Det är gryning. Jag har bett men jag känner en enorm skrivlust, det liksom kliar i fingrarna fastän jag redan sammanställt över två A4 på diverse forum och jag känner att jag behöver skriva av mig ytterligare innan jag återvänder till sömnen.
En tanke som slagit mig är: När skall man sluta att inte vara och börja att vara?
Wihow! Nu finns jag att hitta på iTunes!
I förra veckan startade jag min första podcast: ”I huvudet på Ehsan”.
En podcast är en RSS beståendes av endast ljudfiler. Termen kommer från iPod och podcaster är något man kan prenumerera på framförallt via iTunes. Om man prenumererar på en podcast så kommer iTunes själv automagiskt ladda ner nya avsnitt som kommer upp så du kan lyssna på dem när du vill.
Om du kopplar in din iPod eller iPhone så överförs de nya avsnitten automagiskt till din iPod/iPhone också. Riktigt smidigt!
iTunes länken till min podcast finner ni här:
http://itunes.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewPodcast?id=354127687
Ni kan även söka på ”Ehsan” eller ”I huvudet på Ehsan” och då trillar jag upp under Podcasts.
Passa på att ge ett gott betyg och lämna en trevlig kommentar på iTunes så kanske andra utomstående som inte besöker denna blogg hittar till podcasten via iTunes. Det vore inte helt fel att komma i kontakt med helt annat folk än ens trogna skara bloggläsare. 
Jag satt tidigare idag och tittade på Robinson finalen. Det är en ovanlig bedrift för mig som jag fått främst från min hustru. Hon har sedan länge följt Robinson (och för övrigt konstaterat att det blir sämre för var år som går) och i takt med att jag suttit bredvid henne för att försöka förstå mig på hennes smak av film/serier har jag sakta men säkert själv funnit det ganska intressant faktiskt. Det finns många lärdomar att hämta och en hel del spännande reflektioner kring det det hela som får vänta till någon annan gång.
När jag satt och tittade funderade jag, ”Om jag var på en öde ö – eller i det här fallet Robinson, vad skulle jag ha med mig för att känna styrka och motivation att fortsätta?”
Som ni kanske märkt är min blogg likt en berg- och dalbana. När den går upp, blir det intensiva och fräcka inlägg, när den går ner blir dvalan djupt och ibland alltför långvarig.
I brist på svenska termer så är min inställning dock, ”I can’t be bothered”. Inte att jag struntar i mina kära läsare, tvärtom har det visat sig i med- och motvind att det verkar finnas en trogen skara läsare som håller sig uppdaterade och vägrar lämna denna ensamvarg, vilket är imponerade och kräver en hjärtlig eloge. Som en broder nämnde, ”Du har ett högt antal besökare i propotion till hur pass sällan du uppdaterar”.
Så jag gjorde NationalEncyklopedins test ”Vilken historisk person är du?” idag. Testet börjar bli rätt populärt i bloggosfären märker jag. Gissa vem jag liknade mest av de 150 historiska personerna som fanns tillgängliga!
Klockan är 02:35. Nej, jag är inte ledig imorgon – inte heller tänkte jag vara det på onsdag som är en röd dag. Så vad gör jag uppe så här sent?
Idag var en annorlunda dag. Det var första dagen på det nya året och det nya decenniet. Men förutom det var jag på Fatihah (islamisk minnesceremoni) i Uppsalas lilla och mysiga Hosseinia (en sorts islamisk lokal för religiösa aktiviteter). Men den döde var inte vem som helst, det var den livvakten till en ledande figur i X-team (en supportgrupp till det kriminella mc-gänget Bandidos) som avrättades brutalt i Södertälje med sex skott.
Ahh, äntligen försöker jag gräva mig upp. Jag trillade nämligen in i ett kaninhål som ledde till islamismens underland.
Subscribe through RSS
Subscribe through iTunes