Föreläsning på PalTalk 8 juli 2011.

• Ladda ner: 2011.07.03-paltalk-haqqiqah.forenandet.med.sanningen-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Tänk dig att du tämjt ditt nafs inom ramarna av Sharia. Tänk dig att du sedan följt vägen av moralisk förfining förbi djurens stadium till vägkorsningen mellan mänskliga och himmelska attribut. Du befinner dig nu i Sanningens närvaro. Vad som händer härifrån och bortom är något som inte kan förstås med intellektet utan måste upplevas med det mottagliga hjärtat. Men genom Koranverser, hadither och visioner av Urefa kan vi få en beskrivning av vilka tillstånd som väntar. Att kontemplera över dessa ger åtminstone två effekter: dels inser man hur avlägsen man är den andliga klimax som Islam har i åtanke för människan och dels blir man motiverad att försöka nå längre på den andliga resan. Därav har vi valt att ta upp detta ämne under dagens föreläsning som ett smakprov och en varningsklocka att börja röra på sig.

Profet Musa(A) och Allah

Låt oss inleda med att analysera en berättelse i den Heliga Koranen som är mycket märklig.

I Surah A’raf berättas det att Profet Musa(A) en gång gjorde duaa att få se Allah:

وَلَمَّا جَاءَ مُوسَىٰ لِمِيقَاتِنَا وَكَلَّمَهُ رَبُّهُ قَالَ رَبِّ أَرِنِي أَنظُرْ إِلَيْكَ ۚ ١٤٣
[7:143] Och när Moses kom till det möte Vi hade utsatt och hans Herre talade till honom, sade han: “Herre, visa Dig för mig, så att jag får se Dig!”

Vad är detta för duaa som Profet Musa(A) gjorde? I Ljuset inom mig har Imam Khomeini en intressant kommentar till denna vers. Han säger att uppenbarligen kan inte en stor och framstående Profet som Musa(A) be om det omöjligt. Allah har ingen kropp så Han ska kunna ses med det fysiska ögat. Alltså var Profet Musas(A) önskan något annat.

Vad svarade Allah?

قَالَ لَن تَرَانِي وَلَـٰكِنِ انظُرْ إِلَى الْجَبَلِ فَإِنِ اسْتَقَرَّ مَكَانَهُ فَسَوْفَ تَرَانِي ۚ
[7:143] [Gud] sade: “Du kan inte se Mig; men se på berget – om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig.”

Vad menas med berget här? Betyder det Sinai berg? Betydde det att den härlighet som inte kunde avslöjas till Moses(A), kunde avslöjas till detta berg? Om några andra personer varit närvarande vid Sinai berget på den tiden, kunde de också se uppenbarelsen av Allahs(SWT) härlighet? Meningen ”Fäst blicken vid berget” innebär ett löfte. Allah(SWT) sade: ”Du kan inte se mig. Men fäst blicken vid berget. Om det står still på sin plats, kommer du att få se Mig” (surah al-A’raf 7:143). Det är möjligt att berget här kunde ha betytt de rester av egoism som fortfarande fanns kvar i Moses(A).

Så vad händer sen? Den Heliga Koranen avslutar berättelsen med följande ord:

فَلَمَّا تَجَلَّىٰ رَبُّهُ لِلْجَبَلِ جَعَلَهُ دَكًّا وَخَرَّ مُوسَىٰ صَعِقًا ۚ فَلَمَّا أَفَاقَ قَالَ سُبْحَانَكَ تُبْتُ إِلَيْكَ وَأَنَا أَوَّلُ الْمُؤْمِنِينَ ﴿
[7:143] Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög och Moses föll medvetslös till marken. Men när han kom till sina sinnen sade han: “Stor är Du i Din härlighet! Jag vänder tillbaka till Dig i djup ånger och jag är den förste att tro på Dig.”

Alltså som ett resultat av uppenbarelsen av härligheten krossades berget. Om berget är en symbolik för spår av egoism som Imam Khomeini nämnde innebär det att efter manifestationen på berget försvann alla spår av egoism ur Musas(A) hjärta. ”Och Moses(A) föll ner medvetslös.” Vissa Korantolkare säger att Profet Musa(A) t.o.m dog och fick återupplivas för han inte tålde denna manifestation.

Detta är vägkorsningen mellan det mänskliga och det himmelska som jag nämnde i inledningen. Imam Khomeini säger att innebörden av denna vers är att Profet Musa(A) hade nått stadiet för utplånandet av sina mänskliga attribut.

För oss är detta bara en berättelse. Men för Profet Musa(A) var det en upplevelse. Han föll medvetslös fysisk pga. en andlig metafysisk upplevelse. När vi hör det här påverkar de oss inte mer än att vi blir smått imponerade men när Profet Musa(A) såg det här svimmade han. Orsaken är att våra hjärtan är svarta, avskärmade och belastade med synder, egoism och världslighet. Därför är detta bara en historia för oss, men om vi hade ett hjärta lika mottagligt som Hamams som dog när Imam Ali(A) berättade om Mottaqin är det inte klart vilka effekter denna berättelse skulle ha på oss.

Den Gudomliga Viljan

Att nå stadiet av att lämna de mänskliga attributen och anamma de gudomliga attributen innebär i praktiken att ge upp den personliga viljan som jobbar för överlevnaden av egoismen för att handla fullständigt enligt den gudomliga viljan.

Därför kallas detta stadium för fana’ eller fana’ fi Allah; dvs. utplånandet av ens Nafs i Allah. Rumi förklarar detta stadium väldigt vackert i form av en liknelse med en död kropp i havet. En person som uppnått fana’ är som en död kropp i havet som saknar någon rörelse från sig själv och styrs fullständigt av havets vågor. En vanlig människa som du och jag med en egen vilja å andra sidan plaskar och rör sig fritt oavsett och vilket håll vågorna vill ta henne.

Frivilliga böner

I Usul al-Kafi finns det en hadith al-qudsi rapporterat där Allah säger:

“När tjänaren närmar sig Mig genom sina frivilliga handlingar (nawafil) älskar Jag honom och när Jag älskar honom blir Jag hans öron som han hör med, och Jag blir hans ögon som han ser med, och Jag blir hans tunga som han talar med och Jag blir hans hand som han tar med.”

(Usulul Kafi vol. 4, s.53, “Boken om tro och otro’, kap. “Den som skadar muslimerna och skymfar dem”, hadith 7)

Uppenbarligen är kvalitén på dessa nawafil och extra böner av en helt annan dimension än den som du och jag erbjuder Allah. Vi har problem och svårigheter i våra obligatoriska böner och drar inte ordentlig nytta från dem; om inte våra obligatoriska böner förändrar och förbättrar våra liv, hur ska våra frivilliga böner då göra det?

Extra böner ger bäst effekt när den är som ett komplement och tillägg till den obligatoriska bönen. Hursomhelst talas det i denna hadith om att de som verkligen närmar sig Allah med sina frivilliga böner och handlingar blir älskade av Allah till sådana grader att Han blir deras ögon, öron, tunga och händer.

I en hadith säger Imam Ali(A), “Jag är Allahs öga och Hans sannfärdiga tunga och Hans hand”. Detta betyder Gud förbjude inte att Imam Ali(A) är en inkarnation av Allah upphöjd vare Han. Nej vad som syftas är just den här hadithen. När Allah ser genom dig innebär det att du slutar se dig själv och se skapelsen istället. När skapelsen är i behov tvekar du inte att offra dig för du ser inte dig själv.

Att din hand styrs av Allah innebär att endast kheir och godhet kommer ur din hand. Du äter inte haram med en sådan hand utan ger halal till andra att äta. Du lyfter inte fjärrkontrollen och tittar på en dålig film utan du lyfter istället en lärorik bok och läser om det som för dig närmare din kärlek. Du skadar ingen med din hand utan du bygger upp och förbättrar.

Denna hadith beskriver samma tillstånd som Rumi liknar vid en död kropp i vattnet.

