Föreläsning i Malmö 1 april 2012.

• Ladda ner: 2012.04.01-malmo-profeternas.ofelbarhet.del2-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

I förra föreläsningen nämnde vi att en viktig del i Nobowwah och Imamat är konceptet med ofelbarhet och att alla Profeter(A) var ofelbara. Vi förklarade konceptet och tog sedan upp och behandlade ett av de fall som nämnts i Koranen som skapat tvivel hos en del; nämligen Profet Adam(A). Vi ska nu fortsätta med att behandla ett några andra Profeters(A) fall så långt tiden räcker till inshaAllah.

Profet Ibrahims(A) fall

En av våra största Profeter är Profet Ibrahim(A). Han kallas för monoteismens fader eftersom judendomen, kristendomen och Islam har alla tre sin grund hos honom. I Surah An’am (6) vers 75 nämns det att: “Vi visade nu Abraham [Vårt] herravälde över himlarna och jorden, för att han skulle bli fullt övertygad.” (6:75)

Sedan berättas det om hur Ibrahim(A) bevisade Guds existens:

وَكَذَٰلِكَ نُرِي إِبْرَاهِيمَ مَلَكُوتَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَلِيَكُونَ مِنَ الْمُوقِنِينَ ﴿٧٥﴾ فَلَمَّا جَنَّ عَلَيْهِ اللَّيْلُ رَأَىٰ كَوْكَبًا ۖ قَالَ هَـٰذَا رَبِّي ۖ فَلَمَّا أَفَلَ قَالَ لَا أُحِبُّ الْآفِلِينَ ﴿٧٦﴾ فَلَمَّا رَأَى الْقَمَرَ بَازِغًا قَالَ هَـٰذَا رَبِّي ۖ فَلَمَّا أَفَلَ قَالَ لَئِن لَّمْ يَهْدِنِي رَبِّي لَأَكُونَنَّ مِنَ الْقَوْمِ الضَّالِّينَ ﴿٧٧﴾ فَلَمَّا رَأَى الشَّمْسَ بَازِغَةً قَالَ هَـٰذَا رَبِّي هَـٰذَا أَكْبَرُ ۖ فَلَمَّا أَفَلَتْ قَالَ يَا قَوْمِ إِنِّي بَرِيءٌ مِّمَّا تُشْرِكُونَ ﴿٧٨﴾ إِنِّي وَجَّهْتُ وَجْهِيَ لِلَّذِي فَطَرَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ حَنِيفًا ۖ وَمَا أَنَا مِنَ الْمُشْرِكِينَ ﴿٧٩﴾ وَحَاجَّهُ قَوْمُهُ ۚ قَالَ أَتُحَاجُّونِّي فِي اللَّـهِ وَقَدْ هَدَانِ ۚ وَلَا أَخَافُ مَا تُشْرِكُونَ بِهِ إِلَّا أَن يَشَاءَ رَبِّي شَيْئًا ۗ وَسِعَ رَبِّي كُلَّ شَيْءٍ عِلْمًا ۗ أَفَلَا تَتَذَكَّرُونَ ﴿٨٠﴾
Vi visade nu Abraham [Vårt] herravälde över himlarna och jorden, för att han skulle bli fullt övertygad. (75) När nattens mörker sänkte sig över honom, såg han en stjärna och utropade: “Detta är min Herre!” Men när den sjönk [under horisonten], sade han: “Jag kan inte dyrka något som sjunker och försvinner.” (76) Och när han såg månen gå upp sade han: “Detta är min Herre!” Men när den sjönk [och försvann] sade han: “Om min Herre inte vägleder mig blir jag säkert en av dem som går vilse.” (77) Och han såg solen gå upp och sade: “Detta är min Herre! Denna [stjärna] är störst.” Men när [även solen] sjönk [och försvann] sade han: “Stamfränder! Jag har ingen del i [den synd ni begår när] ni sätter medgudar vid Guds sida. (78) Jag har i sökandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vänt mig ifrån allt falskt och [vänt mig] till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag ägnar inte avgudar min dyrkan.” (79) [Då] hans stamfränder ville tvista med honom sade han: “Vill ni tvista med mig om Gud sedan Han gett mig vägledning? Jag har ingenting att frukta från det som ni sätter vid Hans sida, om inte min Herre vill att något [ont] skall drabba mig. Han omfattar allt med Sin kunskap – vill ni inte tänka över [detta] (80) (Den heliga Koranen 6:75-80)

Den här berättelsen har fått en del att tro att Profet Ibrahim(A) var polyteist; att han först dyrkade stjärnor, sedan månen, sedan solen innan han slutligen fann Gud. Men det är en villfarelse och låt oss förklara varför.

För det första nämns det i första versen som inleder berättelsen att Allah visade Profet Ibrahim(A) den himmelska dimensionen (malakut) för att han skulle vara en av “moqinin”, dvs. en av de som hade “yaqin”, dvs. en av de som var fullständigt övertygade. Men för att nå Yaqin måste du ha Iman, dvs. du måste ha tro för att nå övertygelse. Yaqin är en högre rank av vishet och insikt än Iman. Så Koranen inleder med att säga att Profet Ibrahim(A) redan hade fullständig övertygelse innan stjärnan, månen och solen dök upp.

Enda orsaken till att Profet Ibrahim(A) sade vad han gjorde var för att han debatterade med polyteisterna och ville visa för dem vilken bristfällig och ologisk tro de hade. När man debatterar är det väldigt vanligt att man till en början låtsas acceptera den andres åsikt för att motbevisa den och föra personen till ens egen åsikt. På svenska hade det låtit ungefär, “Låt oss anta att stjärnan är Gud, men den försvinner ju bakom horisonten! Låt oss anta att månen är Gud, men den försvinner också! Låt oss anta att solen är Gud, men även den försvinner! Och hur kan vi dyrka en Gud som finns ibland och försvinner ibland?!”

Vers 77 som citerar att Profet Ibrahim(A) sade, “Om min Herre inte vägleder mig blir jag säkert en av dem som går vilse.” säger inte att han var vilse. Profet Ibrahim(A) säger ju, “OM Gud inte vägleder mig” – det är ett villkor, dvs. utan Guds vägledning är jag vilse. Det vore som att jag sade, “Om Gud inte låter syre nå mina lungor så dör jag”, är jag då död? Nej, jag lever för villkoret är inte uppfyllt, Gud låter ju syre nå mina lungor – därför dör jag inte!

Profet Musas(A) fall

Om Profet Musa(A) står det i den Heiga Koranen att han en dag gick ut då en förtryckt ropade på hjälp varav Profet Musa(A) kom till undsättning och slog till förtryckaren vilket ledde till dennes död:

دَخَلَ الْمَدِينَةَ عَلَىٰ حِينِ غَفْلَةٍ مِّنْ أَهْلِهَا فَوَجَدَ فِيهَا رَجُلَيْنِ يَقْتَتِلَانِ هَـٰذَا مِن شِيعَتِهِ وَهَـٰذَا مِنْ عَدُوِّهِ ۖ فَاسْتَغَاثَهُ الَّذِي مِن شِيعَتِهِ عَلَى الَّذِي مِنْ عَدُوِّهِ فَوَكَزَهُ مُوسَىٰ فَقَضَىٰ عَلَيْهِ ۖ قَالَ هَـٰذَا مِنْ عَمَلِ الشَّيْطَانِ ۖ إِنَّهُ عَدُوٌّ مُّضِلٌّ مُّبِينٌ ﴿١٥﴾ قَالَ رَبِّ إِنِّي ظَلَمْتُ نَفْسِي فَاغْفِرْ لِي فَغَفَرَ لَهُ ۚ إِنَّهُ هُوَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ ﴿١٦﴾
Och [en dag] begav han sig in i staden vid [middagstiden] då invånarna inte bekymrade sig [om vad som försiggick utomhus], och där fann han två män inbegripna i slagsmål – en av dem tillhörde hans folk och den andre var en fiende till honom – och den som hörde till hans folk ropade till [Moses] att hjälpa honom mot hans fiende. Och Moses slog till denne med knuten näve och slaget dödade honom. [Då] sade han: “Detta är Djävulens verk! Han är i sanning [människans] svurne fiende och han leder henne på avvägar!” Och han bad: “Herre, förlåt mig! (fa-ighfir li) Jag har gjort orätt mot mig själv.” (dhalamta nafsi) Och Gud förlät honom – Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet. (Den heliga Koranen 28:15-16)

Det som Profet Musa(A) gjorde var ingen synd eftersom det är en prisvärd gärning att hjälp en förtryckare. Vidare hade inte Profet Musa(A) avsikten att döda personen; att han nu råkade dö är en olycka, inte ett mord.

Att Musa(A) sade, “Detta är Djävulens verk” behöver inte referera till hans egen gärning. När Shaytan kastades ut ur Paradiset sade han till Allah att han skulle vilseleda alla utom mokhlasin:

قَالَ رَبِّ بِمَا أَغْوَيْتَنِي لَأُزَيِّنَنَّ لَهُمْ فِي الْأَرْضِ وَلَأُغْوِيَنَّهُمْ أَجْمَعِينَ ﴿٣٩﴾ إِلَّا عِبَادَكَ مِنْهُمُ الْمُخْلَصِينَ ﴿٤٠﴾
[Iblees] sade: “Herre! Eftersom Du har kommit mig att begå ett felsteg, lovar jag att [för människorna] utmåla [det onda] på jorden i de mest förföriska färger och att leda dem alla till synd, [alla] utom dem som är Dina verkliga, hängivna (mokhlasin) tjänare!” (Den heliga Koranen 15:39-40)

Och i Surah Maryam läser vi att Profet Musa(A), liksom alla andra Profeter(A), var en av mokhlasin:

وَاذْكُرْ فِي الْكِتَابِ مُوسَىٰ ۚ إِنَّهُ كَانَ مُخْلَصًا وَكَانَ رَسُولًا نَّبِيًّا
[19:51] OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Moses. Han var en av de utvalda (mokhlasin), Guds sändebud [och] profet.

Från detta förstår vi att Shaytan inte har någon makt över Profeterna(A), han kan inte påverka dem på något sätt. Därav förstår vi också att när Profet Musa(A) sade “Detta är Djävulens verk” refererade han inte till sitt slag utan till denna förtryckare som spred korruption på jorden och förtryckte andra och ultimat dog i det tillståndet.

Vad gäller meningen “Jag har gjort orätt mot mig själv” (dhalamta nafsi) måste ordet dhulm här tolkas på samma sätt som i Profet Adam(A) fallet. Som vi nämnde där finns det enligt den berömda arabiska ordboken al-Munjid fyra meningar till ordet dhulm:
att placera något på fel plats, att förtrycka, att förhasta och att komma till skada.

I detta fall skulle det alltså betyda, “Jag har satt mig själv i skada” eftersom den förtrycktes död ledde till att Profet Musa(A) blev efterlyst av Faraos folk och hamnade i en massa svårigheter.

Varför säger Profet Musa(A) då, “Herre, förlåt mig” (ighfir li)?
Här måste ordet “ghafara” förklaras. “Ghafara” betyder förutom förlåtelse även “att vaka över någonting”, “att skydda någonting” eller “att täcka över någonting”. Ingen av dessa alternativa betydelser har med synd att göra. Profet Musas(A) bön är alltså felöversatt och missförstådd av de som tror att han syndade. Profet Musas(A) bön var alltså att han råkat dödade en förtryckare vilket gjorde att han hamnade i skada och problem pga. Faraos folk därav bad han om att bli skyddad, inte förlåten, så Allah skyddade honom. “Fa ighfir li” skulle alltså ha översatts som “Så skydda mig” snarare än “Så förlåt mig”.

Denna översättning och tolkning stöds också av 20:40:

وَقَتَلْتَ نَفْسًا فَنَجَّيْنَاكَ مِنَ الْغَمِّ
“…[När du hade nått vuxen ålder] dödade du en man. Vi befriade dig från ångesten (gham)…” (20:40)

Av någon anledning har Knut Bernström valt att översätta ordet “Gham” i denna vers till ångest som bättre matchar den tidigare felöversättningen som framställer Profet Musa(A) som syndare som sedan ångrade sig. Men sorg, ledsen eller oro är en bättre översättning dvs. att Profet Musa(A) blev orolig, sorgsen över konsekvenserna och svårigheterna som skulle komma av att ha dödat förtryckaren, vilket han refererar till som “dhalamta nafsi” (jag har gjort dhulm mot mig själv) och befrielsen från detta motsvarar “ghafara”, att Allah beskyddade honom.

Profet Mohammads(S) fall

Det två vanligaste fallen som tas upp för att ifrågasätta Profet Mohaammads(S) profetskap finner vi i Surah Fath och Surah Abasa.

Surah Fath

إِنَّا فَتَحْنَا لَكَ فَتْحًا مُّبِينًا ﴿١﴾ لِّيَغْفِرَ لَكَ اللَّـهُ مَا تَقَدَّمَ مِن ذَنبِكَ وَمَا تَأَخَّرَ وَيُتِمَّ نِعْمَتَهُ عَلَيْكَ وَيَهْدِيَكَ صِرَاطًا مُّسْتَقِيمًا ﴿٢﴾ وَيَنصُرَكَ اللَّـهُ نَصْرًا عَزِيزًا ﴿٣﴾
VI HAR öppnat vägen för dig [Muhammad] till en klar seger. (1) Gud vill förlåta dig (yaghfir) de synder (dhanb) som du har begått och dem som du kan komma att begå, och skänka dig Sin välsignelse i fullt mått och leda dig på en rak väg; (2) och Han vill [ge dig vissheten] att du har Hans mäktiga stöd. (Den heliga Koranen 48:1-3)

Händelsen i fråga är Hudaybiyyah-avtalet där Profeten(S) gjorde en pakt med de otroende i Mecka år 6 e.H. Profeten(S) hade gått på Umrah tillsammans med 1400 lätt beväpnade muslimer då Meckas idoldyrkare stoppade dem från att trädda in i Mecka. Efter en hel del diskussion gick de med på ett 10 år långt fredsavtal med Profeten(S).

Allah kallar detta fredsavtal för “en klar seger”. Han fortsätter sedan och förklarar varför Han har givit denna “klara seger” till Profeten(S) i form av tre anledningar, varav den första, “förlåta dig de synder som du har begått och dem som du kan komma att begå”, lett till att man ifrågasatt Profetens(S) ofelbarhet.

Det finns mycket diskussion kring denna vers!

Det finns ett par konstigheter kring den allmänna vanliga översättningen:

- Det verkar absurt att Allah skulle ge en seger till Profeten(S) för att sedan ge honom tillåtelse att synda hur mycket han vill för han kommer ju ändå att bli förlåten!

- Det framställer Profeten(S) över lagen: Hur mycket han än kan tänkas synda kommer han bli förlåten men om vi syndar kommer vi att straffas.

På grund av dessa konstigheter har Korantolkare försökt att tolka versen på ett annat sätt:

- En del säger att syndernas förlåtelse refererar till “Adams synder och muslimernas synder”.

