Svalda rakblad
Skärvor från en öppen mun
Blodstänkta minnen
En sargad själ i mörker

Brustna drömmar
Dunkla moln i bröstet
Ljudlösa förtvivlade rop
En värkande existens

Ögon i tusen spillror
Druckna koppar av ångest
Auror av lila sfärer
Ett förkastat hjärta

Föreläsning i Malmö 29 januari 2012.

• Ladda ner: 2012.01.29-malmo-nobowwah-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

De lärda har uppdelat Islam i en stam från vilket olika grenar mynnar. Stammen har de kallat för Osole Din, som betyder trons stam, grund eller rot – och grenarna har de kallat för Furo Din som betyder trons grenar.

Osole Din, Islams stam, består av trosfrågor, medan Furo Din består av troshandlingar. För att en person ska betraktas som muslim måste han på ett ideologiskt plan acceptera hela Islams träd. En person kan inte säga, “Jag är muslim men jag tror inte på bönen” för då har han förnekat en av Islams grenar. Han kan säga, “Jag är muslim men jag ber inte” – då betraktas han fortfarande som en muslim och har en muslims rättigheter, men han är en syndare eftersom han inte handlar efter vad hans tro förpliktigar honom till.

Osole Din består av tre huvuddelar och två underdelar:
1) Tawhid
1b) Adl
2) Nobowwah (Profetskap)
2b) Imamat
3) M’ad

En person kan inte säga, “Jag är muslim men jag tror inte på en Gud”. Han kan inte heller säga, “Jag är muslim men jag tror inte på Profet Mohammad(S)”. Han kan inte heller säga, “Jag är muslim men jag tror inte på Domedagen”.
Förnekar han någon av dessa tre är han kafer, otroende, och utanför Islam.

Men en person kan säga, “Jag är muslim men jag tror inte på Ali ibn Abu Talib(A) som första Imam”. En sådan person betraktas fortfarande som muslim med en muslims rättigheter, men hans tro är bristfällig, den är ofullständig, och han kommer att få problem efter döden om han inte åtgärdar denna brist.

Genom året har vi pratat en del om Tawhid och Domedagen, men vi har inte berört ämnet Profetskap och Imamat särskilt mycket. Särskilt inom konceptet Imamat finns en den frågetecken som vi känner måste klaras upp så att vi inte tappar tro på en av Islams viktigaste pelare. Tyvärr har våra Sunni syskons argument och propaganda påverkat oss till en sådan grad att många av våra ungdomar idag inte ser på Imam Alil(A) med ställning som han är värdig, för att inte tala om de övriga Imamerna(A).

Avsikten med våra nästkommande föreläsningar är således att på ett enkelt sätt försöka förklara och bevisa konceptet med Imamat så vi förstår vad det innebär och stärker vår tro i det oavsett vilka tvivel som försöker spridas av andra.

Således måste vi börja med att förklara Profetskap och vad det är då Imamat egentligen inte är något annat än en förlängning och utökning av Nobowwah.

Behovet av profeter

Innan vi börjar beskriva Profetskapet måste vi ställa och besvara frågan: Varför behövs det Profeter? Vad finns det för syfte med att Gud har valt ut vissa människor och skickat dem som Profeter till oss?

Människan har inte funnit meningen med livet. Alla har sina egna åsikter. Samla alla vetenskapsmän från början till slutet och låt dem diskutera vad meningen med livet är; alla kommer att ha egna åsikter och tycken. Ingen kommer att kunna ge ett definitivt eller detaljerat svar. Samtidigt har människan utvecklats enormt. Hon har funnit världen och vad den erbjuder men på vägen har hon tappat bort sig själv. Hon har kommit väldigt långt inom kemin men samtidigt har hon missbrukat kunskapen till att skapa heroin. Hon har avancerat inom fysiken men samtidigt utnyttjat kunskapen för att skapa atombomben.

Kort och gott ju mer människan har avancerat ju större behov har hon varit av en broms som förhindrar henne att köra utför och trilla huvudstupa rakt ner i Helvetets avgrund.

Den Heliga Koranen säger:

اذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَىٰ
[79:17] Gå till Farao, sannerligen har han trätt över alla gränser.

I denna vers blir Profet Musa(A) tillsagd att gå till Farao eftersom han har gått över alla gräner och detta visar att en av profeternas uppdrag var att vägleda eller stå emot de som gått för långt.

Nu tror vi att Gud har skapat oss. Och vår definition av Gud är den att Han inte gör något på måfå, som lek, bara för att Han känner för det, bakom allt finns en plan och tanke. Det måste alltså finnas ett syfte och mening till varför Gud har skapat människan.

För att förmedla detta syfte och denna mening har alltså Gud skickat Profeter till oss. Profeterna är alltså tolkarna mellan Gud och oss som förmedlar och förklarar Guds ord till oss på ett sätt att vi förstår.

Alltså:

A) Gud har skapat oss
B) Gud har ett syfte med vår skapelse
C) Profeterna är de som förmedlar syftet till oss

En profets egenskaper

Shahid Beheshti och Shahid Bahonar i deras “Philosophy of Islam” samt Shahid Mutahhari i sin “Man and Universe” har listat några egenskaper som en profet bör ha. Låt oss nämna ett par av dessa:

1) Mirakel

Alla Profeter har beviljat styrka över naturen vilket vi i vanlig folkmun kallar för mirakel. Om en Profet väljer att utföra ett mirakel är det för att bevisa hans påstående och fullgöra beviset så människorna inte har en ursäkt att skylla på sen “att de inte visste”.

Profeten(S) kallade på sin farbror Abu Jahl en gång. De satt ensamma i ett rum. Profeten(S) sade, “Farbror varför tror du inte? Du behöver inte bli muslim öppet om du skäms för ditt anseende, men yttra trosbekännelsen här bara mellan mig och dig så du dör som muslim i alla fall.”
Abu Jahl svarade på ett mycket fult sätt. Han sade, “Om du är profet, varför vittnar inte den här geten till det?”
Geten började prata och sade, “Jag vittnar till att det inte finns någon gud utom Allah och att Mohammad är Hans profet!”
Abu Jahl som såg detta blev förbannd, dödade geten och sprang därifrån.

2) Ofelbarhet

En annan egenskap som en profet har är ofelbarhet. Dvs. e är immuna mot att göra synder eller misstag. Vad betyder detta? Innebär det att alla profeter har en ängel bredvid sig som stoppar dem ifall de vill synda? Eller att de inte har någon fri vilja? Eller att de är som robotar som inte har några begär?

Detta är en lång diskussion men om profeterna inte kunna synda skulle de inte kunna vara förebilder heller, eller ha en högre rank än som som avstår från synd frivilligt.

Nej vad som menas är att de ser verkligheten och därför tänker de inte ens på synd.

Versen om Profet Yusuf(A) och Zulaikha illustrerar det hela väldigt klart:

وَلَقَدْ هَمَّتْ بِهِ ۖ وَهَمَّ بِهَا لَوْلَا أَن رَّأَىٰ بُرْهَانَ رَبِّهِ ۚ كَذَٰلِكَ لِنَصْرِفَ عَنْهُ السُّوءَ وَالْفَحْشَاءَ ۚ إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُخْلَصِينَ
[12:24] Hon hade fattat begär till honom och även han kände begär till henne; om han inte hade sett ett tecken från sin Herre [kunde han ha gett efter för frestelsen]. – Vi ville hålla allt ont och all skamlöshet borta från honom eftersom han var en av Våra sant hängivna tjänare.

Ur denna vers förstår vi att Profet Yusuf(A) också kände begär; men han såg verkligheten i saker och ting och därför avstod han från synden fastän han kunde utfört den om han ville.

Hade vi killar varit i en situation där vi är ensamma i ett rum bakom sju stängda dörrar med Sveriges vackraste, snyggaste och mäktigaste kvinna och hon ville ha oss och vi också ville ha henne hade vi nog inte tvekat att synda. Det är för vi ser synden som söt och ljuvlig. Men hade vi sett verkligheten: hade vi sett en eld framför oss istället för en en vacker kvinna och att närma sig henne är som att kasta sig i elden, då hade vi inte syndat.

Vissa systrar tycker det smakar gott med baktal. Baktalar man inte är det ju tråkigt, träffen blir helt förstörd. Man måste snacka lite skit för att må bra. Men om vi hade sett att vi äter en annan människas kött hade vi aldrig syndat.

Detta är ofelbarhet; Profeterna ser verkligheten i saker och ting, de ser inte snygga tjejer de ser eld, de ser inte baktal, de ser ormar.

Detta är en grad vi människor till viss del också kan komma upp i, men det är något vi får spara till en annan gång.

3) Mänskliga

Profeterna(A), trots att kunde göra mirakel, trots att de var ofelbara, trots att de såg verkligheten i saker och ting var ändå vanliga människor som levde vanliga liv. De åt, sov, tränade, skaffade familj, jobbade och så småningom dog. De hade samma religiösa plikter som alla andra; de hade till och med fler plikter pga. deras rank. Nattbönen var rekommenderad för muslimerna men obligatorisk för Profeten. Enda huvudsakliga skillnaden var att Profeterna fick uppenbarelser så de kunde vägleda människorna; annars var de precis som människorna och genomgick samma svårigheter som dem därför är de också våra förebilder.

