Online föreläsning på Paltalk 10 december 2010.

• Ladda ner: 2010.12.10-en.martyrs.mentalitet.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Blunda och lyssna på ordet: ”Martyr”. Hur klingar ordet i era öron? Vad förknippar ni ordet med? Vad associerar ni ordet med? Vad ser ni framför er? Är det gott eller ont?

Ett av dom ord som blivit mest kontroversiella och tabubelagda är just ordet ”Maryr”. Idag kopplas ordet ”Martyr” samman med Islam och har en negativ klang. Tillsammans med ordet ”Martyr” visas bilder på självmordbombare och terrorattentat. Median har lyckats göra ordet ”Martyr” synonymt med fundamentalism, med extremism, med självmordbombare och med terrorattentat. Varför? Varför just ordet ”Martyr”? Varför är det inte lika mycket propaganda mot ord som ”Alim”, ”Hafez”, ”Hajj”, ”Salat” eller ”Ramadan”. För att det är tron på det islamiska konceptet med martyrskap som kommer leda till en seger för muslimerna och en befrielse av alla ockuperade islamiska nationer runt om i världen. Ändå är konceptet med martyrskap inte främmande i västvärlden. Hela den kristna kulturen är uppbyggd kring ett martyrskap, nämligen enligt dom själva Profet Jesus(A) martyrskap när han offra sig själv för människornas synder. Martyrskap glorifieras även av Hollywood. I filmen ”Armageddon” ser vi hur Bruce Willis offrar sig själv för världen och mänskligheten när han väljer att stanna kvar och spränga kometen som kommer att förinta jorden. Han applåderas som hjälte. Eller filmen ”300” där dom 300 övermodiga spartanska krigarna med datorförstärskta sex-packs offrar sina liv för att bevara det ”civiliserade” Grekland (dvs. Västvärlden) mot det mörka mystiska iranska hotet från Öst. Enligt den filmen stor vi hela den västerländska civilisationen i skuld till dessa 300 krigare som lyckades besegra hela det persiska imperiet genom deras martyrdöd och vilja att offra sig själva för bevarandet av Sparta. Det är rätt intressant hur samma kamp som förs av en muslim för att skydda sitt hemland, oavsett om det är i Iran, Irak, Libanon, Afghanistan eller något annat islamiskt land, får den negativa stämpeln av martyrskap på sig och stämplas som terrorism, samtidigt som den prisas och beröms om det är till västvärldens fördel.

Med denna föreläsning ska vi inte gå in på den politiska aspekten av martyrskap. Vi ska faktiskt överhuvudtaget inte behandla själva ämnet om martyrskap . Vad vi istället ska gå in på är vad jag kallar ”en martyrs mentalitet”. Islam har lagt ner ett program för människan. Om människan följer detta program så kommer hela hennes mentalitet att omformas och omprogrammeras till ”en martyrs mentalitet”. Vad menas med det? Jag är medveten om att det är väldigt känsliga och kontroversiella termer jag använder just nu så jag ber er alla att lyssna på föreläsningen till slutet för att förstå vad jag menar. Bara för att inga missförstånd ska uppstå nämner jag nu klart och tydligt att syftet med denna föreläsning är INTE att uppmana folk att bli självmordsbombare. Nej detta är en andlig föreläsning som ämnar beskriva hur kärleken till Gud förändrar en människas hela tankesätt och skapar en levande martyr ur henne som trots att hon går bland människorna i samhället har sin själ på en helt annan plats, i sin Herres närhet. Så lyssna först och döm sen!

Vad går Islam ut på?

Jag skulle vilja inleda med att ställa en fråga: Vad går Islam ut på?
En väldigt enkel och liten fråga egentligen, något som kanske ett barn ställer. Vad går Islam ut på? För att besvara den frågan behöver vi först ta reda på: Vad betyder Islam? Vad är Islam för något? Om det blir klart för oss vad islam är så blir det även tydligt vad islam går ut på.

Den Heliga Koranen säger:

[3:19]  إِنَّ الدِّينَ عِندَ اللّهِ الإِسْلاَمُ
[3:19] För Gud är [den sanna] religionen underkastelse under Hans vilja
(Innad-Dīna ‘indallāhil-’Islām).

I tafseeren till denna vers återberättar Allamah Tabatabai(RA) i sin Tafsir al-Mizan en hadith från Imam Ali(A) som säger:

‘Ali (a.s.) said: “I shall define Islam as no one has defined before me, and no one shall do after me. Islam is submission, and submission is conviction, and conviction is affirmation (bekräftelse), and affirmation is acknowledgement, and acknowledgement is discharge (of obligation), and discharge (of obligation) is action.

Allamab Tabatabai(RA) förklarar sedan Imam Alis(A) ord på följande sätt:

The Imam means to say: This religion known as Islam entails submission of man, in his person and his action, to Allah; he surrenders his soul and all his activities to Allah’s command and will; it is called at-taslim (submission); at-taslim in its turn entails firm conviction and certainty about Allah, in a way as not to allow any doubt whatsoever about Him; conviction entails affirmation of the religion’s truth; and affirmation entails acknowledgement of its firmness, that is, the fact that religion is firmly rooted and unshakable; and this acknowledgement leads the believer to discharge all his obligations accordingly, and the discharge of obligations necessitates acting according to the dictates of religion.

I sin bok ”Vems islam” skriver Mohammad Fazlhashemi en definition av islam som är väldigt lik det som står i de flesta religiösa läroböcker i de svenska skolorna. Han skriver:

Islam är ett arabiskt ord (الإسلام), al-’islām. Ordet islam i sin grundform betyder underkastelse och lydnad, men det är ett mångtydligt begrepp. Det används i lika stor usträckning i betydelsen fred, frid, harmoni, balans, rättvisa och rättfärdighet. Genom underkastelse når du frid.

Det sammanfattar rätt bra vad islam innebär. Islam beskrivs bäst med synonymen taslim som innebär underkastelse. Islam kommer från roten SLM, vilket betyder fred. Vissa definierar därför islam som att leva i frid med sin Skapare eller leva i harmoni underkastad sin Herre. Slutsatsen vi kan dra av detta är att om man underkastar sig Allah så når man frid.

Av detta förstår vi också vad islam går ut på: Islam går ut på fullständig och total underkastelse inför Gud:

[6:162]  قُلْ إِنَّ صَلاَتِي وَنُسُكِي وَمَحْيَايَ وَمَمَاتِي لِلّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ
[6:162] Säg: “Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre,

Alltså allt ska offras i Guds väg. Varför? Varför ska vi vara underkastade Gud? Varför vill islam att vi ska vara underkastade?