- En del säger att det refererar till “din nations tidigare synder kommer att förlåtas och deras framtida synder kommer att förlåtas genom din förmedling”.

- En del säger att “dina tidigare och framtida tark al-awla (inte göra det bästa i en given situation) är förlåtna”.

Men alla dessa åsikter, utöver att de saknar en ordentlig grund, förklarar inte vad förlåtelse av synder har med Hudaybiyyah-avatalet att göra!

Den bästa tolkningen hittar vi Tafsir al-Mizan av Allamah Tabatabai. Allamah Tabatabai ger där en bokstavlig mening till orden “dhanb”, ofta översatt som synd, och “ghafara”, ofta översatt som “förlåtelse”.

Dhanb: Kommer från verbet “Dhanaba” som betyder “att följa”, dess subjektiva form “Dhanab” betyder “Svans; något som följer”. Orsaken till att synd ofta kallas för “dhanb” är för att det är en handling som har dåliga konsekvenser som följer.

Ghafara: Betyder “Att täcka över eller dölja något” som också implicerar betydelsen att skydda något. I vissa hadither används ordet “ghafara” med denna betydelse exempelvis: “Ghaffir ash -shayb bi ‘l-khidhab” = “Täck det vita håret/den höga åldern med [att] färga [det]“.
Orsaken till att förlåtelse ofta kallas för “ghafara” är för att genom förlåtelse täcker Allah över syndens onda konsekvenser och skyddar syndaren från dom konsekvenserna.

Med dessa bokstavliga meningar av orden “dhanb” och “yaghfira” blir hela passagen tydlig, meningsfull och relevant till Hudaybiyyah-avtalet. Vers 48:2 betyder alltså:

“VI har givit dig en klar seger [genom Hudaybiyyah-avtalet]; så att Gud må beskydda dig från de tidigare och framtida konsekvenserna av in [politik med Meckas-folk].”

Profeten(S) hade innan avtalet gång på gång hamnat i konflikt med Meckas polyteister. Först försökte de lönnmörda honom och när de inte lyckades med detta utropade de krig mot honom flera gånger; vilket begränsade muslimernas aktiviteter utanför Medina. Men genom Hudaybiyyah-avtalet fick Profeten(S) chansen att sprida sitt budskap till alla människor runt om på den arabiska halvön och till och med utanför Arabien. Historien visar att inom tre år efter avtalet hade nästan hela Arabien accepterat Islam. År 9 e.H är känt dom “Representanterans år” då många representanter från olika arabiska stammar kom till Medina och accepterade Islam. Fredsavtalet lade alltså grunden för att polyteismens Mecka skulle falla och tas över av muslimerna.

Så Allah säger alltså att Han gav detta avtal som en seger till Profeten(S) eftersom det skulle skydda Profeten(S) från de otroendes onda reaktioner till vad han gjort innan fredsavtalet och vad han skulle göra efter avtalet.

På detta sätt kan versen kopplas till Hudaybiyyah-avtalet utan att den är i konflikt med vår tro om Profetens(S) ofelbarhet!

Surah Abasa

عَبَسَ وَتَوَلَّىٰ ﴿١﴾ أَن جَاءَهُ الْأَعْمَىٰ ﴿٢﴾ وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّهُ يَزَّكَّىٰ ﴿٣﴾ أَوْ يَذَّكَّرُ فَتَنفَعَهُ الذِّكْرَىٰ ﴿٤﴾ أَمَّا مَنِ اسْتَغْنَىٰ ﴿٥﴾ فَأَنتَ لَهُ تَصَدَّىٰ ﴿٦﴾ وَمَا عَلَيْكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ ﴿٧﴾ وَأَمَّا مَن جَاءَكَ يَسْعَىٰ ﴿٨﴾ وَهُوَ يَخْشَىٰ ﴿٩﴾ فَأَنتَ عَنْهُ تَلَهَّىٰ ﴿١٠﴾
MED BISTER min vände han sig bort (1) när den blinde mannen kom fram till honom. (2) Och kanske skulle han – hur hade du kunnat ana detta? – [kanske skulle han] ha vuxit i renhet (3) eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt [honom] (4) Den som inte tror sig behöva [Gud och Hans ord], (5) till honom lyssnade du uppmärksamt, (6) fastän ingen kan klandra dig om han inte renas från sin synd; (7) men den som kom till dig med sin enträgna bön (8) och [visade att han] fruktade Gud, (9) [honom] lät du gå sin väg ohörd! (Den heliga Koranen 80:1-10)

Händelsen: Verserna refererar till en händelse i Mecka där Abdullah bin Umm Maktim, en blind man, kom till en samling där Profeten(S) pratade med en grupp där även några av Quraysh ledare (‘Atba bin Rabi’a, Abu Jahl, ‘Abbas, Ubayy bin Khalaf och Umayya bin Khalaf) var närvarande. När Abdullah bin Umm Maktim kom till samlingen vände sig någon bort med bister min.

Problemet: Vem vände sig bort med bister min från den blinde? Koranen namnger inte personen. Det finns två åsikter:

1) Sunni källor och ett fåtal Shia källor säger att det var Profeten(S) som vände sig bort.

2) Majoriteten av Shia källor säger att det var en av Ummayyid ledarna av Quraysh som vände sig bort.

Vi är av åsikten att det var en av Quraysh som vände sig bort eftersom det är långt under Profetens(S) karaktär att uppföra sig på ett sådant sätt.

Det var en broder i Göteborg som berättade att han hamnade i diskussion med en Sunni om just Surah Abasa. Brodern sade, “Det var Uthman som vände bort ansiktet” – Sunnin blev förbannad. Han sade, “Istighfurillah! Hur kan du säga något sånt!! Det var Profeten som vände bort ansiktet!”

Jaha, så det är inte passande för Uthman att göra något sådant men för vår älskade Profet(S) är det passande?!

I Surah Qalam svär Allah vid pennan, Allah svär vid det som skrivs ner och säger sedan:

وَإِنَّكَ لَعَلَىٰ خُلُقٍ عَظِيمٍ
[68:4] Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel]!

Din Akhlaq är Adhim! Vi använder ordet Adhim i ruku’ när vi ska prisa Allahs storhet; det är samma ord som Allah använder för att prisa Profetens(S) akhlaq, moral och uppförande! Ändå har de magen nog att påstå att det var Profeten(S) som vände bort ansiktet! SobhanAllah.

I början av sin kallelse beordrades Profeten(S) att vara vänlig mot de troende:

أَنذِرْ عَشِيرَتَكَ الْأَقْرَبِينَ ﴿٢١٤﴾ وَاخْفِضْ جَنَاحَكَ لِمَنِ اتَّبَعَكَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ
Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff] och bred ödmjukt din [ömhets] vinge över dina troende anhängare; (26:214-215)

Medan i en annan vers säger Allah:

فَاصْدَعْ بِمَا تُؤْمَرُ وَأَعْرِضْ عَنِ الْمُشْرِكِينَ
[15:94] Förkunna därför allt som du blir befalld [att förkunna] och håll dig borta från dem som sätter medhjälpare vid Guds sida.

Dvs. Profeten(S) ska vara vänlig mot de troende men vända sig bort från de otroende, inte tvärtom!

Många av de tidiga konvertiterna i Mecka som Bilal, Ammar, Miqdad m.fl. var svaga och förtryckta. Quraysh ledare kom till Profeten(S) och sade, “Varför sitter du bland dessa? Om du vänder dig bort från dom så kanske vi accepterar dig som vår ledare” men Profeten(S) vägrade vända sig bort från dem; trots att det kunde leda till att han skulle bli ledare över Quraysh. Kort och gott var det alltså inte Profeten(S) som vände bort ansiktet då detta inte vore passande för hans uppförande utan det var en av Quraysh ledare som gjorde detta och som hade ett förakt mot fattigga och troende.

Profet Yunus(A) fall

وَذَا النُّونِ إِذ ذَّهَبَ مُغَاضِبًا فَظَنَّ أَن لَّن نَّقْدِرَ عَلَيْهِ فَنَادَىٰ فِي الظُّلُمَاتِ أَن لَّا إِلَـٰهَ إِلَّا أَنتَ سُبْحَانَكَ إِنِّي كُنتُ مِنَ الظَّالِمِينَ ﴿٨٧﴾ فَاسْتَجَبْنَا لَهُ وَنَجَّيْنَاهُ مِنَ الْغَمِّ ۚ وَكَذَٰلِكَ نُنجِي الْمُؤْمِنِينَ ﴿٨٨﴾
OCH [MINNS] honom [som slukades av] en väldig fisk. Han övergav [staden] i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom (lan naqdira alayh). Men [när han hade fått sitt straff] ropade han i [sin förtvivlans] mörker: “Ingen gudom finns utom Du! Stor är Du i Din härlighet! Jag har i sanning handlat orättfärdigt. (inni konto min al-dhalimeen)” (87) Och Vi hörde hans rop och räddade honom ur hans elände; så räddar Vi dem som har tro. (Den heliga Koranen 21:87-88)

Det finns två ord i denna vers som återigen översatts på fel sätt och således lett till att folk ifrågasatt Profet Yunus(A) ofelbarhet. Dessa två ord är “naqdira” översatt som “…trodde att Vi ingen makt hade över honom” (lan naqdira alayh)
samt “dhalimeen” översatt som “…Jag har i sanning handlat orättfärdigt.” (inni konto min al-dhalimeen).

Två frågor i sammahanget är: Var Profet Yunus(A) arg på Allah?
Versen säger bara att Yunus(A) gick arg, inte vem han var arg på. Det som är mest passande i sammanhanget är alltså att Yunus(A) lämnade sitt folk arg över att de inte trodde på honom.

Vad gäller naqdira och att Yunus(A) gick iväg arg troendes att Allah hade någon makt över honom så är detta fullkomligt absurt. Om Profet Yunus(A) skulle tro något sådant skulle han Gud förbjude vara en otroende!

Naqdira används på flera platser i Koranen som knappare utkomst:

اللَّـهُ يَبْسُطُ الرِّزْقَ لِمَن يَشَاءُ وَيَقْدِرُ ۚ
[13:26] GUD GER den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst.

وَأَمَّا إِذَا مَا ابْتَلَاهُ فَقَدَرَ عَلَيْهِ رِزْقَهُ فَيَقُولُ رَبِّي أَهَانَنِ
[89:16] Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: “Min Herre skämmer ut mig.”

Alltså i Profet Yunus(A) fall skulle det kunna betyda att då Profet Yunus(A) var Guds Profet trodde han aldrig att Allah skulle ge honom knappare utkomst; dvs. i det ögonblicket hade han tagit för givet Allahs utkomst. Det har inget med tron att Allah inte har någon makt över honom!

Men om Profet Yunus(A) inte syndade genom att lämna sitt folk, varför sade han då “Jag har i sanning handlat orättfärdigt.” (inni konto min al-dhalimeen)?

Som nämnts tidigare i Profet Adam(A)- och i Profet Musa(A) fallet betyder inte “dhulm” enbart “orättvisa”, “förtryck” eller “synd”. Det betyder också “att förhasta” eller “att komma i skada”. I Profet Yunus(A) fall innebar det att Profet Yunus(A) förhastade sig och det ledde till att han hamnade i skada. Det förstår vi också av versen efter som säger “Och Vi hörde hans rop och räddade honom ur hans elände (gham); så räddar Vi dem som har tro.” (21:88).

Dhulm:en som Profet Yunus(A) pratade om besvarar Allah här i som “gham”, inte synd eller orättvisa, därför sade Han “najjiyna” – dvs. Vi “räddade” honom, inte Vi “förlät” honom!

Berättelsen om Profet Yunus(A)

Så vad hände med Profet Yunus(A) som gjorde att han förhastade sig och lämnade sitt folk i vrede? Om man tittar på berättelsen om Profet Yunus(A) så blir det hela väldigt klart.

Allah kallade Yunus ibn Matta till Profet över sin nation när han var 30 år, men han hade inte mycket tålamod och brydde sig inte mycket om sitt folk [anm: för att vara profet!] och lyfte inte hela bördan fullt ut och var som en ung kamel som undviker att dra last. Hursomhelst var han bland sitt folk i 33 år och kallade dem till sitt Profetskap men de varken trodde på honom eller följde honom.

Enda undantaget var två personer vid namn Roobel och Tanookha. Roobel tillhörde en familj som hade kunskap om Profetskapet och han var en vis man och levde med Yunus långt innan han blev profet. Tanookha å andra sidan var en konstant dyrkare och hängiven asket. Han bad hela tiden men han var inte så intelligent.

Yunus(A) såg upp till Roobel mer än Tanookha på grund av hans visdom och att han hade stått honom till tjänst under en lång tid.

När Yunus(A) såg att hans folk inte trodde på honom blev han väldigt ledsen. Hans hjärta blev rastlöst och han sade till Allah: “O Herre! Du har gjort mig till en Profet för detta folk när jag var 30 år gammal. Nu har jag varit bland dem i 33 år och kallat till Din enhet och mitt profetskap. Jag har varnat dem men de tror inte på mig och skämtar om mig och hotar mig. Nu är jag rädd att de dödar mig. Så skicka ner Ditt straff över dem eftersom de är ett folk som inte tror.”

Allah svarade, “Det finns gravida kvinnor, små barn, svaga män och okunniga bland dem och Jag är den Rättvise. Jag vill inte straffa de yngre för de äldres synder! Min nåd överstiger Min vrede! Alla dessa är Mina tjänare, skapta av mig, bor i Min stad och äter av Min provision. Jag vill försena straffet och fortsätta vara Vänlig mot dem så de kanske ångrar sig. Jag har utvalt dig för att vaka över dem, beskydda dem och ha tålamod som en Profet och behandla dem som en medlidande doktor. Men du blev sträng mot dem och behandlade dem inte vänligt och tappade tålamodet med dem och blev arg och nu ber du om deras straff.
Tålamodet hos Min tjänare Nuh var mer än din. Hans uppförande med sitt folk var bättre, hans tolerans högre och hans ursäkt till straff mer rättfärdigad. Därför straffade Jag hans folk när han blev arg på dem. Jag accepterade hans bön när han bad.”

Yunus(A) sade, “Min Herre! Jag blev arg på dem bara för att de motstred Dig och jag förbannade dem bara när de avvek från Dina kommandon. Så vid Din storhet och heder kan jag inte vara snäll mot dem nu inte heller kan jag ge dem råd vänligt när de under denna tid blivit otroende och förnekar Din enhet och Mitt profetskap. Så skicka Ditt straff över dem eftersom de aldrig kommer att tro!”