Skillnaden mellan nabi (profet) och rasul (budbärare)

I den Heliga Koranen används två termer och titlar till en person som är förmedlaren mellan Allah och människan; den ena är “Nabi” och den andra är “Rasul”. En vers säger att på Domedagen kommer:

وَجِيءَ بِالنَّبِيِّينَ وَالشُّهَدَاءِ
[39:69] …och profeterna (nabiyyin) och vittnena tillkallas…

En annan vers säger:

يَوْمَ يَجْمَعُ اللَّـهُ الرُّسُلَ
[5:109] DEN DAG då Gud samlar sändebuden (rosol)

Ytterligare en vers säger:

وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رَّسُولٍ وَلَا نَبِيٍّ
[22:52] Vi har aldrig sänt ett sändebud (rasul) eller en profet (nabi) före dig…

Så vad är det för skillnad mellan en nabi (profet) och en rasul (budbärare)?

Det kanske låter som en enkel fråga men det finns mycket diskussion om denna fråga och vi fick vända upp och ner på internet och i böcker för att finna ett svar som var fullt tillfredsställande. Slutligen hamnade vi i Allamah Tabatabais Tafsir al-Mizan vol.3 under tolkningen av vers 2:213 (s. 204-215) där han fördjupar sig i just den här frågan. Så det vi kommer att ta upp är baserat på Allamah Tabatabais ord.

Rasul betyder den som bringar meddelandet (risalah).
Nabi betyder den som bringar nyheterna (naba’).

Rasul har den utmärkande egenskapen att vara förmedlaren mellan Allah och Hans skapelse.
Nabi har den utmärkande egenskapen att ha kunskap om Allah och från Allah.

Vad innebär detta? En budbärare har väl också kunskap om Allah och från Allah?

I vers 22:52 vi citerade tidigare nämns det att både sändebud och profeter skickades; dvs. verbet “att skicka” (irsal) används för både sändebud och profeter, vilket gör dem båda till utsända (mursal). Innebär det att en Nabi (profet) är en Rasul (budbärare) också i och med att han också skickats?

Svaret på denna fråga är att både budbärare och profeter är utsända från Allah; men Profeternas(A) uppgift var att förmedla information och nyheter om det osedda för folket, eftersom han vet om de gudomliga hemligheterna, eftersom han har kunskapen om Allah från Allah, medan en budbärare är skickad till folket för att ge dem något mer än den profetiska kunskapen som en profet förmedlar.

Den Heliga Koranen säger:

وَلِكُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولٌ ۖ فَإِذَا جَاءَ رَسُولُهُمْ قُضِيَ بَيْنَهُم بِالْقِسْطِ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ
[10:47] TILL VARJE folk har [Vi sänt] ett sändebud (rasul) och när sändebudet har kommit [till sitt folk], skall rättvisa domar avkunnas över dem och ingen skall tillfogas orätt.

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّىٰ نَبْعَثَ رَسُولًا
[17:15] …Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt Vårt sändebud (rasul) [till dem].

Alltså: En Profet förklarar för folket vad som är bra och dåligt för dem i detta livet, vad som väntar i nästa liv, religionens grunder och grenar etc.
En budbärare förmedlar ett speciellt budskap till folket och fulländar beviset över dem så de inte har några ursäkter kvar därefter att synda eller förneka och om de skulle förneka detta budskap kommer de att straffas som den heliga Koranen säger:

رُّسُلًا مُّبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ لِئَلَّا يَكُونَ لِلنَّاسِ عَلَى اللَّـهِ حُجَّةٌ بَعْدَ الرُّسُلِ ۚ وَكَانَ اللَّـهُ عَزِيزًا حَكِيمًا
[4:165] sändebud (rasul) som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter [att ha hört] sändebuden, inte skall kunna skylla på [okunnighet] inför Gud. Gud är allsmäktig, vis.

Slutsatsen vi också kan dra av dessa verser är att alla budbärare (rasul) är också profeter (nabi) medan alla profeter (nabi) är inte budbärare (rasul).

Hur tolkar vi då följande vers om Profet Musa(A) som verkar göra en skillnad på de två?

وَاذْكُرْ فِي الْكِتَابِ مُوسَىٰ ۚ إِنَّهُ كَانَ مُخْلَصًا وَكَانَ رَسُولًا نَّبِيًّا
[19:51] OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Moses. Han var en av de utvalda, Guds sändebud (rasul) [och] profet (nabi).

Denna vers syftar antagligen på den bokstavliga innebörden orden “rasul” och “nabi”; dvs. Profet Musa(A) var Allahs budbärare och hade kunskap och information om Allahs tecken och hemligheter.

I en välkänd hadiht som både Shia och Sunni rapporterar frågade Abu Dharr(RA) Profet Mohammad(S): “O Allahs sändebud! Hur många profeter fanns det?”
Profeten(S) svarde: “124’000.”
Abu Dharr frågade: “Hur många av dem var budbärare?”
Profeten(S) svarade: “313, en stor skara!”
(al-Khisal och Ma’ani al-akhbar)

Denna hadith stödjer också påståendet att alla budbärare var också profeter men inte vice versa eftersom Abu Dharr(RA) frågade hur många av alla dessa var budbärare, han frågar alltså om en mindre grupp inom den stora gruppen av profeter.

Imam Baqir(A) blev tillfrågad om vers 19:51 där Musa(A) kallas för både budbärare och profet. Imamen(A) svarade:

“Profet är den som ser i sina drömmar och hör rösten men ser inte ängeln; medan budbäraren är den som hör rösten, men ser inte i drömmar och ser ängeln.” (Al-Kafi)

Denna hadith säger helt enkelt att profetskap och budbärarskap är två olika ranker; den enes specialitet är att se genom drömmar, den andres genom att se ängeln som uppenbarar. Ibland är båda ranker och specialitéer samlade i en person, som exempelvis Profet Ibrahim(A), och ibland innehar en person bara profetskap utan att vara budbärare.

Därför är det tydligt att alla budbärare är profeter men inte vice versa.

Ulul Azm

Låt oss krydda till diskussionen lite nu. Vi har så här långt förklarat skillnaden mellan profeter och budbärare. Men den Heliga Koranen nämner faktiskt en tredje grupp av profeter som den kallar Ulul Azm, de som hade “Azm”:

فَاصْبِرْ كَمَا صَبَرَ أُولُو الْعَزْمِ مِنَ الرُّسُلِ
[46:35] BÄR därför med tålamod, liksom sändebuden med starka föresatser bar [allt] med tålamod…

Azm betyder styrka, stark vilja, beslutsamhet. I detta fall syftar det till en grupp Profeter som var så starka och så beslutsamma att de lyckades uppehålla den första pakten och förbundet de gjorde med Allah, och de glömde aldrig den, oavsett hur svårt det var.

Om Profet Adam(A) sägs det:

وَلَقَدْ عَهِدْنَا إِلَىٰ آدَمَ مِن قَبْلُ فَنَسِيَ وَلَمْ نَجِدْ لَهُ عَزْمًا
[20:115] [EN GÅNG i tiden] förmanade och varnade Vi Adam, men han glömde [snart Våra ord]; och Vi fann hos honom ingen styrka i föresatsen (azma).

Profet Adam(A) hade alltså slutit ett förbund med Allah men han glömde detta förbund när han testades och därför säger Koranen att han hade ingen “azm”, ingen styrka i föresatsen, därför räknas han inte till Ulul Azm.

Men det finns fem Profeter(S) som nämns i Koranen som Allah har slutit ett löfte med dem och de med Allah:

وَإِذْ أَخَذْنَا مِنَ النَّبِيِّينَ مِيثَاقَهُمْ وَمِنكَ وَمِن نُّوحٍ وَإِبْرَاهِيمَ وَمُوسَىٰ وَعِيسَى ابْنِ مَرْيَمَ ۖ وَأَخَذْنَا مِنْهُم مِّيثَاقًا غَلِيظًا
[33:7] OCH VI har slutit ett löfte med profeterna och med dig [Muhammad] och med Noa och Abraham och Moses och Jesus, Marias son – ja, Vi tog ett högtidligt löfte av dem,

Alla dessa fem Budbärare(A) kom med en ny lag och en bok. Den Heliga Koranen säger:

شَرَعَ لَكُم مِّنَ الدِّينِ مَا وَصَّىٰ بِهِ نُوحًا وَالَّذِي أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ وَمَا وَصَّيْنَا بِهِ إِبْرَاهِيمَ وَمُوسَىٰ وَعِيسَىٰ
[42:13] Han har föreskrivit för er samma religion (din) som Han anbefallde Noa – detta har Vi uppenbarat för dig [Muhammad] – och som Vi anbefallde Abraham och Moses och Jesus…

Men det fanns andra profeter som också fick en bok. Koranen nämner Profet Dawood(A):

وَآتَيْنَا دَاوُودَ زَبُورًا
[4:163]…och Vi skänkte David en Skrift fylld av visdom (Zaboor).

Hadither nämner att Adam(A), Shith(A) och Idris(A) också fick böcker. Men dessa böcker innehåll inga lagar eller någon Shari’ah som Ulul Azm Profeternas(A) böcker. Zaboor(A) exempelvis innehåller bara duaa och böner; men inga konkreta lagar och regler.