Den Heliga Koranen säger:

[16:97]  مَنْ عَمِلَ صَالِحًا مِّن ذَكَرٍ أَوْ أُنثَى وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَلَنُحْيِيَنَّهُ حَيَاةً طَيِّبَةً
[16:97] Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv…

När vi lever ett liv underkastat Allah så når vi frid och våra liv blir fridfulla och vackra. Vi kanske rent fysiskt lever under dom värsta förhållandena; fattigdom, sjukdom, svårigheter, kyla, problem, konflikter – vi kan leva i gapet av en orkan – ändå har vi en harmoni på insidan som inte rubbas och bevarar vår ro – och den harmonin gör att vi kan leva det bästa livet även om vi möter dom största motgångarna. Hur kan annars en som Imam Hossein(A) gör vad han gjorde i Karbala samtidigt som han bevarar lugnet? Hur kan han bevara sina söner, bröder, släktingar och vänner med sina egna händer utan att tappa hoppet, utan att bli desperat, utan att låta känslorna ta över, utan att bli deprimerad? Hur kan han möta fienden och ändå vilja deras bästa? Hur kan han möta sin egen mördare och till sista sekund försöka rädda honom från Helvetet genom att försöka vägleda honom? En som har harmoni på insidan kommer vara i harmoni även om det är stormigt på utsidan. En som tänt ett ljus i sitt hjärta kommer att vara upplyst även om hela världen är i mörker. Men en som är i kaos på insidan kommer aldrig finna ro även om han har hela världen i sin makt.

Offra sin vilja frivilligt

Ok, så islam går ut på att underkasta sig Allah. I andra ord skulle man kunna säga att islam går ut på att frivilligt offra sin vilja inför Guds vilja. Varför? Varför ska man göra det?

Man ska göra det för att Gud är Rabb al-Alamin. Vad betyder Rabb al-Alamin? Rabb är synonymt med ”Morabbi” – dvs. tränare. Allah är Universums Herre eller i andra ord Skapelsens Tränare. Allah är tränaren som för Sin skapelse mot perfektion. Det är Rabb al-Alamin som får det fattiga fröet att blomstra till en elegant lilja. Det är Rabb al-Alamin som får det lilla ägget att växa till en majestätisk örn. Det är Rabb al-Alamin som tar ett ljus och skapar Jibriel(A) ur detta ljus. Nu är det så att människan är hälften animalisk hälften ängel. Eller som Rumi säger: Människan har en orm i sig och en fågel. Ormen försöker dra henne under jorden medan fågeln försöker få henne att flyga mot himlen. Människan har en fri vilja och väljer själv om hon vill förverkliga sin änglalika potential eller sina animaliska. Hon väljer om hon vill flyga mot de andliga dimensionerna eller gräva ner sig i den materialistiska smutsen. Så varför ska man offra sin vilja inför Gud? Om människan frivillig offrar sin vilja inför Guds vilja så öppnar hon upp sitt bröst inför islam och låter Rabb al-Alamin, den Gudomliga Tränaren, tränna människan och forma henne så hon uppnår sin verkliga potential. Om människa som inte vill kommer aldrig nå perfektion. Hon måste vilja och hon måste vara villig att offra sin vilja för att Allah ska kunna träna henne och få henne att lyfta.

Ingen fri vilja längre

Det är viktigt att poängtera här för en del muslimer och västerlänningar verkar ha missförstått det här. Ingen har tvingat människan att bli muslim eller acceptera Islam. Ingen har satt en revolver mot hennes panna och tvingat henne. Koranen själv säger, ”La ikra fi din” – ”Det finns ingen tvång i religion”. Människan väljer själv om hon vill fortsätta leva som en orm i materialismens grus eller om hon vill befria sin själ och flyga, ingen har tvingar henne. Men, och detta är viktigt, men när hon väl kommer och säger att hon vill offra sin vilja inför Gud, när hon kommer och accepterar Islam – i det ögonblicket så har hon avsagt sin egen fria vilja i islamiska frågor. Hon har inte längre rätt att säga: ”Jag vill inte be”, ”Jag vill inte fasta”, ”Jag vill inte ha hijab”. Eller ännu värre, ”Jag tycker inte att musik är haram, ”Jag tycker inte att handskakning är fel”, ”Jag tycker inte att skägg är viktigt” osv. Ingen tvingade henne att bli muslim men när hon väl valt det så måste hon acceptera det helhjärtat. ”Jag”:et upphör och det som spelar roll är Allahs Vilja och Allahs Vilja enbart. Det är precis som att flyga. Anta att ni vill åka till Karbala. Ni har ett fritt val att välja flygbolag. Men när ni väl valt ett flyg så upphör er fria vilja. Då är det flygbesättningen som bestämmer var ni ska sitta, när ni får stå upp och när ni måste ha bälte på osv. Ingen tvingade er ombord på planet men när ni väl är ombord så har ni inte rätt att göra som ni vill. Islam är likadant. Har ni väl valt att gå ombord Islams flyg, som är Safinat al-Nejat – räddningens och frälsningens fartyg – då är inte er plikt längre att göra som ni vill, då är er uppgift att lyssna på personalen och lyda dem. Och vem är personalen för Islams fartyg? Det är Profeten Mohammad(S) och Ahl al-Beit(A). Dom säger, ni lyssnar! Då får ni en resa som är harmonisk för alla och tar er till ert mål.

En martyrs mentalitet

Och detta är exakt vad en martyrs mentalitet är för något. En muslim som levt upp till Islam i dess sanna bemärkelse börjar sakna men säkert få sin vilja förintad i den gudomliga viljan. Han tänker inte längre på sig själv, han tänker på vad Allah vill. Vissa muslimer har svårt redan i början att ens acceptera dom islamiska lagarna: ”Vem har sagt att slöjan är obligatorisk?”, ”Vem har sagt att jag inte får ha en modé hijab?”, ”Vem har sagt att jag inte får ha tajta kläder?”, ”Vem har sagt att musik är haram?”

