Islam är världens snabbast växande religion. Vissa fruktar dess dominans över hela Europa och hela världen. Vad är faktorerna bakom den ökade islamiseringen och varför all denna rädsla kring islam och muslimer?

Datum: 2 februari 2010 klockan 09.15

Ping: AB, GP, SvD, DN1, DN2

Ahh, äntligen försöker jag gräva mig upp. Jag trillade nämligen in i ett kaninhål som ledde till islamismens underland.

Allt började med en diskussion på al-Alam TV där två Salafi Sheikher var gästdebattörer och diskuterade Saudi Arabiens missbrukande av islam för deras egna orättfärdiga politik och agenda. Programmet fick mig genast att börja fundera på vad de egentliga skillnaderna mellan Salafism och Wahabism är. Jag googlade på det och trillade in på diverse forum där till synes vanliga lekmän som inte var pålästa hävdade sin subjektiva åsikt om saken som uppenbarligen var baserad på ett par lösa antaganden och hörsägner från höger och vänster.

Det lät inte riktigt tillförlitligt så jag slog upp termerna på Wikipedia istället: Salafism och Wahabism.

Nu vet jag att Wikipedia inte är världens mest autentiska uppslagsverk då vilken Petter eller Johan som helst kan vara där inne och fiffla. Men ändock duger den för generella definitioner och förklaringar och i sammanhanget fann jag det ändå intressant att se vad även icke muslimer har att säga om saken. Det kändes mer objektivt på något sätt.

Hur som helst läste jag igenom artiklarna. Den huvudsakliga skillnaden mellan Salafism och Wahabism förklaras till största del i följande citat:

The term Salafism is often used interchangeably with ”Wahhabism”. Adherents usually reject this term because it is considered derogatory and because they believe that Muhammad ibn Abd-al-Wahhab did not establish a new school of thought nor self-describe themselves as such. Nonetheless, modern-day Salafis do regard Muhammad ibn Abd-al-Wahhab as a great Islamic scholar, a fact that is confirmed by their close adherence to his doctrinal teachings. Typically, adherents of Salafi movements describe themselves as Muwahidoon, Ahl al-Hadith, or Ahl at-Tawheed

På 1800 talet uppstod alltså en serie panislamiska rörelser som önskade återgå till islams ursprung, bland dessa fanns Mohammad ibn Abdul Wahhab som jag klickade vidare till. De personer som till stor grad ser upp till och sympatiserar med hans rörelse kom att bli kallade av opponenter som Wahabier (Dvs. efterföljare av Abdul Wahhab). Själva vidhåller de dock att de följer ”Salaf” (De första generationerna av Profetens(S) följeslagare), därav termen ”Salafi”.

Mohammad ibn Abdul Wahab återupplivade ibn Taymiyyahs lärdomar och det fick mig att klicka vidare till biografin om Ibn Taymiyyah. Det visade sig att denna person tog starkt avstånd från många koncept som accepterats av det muslimska samfundet i århundraden. Sunni Ulema tog avstånd från honom och han dog med ett fåtal lärjungar. Något sekel senare var han okänd för de flesta. Det var först i och med Abdul Wahabs maktkamp som ibn Taymiyyah kom på tapeten igen.
Jag fann i texten att bl.a. den välkände Sunni kommentatören till Koranen ibn Kathir har varit en student till ibn Taymiyyah, så jag klickade vidare och läste om ibn Kathir. Abdul Wahab hade ett nära band med Muhammad ibn Saud, den första höken i Saud familjen, som jag läste vidare om. Abdul Wahab slöt en pakt med honom där Abdul Wahab stod för den odisputabla religionen medan Muhammad ibn Saud stod för politiken. I deras brist på respekt för övriga åsikter gick de så långt att de 1801 och 1802 intog Karbala och Najaf, massakrerade Shia (som de ansåg vara polyteister) och förstörde Imam Hosseins(A) och Imam Alis(A) helgedomar:

Wahabis have also committed controversial and violent actions against Muslims who the Wahabis believed to be non-Muslims. In 1801 and 1802, the Saudi Wahhabis under Abdul Aziz ibn Muhammad ibn Saud attacked and captured the holy Shi’a cities of Karbala and Najaf in Iraq, massacred parts of the Shi’a population and destroyed the tombs of Husayn ibn Ali, the grandson of Muhammad, and Ali (Ali bin Abu Talib), the son-in-law of Muhammad. (see: Saudi sponsorship mentioned previously) In 1803 and 1804 the Saudis captured Mecca and Medina and destroyed historical monuments and various holy Muslim sites and shrines, such as the shrine built over the tomb of Fatimah, the daughter of Muhammad, and even intended to destroy the grave of Muhammad himself as idolatrous.[

Jag fortsatte min digitala vandring i det islamiska underlandet och läste vidare om andra samtida islamister och politiska reformatorer. Jag började med Jamal al-Din Afghani, därefter hans student Muhammad Abduh, som påstods ha gått med i Frimurarna (så jag passade även på att läsa om Freemasons) samt Sayyid Qutb.

Sayyid Qutb började som en sekulär reformator på 1930 talet och slutade som en radikal islamist på 1950- och 1960 talet. Hans vistelser i det Egyptiska fängelset och vittnandet av de övergrepp som pågick där lär ha varit en påverkande faktor i hans omvändelse. Jag passar på att klistra in ett par allvarliga citat från honom som jag ändock fann rätt komiska:

the American girl is well acquainted with her body’s seductive capacity. She knows it lies in the face, and in expressive eyes, and thirsty lips. She knows seductiveness lies in the round breasts, the full buttocks, and in the shapely thighs, sleek legs — and she shows all this and does not hide it.

