hårdare. Men vigselringen är bokstavligt talat beviset i min hand att den sagan slutade lycklig. Att jag idag kan sätta mig ner med facit i hand, titta på den och tänka tillbaka på minnen från förr för att sedan titta upp och se att min älskade ler åt mig. Då blåser alla dåliga minnen bort och all smärta läks, för jag går nu trots allt, tillsammans med henne, på en stig mot evigheten.

Min vigselring ger mig styrkan och påminner mig om att odödligheten ligger i att kämpa till döden för vad man tror på!

Du och jag sitter på verandan,

till synes två, men en i själen, du och jag.

Vi känner livets vatten flöda här,

du och jag, med trädgårdens skönhet,

och fåglarna sjunger.

Stjärnorna kommer titta på oss,

och vi komer visa dem

vad det innebär att vara en tunn halvmåne

du och jag kommer vara tillsammans osjälviskt,

obekymrade om meningslös spekulation, du och jag.

Himlens papegojor kommer bryta socker

medan vi skrattar, du och jag.

I en form på denna jord,

och i en annan form i ett tidlöst land av sötma.

(Jalaludin Rumi, Kulliyat-e Shams, 2114)

En gång blev Majnun tillfrågad av en folkmassa vem han älskade mest, sig själv eller Layla. Han skrev Laylas namn och sitt eget namn på en lapp, sedan rev han den itu på mitten, kastade bort halvan med Layla och räckte fram biten med sitt eget namn. Folk blev förbluffade! “Vah! Älskar du dig själv mer än Layla?! Varför kastade du bort hennes namn för?!” Majnun svarade, “Jag är skalet och hon är snäckan inom mig. Ni tittar på mig men innanför mitt skinn finns inget utom Layla. Lappen det står Majnun på är fyllt med Laylas bläck. Vi är inte två, vi är en men ni är ytliga och ser endast mig och inte skönheten inom mig…!”

På den längsta grenen högst uppe i trädet sitter en ensam varelse. Det är en färglös ljudlös näktergal. Han sitter där tyst och tittar ut över den upptagna omvärlden där alla rusar omkring stressade och måste hålla diverse tider som inte uppfyller någon egentlig djupare mening.

En gång i tiden var han den mest eleganta näktergal vars melodi hänförde alla lyssnare. Men allt eftersom han trängde djupare in i materialismens synvillor insåg han även dess falskhet och tomhet. Han miste meningen med livet och tappade alla sina fjädrar. Han såg nämligen inte längre något syfte med att sjunga och skryta om sin prakt – vad skulle det leda till? Mer mat? Fler honor att tjusa? Fler män att överglänsa? En temporär självbekräftelse? Men sen då? Vad fanns det för egentlig mening med allt? Varför kämpa?

Han kände sig som en hamster i ett hjul som sprang runt runt runt utan att nå någonvart. Visst blev han en levande generator som alstrade lite energi och tände en glödlampa men so what? Vad skulle det göra för skillnad i världen om han var tänd eller släckt? Alla var ju så upptagna med att hålla sina tidscheman ändå och tänka på sina egna små liv och tro att de var några viktiga personer som uträttade mirakel i världen. Vem skulle lägga märke till honom?

Näktergalen grubblade vidare och i takt med att fjädrarna föll som tårar mot asfalten, föll även hans respekt hos stammen. Det dröjde inte länge innan han blev utstött och utlämnad att klara sig själv.

Fjäderlös som han var kunde han inte längre flyga. Så han lämnade skogen till fots och promenerade längst en landsväg. Långt inne på natten när orken var ett minne blott såg han plötsligt kullen där det ensamma nakna trädet stod under månskenet. Äntligen hade han funnit någon som sig själv – hans nya hem! Med en sista kraftansträngning krälade han uppför kullen. Väl vid trädens stam började han dra sig upp för trädet med sin näbb och sparkade på med sina små fötter tills han slutligen nådde toppen, utmattad och sårad.

Han satte sig tillrätta på trädet. Vad ska han göra nu? En näktergals lycka i livet är att sjunga lovord till sin älskade. Men när ingen älskade finns, vad är då poängen med allt? Utan kärlek, vilken drivkraft ska då motivera en? Och när man väl sitter ensam, skadad och orörlig på toppen av ett träd – hur ska man då söka och finna kärlek?

Näktergalen blundade. Djupt inom sig skulle han finna svaret. Hur visste han bara inte…

Online föreläsning på Paltalk 16 oktober 2009.

• Ladda ner: 2009.10.16.paltalk-nattbonen-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

När natten infaller stängs dörrarna och alla drar sig tillbaka för att spendera tid med sina nära och kära. I takt med att månen rör sig över himlavalvet och natten når sin mörkaste tid, dvs. timmen innan gryning, ligger de i sina varma sköna bäddar och njuter av sömn och vila. Det är under dessa ögonblick, då jorden verkar stå alldeles stilla, som Guds sanna älskare knäfaller ödmjukt inför deras Herre och söker Hans närhet. När natten infaller börjar kärlekens tid för de troende som knackar på den Nåderikes öppna dörr. Nattbönen är ljuset som lyser upp mörkret och leder den bedjande på vägen till den Älskade.

Nattbönen har en extremt stor vikt inom Islam. Alla Profeter(A), Imamer(A), Awliyah(A), Ulema och Urefa har betonat nattbönens värde. Denna föreläsning kommer ta upp tre huvudpunkter om nattbönen:

1) Filosofin bakom nattbönen
2) Hur pass viktig nattbönen är
3) Vilka effekter som nattbönen lämnar på människan

Hoppet är att vid föreläsningens slut skall konceptet med nattbönen vara så klart och tydligt för oss alla att vi efter denna föreläsning allvarligt beslutar oss för att ge nattbönen en del i våra liv. De av oss som redan utför nattbönen kommer förhoppningsvis att hädanefter utföra den med större insikt och medvetenhet. De av oss som inte utför den kommer inshaAllah hädanefter att utföra den. Att endast lyssna och samla kunskap utan att ta vara på kunskapen leder ingen vart. Det räcker inte att samla på sig frön för att blommor ska växa. Man måste plantera, vattna och tålmodigt ge omsorg och kärlek för att ett vackert resultat ska fås. När vi lärt oss något nytt är det vår plikt att implementera det, annars kommer kunskapen rinna ut i sanden. Så om ni känner er redo och villiga att plantera fröet av nattbönen i era liv kära syskon och låta dess väldoftande ljuvliga blommor blomstra i era hjärtan, skicka en salawat och låt kärlekens tid börja!

1) Filosofin bakom nattbönen

Första punkten som skulle tas upp och förklaras är filosofin bakom nattbönen. Varför ska man överhuvudtaget be nattbönen? Varför är nattbönen så viktig? Och varför just om natten?

Orsaken är ganska klar och enkel. Natten är den tid på dygnet då alla dörrar utom Guds dörr är stängda. Affärerna stänger vid 18-19 tiden, ICA och kioskerna stänger vid 22 tiden. T.o.m nattklubbarna och discona stänger vid 03-04 tiden. Inte en plats är öppen. Inte en kotte är vaken. Det är under den här tiden, nattens sista tredje del, vid de sista 1-2 timmarna innan gryning, som nattbönens rekommenderade tid infaller. Hoppet från alla håll och kanter är borta. Den enda dörr som är öppen, det enda hopp som är kvar att vända sig till är Gud. Detta är nattbönens budskap. Genom nattbönen säger Allah till människan, ”O människa! Ser du att du inte kan lägga din tillit eller hopp till någon annan än Mig? Ser du hur alla ligger och sover medan Jag är vaken och vakar över dig? Varför vänder du dig ändå till andra? Varför sträcker du ut din hand till andra? Varför söker du inte Mig så jag må ge dig detta liv och nästa?”
Detta är nattbönens filosofi och budskap till dig och mig kära vän.

Varför ska man be nattbönen? För genom nattbönen påminner man sig själv och visar sin Herre att man endast är beroende av Honom, den Levande som hela skapelsen beror på.

Varför är nattbönen viktig? Eftersom i detta tomma mörker, när ingen ser eller hör, när ingen är medveten, reser man sig i sin ensamhet, dold från människornas ögon, och i tystnaden dyrkar Allah och söker Hans närhet. Genom nattbönen lämnar man sömn och komfort för att stå upp i den mörka kylan och värma sig i ljuset av Allahs kärlek och närvaro. Detta är filosofin med nattbönen mina kära syskon.

2) Vikten av nattbönen

Detta för oss till den andra punkten som vi skulle ta upp, nämligen vikten av nattbönen. Hur viktig är nattbönen egentligen? Vad har den Heliga Koranen och hadither att säga om nattbönen? Låt mig inleda med en Hadith al-Qudsi som verkligen är omskakande i betoningen av nattbönen. Imam Jafar Sadiq(A) berättar att Allah sade till Profet Musa(A):

”De som påstår att de älskar Mig ljuger, för när natten infaller glömmer de Mig!”
(Bihar al-Anwar, vol.13, s. 329)

SobhanAllah denna hadith är så stark. Den skiljer tydligt mellan den sanna troende och den som endast är en pratkvarn. Det är nattbönen som utmärker den verkligt förälskade från den som låtsas och tror sig vara förälskad i Allah. Det är nattbönen som visar vem det är som drunknat i havet av Allahs kärlek och vem det är som endast står på stranden och tittar på havet!

Att enbart kasta en blick på de juridiska fiqhi lagarna som berör nattbönen räcker för att få en förståelse för hur pass viktig nattbönen är. Nattbönens tid är mellan midnatt och gryning, dvs. den ska utföras efter midnatt och innan gryning. Den tid som är bäst och mest rekommenderad att utföra den på är nattens sista 1/3 del, dvs. innan gryning. Men Fiqh säger att om man är säker på att man inte kommer orka gå upp för att be nattbönen så får man be den innan midnatt innan man lägger sig. Om inte skulle orka ställa sig upp får man be den sittandes. Skulle man inte orka be den sittandes får man t.o.m be den liggandes med endast symboliska gester. Ayatollah Shahabadi(RA), Imam Khomeinis(RA) andliga mästare, säger att även om man inte känner sig andlig redo för att utföra nattbönen ska man ändå gå upp på natten, även om det endast är för att dricka ett glas te!