Folk som kanske läst en halv bok om islam, som dessutom översatts och inte är på original arabiska, tror att de är Ayatollor och kan ge egna utlåtanden om vad som är haram och halal inom islam och börjar ifrågasätta alla lagar och regler som går emot deras egna egon. Titta vilken konflikt: ”Jag vill lyssna på musik” – ”Islam säger musik är haram”, ”Men JAG vill!” – då måste det vara fel på islam, för jag kan ju inte ha fel, nej det är dom där fanatikerna som har en extrem syn på islam, islam är inte sån. Islam som är en träningssal för att träna människan och förvandla hennes ormiga ego till en finslipad diamant, den livsgivande islam tar dom och förvandlar till en massagesalong för deras egon. Men snälla, vill ni lyssna på musik, gå och lyssna tills era hjärtan sprängs av allt dunk dunk, men snälla, för er egen skull, kom inte och rättfärdiga det med islam. Vissa syndare har respekt, dom bibehåller sin respekt för islam, dom säger ”Jag vet att det är haram, men jag är svag just nu, jag vill gärna men jag måste bli starkare”. Dom har en strävan i sig. Men andra har låtit sin synd göra dom så arroganta så istället för att lyfta sig själva upp till islams riktlinjer drar de ner islam till deras riktlinjer istället. En sån människa kan aldrig uppnå sann harmoni eller få det vackra liv som islam har i åtanke. En sån människa är som en rökare som istället för att erkänna att rökning är skadligt för honom istället säger, ”Det är bra för mig”, ”Det känns bra”, ”Jag mår bra av det” – och så fortsätter han att fylla lungorna med gift. Wallah, Billah, Wa Rabb al-Kabah – synd är som gift som förorenar din själ precis som tobak förorenar dina lungor, men du fattar inte, du ser inte, gå till en andlig doktor och låt han examinera dig och du kommer inse hur pass sjuk din själ har blivit av alla synder. Men tyvärr och åter tusen tyvärr för att när man inte erkänner ett fel så gör man inte heller något för att åtgärda och fixa det. Och därför fortsätter det här giftet vara kvar i själen och gör att den blir sjukare och sjukare tills den slutligen dör.

Nej, en martyrs mentalitet är högt över det. En troende har en martyrs mentalitet när han helhjärtat accepterat Islams föreskrifter och jobbat med dem i sin vardag och tillämpat och implementerat och levt upp till alla dess lagar, de lättare som de svårare. Han har knådat och mosat sitt ego med islam. Vad händer? Efter ett tag, sakta men säkert, så upphör hans egna vilja. Den slutar existera. Han tänker inte längre ”Jag vill”, han tänker först, ”Vad vill Allah egentligen?”
”Vill Allah att jag äter i den här restaurangen?”, ”Vill Allah att jag lyssnar på dom här orden?”, ”Vill Allah att jag sitter med den här samlingen”, ”Vill Allah att jag tittar på den här scenen?”

Hela tiden är Allah i hans tankar. Imam Ali(A) säger:

“Jag såg aldrig nånting utan att se Allah innan, i och efter det”

SobhanAllah vad vackert. De flesta av oss har inte en martyrs mentalitet. Vi kanske implementerat alla islamiska lagar, men vi har ändå inte nått den höga nivån av underkastelse och tillit inför Allah att ”jag”:et inom oss har slutat existera. Ett exempel: Vi kanske inte skakar hand med motsatt kön, men oron finns ändå där inför varje gång. Vi gör värsta duaa:erna, ”O Allah! Snälla! Låt mig inte hamna i en situation där jag måste skaka hand!”, Eller ”Snälla Allah underlätta för mig att inte skaka hand!”. Vissa av oss har olika tricks för att slippa skaka hand. Kort och gott utför vi vår plikt och syndar inte men vi har en oro och en svaghet inför oss och det är bara för att fragment av våra egon och egna viljor finns kvar inom oss. Men en som blivit en levande martyr är inte sådan. Han tänker inte ens en andra gång om handskakning, nej glöm handskakning. Möter han döden för han inte ens en oro.

Låt mig ställa er en fråga: Blev Imam Hossein(A) martyr den 10 Muharram år 61 E.H i Karbala, eller var Imam Hossein(A) en martyr redan innan han nådde Karbala?

SobhanAllah. Imam Hossein(A) var en martyr redan innan han kom fram till Karbala. Hans insida var totalt förintad i Allah. Hans vilja var som en droppe som upplösts i det gudomliga havet. Har ni funderat över varför vi läser ”Asalamo Alayka Ya Thar Allah wa ibn Tharihi” i Ziyarat Ashura?
Vad betyder det? Ordagrant betyder det: ”Frid vare med dig O Guds blod och son till Hans blod”
Men innan folk börjar skrika Shirk i surround sound, vad som menas här är inte bokstavligt talat att Gud har blod. Nej, vad som menas är att Imam Hossein(A) är så absorberad i Gud, han är fullständigt förintad, han har upphört att finnas och det ända som finns är Guds vilja som styr honom. När han talar är det som Gud talar, när han handlar är det som Gud handlar – dvs. Gud handlar genom Honom, Gud talar genom honom – inte bokstavligt, men det är den Gudomliga viljan som leder honom. Således är hans blod, dvs. hela hans existens dränkt i det gudomliga. I Imam Hosseins(A) vener strömmade det inte blod, den gudomliga viljan strömmade. Det är som Jami skriver i en diktrad om Majnun. Majnun skulle till doktorn och doktorn förde skalpellen mot Majnun för att skära honom. Plötsligt grät Majnun ut: ”Stopp! Gör inte! För jag är rädd att istället för blod så kommer längtan till Layla att forsa ut!” Det är precis vad som menas med Thar Allah.

I ”Fihi ma Fihi” beskriver Rumi tillståndet hos en andlig martyr väldigt fint genom att dra följande liknelse: En andlig martyr är som en död kropp i havet. Det är vågorna som rör kroppen, kroppen har ingen vilja av sig själv utan det är vågornas vilja som väljer åt vilket håll kroppen ska röra sig. Å andra sidan finns det simmare som förvisso är i havet men dom simmar åt det håll dom vill med egen vilja, oberoende av vad vågorna vill. Detta är en martyrs mentalitet. På insidan har han slutat att vara, det ända som är är Allah, Rabb al-Alamin. Han har blivit ett instrument i Guds hand. Och en som blir ett instrument i Guds hand, tro mig syskon, tro mig, naturen blir tvungen att böja sig inför och lyda honom. För hans ord är nu Guds ord, hans vilja är Guds vilja och skapelsen kan inte säga emot Gud eller handla emot Guds vilja.