Allt är Allahs tecken

Imam Ali(A) säger i en hadith, “Det finns ingenting utan att jag ser Allah i det, framför det och bredvid det.”

En vars ögon ser genom Allah ser också Allahs tecken i allt. Varför? För att hela skapelsen är egentligen ett tecken för Skaparen. När en sådan person ser en vacker kvinna tittar han inte på henne med begär och lust, tvärtom säger han sobhanAllah vilken vacker Skapare jag har som skänkt en droppe av Sin skönhet till en bit lera.

I Ljuset inom mig liknar Allamah Tabatabai detta vid det röda trafikljuset. Vi har blivit intränade att det röda trafikljuset symboliserar fara, därför stannar vi vid rött. Det är alltså vad rödheten symboliserar som är av vikt hos oss och inte trafikljuset i sig.

På liknande sätt om vi reflekterar över skapelsen inser vi att de är tecken för Skaparen. Vi fastnar då inte vid det ytliga, vid själva skapelsens form utan i den ser vi enbart Allahs tecken. Det innebär att egentligen är vi alla Ayatollor, vi alla är tecken för Allah och den Heliga Koranen säger:

فَتَبَارَكَ اللَّـهُ أَحْسَنُ الْخَالِقِينَ
[23:14] …Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!

Därför får en muslim inte skada skapelsen, eller svära åt skapelsen, en muslim får inte baktala eller förtala en annan människa, varför? För alla dessa är Allahs tecken. När du skadar skapelsen har du trampat på ett av Allahs tecken. När du svär och talar illa om en annan har du svurit och talat illa om Allahs tecken.

Skapelsen lyder dig

När man läser om hur Profeterna(A) eller Imamerna(A) gjorde mirakel förundras man ibland. I Khaybar-kriget lyfte Imam Ali(A) på Khaybars port med en hand och höll den som en sköld när han stormade fortet. Han kastade sedan porten åt sidan. En källa rapporterar att 40 män tillsammans sedan försökte lyfta samma port utan att lyckas en annan källa rapporterar så mycket som 70 män. Ha i åtanke att Imam Ali(A) är samma man som vanligtvis åt två brödskivor om dagen; alltså inga anabola, träningsdrycker eller annat.

Så hur kommer det sig?

Ja om Imam Ali(A) är Allahs hand är det väl inte särskilt märkligt. Imam Ali(A) själv säger att han lyfte porten genom sin Herres styrka och inte genom sin mänskliga styrka. Desamma gäller alla andra mirakel. När en människa når så högt att hans ord blir Allahs ord och hans vilja blir Allahs vilja ja då kan människan säga till något att vara och det blir genom Allahs tillåtelse. En Hadith Qudsi berättar att till dessa sorters människor kommer Allah att skicka ett brev till i Paradiset där Han säger till dem:

“Jag är Skaparen som säger till något Var! och det blir. Nu ger Jag er samma förmåga så säg ni till något Var! och det kommer att bli!”.

Hur förenas man med Sanningen?

Om vi ska binda ihop tråden och de tre föreläsningarna så bör vi besvara frågan: Hur förenas man med Sanningen?

Ett svar i en enda mening på denna fråga är:

Lev sannfärdigt i alla aspekter av ditt liv!

En person frågade Ayatollah Jawad Amuli eller Misbah Yazdi, “Varför drömmer jag inga sanna drömmar?”

Och fick svaret: “Du lever hela din vardag i en lögn, hur förväntar du dig då att din sömn ska vara sann?!”

Och det är verkligen så. Att leva sannfärdigt betyder att vara sann och ärlig mot sitt samvete. Du vet själv av vilken anledning du ber: är det för att bli av med den för att kunna göra annat? Du vet själv av vilken anledning du väljer en viss färg eller ett visst mönster på din hijab: är det kanske för att du ska känna dig en smula finare och attraktivare framför andra? Du vet själv varför du inte gör alla olika sorters mustahabat, varför du inte ber några extra böner, duaa, Koran osv: är det av lathet?

Ja ni förstår nog vad jag menar med att leva sannfärdigt. Det är inte något som är lätt då majoriteten av denna kamp förs inom en själv där ingen ser eller hör förutom Allah. Därför kallas denna kamp även för Jihad al-Akbar, den största kampen.

Avslutning

إِلَهِي فَلَكَ أَسْأَلُ وَ إِلَيْكَ أَبْتَهِلُ وَ أَرْغَبُ وَ أَسْأَلُكَ أَنْ تُصَلِّيَ عَلَى مُحَمَّدٍ وَ آلِ مُحَمَّدٍ
Min Herre, jag ber Dig och ber till Dig i ärlighet, jag begär och önskar att DU visar Ditt favör mot Mohammad och hans familj,

وَ أَنْ تَجْعَلَنِي مِمَّنْ يُدِيمُ ذِكْرَكَ وَ لا يَنْقُضُ عَهْدَكَ وَ لا يَغْفُلُ عَنْ شُكْرِكَ وَ لا يَسْتَخِفُّ بِأَمْرِكَ
gör mig till en av dem som alltid minns Dig och aldrig kränker löftet som de gav Dig, som inte misslyckas med att visa Dig sin tacksamhet och inte tar löst på Dina kommandon.

إِلَهِي وَ أَلْحِقْنِي بِنُورِ عِزِّكَ الْأَبْهَجِ فَأَكُونَ لَكَ عَارِفا وَ عَنْ سِوَاكَ مُنْحَرِفا وَ مِنْكَ خَائِفا مُرَاقِبا يَا ذَا الْجَلالِ وَ الْإِكْرَامِ
Min Herre, låt mig fästas vid Ljuset av Din Majestätiska Ära, så att jag lär känna endast Dig, blir borta från andra (innerligt), och får ett hjärta som fruktar Dig och ett öga som är vaksamt mot Dig.

وَ صَلَّى اللَّهُ عَلَى مُحَمَّدٍ رَسُولِهِ وَ آلِهِ الطَّاهِرِينَ

Må Allahs välsignelser och fred vara över Mohammad och de bland hans familj som är rena.

(Munajat Sha’baniyah)

Online föreläsning på Paltalk 21 maj 2010.

• Ladda ner: 2010.05.21.paltalk-slojan.mellan.mig.och.gud-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

I Surah Hidjr (15:29) står det beskrivet att när Allah skapade människan tog Han en bit lera, formade den och därefter blåste in en del av Sin själ som gav människan liv:

[15:29]  فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُواْ لَهُ سَاجِدِينَ
[15:29] och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!”

Vad menas med en del av Gud själ? Har Gud en själ? Självklart inte. Gud är obegränsad, Han är absolut. Varför säger då Koranen att Allah blåste in en del av Sin själ i människan? Varför tillskrivs själen som en del av Allah? Låt mig kontra med en motfråga. Bor Gud på ett visst ställe? Har Han ett hus där vi kan säga i detta huset finns Gud men inte utanför? Självklart inte. Gud är obegränsad, Han är absolut.

[2:115]  وَلِلّهِ الْمَشْرِقُ وَالْمَغْرِبُ فَأَيْنَمَا تُوَلُّواْ فَثَمَّ وَجْهُ اللّهِ إِنَّ اللّهَ وَاسِعٌ عَلِيمٌ
[2:115] Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er [finner ni] Guds ansikte. Gud når överallt och Han vet allt.

Men om Gud inte är begränsad till en viss plats varför kallas Kabah för “BaytAllah” – Guds hus? Gud har ju inget hus! Allah fanns innan jorden och Kabah, Han skapade jorden och på jorden byggdes Kabah – så hur kan Kabah kallas “Guds hus”? Imam Mohammad Baqir(A) besvarar frågan i en hadith (Al-Kulayni, Usul al-Kafi i, 134 “kitab al-tawhid,” “bab al-ruh,” hadith 4) där han säger att Gud har utvalt Kabah och tillskrivit den Sig Själv genom att kalla den ”Mitt Hus” (2:125, 22:26) på samma sätt har Han valt ut själen och tillskrivit den Sig Själv. Det är alltså för att betona värdet. Eftersom Kabah är så helig och har så stort värde kallas den för Guds Hus. På samma sätt är själen så helig och har så stort värde att den kallas för en del av Guds själ.