Nattbönen är av så tung vikt att även om man skulle försova sig en natt och inte hinna utföra den så ska man göra den i qadha (efterhand) efteråt. I frivilliga rekommenderade mustahab handlingar har vi ingen qadha, missar man en rekommenderad handling kan man inte ta igen den i efterhand. Men nattbönen är ett undantag, när det gäller nattbönen så kan man och bör ta igen den om man skulle missa den. Det bör även tilläggas här att medan nattbönen är rekommenderat (mustahab) för oss troende fanns det en person i hela mänskligheten som nattbönen var obligatorisk (wajib) på och den personen var Profeten Mohammad(S). Det bevisar dels hur viktig nattbönen är och dels vilken hög ställning vår älskade Profet(S) hade!

Så vad säger allt detta? Vad förstår vi av alla dessa juridiska lagar? Det vi förstår är att nattbönen under inga som helst omständigheter bör försummas, läggas åt sidan eller ställas in. Den bör alltid utföras oavsett vad.

Att lata sig och inte vilja utföra nattbönen bara för man är trött är en dålig ursäkt. Nattbönen består av 11 rakat, exakt hur den utförs kan ni finna på Duaa.se eller i appendixet till denna föreläsnings manuskript. Dessa 11 rakat tar drygt en kvart att utföra. Således har Ayatollah Behjat aldrig accepterat att man inte klarar av att gå upp till nattbönen som en ursäkt för att inte be den. Han säger att om man nu är så pass trött att man inte orkar gå upp 20 minuter innan fajr (gryningen) så får man helt enkelt lägga sig tidigare. Hur kommer det sig att man orkar vara uppe sent och titta på film eller sitta bakom datorn, men man inte orkar gå upp till bönen? Klarar man inte av att gå upp får man lägga sig vid 22-23 istället för 00-01 om nätterna. Allt handlar om prioriteringar, val och vad man föredrar. Med alla underlättande möjligheter som Fiqh erbjuder oss för att utföra nattbönen har vi verkligen ingen giltig ursäkt att inte utföra den. Fiqh har gjort allt för att nattbönen ska upprättas och hållas vid liv.

Därför säger hadither också att när man väl börjat med nattbönen är det makrooh (ogillat) att sluta med den.

Ni kan själva göra en enkel YouTube sökning och finna videoklipp på Imam Khomeini när han var inlagd i sjukhuset för en hjärtoperation och hur han i de sista timmarna av sitt liv bad nattbönen både med dropp inkopplat och två personer som hjälpte honom upp och ner, och även när han var för svag och endast bad den liggandes. Allt för att hålla nattbönen vid liv och inte försumma den.

Nattbönen var så viktig att på flyget hem från Paris efter flera års exil, kamp och jihad så reste sig Imam Khomeini upp medan alla slumrade i sina säten och bad nattbönen, i flyget, i luften!

Vad säger då den Heliga Koranen om nattbönen? Låt oss snabbt och kort nämna ett fåtal verser:

[17:79] وَمِنَ اللَّيْلِ فَتَهَجَّدْ بِهِ نَافِلَةً لَّكَ عَسَى أَن يَبْعَثَكَ رَبُّكَ مَقَامًا مَّحْمُودًا
[17:79] Och vaka under någon del av natten i frivillig bön; helt visst skall din Herre vid Uppståndelsen ge dig en plats, där du står höljd av ära

Den här versen säger att vi ska spendera en del av natten i i dyrkan, och om vi gör det kommer Allah att höja oss till höga ranker och stationer. Den Heliga Koranen prisar de som utför den nattbönen i följande ordalag:

[25:64] وَالَّذِينَ يَبِيتُونَ لِرَبِّهِمْ سُجَّدًا وَقِيَامًا
[25:64] Och under natten vakar de i bön – ömsom faller de ned inför sin Herre, ömsom står de upp.

Samt:

[32:16] تَتَجَافَى جُنُوبُهُمْ عَنِ الْمَضَاجِعِ يَدْعُونَ رَبَّهُمْ خَوْفًا وَطَمَعًا
[32:16] de som avstår från sömn för att med fruktan och hopp åkalla sin Herre…

Surah Muzzammil inleds med att beskriva nattbönens skönhet:

بِسْمِ اللّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
[73:1] يَا أَيُّهَا الْمُزَّمِّلُ
[73:1] DU som täcker över dig [med din mantel]!
[73:2] قُمِ اللَّيْلَ إِلَّا قَلِيلًا
[73:2] Vaka [i bön] under natten, inte hela,
[73:3] نِصْفَهُ أَوِ انقُصْ مِنْهُ قَلِيلًا
[73:3] men halva natten – eller förkorta denna tid något,
[73:4] أَوْ زِدْ عَلَيْهِ وَرَتِّلِ الْقُرْآنَ تَرْتِيلًا
[73:4] eller förläng den – och läs högt ur Koranen i en lugn och jämn rytm, med klart uttal och tanken fäst vid dess mening.
[73:5] إِنَّا سَنُلْقِي عَلَيْكَ قَوْلًا ثَقِيلًا
[73:5] Vi inpräglar i ditt [hjärta] ord av stor vikt. –
[73:6] إِنَّ نَاشِئَةَ اللَّيْلِ هِيَ أَشَدُّ وَطْءًا وَأَقْوَمُ قِيلًا
[73:6] Den nattliga [bönen] går med stadigare steg och dess ord ljuder renare,

Surah Muzzammil avslutar sedan med följande inspirerande vers som anknyter till inledningen:

[73:20] إِنَّ رَبَّكَ يَعْلَمُ أَنَّكَ تَقُومُ أَدْنَى مِن ثُلُثَيِ اللَّيْلِ وَنِصْفَهُ وَثُلُثَهُ وَطَائِفَةٌ مِّنَ الَّذِينَ مَعَكَ
[73:20] DIN HERRE vet att du [Muhammad] vakar [i bön] nästan två tredjedelar av natten eller halva natten eller en tredjedel av den, tillsammans med några av dina följeslagare…

Likaså är haditherna i överflöd som beskriver nattbönens vikt och hur hög ställning den bedjande har inför Allah. Apropå verserna ur Surah Muzzammil säger Profeten(S) själv:

“Två rakats bön mitt i natten är mer älskad av mig än hela världen och allt den innehåller.” (Profeten(S))
[Bihar al-Anwar, vol. 87, s. 148]

Profeten(S) säger:

“Nattbönen är den troendes heder.” (Profeten(S))
[Bihar-ul-Anwar, vol. 77, sid. 20]

Profeten(S) säger vidare:

“De bästa ur min nation (Ummah) är de som bär på den Heliga Koranen och de som utför nattbönen.” (Profeten(S))
[Bihar al-Anwar, vol. 87, s. 138]

Allahu Akbar syskon! I den här hadithen likstället Profeten(S) dom som utför nattbönen med dom som håller den Heliga Koranen vid liv!

Profeten(S) säger också:

“Ängeln Gabriel(A) har rekommenderat nattbönerna så mycket att jag antar att de rättfärdiga i min nation (Ummah) inte sover om natten.” (Profeten(S))
[Bihar al-Anwar, vol. 87, s. 139]

SobhanAllah mina vänner. Denna hadith är väldigt likt Hadith al-Qudsin som nämndes tidigare om att den ljuger som påstår att han älskar Allah men inte utför nattbönen. Här antar Profeten(S) att ett kriterium och villkor för att vara en rättfärdig och sann troende är att be nattbönen, och sannerligen är inte Profetens(S) antaganden baserade på måfå eller vilda gissningar utan de är grundade i gudomliga uppenbarelser.

Och vad är det motsatta då? Om de bästa är de som utför nattbönen, hur är det med dom som inte utför den? Imam Jafar Sadiq(A) har ett bra svar på detta. Han säger:

“Missa aldrig nattbönen för sannerligen är den verkliga förloraren den som missar nattbönen.” (Imam Jafar Sadiq(A))
[Bihar-ul-Anwar, vol. 83, sid. 127]

De som inte utför nattbönen är alltså verkliga förlorare, både i detta liv och nästa. Orsaken till detta förklarar Imam Ali(A) kortfattat och koncist i en annan hadith:

“Den som sover för mycket om natten mister något av sina handlingar (dvs. nattbönen) som han inte kan uppnå under dagen.” (Imam Ali(A))
[Ghurar-ul-Hikam, s.289]

Nattbönen är alltså likt en unikt andlig skatt som berikar den troende. Den är endast tillgänglig under natten och går man miste om den är man sannerligen en fattig förlorare som blundat för en ovärderlig skattkista. Det finns en hadith från Profeten(S) som verkligen öppnar upp ens ögon och vackert skildrar denna andliga skatt. Profeten(S) säger:

“Gud den Allsmäktige har skickat uppenbarelser till världen där Han ber världen att vända sig bort från dess beundrare och vara en tjänare till de som struntar i världen. När Guds tjänare i nattens mörker engagerar sig i att kommunicera med sin Skapare, upplyser Gud den Allsmäktige tjänarens hjärta.

När den bedjande säger: Oh Gud! Oh Gud! (Yarab! Yarab!) svarar Gud den Allsmäktige – ‘Ja min tjänare! Vad du än önskar kommer Jag att skänka dig det, förlita dig på Mig så att Jag gör dig självständig’. Sedan säger Gud den Allsmäktige till Sina änglar – ‘Titta på min tjänare! Hur han under nattens mörker är upptagen med att kommunicera privat med Mig, medan älskarna av meningslösa nöjen är upptagna med att följa sina sinnliga begär och de ignoranta är upptagna med sömn. Ni är vittnen över att Jag har förlåtit min tjänare.” (Profeten(S))
[Bihar al-Anwar, vol. 87, s. 137]

3) Effekter från nattbönen

Så här långt har vi förklarat filosofin bakom nattbönen. Vi har även beskrivit vikten av nattbönen genom att ta en titt på Fiqh lagar, Koranverser och hadither. Vi har nu nått föreläsningens tredje och sista punkt: nämligen effekterna från nattbönen. Vilka resultat ger nattbönen? Vilka gåvor och välsignelser får den som utför nattbönen?