För ett par år sedan läste jag en biografi på persiska om Ayatollah Jawad Agha Malik Tabrizi. Han var mentor till Imam Khomeini(RA) innan Imam Khomeini(RA) mötte sin andliga mästa Ayatollah Shahabadi. Ayatollah Jawad Agha Maliki Tabrizi har smeknamnet ”Sheikhe Munajatiyan”, dvs. Sheikhen av de som gör Munajat och duaa till Allah pga. sina långa duaa:er och gråt i Allahs väg. Det berättas att när han påbörjade sin bön så brukade led av 70’000 änglar ställa sig bakom honom och be jama’ah. Hursomhelst, i hela den här biografin på ca 400 sidor som jag läste fanns det en händelse som verkligen skakade om mig och som enligt mig var den bit i hela boken som till största mått visar vilken vilken martyrs mentalitet han hade. Varje år under Eid Ghader brukade Ayatollah Maliki Tabrizi ha bjudning hemma hos sig där vänner, släkt och Ulema kom över för middag och fika. Under ett av dessa åren då han hade sin bjudning hände det att han barnbarn som var 2 år gammal lekte utanför i trädgården medan alla var inne. Plötsligt trillade han i poolen och drunknade. Ett par minuter senare när kvinnorna kom ut och såg de 2 år gamla barnet ligga livlöst i poolen skrek de till och gjorde stor kalabalik av chock och sorg. Fler kvinnor och även män kom ut och skrek och grät vid denna syn. Efter ett tag kom Ayatollah Tabrizi ut och såg vad som hade hänt. Utan att visa minsta besvikelse, sorg eller känsla höjde han handen mot kvinnorna och bad dem vara tysta. Alla blev helt tysta vid hans kommando. Sedan sade han med ett leende att detta var ett offer i Guds väg och att offer i Guds väg ska man inte sörja över, det är Eid idag och vi får inte låta den glädjen i Guds väg förstöras. Han bad sedan alla att gå in igen och fortsätta fika. Dom Ulema som var på plats och vittnade till denna händelse berättar att Ayatollah Tabrizi gick omkring som om inget hade hänt och pratade med alla och skojjade och skrattade till sådana grader att vissa t.o.m kände sig obekväma då dom inte visste om dom skulle beklaga sorgen eller vara glada.

SobhanAllah, titta här syskon. Denna händelse visar dels vilken nivå av underkastelse inför Gud som Ayatollah Tabrizi hade nått och dels vilken kontroll han hade över skapelsen att med en gest så fick han kvinnorna i det tillståndet att bli lugna och tysta. Som vi nämnde: En vars vilja blir förenad med Guds vilja, hans ord kommer även styra över skapelsen – ja även över andra människor.

Detta är en martyrs mentalitet. Han finns inte längre, det är Gud som finns. Titta på Profet Moses(A) mamma. Hon får uppenbarat för sig att stoppa sin son i floden. Hon är ingen Profet, hon är en tjänarinna av Allah. Logiken säger, hur kan du stoppa ditt barn i floden? Garanterat att barnet kommer drunkna. Men hos en martyr är det hjärtat som driver, logiken är enbart hjälpmedel. Moses(A) mamma hade fått uppenbarat för sig i hjärtat att göra vad hon skulle göra och inte ifrågasatte hon med sin hjärna, ”Men jag tycker si”, eller ”men det kan ju finnas vissa risker” – nej hon löd av kärlek och var underkastad. Eller titta på Profet Ibrahim(A). Han får uppenbarat i sin dröm att halshugga sin egen son som han bett om att få i över 90 år. Logiken säger att det är mord, men en martyrs mentalitet är att vara underkastad och lyda, så han gör vad han gör och klarar sitt test. Dom hotar att kasta Profet Ibrahim(A) i elden, logiken säger: ”Gör taqiyyah, dölj din tro och rädda dig själv” men hjärtat sade något annat. Profet Ibrahim(A), ett föredöme i underkastelse inför Allah, lyder till fullo driven av kärlek och kastas i elden – och se, elden blir till en svalkande trädgård och Profet Ibrahim(A) kommer ut därifrån livs levande!

Detta är en martyrs mentalitet. Jag menar inte att man ska lägga förnuftet åt sidan. Vad jag menar är att när förnuftet och logiken lett dig till Islam så har inte förnuftet och logiken längre en rätt att säga emot Islam, dvs. Koranen och Ahl al-Beit(A). För din hjärna har nått slutsatsen att dom två källorna är felfria, dom är 100% rätt – så om dom säger till dig att musik är haram och du inte förstår varför så är det ditt förnuft som brister. Din plikt är i första hand att lyda och i andra hand att förstå. Skulle du inte förstå så litar du på att Rabb al-Alamin vill ditt bästa och av kärlek till Honom följer du Hans ord.

Abbas(A): Ett inspirerande exempel

Ett annat inspirerande exempel på hur en martyrs mentalitet är finner vi i Abu Fadhl Abbas(A). Abbas(A) kallas för ”Bab al-Hawaej”, dvs. ”Porten till uppfyllandet av önskemål”. Sättet han fick den ranken på illustrerar verkligen vilken mentalitet en martyr har.

Tänk er han lovar barnen i Imam Hosseins(A) läger att hämta vatten. Han lyckas övertala Imam Hossein(A) att få hämta vatten till barnen. Han lämnar tältet. Sakinah bint Hossein(A) säger stolt till dom andra barnen: ”Ni behöver inte vara oroliga längre, min farbror är en som säkert kan hämta vatten till oss!”
Abbas(A) rider iväg. Fienden ser från avstånd att Abbas(A), Alis(A) lejon, är på väg och skingrar sig. Han lyckas slå igenom fiendens flank och når Eufrat. Han hoppar in, fyller sina händer med vatten och för dem mot läpparna. Men innan han ska dricka kastar han bort vattnet och säger till sig själv, ”Hur kan du dricka när din mästare Hossein är törstig?”
Titta vilken mentalitet. Det finns inget jag. Abbas(A) har blivit så tränad av Rabb al-Alamin att trots att han är dödstörstig så tänker han först på Imam Hossein(A) och sen på sig själv. Vilken kärlek.
Han fyller vattenbägaren med vatten och återvänder mot tältet.
Den fega fienden skjuter pilar från avstånd. En gör hål i vattenbägaren men Abbas(A) fortsätter. En av fienden kommer och hugger av handen, Abbas(A) håller vattenbägaren med andra handen. Dom hugger av andra handen, Abbas(A) plockar upp vattenbägaren med tänderna. Han är fast beslutsam att nå tältet tills fienden slutligen välter omkull Abbas(A) och tilldelar det sista slaget. Imam Hossein(A) rusar fram och omfamnar sin bror. Lyssna nu syskon. Alla som var i dödsögonblicket på Karbalas fält fick se Profeten(S) motta dem. Profeten(S) släckte deras törst med vatten från Kawthar. Abbas(A) var inget undantag. Profeten(S) tar emot Abbas(A) och sträcker fram vattnet från Kawthar. Abbas(A) tackar nej och säger, ”Hur kan jag släcka min törst när Hosseins(A) barn fortfarande är törstiga?!” Pga. det så säger dom lärda att han nådde ranken ”Bab al-Hawaej”. Att han förintat sitt ego till sådana grader att t.o.m i dödsögonblicket när han inte längre har några plikter eller obligationer så tänker han på Imam Hossein(A) och hans barn före sig själv. Vad är det här för kärlek? Är det inte värt att eftersträva?!