Så det är inte bokstavligt talat Guds själ som blåstes in i människan Gud är Skaparen medan en själ är ett skapat andlig metafysiskt objekt. Men någon närmare definition av vad det är har vi inte. Vi vet bara att den är så pass viktig och har så stort värde att Allah väljer att tillskriva den Sig Själv genom att säga att Han blåste in en del av Sin själ. 

[17:85]  وَيَسْأَلُونَكَ عَنِ الرُّوحِ قُلِ الرُّوحُ مِنْ أَمْرِ رَبِّي وَمَا أُوتِيتُم مِّن الْعِلْمِ إِلاَّ قَلِيلاً
[17:85] DE FRÅGAR dig om själen. Säg: “Själen hör till det som är min Herre förbehållet – av [all] kunskap har bara en obetydlig del fallit på er [lott].”

En slutsats vi i alla fall kan dra är att människans sanna jag ligger i hennes själ. Det är juvelen inom människan som bär på skapelsens mysterier. Det är själen som är människans portal till den andliga dimensionen. Det är genom själen som människan förs mot perfektion och drunknar i den Gudomliga Närvaron.

Skapelsen i slöjor

Men själen i sin tur har svepts in i lager efter lager av slöjor. Kanske för att skydda den, kanske för att dess makt kan bränna i sönder skapelsen om den hamnar i orena händer. Det yttersta lagret är våra fysiska kroppar begränsade till en materiella fysiska världen. I ”Ljuset inom mig” säger Imam Khomeini:

Enligt en tradition så finns det 70’000 slöjor av gudomligt ljus. Antalet mörka slöjor är också sagda att vara lika många. Vidare kommer slöjorna av gudomligt ljus efter alla slöjor. Vi har ännu inte kommit ut ur mörkrets slöjor, för att inte tala om ljusets slöjor. Vi irrar fortfarande omkring i de mörka slöjorna.

Mörka och ljusa slöjor

Ok så vi är insvepta i slöjor. I mystikens och irfans terminologi talas det ofta om mörka och ljusa slöjor. Vad är dessa för något? Om en slöja är något som avskärmar människan från Verkligheten, vad är då en mörk slöja? Och vad är en ljus slöja?

Man kan kort och gott säga att mörka slöjor är synder. Synder är mörker och de täcker människans hjärta med lager på lager av mörker som förhindrar henne att beskåda det gudomliga ljuset. Den Heliga Koranen säger:

[24:40]  أَوْ كَظُلُمَاتٍ فِي بَحْرٍ لُّجِّيٍّ يَغْشَاهُ مَوْجٌ مِّن فَوْقِهِ مَوْجٌ مِّن فَوْقِهِ سَحَابٌ ظُلُمَاتٌ بَعْضُهَا فَوْقَ بَعْضٍ إِذَا أَخْرَجَ يَدَهُ لَمْ يَكَدْ يَرَاهَا وَمَن لَّمْ يَجْعَلِ اللَّهُ لَهُ نُورًا فَمَا لَهُ مِن نُّورٍ
[24:40] [Vad de har gjort] kan också liknas vid det djupa mörkret i ett bottenlöst hav, ytterligare förmörkat av vågorna som svallar över varandra och molnmassorna ovanför; skikt på skikt av mörker [så tätt att den som] håller upp sin hand knappt kan se den. Nej, den [vars mörker] Gud inte lyser upp med [Sitt] ljus finner aldrig ljus!

Allt som Sharia har förbjudit är sådant som orsakar mörka fläckar i människans rena hjärta. Likaså orsakar också moraliska synder mörker i förblindar människan. Varje gång en människa bryter mot Sharia synder såsom att lyssna på haram, titta på haram eller tala haram så smutsas hennes hjärta ner och hennes vision täcks av mörka slöjor. Det är verkligen synd att människan slösar bort sina öron, sina ögon och sin tunga på så världsliga och meningslösa ting som dessutom orsakar henne mörker. Dessa tre verktyg som kan få henne att nå enorma höjder i närhet till Allah genom att utnyttja dem till att lyssna på visdom, läsa visdom och tala visdom. Det är en skam att de missbrukas för egoistiska begär. Vissa klagar på att de aldrig ser några ljusa och vackra drömmar. Det är ju självklart att en som spenderar hela dagen på att titta på haram som är mörker även kommer få se mörker i sina drömmar. Vi har t.o.m hadither som säger att de som lyssnar på haram musik inte kommer få höra de underbara melodierna som finns i Paradiset. Hur ska ett öra som fördövats av Beyonce kunna höra änglarna? Hur ska ett öga som har svärtats av att titta så mycket på världslig sminkad glamour ála Brad Pitt och Angelina Jolie kunna beskåda sann skönhet som Imam Mahdi(AJ)? Hur ska en tunga som baktalat, ljugit, konspirerat och svurit kunna yttra ”Ashado an la illahe ill Allah wa ashado anna Mohammadan Rasol Allah” i graven inför Munkar och Nakeer?

Allt detta är mörker. Det är mörka slöjor som avskärmar människan från verkligheten och gör henne upptagen med Dunya och egot.

Men vad är då ljusa slöjor? Hur kan en slöja vara av ljus?

Ljusa slöjor är allt det som i sig själv är ljus och bra men som används i fel syfte och således blir en slöja. Exempelvis bönen. Va? Hur kan bönen vara en slöja?

En hadith säger att ”Bönen är ljus.” (Salat noor). Men om bönen missbrukas för att människan ska skryta om vilket helgon han är, ja då blir bönen en slöja. Den Heliga Koranen säger:

[107:4]  فَوَيْلٌ لِّلْمُصَلِّينَ
[107:5]  الَّذِينَ هُمْ عَن صَلَاتِهِمْ سَاهُونَ
[107:6]  الَّذِينَ هُمْ يُرَاؤُونَ
[107:7]  وَيَمْنَعُونَ الْمَاعُونَ
[107:4] Det skall gå dem illa som ber
[107:5] utan att deras hjärtan deltar i bönen,
[107:6] de som vill ses [och berömmas]
[107:7] men som vägrar [sin medmänniska] även den minsta hjälp!

Den största faktorn som förvandlar ett ljus till en ljus slöja är människans avsikt. Det är avsikten som avgör huruvida det jag gör är ett ljus som lyser upp min väg eller om det är ett ljus som förbländar mig och lämnar mig irrandes omkring i förvirring. Vi har hadither som säger att det finns vissa som läser den Heliga Koranen medan Koranen förbannar dem. Koranen i sig är ljus men när den missbrukas för att förhindra människan att se verkligheten och för människan bort från Sannningen ja då blir ens Koranläsande till en ljus slöja som täcker visionen. T.o.m martyrskap mina kära syskon, t.o.m martyrskap. En martyr är lovad paradiset och förlåtelse för sina synder men t.o.m en martyr som offrar sitt liv med fel avsikt i jihad har inte nått Sanningen. Därför har vi hadither som säger att Allah på Domedagen kommer säga till vissa martyrer, ”Du ville bli martyr för att folk skulle minnas dig som en modig man, du fick den belöningen på jorden men här kommer du straffas för ditt martyrskap var inte för Min skull.”

I ”Jihad al-Akbar”, som för övrigt är under översättning till svenska av Den Väntades Vänner, säger Imam Khomeini:

Ju mer koncept som samlas i ett mörkt orent hjärta ju större kommer mörkret vara. I en oren själ är kunskap en mörk slöja. Kunskap är den största slöjan (al-’ilm huwa al-hijab al-akbar). Således är synden av en korrupt lärd (alim) större och farligare för islam än alla andra synder. Kunskap är ljus men i ett svart korrumperat hjärta sprider den mörker. En kunskap, som skulle föra människan närmare Gud, men [som istället hamnar] i en världslig själ för henne på långt avstånd från den Allsmäktiges helgedom.