Allah sade: “O Yunus! De utgör mer än 100’000 av Min skapelse! De fyller Mina städer och gör att fler av Mina tjänare kommer in i denna värld. Jag föredrar att vänta och vara vänlig mot dem då Jag vet saker med Min kunskap och Min planering och vilja är annorlunda din planering och vilja och du är profeten och Jag är den Vise Herren. Min kunskap om dem är hemlig och dold. Det osedda är känt för mig och ingen annan vet dess gränser och din kunskap och medvetenhet är begränsat till det uppenbara och du vet inte början och slutet. Så O Yunus, Jag accepterar din bön mot dem och kommer att skicka att straff över dem men acceptansen av din bön kommer inte öka din belöning eller höja din status inför Mig. På onsdag i månaden Shawwal kommer straffet efter soluppgång. Så informera dem om det.”

När Yunus(A) hörde detta blev han glad. Han kom till dyrkaren Tanookha och informerade honom om
straffet som skulle komma och bad honom följa med och informera folket. Tanookha ville inte och tyckte det var bättre om straffet kom över dem ovetande medan de var i sin syndighet och otrohet. Yunus(A) sade, “Låt oss gå till Roobel och fråga om hans åsikt”.
Roobel sade, “Gå tillbaka och var en tolerant Profet och en nåderik budbärare och be din Herre att förlåta dem och hålla tillbaka straffet för Han föredrar att vara vänlig mot dem. Detta är bättre för dig och kommer att ta dig närmare honom. Kanske kommer ditt folk att tro på dig, var tålmodig och vänta.”

Det blev en het diskussion mellan Tanookha och Roobel om detta. De började diskutera straffet, vilka som skulle straffas, vad som skulle hända och vad som skulle göra. Roobel var på folkets sida och Tanookha ville de skulle straffas. Yunus(A) lämnade staden med Tanookha men återvände sedan och varnade folket om straffet och lämnade sedan staden igen. Men Roobel stannade kvar.

När Shawwal kom varnade Roobel folket och påminde dem om Yunus ord att straffet skulle falla på onsdagen. Folk blev oroliga och kom till Roobel och frågade vad de skulle göra. Roobel sade, “På onsdag skilj mammorna från barnen, skilj även djurens mammor från sina barn. När ni ser gult stoft komma från öst gråt ut alla, äldre som yngre, i bön till Allah och be om förlåtelse över att ha förnekat Honom och Hans profet. Fortsätt att gråta och åkalla till solnedgång eller till straffet avlägsnas!”

På onsdagen, när solen steg, kom en stark, sträng gulsvart vind från öst och började med en skrämmande röst. Folk började be och gråta, barnen grät efter sina mammor och likaså djuren skrek efter sina mammor. Roobel likaså fortsatte göra duaa och bad att Allah skulle förlåta dem.

Straffet kom bara närmare och närmare, till sist var det så nära att folk kunde sträcka armen mot skyn och känna smärtan.

Vid middag (dhohr) öppnades himlens portar och Allahs vrede lade sig och Hans förlåtelse kom. Allah sade till Israfil att skynda sig och gå ner till folket och få vindarna att gå vidare och låta straffet falla över bergen istället eftersom de blivit för stora och stolta. Dessa bergen ligger nära Mosul.

Detta är enda gången som Allah skickat ett straff till ett folk men sedan dragit undan straffet och inte straffat dem utan förlåtit dem istället för att de visade uppriktig ånger.

Efter några dagar kom Yunus(A) med Tanookha. Det var helt tyst och de var säkra på att folket var förintat. Men när de kom nära staden såg de en fårherde med får. Yunus(A) trodde att folket hade överlevt och han blev arg och förhastade sig för han trodde nu att de skulle göra honom till åtlöje och döda honom så han lämnade staden. Tanookha gick vidare och mötte Roobel och bad om förlåtelse och erkände att Roobel hade högre status och visdom än honom.

Yunus(A) gick till han nådde havet. Han hoppade på ett skepp. På havet blev det en stor storm och båten svajade från ena kanten till andra. Allah skickade en enorm fisk som blockerade fartyget. De ombord sade, “Sannerligen har en brottsling kommit ombord! Låt oss dra lott och se vem det är”. De drog lott och lotten föll på Yunus(A) så de kastade honom överbord så han hamnade i fiskens mun.
Allah beordrade fisken att inte äta upp Yunus(A) så fisken svalde honom levande.

Yunus(A) var i magen i flera dagar, vissa säger 3, andra säger 7 och ytterligare andra säger 40 dagar. Under tiden tog fisken honom genom världens 7 hav. Han mötte Qarun från Musas(A) tid, som jorden slukade pga. hans förnekelse. Han låg i ett av haven i straff och fick tillåtelse att prata med Yunus(A). Qarun frågade om Musa(A) och Harun(A) och när han fick reda på att båda dött grät han av sorg och detta gjorde att hans straff lättades lite.

Om det här säger Profeten(S) att det är fel att jag är närmare Allah för att jag steg upp till himlen medan Yunus var i havet för i Allahs ögon är det ingen skillnad mellan himmel och hav. Allah tog mig till himlen och visade Sina under där och Han tog Yunus till havet och visade honom under där!

Slutligen kastades Yunus(A) upp på land. Allah satte dit en pumpbuske som gav honom skugga. Yunus sög näring från frukten som ett spädbarn diar. Yunus hade blivit svag och tappat håret. Han prisade Allah dag och natt. Slutligen fick han sin styrka tillbaka. Allah skapade en insekt som åt roten på busken så den torkade upp och dog.
Detta gjorde att Yunus(A) blev sorgsen och ledsen. Allah sade, “O Yunus! Varför är du sorgsen?!”
Han svarade, “Min Herre! Trädet var mig till nytta. Du satte dit en insekt och insekten gjorde den torr.”
Allah sade, “O Yunus! Du är ledsen över ett träd som du varken har sått eller vattnat. Du har varken tagit hand om den eller jobbat med den. Men du bekymrar dig över varför den torkat upp fastän du inte behöver den längre. Men du bekymrade dig inte över 100’000 folk i Nainava och ville att straffet skulle falla över dem fastän alla har nu blivit troende och slutat synda. Så gå tillbaka till dem!”

När Yunus(A) hörde detta återvände han till sitt folk. Han kände sig skamsen när han anlände. Han kom till fårherden och sade att han är Yunus. Fårherden sade, “Du ljuger! Skäms du inte att säga något sånt!”
Yunus(A) pekade på ett av fåren och sade, “Fåret kommer vittna till att jag är Yunus!”
Fåret vittnade och fårherden tog fåret och sprang in i staden och grät ut att Yunus har återvänt! Men de gjorde narr av honom för de alla trodde att Yunus(A) var död. Men fåret vittnade igen till Yunus(A) och folk rusade till utkanten av staden för att ta emot Yunus(A) och bekänna sin tro på honom! Deras blev ännu stabilare och bar frukter. Allah lät dem leva så länge Han ville och skyddade dem mot Sina straff.

Ibn Babawayh säger: “Yunus kallas Yunus eftersom han blev arg på sitt folk och lämnade dem och fattade tycke (uns) för sin Herre och därefter när han återvände till sitt folk blev han deras beundrare (moonis)”.

(Källa: Allamah Majlisi, Hayat Qulub, vol. 1, s.597-609)

Föreläsning i Malmö 4 mars 2012.

• Ladda ner: 2012.03.04-malmo-profeternas.ofelbarhet.del1-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Ett viktigt koncept när det kommer till Nobowwah (profetskap) och Imamat (ledarskap) är konceptet med ofelbarhet (‘ismah). Det är ett koncept som dessutom är missförstått av många. Sist vi pratade om Nobowwah (profetskap) kom det upp en hel del frågor som berörde det här konceptet. Idag ska vi således diskutera och definiera vad ofelbarhet är, varför det behövs och hur det går ihop vissa av de fall som Profeterna(A) gick igenom som nämnts i Koranen.

Definitionen av ofelbarhet (‘ismah)

Ordet ‘ismah betyder bokstavligen “skydd”. I Islamisk terminologi innebär det ofelbarhet. Sheikh Mufid(RA) och Allamah Hilli(RA) definierade det som:

“En andlig elegans (lutf) som Allah ger en person som möjliggör för honom att avstå från synd av egen fri vilja.”

(Källa: Al-Mufid, Tashihu ‘l-I’tiqad, s. 128 (i vol. 5 av Musannafatu ‘sh-Shaykhi ‘l-Mufid, Qum, 1413 AH); al-Hilli, al-Babu ‘l-Hadi ‘Ashar, s. 179 (Qum: Nashr Navid Islam, 1367 {solår} med persisk översättning av A.R.A. Bakhshaishi); se även engelskan av W.M. Miller (London: Luzac & Co, 1958) s. 58-59)

En person som har givits denna välsignelse och andliga elegans och innehar ‘ismah kallas för m’asum, dvs. en ofelbar.

Att en person är ofelbar innebär inte att han inte kan utföra synder. Nej han avstår från synder och fel med sin egen styrka och vilja, annars vore det ingen merit med att vara en ofelbar! En ofelbar avstår från synd av tre skäl:

1) Han innehar den högsta nivån av rättfärdighet.
2) Han har en ständigt närvarande Gudsmedvetenhet och kärlek.
3) Han har en övertygad kunskap om syndernas konsekvenser.

De flesta av oss är ofelbara till en viss nivå. Exempelvis har vi alla möjligheten att gå nakna på stan men vi gör inte det för vi är civilisera människor med en heder och självrespekt. Likaså kan vi alla lägga handen på en varm spisplatta men vi gör inte det för vi vet att det leder till smärta.

Man kan säga att vi är relativt ofelbara. Man kan också säga att ju närmare vi kommer Allah; ju mer rättfärdiga och goda troende vi blir, ju mer vi ökar vår medvetenhet och kärlek till Allah, ju mer kunskap och övertygelse vi får om konsekvenserna av våra handlingar ju mer ofelbara blir vi också för allt det här leder oss bort från synd.

Detta förklarar också Abbas(A) och Zaynabs(A) ställning. De var som självutnämnda ofelbara.

Tron på ofelbarhet (‘ismah)

Majoriteten av muslimer tror på Profeternas(A) ofelbarhet men det finns skillnader i hur pass ofelbara de är.

Sunni muslimer

Bland Sunni muslimer finns de olika åsikter.

- Lögn och otro (kufr): Alla Sunni tror att Profeterna(A) inte kunde ljuga, varken avsiktligt eller av misstag, och de kunde inte heller vara otroende innan eller efter de blev profeter.

- Avsiktliga synder: Alla Sunni tror att Profeterna(A) inte kunde begå synder avsiktligen.

- Stora synder oavsiktligt: Majoriteten tror att Profeterna(A) inte kunde utföra stora synder ens oavsiktligen.

- Små synder: Majoriteten tror att Profeterna(A) kunde begå små synder, men inte sådana synder som skulle förnedra dem framför allmänheten.

(Källa: Se al-Qadhi ‘Abdu ‘l-Jabbar, Sharhu ‘l -Usûli ‘l-Khamsah, s. 573-575; al-Qawshaji, Sharhu ‘t-Tajrيd, s. 464.)

12 Imamers Shia muslimer

Vår tro är den att alla Profeter(A) var m’asum, syndfria och ofelbara: de utförde inga synder, varken stora eller små, varken avsiktligen eller oavsiktligen, och de var ofelbara från de föddes till de dog – alltså hela deras liv.

Allamah Hilli(RA) skriver om profetskap:

“Han är immun från synd från början av sitt liv till slutet.”

(Källa: Al-Hilli, al -Babu ‘-Hadi ‘Ashar, s. 179; i engelska versionen s. 58)

Sheikh Mudhaffar(RA) skriver,

“Vi tror att alla Profeter är ofelbara. Ofelbarhet innebär renhet från alla synder, stora som små och från misstag och glömska.”

(Källa: Al -Mudhaffar, ‘Aqa’idu ‘l-Imamiyyah, (Qum: Ansariyan, n.d.) s. 53-54; se också engelskan, The Faith of Shي’a Islam (London: Muhammadi Trust, 1982) s. 21)

Varför ofelbarhet?

Om Profeterna(A) inte vore ofelbara, hur ska vi då kunna tro på vad de levererar eller lita på dem? Hur ska vi vara säkra på att de inte glömde del av uppenbarelsen eller sade fel ord? Det skulle inte finnas någon tillit och massor av tvivel.

Den Heliga Koranen talar om att syftet med att skicka Profeterna(A) var att leda och vägleda, att folket skulle följa och lyda. Det finns åtminstone tio verser där Allah beordrar oss att lyda Profeterna(A) samt vilken ära det har om vi gör det och vilka konsekvenser det har om vi inte gör det. Exempel på ett par verser:

وَمَا أَرْسَلْنَا مِنْ رَسُولٍ إِلَّا لِيُطَاعَ بِإِذْنِاللَّهَ
[4:64] Om Vi sänder ett sändebud är det för att han med Guds hjälp skall göra sig åtlydd.

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا أَطِيعُوا اللَّـهَ وَأَطِيعُوا الرَّسُولَ وَأُولِي الْأَمْرِ مِنكُمْ ۖ
[4:59] Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts (Ulul Amr)

مَنْ يُطِعِ الرَّسُولَ فَقَدْ أَطَاعَ اللَّهَ
[4:80] Den som lyder Sändebudet lyder Gud

Så Koranen säger till oss att vi ska lyda Profeterna(A). Men Koranen säger också till oss vem vi INTE ska lyda:

فَلَا تُطِعِ الْمُكَذِّبِينَ ﴿٨﴾ وَدُّوا لَوْ تُدْهِنُ فَيُدْهِنُونَ ﴿٩﴾ وَلَا تُطِعْ كُلَّ حَلَّافٍ مَّهِينٍ ﴿١٠﴾ هَمَّازٍ مَّشَّاءٍ بِنَمِيمٍ ﴿١١﴾ مَّنَّاعٍ لِّلْخَيْرِ مُعْتَدٍ أَثِيمٍ ﴿١٢﴾
[68:8-12] Lyd därför inte dem som förnekar sanningen; (8) de skulle vilja att du gick dem till mötes för att då visa sig tillmötesgående [mot dig]. (9) Och lyd inte den som är färdig att svära på allt (10) och springer med skvaller och illvilligt förtal, (11) som motarbetar det goda, överträder alla förbud [och] syndar [av vana] (12)

وَلَا تُطِعْ مِنْهُمْ آثِمًا أَوْ كَفُورًا…
[76:24] …och lyd inte dem som är djupt sjunkna i synd eller framhärdar i förnekelse.

وَلَا تُطِيعُوا أَمْرَ الْمُسْرِفِينَ
[26:151] och lyd inte de råd ni får av slösarna och de omåttliga

Sätter vi ihop dessa verser får vi följande logiska slutsats:

A) Profeterna(A) ska lydas ovillkorligen.
B) Syndare ska inte lydas.
c) Profeterna(A) är syndfria efttersom de ska lydas.

Humanism och ofelbarhet

Har ni hört ordspråket “Det är mänskligt att synda”? Det är inte ett ordspråk som bara finns i väst, även vissa muslimska intellektuella med influenser från humanism och pluralism har gått efter detta ordspråk och attackerat Profeternas(A) ofelbarhet för att rättfärdiga svagheten hos vanliga människor.