Imam Ridha(A) säger: “Ulul Azm Profeterna fick denna titel eftersom de hade fast beslutsamhet och kom med en ny lag. Det var på följande sätt: Alla folk efter Nuh följde Nuhs Shari’ah, väg och skrift fram till Ibrahim, (Allahs) väns tid. Och varje profet efter Ibrahim följde Ibrahims Shari’ah väg och bok fram till Musas tid. Och varje profet efter Musa följde Musas Shari’ah väg och bok fram till Isas (Jesus) tid. Och varje profet efter Isa följde Isa Shari’ah väg och bok fram till vår Profet Mohammads(S) tid. Så dessa fem är Ulul Azm och de är de bästa av profeter och budbärare. Och Mohammads(A) Shari’ah kommer inte att upphöra fram till Domedagen…” (‘Uy-unu’l-akhbar)

Föreläsning i Malmö 15 januari 2012.

• Ladda ner: 2012.01.15-malmo-bortom.doden.dodsogonblicket-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Det finns en sanning som ingen levande varelse i universum kan fly ifrån. Det finns en verklighet som alla kommer att möta, oavsett om de är rika eller fattiga, kungar eller slavar, mäktiga eller svaga, stora eller små. Inget vapen kan hindra den från att ta oss, inget gömställe kan dölja oss från den – förr eller senare hinner den ifatt oss.

Denna verklighet som ingen kan förneka är döden. Den Heliga Koranen säger:

كُلُّ نَفْسٍ ذَائِقَةُ الْمَوْتِ
[29:57] Varje själ (nafs) skall smaka döden.

Inget vet när man ska dö

Det svåra med döden är att vi inte vet när den kommer. Hade vi vetat att vi kommer att dö om 50 år skulle många av oss levt hur vi ville i 49 år och sedan åkt till Hajj och ångrat oss och gjort tawbah och blivit riktiga muslimer sista året för att dö som troende och komma till Paradiset. Men vi vet inte. Döden kan komma närsomhelst, varsomhelst, och därför måste vi vara förberedda hela tiden.

Det är inte bara vi som inte vet när vi ska dö, inte ens våra Profeter(A) eller Imamer(A) visste det. De som visste något fick reda på det strax ett par dagar innan när det är försent att göra några större förändringar.

Visste ni att Profet Musa(A) grävde sin egen grav? Han gick en dag och såg en troende som stod och grävde. Profet Musa(A) frågade, “Vad gör du?”.
Den troende svarade, “Jag gräver en grav som någon annan troende kan begravas i.”
Profet Musa(A) tyckte det lät som en fin gärning så han tog en spade och hjälpte till. När de grävt färdigt sa den troende till Profet Musa(A), “Kan du lägga dig i graven så vi se om storleken är bra eller graven ska göras större?”
“Visst”, sade Profet Musa(A) och lade sig i graven. Så fort han lade sig ner kom dödsängeln Izrail(A) och tog hans själ så han dog på riktigt.

Inte ens Imam Hossein(A) visste när han skulle dö. Vissa tror att Imam Hossein(A) villigt gick till Karbala för att möta döden men det är fel. Tvärtom lämnade Imam Hossein(A) Mecka under Hajj-perioden för att fly döden eftersom han fick reda på att Yazid hade tänkt lönnmörda honom i Mecka. För att rädda sitt liv och hjälpa Kufas folk rörde han sig mot Kufa. 8 Dhul Hijjah när alla pilgrimer var på väg mot Arafah rörde sig Imam Hossein(A) mot Kufa istället. Imam Hossein(A) hade fått reda på av Profeten(S) att hans blod skulle spillas i Karbala för att rädda Islam, men han gick inte medvetet mot Karbala och han visste inte att han skulle stoppas där av Hurr ibn Yazid Riyahi. Detta förstår vi om vi är lite noggranna i haditherna som berättas när Imam Hossein(A) nådde Karbala. Efter Hurr hade stoppat honom och han inte fick gå vidare, vad hände? Han frågade ökenborna som bodde runt omkring vad denna plats hette. Varför frågade han om han redan visste att han var i Karbala? Varför började han gråta först när han fick reda på att platsen hette Karbala? Det visar att Imam Hossein(A) inte visste att han skulle dö när han lämnade Mecka, han visste det inte på vägen till Kufa. Han visste det först 2:a Muharram när han redan hade nått Karbala och var avspärrad av fienden och det var försent att ändra sin färdriktning. Hade han vetat redan när han lämnade Mecka att han kommer stoppas i Karbala hade han ju kunnat ta en annan riktning för att nå Kufa för att rädda sitt liv, precis som han lämnade Mecka i Ihram-tillstånd för att rädda sitt liv.

Så ingen, inte ens Guds vänner, vet när de ska dö. Och därför måste vi vara förbereda hela tiden. För Profeten(S) säger att i tillståndet vi dog i det tillståndet kommer vi att väckas på Domedagen.

Tjejen som inte var kysk i denna värld, som flörtade, förfinade sig själv och hade bristande yttre och inre hijab och dog i det tillståndet måste vara beredd på att hon kommer att återuppväckas på Domedagen naken framför hela mänskligheten. Killen som hade en flickvän måste vara beredd på att han kommer att återuppväckas på Domedagen i ett tillstånd av zina framför hela mänskligheten. Det här är inget skämt. Föreställ er själva att ni dör medan ni syndar och hur ni kommer att skämmas framför alla att ni väcks i det tillståndet. Finns det någon skam större än detta?

Hur många av er har hört talas om Göteborgsbranden? Diskoteksbranden i Göteborg var en brand med katastrofala konsekvenser som inträffade natten till den 30 oktober 1998 i en lokal vid Backaplan på Hisingen i Göteborg, där ett diskotek hade arrangerats. 375 ungdomar i åldern 12–25 år befann sig i lokalen, som var godkänd för 150 personer av räddningstjänsten. 4 iranier blev inte insläppta i festen och satte fyr på lokalen. 63 personer omkom och omkring 200 skadades. Jag minns hur vi läste dödsoffrens namn på text tv och det var så många som hette Ali, Hassan, Hossein och Fatima bland namnen att det gjorde ont i hjärtat. Nu hoppas vi verkligen att alla dessa ungdomar var ovetande om Islam och hade funnit den rätta vägen om de inte hade dödats.

Hursomhelst visste ni att att det fanns en person bland dessa 375 personerna som var en Hafez Quran? Han hade memoriserat hela Koranen, han var en starkt troende, religiös, gick aldrig på fester. Till den här festen tjatade hans vänner på honom extra mycket och han gav till slut med sig. Det var den första festen han gick på och det blev hans sista. Är det inte tragiskt? Hela din ungdom har du vigt åt Allah, du har fyllt ditt hjärta med den heliga Koranen, och sedan på en natt bränner du upp allting och dör i ett tillstånd av synd? Är det inte sorgligt?

Vi har det motsatta också. Vet ni hur Sheikh Abbas Qommi, författaren till Mafatih al-Jinan, dog? Han stod i nattbönen när han dog. Inte bara i nattbönen, han var i sista Rak’at (Witr). Inte bara vara han i Witr, han var i ett tillstånd av Qonoot där han lyfte handen mot himlen och grät 300 gånger “Illahi al-Aff” (Gud, förlåt mig!). I detta tillstånd kom dödsängeln och tog hans själ!

Döden kan hända vem som helst, när som helst, och den enda vägen vi har är att vara förberedda när det väl händer. Och förbereda oss gör vi genom våra handlingar här och nu.

Som Profeten(S) sade, lev varje dag som om det vore din sista. Om du kan, var alltid i Wodho-tillstånd så när din själ tas dör du i ett rent tillstånd. Var alltid i dhikr-tillstånd så när dödsängeln kommer rör sig din tunga redan till ord som “La illaha ill Allah” och salawat. Skjut inte upp dina lån, betala dem innan döden kommer. Försena inte dina böner, be dem innan döden kommer. Försena inte fastan du missat, utför dem innan döden kommer. Skjut inte upp att be om ursäkt hos de du sårat, gör det nu innan döden kommer. Bli den du drömmer om att vara, den du önskar vara, nu, bestäm dig här och nu, innan döden kommer. Sluta skjuta upp och börja förverkliga, innan döden kommer. Kort och gott, ordna dina affärer här och nu så ditt hjärta är rent när döden kommer.

Testen vid dödsögonblicket

Den största prövningen och testet som människan får utstå i hela sitt liv är vid ögonblicket då hon möter döden. Och många misslyckas. De lever ett liv som helgon men dör som syndare.

Profeten(S) frågade ängeln Gabriel(A) en gång om råd. Ibland frågar ett barn ett annat barn en fråga; då är svaret som ges väldigt enkelt. Ibland frågar ett barn sin lärare en fråga och även om läraren är mycket kunnig måste han ge ett enkelt svar så barnet förstår. Men ibland händer det att en professor frågar en annan professor en fråga; då är både frågan och svaret extremt djupt. Tänk er nu att den som frågar är den lärdaste av dom lärda, den närmsta av dom nära, skapelsens mästerverk Profet Mohammad ibn Abdullah(S) och den tillfrågade är den störste av änglarna. Då inser vi att orden har större djup än vi kan bära och vi måste verkligen ta dem på allvar och fundera över dem:

Ya Mohammad, ‘eish ma sh’et, fa innaka mayyet.
O Mohammad; lev som du vill men du kommer att dö.