I en hadith listar Imam Sadiq(A) 6 effekter som nattbönen har på den bedjande. Han säger att nattbönen gör:

1) Ansiktet väldigt vackert
2) Leder till rättfärdighet
3) Ökar inkomsten
4) Betalar skulder
5) Tar bort sorg
6) Ökar ögonens ljus

“Nattbönen gör ansiktet väldigt vackert, leder till rättfärdighet och (bönens genomförande) ökar uppehället, betalar skulder, tar bort sorg och ökar ögonens glans.” (Imam Jafar Sadiq(A))
[Bihar al-Anwar, vol. 87, s. 153]

Just angående ökad inkomst och förbättrad ekonomi finns det en annan märklig hadith. Denna hadith säger att om en person som bett nattbönen dagen efter kommer och säger att han inte har några pengar, att han är urfattig och hungrig så är han en lögnare. En som har bett nattbönen kommer få utökad inkomst (rizq). Dvs. Gud kommer förbättra hans ekonomiska tillstånd. Nu kanske vissa undrar vad nattbönen har med ens ekonomi att göra. Jobbar man har man en bestämd lön, pluggar man har man en viss mängd studiebidrag, denna kan ju knappast ökas hursomhelst bara för man har börjat be nattbönen. Eller? Det stämmer att ens inkomst kanske inte förändras så lätt men ens utgifter kan göra det. Man kanske skulle få fortkörningsböter dagen efter som försämrar ens ekonomi med 1000kr men eftersom man bad nattbönen så slapp man det. Eller så kanske man skulle köpa en vinterkappa och beräknade att det skulle kosta 1000kr och vips så hade dom gjort rea och man fick den för 700kr istället. Den som har en affär eller restaurang kanske får dubbelt så många kunder än vad man hade beräknat. Kort sagt finns det många faktorer som påverkar ens ekonomiska situation och av hadither förstår vi att nattbönen har en gynnsam positiv påverkan på ens situation.

I en annan spektakulär och ofattbar hadith listar den heliga Profeten(S) upp hela 21 välsignelser i detta liv och nästa som ges till den som utför nattbönen. Han säger att:

1 Nattbönen är ett sätt att göra Gud den Allsmäktige nöjd
2 att uppnå vänskap med Hans änglar.
3 Det är Profeternas tradition och väg; ett ljus av att se Gud och trons kärna (eftersom det stärker tron)
4 Den gör kroppen avslappnad
5 Den oroar Satan
6 Den är ett vapen mot fienderna
7 Den får handlingar och böner att accepteras
8 Den ökar människans välsignelser
9 Den fungerar som en försvarare mellan den som genomför bönen och dödens ängel
10 Den är ljuset i graven
11 Den är en advokat när de två änglarna (Munkir(A) och Nakir(A)) ställer frågorna i graven
12 På insidan av graven kommer den att bli en kompanjon och en pilgrim för den som utförde nattbönen ända fram till Domedagen
13 På Domensdagen kommer nattbönen att bidra med en skugga
14 Den kommer att vara som en krona på huvudet
15 som en klädnad för kroppen
16 som ett ljus i fronten
17 som en barriär mellan den som genomförde bönen och helvetets eld
18 Den kommer vara ett solitt argument inför Gud den Allsmäktige för den troende
19 ett medel för att göra sina gärningar tyngre
20 ett pass för att passera bron över helvetet (Sirat)
21 och nyckeln till Paradiset

Varför kan man undra? Profeten(S) besvarar detta själv i slutet av denna hadith där han säger:

”Eftersom bönen består av att tillkännage Guds Storhet (Takbir), Prisning, Kärlek, Dyrkan. Den består av att visa ödmjukhet inför Honom, respekt, recitering av Den Heliga Koranen och åkallelse. Sannerligen är bönen som utförs på dess rätta tid – den mest överlägsna handlingen!”

“Nattbönen är ett sätt att göra Gud den Allsmäktige nöjd och uppnå vänskap med Hans änglar. Det är Profeternas tradition och väg; ett ljus av att se Gud och trons rot (eftersom det stärker tron). Det gör kroppen avslappnad och Satan oroad, det är ett vapen mot fienderna; det är en metod för att få handlingar och böner accepterade, det ökar den Gudomliga frikostigheten för människan; den fungerar som en försvarare mellan den som genomför bönen och dödens ängel; det är ljuset och marken i graven såväl som försvararen till frågorna från de två änglarna (Munkir(A) och Nakir(A)).

På insidan av graven kommer den att bli en kompanjon och en pilgrim för den som genomförde bönen fram till Återuppståndelsens Dag. På Domens Dag kommer den att bidra med skugga för huvudet; den kommer att vara som en krona på huvudet; som en klädnad för kroppen, ett ljus i fronten; och en barriärr mellan den som genomförde bönen och helvetets eld. Detta kommer vara en solid argument inför Gud den Allsmäktige för den troende, ett medel för att göra sina gärningar tyngre; ett pass för att passera över Sirat och nyckeln till Paradiset. Eftersom bönen består av att proklamera Guds Storhet (Takbir), Prisning, Kärlek, Dyrkan, att visa förödmjukning och ödmjukhet inför Honom, respekt, recitering av Den Heliga Koranen och åkallelse. Sannerligen är bönen som utförs på dess rätta tid – den mest överlägsna handlingen.” (Profeten(S))
[Bihar al-Anwar, vol. 87, s. 161]

Ayatollah Behjat och nattbönen

Ayatollah Behjat berättar att han en gång steg in i Imam Alis(A) helgedom i Najaf. Nu sa han visserligen inte att det var han själv som steg men pga. vissa orsaker kan man förstå att det var han själv. Hur som helst steg han in i helgedomen och där såg han runt 70 stycken Mujtahedin, Ulema, lärda. Alla var upptagna med att be nattbönen och alla var i nattbönens sista rakat, Witr, där den sista avslutande Qunoten och åkallelsen görs. I deras Qunot bad samtliga Duaa Abu Hamza Thumali ur minnet och hade hela ansiktet fyllt av tårar. Har ni läst Duaa Abu Hamza Thumali någon gång kära syskon? Denna otroligt starka duaa är rekommenderad att bes vid gryningstid under månaden Ramadan. Det är Imam Zain al-Abedins(A) duaa som han lärde till sin nära följeslagare Abu Hamza Thumali. Duaan är ungefär dubbelt så lång som Duaa Kumail. Ayatollah Behjat säger att dessa 70 Ulema hade memoriserat hela denna duaa och bad den gråtandes från hjärtat under sin nattbön.

SobhanAllah syskon! Må Allah stärka vårt andliga tillstånd och bevilja oss ett hjärta som känner av sötman från dyrkan!

Ni kanske har sett vissa videoklipp på Ayatollah Behjat när han går hemifrån till moskén i Qom. Vanligtvis brukar det stå en stor grupp människor som väntar utanför för att få en glimt av honom eller kanske ännu bättre få komma nära honom och hälsa på honom. En av dessa gånger när han kom ut gick han rakt igenom folkmassan, förbi alla Ulema som stod där och alla män som väntade på honom – och fick fram till en ung kvinna som stod på avstånd från folkhopen, antagligen för att skydda och bevara sin Hijab och inte komma i för nära kontakt med männen och ungdomarna. Ayatollah Behjat gick fram till henne, hälsade och sade, ”Ahsanti! Bravo! Barak Allah! Må Allah belöna dig!”
Dom som var runt omkring frågade honom, ”O mästare! Hur kommer det sig att du struntade i alla lärda och alla unga religiösa män som stod och väntade på dig och gick fram till en tjej? Vad har hon gjort egentligen som gör att hon får en så stor respekt och uppmärksamhet från ditt håll?!”
Ayatollah Behjat svarade, ”Den här unga damen är en person som inte en enda gång i hela sitt liv struntat i nattbönen! Sedan hon börjat be den har hon ansträngt sig för att inte försumma den ens en enda natt!”

Allahu Akbar!! Jag vet inte vad jag ska säga. En stor del av oss brukar springa omkring och vilja fånga Sheikhens uppmärksamhet. Andra tittar lite högre och försöker fånga Imam Mahdis(AJ) blick. Men tänk er om vi handlade på ett sätt att Imam Mahdi(AJ) själv tittade på oss och berömde oss?!

Imam Mahdi och nattbönen

På tal om Imam Mahdi(AJ), idag då det varit fredag och fredagen är Imam Mahdis(AJ) dag vore det inte helt fel att berätta denna historia. Så om ni skickar en Salawat ‘ala Mohammad wa Ale Mohammad! Så skall jag dela med mig av den!

Det fanns en person som hette Seyyed Rashti. Han hade begett sig från Iran till Mecka för att utföra sin pilgrimsfärd. Detta var på den gamla tiden då man åkte med karavaner, innan bil och flyg fanns. Han åkte till Tabriz i Iran och därifrån till Turkiet. På vägen började det snöa och en storm inträffade så han tappade bort sig från karavanen och gick vilse. Karavanen hade lämnat honom och han var kvar ensam på en öde plats. Han frös, han hade gått vilse och var plågad av rädslan och oron för vilka djur som kanske skulle attackera honom under natten. Så han vände sig till Imam Mahdi(AJ) i en tawasull, i en bön, i ett rop på hjälp. Och Imam Mahdi(AJ) besvarade honom. Plötsligt såg han en stor trädgård framför sig. Han såg en man med en spade som höll på att skotta bort snön runt träden. Seyyed Rashti gick fram till mannen som svarade honom på persiska (notera att detta är i Turkiet!), ”Vad vill du?”
Seyyed Rashti sade, ”Jag har gått vilse!”
Mannen svarade, ”Utför nattbönen så kommer du hitta den rätta vägen! Utför nattbönen! Utför nattbönen! Utför nattbönen!”
Seyyed Rashti utförde nattbönen och kom tillbaka.
Mannen sade, ”Har du inte gått än?”
Seyyed Rashti svarade, ”Nej jag hittar inte.”
Mannen sade, ”Läs Ziayat Jame’eh”
Seyyed Rashti läste Ziyarat Jame’eh och kom tillbaka.
Mannen sade, ”Har du inte gått?”
Seyyed Rashti svarade, ”Nej”
Mannen sade, ”Läs Ziyarat Ashura.”
Seyyed Rashti läste Ziyarat Ashura och kom tillbaka.
Mannen sade, ”Har du fortfarande inte gått?”
Seyyed Rashti sarade, ”Nej”

Mannen tog Seyyed Rashti med sig och de båda steg på ett fordon. Ett par ögonblick senare såg Seyyed Rashti sin karavan framför sig. Mannen, som var Imam Mahdi(AJ), sade till honom, ”Kolla! Dina vänner står där och håller på att göra Wudho för att utföra gryningsbönen!”