Detta tankesätt har sina rötter redan i börja av Islam där politiker försökte ta bort Profetens(S) ofelbarhet för att ursäkt den moraliska svagheten och felen hos dåtidens härskare.

Jag vill egentligen inte dra några exempel men denna propaganda måste exponeras och vi måste vara medvetna om den för att inte falla offer för den.

En hadith rapporterad i Sahih Bukhari säger att Profeten(S) somnade och glömde bönen och till och med glömde att göra Wodho innan.
(Källa: Sahih al-Bukhari, Arabic version, v1, s37,44,171)

En annan säger att Profeten(S) satt med Aisha och tittade på en dans med musik!
(Källa: Sahih al-Bukhari, Arabic version, v3, s228)

SobhanAllah! Sannerligen är Profeten(S) högre än så! Men med dessa falska hadither som finns i böcker som våra Sunni syskon valt att se på som Sahih, som autentiska, som 100% korrekta, då är det inte konstigt om Yazid också tittade på dans och musik eller inte bad!

Ser ni hur farligt det är? Försvarar vi inte konceptet med ofelbarhet syskon, om vi tillåter propagandan mot våra Profeters(A) ofelbarhet, att de var vanliga svaga människor mot oss själva, då har vi för det första genast satt hela vår religion i tvivel och för det andra har vi öppnat vägen för förtryckare att i Guds namn förtrycka oss och ursäkta sitt förtryck med att det är mänskligt att synda!!

När Malcom X var en minister i Nation of Islam beskriver han hur han försökte rättfärdiga den sexuella otukten som den självutnämnde profeten Elija Mohammad hade gjort. Han skriver i sin autobiografi:

“Jag kom på en utväg som kunde användas om och när det förödande avslöjandet skulle nå allmänheten. Lojala muslimer skulle kunna läras att det människan uppnår i livet uppväger hans personliga mänskliga svaghet. Wallace Mohammad (Elijas son) hjälpte mig att granska Koranen och Bibeln efter dokumentation. Davids sexuella otukt med Bathsheba vägde mindre i historien än exempelvis det positiva faktumet att David dödade Goliat. När vi tänker på Lot tänker vi inte på incest utan att han räddade sitt folk från Sodom och Gomorrahs förödelse. Eller vår bild av Noah är inte att han blev berusad utan att han byggde arken och lärde folket hur de skulle rädda sig från översvämningen. Vi tänker att Moses ledde judarna från slaveri, inte Moses sexuella otukt med de etiopiska kvinnorna. I alla dessa fall jag granskade utvägde det positiva det negativa.”

(Källa: A. Haley, The Autobiography of Malcolm X (NY: Ballantine Books, 1964 s. 297-299)

Tom Harpur, en teolog och f.d. minister i kyrkan och en kolumnist i den religiösa kolumnen i tidningen Toronto Star, skrev en artikel 2 maj 1993 att “Inte ens Jesus hävdade ofelbarhet”. Ett år senare skrev han en annan artikel att

“Evangelierna kan stödja spekulationerna att Jesus kan ha varit homosexuell.”

(Källa: The Toronto Star, May 2, 1993, s. B5; May 15, 1994, s. A13)

Allahu Akbar syskon. Detta var på 90-talet. När du tar bort ofelbarhet från Profeterna(A) är det inte konstigt att vi har homosexuella präster idag eller att homosexuella par får kyrkans välsignelse och vigs i kyrkan. Det är inte konstigt heller att Jesus(A) är den kanske mest attackerade Profeten i världen idag. Nu senast framställde Red Bull i sin reklam Jesus(A) som en bedragare när han går på vatten, inte av att dricka Red Bull för att få vingar, och inte av Guds mirakel, men för att han gick på stenar.

Med de falska hadither som finns i Sahih-böckerna som krossar våra Profeters(A) ofelbarhet är det inte konstigt att dom gör karikatyrer av vår Profet(S) idag syskon.

Vissa Profeters(A) fall i Koranen

Så här långt har vi definierad vad ofelbarhet är, varför det behövs samt bevisat via Koranen att Profeterna(A) är ofelbara.

Men ändå finns det vissa Profeters(A) livshändelser som nämns i Koranen som vid första anblick verkar antyda att de syndade eller gjorde fel. Dessa feltolkade verser har orsakat mångas tvivel kring Profeternas(A) ofelbarhet och därför tänker vi ta upp och behandla några av dessa tvivel. För att få en fullständig förståelse behöver man analysera hela avsnittet med dessa Profeter(A) innan man diskuterar dem men för korthetens skull nämner jag bara huvudpunkterna i varje avsnitt så får ni gärna studera ämnet närmare själva i lugn och ro.

Ha också i åtanke att ord som en översättare väljer att använda inte nödvändigtvis är korrekt, därför ska vi använda oss av de arabiska orden för att inte bli förvirrade.

Profet Adams(A) fall

Det första och kanske vanligaste fallet är Profet Adam(A). Låt oss titta på tre fall där Adams(A) berättelse nämns i Koranen:

Surah Baqarah (2:30-39): Allah säger först till änglarna att Han ska tillsätta en ställföreträdare på jorden. Till Adam(A) säger Allah senare att vistas i Paradiset men inte närma sig trädet annars kommer han att vara en av “dhalimin” ( اَلظَّالِمِيْنَ).
Men Adam(A) närmar sig trädet, ångrar sig och ber Allah om förlåtelse och Allah vänder Sig mot honom med nåd.

Surah al-’Araf (7:19-25): Nämner att Adam(A) i sin bön när han bad Allah om förlåtelse sade: Vi har gjort dhulm mot oss själva (ظلمنا أنفُسَنا).

Surah Taha (20:116-126): Nämner att Adam(A) inte ska närma sig träder annars kommer han att hamna i obehag, obekvämlighet, elände.
Det står att Adam(A) inte lydde (عَصى) och gjorde fel (غوى).

Det finns ett par punkter att nämna här för att fastställa att Adam(A) aldrig syndade:

1) Enligt våra rättslärda är orderna som Allah ger av två typer:

- al-Amr al-Mawlawi = En lagstiftande order. En sådan order måste lydas och om man inte gör det har man begått en synd och kommer att straffas.
Exempel: “be de dagliga bönerna” eller “ät inte griskött”.

- al-Amr al-Irshadi = En rådgivande order. Dess syfte är att informera folket om konsekvenser men om man inte följer denna order har man inte syndat men måste ta konsekvensen.
Exempel: Att inte säga “Bismillah” innan man halshugger en kyckling. Det är inte en synd att inte säga “Bismillah” men konsekvensen är att köttet blir förbjudet för en själv och andra muslimer.
En person som hostar går till doktorn och klagar på hosta. Doktorn föreskriver att patieten bör dricka en hostmedicin. Om patienten inte tar rådet har han inte gjort ett fel, han har inte syndat eller begått ett brott, men konsekvensen blir att han får stå ut med hostan.

Slutsatsen är att alla Allahs kommandon inte är obligatoriska eller förbjudande. Våra lärda är av åsikten att Allah rådgav Adam(A) och Hawwa(A) att inte äta av trädet eftersom konsekvensen skulle vara att de skulle hamna i obehag; de skulle få lämna Paradiset tidigare och själva få arbeta, fixa mat, kläder osv. De skulle kommit till jorden förr eller senare men pga. att de inte tog rådet tog de ett tidigare flyg ner till jorden.

2) De som tror att Adam(A) syndade beskriver ätandet av frukten som en “synd” och att Adam(A) fick lämna paradiset som “ett straff”.

Men Allah sade ju redan innan skapelsen av Adam(A) att Adam(A) skulle till jorden som en kalif. Vidare att bli förlåten något innebär att ens förflutna suddas ut och man återvänder till den rank man var på. Men efter att Adam(A) blev förlåten fick han inte återvända till paradiset.

3) Orden som nämns i Koranen om Adam(A) antyder att han skulle syndat och många översättare, inklusive vår egen svenska Mohammad Knut Bernström, har använt sig av ordet synd för “dhulm” i Koranens Budskap.

Den berömda arabiska ordboken al-Munjid ger fyra meningar till ordet dhulm:
att placera något på fel plats, att förtrycka, att förhasta och att komma till skada.

De två sista meningarna, att förhasta och att komma till skada, passar bäst in på fallet med Adam(A).

Vers 2:35 som översatts av Knut Bernström som: “…men närma er inte detta träd; då kan ni hemfalla åt synd!” borde istället ha översatts som, “…då kommer ni att komma till skada” där skadas är att möta svårigheterna i det världsliga livet och mista komforten i Paradiset. Versen kan också översättas som, “…då kommer ni att vara bland dem som förhastar sig” där förhastningen vore att de ändå skulle komma till jorden men fick nu lämna paradiset tidigare.

Vers 20:117 stödjer också denna översättning som till och med Bernström översatt som att Adam(A) och Hawwa(A) ska vara på vakt mot Satan för att han inte ska orsaka deras förvisning från Paradiset då detta leder till elände eller i andra ord, obehag, obekvämlighet.

Om man granskar haditherna om Adams(A) och Hawwas(A) tillstånd på jorden förstår man också hur obekvämt de hade det. I en hadith frågade Imam Ali(A) Profeten(S) hur Allah skapade hunden. Profeten(S) svarade från Satans saliv. Imam Ali(A) bad Profeten(S) förklara processen. Profeten(S) svarade, “När Allah skickade Adam(A) och Hawwa(A) till jorden låg de ner och skakade som kycklingar. Satan gick till vilddjuren som redan bodde på jorden och sade att ett par kycklingar har trillat ner från himlen. De är så stora att ingen har sett så stora kycklingar förut. Kom och ät upp dem! Det är bara ett litet avstånd dit! Skynda!” Medan Satan sporrade upp vilddjuren föll lite saliv till marken och från det skapade Allah ett par hundar; en hane och en hona. Hanen kom till Adam(A) och honan till Hawwa(A) och stod där. De lät inte vilddjuren komma nära dem och från den dagen blev vilddjur och hundar fiender.

(Källa: Allamah Majlisi, Hayat al-Qulub, vol. 1, s. 80)

Vad gäller ordet عَصَى eller “lydde inte” behöver det inte innebära synd om vi har i åtanke att ordern var rådgivande och inte lagstiftande. Adam(A) fick rådet att inte äta av trädet lydde inte rådet; det är inte desamma som synd.

Att han då غَوَى eller “gjorde fel” är inte heller en synd utan som Profet var det inte passande för honom att inte följa rådet. Han gjorde vad Ulema kallar för “Tark al-Awla” (ترك الأولى) vilket betyder “att lämna det mer passande uppförandet”. Så även om Adam(A) inte var tvungen att följa rådet var det mer passande för honom som Profet(A) att ändå göra det.

Detta förklarar också varför Allah använt så starka ord som dhalimin och “lydde inte”; eftersom Adam(A) hade en så hög status att till och med änglarna gjorde sujood till honom. Det var inte passande för honom att inte ta rådet och därför ångrade han sig så starkt också.

Hadither berättar att Adam(A) grät i 200 år. Ibland gjorde han sujood i tre dagar i sträck.
Hans fru Hawwa(A) var mycket vacker. I Paradiset hade hon fäst sitt hår med frukter men när hon kom ner till jorden öppnade hon upp sitt hår av sorg. Doften från hennes hår spred sig från öst till väst, ända till Indien och fick Indien att dofta gott. Trots denna vackra fru gjorde Adam(A) Tawwaf runt Kabah i 100 år utan att en enda gång ens titta på Hawwa(A). Han kunde inte ens titta eftersom under hela perioden var hans ögon dränkta av tårar.

Imam Sadiq(A) säger att ingen har gråtit som Adam(A), Yusuf(A) och Dawood(A). När Adam(A) skickades till jorden vände han sig mot himlen och på grund av sin långa höjd nådde han en dörr i himlren. När Adam(A) grät blev himlens invånare sorgsna och klagade till Allah över det så Allah minskade hans längd. Dawud(A) grät så mycket att gräset under honom började växa av tårarna och när han suckade vissnade gräset under honom. Och av separation från sin fader grät Yusuf(A) så mycket att de andra i fängelset blev rastlösa och klagade att han åtminstone bara gråter varannan dag.

Imam Sadiq(A) berättar att i himlen hade Adam(A) en nära kompis som var en ängel. När Adam(A) lämnade himlen blev den här ängeln väldigt ledsen. Han klagade till Allah och bad om tillstånd att få hälsa på Adam(A). Han kom och såg att Adam(A satt ensam i öknen. När Adam(A) såg sin vän lade han handen på huvudet och grät högt så alla varelser hörde det. Ängeln sade, “O Adam! Du lyssnade inte på din Herre och tog på dig en börda större än du kunde klara av. Vet du vad Allah sade om dig och som vi protesterade mot?” Adam(A) sade, “Nej.”
Ängeln svarade, “Allah sade att Han skulle göra dig ställföreträdare på jorden och vi protesterade att detta skulle skapa osämja och blodspill. Alltså skapade Allah faktiskt dig för jorden och inte att du skulle stanna kvar i himlen.”
Imam Sadiq(A) sade sedan tre gånger, “Jag svär vid Allah att dessa orden tröstade Adam!”

Slutligen gjorde Adam(A) en duaa som gjorde att Allah mottog honom med stor nåd. Han sade:

Bismi Allah Al Rahman Al Raheem,
Ya Al-Hamid bi Haqq Muhammad,
Ya Al-Ali bi Haqq Ali,
Ya Fatir bi haqq Fatima,
Ya Mohsen bi haqq Hasan
Wa Ya Qadim al-Ehsan bi Haqq Hossein
—
“O Prisvärdige, för Mohammads skull,
O Höge, för Alis skull,
O Skapare, för Fatimas skull,
O Givare av det goda, för Hassans skull,
och O Evigt Goda, för Hosseins skull!

Allah frågade var Adam(A) lärt sig dessa namn och han svarade att när han blev skapad tittade han upp på Allahs tron och såg dessa namn inskrivna.

Från denna duaa tog Allah emot Adam(A) med stor nåd.

Jibrail(A) kom ner till jorden och sade, “Jag är Allahs budbärare. Allah har skickat Sina hälsningar och säger, ‘Hayyaak Allah wa Bayyak Allah!’”
Adam(A) sade, “Jag vet vad ‘hayyaak Allah’ betyder, det betyder ‘må Allah hålla dig vid liv’, men vad betyder ‘bayyak Allah?’” Jibral(A) svarade, “må Allah hålla dig glad”. När Adam(A) hörde detta gick han ner i sujood. Sedan lyfte han huvudet, tittade mot himlen och bad, “O Allah! Utöka min skönhet och elegans!” Nästa morgon hade ett svart skägg täckt hans ansikte. Adam(A) kände den och frågade Allah vad det var. Han blev tillsagd att det var skägget och att Allah hade gjort det som en symbol av skönhet för Adam(A) och hans söner.

(Källa: Allamah Majlisi, Hayat al-Qulub, vol. 1, s. 74-94)

Föreläsning i Malmö 29 januari 2012.