Wa a’hbeb ma sh’et, fa innaka mofariqo
Och älska vad du vill men du kommer att skiljas från det.

Wa ‘amal ma sh’et, fa innaka molaqi
Och handla som du vill men du kommer att möta den [handlingen].

Hur kan en människa som levt som en troende (mo’men) hela sitt liv dö som en otroende (kafer) på sin dödsbädd?

Hadither berättar att när människan är döende kommer Shayatin och demonerna till människan. De kommer att fresta människan med att ge henne det hon älskar om hon förnekar Allah. Om en kille spanade in tjejer och flörtade hela sitt liv kommer han att presenteras med olika supermodeller vid döden och Shaytan kommer säga till honom; gå ut ur Islam så får du denna snygga tjejen. Och precis som killen struntade i Islam och gjorde haram med tjejer i sitt liv kommer han att strunta i Islam vid sin dödsbädd för att få ännu en tjej, men då kommer han att dö istället för tjejen och lämna världen som otroende. Om en student var fäst vid böcker hela sitt liv, även om det var Islamiska böcker, det spelar ingen roll, på hennes dödsögonblick kommer Shayatin att hota att bränna upp hennes böcker om hon inte förnekar tron. På detta sätt kommer människor som levt hela sina liv som muslimer och troende att dö som förnekare, för dom misslyckas med sista testet.

- Sheikh Bahai; Kvinnan som skulle till Hamam

Dom misslyckas med sista testet eftersom dom lät sig själva älska och fästas vid en sak för mycket så de älskade den saken framför Allah och därför offrar de Allah för sina begär på sin dödsbädd. Martyrerna i Karbala är det motsatta exemplet. Om ni granskar historien ser ni att alla ropade på Imam Hossein(A) vid sitt dödsögonblick, trots att de var törstiga, trots att de hade ont. Deras kärlek till Imam Hossein(A) var starkare än allt de världsliga och därför hade inte Shayatin en chans mot dem vid slutet.

Döden: Smärta eller befrielse

För vissa är själva döden en extremt plågsam smärta, för andra en lättnad och befrielse.

Imam Jafar Sadiq(A) blev tillfrågad att beskriva döden och han sade: “För den troende är döden ljuvligare än en bris som den troende luktar och fräschas upp med och all trötthet och smärta försvinner, och för den otroende är det som huggen från ormar eller skorpioner eller värre.”

Imamen(A) blev frågad, “Vissa säger att döden är värre än att sågas, att klippas itu med sax, att stenas eller att få ögonens pupiller mosade med kvarnsten.”
Imamen(A) svarade, “Ja, så är det för vissa otroende och syndare. Ser du inte hur vissa av dem lider från dessa straff. Vad de kommer att möta därefter kommer att vara ännu plågsammare. Det är lidelsen i nästa liv som är betydligt plågsamma än detta liv.”

Imamen(A) blev tillfrågad, “Varför ser vi då vissa otroende dö enkelt medan de pratar och skrattar, och även vissa troende, och vi ser vissa troende och otroende som lider mycket medan de dör?”
Imamen(A) svarade, “Den troendes enkla död är en tidig belöning för honom, och när han lider vid döden renas han från sina synder så att han blir ren och värdig nästa livs eviga belöning. Och den otroendes enkla död är en belöning för deras goda gärningar i detta liv så straffet väntar dem i nästa liv. Och om visa otroende lider vid döden är det påbörjan av Allahs straff på dem. Allah är rättvis och felar ingen.”

(Källa: Uyon Akhbar ar-Redha. Länk.)

Förenkla döden

Vi har så här långt pratar om svårigheterna och prövningarna vid döden. Men Ahl al-Bait(A) som visste vad som väntade och och som beskrev prövningarna för oss gav oss också tips att lyckas på vår slutliga tenta. Det räcker inte att bara prata om vad som väntar, vi måste veta vad vi ska göra också. Vi har beskrivit problemet så låt oss komma med en lösning också. Ahl al-Bait(A) visade oss vägen att gå så vi lyckas. Så vi har samlat ihop 10 handlingar från olika hadither som om vi handlar efter dessa kommer lämna denna världen och träda in i Barzakh lika lyckliga och lättade som en brud eller brudgum på sin bröllopsdag.

1) Silah Arham
Imam Sadiq(A) säger: “Vill ni att dödsögonblicket ska vara lätt för er? Ta hand om era släktingar.”
I dagens högteknologiska värld där alla är uppkopplade hela tiden via Facebook, Twitter, Skype, mobilen och annat har vi ingen ursäkt att strunta i våra släktingar. Nu påminner jag mig själv före er andra syskon. Det tar inte mer än några minuter att ringa upp sin mormor och fråga hur hon mår eller lämna en hälsning till sitt syskon på Facebook och lysa upp hennes dag. Släkten berikar människans liv om alla är omtänksamma men kan även förpesta hennes liv om de är själviska, därför måste man göra så gott man kan för att bevara harmonin i släkten.

2) Godhet mot föräldrar
De kom till Profeten(S) och sade, “En av ungdomarna som brukade be bakom dig är döende och hur mycket vi än säger till honom att säga La illaha ill Allah vägrar han!”
Profeten(S) gick till ungdomens hus, satte sig bredvid honom och sade, “Säg Ashhado an La illaha ill Allah!”
Men ungomens mun förblev stängd.
Profeten(S) frågade, “Har han en far?”
“Nej” fick han som svar.
“Har han en mor?”
“Ja.”
“Gå och hämta henne.”
Modern kom. Profeten(S) sade till modern, “Är du nöjd med din son eller inte?”
“NEJ!” svarade modern, “Jag har brutit kontakten med honom i sex år och har inget att säga honom!”
Profeten(S) sade, “O moder, om du inte är nöjd med honom kommer hans mun inte att öppnas och han kommer inte kunna yttra trosbekännelsen och om du dröjer med att förlåta honom kommer han att dö som en otroende!”
Modern svarade, “O Profet! Av respekt för dig förlåter jag honom.”
Profeten(S) sade då till sonen, “Säg Ashhado an La illaha ill Allah!”
Sonens mun öppnades och han sade, “Jag vittnar till att det inte finns någon gud utom Allah och att Mohammad är Hans profet!”
Profeten(S) frågade, “Vad såg du innan och vad ser du nu?”
Sonen svarade, “Innan du kom såg jag en stor svart illaluktande skräckinjagande varelse som väntade på mig. När du kom och jag yttrade trosbekännelsen avlägsnades den svarta varelsen och försvann och en vacker upplyst vid parfymerad varelse har nu tagit hans plats istället.”
Sonen sade detta och dog sedan.

3) Hjälpa fattiga
I hadither nämns specifikt också att ge kläder till dem som inte har eller ge mat till dem som inte har. Ayatollah Moqaddas Ardabili(RA) gick ner för gatan en gång. En fattig kom fram till honom och sade, “O Sheikh! Jag fryser! Har du några kläder att ge mig?”
Ayatollah Moqaddas Ardabili(RA) hade inga extra kläder med sig så han drog av ena ärmen på sin dishdasha och gav den istället.
Nu när rean är igång och vi alla byter ut våra garderober ber jag alla att ta en extra titt och om det finns kläder vi har över som vi inte använder att skänka dem till fattiga. Känner vi inga finns det gått om insamlingar som skickar kläder till fattiga länder eller till hemlösa här i Sverige. Systrar, ni som ofta har sjuttioelva olika linnen och tröjor, skänk bort åtminstone de gamla ni har till folk som behöver. Spara dem i en påse och nästa gång någon åker ner till era hemländer skicka med kläderna så fattiga muslimer blir glada. Må Allah klä er på Domedagen!

4) Fasta i Rajab åtminstone en dag, särskilt i slutet av månaden
Kom ihåg detta till nästa Rajab. Många Ulema och Urefa brukar fasta hela månaden Rajab, och Sha’ban så de träder in rena till månaden Ramadan.
En hadith säger att den som fastar en dag i månaden Rajab, för honom underlättas dödsögonblicket.

5) Läsa Surah Zilzilah (Surah 99) i mustahab böner
En omskakande Surah som handlar bara om döden och Domedagen och påminner människan om vad som väntar henne.

6) Kärlek till Ahl al-Bait(A)
Ha stor kärlek till Ahl al-Bait(A) och sprid den. Delta i majalis som dessa, det ökar kärleken. Kärleken till Ahl al-Bait(A) hjälper dig i livet och bortom döden.
En hadith säger att Islam är uppbyggt av fem pelare: Bönen, fastan, allmosan, pilgrimsfärden och Wilayah (Ahl al-Baits(A) förmyndarskap och kärlek) – varav den viktigaste, mittenpelaren, är Wilayah.

7) Följ Shari’ah, respektera Guds lagar
- Berättelsen om tjuven med Ayat Kursi.

Bli av med dåliga egenskaper
En troende måste vara ren, fri från dåliga egenskaper.

9) En som inte betalar Khums förlorar sin tro i slutet
Imam Sadiq: “Den som är skyldig en qiran (ytterst liten summa) khums och inte betalar det och dör i det tillståndet dör antingen som en jude eller kristen.”

10) En som har haram pengar i sina tillgångar
Imam Hossein(A) till Yazids armé på Ashura: “Orsaken till att ni krigar mot Profetens(S) barnbarn idag är för att era magar är fyllda med haram.”