Titta här syskon, vad är det första som Imam Mahdi(AJ) ber personen att göra? Det är nattbönen. Denna historia är tämligen intressant för om man läser mellan raderna inser man plötsligt att Imam Mahdis(AJ) ord hade dubbla budskap. Hurdå?
Jo, Seyyed Rashti hade ju gått vilse rent fysiskt. För att hitta rätt när man gått vilse säger logiken till oss man behöver en vägbeskrivning, ett kompass, en GPS eller liknande. Men Seyyed Rashti fick inget sådant av Imam Mahdi(AJ) istället blev han ombedd att utföra nattbönen. Kanske ville Imam Mahdi(AJ) egentligen säga att om du vill vara på den rätta vägen, vägen som leder till perfektion och harmoni, om du inte vill gå vilse och bort från den väg som resulterar i salighet, frälsning och Paradiset så utför nattbönen. Nattbönen håller dig på den rätta vägen, lyser upp mörkret och hindrar dig från att gå vilse. Därför finns det många exempel och otaliga berättelser där Imam Mahdi(AJ) har sagt till personer att utföra nattbönen.

Sammanfattning

Så för att sammanfatta föreläsning kära syskon sade vi att filosofin bakom nattbönen var att det är under natten som alla dörrar är stängda, endast Guds dörr är öppen. Alla ligger och sover, endast Gud är vaken. Därför är natten kärlekens tid där den sanna älskaren vill vara med sin älskade Herre i form av dyrkan, i form av nattbönen. Vi radade sedan upp Fiqh lagar, Koranverser och hadither som betonade vikten av nattbönen. Slutligen nämnde vi vilka effekter som nattbönen har på den bedjande.

Kort och gott kan man säga att nattbönen är det som leder till det bästa, i denna värld och nästa.

Allamah Tabatabai berättar att när han var en ung student i Najaf var han ute på en promenad i staden en dag. Plötsligt kände han en klapp på axeln. Han vände sig om och såg Ayatollah Seyyed Ali Qadhi, som senare skulle bli hans andliga mästare. Seyyed Qadhi lade sin hand på Allamah Tabatabai och sade, ”Min son! Om du vill ha denna värld så utför nattbönen! Om du vill ha nästa värld så utför nattbönen!”

Mina kära syskon, vi uppmanas att utföra nattbönen av Imam Mahdi(AJ), av Koranen, av alla Profeter och Awliyah, av alla Imamer, av alla Urefa och mystiker i Guds väg. En av dom viktiga irfani amaal och handlingarna som Urefa ber sina studenter att utföra är nattbönen.

Vissa stora Urefa säger t.o.m att vem som än har nått någon form hög rank har gjort det genom nattbönen.

Den slutsatsen jag har dragit av alla böcker, koranverser och hadither jag läst och av alla diskussioner med Ulema och Urefa är, och jag hoppas ingen tar illa upp över dessa ord men ibland är man tvungen att säga sanningen, även om det sårar och skakar om så förhoppningsvis väcker det oss, slutsatsen jag dragit är att ett av villkoren för att överhuvudtaget räknas som en av Imam Mahdis(AJ) medhjälpare är att utföra nattbönen. Vi ljuger för oss själva, för vår Imam och för vår Gud när vi tror oss vara och kallar oss själva för Den Väntades vän samtidigt som vi glömmer den Väntade och Gud om natten. Om vi inte är starka nog att lyfta på täcket för Guds skull hur ska vi då vara starka nog att lyfta på svärdet i Imamens väg? Ett av kriterierna för att vara en av Imam Mahdis(AJ) medhjälpare är att utföra nattbönen, utför man inte den eller inte utför den regelbundet så kan man vara säker på att man inte är i hans lista över pålitliga medhjälpare och följeslagare.

Kära syskon, att utföra nattbönen tar inte mer än en kvart om man inte gör något extra. Vi måste ändå gå upp till gryningen (fajr) för att be, så varför inte gå upp en kvart tidigare? Då har vi både uträttat vår fajr bön i rätt tid och utfört vår nattbön. Om vi inte orkar så får vi lägga oss en halvtimme-timme tidigare helt enkelt. Är vi tvungna att se på film eller sitta vid datorn kan vi sätta på filmen en timme tidigare eller stänga av datorn en timme tidigare. Det är inte svårt, det handlar bara om att vilja. Verkligheten är den att om vi orkar sitta ända sent inpå natten framför Facebook, MSN, TV-spel och film men inte orkar gå upp en kvart extra för att utföra vår nattbön då älskar vi alla dessa saker mer än Allah.

Efter denna föreläsning mina vänner så har vi inte längre en ursäkt för att inte utföra nattbönen. Vi har fått kunskapen och det är vår plikt att handla efter den, gör vi det inte är vi i en väldigt farlig situation. Varje gång vi hädanefter säger ”Ajjal Farraja” och ber Gud påsksynda Imam Mahdis(AJ) återkomst så finns det en möjlighet att änglarna räknar lögner istället för böner från vår mun. De kanske säger till oss, vem försöker du bedra egentligen? Du satt och lyssnade en föreläsning om nattbönen, du fick höra Koranverser och hadither, du fick reda på vad Ulema och Urefa sade, du visste vad din Imam ville, du fick kunskapen och insikten ändå väljer du att låta informationen gå i spillo och slösar bort hela kvällen och natten på annat? Du ägnar inte en kvart åt din Gud eller Imam, men ändå säger du ”Ajjal Farraja”? Du vill dö i hans väg ändå lever du inte i hans väg? Du vill stå vaken vid hans sida men när natten kommer så sover du? Skäms du inte?

Om det skulle hända mina kära, och må Gud rädda oss alla, då kommer vi möta vår Herre på Domedagen med ångest i bröstet och med ett ansikte som inte vågar möta sin Herre men står böjt i skam och tårar.

Avslutning

Men mina älskade syskon om vi istället tar vara på dessa ord, planterar dem i våra hjärtan, tar hand om dem omsorgsfullt och vattnar dem så kommer de att växa till vackra gudomliga rosor och liljor och förvandla hela vårt hjärta till en väldoftande trädgård. När vi då reser oss om natten och ber kommer vi räknas som de rättfärdiga, som de som föredrog och valde Allahs kärlek framför sin egen komfort. Vi kommer bli välsignade i detta liv och nästa. Vi kommer då stå inför vår Herre på Domedagen med harmoni i bröstet och ett ansikte som lyser av ljus. Vi kommer mötas av Guds änglar, profeter och Awliyah med leenden och skratt. Lycka och glädje kommer för evigt vara vår.

Att utföra nattbönen är inte svårt och många jag talat med har redan efter första och andra natten berättat vilka omedelbara välsignelser de fått av att ha bett helhjärtat. Vissa har drömt, andra har sett saker och ting, ännu fler har gråtit som de aldrig gjort förut. Allt detta är för att natten är kärlekens tid och genom nattbönen har de förälskats i Allah och fått smaka på en så omtumlande kärlek att det skakat om hela deras existens.

Låt mig avsluta denna föreläsning med en duaa ur den kvinnliga mystikern Rabi’a al-Adawiyyahs liv. Rabi’a brukade sitta om natten ensam på taket av sitt hus under den bara himlen och be:

”O min Herre, stjärnorna tindrar och människornas ögon blundar, kungar har stängt sina portar och alla älskare är ensamma med sina älskade, och här är jag – ensam med Dig.”

O min Herre, om jag dyrkar Dig av fruktan för Helvetet, bränn mig däri. Och om jag dyrkar dig av hopp till Paradiset, uteslut mig därifrån. Men om jag dyrkar Dig för Din egen skull, av kärlek till Dig, så återhåll inte Din Eviga Skönhet från mig!”

(Rabi’a al-Adawiyyah)

Appendix: Hur man utför nattbönen

Detaljer för Nattbönen

Nattbönen består av allt som allt elva rakat. De åtta första rakats delar man upp i två rakats böner (exakt som morgonbönens två rakat), detta upprepas fyra gånger med intentionen att be Nattbönen. Efter att ha avslutat de åtta rakats, ha intentionen att be (Shafabönen) och be två rakat. I slutet ha intentionen att be (Witrbönen) och denna bön består av en rakat med speciella instruktioner. Det finns speciella regler och åkallelser för Nattbönen som kan hittas i tradition och åkallelse böckerna.

Regler för Nattbönen

Tiden för Nattbönen börjar efter midnatt och ju närmare dagsgryningen desto bättre. När du vaknar till Nattbönen börja med att befria dig själv från naturens kallelser, borsta tänderna, tvaga dig (wudhu) och använd gärna lite parfym.