SobhanAllah vilka klockrena ord. Titta bara idag på vårt samfund. Folk utbildar sig och söker kunskap inte för kunskapens skull och för att nå en ökad insikt, medvetenhet och närhet till Allah utan för prestige, makt och pengar. När en kille ska fria till en tjej tittar inte familjen på hans tro och moral utan dom baserar sitt godkännande på antalet bokstäver i hans akademiska titel. Ju längre titel han har desto större är hans chans att få tjejen. Dom två enda korta titlarna som går hem hos alla familjer det är ”ingenjör” och doktor”. Är du en ingenjör, en doktor eller har en lång titel så har du garanterat en fru. Gud förbjude att han skulle vara en enkel student, en ärlig ödmjuk arbetare eller en självlärd vis fårherde, det finns ju ingen prestige, ingen makt och inga pengar i sånt. SobhanAllah. Det får mig att tänka på att en av tecknen för slutet av tiden är att folk inte söker kunskap för att lära sig utan för status och pengar.

Det är av samma anledning som vi kan läsa i exempelvis Sheikh Abbas Qummis ”Manazil al-Akhira” att Shayatin kommer attackera den döende i dödsögonblicket genom hans böcker. De kommer att hota den döende med att tända eld på hans böcker och erbjuder honom hans böcker på villkoret att han avsäger sig sin tro och tar avstånd från Allah. En person som då har kärlek till dunya och täcker på allt gott och all prestige som hans böcker och kunskap gett honom kommer sälja sin tro för böckernas skull och då som en kafer fastän han levt hela sitt liv som en troende. Detta är den värsta faran med slöjor, att de orsakar vårt fall vid dödsögonblicket.

Vägen till att dra undan slöjorna

Vad är då vägen till att dra undan slöjorna och få glimtar av Verkligheten?

Shaheed Ayatollah Mutaheri i boken ”Ljuset inom mig”, en för övrigt utmärkt bok som jag rekommenderar samtliga att beställa från dvvshop.se och läsa, skriver följande:

‘Urafa’ tror att verkligheterna och målsättningarna som underligger Shari’ah lagarna beror av det slag av stationer och stadier på människans uppstigning mot Gud och i processen av människans tillgång till den ultimata verkligheten.’Urafa tror att den mystiska aspekten av Shari’ah är Vägen, Tariqah, vars slut är Verkligheten (al-Haqiqah), det vill säga tawhid (i den mening det nämnts tidigare), som är ett steg anskaffad efter utplåningen av mystikerns (‘arif) jag och egoism. Följaktligen tror gnostiker tre saker: Shari’ah, Tariqah , och Haqiqah; att Shari’ah är medlet till, eller stommen av Tariqah, och Tariqah i sin tur är medlet till eller grundstommen av Haqiqahs kärna.

Vad innebär detta? Shaheed Mutaheri nämner 3 faser: Sharia, Tariqah och Haqqiqah.

Om en person fullständigt praktiserar och lever efter Sharia, dvs. den islamiska lagen, så har människan också dragit undan den mörka slöjorna som täcker honom. Mörka slöjor var ju synd som vi nämnde och synd är per definition det som går emot Sharia. Så en person som ber, fastar, betalar sin khums, har hijab, äter inte haram, tittar inte på haram, lyssnar inte på haram osv, han kort och gott gör allt som är halal och avstår från allt som är haram, ja en sådan person har avlägsnat de mörka slöjorna. Slutsatsen blir alltså att om man lever upp till Sharia så har man slitit itu mörkrets slöjor. Många stannar här. De går inte längre än så. De begränsar islam till de ytliga ritualerna och handlingarna. De tror att om de inte syndar och gör sina wajibt, plikter, obligatoriska böner etc, då har de levt upp till islams budskap. Men så är inte fallet. De har tagit startlinjen och gjort det till sin mållinje. Därför har de inte nått någonstans i den andliga resan. Därför har de fastnat i dogma och tomma ritualer utan ett sant själsligt liv. En sådan person är som en som nöjer sig med att äta apelsinskalet och kastar bort själva apelsinklyftorna.

Men det är först när man trätt igenom det ytliga skalet som man påbörjar den sanna resan mot Gud. Det är här man tar sitt första steg i Tariqah, den andliga vägen. Och det är under den andliga vägen som man avlägsnar de ljusa slöjorna. Avlägsnandet av ljusa slöjor är synonymt med moralisk reform och utrotning av egot. Denna kamp är avsevärt mycket svårare än att tillämpa Sharia. Vissa tycker att islam är så svårt och jobbigt, hur kan man liksom be 5 gånger om dagen säger en hundägare som rastar hunden minsta lika ofta eller en rökare som röker i tid och otid. Hur kan man gå upp mitt i natten och be i 5 minuter undrar en som festat hela fredagsnatten. Men Sharia är ingenting jämfört med Tariqah. Tariqah är förfining av människans personlighet, det är att förädla hennes karaktär. Tariqah innebär att sätta fyr på sitt hus, se hela ens jag brinna ner och njuta av varenda flammande låga som förvandlar de dåliga egenskaperna till aska. Det är en hård, lång och svår process som endast de uthärdliga klarar av. Tariqah innebär att ta en kolsten och förvandla den till diamant. Gudomlig alkemi i dess ultimata form. I Munajat Shabaniyyah, en duaa som lästes av alla våra Imamer(A), läser vi följande passage:

إِلَهِي هَبْ لِي كَمَالَ الانْقِطَاعِ إِلَيْكَ
وَ أَنِرْ أَبْصَارَ قُلُوبِنَا بِضِيَاءِ نَظَرِهَا إِلَيْكَ حَتَّى تَخْرِقَ أَبْصَارُ الْقُلُوبِ حُجُبَ النُّورِ فَتَصِلَ إِلَى مَعْدِنِ الْعَظَمَةِ وَ تَصِيرَ أَرْوَاحُنَا مُعَلَّقَةً بِعِزِّ قُدْسِكَ
Min Herre, bevilja mig komplett avskildhet från allt annat än Dig och total underkastelse inför Dig.
Upplys mina ögons hjärta med ljuset av att se på Dig till sådana grader att det tränger igenom ljusets slöjor och når Storhetens Källa, och låt min själ dränkas i äran av Din helighet.

SobhanAllah. Så vackert! Genom att praktisera Sharia, den islamiska lagen, så tömmer människan allt direkt mörker ur sitt liv. Efter att ha levt upp till Sharia och tämjt sitt ego att trivas med gränserna som Sharia har lagt ut så börjar människan känna den gudomliga sötman och längtan efter en intimare närhet. Med en längtan efter Gud, en enastående vilja och en skarp fokus börjar hon slita itu de ljusa slöjorna, en efter en. Drivkraften här är att människan förälskar sig i Gud, en helig kärlek baserat på vördnad och ovillkorlig uppoffring. Det finns inget jag längre. Inget jag tycker si, jag tycker så. Jag tycker inte att kvinnan måste ha slöja det viktigaste är att man är ren i hjärtat, jag tycker det är ok med musik så länge avsikten är god, jag förstår inte varför detta händer mig, varför låter Gud så många krig hända i världen etc etc. All den här tankeverksamheten upphör för förnuftet har gett vika åt kärleken. Det som Gud vill, det vill jag också. Om jag inte förstår så är det jag som är dum, jag litar på Honom, Han vet bäst och Han vill vårt bästa. Jag ifrågasätter inte, jag lyder, jag älskar. Varför? För det går inte att resonera med en galning. Det är hjärtats lag som gäller och hjärtat har likt Profet Ibrahim(A) villigt kastat sig i elden bara för att upptäcka att däri låg paradiset han sökt. Det är exakt som Rumi säger:

“Intellektet är maktlöst vid yttrandet om Kärlek. Endast kärleken är kapabel till att avslöja sanningen om Kärlek och att vara en Älskare. Våra profeters väg är vägen till Sanningen. Om du vill leva, dö i Kärlek; dö i Kärlek om du vill vara vid liv.”