Så här kommer planeringen som jag och broder Sam spånade fram i ett antal mailutbyten:

Den 14 december 2011 14:09 skrev Ehsan:
Hoppas dom inte tror det är Jihad 2.0 träning bara…

14 dec 2011 kl. 14:14 skrev Sam:
Det kommer inte hindra mig från att skrika Allahu Akbar samtidigt som jag stormar ett fullbemannat fiendetorn ensam

Den 14 december 2011 14:19 skrev Ehsan:
Ok. Då tar jag på mig en ryggsäck och väntar med ett stort flin.

14 dec 2011 kl. 14:31 skrev Sam:
Haha ska vi köra det som tema? Kan bli kul att se reaktionen

Den 14 december 2011 14:34 skrev Ehsan:
Palestinasjal och Rambo-pannband FTW!

14 dec 2011 kl. 14:36 skrev Sam:
Glöm inte krigsmålningen och vara klädd i ett smutsigt linne (förutsatt att inga kvinnor är där) haha

Den 14 december 2011 14:39 skrev Ehsan:
Jag köpte precis en “The Italian Stallion” T-Shirt. Den kommer till hands nu! Eller så köper jag Die Hard T-shirten med en mörkerlysande pistol på.

14 dec 2011 kl. 14:42 skrev Sam:
Det funkar också. Visste inte att du var ett Rocky-fan. Kör du Rocky så kör jag Rambo

Den 14 december 2011 14:44 skrev Ehsan:
Ok. Det blir lite svårt att skjuta med boxningshandskar men jag kanske tejpar in händerna eller drar fram mitt svarta tandskydd.

14 dec 2011 kl. 14:48 skrev Sam:
Du behöver inte skjuta, du är Rocky du har punches that “hurt so much they’ll rattle his ancestors” haha.

14 dec 2011 kl. 14:54 skrev Ehsan:
Eller hur. Jag kan springa runt och boxa folk istället medan dom leker Rambo med leksakspistoler.

By the radiance of the same star,
Whose loss was the fall of Adam, that creature of earth,
Was it Yours or mine?

(Iqbal, “Tulip in the Desert”, p.12)

So beautiful lines! I’m sitting in the sofa this Friday night and drinking the wine of divine poetry while others are drinking the wine of poison at parties. I received an English collection of Iqbal’s poetry called “Tulip in the Desert” by brother Thaqalyn and his respected wife on my birthday. The quote above is the opening verse and it immediately caught my attention.

Here Iqbal likens Adam with a star and questioning whose loss the fall of Adam is. The fall of Adam is supposed to be a tragic event, but Iqbal questions if it really is so. Just as a falling star lights up the place where it falls, so Adam lit up the earth on arriving there, making it a lively place. So was the fall of Adam a loss or gain? And if it was a loss, whose loss was it really?

It seems Iqbal alludes to the point of the infallibility of Adam. In the story of Adam the Quran states that God said:

[2:30] And when your Lord said to the angels, I am going to place in the earth a khalif, they said: What! wilt Thou place in it such as shall make mischief in it and shed blood, and we celebrate Thy praise and extol Thy holiness? He said: Surely I know what you do not know.

Observe that prior to the creation God had already presented Adam as a khalif on earth, thus He had already planned for Adam to be on earth before Adam ate from the tree. So how could it then be a sin?!

In the words of Iqbal; when that star fell from the heavens it lit up the earth. In fact that star was destined to fall upon earth so from its radiance personalities such as Prophet Mohammad(S) may rise.

Föreläsning i Malmö 4 december 2011.

• Ladda ner: 2011.12.04-malmo-bortom.doden.domedagen-ehsan.mp3

Föreläsning i Malmö 3 december 2011.

• Ladda ner: 2011.12.03-malmo-bortom.doden.barzakh-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vi har hittills nämnt att roten till all synd är kärlek till världen och att botemedlet är åminnelsen av döden. Vi beskrivit vad döden är och varför vi fruktar den. Därefter steg vi in i graven och talade om prövningarna som väntar där. Vi sade att våra handlingar tar form där och ormarna och skorpionerna som beskrivs är förkroppsligandet av våra handlingar som följer med oss om vi syndar; medan våra goda gärningar tar en vacker form.

Vi har nu nått nästa steg i vår resa bortom döden, och det är Barzakh.

Betydelsen av Barzakh

Barzakh betyder ordagrant en slöja eller gardin som skiljer två ting åt från att mötas. Allah säger i den Heliga Koranen:

مَرَجَ الْبَحْرَيْنِ يَلْتَقِيَانِ ﴿١٩﴾ بَيْنَهُمَا بَرْزَخٌ لَّا يَبْغِيَانِ ﴿٢٠﴾
[55:18-19] Han låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt och mötas; mellan dem [har Han likväl dragit] en skiljelinje (barzakh) som de inte kan överskrida.

I denna vers säger Allah att mellan sötvatten och saltvatten finns det en skiljeslinje, en separator, en gardin, en gräns som förhindrar dem från att blandas. Denna åtskiljare kallas för Barzakh. I vårt fall är alltså Barzakh skiljeslinjen mellan denna värld och Domedagen.

Barzakh kallas också för Alam al-Mithali, liknelsernas värld, eftersom den liknar denna värld i form men skiljer sig åt i sin substans.

Kroppen i Barzakh

Ens Barzakhi-kropp, eller i en annan benämning ens Mithali-kropp, liknar och ser ut som den nuvarande kroppen man har, den upplever saker och ting, men den saknar materialistisk substans. Den är lättare. Den är som en skugga, den har din form men inte ditt djup eller form. De lärda brukar likna denna kropp vid ens spegelbild; det är du men samtidigt är det inte du!

Vissa menar att när människan dött presenteras ens Barzakhi-kropp för själen och själen lämnar den materialistiska kroppen för den nya kroppen. Det påminner lite om reinkarnation fast på ett andligt plan och den åsikten förkastas vanligtvis av lärda eftersom det skulle innebära att den nya Barzakhi-kroppen inte fått genomgå de synder och dyrkan som människan gjort. Allamah Majlisi menar istället att Barzakhi-kroppen är en del av din nuvarande kropp tillsammans med själen. När människan dör skiljs Barzakhi-kroppen från den materiella och lever vidare i Barzakh.

Var ligger Barzakh?

Den Heliga Koranen säger om Faraos anhängare:

النَّارُ يُعْرَضُونَ عَلَيْهَا غُدُوًّا وَعَشِيًّا ۖ وَيَوْمَ تَقُومُ السَّاعَةُ أَدْخِلُوا آلَ فِرْعَوْنَ أَشَدَّ الْعَذَابِ
[40:46] Morgon och afton förs de fram till Elden, och den Dag då den Yttersta stunden är här [skall änglarna säga:] “För in Faraos anhang [och låt dem utstå] det strängaste av alla straff!”

Ur denna vers förstår vi att Barzakh ligger i denna värld. Orsaken är att det enbart är den materiella världen som har ett solsystem som genererar morgon och kväll; alla andra världar har inget sådant.

Imam Sadiq(A) säger att det finns ingen morgon eller kväll i nästa liv utan straffet som nämns i denna vers refererar till Barzakh.

Profeten(S) säger att om en död människa är en av Helvetets folk kommer hennes plats i Helvetet att visas för henne varje morgon och kväll i hans grav. Om hon är ett av Paradisets folk kommer hon att visas sin plats i Paradiset och bli tillsagd, “Detta är din rank i nästa liv”.

Hur kan så många människor vara i Barzakh?

Om Barzakh ligger på denna jord och alla döda, från Profet Adams(A) tid till Domedagen, samlas i Barzakh innebär det att det redan nu finns miljarder med döda människor samlade här. Hur kan det vara möjligt?

Som vi nämnde innan skiljer sig människans Barzakhi-kropp från ens materiella. I en liten spegel kan reflektionen av 100 personer samlas. På en och samma plats kan tiotals skuggor samlas. Att alla dessa miljarder döda människor kan vara samlade på samma jord vi lever i är alltså möjligt då Barzakhi-kroppen inte är materiell, så den inte upptar någon plats på samma sätt som materiella ting.

Olika former

I och med att Barzakh inte är en materiell värld utan snarare en andlig innebär det att sakerna som finns där är andliga och kan förändras ögonblickligen för att uppfylla en troendes önskemål.

Profeten(S) berättar att han drömde om sin farbror Hamza(A) efter dennes martyrskap. En tallrik full av granatäpplen var framför honom och han höll på att äta ur den. Helt plötsligt förvandlades granatäpplena till dadlar.
Profeten(S) frågade honom, vilka gärningar är mest gynnsamma här?
Hamza(A) svarade: Tre saker har högt värde här: att ge vatten till de törstiga, att skicka välsignelser över Profeten(S) och hans Ahl al-Bait(A) och kärlek till Ali ibn Abu Talib(A).

Manifestationen av ens handlingar

Profeten(S) sade: När Adams barn (människan) är i sin sista dag i detta liv och i sin första dag i nästa liv (antagligen åsyftas de sista ögonblicken innan döden) framträder hans rikedomar, hans barn och hans gärningar framför honom.