Nattbönen består av 11 rakat som är enligt följande:

8 rakat (4 gånger 2 rakatsböner) Intentionen är Nattbönen (Salat al-Layl)
2 rakat, Intentionen är Shafabönen (Salat al-Shafa)
1 rakat, Intentionen är Witrbönen (Salat al-Witr)

De åtta första rakats bör delas upp i två rakats böner precis som morgonbönen och detta bör upprepas fyra gånger med en hälsningsfras efter varje två rakat. I första rakat recitera öppningssuran:

(Bismillah ar Rahman nir Rahim;
alhamadu lillahi Rab al alimin;
ar Rahman nir Rahim,’
Malike yom iddin,
‘ iyyaka nabudu wa iyyaka nastayeen,
ahede nassratal mustaqeem saratal lazina,’ anamta aleyhim,’ gharyil maqdhubeh alehim waladh dhuallin).

“1. I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn.
2. Äran tillhör Gud, världarnas Herre.
3. Den barmhärtige Förbarmaren.
4. Domedagens Herre.
5. Endast Dig tillber vi och endast Dig ber vi om hjälp.
6. Led oss Herre, och håll oss på den rätta vägen,
7. Den väg, där de som Du välsignat går;
Inte den väg, där de som är orsak till Din vrede går,
Inte heller den väg, där de som råkar vilse går.”
[Den Heliga Koranen 1:1-7]

Efter att ha reciterat “Ingressen” (al-Fatiha) kan den som gör bönen recitera vilken annan sura som denne önskar eller recitera “Den Rena Tron” (Surat al-Ikhlas) i alla 8 rakat:

(Bismillah ar Rahman nir Rahim,
qul ho wallahu ahad
Allahus samad,
lam yalid walam yulad,
walam ya kun lahu kufu one ahad),

“I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn
1. Säg: “Gud är EN.
2. Gud är evig och fullkomlig och behöver själv ingenting,
3. Han föder inte barn och har inte själv blivit född,
4. Och ingenting alls liknar Honom.”
[Den Heliga Koranen 112:1-4]

Andra rakat är som alla andra böner, Qunoot är frivilligt och om man väljer att genomföra det är det lagom med att tre gånger säga:

“Subhan Allahi”

“Prisad vare Gud”

Shafa bönen (Salat al-Shafa’)

Efter att ha avslutat åtta rakat av Nattbönen som det har beskrivits här ovan, gör intention för två rakat av Shafa bönen enligt följande:

I första rakat efter att ha reciterat “Ingressen” (al-Fatiha) så recitera “Människornas Herre” (an-Nas) enligt följande:

(Bismillah ar Rahman nir Rahim;
Qul auzu bi Rab bil nas,
Malik in nas ilahin nas,
Min sharril waswasil Khannas,
Allazi yo vis viso fi sudoorin nase,
Min al jinnate onenas)

“I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn
1. Säg: “Jag söker beskydd hos mänsklighetens Herre!
2. Folkens Kung!
3. Folkens Gud!
4. Från ondskan hos Satan som viskar och drar sig undan,43
5. Som viskar i människornas hjärtan,
6. Från djinnerna och människorna.”
[Den Heliga Koranen 114:1-6]

I andra rakat efter att ha reciterat “Ingressen” (al-Fatiha) så recitera “Gryningens Herre” (al-Falaq) enligt följande:

(Bismillah ar Rahman nir Rahim,
Qui a uzu bi Rab bil falaq;
min sharrin ma khalaq
wa min sharre ghasiqin eza waqab
wa min sharrin naffasate fil uqad
wa min sharri ‘haseden idha hassad)

“I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn
1. Säg: “Jag söker beskydd hos gryningens Herre,
2. Från det onda i Hans skapelse,
3. Från nattens onda när mörkret breder ut sig,
4. Och från det onda hos dem som utövar fördärvlig svartkonst,
5. Och från det onda hos den som är avundsjuk när han avundas!”
[Den Heliga Koranen 113:1-5]

Witr bönen (Salat al-Witr)

Efter att ha avslutat Shafa bönens två rakat, gör intention för en rakats Witr bön enligt följande:

Efter att ha reciterat “Ingressen” (al-Fatiha) så recitera “Den Rena Tron” (al-Ikhlas) en gång eller så kan recitera “Den Rena Tron” (al-Ikhlas) tre gånger, “Gryningens Herre” (al-Falaq) en gång och “Människornas Herre” (an-Nas) en gång, detta efter att ha reciterat “Ingressen” (al-Fatiha). Efter att ha avslutat reciteringen av de de ovannämnda surorna res dina händer för Qunoot och recitera antingen vad du än önskar eller följande:

(Rabana atena fid dunia hasaneh wa fil akhre hasanah wa qena aza bin nar)

“Herre! Ge oss det goda i detta liv och det eviga livets goda och förskona oss från Eldens plåga!” [Den Heliga Koranen 2:201]

Eller recitera följande:

(Allahumma Kulle Waliyak al Hujjat ibnal Hasan Salawataka aleyhim wa ala abahe fi hazes saat wafi kulle saat walian wa hafiza wa qaiden wa nasera wa dalilan wa ayena hatta tuzkenahu arzaka toa wa tamatteahufiha tavila, be rahameteka ya ar hamar rahimin.)

“O Allah, var för din representant,
Hujjat ibn al-Hassan,
Dina välsignelser över honom och hans förfäder,
i denna stund och alla andra stunder
en försvarare och en beskyddare,
en ledare och en hjälpare,
en bekräftelse och ett öga,
tills Du gör att han lever på jorden,
i lydnad (till Dig),
och låter honom leva däri för en lång tid.”

Du kan även recitera följande:

(Rabana afrigh aleyna sabran wa sabbit iqdamana wa unsurna alal qomal kafiriin)

“Herre! Ge oss kraft att hålla stånd och gör oss stadiga på foten och låt oss segra över dessa förnekare av sanningen!”. [Den Heliga Koranen 2:250]

Det är rekommenderat att när man befinner sig i Qunoot så ska man försöka gråta och fälla tårar eftersom man bör tänka på sina tidigare synder och överträdelser, Gud den Allsmäktige, Domens Dag samt Helvetets eld. Enligt Islamiska traditioner accepterar Gud den Allsmäktige ens åkallelser om man ber för 40 troende. Därför, i Qunoot är det rekommenderat att be Gud om förlåtelse för åtminstone 40 troende (detta inkluderar dina föräldrar, släktingar, grannar, kollegor, ulema, Martyrer etc) enligt följande sätt:

(Allahumma ghfir)

Oh Gud! Förlåt____ (Nämn personens namn och upprepa denna procedur för alla 40 personer). Det har rapporterats att Den Heliga Profeten(S) brukade be Gud om förlåtelse 70 gånger. Därför, medan du fortfarande håller din vänstra hand i Qunoot och en radband i högra hand recitera följande 70 gånger:

(Astagh.frullahi rabi wa atubo elahe)

“Oh Gud! Förlåt mig och acceptera min ånger”. Den Heliga Profeten(S) brukade recitera följande mening 70 gånger:

(Haza maqamal aize beka minan nar)

“Detta är positionen för en som söker tillflykt hos dig från elden.”

Det har rapporterats att Imam al-Sajjad(A) brukade söka Guds förlåtelse 300 gånger genom att recitera följande mening:

(Al afoo)

“(Oh Gud!) Förlåt!

Således medan du fortfarande håller din vänsterhand i Qunoot, gråtande och fäller tårar av ånger och skam för tidigare synder med radbandet i din högra hand, recitera den ovannämnda meningen 300 gånger. Efter att ha slutfört det, recitera följande åkallelse endast en gång:

(Rubbe naqhfirli warhamni watoubli innaka antal tawwabul ghafoor urrahim.)

“Oh Gud! Förlåt mig, var god mot mig och acceptera mitt ånger. Sannerligen är du den som accepterar ånger, förlåtaren och den mest Barmhärtige.”

Sammanfattning:

1- 8 rakat (4×2 rakat) Nafilah Salaat al-Layl
* 1:a rakat Surat al-Hamd, Sura al-Ikhlas
* 2:a rakat Surat al-Hamd, Surat al-Kafiroon
2- 2 rakat Salat al-Shaf’a
* 1:a rakat Surat al-Hamd, Surat an-Nas
* 2:a rakat Surat al-Hamd, Surat al-Falaq
3- 1 rakat Salat al-Witr
* Surat al-Hamd, Surat al-Ikhlas x 3, Surat al-Falaq, Surat an-Nas
* Qunoot
a) Bismillahir rahmaanir raheem
La illah ila Allah al-haleem al-kareem.
La illaha ila Allah al-’aliyo al-’adheem.
Subhanallah rabal-samaa al-sab’a,
wa rab al-ardeen al-sab’a,
wama fihena wama baynahona wama fawqahona wama tahtahona,
rab al-’arsh al-’adheem.
Asalamu a’la al-anbiya jamee’an.
Alhamdulillah rab al-a’lameen.
Allahuma sali ‘ala Muhammad
wa alihi al-Tahereen.

b) Astaghfirullah rabbi wa atoobo ilaih x 70
c) Å Allah, Förlåt ______ x 40+ ”Å Allah förlåt alla troende män och kvinnor”
d) Detta är positionen för en som söker tillflykt hos dig från elden x 7
e) Astaghfriullah x 300 ”Min herre förlåt mig och förskona dig över mig och vänd dig mot mig. Sannerligen är du den ständigt återvändande den nådigrike”.

Surah Al-Kafiroon (109)
Bismi Allahi alrrahmani alrraheemi
1. Qul ya ayyuha alkafiroona
2. La aAAbudu ma taAAbudoona
3. Wala antum AAabidoona ma aAAbudu
4. Wala ana AAabidun ma AAabadtum
5. Wala antum AAabidoona ma aAAbudu
6. Lakum deenukum waliya deeni

Surah Al-Falaq (113)
Bismi Allahi alrrahmani alrraheemi
1. Qul aAAoothu birabbi alfalaqi
2. Min sharri ma khalaqa
3. Wamin sharri ghasiqin itha waqaba
4. Wamin sharri alnnaffathati fee alAAuqadi
5. Wamin sharri hasidin itha hasada

Surah An-Nas (114)
Bismi Allahi alrrahmani alrraheemi
1. Qul aAAoothu birabbi alnnasi
2. Maliki alnnasi
3. Ilahi alnnasi
4. Min sharri alwaswasi alkhannasi
5. Allathee yuwaswisu fee sudoori alnnasi
6. Mina aljinnati waalnnasi

Bismillahir rahmaanir raheem

La illah ila Allah al-haleem al-kareem.
La illaha ila Allah al-’aliyo al-’adheem.
Subhanallah rabal-samaa al-sab’a,
wa rab al-ardeen al-sab’a,
wama fihena wama baynahona wama fawqahona wama tahtahona,
rab al-’arsh al-’adheem.
Asalamu a’la al-anbiya jamee’an.
Alhamdulillah rab al-a’lameen.
Allahuma sali ‘ala Muhammad
wa alihi al-Tahereen.