I ett sådant tillstånd är de största svårigheterna som att dricka vatten för älskaren i Guds väg. Imam Ali(A) säger i Nahjul Balagha:

”Kunskapen som strömmar över dem och omringar dem innehåller absolut visshet (yaqin) och deras själar når den högsta nivån av övertygelse. De uthärdar enkelt var de bekväma anser hårt och outhärdligt. De älskar det som får de ignoranta att darra av fruktan.” (Khotba 147)

Personlig tawassul till Imam Mahdi(AJ)

Låt mig här dela med mig av en personlig insikt jag nådde i förra veckan som faktiskt var det som motiverade mig till den här föreläsningen. Jag satt på bönemattan och kände längtan. Jag började göra en tawassul till Imam Mahdi(AJ) och riktade mitt hjärtas ord mot honom. Jag sade saker som ni alla också säger i er kärlek och saknad, ”Åh min mästare jag saknar dig. Må Gud påskynda din återkomst. Må vi förberedas för den” osv.
Av ren förtvivlan grät jag ut, ”Åh min mästare! Snälla, vänd inte bort ditt ansikte från mig!”

Det slog mig då helt plötsligt, ”Vadå vänd inte bort DITT ansikte?

Det är ju knappast Imam som vänder bort sitt ansikte från oss, det är VI som vänder bort VÅRT ansikte FRÅN Imamen!”

Ayatollah Behjat kallar Imam Mahdi(AJ) för ”Ein Allah an-Nadhira”, Guds seende öga. En av hans studenter berättar att han ställde en fråga till Ayatollah Behjat och fick följande svar, ”Hur långt avstånd är det mellan mig och dig? Innan orden som lämnar mina läppar når ditt öra så har Imam Mahdi(AJ) hört dem.”

Det innebär alltså att genom Guds vilja så har Hans utvalde kalif på jorden, i vår tid Imam Mahdi(AJ), hela skapelsen under sin administration och har ett vakande öga på oss. Det är därför vi som inte ska tappa fokus och vända bort ansiktet, inte han!

I Duaa Nudbah läser vi:

اَيْنَ وَجْهُ اللهِ الَّذى اِلَيْهِ يَتَوَجَّهُ الاَْوْلِياءُ
Var är det gudomliga ansiktet som Allahs vänner vänder sitt ansikte mot?

Det är en så underbar mening, en av mina favorit meningar i hela Duaa Nudbah. Det är en sån delikat ordlek som verkligen stimulerar sinnet när man tänker på det. Ordagrant säger man, ”Var är Guds ansikte som Guds vänner vänder sig mot?” Det arabiska ordet som använts är ”Wajh Allah” för Guds ansikte och ”yatavadj” för att beskriva den riktade fokusen. Dvs. Awliyah fokuserar på Imam Mahdi(AJ). Alltså var är Imamen, var är Guds ansikte, ”eina WajhAllah”, som Awliyah vänder sina ansikten mot i fokus, ”yatavadjahol Awliyah”. Vad betyder det? Det betyder att de som är Guds vänner är de som vänder sina ansikten mot Imamen och konstant fokuserar på honom. Det är alltså vi som vänder BORT våra ansikten från Imamen och fokuserar oss på dunya istället. Istället för att vi ska be Imamen att titta på oss borde vi säga till oss själva att titta på Imamen! SobhanAllah!

Detta är vägen till att tränga igenom ljusets slöjor. Detta är vad som antyds i Munajat Shabaniyyah. Att vi fokuserar vår vision, att vi har konstant fokus och att vi vänder vårt ansikte mot Gud och Hans utvalde representant på jorden. Om vi gör det lyfts slöjorna och då inser vi hemligheten som inte går att beskriva, och när vi gör det blir vi fullkomligt dränkta och utplånade i Storhetens Källa. Jag slutar att vara. Det enda som finns kvar är Guds vilja ty min är utplånad. Jag finns inte längre. Det är ett tillstånd som Faridudin Attar beskriver på följande sätt:

”En mystiker vet utan kunskap, intuition eller information, utan begrundande, beskrivning eller uppenbarelse. Mystiker är inte dem själva. De existerar inte i sig själva. De rör sig när de blir rörda, pratar när orden kommer, ser när synen når deras ögon…”

Varför? Hur kommer det sig? I Nahjul Balagha förklarar Imam Ali(A) det hela i en enda mening:

”Han gjorde allt för Gud så Gud gjorde honom till Sin Egen.” (Khotba 87)

Avslutning

SobhanAllah syskon. Tänk er äran att Gud gör en till Sin egen! Tänk att gå från att vara enbart kropp till att bli helt själ. Tänk er att lyfta på slöjorna och fullständigt brinna bort i Guds makt. Att bli vågen som slutar att vara och blir en del av havet. SobhanAllah, finns det något vackrare än så? På vilken annan plats finner ni en sån fulländad kärlek? Det enda som behövs är att frigöra sig från alla materiella begränsningar och därefter lägga full fokus på Gud och konstant vända sitt hjärtas ansikte mot honom. Och i takt med att man reformeras och ens moral förfinas, i samma takt börjar slöjorna lyftas och glimtar från de osedda börjar uppenbara sig, glimtar som ger en obeskrivbar lycka som inga rikedomar i världen kan köpa sig till. Det kommer enbart genom ärlighet och uppoffring. Ett ögonblicks berusning som är värd en hel värld. Tänk er då att fullständigt drunkna i denna berusning och konstant uppleva Guds närvaro? SobhanAllah. Det är något som inte går att beskriva. För att citera Rumi: Om ett sådant tillstånd skulle beskrivas skulle själen slita sig från kroppen av längtan.

Vi kan nå dit. Det börjar med ett litet steg i Sharia och det slutar med en evighet i Haqqiqah. Är det inte värt det? Fundera över det!

Det är gryning. Jag har bett men jag känner en enorm skrivlust, det liksom kliar i fingrarna fastän jag redan sammanställt över två A4 på diverse forum och jag känner att jag behöver skriva av mig ytterligare innan jag återvänder till sömnen.

En tanke som slagit mig är: När skall man sluta att inte vara och börja att vara?

Låt mig redogöra för bakgrunden till denna tanke. Efter att jag hade tittat på de sista avsnitten av Death Note för ett par dagar sen var jag exalterad över genialiteten i animeserien. Jag kom på ett eget tillverkat ordspråk som du gärna får citera:

“Antingen är du ett geni eller så är du en konsument”.

OK ordspråket behöver finslipas lite men budskapet är där. I Death Note-fallet var jag konsumenten som sög i mig författarens genialitet. Jag öppnade upp alla porer i mitt väsen och absorberade varje ord som författaren hade skapat och lät honom således definiera och forma en viss vrå av min existens. Geniet i sin tur var författaren som lyckats producera Death Note, frukten av många års möda där han konsumerat andra geniers verk. Det är en sluten cirkel. För att bli ett geni måste du vara en konsument. Men för att vara en konsument behöver du ett geni att intellektuellt konsumera.

Vem kom först då, geniet eller konsumenten? Som ateist kan det vara en minst lika paradoxal fråga som hönan eller ägget. Som troende är svaret dock självklart. Gud är det absoluta geniet som omfattar all kunskap och visdom och vi är endast ett smakprov av Hans genialitet. Så den först människan måste ha varit en konsument till det som det gudomliga Geniet har komponerat. Och se, det är även något som den Heliga Koranen verkar konstatera i passagen om Adams(A) skapelse:

[2:31] Och Han gav Adam kunskap om alla tings namn;

Så för att återknyta till den inledande frågan: Skall man vara eller inte vara?