Han vänder sig mot sina rikedomar och säger, “Vid Gud hade jag för mycket begär och girighet efter er och var väldigt snål. Vad får jag av er nu?” Rikedomarna kommer att svara, “Du kommer enbart att få så mycket som räcker till din kaffan (tyget man sveper in den döda med).”

Han vänder sig sedan mot sina barn och säger, “Vid Gud älskade jag er väldigt mycket och skyddade och försvarade alltid er. Vad får jag av er nu?” Barnen kommer att svara, “Vi kommer bara att ta dig och begrava dig, inget mer än så.”

Slutligen vänder den döde sig mot sina gärningar och säger, “Vid Gud tog jag inte hand om er och jag ogillade er. Men kommer jag att få något av er nu?” Gärningarna kommer att svara, “Ja. Jag kommer att vara din kompanjon och vän i graven och vara vid din sida även på Domedagen, ända till vi båda står inför den Allsmäktige Herren.”

Mannen som blev biten av ormen

Det fanns en person som var väldigt troende och gudsfruktig. Han utförde alla sina plikter; sina böner, fasta, khums etc. När han dog drömde en av hans familjemedlemmar om honom en vecka senare. Han var i en trädgård, grön och vacker, fylld med frukter och blommor. Han hade de finaste kläderna på sig. Familjemedlemmen blev glad av att se honom i detta tillstånd. Men helt plötsligt dök en stor svart kobraorm upp, krälade fram till honom, högg honom och lämnade honom. Mannen skrek och grät av smärta. Familjemedlemmen blev chockad. Han gick fram och frågade: “Hur mår du?!”

Mannen svarade, “Efter jag dog fick jag denna trädgård som en belöning för all min dyrkan. Men jag hade en dålig egenskap när jag levde och det var att jag kallade min fru vid ett öknamn som hon ogillade. Varje gång jag ropade henne med detta öknamn blev hon ledsen och sårad. Som ett straff för detta kommer nu denna svarta orm en gång i veckan och biter mig och lämnar mig i smärta till nästa vecka som en motsvarighet till hur jag högg min fru med mitt öknamn varje gång jag ropade på henne!”

Filosofin med Barzakh

En annan fråga som en del också undrar över är varför man ens kommer till Barzakh? Varför inte dömas och tas till det en eviga boningen direkt istället?

Det finns flera orsaker till varför vi hamnar i Barzakh. Huvudorsaken är att människan från att ha varit i en värld begränsad till materia inte skulle klara av Domedagen på en gång. Barzakh är alltså som en förberedelse för människan inför Domedagen och den boning som väntar där. Barzakh är inte lika begränsad och låg som denna värld och inte heller fullt så chockerande och revolutionerande som nästa värld utan något mittemellan för att förbereda själarna inför Domedagens tumultartade händelser.

En annan orsak är att Barzakh är en reningsprocess fram till Domedagen. De troende som dött men som inte ångrat sig för alla sina synder och som inte blivit bestraffade för dem under livet eller dödsögonblicket eller i graven, och har således med sig synder in i Barzakh – dessa blir då renade i Barzakh genom straffen för att vara rena fram till Domedagen.

En tredje orsak är att höja graden hos vissa i Barzakh. Genom sina handlingar i detta liv avgör människan sitt öde i Barzakh men detta öde kan också förändras. En dels rank ökas i Barzakh genom att de undervisas av Ahl al-Bait(A). Det finns ett par berättelser som påvisar detta som vi inte hinner nämna nu; men där sensemoralen är att en del som var mottagliga för vägledning och redo att acceptera den Sanna Islam och Ahl al-baits(A) lära men som dog innan de kunde fortsätta får möjligheten att öka sin kunskap och acceptera sanningen där.

Andra människors rank ökas genom att de som lever ber för dem och skickar belöningarna från goda gärningar till dem.

De dödas önskan till de levande

Det nämns i Jani al-Akhbar att Profeten(S) sade, “Skicka gåvor till era döda.”
Följeslagarna sade, “O Profet! Vad kan en gåva till de döda vara?”
Profeten(S) svarade, “Duaa och allmosa.” Han tillade sedan, “Varje torsdagskväll (natten till fredag) kommer de dödas själar till den närmsta himlen och, ståendes framför deras hus, gråter de ut i sorg: ‘O mina familjemedlemmar! O mina barn! O mina föräldrar! O mina nära och kära! Var snäll mot oss! Gud kommer att vara snäll mot er! Vi måste stå till svars här för vilka rikedomar och tillgångar vi hade på jorden och som andra drar nytta av där. Snälla gör oss en tjänst, vare sig det är genom pengar, bröd eller kläder. Gud kommer att klä er i himmelska kläder… (till slutet av hadithen).”

Själen har en koppling med sin grav

Även som de goda själarna är samlade i Wadi Salam har de ändå ett band med sin grav och känner till sina besökare. Imam Sadiq(A) sade att själarna är som solen. Solen står i himlen men dess strålar når hela jorden.

Själarnas rörelse i Barzakh är beroende på deras rank i denna värld. Ju renare din själ är här, ju mer goda gärningar du gjort, ju ärligare du varit, ju mer får du röra dig där och ju oftare får du besöka dina nära och kära. En del hälsar på sin familj varje dag, andra varje vecka, andra varje månad medan andra får bara besöka en gång per år.

Vad själarna ser beror på deras tillstånd

Vad själen ser när de väl får besöka sin familj beror på dess tillstånd. Om du var en bra människa här, rättfärdig, troende och avhöll dig från synd kommer du enbart att se gott när du besöker din familj. Deras svårigheter döljs från dig så du inte blir ledsen.
Men en förnekares själ, en syndares själ ser bara det dåliga, när han hälsar på sin familj ser han bara alla deras problem och detta blir en form av tortyr för honom.

Fundera på detta nästa gång du pratar med din förälder och hon berättar att någon har bråkat med henne, eller har en stor svårigheter och gråter och klagar i telefon för dig – fundera på hur ont det gör i ditt hjärta av att få uppleva det och fundera på om det är det enda du vill se från din familj när du hälsar på dem efter din död? Eller vill du hellre höra ditt barns skratt och se dina syskons lycka?

Djuren hör de döda

I tredje volymen av Bihar al-Anwar rapporteras det att Profeten(S) sade, “Jag var fårherde innan den Allsmäktige gjorde mig till Sin budbärare. Under dom dagarna brukade jag observera hur getterna och fåren plötsligt blev helt stilla som om de hade chockats av något (kanske har ni också märkt det?). Ni kanske också har sett hur höns ibland tittar upp och slutar äta även om ingen fara finns i närheten av dem. Efter jag började få uppenbarelser frågade jag efter orsaken bakom detta konstiga beteende och Jibrail svarade att i Barzakh får syndare gudomligt straff. Deras skrik hörs av alla utom människor och djinn. Sådana skrik chockerar djuren och de slutar äta.”

Själarna talar med varandra

Imam Sadeq(A) sade: Själarna lever i kroppsliga former i Paradisets gårdar. De känner igen varandra. De frågar varandra och svarar varandra. När en ny själ anländer säger de, “Låt den vara för den anländer efter att ha befriats från en stor svårighet [döden].” Sedan frågar de [den nyanlända själen], “Hur mår den och den personen?”
Om han svarar “Han levde till jag kom hit., säger själarna till varandra att inshaAllah kommer han också till oss. Men om den nyanlända själen säger att den personen redan hade lämnat världen innan han kommer de att svara, “Han har fallit ner”. Dvs. om han ännu inte har kommit hit innebär det att han har fallit i Helvetet.

Efter kärlekens karavan längtar mitt hjärta
Efter Abbas händer våndas jag av smärta

Efter Imam Hosseins närhet jag längtar
Efter Kawthars flod jag flämtar

Barnens skratt vill jag höra
Ali Asghars fingrar vill jag röra

Ali Akbars Azan vill jag se
Bakom Imam Hossein vill jag be

Jag vill att Alis dotter ska le
För Zaynabs stolthet mitt liv vill jag ge

Fiendens feghet vill jag döda
Med mitt blod vill jag färga sandkornen röda

Sedan vill jag röra mig mot Paradisets port
Till Profetens famn vill jag springa fort

Föreläsning i Malmö 30 november 2011.

• Ladda ner: 2011.11.30-malmo-bortom.doden.graven-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vi talade sist om döden. Vi sade att kärlek till världen är roten till allt ont och vägen till att bli av med denna kärlek är genom åminnelsen av döden. Vi tog reda på varför vi fruktar döden; dels för att vi är ovetande om vad som väntar dels för vi fruktar konsekvensen av våra egna handlingar. Slutligen beskrev vi vad döden är och vad som händer vid dödsögonblicket.

Vi har nu nått nästa steg i vår resa, bortom döden, och den inleds med graven.

Ormar och skorpioner i graven?