• Ladda ner: 2012.01.29-malmo-nobowwah-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

De lärda har uppdelat Islam i en stam från vilket olika grenar mynnar. Stammen har de kallat för Osole Din, som betyder trons stam, grund eller rot – och grenarna har de kallat för Furo Din som betyder trons grenar.

Osole Din, Islams stam, består av trosfrågor, medan Furo Din består av troshandlingar. För att en person ska betraktas som muslim måste han på ett ideologiskt plan acceptera hela Islams träd. En person kan inte säga, “Jag är muslim men jag tror inte på bönen” för då har han förnekat en av Islams grenar. Han kan säga, “Jag är muslim men jag ber inte” – då betraktas han fortfarande som en muslim och har en muslims rättigheter, men han är en syndare eftersom han inte handlar efter vad hans tro förpliktigar honom till.

Osole Din består av tre huvuddelar och två underdelar:
1) Tawhid
1b) Adl
2) Nobowwah (Profetskap)
2b) Imamat
3) M’ad

En person kan inte säga, “Jag är muslim men jag tror inte på en Gud”. Han kan inte heller säga, “Jag är muslim men jag tror inte på Profet Mohammad(S)”. Han kan inte heller säga, “Jag är muslim men jag tror inte på Domedagen”.
Förnekar han någon av dessa tre är han kafer, otroende, och utanför Islam.

Men en person kan säga, “Jag är muslim men jag tror inte på Ali ibn Abu Talib(A) som första Imam”. En sådan person betraktas fortfarande som muslim med en muslims rättigheter, men hans tro är bristfällig, den är ofullständig, och han kommer att få problem efter döden om han inte åtgärdar denna brist.

Genom året har vi pratat en del om Tawhid och Domedagen, men vi har inte berört ämnet Profetskap och Imamat särskilt mycket. Särskilt inom konceptet Imamat finns en den frågetecken som vi känner måste klaras upp så att vi inte tappar tro på en av Islams viktigaste pelare. Tyvärr har våra Sunni syskons argument och propaganda påverkat oss till en sådan grad att många av våra ungdomar idag inte ser på Imam Alil(A) med ställning som han är värdig, för att inte tala om de övriga Imamerna(A).

Avsikten med våra nästkommande föreläsningar är således att på ett enkelt sätt försöka förklara och bevisa konceptet med Imamat så vi förstår vad det innebär och stärker vår tro i det oavsett vilka tvivel som försöker spridas av andra.

Således måste vi börja med att förklara Profetskap och vad det är då Imamat egentligen inte är något annat än en förlängning och utökning av Nobowwah.

Behovet av profeter

Innan vi börjar beskriva Profetskapet måste vi ställa och besvara frågan: Varför behövs det Profeter? Vad finns det för syfte med att Gud har valt ut vissa människor och skickat dem som Profeter till oss?

Människan har inte funnit meningen med livet. Alla har sina egna åsikter. Samla alla vetenskapsmän från början till slutet och låt dem diskutera vad meningen med livet är; alla kommer att ha egna åsikter och tycken. Ingen kommer att kunna ge ett definitivt eller detaljerat svar. Samtidigt har människan utvecklats enormt. Hon har funnit världen och vad den erbjuder men på vägen har hon tappat bort sig själv. Hon har kommit väldigt långt inom kemin men samtidigt har hon missbrukat kunskapen till att skapa heroin. Hon har avancerat inom fysiken men samtidigt utnyttjat kunskapen för att skapa atombomben.

Kort och gott ju mer människan har avancerat ju större behov har hon varit av en broms som förhindrar henne att köra utför och trilla huvudstupa rakt ner i Helvetets avgrund.

Den Heliga Koranen säger:

اذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَىٰ
[79:17] Gå till Farao, sannerligen har han trätt över alla gränser.

I denna vers blir Profet Musa(A) tillsagd att gå till Farao eftersom han har gått över alla gräner och detta visar att en av profeternas uppdrag var att vägleda eller stå emot de som gått för långt.

Nu tror vi att Gud har skapat oss. Och vår definition av Gud är den att Han inte gör något på måfå, som lek, bara för att Han känner för det, bakom allt finns en plan och tanke. Det måste alltså finnas ett syfte och mening till varför Gud har skapat människan.

För att förmedla detta syfte och denna mening har alltså Gud skickat Profeter till oss. Profeterna är alltså tolkarna mellan Gud och oss som förmedlar och förklarar Guds ord till oss på ett sätt att vi förstår.

Alltså:

A) Gud har skapat oss
B) Gud har ett syfte med vår skapelse
C) Profeterna är de som förmedlar syftet till oss

En profets egenskaper

Shahid Beheshti och Shahid Bahonar i deras “Philosophy of Islam” samt Shahid Mutahhari i sin “Man and Universe” har listat några egenskaper som en profet bör ha. Låt oss nämna ett par av dessa:

1) Mirakel

Alla Profeter har beviljat styrka över naturen vilket vi i vanlig folkmun kallar för mirakel. Om en Profet väljer att utföra ett mirakel är det för att bevisa hans påstående och fullgöra beviset så människorna inte har en ursäkt att skylla på sen “att de inte visste”.

Profeten(S) kallade på sin farbror Abu Jahl en gång. De satt ensamma i ett rum. Profeten(S) sade, “Farbror varför tror du inte? Du behöver inte bli muslim öppet om du skäms för ditt anseende, men yttra trosbekännelsen här bara mellan mig och dig så du dör som muslim i alla fall.”
Abu Jahl svarade på ett mycket fult sätt. Han sade, “Om du är profet, varför vittnar inte den här geten till det?”
Geten började prata och sade, “Jag vittnar till att det inte finns någon gud utom Allah och att Mohammad är Hans profet!”
Abu Jahl som såg detta blev förbannd, dödade geten och sprang därifrån.

2) Ofelbarhet

En annan egenskap som en profet har är ofelbarhet. Dvs. e är immuna mot att göra synder eller misstag. Vad betyder detta? Innebär det att alla profeter har en ängel bredvid sig som stoppar dem ifall de vill synda? Eller att de inte har någon fri vilja? Eller att de är som robotar som inte har några begär?

Detta är en lång diskussion men om profeterna inte kunna synda skulle de inte kunna vara förebilder heller, eller ha en högre rank än som som avstår från synd frivilligt.

Nej vad som menas är att de ser verkligheten och därför tänker de inte ens på synd.

Versen om Profet Yusuf(A) och Zulaikha illustrerar det hela väldigt klart:

وَلَقَدْ هَمَّتْ بِهِ ۖ وَهَمَّ بِهَا لَوْلَا أَن رَّأَىٰ بُرْهَانَ رَبِّهِ ۚ كَذَٰلِكَ لِنَصْرِفَ عَنْهُ السُّوءَ وَالْفَحْشَاءَ ۚ إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُخْلَصِينَ
[12:24] Hon hade fattat begär till honom och även han kände begär till henne; om han inte hade sett ett tecken från sin Herre [kunde han ha gett efter för frestelsen]. – Vi ville hålla allt ont och all skamlöshet borta från honom eftersom han var en av Våra sant hängivna tjänare.

Ur denna vers förstår vi att Profet Yusuf(A) också kände begär; men han såg verkligheten i saker och ting och därför avstod han från synden fastän han kunde utfört den om han ville.

Hade vi killar varit i en situation där vi är ensamma i ett rum bakom sju stängda dörrar med Sveriges vackraste, snyggaste och mäktigaste kvinna och hon ville ha oss och vi också ville ha henne hade vi nog inte tvekat att synda. Det är för vi ser synden som söt och ljuvlig. Men hade vi sett verkligheten: hade vi sett en eld framför oss istället för en en vacker kvinna och att närma sig henne är som att kasta sig i elden, då hade vi inte syndat.

Vissa systrar tycker det smakar gott med baktal. Baktalar man inte är det ju tråkigt, träffen blir helt förstörd. Man måste snacka lite skit för att må bra. Men om vi hade sett att vi äter en annan människas kött hade vi aldrig syndat.

Detta är ofelbarhet; Profeterna ser verkligheten i saker och ting, de ser inte snygga tjejer de ser eld, de ser inte baktal, de ser ormar.

Detta är en grad vi människor till viss del också kan komma upp i, men det är något vi får spara till en annan gång.

3) Mänskliga

Profeterna(A), trots att kunde göra mirakel, trots att de var ofelbara, trots att de såg verkligheten i saker och ting var ändå vanliga människor som levde vanliga liv. De åt, sov, tränade, skaffade familj, jobbade och så småningom dog. De hade samma religiösa plikter som alla andra; de hade till och med fler plikter pga. deras rank. Nattbönen var rekommenderad för muslimerna men obligatorisk för Profeten. Enda huvudsakliga skillnaden var att Profeterna fick uppenbarelser så de kunde vägleda människorna; annars var de precis som människorna och genomgick samma svårigheter som dem därför är de också våra förebilder.

Skillnaden mellan nabi (profet) och rasul (budbärare)

I den Heliga Koranen används två termer och titlar till en person som är förmedlaren mellan Allah och människan; den ena är “Nabi” och den andra är “Rasul”. En vers säger att på Domedagen kommer:

وَجِيءَ بِالنَّبِيِّينَ وَالشُّهَدَاءِ
[39:69] …och profeterna (nabiyyin) och vittnena tillkallas…

En annan vers säger:

يَوْمَ يَجْمَعُ اللَّـهُ الرُّسُلَ
[5:109] DEN DAG då Gud samlar sändebuden (rosol)

Ytterligare en vers säger:

وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رَّسُولٍ وَلَا نَبِيٍّ
[22:52] Vi har aldrig sänt ett sändebud (rasul) eller en profet (nabi) före dig…

Så vad är det för skillnad mellan en nabi (profet) och en rasul (budbärare)?

Det kanske låter som en enkel fråga men det finns mycket diskussion om denna fråga och vi fick vända upp och ner på internet och i böcker för att finna ett svar som var fullt tillfredsställande. Slutligen hamnade vi i Allamah Tabatabais Tafsir al-Mizan vol.3 under tolkningen av vers 2:213 (s. 204-215) där han fördjupar sig i just den här frågan. Så det vi kommer att ta upp är baserat på Allamah Tabatabais ord.

Rasul betyder den som bringar meddelandet (risalah).
Nabi betyder den som bringar nyheterna (naba’).

Rasul har den utmärkande egenskapen att vara förmedlaren mellan Allah och Hans skapelse.
Nabi har den utmärkande egenskapen att ha kunskap om Allah och från Allah.

Vad innebär detta? En budbärare har väl också kunskap om Allah och från Allah?

I vers 22:52 vi citerade tidigare nämns det att både sändebud och profeter skickades; dvs. verbet “att skicka” (irsal) används för både sändebud och profeter, vilket gör dem båda till utsända (mursal). Innebär det att en Nabi (profet) är en Rasul (budbärare) också i och med att han också skickats?

Svaret på denna fråga är att både budbärare och profeter är utsända från Allah; men Profeternas(A) uppgift var att förmedla information och nyheter om det osedda för folket, eftersom han vet om de gudomliga hemligheterna, eftersom han har kunskapen om Allah från Allah, medan en budbärare är skickad till folket för att ge dem något mer än den profetiska kunskapen som en profet förmedlar.

Den Heliga Koranen säger:

وَلِكُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولٌ ۖ فَإِذَا جَاءَ رَسُولُهُمْ قُضِيَ بَيْنَهُم بِالْقِسْطِ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ
[10:47] TILL VARJE folk har [Vi sänt] ett sändebud (rasul) och när sändebudet har kommit [till sitt folk], skall rättvisa domar avkunnas över dem och ingen skall tillfogas orätt.

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّىٰ نَبْعَثَ رَسُولًا
[17:15] …Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt Vårt sändebud (rasul) [till dem].

Alltså: En Profet förklarar för folket vad som är bra och dåligt för dem i detta livet, vad som väntar i nästa liv, religionens grunder och grenar etc.
En budbärare förmedlar ett speciellt budskap till folket och fulländar beviset över dem så de inte har några ursäkter kvar därefter att synda eller förneka och om de skulle förneka detta budskap kommer de att straffas som den heliga Koranen säger:

رُّسُلًا مُّبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ لِئَلَّا يَكُونَ لِلنَّاسِ عَلَى اللَّـهِ حُجَّةٌ بَعْدَ الرُّسُلِ ۚ وَكَانَ اللَّـهُ عَزِيزًا حَكِيمًا
[4:165] sändebud (rasul) som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter [att ha hört] sändebuden, inte skall kunna skylla på [okunnighet] inför Gud. Gud är allsmäktig, vis.

Slutsatsen vi också kan dra av dessa verser är att alla budbärare (rasul) är också profeter (nabi) medan alla profeter (nabi) är inte budbärare (rasul).

Hur tolkar vi då följande vers om Profet Musa(A) som verkar göra en skillnad på de två?

وَاذْكُرْ فِي الْكِتَابِ مُوسَىٰ ۚ إِنَّهُ كَانَ مُخْلَصًا وَكَانَ رَسُولًا نَّبِيًّا
[19:51] OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Moses. Han var en av de utvalda, Guds sändebud (rasul) [och] profet (nabi).

Denna vers syftar antagligen på den bokstavliga innebörden orden “rasul” och “nabi”; dvs. Profet Musa(A) var Allahs budbärare och hade kunskap och information om Allahs tecken och hemligheter.

I en välkänd hadiht som både Shia och Sunni rapporterar frågade Abu Dharr(RA) Profet Mohammad(S): “O Allahs sändebud! Hur många profeter fanns det?”
Profeten(S) svarde: “124’000.”
Abu Dharr frågade: “Hur många av dem var budbärare?”
Profeten(S) svarade: “313, en stor skara!”
(al-Khisal och Ma’ani al-akhbar)

Denna hadith stödjer också påståendet att alla budbärare var också profeter men inte vice versa eftersom Abu Dharr(RA) frågade hur många av alla dessa var budbärare, han frågar alltså om en mindre grupp inom den stora gruppen av profeter.

Imam Baqir(A) blev tillfrågad om vers 19:51 där Musa(A) kallas för både budbärare och profet. Imamen(A) svarade:

“Profet är den som ser i sina drömmar och hör rösten men ser inte ängeln; medan budbäraren är den som hör rösten, men ser inte i drömmar och ser ängeln.” (Al-Kafi)

Denna hadith säger helt enkelt att profetskap och budbärarskap är två olika ranker; den enes specialitet är att se genom drömmar, den andres genom att se ängeln som uppenbarar. Ibland är båda ranker och specialitéer samlade i en person, som exempelvis Profet Ibrahim(A), och ibland innehar en person bara profetskap utan att vara budbärare.

Därför är det tydligt att alla budbärare är profeter men inte vice versa.