Avslutning

Må Allah hjälpa oss och vägleda oss och lysa upp vår väg. Må Han fylla våra hjärtan med en kärlek så att vi minns Honom före vi minns oss själva. Må Han vara brännpunkten och centrumet i våra liv. Må vi planera våra liv efter Hans välbehag och efter att nå Hans närhet. Må Han skänka oss en martyrs mentalitet så vi må vara villiga att offra oss själva varje ögonblick i Hans väg.

اللهُمَّ اجْعَلْ مَحْيايَ مَحْيا مُحَمَّد وَآلِ مُحَمَّد ، وَمَماتي مَماتَ مُحَمَّد وَآل ِمُحَمَّد
O Allah; låt mig leva på samma sätt som Mohammad och hans familj levde, och låt mig lämna livet på samma sätt som Mohammad och hans familj lämnade livet. (Ziyarat Ashura)

Online föreläsning på Paltalk 5 februari 2010.

• Ladda ner: 2010.02.05.paltalk-karleken.i.imam.hosseins.karavan-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Imam Hossein(A) genomförde en revolution som fick hela universum att skaka och häpna. Men denna revolution var inte möjligt utan de fulländade följeslagarna han hade som gjorde det ultimata offret för hans väg. Frågan man kan ställa sig är, ”Vad var det för kärlek i deras hjärtan som drev dem till att göra vad de gjorde? Vad var det för kärlek som gav dem en sådan styrka att en torterande död smakade honung och sötma så länge den inträffade vid Imam Hosseins(A) sida?”

I och med att vi ihågkommer Imam Hosseins(A) arbain, 40 dagars minnesdag, fann jag inget mer inspirerande att föreläsa om än kärleken i Imam Hosseins(A) karavan. Ur Imam Hosseins(A) rörelse finns otaliga exempel att dra, men i och med att det är Arbain har jag valt ett axplock på 4 stycken starka exempel som berör aspekter som vi alla, speciellt jag, måste förbättra. Dessa 4 exempel kommer kopplas till vår vardag och således inshaAllah påverka våra vanliga liv.

Hoppet är att de glimtar vi kastar på denna gudomliga kärlek under föreläsningens gång kommer motivera oss att kämpa ännu intensivare för att nå Allahs tröskel – även om det skulle innebära att vi måste korsa hav av eld för att nå dit.

1) Familjens styrka

Första exemplet vi ska titta på handlar om familjens styrka och hur viktigt det är att en familj stöttar och uppmuntrar varandra i det som är rätt.

På natten till Ashura, efter att Imam Hossein(A) hade sagt till alla att dom är fria att gå om dom önskar, för imorgon väntar döden till 100% för alla som är kvar. Vissa källor säger att upp till 500 personer övergav Imam Hossein(A) den natten. En av dessa källor är Sakinah bint Hossein(A) som säger, ”Jag såg 2 och 2, 10 och 10 gå iväg i mörkret”. Andra källor säger att ingen gick.

Hur som helst när dom som ville stanna hade stannat sade Imam Hossein(A), ”Om ni nu inte tänker gå så lyssna på mig: låt den som har en fru med sig lämna henne hos stammen Bani Assad”.

Vad Imam Hossein(A) ville säga var att imorgon väntar martyrskap för männen, och kvinnorna som blir kvar kommer tas till fånga. Så vill ni stanna så låt i alla fall kvinnorna få sin räddning och inte drabbas.

Bani Assad var en stam som bodde i vid en by precis vid Karbala. Taktiken var att Imam Hossein(A) tillsammans med sina kompanjoner skulle göra en plötslig aggressiv offensiv och öppna upp en tunnel genom krigsfältet så de som hade fruar kunde rida igenom, lämna fruarna vid byn och sedan återvända.

Bland Imam Hosseins(A) följeslagare fanns en person vid namn Ali ibn Mazaher. Efter att Imam Hossein(A) hade talat klart gick han till sitt tält där hans fru var. Båda var relativt unga. Hans fru sa till honom, “O make! Jag satt i tältet och lyssnade när Imam Hossein(A) talade. Men i slutet blev det oroligt och massa oväsen så jag hörde inte riktigt. Vad var det sista han sa?”
Ali ibn Mazaher svarade sin fru, ”Imam Hossein sade till oss att rädda våra kvinnor härifrån eftersom här inväntar stora svårigheter.”
Hon sade, ”Ok, vad är din åsikt då? Du är min make, så vad tycker du?”
Han svarade, ”Jag tycker desamma. Gör dig redo så jag kan rädda dig härifrån.”
Frun reste sig upp och gick till mitten av tältet och slog sitt huvud stenhårt mot tältpålen. Sen grät hon ut, ”Så du är nöjd med att du räddar din fru medan Zaynab, Imam Alis(A) dotter skadas? Är det rättvist?! På Domedagen vill du möta Profeten(S) med ett gott samvete medan jag måste möta Fatima Zahra(A) med skam för att jag övergav hennes dotter?”!
Ali ibn Mazaher svarade, ”Men jag vill det bara för din egen skull!”
Och hans fru svarade, ”Och jag själv vill stanna!”
Ali ibn Mazaher började gråta stort. Han kunde inte stanna i tältet mer. Han gick med ett tårdränkt ansikte till Imam Hossein(A) som frågade, ”Vad har hänt? Varför gråter du?” Han berättade vad hans fru hade sagt om hans förslag. Imam Hossein(A) bad för denna kvinna.

Ur denna väldig känslorika och omskakande händelse finns minst två moraliska lärdomar att dra vad gäller relationen mellan make och hustru.