Ögonblicket man är, slutar man att inte vara. När jag inte är, är jag namnlös, identitetslös, null. Jag är som ett blankt papper eller som en tom bägare. Jag är fri från fördomar, förutfattade meningar och ståndpunkter. Jag befinner mig i ett idealiskt tillstånd för inlärning. Jag vandrar törstigt i den ideologiska öknen i jakten på det livets vatten och visdomens oas. Jag söker det som definierar mig. Det som får mig att bli. Men samtidigt får jag inte glömma: ögonblicket jag blir, slutar jag att inte vara. För då har jag fått ett namn, en identitet, ett värde. Jag har blivit ett skrivet papper och en fylld bägare. Jag är fast i fördomar, förutfattade meningar och ståndpunkter. Jag har delvis släckt törsten. Jag har blivit definierad, i alla fall till viss grad. I takt med att min definition ökas minskar mitt idealiska tillstånd för inlärning. Jag rör mig från konsumtion mot genialitet.

Men då jag blivit ett geni och producerat verk efter verk är det ofta en tidsfråga innan mina intellektuella resurser sinar. Jag töms på genialitet. Snart är det en tidsfråga innan jag känner mig tom och utbränd. Ögonblicket jag tappar originalitet och har inget kvar att ge börjar jag gå från genialiteten tillbaka till konsumtionen. Kanske kan följande vers ur den Heliga Koranen vara relevant i sammanhanget:

[2:156]…”Vi tillhör Gud och till Honom skall vi återvända”

Det är en sluten cirkel. Att vara eller inte vara?

Jag avslutar med att citera Shakespears “Hamlet“. Denna monolog utspelar sig i akt tre, scen ett som Hamlets första replik:

”Att vara eller icke vara – frågan betyder: är det modigast att tåla ett vidrigt ödes hugg och pilar, eller att ta till vapen mot ett hav av plågor och dräpa dem beslutsamt? Att få dö – att sova, inte mer, och tro att sömnen gör slut på hjärtats värk, de slag och stötar som köttet fått till sin arvedel – det vore ett slut, en nåd att stilla bedja om. Att dö, att sova, sova, kanske drömma – ja, det är stötestenen! Vilka drömmar ger dödens sömn när vi har kastat av oss allt jäkt, och kapat livets ankartross? Den tanken hejdar oss, och det är den som gör eländighetens liv så långt. Vem skulle tåla världens gisseldrag, tyrannens övergrepp, den stoltes fräckhet, fröaktad kärleks pina, lagens tröghet, ett hutlöst ämbetsvälde och de sparkar odågan ger den tåliga förtjänsten? – Vem tålde livet om han kunde göra sig kvitt allt detta med en dolk? Vem skulle dra på bördorna och stöna och svettas under livets ok, om inte vi fruktade för något efter döden, det oupptäckta landet från vars gräns ingen har återvänt? Det lamslår viljan, och hellre bär vi våra vanda plågor än flyr till andra som vi inte känner. Den inre rösten gör oss alla fega. Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över, och företag av högsta vikt och flykt kan falla platt och mista namnet handling. Se där! Ofelia, den fagra! – Nymf, inneslut min synd i dina böner!”

Lösningen på människans alla problem är kärleken till Gud, att förälskas i Gud och drivas av sin kärlek till Gud.

Datum: 8 mars 2010 klockan 08.42

• Ladda ner:

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

All pris och lov är till Allah, Universums Herre, och må Hans frid och välsignelser vara över Profeten och hans rena familj, och må Hans förbannelser vara över alla deras fiender ända till Domedagens uppståndelse.

Vi ska idag tala om en person som är älskad av miljarder världen över till sådana grader att det berättas att hans följeslagare brukade bråka över vattendropparna som föll från hans händer när han gjorde Wodho (tvagning inför bön). Vi ska prata om en man som revolutionerade ett helt samhälle och fick dem att ersätta 360 stengudar med en enda transcendent Gud. Vi ska prata om en människa som drog upp sig till klimaxet av perfektion och förverkligade den sanna innebörden av “insan al-kamil”, den perfekta människan. Vi ska prata om Profet Mohammad(S).

Men Profet Mohammad(S) är likt en strandlös ocean och hur mycket man än talar har man endast berört en liten aspekt av hans personlighet. Men denna föreläsning skall vi således belysa Profetens(S) andliga sida. Vi skall försöka få en inblick i Profetens(S) hjärta och den Irfan, den mystik, som fyllde honom och gav honom styrkan att göra det han gjorde utan att någonsin ens tänka på att ge upp.

Allt är Guds Namn

För att kunna denna inblick och bättre förstå vad som fyllde Profetens(S) hjärta måste vi först ta en titt på den himmelska (malakuti) dimensionen av skapelsen och allt som skapas. Det finns mycket skrivet om detta i böcker om filosofi och mystik men jag har valt att sammanfatta det hela baserat på sektionen av Imam Khumayni(A) i Light Within Me. Även om denna sammanfattning kan kännas något tung och djup är den verkligen värd att fundera över och kommer att hjälpa oss en hel del i att begripa vilken rank Profeten(S) egentligen hade!

Han säger att hela världen är Guds namn. Och vad innebär det? Eller ännu precisare; vad är ett namn så man kan kalla skapelsen för Guds namn?

Ett namn är tecknet eller symbolen för ett ting. Exempelvis: stjärnan på himlen som lyser över oss alla på dagen kallas ”solen”. ”Solen” är alltså en symbol eller en referens till det objektet. Själva ordet, dvs. ”solen” är inte samma sak som dess mening. Därför ser man att i arabiskan kallas den stjärnan för ”shams” och i persiskan kallas den ”khurshid”. Detta är ord som människor har lagt som en symbol eller en referens till den stora stjärnan som lyser på dagen.
På samma sätt; att allting är Guds namn innebär helt enkelt att hela skapelsen, allt som skapats, är ett tecken, en symbol, en referens till Skaparen.

Vidare bör det nämnas att eftersom Guds existens är obegränsad har Han också alla sublima attribut och goda egenskaper, ty om Han skulle ha saknat någon egenskap skulle Han ju vara begränsad och det är inte förenligt med Guds väsen. Och eftersom Han har obegränsat med sublima goda egenskaper kan Han inte kallas med endast ett namn då detta inte skulle belysa alla Hans aspekter och sidor. På så vis har Han flera gudomliga namn (isma al-husna), som Koranen säger: kalla Honom för Allah eller den Nåderike men meningen är ändå samma Gud.

Det mäktigaste namnet

Men vissa gudomliga namn kallas ”det mäktigaste namnet” (ism al-adham), vilka är då dessa?

Då Gud är källan till allt som skapats och Gud till fullo har alla goda egenskaper betyder det att allt som skapats får egenskaper som Gud har, men inte i samma mängd utan betydligt mindre.
Exempelvis är två välkända namn på arabiska för Gud ”den Nåderike” (ar-Rahman) och ”den Barmhärtige” (ar-Rahim). Båda dessa namn har ”nåd” (rahma) som rot. När Gud skapade modern placerade Han en enorm mängd kärlek och nåd i henne som hon skulle bära för sitt barn. Egenskaper som kärlek och nåd är egenskaper som en moder delar med Gud men till en längre nivå än den Gud har. Därför säger en Hadith al-Qudsi att Guds kärlek till Sin tjänare är starkare än moderns kärlek till sitt barn. Det intressanta är också att det arabiska ordet för ”livmoder” är ”rahm” som tydligt visar denna koppling!

Tillbaka till frågan: vad är ”det mäktigaste namnet” (ism al-adham)?

Medan vanliga skapade ting till viss nivå – beroende på deras kapacitet och natur – är givna egenskaper som de delar med Gud, är ism al-adham namnet, symbolen och referensen till något som mer eller mindre har alla goda och upphöjda egenskaper till den största möjliga nivån.
En liknelse kan dras med saft. Har du i några droppar saft i vatten finns en svag nivå av smak och färg men det är först när du blandar i ordentligt saft som vattnet ser och smakar gott. På samma sätt har en vanlig skapelse “några droppar”, en liten portion av Guds namn och egenskaper i sig, medan den skapelse som kallas “det mäktigaste namnet” (ism al-adham) har de flesta gudomliga egenskaperna och namnen till största nivå på bästa sätt koncentrerat i.