Ulul Azm

Låt oss krydda till diskussionen lite nu. Vi har så här långt förklarat skillnaden mellan profeter och budbärare. Men den Heliga Koranen nämner faktiskt en tredje grupp av profeter som den kallar Ulul Azm, de som hade “Azm”:

فَاصْبِرْ كَمَا صَبَرَ أُولُو الْعَزْمِ مِنَ الرُّسُلِ
[46:35] BÄR därför med tålamod, liksom sändebuden med starka föresatser bar [allt] med tålamod…

Azm betyder styrka, stark vilja, beslutsamhet. I detta fall syftar det till en grupp Profeter som var så starka och så beslutsamma att de lyckades uppehålla den första pakten och förbundet de gjorde med Allah, och de glömde aldrig den, oavsett hur svårt det var.

Om Profet Adam(A) sägs det:

وَلَقَدْ عَهِدْنَا إِلَىٰ آدَمَ مِن قَبْلُ فَنَسِيَ وَلَمْ نَجِدْ لَهُ عَزْمًا
[20:115] [EN GÅNG i tiden] förmanade och varnade Vi Adam, men han glömde [snart Våra ord]; och Vi fann hos honom ingen styrka i föresatsen (azma).

Profet Adam(A) hade alltså slutit ett förbund med Allah men han glömde detta förbund när han testades och därför säger Koranen att han hade ingen “azm”, ingen styrka i föresatsen, därför räknas han inte till Ulul Azm.

Men det finns fem Profeter(S) som nämns i Koranen som Allah har slutit ett löfte med dem och de med Allah:

وَإِذْ أَخَذْنَا مِنَ النَّبِيِّينَ مِيثَاقَهُمْ وَمِنكَ وَمِن نُّوحٍ وَإِبْرَاهِيمَ وَمُوسَىٰ وَعِيسَى ابْنِ مَرْيَمَ ۖ وَأَخَذْنَا مِنْهُم مِّيثَاقًا غَلِيظًا
[33:7] OCH VI har slutit ett löfte med profeterna och med dig [Muhammad] och med Noa och Abraham och Moses och Jesus, Marias son – ja, Vi tog ett högtidligt löfte av dem,

Alla dessa fem Budbärare(A) kom med en ny lag och en bok. Den Heliga Koranen säger:

شَرَعَ لَكُم مِّنَ الدِّينِ مَا وَصَّىٰ بِهِ نُوحًا وَالَّذِي أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ وَمَا وَصَّيْنَا بِهِ إِبْرَاهِيمَ وَمُوسَىٰ وَعِيسَىٰ
[42:13] Han har föreskrivit för er samma religion (din) som Han anbefallde Noa – detta har Vi uppenbarat för dig [Muhammad] – och som Vi anbefallde Abraham och Moses och Jesus…

Men det fanns andra profeter som också fick en bok. Koranen nämner Profet Dawood(A):

وَآتَيْنَا دَاوُودَ زَبُورًا
[4:163]…och Vi skänkte David en Skrift fylld av visdom (Zaboor).

Hadither nämner att Adam(A), Shith(A) och Idris(A) också fick böcker. Men dessa böcker innehåll inga lagar eller någon Shari’ah som Ulul Azm Profeternas(A) böcker. Zaboor(A) exempelvis innehåller bara duaa och böner; men inga konkreta lagar och regler.

Imam Ridha(A) säger: “Ulul Azm Profeterna fick denna titel eftersom de hade fast beslutsamhet och kom med en ny lag. Det var på följande sätt: Alla folk efter Nuh följde Nuhs Shari’ah, väg och skrift fram till Ibrahim, (Allahs) väns tid. Och varje profet efter Ibrahim följde Ibrahims Shari’ah väg och bok fram till Musas tid. Och varje profet efter Musa följde Musas Shari’ah väg och bok fram till Isas (Jesus) tid. Och varje profet efter Isa följde Isa Shari’ah väg och bok fram till vår Profet Mohammads(S) tid. Så dessa fem är Ulul Azm och de är de bästa av profeter och budbärare. Och Mohammads(A) Shari’ah kommer inte att upphöra fram till Domedagen…” (‘Uy-unu’l-akhbar)

Föreläsning i Malmö 15 januari 2012.

• Ladda ner: 2012.01.15-malmo-bortom.doden.dodsogonblicket-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Det finns en sanning som ingen levande varelse i universum kan fly ifrån. Det finns en verklighet som alla kommer att möta, oavsett om de är rika eller fattiga, kungar eller slavar, mäktiga eller svaga, stora eller små. Inget vapen kan hindra den från att ta oss, inget gömställe kan dölja oss från den – förr eller senare hinner den ifatt oss.

Denna verklighet som ingen kan förneka är döden. Den Heliga Koranen säger:

كُلُّ نَفْسٍ ذَائِقَةُ الْمَوْتِ
[29:57] Varje själ (nafs) skall smaka döden.

Inget vet när man ska dö

Det svåra med döden är att vi inte vet när den kommer. Hade vi vetat att vi kommer att dö om 50 år skulle många av oss levt hur vi ville i 49 år och sedan åkt till Hajj och ångrat oss och gjort tawbah och blivit riktiga muslimer sista året för att dö som troende och komma till Paradiset. Men vi vet inte. Döden kan komma närsomhelst, varsomhelst, och därför måste vi vara förberedda hela tiden.

Det är inte bara vi som inte vet när vi ska dö, inte ens våra Profeter(A) eller Imamer(A) visste det. De som visste något fick reda på det strax ett par dagar innan när det är försent att göra några större förändringar.

Visste ni att Profet Musa(A) grävde sin egen grav? Han gick en dag och såg en troende som stod och grävde. Profet Musa(A) frågade, “Vad gör du?”.
Den troende svarade, “Jag gräver en grav som någon annan troende kan begravas i.”
Profet Musa(A) tyckte det lät som en fin gärning så han tog en spade och hjälpte till. När de grävt färdigt sa den troende till Profet Musa(A), “Kan du lägga dig i graven så vi se om storleken är bra eller graven ska göras större?”
“Visst”, sade Profet Musa(A) och lade sig i graven. Så fort han lade sig ner kom dödsängeln Izrail(A) och tog hans själ så han dog på riktigt.

Inte ens Imam Hossein(A) visste när han skulle dö. Vissa tror att Imam Hossein(A) villigt gick till Karbala för att möta döden men det är fel. Tvärtom lämnade Imam Hossein(A) Mecka under Hajj-perioden för att fly döden eftersom han fick reda på att Yazid hade tänkt lönnmörda honom i Mecka. För att rädda sitt liv och hjälpa Kufas folk rörde han sig mot Kufa. 8 Dhul Hijjah när alla pilgrimer var på väg mot Arafah rörde sig Imam Hossein(A) mot Kufa istället. Imam Hossein(A) hade fått reda på av Profeten(S) att hans blod skulle spillas i Karbala för att rädda Islam, men han gick inte medvetet mot Karbala och han visste inte att han skulle stoppas där av Hurr ibn Yazid Riyahi. Detta förstår vi om vi är lite noggranna i haditherna som berättas när Imam Hossein(A) nådde Karbala. Efter Hurr hade stoppat honom och han inte fick gå vidare, vad hände? Han frågade ökenborna som bodde runt omkring vad denna plats hette. Varför frågade han om han redan visste att han var i Karbala? Varför började han gråta först när han fick reda på att platsen hette Karbala? Det visar att Imam Hossein(A) inte visste att han skulle dö när han lämnade Mecka, han visste det inte på vägen till Kufa. Han visste det först 2:a Muharram när han redan hade nått Karbala och var avspärrad av fienden och det var försent att ändra sin färdriktning. Hade han vetat redan när han lämnade Mecka att han kommer stoppas i Karbala hade han ju kunnat ta en annan riktning för att nå Kufa för att rädda sitt liv, precis som han lämnade Mecka i Ihram-tillstånd för att rädda sitt liv.

Så ingen, inte ens Guds vänner, vet när de ska dö. Och därför måste vi vara förbereda hela tiden. För Profeten(S) säger att i tillståndet vi dog i det tillståndet kommer vi att väckas på Domedagen.

Tjejen som inte var kysk i denna värld, som flörtade, förfinade sig själv och hade bristande yttre och inre hijab och dog i det tillståndet måste vara beredd på att hon kommer att återuppväckas på Domedagen naken framför hela mänskligheten. Killen som hade en flickvän måste vara beredd på att han kommer att återuppväckas på Domedagen i ett tillstånd av zina framför hela mänskligheten. Det här är inget skämt. Föreställ er själva att ni dör medan ni syndar och hur ni kommer att skämmas framför alla att ni väcks i det tillståndet. Finns det någon skam större än detta?

Hur många av er har hört talas om Göteborgsbranden? Diskoteksbranden i Göteborg var en brand med katastrofala konsekvenser som inträffade natten till den 30 oktober 1998 i en lokal vid Backaplan på Hisingen i Göteborg, där ett diskotek hade arrangerats. 375 ungdomar i åldern 12–25 år befann sig i lokalen, som var godkänd för 150 personer av räddningstjänsten. 4 iranier blev inte insläppta i festen och satte fyr på lokalen. 63 personer omkom och omkring 200 skadades. Jag minns hur vi läste dödsoffrens namn på text tv och det var så många som hette Ali, Hassan, Hossein och Fatima bland namnen att det gjorde ont i hjärtat. Nu hoppas vi verkligen att alla dessa ungdomar var ovetande om Islam och hade funnit den rätta vägen om de inte hade dödats.

Hursomhelst visste ni att att det fanns en person bland dessa 375 personerna som var en Hafez Quran? Han hade memoriserat hela Koranen, han var en starkt troende, religiös, gick aldrig på fester. Till den här festen tjatade hans vänner på honom extra mycket och han gav till slut med sig. Det var den första festen han gick på och det blev hans sista. Är det inte tragiskt? Hela din ungdom har du vigt åt Allah, du har fyllt ditt hjärta med den heliga Koranen, och sedan på en natt bränner du upp allting och dör i ett tillstånd av synd? Är det inte sorgligt?

Vi har det motsatta också. Vet ni hur Sheikh Abbas Qommi, författaren till Mafatih al-Jinan, dog? Han stod i nattbönen när han dog. Inte bara i nattbönen, han var i sista Rak’at (Witr). Inte bara vara han i Witr, han var i ett tillstånd av Qonoot där han lyfte handen mot himlen och grät 300 gånger “Illahi al-Aff” (Gud, förlåt mig!). I detta tillstånd kom dödsängeln och tog hans själ!

Döden kan hända vem som helst, när som helst, och den enda vägen vi har är att vara förberedda när det väl händer. Och förbereda oss gör vi genom våra handlingar här och nu.

Som Profeten(S) sade, lev varje dag som om det vore din sista. Om du kan, var alltid i Wodho-tillstånd så när din själ tas dör du i ett rent tillstånd. Var alltid i dhikr-tillstånd så när dödsängeln kommer rör sig din tunga redan till ord som “La illaha ill Allah” och salawat. Skjut inte upp dina lån, betala dem innan döden kommer. Försena inte dina böner, be dem innan döden kommer. Försena inte fastan du missat, utför dem innan döden kommer. Skjut inte upp att be om ursäkt hos de du sårat, gör det nu innan döden kommer. Bli den du drömmer om att vara, den du önskar vara, nu, bestäm dig här och nu, innan döden kommer. Sluta skjuta upp och börja förverkliga, innan döden kommer. Kort och gott, ordna dina affärer här och nu så ditt hjärta är rent när döden kommer.

Testen vid dödsögonblicket

Den största prövningen och testet som människan får utstå i hela sitt liv är vid ögonblicket då hon möter döden. Och många misslyckas. De lever ett liv som helgon men dör som syndare.

Profeten(S) frågade ängeln Gabriel(A) en gång om råd. Ibland frågar ett barn ett annat barn en fråga; då är svaret som ges väldigt enkelt. Ibland frågar ett barn sin lärare en fråga och även om läraren är mycket kunnig måste han ge ett enkelt svar så barnet förstår. Men ibland händer det att en professor frågar en annan professor en fråga; då är både frågan och svaret extremt djupt. Tänk er nu att den som frågar är den lärdaste av dom lärda, den närmsta av dom nära, skapelsens mästerverk Profet Mohammad ibn Abdullah(S) och den tillfrågade är den störste av änglarna. Då inser vi att orden har större djup än vi kan bära och vi måste verkligen ta dem på allvar och fundera över dem:

Ya Mohammad, ‘eish ma sh’et, fa innaka mayyet.
O Mohammad; lev som du vill men du kommer att dö.

Wa a’hbeb ma sh’et, fa innaka mofariqo
Och älska vad du vill men du kommer att skiljas från det.

Wa ‘amal ma sh’et, fa innaka molaqi
Och handla som du vill men du kommer att möta den [handlingen].

Hur kan en människa som levt som en troende (mo’men) hela sitt liv dö som en otroende (kafer) på sin dödsbädd?

Hadither berättar att när människan är döende kommer Shayatin och demonerna till människan. De kommer att fresta människan med att ge henne det hon älskar om hon förnekar Allah. Om en kille spanade in tjejer och flörtade hela sitt liv kommer han att presenteras med olika supermodeller vid döden och Shaytan kommer säga till honom; gå ut ur Islam så får du denna snygga tjejen. Och precis som killen struntade i Islam och gjorde haram med tjejer i sitt liv kommer han att strunta i Islam vid sin dödsbädd för att få ännu en tjej, men då kommer han att dö istället för tjejen och lämna världen som otroende. Om en student var fäst vid böcker hela sitt liv, även om det var Islamiska böcker, det spelar ingen roll, på hennes dödsögonblick kommer Shayatin att hota att bränna upp hennes böcker om hon inte förnekar tron. På detta sätt kommer människor som levt hela sina liv som muslimer och troende att dö som förnekare, för dom misslyckas med sista testet.

- Sheikh Bahai; Kvinnan som skulle till Hamam

Dom misslyckas med sista testet eftersom dom lät sig själva älska och fästas vid en sak för mycket så de älskade den saken framför Allah och därför offrar de Allah för sina begär på sin dödsbädd. Martyrerna i Karbala är det motsatta exemplet. Om ni granskar historien ser ni att alla ropade på Imam Hossein(A) vid sitt dödsögonblick, trots att de var törstiga, trots att de hade ont. Deras kärlek till Imam Hossein(A) var starkare än allt de världsliga och därför hade inte Shayatin en chans mot dem vid slutet.

Döden: Smärta eller befrielse

För vissa är själva döden en extremt plågsam smärta, för andra en lättnad och befrielse.

Imam Jafar Sadiq(A) blev tillfrågad att beskriva döden och han sade: “För den troende är döden ljuvligare än en bris som den troende luktar och fräschas upp med och all trötthet och smärta försvinner, och för den otroende är det som huggen från ormar eller skorpioner eller värre.”

Imamen(A) blev frågad, “Vissa säger att döden är värre än att sågas, att klippas itu med sax, att stenas eller att få ögonens pupiller mosade med kvarnsten.”
Imamen(A) svarade, “Ja, så är det för vissa otroende och syndare. Ser du inte hur vissa av dem lider från dessa straff. Vad de kommer att möta därefter kommer att vara ännu plågsammare. Det är lidelsen i nästa liv som är betydligt plågsamma än detta liv.”