Online föreläsning på Paltalk 21 augusti 2009.

• Ladda ner: 2009.08.21.paltalk-manaden.ramadhan.karlek.for.allah-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Detta är kärlek: att flyga mot en hemlig himmel
att få hundra slöjor att falla varje ögonblick
Till en början: att ge upp livet
Till slut: att ta ett steg utan fötter
att betrakta denna värld som osynlig
och att förkasta vad som verkar vara jaget

O hjärta, sade jag, vilken gåva det varit
att träda in i denna cirkeln av älskare
att se bortom själva seendet
att nå och känna inom bröstet

(The Divani Shamsi Tabriz, XIII)

Vi lever i en värld där alla talar om kärlek. Det verkar inte råda något tvivel bland jordens alla invånare att det högsta och ädlaste syftet en människa kan uppnå är kärlek. Det är av kärlek som Allah skapade allting. Det är kärlek som sätter hela universum i rörelse, från de pyttesmå atomerna till de enorma galaxerna. Och det är kärlek som får människan att vakna upp och röra på sig. Men vem den älskade är som man riktar hela sitt hjärtas kärlek mot har stor betydelse för huruvida man når Paradis eller Helvete. En av filosofierna med månaden Ramadhan är just att skaka om människan och ge henne en smak av den andliga sötma som väntar älskarna i Allahs väg. Således strävar denna föreläsning efter att ta upp de etablerade falska formerna av kärlek som finns i mångas sinnen. Efter de falska formerna av kärlek identifierats kommer de sättas i kontrast med sann kärlek som är evigt varaktig. Hoppet är då att denna heliga månad kan utnyttjas för att uppnå den sanna eviga kärleken som revolutionerar hela en människas liv.

Hedonism grunden till falsk kärlek

Imam Khomeini(RA) brukade säga att det finns två versioner av islam: den sanna rena Islam som Profet Mohammad(S) kom med och så en sekulär svag förfalskad version av islam kallad amerikansk islam. Vad gäller kärlek är uppdelningen densamma. Det finns en sann gudomlig kärlek som för människan mot perfektionens horisont, mer om denna senare. Det finns också diverse falska och förgiftande skepnader av kärlek: Hollywood kärlek, Bollywood kärlek, MTV kärlek och dess likar.
Samlingsnamnet för dem är materialistisk kärlek. Denna materialistiska kärleken har också blivit synonymt med den västerländska och framförallt amerikanska kulturen som försökt påtvingas, ofta framgångsrikt, på den österländska mer andliga kulturen. Den materialistiska kärleken grundar sig i hedonismen, en filosofi som västvärlden byggt upp hela sin civilisation på. Och vad går hedonismen ut på då? Kort och gott sätter hedonismen alla njutningar som målet för människans strävanden. Dvs. meningen med livet är att uppleva maximal njutning. En hedonist är alltså i enklare termer en livsnjutare.

Propaganda: Falsk kärlek

Edward Bernays, systerson till den kända psykologen Sigmund Freud, i sin bok ”Propaganda” ställer frågan vem det är egentligen som styr våra smaker, våra tankesätt, våra åsikter? Vem är det som får oss att välja olika klädstilar eller skor, att titta på olika program, att äta på olika restauranger, se på vissa filmer, att rösta på vissa partier? Han kallar det för ”den osynliga regeringen” som drar oss åt ett visst håll utan att vi är medvetna om det. Och vem eller vad är ”den osynliga regeringen”? Propaganda.

Varför har de flesta världen över, inklusive muslimer, speciellt i relationen mellan man och hustru, en felaktig föreställning av var kärlek är? Helt enkelt för att den västerländska makteliten och dess lakejer världen över har satt enorma resurser på att propagera att kärlek är inget annat än Hollywood kärlek och maximal individuell njutning. Och varför propageras detta? För att det håller massorna i schack. Låt mig förklara hur:

Som barn blir man bombade med information genom TV, film, musik, tidningar, böcker, planscher etc om diverse idoler som är ikoner för materialistisk kärlek. Små tjejer börjar se upp till Hanna Montana, Britney Spears och Beyoncé. Små killar som vill vara radikala, revolutionära och stå ut från mängden kanske dras mot hiphop som även den infekterats med materialism. Idolerna blir töntar som 50 cent, Snoop Doggy Dogg, Lil Bow Wow och andra pajaser som gått bort från rappens själ och blivit slavar till materialism. Texterna har börjat handla om knark, bilar, pengar och prostitution snarare revolution, rättvisa, jämlikhet och andra nobla ideal som rappen grundades på.

Som ungdom hypnotiseras man av så mycket kärlek och sex att man börjar se dem som en och samma sak. Man börjar skapa en fantasibild om en dröm prins eller prinsessa som man ska upptäcka världen och sig själv med och offra allting för. Man ser på filmer som Pearl Harbour, Titanic eller t.o.m actionfilmer som Transformers, X-Men Origins: Wolverine, Independence Day där hela livet tycks gå ut på att vara med sin partner. Målet blir kvinnan eller mannen snarare än Allah. Man går ut i krig men längtar hem, man gör uppoffringar för att vara fri att älska sin partner. Istället för att frun ska uppmuntra mannen att offra sig i högre ideal håller hon fast vid honom, är allmänt svag och klagande, önskar ha honom i sin famn osv och på så vis gör honom svag och mesig.

Som vuxen gifter man sig sen. I 20 år har ens ideal och mål formats av propagandan om en materialistisk kärlek. Vad tror ni är konsekvensen av det? Misslyckade äktenskap, problem, käppar i hjulen och generell kaos. Man motiverar inte varandra att nå högre andliga sanningar utan som bäst är man en trevlig kulturell muslim som visserligen ber och fastar och kanske har ett par korrekta politiska ståndpunkter, men gör inte mycket mer än så. Man är nöjd med sitt liv och sin kvinna vid sin sida. Skulle mannen eller kvinnan få för sig att göra något större än så kommer den andre hojta till och försvaga en snarare än uppmuntra och stärka en.

Man motiverar alltså inte varandra att komma närmare Allah och det är det största tecknet på att man infekterats av en materialistisk kärlek. Man vet inte ens vad meningen med livet är för man har matats med det hedonistiska tankesättet ända sedan man hade blöja på sig.

Innan du ens föddes har fienden tänkt ut en plan hur han ska kunna kontrollera dig om 20 år. Med hjälp av en hel industri med film, musik, litteratur, mat och godis har du formats så du inte ska känna till högre ideal än din egoistiska njutning och komfort. Och skulle du komma att lära känna dessa högre ideal har ditt ego mättats så mycket av nöjesindustrin att du inte orkar röra på dig och nöjer dig med att vara likgiltig. Och skulle du vara stark nog att krossa kedjorna som håller fast dina händer och fötter och hela din själ för att börja röra på dig kommer du helt plötsligt märka att allt i din omgivning är som minor, hinder och murar som försöker stoppa din väg. Ja även om du skulle vara vaken och röra på dig märker du att din fru eller man, dina föräldrar, dina syskon, dina släktingar, dina vänner, dina kolleger, ja alla i din gemenskap är fastkedjade i samma mentala andliga fängelse du en gång var och de kommer hålla dig tillbaka.

En gång kom muslimerna hem från ett av krigen. Profeten(S) sade till dem, ”Välkomna hem! Ni har nu återvänt från lilla Jihad (Jihad al-Asghar), men ni måste vinna den stora Jihad (Jihad al-Akbar) också”. Vilket jihad är det frågade muslimerna?
”Jihad mot ert ego” svarade Profeten(S).

Och sannerligen är detta ett stort Jihad. Att först och främst bli medveten om att man faktiskt blivit nerfläckad av materialistisk kärlek, att sedan vara stark nog att rena sig från dessa fläckar, att sedan röra på sig mot en sann kärlek och att slutligen dra med hela sin omgivning mot detta illuminerande mål.

Vad är sann kärlek?

Vilket för oss till nästa del av föreläsningen; vad är sann kärlek egentligen?

Vi har hittills beskrivit en materialistisk, egoistisk, djurisk kärlek vars effekter stärker ens personliga komfort, bekvämlighet och fröjd. Den kan inte egentligen kallas kärlek utan termer som ”lust”, ”frestelse”, ”känslor”, ”begär” och liknande passar bättre. Sann kärlek är då motsatsen, dvs. en gudomlig kärlek som gör individen till en sann människa och för henne närmare perfektion. Mullah Sadra beskriver sann kärlek så här:

عشق را عين وجود و وجود را عين عشق و هر دو را عين حُسن و جمال بدان.
”Kärlek är desamma som existens och existens är desamma som kärlek och båda två är desamma som skönhet.”

Han beskriver även sann kärlek så här:

«العشق مغناطيس يجذب الرواح الطيف إلي المحاسن الشريفه»
”Kärlek är en magnet som drar rena själar mot vackra egenskaper.”

Vad försöker Mullah Sadra egentligen säga? Han säger att om sann kärlek, inte begär, lust, materialism och egoistisk kärlek men sann kärlek, om sann kärlek träder in i människans själ så blir själen likt en magnet som dras mot vackra egenskaper och attraheras mot den gudomliga tröskeln. I andra ord blir hon alltså förälskad i Allah och låter Allah kärlek ta över och reformera hela hennes väsen. Denna reform och inre revolution omformar den djuriska människan till den gudomliga människan, till vad Koranen kallar ”KhalifatAllah” – Guds kalif och ställföreträdare – och det är först då som hon uppfyllt meningen med sin existens.