Den perfekta människan

Om ni minns nämnde jag ”insan al-kamil”, den perfekta människan, i början av föreläsningen. Konceptet med den perfekta människan är ett koncept som den stora mystikern Shaykh al-Akbar Muhayadin ibn ’Arabi skrev mycket om och lade stor vikt vid.

Vad menas då med ”insan al-kamil”?

I en mening: ”insan al-kamil” är den perfekta fullkomliga människa som tömt och renat sitt hjärta från allt utom Gud och fyllt den med alla goda egenskaper. ”Insan al-kamil” är alltså en manifestation av ”ism al-adham”. Eller med andra ord: den perfekta människan är ”det mäktigaste namnet” i levande form!

Olika grader av perfektion

Låt oss gå ännu högre än så här! Vi sade att allting är ett Guds namn för de är ett tecken för Hans existens och för de till en liten nivå delar samma egenskaper, att vissa saker är Guds mäktigaste namn om de har de flesta gudomliga egenskaperna till högsta möjliga grad i sig, och vad gäller människor är den människa en perfekt människa (insan al-kamil) som tömt hjärtat och blivit fylld med de gudomliga namnen och egenskaperna.
Endast hit är en enorm rank att nå för vanliga sömniga människor som jag, som är upptagna med PlayAhead och “Desperate Housewives”. Vi är tyvärr upptagna med att leka i vår lilla dröm värld och inser inte hur stor och underbar den verkliga världen är.
Men för de som fått smaka den gudomliga honungen har inget annat någon mening eller smak längre. För dessa fåtal som finns bland oss, även här idag, är stationen där de tömt hjärtat från allt utom Gud endast starten på resan mot fulländning.
När man tränat kampsport, exempelvis Kung Fu, i åratal och slutligen når svart bälte märker man att vissa tekniker gör man bättre än andra, även om man kan allt. Men de av er som tränat kampsport vet ju att även svart bälte har flera grader. Samma är det på på den inre kampsporten, även kallat Jihad al-Akbar.
Ni förstår mina kära, när man finputsar sin moral och egenskaper att efterlikna de gudomliga, och skönhetens namn (isma al-husna) manifesteras och fyller ens hjärta kan det hända att vissa namn och egenskaper dominerar över andra. I en hadith som Imam Khumayni(A) nämner i sin “40 hadith” berättas det att Profet Yahya(A) (Johannes Döparen) en dag såg Profet Jesus(A) skratta. Yahya(A) sade då, “Det verkar som du är immun från Guds straff!”. Jesus(A) svarade då, “Det verkar som du har tappat hopp om Guds nåd!” Gud uppenbarade då till dem, “Den av er som har en bättre syn på Mig är mer älskade av Mig.”
Även om båda profeter var fyllda av de gudomliga namnen dominerade namnen om Guds majestät i Yahyas(A) hjärta, därför kände han mer vördnad och respekt inför Gud, medan hos Jesus(A) vad det Guds nåd som dominerade.
På så vis har alltså alla Guds vänner (Awliyah) olika ranger och grader men givetvis är de alla svartbältare!

Mystikens mästare

Hela den här något tunga introduktionen gick vi igenom för att nå den här punkten: vilken ställning hade då egentligen Profet Mohammad(S)?

Vår älskade Profet(S) var den mänskliga formen av “det mäktigaste namnet” (ism al-adham). Vart enda ord han yttrade och vartenda handling han utförde var en reflektion av “de sköna namnen” (isma al-husna). Medan olika gudomliga namn och egenskaper dominerar mer eller mindre i Awliyahs hjärtan samspelar de i fullständig harmoni i Profetens(S) hjärta. Med andra ord: Profetens(S) hjärta är likt en orkester där alla de gudomliga namnen utgör noterna till en fulländad symfoni.

Nu när vi har fått veta detta, är det då inte värt att skicka välsignelser över honom och hans familj?
Är det då inte värt att skicka välsignelser ytterligare än en gång?!
Och tredje gången gilt: Må Gud välsigna den som välsignar Mohammad och hans familj!

Om vi verkligen vill veta hur hög ställning Profeten(S) hade i Guds ögon mina syskon är det nog bland de bästa att titta på Profetens(S) uppstigning (m’eraj). Vad är då m’eraj?
Det finns mycket att säga om m’eraj; argument för och emot om och hur de inträffade, filosofiska diskussioner, mystiska punkter, Mullah Sadras kommentarer, ibn Sinas kommentarer – alla har något att säga om m’eraj! Åkte Profeten(S) med denna kropp, en annan eller endast andligt? Hur var det, hur gick det det till, vad hände?

Hur som helst är en kort sammanfattning av m’eraj följande: En natt efter att ha bett kvällsbönen (isha) återvände Profeten(S) till sitt hem i Mecka. Ängeln Jibriel (Gabriell(A)) kom då och sade till honom att inte sova för en resa väntar honom. Vad för resa? Jibriel(A) ledde Profeten(S) till Masjed al-Haram och där väntade en ljudlös blixtsnabb jumbo jet som Gud kallar “Buraq”, vad detta nu är för något vet vi inte riktigt. På ett par minuter togs Profeten(S) från Mecka till Masjed al-Aqsa i Jerusalem där han blev tillsagd att be.
Därefter var resan inte längre horisontell utan vertikal. Han togs från marken rakt upp och visades alla himlar, paradis, helvete, alla de 124’000 profeterna(A) bad bakom honom, änglarna besökte honom; han fick se några av Guds största tecken. Han togs också till Guds tron (arsh) där han pratade direkt med självaste Gud. Slutligen togs han tillbaka ner till Jerusalem och därefter hem till Mecka som han nådde innan gryningbönen (salat al-fajr). Denna resa kallas m’eraj.

Förutom allt som Profeten(S) fick se och uppleva under m’eraj finns en punkt att nämna som verkligen belyser vilken upphöjd och unik ställning Profeten(S) hade. Bland tidigare profeter(A) fanns en del som önskade av Gud att få uppleva m’eraj, att få tas till Gud, att få se Gud. Som exempelvis profet Ibrahim(A), profet Musa(A). Om profet Musa(A) säger den heliga Koranen att han sade: “Herre, visa Dig för mig, så att jag får se Dig!” (7:143). Gud går inte att se med ögat utan vad som menas är, “Ta mig till den närmsta punkt som går att komma Dig”, dvs. “låt mig göra m’eraj”. Fortsättningen med versen är, “[Gud] sade: “Du kommer aldrig att få se Mig; men se på berget – om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig.” Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög och Moses föll medvetslös till marken.” (7:143).

Detta är riktigt tungt! Se om du orkar smälta detta eller inte!
Gud svarade Musa(A), “Nej det går inte, men Vi kan göra en sak. Gå utan för staden så ska Vi göra en manifestation på berget.” Musa(A) ställde sig vid berget. Gud manifesterade en del av Sin makt. Guds manifestation på berget gjorde att berget krossades och Musa(A) svimmade vid synen av detta. Vissa Korankommentatorer säger att Musa(A) t.o.m. dog! Han hade inte orken och dog så Gud återupplivade honom, medan andra säger att han endast blev medvetslös. “Så Musa(A)! Du orkade inte med en manifestation av Gud, hur ska du då orka att tas ända till Guds tron?!”