Imamen(A) blev tillfrågad, “Varför ser vi då vissa otroende dö enkelt medan de pratar och skrattar, och även vissa troende, och vi ser vissa troende och otroende som lider mycket medan de dör?”
Imamen(A) svarade, “Den troendes enkla död är en tidig belöning för honom, och när han lider vid döden renas han från sina synder så att han blir ren och värdig nästa livs eviga belöning. Och den otroendes enkla död är en belöning för deras goda gärningar i detta liv så straffet väntar dem i nästa liv. Och om visa otroende lider vid döden är det påbörjan av Allahs straff på dem. Allah är rättvis och felar ingen.”

(Källa: Uyon Akhbar ar-Redha. Länk.)

Förenkla döden

Vi har så här långt pratar om svårigheterna och prövningarna vid döden. Men Ahl al-Bait(A) som visste vad som väntade och och som beskrev prövningarna för oss gav oss också tips att lyckas på vår slutliga tenta. Det räcker inte att bara prata om vad som väntar, vi måste veta vad vi ska göra också. Vi har beskrivit problemet så låt oss komma med en lösning också. Ahl al-Bait(A) visade oss vägen att gå så vi lyckas. Så vi har samlat ihop 10 handlingar från olika hadither som om vi handlar efter dessa kommer lämna denna världen och träda in i Barzakh lika lyckliga och lättade som en brud eller brudgum på sin bröllopsdag.

1) Silah Arham
Imam Sadiq(A) säger: “Vill ni att dödsögonblicket ska vara lätt för er? Ta hand om era släktingar.”
I dagens högteknologiska värld där alla är uppkopplade hela tiden via Facebook, Twitter, Skype, mobilen och annat har vi ingen ursäkt att strunta i våra släktingar. Nu påminner jag mig själv före er andra syskon. Det tar inte mer än några minuter att ringa upp sin mormor och fråga hur hon mår eller lämna en hälsning till sitt syskon på Facebook och lysa upp hennes dag. Släkten berikar människans liv om alla är omtänksamma men kan även förpesta hennes liv om de är själviska, därför måste man göra så gott man kan för att bevara harmonin i släkten.

2) Godhet mot föräldrar
De kom till Profeten(S) och sade, “En av ungdomarna som brukade be bakom dig är döende och hur mycket vi än säger till honom att säga La illaha ill Allah vägrar han!”
Profeten(S) gick till ungdomens hus, satte sig bredvid honom och sade, “Säg Ashhado an La illaha ill Allah!”
Men ungomens mun förblev stängd.
Profeten(S) frågade, “Har han en far?”
“Nej” fick han som svar.
“Har han en mor?”
“Ja.”
“Gå och hämta henne.”
Modern kom. Profeten(S) sade till modern, “Är du nöjd med din son eller inte?”
“NEJ!” svarade modern, “Jag har brutit kontakten med honom i sex år och har inget att säga honom!”
Profeten(S) sade, “O moder, om du inte är nöjd med honom kommer hans mun inte att öppnas och han kommer inte kunna yttra trosbekännelsen och om du dröjer med att förlåta honom kommer han att dö som en otroende!”
Modern svarade, “O Profet! Av respekt för dig förlåter jag honom.”
Profeten(S) sade då till sonen, “Säg Ashhado an La illaha ill Allah!”
Sonens mun öppnades och han sade, “Jag vittnar till att det inte finns någon gud utom Allah och att Mohammad är Hans profet!”
Profeten(S) frågade, “Vad såg du innan och vad ser du nu?”
Sonen svarade, “Innan du kom såg jag en stor svart illaluktande skräckinjagande varelse som väntade på mig. När du kom och jag yttrade trosbekännelsen avlägsnades den svarta varelsen och försvann och en vacker upplyst vid parfymerad varelse har nu tagit hans plats istället.”
Sonen sade detta och dog sedan.

3) Hjälpa fattiga
I hadither nämns specifikt också att ge kläder till dem som inte har eller ge mat till dem som inte har. Ayatollah Moqaddas Ardabili(RA) gick ner för gatan en gång. En fattig kom fram till honom och sade, “O Sheikh! Jag fryser! Har du några kläder att ge mig?”
Ayatollah Moqaddas Ardabili(RA) hade inga extra kläder med sig så han drog av ena ärmen på sin dishdasha och gav den istället.
Nu när rean är igång och vi alla byter ut våra garderober ber jag alla att ta en extra titt och om det finns kläder vi har över som vi inte använder att skänka dem till fattiga. Känner vi inga finns det gått om insamlingar som skickar kläder till fattiga länder eller till hemlösa här i Sverige. Systrar, ni som ofta har sjuttioelva olika linnen och tröjor, skänk bort åtminstone de gamla ni har till folk som behöver. Spara dem i en påse och nästa gång någon åker ner till era hemländer skicka med kläderna så fattiga muslimer blir glada. Må Allah klä er på Domedagen!

4) Fasta i Rajab åtminstone en dag, särskilt i slutet av månaden
Kom ihåg detta till nästa Rajab. Många Ulema och Urefa brukar fasta hela månaden Rajab, och Sha’ban så de träder in rena till månaden Ramadan.
En hadith säger att den som fastar en dag i månaden Rajab, för honom underlättas dödsögonblicket.

5) Läsa Surah Zilzilah (Surah 99) i mustahab böner
En omskakande Surah som handlar bara om döden och Domedagen och påminner människan om vad som väntar henne.

6) Kärlek till Ahl al-Bait(A)
Ha stor kärlek till Ahl al-Bait(A) och sprid den. Delta i majalis som dessa, det ökar kärleken. Kärleken till Ahl al-Bait(A) hjälper dig i livet och bortom döden.
En hadith säger att Islam är uppbyggt av fem pelare: Bönen, fastan, allmosan, pilgrimsfärden och Wilayah (Ahl al-Baits(A) förmyndarskap och kärlek) – varav den viktigaste, mittenpelaren, är Wilayah.

7) Följ Shari’ah, respektera Guds lagar
- Berättelsen om tjuven med Ayat Kursi.

Bli av med dåliga egenskaper
En troende måste vara ren, fri från dåliga egenskaper.

9) En som inte betalar Khums förlorar sin tro i slutet
Imam Sadiq: “Den som är skyldig en qiran (ytterst liten summa) khums och inte betalar det och dör i det tillståndet dör antingen som en jude eller kristen.”

10) En som har haram pengar i sina tillgångar
Imam Hossein(A) till Yazids armé på Ashura: “Orsaken till att ni krigar mot Profetens(S) barnbarn idag är för att era magar är fyllda med haram.”

Föreläsning i Malmö 4 december 2011.

• Ladda ner: 2011.12.04-malmo-bortom.doden.domedagen-ehsan.mp3

Föreläsning i Malmö 3 december 2011.

• Ladda ner: 2011.12.03-malmo-bortom.doden.barzakh-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vi har hittills nämnt att roten till all synd är kärlek till världen och att botemedlet är åminnelsen av döden. Vi beskrivit vad döden är och varför vi fruktar den. Därefter steg vi in i graven och talade om prövningarna som väntar där. Vi sade att våra handlingar tar form där och ormarna och skorpionerna som beskrivs är förkroppsligandet av våra handlingar som följer med oss om vi syndar; medan våra goda gärningar tar en vacker form.

Vi har nu nått nästa steg i vår resa bortom döden, och det är Barzakh.

Betydelsen av Barzakh

Barzakh betyder ordagrant en slöja eller gardin som skiljer två ting åt från att mötas. Allah säger i den Heliga Koranen:

مَرَجَ الْبَحْرَيْنِ يَلْتَقِيَانِ ﴿١٩﴾ بَيْنَهُمَا بَرْزَخٌ لَّا يَبْغِيَانِ ﴿٢٠﴾
[55:18-19] Han låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt och mötas; mellan dem [har Han likväl dragit] en skiljelinje (barzakh) som de inte kan överskrida.

I denna vers säger Allah att mellan sötvatten och saltvatten finns det en skiljeslinje, en separator, en gardin, en gräns som förhindrar dem från att blandas. Denna åtskiljare kallas för Barzakh. I vårt fall är alltså Barzakh skiljeslinjen mellan denna värld och Domedagen.

Barzakh kallas också för Alam al-Mithali, liknelsernas värld, eftersom den liknar denna värld i form men skiljer sig åt i sin substans.

Kroppen i Barzakh

Ens Barzakhi-kropp, eller i en annan benämning ens Mithali-kropp, liknar och ser ut som den nuvarande kroppen man har, den upplever saker och ting, men den saknar materialistisk substans. Den är lättare. Den är som en skugga, den har din form men inte ditt djup eller form. De lärda brukar likna denna kropp vid ens spegelbild; det är du men samtidigt är det inte du!

Vissa menar att när människan dött presenteras ens Barzakhi-kropp för själen och själen lämnar den materialistiska kroppen för den nya kroppen. Det påminner lite om reinkarnation fast på ett andligt plan och den åsikten förkastas vanligtvis av lärda eftersom det skulle innebära att den nya Barzakhi-kroppen inte fått genomgå de synder och dyrkan som människan gjort. Allamah Majlisi menar istället att Barzakhi-kroppen är en del av din nuvarande kropp tillsammans med själen. När människan dör skiljs Barzakhi-kroppen från den materiella och lever vidare i Barzakh.

Var ligger Barzakh?

Den Heliga Koranen säger om Faraos anhängare:

النَّارُ يُعْرَضُونَ عَلَيْهَا غُدُوًّا وَعَشِيًّا ۖ وَيَوْمَ تَقُومُ السَّاعَةُ أَدْخِلُوا آلَ فِرْعَوْنَ أَشَدَّ الْعَذَابِ
[40:46] Morgon och afton förs de fram till Elden, och den Dag då den Yttersta stunden är här [skall änglarna säga:] “För in Faraos anhang [och låt dem utstå] det strängaste av alla straff!”

Ur denna vers förstår vi att Barzakh ligger i denna värld. Orsaken är att det enbart är den materiella världen som har ett solsystem som genererar morgon och kväll; alla andra världar har inget sådant.

Imam Sadiq(A) säger att det finns ingen morgon eller kväll i nästa liv utan straffet som nämns i denna vers refererar till Barzakh.

Profeten(S) säger att om en död människa är en av Helvetets folk kommer hennes plats i Helvetet att visas för henne varje morgon och kväll i hans grav. Om hon är ett av Paradisets folk kommer hon att visas sin plats i Paradiset och bli tillsagd, “Detta är din rank i nästa liv”.

Hur kan så många människor vara i Barzakh?

Om Barzakh ligger på denna jord och alla döda, från Profet Adams(A) tid till Domedagen, samlas i Barzakh innebär det att det redan nu finns miljarder med döda människor samlade här. Hur kan det vara möjligt?

Som vi nämnde innan skiljer sig människans Barzakhi-kropp från ens materiella. I en liten spegel kan reflektionen av 100 personer samlas. På en och samma plats kan tiotals skuggor samlas. Att alla dessa miljarder döda människor kan vara samlade på samma jord vi lever i är alltså möjligt då Barzakhi-kroppen inte är materiell, så den inte upptar någon plats på samma sätt som materiella ting.

Olika former

I och med att Barzakh inte är en materiell värld utan snarare en andlig innebär det att sakerna som finns där är andliga och kan förändras ögonblickligen för att uppfylla en troendes önskemål.

Profeten(S) berättar att han drömde om sin farbror Hamza(A) efter dennes martyrskap. En tallrik full av granatäpplen var framför honom och han höll på att äta ur den. Helt plötsligt förvandlades granatäpplena till dadlar.
Profeten(S) frågade honom, vilka gärningar är mest gynnsamma här?
Hamza(A) svarade: Tre saker har högt värde här: att ge vatten till de törstiga, att skicka välsignelser över Profeten(S) och hans Ahl al-Bait(A) och kärlek till Ali ibn Abu Talib(A).

Manifestationen av ens handlingar

Profeten(S) sade: När Adams barn (människan) är i sin sista dag i detta liv och i sin första dag i nästa liv (antagligen åsyftas de sista ögonblicken innan döden) framträder hans rikedomar, hans barn och hans gärningar framför honom.

Han vänder sig mot sina rikedomar och säger, “Vid Gud hade jag för mycket begär och girighet efter er och var väldigt snål. Vad får jag av er nu?” Rikedomarna kommer att svara, “Du kommer enbart att få så mycket som räcker till din kaffan (tyget man sveper in den döda med).”

Han vänder sig sedan mot sina barn och säger, “Vid Gud älskade jag er väldigt mycket och skyddade och försvarade alltid er. Vad får jag av er nu?” Barnen kommer att svara, “Vi kommer bara att ta dig och begrava dig, inget mer än så.”

Slutligen vänder den döde sig mot sina gärningar och säger, “Vid Gud tog jag inte hand om er och jag ogillade er. Men kommer jag att få något av er nu?” Gärningarna kommer att svara, “Ja. Jag kommer att vara din kompanjon och vän i graven och vara vid din sida även på Domedagen, ända till vi båda står inför den Allsmäktige Herren.”

Mannen som blev biten av ormen

Det fanns en person som var väldigt troende och gudsfruktig. Han utförde alla sina plikter; sina böner, fasta, khums etc. När han dog drömde en av hans familjemedlemmar om honom en vecka senare. Han var i en trädgård, grön och vacker, fylld med frukter och blommor. Han hade de finaste kläderna på sig. Familjemedlemmen blev glad av att se honom i detta tillstånd. Men helt plötsligt dök en stor svart kobraorm upp, krälade fram till honom, högg honom och lämnade honom. Mannen skrek och grät av smärta. Familjemedlemmen blev chockad. Han gick fram och frågade: “Hur mår du?!”

Mannen svarade, “Efter jag dog fick jag denna trädgård som en belöning för all min dyrkan. Men jag hade en dålig egenskap när jag levde och det var att jag kallade min fru vid ett öknamn som hon ogillade. Varje gång jag ropade henne med detta öknamn blev hon ledsen och sårad. Som ett straff för detta kommer nu denna svarta orm en gång i veckan och biter mig och lämnar mig i smärta till nästa vecka som en motsvarighet till hur jag högg min fru med mitt öknamn varje gång jag ropade på henne!”

Filosofin med Barzakh

En annan fråga som en del också undrar över är varför man ens kommer till Barzakh? Varför inte dömas och tas till det en eviga boningen direkt istället?

Det finns flera orsaker till varför vi hamnar i Barzakh. Huvudorsaken är att människan från att ha varit i en värld begränsad till materia inte skulle klara av Domedagen på en gång. Barzakh är alltså som en förberedelse för människan inför Domedagen och den boning som väntar där. Barzakh är inte lika begränsad och låg som denna värld och inte heller fullt så chockerande och revolutionerande som nästa värld utan något mittemellan för att förbereda själarna inför Domedagens tumultartade händelser.