Ayatollah Muhsen Araki i ”The Reality of Gnosis” sann kärlek såhär:

Kärlekens verklighet är inget annat än förintelsen och upplösningen av det individuella jaget i det heliga väsendet av den Upphöjda Sanningen genom att förlora sig själv totalt i ens kärlek till Honom.

(The Reality of Gnosis, Ayatollah Muhsen Araki)

Rumi beskriver kärlekens verklighet på följande poetiska vis:

Denna flöjtens gråt är inte vind men eld.
Må han förgås som inte brinner av den. (Rumi)

Och Hafez likaså säger:

Det finns ingen plats för motsatser i hjärtats eremithydda.
Endast när demonen har gått stiger ängeln in. (Hafez)

Sann kärlek är alltså en drivkraft som får människan att röra på sig mot perfektion och fulländning. Det är en stege som sökaren kan stiga upp mot Gud med och förintas i Honom. Sann kärlek är styrkan som krossar människans inre kedjor, befriar hennes själ från den materialistiska kroppen och reformerar henne till sin Älskades bild. Ayatollah Muhsen Araki skriver vidare att den här möjligheten som människan har att älska och bli som den Älskade är en väldigt speciell egenskap som endast människan har, ingen annan varelse besitter den – inte ens änglarna.

Vad säger Koranen om kärlek?

Den heliga Koranen likaså urskiljer den falska materialistiska så kallade kärleken från sann gudomlig kärlek i klara ordalag:

[2:165] وَمِنَ النَّاسِ مَن يَتَّخِذُ مِن دُونِ اللّهِ أَندَاداً يُحِبُّونَهُمْ كَحُبِّ اللّهِ وَالَّذِينَ آمَنُواْ أَشَدُّ حُبًّا لِّلّهِ
[2:165] Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Guds sida och ägnar dem en sådan kärlek som [bör] ägnas Gud. Men de troendes kärlek till Gud är starkare…

Och ytterligare en tänkvärd vers:

[9:24] قُلْ إِن كَانَ آبَاؤُكُمْ وَأَبْنَآؤُكُمْ وَإِخْوَانُكُمْ وَأَزْوَاجُكُمْ وَعَشِيرَتُكُمْ وَأَمْوَالٌ اقْتَرَفْتُمُوهَا وَتِجَارَةٌ تَخْشَوْنَ كَسَادَهَا وَمَسَاكِنُ تَرْضَوْنَهَا أَحَبَّ إِلَيْكُم مِّنَ اللّهِ وَرَسُولِهِ وَجِهَادٍ فِي سَبِيلِهِ فَتَرَبَّصُواْ حَتَّى يَأْتِيَ اللّهُ بِأَمْرِهِ وَاللّهُ لاَ يَهْدِي الْقَوْمَ الْفَاسِقِينَ
[9:24] Säg: “Om era fäder och era söner och era bröder och era hustrur och er släkt och de ting som ni förvärvar och de varor för vilka ni oroar er att de skall förbli osålda och era ombonade hem – [om allt detta] står ert hjärta närmare än Gud och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta då till dess Gud ger Sin vilja till känna; Gud vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad.”

Vi måste vara ärliga mot oss själva kära syskon. När vi väljer att sitta kvar framför Facebook, TV:n eller filmen vid bönedags har vi valt något annat framför Allahs vilja. I det ögonblicket har vi satt något vid sidan av Allah som vi tillägnar en kärlek som endast Allah förtjänar. När vår hustru, mor, syster eller väninna vill förbättra sin Hijab och vi skäms för vad våra vänner och kolleger ska säga, i det ögonblicket har vi vänt oss mot människornas tillfredsställelse före Allahs tillfredsställelse. När vår man, far, bror eller vän vill jobba i Islams väg och reformera den islamiska nationen – en av de största formerna av Jihad – och vi sätter käppar i hjulen för dem av egoistiska skäl för de inte kommer hinna lägga lika mycket tid och energi på oss, i den sekunden har vi valt vår egen kärlek framför Allahs kärlek.

Låt oss se på oss själva syskon, rannsaka våra hjärtan – var står vi egentligen? Den Heliga Koranen säger:

[2:200] فَإِذَا قَضَيْتُم مَّنَاسِكَكُمْ فَاذْكُرُواْ اللّهَ كَذِكْرِكُمْ آبَاءكُمْ أَوْ أَشَدَّ ذِكْرًا
[2:200] Och när ni har fullgjort de [föreskrivna] riterna, minns då Gud liksom ni minns era fäder, ja, minns Honom med djupare, innerligare känsla…

Känner vi verkligen en sån intensiv bubblande kärlek inom oss? Om inte borde vi verkligen ta en seriös funderare över vårt tillstånd och vad som kommer hända oss.

Vi måste motivera varandra att röra oss mot Allahs tröskel. Så fort en av oss börjar röra på sig och vi puttar ner honom eller henne trillar vi själva också. Vad vi än gör i denna värld reflekteras i nästa värld. Om vi håller hand och kämpar här så kommer vi likaså gå hand i hand till Paradiset inshaAllah, men om vi sätter fällben på varandra så kommer vi snubbla på bron som leder till Paradiset och trilla huvudstupa rakt in i det oumbärliga infernot av Allahs vrede, må Allah rädda oss alla!!

Hur uppnår man sann kärlek?

Men hur uppnår man sann kärlek då? Vi måste vara medvetna om att sann kärlek inte kan uppnås förutom genom blod, svett och tårar. Genom ansträngning och möda. Den Heliga Koranen säger:

[3:92] لَن تَنَالُواْ الْبِرَّ حَتَّى تُنفِقُواْ مِمَّا تُحِبُّونَ وَمَا تُنفِقُواْ مِن شَيْءٍ فَإِنَّ اللّهَ بِهِ عَلِيمٌ
[3:92] [TROENDE!] Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] älskar; Gud har full kännedom om vad ni ger

Den som väljer Allahs skapelse framför sig själv för Allahs skull kommer Allah på Domedagen att välja ut bland hela skapelsen. Den Heliga Koranen säger vidare:

[3:31] قُلْ إِن كُنتُمْ تُحِبُّونَ اللّهَ فَاتَّبِعُونِي يُحْبِبْكُمُ اللّهُ وَيَغْفِرْ لَكُمْ ذُنُوبَكُمْ وَاللّهُ غَفُورٌ رَّحِيمٌ
[3:31] Säg [Muhammad]: “Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Allah i Sin obegränsade nåd skickade Profet Mohammad(S) som vägvisaren till sann kärlek, vilket är den ultimata kärleken. Genom att gå i hans fotspår når vi oceanen av gudomlig kärlek där vi likt droppar kan drunkna i Allahs närvaro. Men kolla på muslimer idag. Vem av oss anstränger sig verkligen för att leva upp till sin förebild? När du pratar med en broder, ”Varför bär du inte ett ordentligt islamiskt skägg?” Svarar han, ”Det är inte obligatoriskt”. Först och främst är detta ett totalt felaktigt påstående. Skägg anses obligatoriskt av samtliga Ulema. Men låt säga att det inte skulle vara obligatoriskt – hade Profeten(S) skägg? Kolla på vartenda målning och bild som illustrerar någon av dom 12 ofelbara Imamerna(A) – har någon av dessa bilder gestaltat Imamen(A) slätrakad? Varför vill man då inte se ut som de man älskar? Varför föredrar jag min frus, mors, systers eller kollegas tycke framför vad Allah och Hans Profet(S) älskade? I slutändan ljuger jag bara för mig själv – jag är inte en älskare av Allah utan jag gör vad som är bekvämt för mig själv.

Därför säger den Heliga Koranen:

[9:108] لَّمَسْجِدٌ أُسِّسَ عَلَى التَّقْوَى مِنْ أَوَّلِ يَوْمٍ أَحَقُّ أَن تَقُومَ فِيهِ فِيهِ رِجَالٌ يُحِبُّونَ أَن يَتَطَهَّرُواْ وَاللّهُ يُحِبُّ الْمُطَّهِّرِينَ
[9:108] …En moské som, från den dag då bygget tog sin början, som [enda] syfte haft att leda [människorna] till sann gudsfruktan, är sannerligen långt mera värd att du där förrättar bön; i den [samlas] män som älskar att rena sig, och Gud älskar dem som strävar efter renhet.

De som reformerar sig själva och revolutionerar sina liv och kämpar för att den islamiska nationen inte ska gå under – dessa är de som förtjänar och kommer få Allahs kärlek. De är orubbliga i sin tro. De är berg av tålamod. De är pålar av stabilitet. Jordbävningar lugnar sig vid deras fötter. Lejon tystnar vid deras vrål. Därför säger Imam Ali(A):

”Om jag skulle krossa näsan på en sann troende och lägga hela världens rikedomar framför hans fötter för att han skulle sluta älska mig skulle han inte göra det!” (Imam Ali(A))

Umm Wahab: En sann älskarinna av Allah

Det finns gott om exempel bland Profeterna(A), Imamerna(A), Awliyah(A) och deras följeslagare på vilken intensiv kärlek för Allah de hade. Särskilt händelsen vid Karbala är varje uppoffring en saga i sig att berätta om och om igen och inspireras av. Låt mig återberätta en av dessa som ligger mig personligen nära hjärtat och berör mig extremt mycket. På väg mot Karbala stötte Imam Hosseins(A) armé på en kristen familj. Sonen hade precis gift sig och var på väg hem med sin fru och mor. Men en pratstund med Imam Hossein(A) förändrade den unge mannen totalt som sade till sin familj att han tänker bege sig tillsammans med Imam Hossein. Mamman sa, ”Jag följer också med!”. Frun sa, ”Jag följer också med”. Och de begav sig. När Ashura dagen kom och den ungdomen fick tillstånd av Imam Hossein(A) att bege sig ut på krigsfältet gick han till sin mor. De står mitt emot varandra och tittar på varandra i tystnad. Plötsligt gråter mamman ut, ”Vad gör du här? Varför står du här och stirrar på mig?!”
- ”Vad ska jag annars göra?” frågar sonen.
- ”Profetens(S) barnbarn är ensam och du står här? Vad gör du här? Gå och kämpa! Jag är rädd att mina moderliga instinkter och känslor påverkar mig så jag gör dig svag. Gå fort!”