Jazz is his preferred music, and it is created by Negroes to satisfy their love of noise and to whet their sexual desires…

Should I travel to America, and become flimsy, and ordinary, … Is there other than Islam that I should be steadfast to in its character and hold on to its instructions, in this life amidst deviant chaos, and the endless means of satisfying animalistic desires, pleasures, and awful sins?

Sayyid Qutbs berättelse påminde faktiskt ganska mycket om vår egen svenske Mohamed Omar, som låg och glassade som en stjärna på den svenska kulturelitens himmel fram till invasionen av Gaza 2009 då han föll till marken och återuppstod som en radikal muslim.

Sayyid Qutb hade en bror vid namn Muhammad Qutb som flyttade till Saudi Arabien och spred sin broders lära där. Det intressanta här är att Muhammad Qutb hade en lärjunge och efterföljare vid namn Ayman Zawahiri, som blev medlem i egyptiska Islamic Jihad. Det intressanta ligger i att Ayman Zawahiri senare blev en av de ledande medlemmarna i al-Qaeda och mentor till självaste Usama bin Laden! Av det kan man förstå att al-Qaedas verksamhet till viss nivå direkt eller indirekt lär ha påverkats av Sayyid Qutbs ideologi.

Så för att återvända till min ursprungliga fråga, ”Vad är skillnaden mellan Wahabismen och Salafismen” verkar svaret att det är två termer för samma sak inte riktigt gestalta hela sanningen. I dagsläget verkar det finnas en politisk splittring bland ibn Taymiyyahs och Abdul Wahabs sympatisörer. En inriktning följer Saudi Arabiens agenda och är trogen Abdul Wahabs pakt med ibn Saud medan en annan inriktning tar avstånd från Saudi Arabien och praktiserar en så kallad salafisk jihadism (ännu en Wikipedia term jag läste vidare på). Det klaraste exemplet på salafisk jihadism är ju återigen bin Laden, själv saudier, men som har seriösa konflikter med det Saudiska kungaväldet. Gästdebattörerna, varav en var Sheikh Omar Bakri på al-Alam TV verkade båda vara förespråkare som hade anknytningar med den salafiska jihadismen.

För att dra paralleller till Salafismens/Wahabismens motsatta pol, Shiismen, finns en liknande politisk splittring. Inom Shia finns det ett politiskt synsätt som förespråkar att man ska invänta Imam Mahdis(AJ) återkomst och förbehålla sig relativt politiskt passiv till dess medan den andra förespråkar revolution och intellektuellt jihad för att sprida Islams ideal. Ett välkänt namn som associeras med den Shiitiska jihad rörelsen är Imam Khomeini som i och med den islamiska revolutionen i Iran 1979 kraftigt försvagade tron på politisk passivitet inom Shia Islam, en agenda som inte har så många anhängare idag.

Slutsatsen jag dragit av nattens efterforskningar är: Salafism och Wahabism är två termer för samma sak, där Wahabism har blivit mer ett skällsord från opponenter. Detta kanske kan jämföras med Shia och Rafidha där ordet Rafidha används som skällsord av opponenter. De själva föredrar att kalla sig endast muslimer dock. Enligt Mohammed M. Hafez kännetecknas Salafister/Wahabister av följande fem egenskaper:

* immense emphasis on the concept of tawhid (unity of God);
* God’s sovereignty (hakimiyyat Allah) which defines right and wrong, good and evil, and which supersedes human reasoning is applicable in all places on earth and at all times, and makes unnecessary and unIslamic other ideologies such as liberalism or humanism;
* the rejection of all innovation (Bid‘ah) to Islam;
* the permissibility and necessity of takfir (the declaring of a Muslim to be outside the creed, so that they must either repent or face execution);
* and on the centrality of jihad against infidel regimes.

Det finns dock en politisk splittring som delar upp Wahabister/Salafister i två läger, de som går till godo för Saudi Arabiens politik och de som tar avstånd från den.

Phew. Allt började med en liten debatt på TV och här sitter jag 3 timmar senare, varav 2 har gått till att spinna vidare på Wikipedia och 1 timme till att skriva ner all research. Men Gud vad härligt, en riktig skön känsla att ha en nyfikenhet som driver en vidare att efterforska och ta reda på saker och ting som är mer eller mindre främmande och att få hoppa från tråd till tråd för att till slut hitta ett omfattande sammanflätat nätverk! Internet är en riktig välsignelse och en sån otrolig informationskälla. Genom den är det inte längre någon skillnad på regeringar och medborgare. Vem som helst kan utnyttja internet för att sprida och finna information, vilket måste vara en ren mardröm för makthavarna (inte undra på att Rockerfeller vill censurera internet). Förvisso finns det en risk med det fria informationsflödet också, nämligen att en hel del missinformation och ren felaktighet sprids också, vilket lägger krav på sökaren att analysera och vara källkritisk. Men det är bara en intellektuell utmaning som gör det hela så mycket roligare! Länge leve Internet!

Nu borde jag definitivt gå och lägga mig (något jag hade intalat mig själv att göra redan för 3 timmar sen innan jag trillade in i kaninhålet som ledde till allt det här)!