I Najaf fanns det en person vid namn Sheikh Abod. Han uppförde sig lite konstigt ibland så folk trodde han var galna, men Urefa visste att han var en av hjärtats folk – en vars så kallade galenskap hade en djupare hemlighet bakom sig. En dag går Sheikh Abod till Wadi Salam i Najaf. Den viktigaste begravningsplatsen vi har är Wadi Salam i Najaf. Hadither säger att de troendes själar samlar där, medan förnekarnas och hycklarnas själar samlas i Wadi Barhoot i Yemen.
Hursomhelst gick Sheikh Abod omkring i Wadi Salam och stoppade huvudet i tomma gravar. Någon som var där frågade, “Vad håller du på med?”
Han svarade, “Dom säger att ormar och skorpioner finns i gravarna, så jag letar efter dom för att se om dom verkligen finns.”
Personen tyckte Sheikh Abod var konstig och lämnade honom. Sheikh Abod fortsatte leta. Plötsligt började en av de tomma gravarna prata med honom (i form av en vision): “Det här dom säger att gravarna har ormar och skorpioner, det är en lögn! Vi har inget sådant! Vet du vem som har det? Det är ni själva som har det! Det är ni själva som tar med er ormar och skorpioner när ni begravs!”

Ens handlingar tar form

Den Heliga Koranen säger i Surah Zalzala:

فَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ خَيْرًا يَرَهُ ﴿٧﴾ وَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ شَرًّا يَرَهُ ﴿٨

[99:7-8] Och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det, och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det.

Vad betyder det här? Det betyder att man ser ens handlingar. Inte konsekvensen av ens handlingar som en del tolkar det som, Koranen säger uttryckligen att man ser ens handlingar. “Yaraho” – se det – refererar till själva handlingen i versen, inte till konsekvensen av handlingen.

Det betyder att våra dåliga gärningar blir odjur. Att ljuga i denna materiella värld har ingen form men i den andliga världen är det en orm. Att baktala är en skorpion.

En person kom till Imam Sadiq(A). Imam Sadiq(A) sade att folk rent ytligt ser ut som människor, men deras insida, deras själar har formen av deras egenskaper.

En person som drivs av sina begär har formen av en gris. En argsint person har formen av en hund. Om ni har sett animefilmen Spirited Away illustreras detta väldigt bra.

Mannen frågade, “Är det verkligen så?” Imam Sadiq(A) drog en hand över hans ögon och med den andliga styrkan från Imamens(A) wilyaha och förmyndarskap lyftes slöjan från mannen och han såg människorna i deras sanna form. Han gick till marknaden och till sina stora förvånad såg han inga människor. Till höger och vänster fanns massa olika sorters djur, men inga människor. Mannen skyndade sig tillbaka till Imam Sadiq(A) och sade, “Hjälp mig tillbaka! Jag kan inte leva så här!”
Imamen(A) drog en hand över hans ögon och slöjan täckte verkligehten för honom.

Ayatollah Behjat(RA) berättar att en person kom ut från Masumas(A) helgedom, gråtandes medan han slog sig själv med ena handen och lyfte handen i bön med andra handen och upprepade följande mening om och om igen: “O Gud! Gör denna åsna till en människa!” När dom frågade honom vad som hänt svarade han att han hade fått en vision av sig själv i formen av en åsna.

Sheikh Bahais vision på begravningsplatsen

Sheikh Bahai är en av våra stora Ulema och Urefa från 1500-talet. Han blev senare också känd som Mullah Sadras lärare. Han föddes i Södra Libanon men emigrerade till Iran i sin barndom. Han var ‘alem, ‘aref, filosof, arkitekt, matematiker, astronom och poet. Innan Nicolaus Copernicus presenterade sin teori om att det var solen som var i centrum och jorden roterade runt solen till skillnad från vad kyrkan lärde ut hade Sheikh Bahai redan pratat om jordens omloppsbana.

I Isfahan, Iran, finns det en väldigt upplyst begravningsplats vid namn Takhte Foolad. Enligt vissa är detta den tredje viktigaste begravningsplatsen vi har. Många stora är begravda där. Vissa Urefa brukar dra sig tillbaka i andliga 40-dagars reträtter dit.

Sheikh Bahai berättar att han en dag gick till Takhte Foolad och träffade en av Urefa som han hade sett många gånger tidigare vistats där. Jag frågade honom, “Under alla dina dagar i denna begravningsplats, har du någon gång sett något speciellt?”
‘Arefen svarade, “Ja. Igår satt jag här och gjorde dhikr när jag kände en underbar doft. Jag har aldrig någonsin känt en ljuvligare doft än denna. Jag tittade åt höger och vänster men såg ingenting. En tid passerade då jag såg en vacker ungdom komma i dom finaste kläderna. Han såg ut som en prins. Ungdomen passerade mig och gick till en grav däri dom nyligen hade begravt en person och satte sig. Plötsligt försvann han! Jag satt helt häpen och förstod inte vad som hände. Hur kunde han bara försvinna? (Det var i ett tillstånd av andlig vision)
Ett par ögonblick gick. Jag kände sen den äckligaste ruttna mest avskyvärda lukten jag någonsin gjort i hela mitt liv. Jag mådde illa av stanken. Plötsligt såg jag en svart smutsig stor illaluktande hund komma från samma plats som ungdomen hade kommit, gick samma väg till den nådde samma grav och försvann. Jag satt helt förbryllad. Vad tog ungdomen vägen? Vad var det för hund? Vad hände?
Ett par ögonblick gick. Helt plötsligt såg jag ungdomen komma fram och gå mot utgången. Hans kläder var sönderslitna, han blödde, han hade fullt med sår över hela kroppen. Jag sprang efter honom och sade till honom, ‘Ungdom! Vem är du? Vad är du?! Vad hände?! Vad gjorde du?!’
Ungdomen svarade, ‘Jag är den dödes goda gärningar. Gud förverkligade mig i denna form; hans dyrkan, böner, fasta, allmosa etc fick denna vackra form. Jag blev tillsagd att gå till min ägare, till den döde, och vara hans kompanjon ända till Domedagen så att han inte skulle vara ensam. Enligt ordern gick jag till den döde. Hunden du såg var hans dåliga gärningar, hans synder; hans baktal, lögner, skippade böner, skippade fasta, lustfyllda blickar etc. Till hunden sade de också att komma till sin ägare. När hunden kom sade jag till honom, du måste gå, jag ska vara hos honom! Hunden sade, du måste gå, jag ska vara hos honom! Vi började bråka, slåss och han var starkare än mig så han misshandlade mig och kastade ur mig. Så nu lämnar jag denna plats och den hunden kommer vara hans kompanjon ända till Domedagen för att hans dåliga gärningar var fler än hans goda gärningar.

(Källa: Shahid Ayatollah Dastghaib, The Hereafter, The Disbeliever Will Be Accompanied By A Fearsome Face)

Detta är vad som kallas förkroppslingande av ens handlingar. Tänk dig att dina gärningar kommer vara din rumskamrat ända till Domedagen. Vad vill du ha för rumskamrat? En som stinker, som svär åt dig, som misshandlar dig och behandlar dig illa? Eller en som respekterar dig, pratar med dig, masserar dig, tar hand om dig, får dig att skratta?!

Jag har en granne. Hon var tidigare än dansör till en av Sveriges kända artister; om jag nämner hans namn kommer ni alla känna igen honom. Nu på senare tid har hon avancerat i synd och blivit en egen sångerska. Och det förstår man om man har henne som granne. För hela dagen går åt att sjunga. Och om natten brakar helvetet loss. Jag vet inte hur många nätter jag har bett Salat al-Layl till technomusik. Du försöker ropa “illahi al-aff” samtidigt som du märker att din axel rör sig till beatet. InshaAllah dör hon som muhajjibah; men min poäng är att hon inte ens är i samma rum som jag, utan på en annan våning – så om ens granne som inte ens bor i ens egna lägenhet kan störa en så mycket, hur vore det då att dela ett litet utrymme på 2 kvadratmeter med en svart hund?! Och det till Domedagen!

Imam Ali(A) talar med de döda

När Imam Ali(A) återvände från Siffin-kriget med sina följeslagare passerade han Kufas begravningplats. Han stannade upp, vände sig mot gravarna och sade, “O ni som ligger i förskräckliga och övergivna hus. O ni som är instängda i mörka gravar, som är ensamma i era boningar, som är främlingar i ert eget område; ni har gått före oss medan vi går i era fotsteg och kommer snart att ansluta oss till er. Vet ni vad som har hänt efter er? Era hus bebos av andra, era rikedomar spenderas av andra och era fruar har gift sig med andra, detta är vad jag kan säga er om denna värld. Kan ni berätta för oss om er situation?”
Efter att Imam Ali(A) sagt detta vände han sig mot sina följeslagare och sade, “Om de var tillåtna att prata skulle de sagt till er att det bästa bagaget att ta mig sig nästa värld är gudsfruktan (taqwa).”

Utfrågandet i graven

En av de första sakerna som inträffar när man träder in i graven är att två änglar vid namn Nakir och Munkar anländer för att fråga ut den döde. Ur hadither förstår vi att de frågor som ställs är:

Vem är din Herre? Vem är din Profet? Vad är din religion? Vad är din bok? Vad är din Qiblah? Vilka är dina Imamer?

Vissa hadither nämner också att frågor om bönen, Zakat, Hajj, fastan och kärleken till Ahl al-Bait(A) även kommer att ställas.

Om den döde svarar rätt öppnas ett fönster och han ser Paradiset men om han svarar fel öppnas en port till Helvetet.

Vissa tror att det räcker med att ha memoriserat svaren på dessa frågor för att kunna klara tentan i graven. Men riktigt så enkelt är det inte. För det är inte din tunga som talar, det är din själ. Om din tro i ditt liv inte påverkade din själ kommer inte din själ heller att kunna svara där.