Föregående profeter(A) önskade m’eraj, men Gud uppfyllde inte deras önskan. Men när det gäller vår Profet Mohammad(S) önskade Gud Själv att han skulle få uppleva m’eraj!!
Har ni hört talas om älskare och älskad? Vanligtvis är det ju älskaren är efter den älskade. Den älskade lockar och älskaren springer efter. Men om den älskade springa efter älskaren då undrar man vem den här älskaren egentligen är?! Istället för att Majnun ska springa efter Layla är det Layla som springer efter Majnun! Det är väldigt sällsynt att något sådant här händer. Vi pratar nu om sann kärlek, inte någon låtsas kärlek baserad på lust som vi bombaderas med dagligen i vår vardag. Vi pratar om gudomlig kärlek inte någon världslig LunarStorm kärlek.
Gud är skapelsens älskade, hela universum och dess invånare kretsar kring Hans kärlek oavsett om de är medvetna om det eller inte. Alla profeterna(A) älskar Gud, men de är älskare som är efter sin älskade samtidigt som den Älskade ständigt lockar dem. De vill uppleva m’eraj och klimaxet av närhet men Gud säger nej. Men när det kommer till vår Profet(S) är det den Älskade Själv som vill ha honom! Säger Koranen att det var Profeten(S) som önskade m’eraj?
Nej: “Stor är [Gud] i Sin härlighet, Han som under natten förde Sin tjänare från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är Den som hör allt, ser allt.” (17:1)

Det är Gud som bjöd honom och ville ha honom så nära det bara går. Profetens(S) disciplin, insikt och gnostik var betydligt högre än att han skulle önskade något sådant. Medan Profeten(S) tänker “Vem är lilla jag att få uppleva m’eraj?!” säger Gud, “Om det inte vore för dig skulle Jag inte skapat universum.” (Lou lak, ma khalaqto aflak). Profeten(S) är mystikens mästare, det är av kärlek till honom som Gud skapade dig och mig, han är den som den Älskade vill ha i Sin närmsta närhet!

Greppade ni det jag ville säga mina syskon?

Pilar mot vår mästare

Om ni verkligen tog till er och greppade vad jag försökte säga till er inser ni vilken fenomenal och underbar rank vår älskade Profet(S) hade. Ni kommer då även att brista i tårar över vilken människa det är som vissa i yttrandefrihetens namn försökt smutskasta den senaste tiden.

Profet Mohammad(S) är mänsklighetens fulländade pärla. Han symboliserar vägen till den absolut högsta toppen som en människa kan nå. Det är i hans fotspår som vi kan nå fullkomlighet och bli sanna människor. Och när dessa rondellåsnor försöker skjuta pilar mot honom är det inte endast hans person de försöker skada utan de trampar även medvetet på de högsta värderingarna och idealen som en muslim har. Enligt mänskliga rättigheter har alla människor lika värde men att nedgradera den perfekta människan till ett djur är inga som helst problem.

Nu låter inte tiden mig nämna mina personliga möten och diskussioner med Lars Vilks som gjorde karikatyrer på vår kära Profet(S). Jag har haft två möten med Lars Vilks, en kortare på tågstationen och en längre där vi åkte på en tågresa tillsammans och gick in i djupa diskussioner. Nu hinner jag inte återberätta dessa som var tämligen intressanta men de av er som önskar läsa om det hela så har jag återgett en fullständig skildring på min blogg:

• Ett möte med Lars Vilks
• En resa med Lars Vilks

Avslutning

Eftersom det har pågått en aktiv kampanj med negativ propaganda mot vår älskade Profet(S) skulle jag vilja avsluta denna föreläsning med att måla upp en vacker bild av Profeten(S) över alla fula bilder med hjälp av ett par poetiska rader. Dikten är en målning av de koncept vi gått igenom idag och försöker beskriva Profetens(S) ofattbara ställning så gott det går.

Men om ni vill höra den kostar det något. Vem kan lista ut vad det är för något? Det kostar att ni ska skicka en så stor saftig helhjärtad välsignelse över Mohammad och hans familj att änglarna inte orkar bära upp den till Paradiset!

Mänsklighets hjälte

Från Tronen hördes en gudomlig sång
mot ett nyfött barn den tog sin gång
öppnade hans ögon för denna värld
en sång som gjorde barnet till en lärd

Idoler och demoner fanns det inte plats för nu
vid hans födelse sprack Persiens slott itu
hans ljus släckte elddyrkarnas brinnande gud
äntligen hade Allah skickat sitt sista sändebud

Inte endast rensade hans Kabah ren
även hjärtat tömde han från allt utom En
en koranvers krossar berg till sand av smärta
men på Allsmaktens natt uppenbarades den fullständligt till Profetens hjärta

Hans stortsinthet kan liknas vid ett gränslöst hav
i alla tillfällen han sin själ till himlarnas Konung gav
människornas alla bekymmer på sina axlar han bar
men hos barnen den bästa lek kamrat han alltid var

I bön du stod tills fötterna svullnade, ya Taha
“Ma arsalna alayk-al Quran li tashqa” (20:2) *
om nätterna hölls du vaken av kärlek till Allah
dina ögons ljus i detta liv var as-Salah

Efter dina fotspår växte blommor från jorden
ur din tunga rann de sötaste orden
sannerligen är du mänsklighetens hjälte
vid ditt leende vartenda själ smälte

Mot Paradiset gårdar är du vår Imam
över Mohammad och hans familj må Gud för evigt skicka Sin Salam

Må Gud påskynda Imam Mahdis(AJ) återkomst, pris och lov vare till Allah och må frid, nåd och välsignelser vara över er!

[49:13] Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.

Islam refererar till Gud främst med termen Allah som är det unika arabiska ordet för “Den Ende Guden”. Termen “Allah” har varken plural eller kön som exempelvis svenskans “Gud” där ordet kan böjas till “Gudinna”, “Gudar” och “Gudinnor”. “Allah” kan inte böjas eller skrivas i plural rent språkmässigt. Arabiskans motsvarigheten för “Gud” är snarare “Illah”.

Endast den Allmäktige Skaparen som innehar absolut perfektion och som all skapelse beror på kan kallas “Allah”. “Allah” är också det personliga namnet för Gud i det arameiska språket som var Profet Jesus(A) språk och är arabiskans systerspråk.

varför referas Allah som “Huwa” i Koranen då? “Huwa” som översätts till “Han” på svenska eller “Him” på engelska.
Orsaken är att det är i enlighet med det arabiska språket som Koranen grundar sig på.

I arabiskan finns det bara maskulina och feminina pronomen (inte neutrala som i svenskan). Ett maskulint pronomen är oberoende medan ett feminint pronomen måste utökas med en extra bokstav och hela meningen måste böjas och formuleras efter pronomenet. Eftersom de maskulina pronomenet är oberoende och behöver inte utökas på något sätt används det för att betckena följande fall:

1) Det som verkligen är maskulint
2) Det vars kön är okänt
3) Det om inte kan beskrivas som maskulint eller feminint

Då Allah är könslös och hamnar under tredje kategorin används “Huwa” som betecknar både maskulina och könslösa ting. Hade feminin form används hade det explicit inneburit att Allah är feminin, vilket inte är fallet.

Vidare har språkets användning gjort att man refererar till könslösa saker med maskulina eller feminina benämningar. Exempelvis säger vi “hon” till klockan i svenskan, fastän klockan inte har ett kön. I arabiskan refereras en bok som “han” medan i franskan refereras en tidning som “hon”. Dessa är språkliga användningar som inte har med verkligheten att göra.

Orsaken till att Allah kallas för Han är helt enkelt för att språket har denna begränsning samt att det finns en språklig konflikt som gör att arabiskan helt och hållet inte går ihop med svenskan. Motsvarigheten för “Allah” saknas helt enekelt i svenskan och engelskan.

Enda sättet att göra en korrekt bedömning är att se på konceptet ur en andlig och religiös vinkel, inte genom en ordagrann språklig vinkel.

Allah beskriver Sig Själv på ett tydligt sätt i Kapitel 112 i den Heliga Koranen:

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn!
Säg: ”Han är Gud – En”,
Gud den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror.
Han har inte avlat och inte blivit avlad,
Och ingen finns som kan liknas vid Honom.”

(Surah iklhas 112)

För en djupare mer filosofisk beskrivning av Gud läs gärna följande artikel: Islams syn på Gud