Kolla vilken kvinna syskon! Våra mödrar, systrar och fruar måste se upp och bli som denna kvinna. När vi vill röra oss i Allahs väg ska dom stödja och uppmuntra oss, inte göra oss svaga! Vilken kvinna! En av de personer som självaste Imam Mahdi(AJ) hälsar på i en Ziyara där han hälsar på Karbalas martyrer är just den här kvinnan där han säger: ”Frid vare med Umm Wahab!”
Vem är den här kvinnan egentligen?!
Hennes son gick ut på krigsfältet. På vägen läste han en dikt om och om igen vars innebörd var, ”Jag själv är galen och förälskad i Hossein, men min mor är ännu galnare i Hossein!”
Modern står och tittar på. Den fega fienden dödade honom och kapade av huvudet på honom framför hans moders ögon. Fienden som såg att modern tittar på plockade upp huvudet och kasta det framför hennes fötter och sade, ”Varsågod! Här har du något att leka med!”
Modern lyfte upp sin sons huvud. Hon putsade av gruset och kysste sin son. Hon sade: ”Min son, jag är nöjd med dig!” Sen sprang hon mot mördaren som höll på att återvända till sitt läger och skrek, ”Något jag har gett i Guds väg vill jag inte ha tillbaka!” och så kastade hon sin sons huvud i ryggen på fienden så han trillade ner och dog på plats.

SobhanAllah syskon!! La hawla wa la quatta illa billah (det finns ingen makt eller styrka utom genom Allah). Detta är kärlek för Allahs skull. Detta är en älskare i Allahs väg. Detta är ett familjeband där familjemedlemmarna motiverar varandra att komma närmare Allah. SobhanAllah hur mycket vi har kvar att lära oss!

Månaden Ramadhan och sann kärlek

Nu når vi vår sista punkt. Hur kan vi utnyttja månaden Ramadhan för att uppnå sann kärlek? Månaden Ramadhan när sannerligen en enorm möjlighet för oss att börja ett nytt kapitel i våra liv. I Profetens(S) predikan i slutet av månaden Sha’ban beskrev han att i den här månaden begränsas demonernas makt, förlåtelse regnar över muslimerna, läsning av en Koranvers är jämlikt läsning av hela Koranen under övriga månader, under en Allsmaktens natt är dyrkan värd 1000 månader mer, dvs. 83 år, dvs. en livstid. Det innebär att under månaden Ramadhan kan man få motivationen att förändra hela sitt liv och nå höjder som man annars hade fått kämpa tusen gånger mer för att uppnå.

Rumi beskriver det hela underbart på följande sätt:

Älskarnas vårtid har kommmit
så denna lerkruka må bli en trädgård
Himlens tillkännagivande har kommit
så själens fågel må flyga stigandes
Havet fylls av pärlor
Saltbägaren blir söt som Kawthar
Stenen blir en rubin i gruvan
Kroppen blir fullständigt själen
(Rumi)

De flesta av oss är kunnigare än att begränsa månaden Ramadhan till endast kroppens hunger och törst. Vi fastar och anstränger oss att uppföra oss bättre. Vi besöker familjer och vänner på iftar. Vi gör fler böner, vi läser mer Koran, vi förbättrar vår Hijab, vi slutar lyssna på musik, vi kollar inte på alla scener i filmer och TV, och framför allt väljer vi Allahs välbehag och kärlek framför våra magar. Det är enormt. Jag är inte medveten om någon annan religion där även de mest svaga, sekulära och passiva trosanhängarna gör en sådan stor och lång uppoffring som muslimerna gör under månaden Ramadhan. Faktum är att en gnista av kärlek tänds i de flestas hjärtan. Man kan se hur det lyser om de fastande och hur de liksom vår smaka på sötman av Allahs kärlek och blir smått förälskade.

Därför säger Profeten(S):

”Den som håller sin mage tum höjer sitt tänkande till den högsta nivån och således stärker sin reflektion.” (Profeten(S))

Vissa blir förälskade på allvar och har underbara mystiska och andliga tillstånd, även här i Sverige, som gör att de ser och hör saker och ting som andra inte gör. Om detta säger Profeten(S):

”Håll era magar hungriga och törstiga, och vänj era kroppar vid svårigheter så kanske era hjärtan får chansen att se Allahs härlighet.” (Profeten(S))

Vi alla utnyttjar alltså redan månaden Ramadhan för att uppnå sann kärlek och majoriteten av oss får i alla fall en smakbit. Men det är efter Eid som effekten sakta dör ut. Vad jag då vill ha sagt är att utnyttja månaden Ramadhan som ni gör för att uppnå sann kärlek men låt inte revolutionen slockna efter Eid. Låt revolutionen börja. Låt vågen växa till en tsunami. Låt brisen bli en storm. Låt larven bli en vacker flygande fjäril. Om inte så har ni inte tagit vara på månaden Ramadhan och då har alla mödor runnit ut i sanden.

Avslutning

Som sista ord skulle jag vilja säga att uppnå något värdefullt är relativt enkelt men att bevara det är tämligen svårt. Att bli förälskad i Allah är lätt, konsten ligger i att förbli förälskad i Allah. Kärlekens lagar säger att det är en dödssynd att rikta bort blicken och uppmärksamheten ens en sekund från den Älskade. Men när den älskade är Allah, hur kan man ens vilja se på något annat? Rumi säger,

”Jag svär, sen jag såg Ditt ansikte är hela världen en bluff och fantasi!” (Rumi)

Låt oss inleda den heliga månaden Ramadhan med en fast beslutsamhet att befria oss själva från all temporär materialistisk kärlek och alla djuriska lustar och istället berusas av Allah eviga kärlek som kommer få oss att lysa på Domedagen som den Heliga Koranen säger:

[57:12] يَوْمَ تَرَى الْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ يَسْعَى نُورُهُم بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَبِأَيْمَانِهِم بُشْرَاكُمُ الْيَوْمَ جَنَّاتٌ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا ذَلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ
[57:12] [Återbetalningen skall ske] den Dag då du får se de troende männen och kvinnorna [skynda fram] och ljuset [av deras tro och deras goda handlingar] skall lysa framför dem och till höger om dem [och hör] det glada budskapet [som riktas till dem:] “I dag står lustgårdar, vattnade av bäckar, beredda att ta emot er och där skall ni förbli till evig tid! Detta är den stora, den lysande segern!”

Click here to view the embedded video.

Ping: DN12345, SvD, GP, AB

Edward Bernays i sin bok “Propaganda” ställer frågan vem det är egentligen som styr våra smaker, våra tankesätt, våra åsikter? Vem är det som får oss att välja olika klädstilar eller skor, att titta på olika program, att äta på olika restauranger, se på vissa filmer, att rösta på vissa partier? Han kallar det för “den osynliga regeringen” som drar oss åt ett visst håll utan att vi är medvetna om det. Och vem eller vad är “den osynliga regeringen”?

Propaganda.

Bernays, själv Freuds brorson och en mästare inom propaganda, lägger fram diverse metoder för framgångsrik propaganda i sin bok som man kan skriva otaliga blogg inlägg om inom olika ämnen.

Men ett särskilt ämne har varit på mina tankar länge och det är propagandan om kärlek.

Varför har dagens muslimer en så flummig syn på vad kärlek är? Det kräks ut så mycket dynga ur Hollywood, Bollywood, MTV och mode världen som infekterat våra sinnen att kärlek ska vara enligt filmerna. Kärlek är fina middagar, rosor, romantiska utflykter, gå hand i hand ner för gatan, längta hem under krig och svårigheter, inte skiljas åt – tja i stora drag att vara som blodiglar som sugit sig fast i varandra och vägrar skiljas åt.

Vi muslimer sitter passivt, gapar och sväljer allt utan att tugga och märker inte hur våra själas sakta men säkert förgiftas. Konsekvensen blir att våra relationer till våra partner förstörs. Kvinnorna blir svaga och ledsna över att deras män inte lever upp till stereotypen som en drömprins och klagar. Männen är svaga och vill tillmötesgå sina kvinnor så de renderas på nolltid till tofflor som böjer sig under sina kvinnors vilja.

Och detta slutar i att Jihad andan i den islamiska nationen dör ut.

I Islams begynnelse när Profeten(S) och hans följeslagare gick ut i Jihad var de borta veckor eller månader. Idag kan inte en man åka på en andlig resa över en weekend utan att hans kvinna ska klaga. Innan den islamiska revolutionen i Iran vägrade troende kvinnor sätta foten utanför huset eftersom chador (den svarta heltäckande kappan över slöjan) var förbjuden. Idag får en kvinna inte bära en korrekt hijab av sin make.

Sann kärlek är kärlek för Allahs skull. Syftet med ett heligt äktenskap är att man och kvinna förs närmare Allah och blir mer perfekta människor. Allt som kommer i vägen mellan individen och Allah ska undanröjas. Ett idealiskt giftermål grundar sig på denna principen: kärlek för Allahs skull och hat för Allahs skull.

Om exempelvis en man vill ut i Jihad (fysiskt eller andligt spelar ingen roll) men hans fötter skakar av osäkerhet ska hans fru stabilisera hans fötter med sitt stöd och visa att hennes kärlek till honom är för att han är hennes pris mot Paradiset i Allahs väg. Mannen ska finna mod och styrka hos sin kvinna så han är ett lejon på krigsfältet.

Jag stannar här då jag tänkte hålla en föreläsning om ämnet i samband med månaden Ramadhan (mer info kommer upp på Azan.se när tiden är inne) men håller frågan öppen för debatt då den är extremt viktig. Kommentarer från mian respekterade systrar särskilt är varmt välkomna.

Ping: AB1, AB2, DN, SvD1, SvD2