Den första är att där Ali ibn Mazaher kommer med förslaget att rädda sin fru börjar hon inte genast säga emot utan behärskar sig och frågar långt vad hennes mans åsikt är om saken. Lär er från detta mina respekterade systrar. I relationen med era män tänk inte västerländskt, tänk islamiskt. Rådfråga alltid era män och om ni tycker annorlunda så försök visa detta på ett ärofyllt sätt, låt det inte leda till aggression, irritation, en höjd tonnivå eller Gud förbjude att ni börjar svära och förnedra era män. Likaså bör vi bröder inte bestämma i förväg åt våra fruar utan rådfråga med dem och höra på vad de tycker och känner och utifrån detta dra ett bättre beslut.

Den andra lärdomen är hur extremt viktigt det är att familjen ställer upp och stöttar varandra i att göra det rätta. Vårt mål är trots allt att nå Paradiset av Allahs välbehag. Denna väg är lång och svår med många hinder. Ett ordspråk säger att Paradiset ligger i mitten av helvetet – vad som menas är just detta att det krävs uppoffring och svårigheter för att nå dit.

Som en familj kan man, fru och även barn stötta varandra och peppa varandra att fortsätta kämpa när man blir svag. Om jag faller håller min fru upp mig, och faller även hon lyfter vårt barn upp oss. Likaså om hon skulle falla eller vackla hjälper jag henne. Och, Gud förbjude, om någon av oss skulle gå vilse så kan den andra förhindra ens fördärv eller i värsta fall kapa benen av en innan man kvävs i mörkret.

2) Bönens vikt

Den andra lärdomen handlar om vilken central roll bönen har inom islam. Under Ashura dagen, mitt under stridens hetta, steg solen till zenit och tiden för bönen inföll. Imam Hossein(A) kallade sina följeslagare till sig för att upprätta bönen. Två av Imam Hosseins(A) kompanjoner, som var antingen kusiner eller bröder, sade: ”Medan ni ber så skyddar vi er ifall fienden skulle attackera”.

Följaktligen inledde Imam Hossein(A) middagsbönen med sina kompanjoner medan dessa två modiga män stod längst framme som livvakter. Den fega fienden som hade intalat sig själv att krigade mot Imam Hossein(A) fisabilAllah – för Guds skull, alltså dom var så vilseledda och ignoranta att dom ville döda Imam Hossein(A) för att nå Guds närhet – dessa fiender började skjuta pilar från avstånd mot Imam Hossein(A) och hans kompanjoner medan dom bad!! Fienden tänkte att så länge de ber kommer de inte gå till angrepp eller försvara sig själva och därför är det ett gyllene tillfälle att göra slut på Imam Hossein(A) och hans tappra kämpar.

Men längst framme stod Imam Hosseins(A) livvakter. Dessa två tog emot pilarna med sina sköldar allt eftersom de kom och när sköldarna var fulla med pilar och inte funkade längre använde de sina egna kroppar och hoppade framför pilarna innan dom nådde Imam Hossein(A).

I samma ögonblick som Imam Hossein(A) avslutade bönen föll dessa två tappra kämpar till marken, blodiga och spetsade av otaliga pilar och fick smaka på martyrdöden.

Vad säger detta er mina kära syskon? Den säger att bönen är viktigare än Imam Hosseins(A) följeslagare – nej, sannerligen är bönen viktigare än Imam Hossein(A) själv för Imam Hossein(A) själv sade att han reser sig för att upprätthålla bönen – med andra ord att återuppliva den Sanna Islam av Mohammad(S) – och Islam är viktigare än även Imam Hossein(A), och som han själv säger, ”Om min morfars religion endast kan överleva genom svärdet, kom då O svärd och ta mig!”

Låt oss kolla på oss själva nu syskon. Jag tittar in i mitt samvete, titta ni in i ert. Hur utför vi vår bön egentligen? Vissa av oss skäms för att be i skolan eller på jobbet, därför skjuter vi upp den, ibland enda till dess tid är ute, för att be hemma istället. Tro mig mina syskon, på Domedagen är det bedjarna som kommer vara stolta och de kommer skämmas som inte bad, men om ni skäms för er bön idag – hur tror ni ert tillstånd kommer vara imorgon? Om ni väljer att vara med era vänner eller kollegor här och är rädda för vad dom tycker – kommer ni onekligen imorgon på Domedagen att vara i deras grupp och inte räknas bland dom som håll stenhårt fast vid bönen.

Vissa av oss försöker be thohor eller maghrib på rätt tid, men när det kommer till asr eller isha blir den helt plötsligt försenad helt utan anledning. Alla böner har sin rätta tid och det är haram, förbjudet, att försena den utan giltig anledning. Vi har så många hadither och t.o.m Koranverser som talar om vikten av att be på rätt tid och vilket straff som väntar om man försenar bönen utan anledning. Imam Khomeini(RA) säger, ”Anpassa inte bönen efter din vardag, anpassa din vardag efter bönen!”

Om vi skulle vara så duktiga att vi ber på rätt tid, med en korrekt wodho, med en lämplig klädsel, med lite parfym och ha borstat tänderna med miswak innan – om vi gör alla förberedelser, men väl på bönemattan har hjärtat på annan plats – ja då är det som vi egentligen inte bett överhuvudtaget. Jag vet inte om jag borde nämna detta i och med att jag själv är osäker på om jag lever upp till mina ord nu eller inte så jag riktar dessa ord mot mig själv: ”O Ehsan! Skäms du inte att du står på bönemattan men din fokus likt en fågel flyger från gren till gren i tankarnas skog? Inser du inte att när du tänker på något annat så prioriterar du det och anser det vara viktigare än den du talar med just nu. Ve och skam över dig att du talar med Skaparen, kungarnas Konung, samtidigt som du tänker på skapelsen och Kungens slavar!”

Mina kära syskon, älskar ni Imam Hossein? Om ni gör det, glöm aldrig vad han stod upp, kämpade för och dog för. Älskar ni Imam Hossein(A) så visa denna kärleken i era böner för Imam Hosseins(A) kompanjoner gav livet för att ni ska få be på ett korrekt sätt idag!

3) Frihet från egoismen

Den tredje lärdomen vi kan dra från Karbalas revolution är hur högt en människan kan nå och att sann perfektion ligger i frihet från egoismen.