Det sägs att sömnen är dödens lilla syster. I våra drömmar kan vi ofta få en aning om vilket tillstånd vår själ är i. Om vår tro inte är tillräckligt stark att få våra själar att handla rättfärdig i våra drömmar, i vår sömn, som är lilla döden, hur ska den då klara av att svara rättfärdigt i den stora riktiga döden?!

En broder berättade att han i sin dröm såg sin gifta rättmätiga fru och kände begär till henne och ville ha henne men han kontrollerade sig och närmade sig inte henne för att det var efter fajr i drömmen och det är makrooh (ogillat) att närma sig sin fru mellan fajr och soluppgång! Detta medan en annan broder berättade att han passade på att vara otrogen i drömmen eftersom det ändå är halal då det bara är en dröm!

Sanningen är den att vi ligger illa till i det ögonblicket. Det är inte säkert att vi i dödsögonblicket har tillräckligt stark tro att kunna besvara änglarna. Därför läses Talqin över den döde. Talqin är en form av bön som lär den döde svaren som ska ges. Det är mustahab att den som läser Talqin ska hålla den dödes högra axeln med sin högra hand och hans vänstra axel med sin vänstra medan han läser. Filosofin bakom detta är: O du som en gång levde och rörde på dig! Nu är du död och oförmögen! Så lyssna!

Det finns väg vi kan ta som räddar oss i ögonblicket då vi utfrågas och det är att öka vår kärlek till Ahl al-Bait(A).

Profeten(S) sade till Imam Ali(A): “O Ali! Sannerligen kommer de som älskar dig att vara glada på tre platser: vid dödsögonblicket då du kommer att besöka dem, vid utfrågningen i graven då du kommer att vara där för att lära dem [de rätta svaren] och vid kommandet inför Allah då du kommer att presentera dem.”

Varför frågas man i graven?

Om Gud redan vet om en människa är troende eller otroende, rättfärdig eller syndare, varför ska han då frågas ut i graven?

Shahid Ayatollah Dastghaib(RA) skriver att orsaken är att glädja den troende på åtminstone två sätt. Ena sättet är att han får träffa Munkar och Nakir som, liksom Izrail, kommer till honom i en vacker form då han var troende och de kommer att öppna fönstret till Paradiset för honom.

Det andra sättet är att precis som en hängiven student längtar efter ett prov för att bevisa för sin lärare hur duktig han är längtar den troende efter gravens tenta för att visa för sin Herre hur duktig han är så att hans Herre må vara nöjd med honom.

Sammanpressningen i graven

Allamah Majlisi skriver i sin Haqqul Yaqeen att alla muslimer är överens om tron på sammanpressningen i graven och att både belöning och straff väntar där.

För vissa är denna sammanpressning som en kram, men för andra är det betydligt mycket värre.

Imam Ali(A) säger:

“O Allahs tjänare! Tillståndet i graven för en person vars synder inte är förlåtna är värre än döden själv. Frukta gravens trånghet, dess sammanpressning och dess ensamhet. Sannerligen ropar graven varje dag: Graven är som en gård i Paradiset för den som gör gott och som en håla i Helvetet för den som gör ont. Allah säger till Sina fiender att Han kommer att skicka 99 ormar till deras gravar som kommer att slita itu deras kött och krossa deras ben ända till Domedagen. Om en enda av dessa ormar skulle andas ut på jorden skulle alla dess växter förstöras. O Allahs tjänare! Era själar är svaga och era kroppar är bräckliga; ni kan inte möta en vanlig orm i denna värld, hur ska ni då möta dom?!”

Sker sammanpressningen av graven även om man inte begravs i jorden?

Det bör här också nämnas att sammanpressningen i graven inte är beroende av att du fysiskt begravs under jorden. Imam Jafar Sadiq(A) sade att jordens och luftens Herre är En och Samma. Han beordrar luften att pressa en hängd kropp hårda än kraften från en grav. Desamma gäller de som drunknat i vatten.

Vi inser alltså att vi inte kan fly från sammanpressningen i graven på något sätt förutom ett enda; och det är att ångra oss för våra synder och göra goda gärningar.

Orsaker till att man mosas i graven

Så vad är orsaken till att man mosas i graven?

Orsaken är, precis som hadithen från Imam Ali(A) sade, att rena människan. Hur pass hårt man pressas i graven beror på hur pass hårt synderna har fläckat ner ens själ. Det är precis som när man ska diska. Om matresterna fastnat och torkat måste man skrubba hårdare och använda hett vatten för att det ska gå bort. Ibland har matresterna bränts fast och då måste man använda Svinto för att skrubba bort det. På samma sätt varierar straffen i graven; allt från en kram till att dina innersta ben krossas och smutsen från dina synder pressar ur din själ.

Mullah Nasrudin i graven

Det berättas att Mullah Nasrudin en gång gick till begravningsplatsen. Han ville ta reda på om det här med Munkar och Nakir och utfrågningen och straffet i graven verkligen var sant eller om det var något som Sheikherna hade hittat på för att skrämma folk.

Han lade sig i en nygrävd tom grav, blundade ögonen och väntade. Efter en stund hördes ett oljud. Mullah Nasrudin spetsade öronen. Han hörde tunga fotsteg närma sig honom. Stegen kom allt närmare. Hans hjärta bultade allt snabbare. Till sist vågade han inte vänta mer och poppade upp huvudet ur graven. Han såg en karavan som var på väg mot hans håll. De som gick allra först tittade frågandes på honom men passerade utan att säga något. Men när kamelerna som bar all last såg att en levande människa hade poppat upp ur graven blev de vettskrämda. De hoppade åt höger och vänster och all last förstördes. När ägarna såg det här hoppade de på Mullah Nasrudin och gav han en ordentlig kock stryk.

På kvällen kom Mullah Nasrudin hem, fullt med blod och blåmärken över hela kroppen. Hans fru skrek till förtvivlad, “Vad har hänt?! Vad har du gjort?!”
Mullah Nasrudin svarade, “Inget, jag lade mig bara i graven och skulle ta reda på om Munkar och Nakir fanns eller inte.”
Frun sade, “Ok?!? Och vad hände?!!”
Mullah Nasrudin svarade, “Glöm vad som hände älskling, jag säger bara en sak till dig. Om du inte tar i sönder folks ägodelar bryr dom sig inte om dig, men tar du i sönder folks ägodelar kommer dom att slå dig!”

Denna historia summerar filosofin med graven och dess prövningar bra. Om du respekterar Allahs och folks rättigheter i detta liv kommer du inte att ha några problem i graven. Men om, Gud förbjude, du trampar på Allahs eller människornas rättigheter, förstör, sårar och syndar – var då beredd på att möta ditt straff i graven.

Handlingar som underlättar prövningarna efter döden

I våra hadither står det mycket om exakt vilka synder som ökar straffet i graven och vilka ‘amaal och handlingar man kan göra för att underlätta prövningarna. Vi hinner inte gå in på detta just nu men om intresset finns kan vi ta upp det detaljerat i en separat föreläsning. Låt mig därför bara få återberätta en hadith från både Imam Baqir(A) och Imam Sadiq(A) där de listar sex saker som skyddar dig i graven:

När den troende dör följer sex ansikten med honom in i graven. Av dessa sex är en mer upplyst, ren och väldoftande än de andra. Första ansikte står på den dödes högra sida, den andra på hans vänstra sida, den tredje framför honom, den fjärde nära huvudet, den femte nära fötterna och den som är mest upplyst skyddar huvudet. Det upplysta ansiktet frågar de andra ansiktena, “Må Allah välsigna er alla, vem är ni?”
Den som står på högersidan säger, “Jag är bönen som han bad under sitt liv.”
Den som står på hans vänstra sida säger, “Jag är allmosan (zakat) som han gav under sitt liv.”
Den som står framför honom säger, “Jag är hans fasta.”
Den som står nära huvudet säger, “Jag är hans Hajj och Umrah som han utförde under sitt liv.”
Den som står nära fötterna säger, “Jag är godheten som han visade sina troende syskon.”
Sedan vänder sig alla ansiktena och frågar det mest upplysta ansiktet, “Vem är du då?”
Den svarar, “Jag är [hans] kärlek till Ahl al-Bait!”

Sörjandet av Imam Hossein(A) ett skydd i graven

Syskon, att ni deltar i dessa program, att ni minns och sörjer Imam Hossein(A), allt det här är till för att öka kärleken till Ahl al-Bait(A). Syftet med dessa föreläsningar var inte bara att veta vad som händer efter döden, det var också att förbereda sig och det är precis det vi gör när talar om Imam Hossein(A) och revolutionen i Karbala. Allt det här är till för att öka vår kärlek så våra synder förlåts och graven blir ett Paradis för oss!

Andra Muharram tändes inspirationens ljus
Andra Muharram blandades tårar med grus
Andra Muharram flödade kärlekens rus
Andra Muharram tystades demonernas brus

Andra Muharram restes rättvisans fana
Andra Muharram utstakades frihetens bana
Andra Muharram krossades förtryckets borg
Andra Muharram grät änglarna av sorg

Andra Muharram vissnade rosor röda
Andra Muharram sved svekets möda
Andra Muharram började himlen blöda
Andra Muharram började hjärtan glöda

Andra Muharram anlände Aba Abdillah
Andra Muharram svimmade Zahra