Imam Hosseins(A) bror, Abu Fadhl Abbas(A), bad om tillstånd flera gånger för att få gå ut och kämpa men förgäves. Till sist efter att barnen gråtit av törst så lyckades Abbas(A) övertyga Imam Hossein(A) om att i alla fall få kämpa sig fram till floden Eufrat och hämta vatten åt barnen. När Abbas(A) gick ut ur tältet och satte sig på hästen stod barnen glada och tittare på. Imam Hosseins(A) dotter Sakinah(A) sade till barnen, ”Var inte ledsna! Den här farbrorn jag har är modig och stark! Han kommer hämta vatten till oss!”

Abbas(A) var barnens hopp och vilken älskare Abbas(A) var att han utan att blinka var villig att offra sig för Imam Hosseins(A) barn!

Abbas(A) lyckades slå sig igenom fiendens ranker och nå floden. Väl vid floden böjde han sig ner och kände hur svalkande, kallt och fräscht vattnet var. Han tänkte, ”Om jag dricker lite och släcker min törst så kommer jag ha mer ork och styrka att kämpa!” Han böjde sig ner, tog en handfull och förde den mot munnen. Men innan han fyllde munnen kastade han iväg vattnet och sade till sig själv, ”Hur vågar du dricka Abbas när din mästare Imam Hossein och hans barn är törstiga?”

Abbas(A) fyllde bägaren och kämpade sig tillbaka. Men den fega fienden som inte kunde hindra Abbas(A) framfart avfyrade pilar från avstånd som en efter en träffade Abbas(A) och även bägaren så vattnet började rinna ut. En av dem lyckades hugga av Abbas(A) hand så han höll bägaren i andra handen. När även den höggs av tog han upp bägaren med tänderna och försökte kämpa sig fram tills han fick ett brutalt slag som gjorde att han föll för gott.

Under hela sitt liv kallade Abbas(A) alltid på Imam Hossein(A) som sin mästare, men då detta var hans sista andetag på denna jord ropade han för första gången, ”O min broder! Låt mig få se dig en sista gång!”

Imam Hossein(A) rusade till krigsfältet på sin häst, slog bort fienden och omfamnade sin broder som slutligen dog.

Men Abbas(A) osjälviskhet stannade inte där. Jag har inte läst detta själv men hört från vissa Ulema och Urefa att vid dödsögonblicket såg Abbas(A) Profeten(S) komma till honom, liksom han hade gjort med alla andra av Karbalas martyrer. Profeten(S) väntade på dom med en bägare vatten att släcka deras törst. Men när Profeten(S) gav Abbas(A) bägaren med vatten tackade han hövligt men drack inte och sade, ”Jag kan inte dricka medan min bror fortfarande är törstig vid livet!”

SobhanAllah mina syskon. Detta är toppen av mänsklig frihet. Detta är fullständigt renande från egoismens sjukdomar! Abbas(A) inte endast avstånd från det världsliga vattnet, han avstod även från paradisets vatten i väntan på och kärlek till sin mästare Imam Hossein(A).

Häri finns enorma lärdomar att hämta. Jag vill koppla det här särskilt till våra insatser för Islam och Imam Mahdi(AJ). Vår Imam och mästare lever, han är bland oss även om våra beslöjade ögon inte känner igen honom. Han är i behov av vår hjälp för att genomföra sin globala gudomliga revolution, men vi väljer att vila som soffpotatisar i vår egoistiska värld utan en helhjärtat och komplett insats för hans sak. Medan vi lutar oss tillbaka och gottar oss i det världsliga: film, mat, musik, internet, spel, nöjen och annat – så väntar Imam Mahdi(AJ) på oss att vi ska vakna ur vår slummer och förbereda oss för hans återkomst. Vad har vi gjort för Islam egentligen? Abbas(A) offrade sig själv inte för Imam Hossein(A) men för Imam Hosseins(A) små barn medan vi inte tänker en tanke på självaste Imam Mahdi(AJ)!!

Vi kanske drar på en ”Ajjal Faraja” i våra salawat, lyssnar på lite Duaa Nudbah på fredagar, har på några trevliga anashid eller latmiyyah, kanske läser en artikel eller två, försöker gifta oss på hans födelsedag – men något nämnvärt utöver så gör vi inte. Fienden och Shayatin jobbar 24/7 året om, i snö, kyla, regn och rusk för att motverka Imam Mahdis(AJ) revolution – men vad gör vi? Vi konsumerar deras gift, vi förslavar våra hjärnor med deras propaganda, vi förgiftar våra hjärtan med deras sjukdomar, vi kväver vår själ med deras gift – hur ska vi då orka kämpa? När dagen kommer är vi Gud förbjude andligt döda – hur ska vi då kunna väcka andra till liv?

4) Fulländad underkastelse

Detta för oss till den fjärde och sista lärdomen ur Karbalas revolution. Som ni kanske märkt har vi strukturerat föreläsningen att gå i kronologisk ordning över när händelserna skett. Samtidigt har vi försökt öka nivån på varje lärdom. Vi nådde slutet och kopplade det till Imam Mahdis(AJ) revolution, men att vi inte är förbereda för vi är andligt sjuka . Vad är då vaccinet och medicinen mot allt gift, all sjukdom, all propaganda och all världslighet som fienden bombaderar oss med dagligen?

Vaccinet och medicinen finner vi i den fjärde och kanske största lärdomen från Karbala. Denna lärdom kommer vi inte dra från en man utan från en kvinna, nämligen Zaynab(A). I Yazids palats försöker Yazid(LA) förnedra Zaynab(A) och hälla salt på hennes sår. Han sade med en ironisk ton, ”Så vad tycker du Zaynab att Gud är på vår sida, vi har vunnit och dödat din bror!”
Zaynab(A) sade en mening som de flesta av er hört många gånger. En historisk mening som belyser klimaxet av andlig perfektion. Hon sade, ”Ma ra’aito illa jamilah!” – ”Jag har inte sett något annat än skönhet!”

Vad är det här för mening?! Dom har våldsamt dödat och halshuggit din bror, dina barn, dina släktingar, dina vänner. Dom har dragit dig från Irak till Syrien i den heta öknen. Men du låter dig inte övertas av känslor eller depression, tvärtom ser du endast skönhet i det hela?! Du ser Guds vackra hand i den blodigaste massakern genom tiderna?! Vad är du för kvinna egentligen? Ja, det är sant. Ty det var inte Guds hand som dödade Imam Hossein(A) , det var människans ruttna hand. Men det Guds verk att du och jag idag sitter här, i ett land fjärran från Karbala, och minns och talar om Imam Hosseins(A) tappra kamp och om Zaynabs(A) spektakulära mod och roll.
Är man trångsynt och inte ser längre än sina egna fötter är det klart att Imam Hosseins(A) offer verkar dåligt, men om man sätter det i perspektiv över tidens lopp, historiens gång och hans rörelses påverkan på framtiden – ja då har han genomfört en av mänsklighetens största revolutioner. Zaynab(A) såg det här och även om hon inte hade sett det så hade hon ändå en sån extrem tillit till Gud att hon visste att Han inte skulle låta något ske om det inte fanns något gott i det.

Detta min vänner kallas fulländad underkastelse, och detta mina vänner är den mystiska och andliga toppen som islam vill föra oss till. Är vi där uppe kan inget påverka vårt humör, inga svårigheter kan bryta sönder oss, inga motvindar kan göra oss deppiga, inga problem kan göra oss passiva – ja ingenting för vi lämnar oss själva och våra viljor och underkastar oss fullständig Allah vilket är den sanna innebörden av att vara en muslim också, nämligen att leva i fullkomlig fridfull underkastelse under sin Herre – det är vad Islam innebär!

Vad är då vaccinet och botemedlet mot alla våra problem syskon?

Botemedlet är Islam! Islam är det perfekta system som Gud uppenbarat för människan som löser alla hennes individuella, sociala, ekonomiska, andliga och materiella problem. Vill vi vaccineras, vill vi hållas vakna och vill vi förberedas för Imam Mahdis(AJ) återkomst är den enda vägen att vi helt och hållet levet upp till Islams lagar och regler, både på det yttre planet i form av Sharia, och på det inre i form av moral och andlighet. Vi får inte komma med personliga tolkningar, tyvärr är detta ett vanligt fenomen bland oss muslimer. Istället för att erkänna vår egen svaghet och brist rättfärdigar vi den och försöker sänka islam till vår nivå istället. Kompis, som muslim får du inte lyssna på all form av musik – ”Vah! Va sägeru broshan!” Ja islam säger si och så, ”Nä, knappast, det är några med talibaner som hittat på bara, jag mår bra av musik”.
SobhanAllah. Ja ni ser mönstret mina syskon, vill ni må bra lyssna på den Heliga Koranen – ingen annan stans finner ni en bättre medicin. Vill ni må bra, vill ni inte förslavas, vill ni bli levande och inshaAllah räknas som en av Imam Mahdis(AJ) kämpar – lev upp till Islam helhjärtat. Är det någon lag ni inte praktiserar så studera, reflektera och utveckla er själva så ni blir mogna att praktisera den. Förkasta inte allting utan giltig grund. Islam är ett system och en vetenskap, liksom man inte bara kan säga ”Näh, jag tycker inte att 1 + 1 = 2”, vilket skulle göra att man anses som en åsna och kommer få IG på matten – så kan man inte dra ur sig egna teorier baserat på ingenting vad gäller Islam.

Detta är vad Imam Mahdi(AJ) vill ha, kämpar som är fullständigt underkastade, inte såna som när han kommer så säger dom, ”Varför gör du inte så här istället för så hör”. Nej, när han säger ”hoppa” säger dom inte ”varför” eller ”gör det själv” eller ”jag tycker inte det är bra att hoppa just nu”, dom säger ”Yes Sir!” Och frågar hur högt dom ska hoppa!

När Imam Mahdi(AJ) kommer, vilken islam är det han kommer implementera egentligen? Är det en halvbordad islam full med personliga idéer och tycken eller är det den Sanna Islam som Profeten(S) kom med? Om det vore en halvtaskig islam skulle han ju inte vara en Imam, då skulle han vara en vilseledare ungefär som dom som försöker vilseleda muslimerna idag till att bli sekulära. Om han ska införa den Sanna Islam av Mohammad(S) – varför förbereder du dig själv inte redan nu genom att först teoretiskt acceptera dess bud, lagar, principer och värderingar och sedan försöka tillämpa dessa praktiskt i ditt vardagliga liv?

Ja mina syskon, för syndaren är vägen sannerligen lång, men för älskaren som vill och anstränger sig, för honom är vägen kort och underbar. Som den Heliga Koranen säger:

[6:125]  فَمَن يُرِدِ اللّهُ أَن يَهْدِيَهُ يَشْرَحْ صَدْرَهُ لِلإِسْلاَمِ وَمَن يُرِدْ أَن يُضِلَّهُ يَجْعَلْ صَدْرَهُ ضَيِّقًا حَرَجًا كَأَنَّمَا يَصَّعَّدُ فِي السَّمَاء كَذَلِكَ يَجْعَلُ اللّهُ الرِّجْسَ عَلَى الَّذِينَ لاَ يُؤْمِنُونَ
[6:125] Gud vidgar bröstet hos den som Han vill vägleda, så att det kan fyllas av underkastelsen under Hans vilja, men hos den som Han vill låta gå vilse låter Han bröstet pressas samman i ångest, som hos den som stiger uppför ett högt [berg]. Så låter Gud nederlagets skam drabba dem som inte vill tro.

Avslutning

Mina älskade syskon, från Karbalas revolution finns många lärdomar att dra. Låt det inte vara endast en kulturell högtid och en sorglig saga man minns varje år, gör Karbala till en levande historia i era dagliga liv. Som Imam Jafar Sadiq(A) säger, ”Varje dag är Ashura och varje land är Karbala!”
Med denna föreläsning har vi belyst 4 viktiga lärdomar som kärleken i Imam Hosseins(A) karavan har skänkt oss. Det är nu vår plikt, var och en för sig med sitt eget samvete, att antingen ta vara på och leva upp till dessa lärdomar, eller att låta dem vara och fortsätta sitt liv oberörd och opåverkad som om ingenting har hänt. Imam Hossein(A) och hans tappra kompanjoner genomförde sitt test och fick bästa betyg, men du och jag min vän, vi har ännu inte examinerats och vill vi få högsta betyg måste vi lära oss från våra förebilder som gått denna väg före oss och har stakat ut vägen för oss så vi inte kan gå vilse.

Går vi i deras fotspår, går där dom gick, och stannar där dom stannade, ja då är vi räddare och sannerligen dikterar kärlekens lagar att en älskare vill leva som och leva upp till sin älskades ideal – allt annat vore blott en falsk dröm vi inbillat oss själva att tro på.

Frid vare med Hossein(A),
och Ali ibn Hossein(A),
och Hosseins(A) barn,
och Hosseins(A) efterföljare!
(Ziyarat Ashura)