En annan orsak är att Barzakh är en reningsprocess fram till Domedagen. De troende som dött men som inte ångrat sig för alla sina synder och som inte blivit bestraffade för dem under livet eller dödsögonblicket eller i graven, och har således med sig synder in i Barzakh – dessa blir då renade i Barzakh genom straffen för att vara rena fram till Domedagen.

En tredje orsak är att höja graden hos vissa i Barzakh. Genom sina handlingar i detta liv avgör människan sitt öde i Barzakh men detta öde kan också förändras. En dels rank ökas i Barzakh genom att de undervisas av Ahl al-Bait(A). Det finns ett par berättelser som påvisar detta som vi inte hinner nämna nu; men där sensemoralen är att en del som var mottagliga för vägledning och redo att acceptera den Sanna Islam och Ahl al-baits(A) lära men som dog innan de kunde fortsätta får möjligheten att öka sin kunskap och acceptera sanningen där.

Andra människors rank ökas genom att de som lever ber för dem och skickar belöningarna från goda gärningar till dem.

De dödas önskan till de levande

Det nämns i Jani al-Akhbar att Profeten(S) sade, “Skicka gåvor till era döda.”
Följeslagarna sade, “O Profet! Vad kan en gåva till de döda vara?”
Profeten(S) svarade, “Duaa och allmosa.” Han tillade sedan, “Varje torsdagskväll (natten till fredag) kommer de dödas själar till den närmsta himlen och, ståendes framför deras hus, gråter de ut i sorg: ‘O mina familjemedlemmar! O mina barn! O mina föräldrar! O mina nära och kära! Var snäll mot oss! Gud kommer att vara snäll mot er! Vi måste stå till svars här för vilka rikedomar och tillgångar vi hade på jorden och som andra drar nytta av där. Snälla gör oss en tjänst, vare sig det är genom pengar, bröd eller kläder. Gud kommer att klä er i himmelska kläder… (till slutet av hadithen).”

Själen har en koppling med sin grav

Även som de goda själarna är samlade i Wadi Salam har de ändå ett band med sin grav och känner till sina besökare. Imam Sadiq(A) sade att själarna är som solen. Solen står i himlen men dess strålar når hela jorden.

Själarnas rörelse i Barzakh är beroende på deras rank i denna värld. Ju renare din själ är här, ju mer goda gärningar du gjort, ju ärligare du varit, ju mer får du röra dig där och ju oftare får du besöka dina nära och kära. En del hälsar på sin familj varje dag, andra varje vecka, andra varje månad medan andra får bara besöka en gång per år.

Vad själarna ser beror på deras tillstånd

Vad själen ser när de väl får besöka sin familj beror på dess tillstånd. Om du var en bra människa här, rättfärdig, troende och avhöll dig från synd kommer du enbart att se gott när du besöker din familj. Deras svårigheter döljs från dig så du inte blir ledsen.
Men en förnekares själ, en syndares själ ser bara det dåliga, när han hälsar på sin familj ser han bara alla deras problem och detta blir en form av tortyr för honom.

Fundera på detta nästa gång du pratar med din förälder och hon berättar att någon har bråkat med henne, eller har en stor svårigheter och gråter och klagar i telefon för dig – fundera på hur ont det gör i ditt hjärta av att få uppleva det och fundera på om det är det enda du vill se från din familj när du hälsar på dem efter din död? Eller vill du hellre höra ditt barns skratt och se dina syskons lycka?

Djuren hör de döda

I tredje volymen av Bihar al-Anwar rapporteras det att Profeten(S) sade, “Jag var fårherde innan den Allsmäktige gjorde mig till Sin budbärare. Under dom dagarna brukade jag observera hur getterna och fåren plötsligt blev helt stilla som om de hade chockats av något (kanske har ni också märkt det?). Ni kanske också har sett hur höns ibland tittar upp och slutar äta även om ingen fara finns i närheten av dem. Efter jag började få uppenbarelser frågade jag efter orsaken bakom detta konstiga beteende och Jibrail svarade att i Barzakh får syndare gudomligt straff. Deras skrik hörs av alla utom människor och djinn. Sådana skrik chockerar djuren och de slutar äta.”

Själarna talar med varandra

Imam Sadeq(A) sade: Själarna lever i kroppsliga former i Paradisets gårdar. De känner igen varandra. De frågar varandra och svarar varandra. När en ny själ anländer säger de, “Låt den vara för den anländer efter att ha befriats från en stor svårighet [döden].” Sedan frågar de [den nyanlända själen], “Hur mår den och den personen?”
Om han svarar “Han levde till jag kom hit., säger själarna till varandra att inshaAllah kommer han också till oss. Men om den nyanlända själen säger att den personen redan hade lämnat världen innan han kommer de att svara, “Han har fallit ner”. Dvs. om han ännu inte har kommit hit innebär det att han har fallit i Helvetet.

Föreläsning i Malmö 30 november 2011.

• Ladda ner: 2011.11.30-malmo-bortom.doden.graven-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vi talade sist om döden. Vi sade att kärlek till världen är roten till allt ont och vägen till att bli av med denna kärlek är genom åminnelsen av döden. Vi tog reda på varför vi fruktar döden; dels för att vi är ovetande om vad som väntar dels för vi fruktar konsekvensen av våra egna handlingar. Slutligen beskrev vi vad döden är och vad som händer vid dödsögonblicket.

Vi har nu nått nästa steg i vår resa, bortom döden, och den inleds med graven.

Ormar och skorpioner i graven?

I Najaf fanns det en person vid namn Sheikh Abod. Han uppförde sig lite konstigt ibland så folk trodde han var galna, men Urefa visste att han var en av hjärtats folk – en vars så kallade galenskap hade en djupare hemlighet bakom sig. En dag går Sheikh Abod till Wadi Salam i Najaf. Den viktigaste begravningsplatsen vi har är Wadi Salam i Najaf. Hadither säger att de troendes själar samlar där, medan förnekarnas och hycklarnas själar samlas i Wadi Barhoot i Yemen.
Hursomhelst gick Sheikh Abod omkring i Wadi Salam och stoppade huvudet i tomma gravar. Någon som var där frågade, “Vad håller du på med?”
Han svarade, “Dom säger att ormar och skorpioner finns i gravarna, så jag letar efter dom för att se om dom verkligen finns.”
Personen tyckte Sheikh Abod var konstig och lämnade honom. Sheikh Abod fortsatte leta. Plötsligt började en av de tomma gravarna prata med honom (i form av en vision): “Det här dom säger att gravarna har ormar och skorpioner, det är en lögn! Vi har inget sådant! Vet du vem som har det? Det är ni själva som har det! Det är ni själva som tar med er ormar och skorpioner när ni begravs!”

Ens handlingar tar form

Den Heliga Koranen säger i Surah Zalzala:

فَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ خَيْرًا يَرَهُ ﴿٧﴾ وَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ شَرًّا يَرَهُ ﴿٨

[99:7-8] Och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det, och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det.

Vad betyder det här? Det betyder att man ser ens handlingar. Inte konsekvensen av ens handlingar som en del tolkar det som, Koranen säger uttryckligen att man ser ens handlingar. “Yaraho” – se det – refererar till själva handlingen i versen, inte till konsekvensen av handlingen.

Det betyder att våra dåliga gärningar blir odjur. Att ljuga i denna materiella värld har ingen form men i den andliga världen är det en orm. Att baktala är en skorpion.

En person kom till Imam Sadiq(A). Imam Sadiq(A) sade att folk rent ytligt ser ut som människor, men deras insida, deras själar har formen av deras egenskaper.

En person som drivs av sina begär har formen av en gris. En argsint person har formen av en hund. Om ni har sett animefilmen Spirited Away illustreras detta väldigt bra.

Mannen frågade, “Är det verkligen så?” Imam Sadiq(A) drog en hand över hans ögon och med den andliga styrkan från Imamens(A) wilyaha och förmyndarskap lyftes slöjan från mannen och han såg människorna i deras sanna form. Han gick till marknaden och till sina stora förvånad såg han inga människor. Till höger och vänster fanns massa olika sorters djur, men inga människor. Mannen skyndade sig tillbaka till Imam Sadiq(A) och sade, “Hjälp mig tillbaka! Jag kan inte leva så här!”
Imamen(A) drog en hand över hans ögon och slöjan täckte verkligehten för honom.

Ayatollah Behjat(RA) berättar att en person kom ut från Masumas(A) helgedom, gråtandes medan han slog sig själv med ena handen och lyfte handen i bön med andra handen och upprepade följande mening om och om igen: “O Gud! Gör denna åsna till en människa!” När dom frågade honom vad som hänt svarade han att han hade fått en vision av sig själv i formen av en åsna.

Sheikh Bahais vision på begravningsplatsen

Sheikh Bahai är en av våra stora Ulema och Urefa från 1500-talet. Han blev senare också känd som Mullah Sadras lärare. Han föddes i Södra Libanon men emigrerade till Iran i sin barndom. Han var ‘alem, ‘aref, filosof, arkitekt, matematiker, astronom och poet. Innan Nicolaus Copernicus presenterade sin teori om att det var solen som var i centrum och jorden roterade runt solen till skillnad från vad kyrkan lärde ut hade Sheikh Bahai redan pratat om jordens omloppsbana.

I Isfahan, Iran, finns det en väldigt upplyst begravningsplats vid namn Takhte Foolad. Enligt vissa är detta den tredje viktigaste begravningsplatsen vi har. Många stora är begravda där. Vissa Urefa brukar dra sig tillbaka i andliga 40-dagars reträtter dit.

Sheikh Bahai berättar att han en dag gick till Takhte Foolad och träffade en av Urefa som han hade sett många gånger tidigare vistats där. Jag frågade honom, “Under alla dina dagar i denna begravningsplats, har du någon gång sett något speciellt?”
‘Arefen svarade, “Ja. Igår satt jag här och gjorde dhikr när jag kände en underbar doft. Jag har aldrig någonsin känt en ljuvligare doft än denna. Jag tittade åt höger och vänster men såg ingenting. En tid passerade då jag såg en vacker ungdom komma i dom finaste kläderna. Han såg ut som en prins. Ungdomen passerade mig och gick till en grav däri dom nyligen hade begravt en person och satte sig. Plötsligt försvann han! Jag satt helt häpen och förstod inte vad som hände. Hur kunde han bara försvinna? (Det var i ett tillstånd av andlig vision)
Ett par ögonblick gick. Jag kände sen den äckligaste ruttna mest avskyvärda lukten jag någonsin gjort i hela mitt liv. Jag mådde illa av stanken. Plötsligt såg jag en svart smutsig stor illaluktande hund komma från samma plats som ungdomen hade kommit, gick samma väg till den nådde samma grav och försvann. Jag satt helt förbryllad. Vad tog ungdomen vägen? Vad var det för hund? Vad hände?
Ett par ögonblick gick. Helt plötsligt såg jag ungdomen komma fram och gå mot utgången. Hans kläder var sönderslitna, han blödde, han hade fullt med sår över hela kroppen. Jag sprang efter honom och sade till honom, ‘Ungdom! Vem är du? Vad är du?! Vad hände?! Vad gjorde du?!’
Ungdomen svarade, ‘Jag är den dödes goda gärningar. Gud förverkligade mig i denna form; hans dyrkan, böner, fasta, allmosa etc fick denna vackra form. Jag blev tillsagd att gå till min ägare, till den döde, och vara hans kompanjon ända till Domedagen så att han inte skulle vara ensam. Enligt ordern gick jag till den döde. Hunden du såg var hans dåliga gärningar, hans synder; hans baktal, lögner, skippade böner, skippade fasta, lustfyllda blickar etc. Till hunden sade de också att komma till sin ägare. När hunden kom sade jag till honom, du måste gå, jag ska vara hos honom! Hunden sade, du måste gå, jag ska vara hos honom! Vi började bråka, slåss och han var starkare än mig så han misshandlade mig och kastade ur mig. Så nu lämnar jag denna plats och den hunden kommer vara hans kompanjon ända till Domedagen för att hans dåliga gärningar var fler än hans goda gärningar.

(Källa: Shahid Ayatollah Dastghaib, The Hereafter, The Disbeliever Will Be Accompanied By A Fearsome Face)

Detta är vad som kallas förkroppslingande av ens handlingar. Tänk dig att dina gärningar kommer vara din rumskamrat ända till Domedagen. Vad vill du ha för rumskamrat? En som stinker, som svär åt dig, som misshandlar dig och behandlar dig illa? Eller en som respekterar dig, pratar med dig, masserar dig, tar hand om dig, får dig att skratta?!

Jag har en granne. Hon var tidigare än dansör till en av Sveriges kända artister; om jag nämner hans namn kommer ni alla känna igen honom. Nu på senare tid har hon avancerat i synd och blivit en egen sångerska. Och det förstår man om man har henne som granne. För hela dagen går åt att sjunga. Och om natten brakar helvetet loss. Jag vet inte hur många nätter jag har bett Salat al-Layl till technomusik. Du försöker ropa “illahi al-aff” samtidigt som du märker att din axel rör sig till beatet. InshaAllah dör hon som muhajjibah; men min poäng är att hon inte ens är i samma rum som jag, utan på en annan våning – så om ens granne som inte ens bor i ens egna lägenhet kan störa en så mycket, hur vore det då att dela ett litet utrymme på 2 kvadratmeter med en svart hund?! Och det till Domedagen!

Imam Ali(A) talar med de döda

När Imam Ali(A) återvände från Siffin-kriget med sina följeslagare passerade han Kufas begravningplats. Han stannade upp, vände sig mot gravarna och sade, “O ni som ligger i förskräckliga och övergivna hus. O ni som är instängda i mörka gravar, som är ensamma i era boningar, som är främlingar i ert eget område; ni har gått före oss medan vi går i era fotsteg och kommer snart att ansluta oss till er. Vet ni vad som har hänt efter er? Era hus bebos av andra, era rikedomar spenderas av andra och era fruar har gift sig med andra, detta är vad jag kan säga er om denna värld. Kan ni berätta för oss om er situation?”
Efter att Imam Ali(A) sagt detta vände han sig mot sina följeslagare och sade, “Om de var tillåtna att prata skulle de sagt till er att det bästa bagaget att ta mig sig nästa värld är gudsfruktan (taqwa).”

Utfrågandet i graven

En av de första sakerna som inträffar när man träder in i graven är att två änglar vid namn Nakir och Munkar anländer för att fråga ut den döde. Ur hadither förstår vi att de frågor som ställs är:

Vem är din Herre? Vem är din Profet? Vad är din religion? Vad är din bok? Vad är din Qiblah? Vilka är dina Imamer?

Vissa hadither nämner också att frågor om bönen, Zakat, Hajj, fastan och kärleken till Ahl al-Bait(A) även kommer att ställas.

Om den döde svarar rätt öppnas ett fönster och han ser Paradiset men om han svarar fel öppnas en port till Helvetet.

Vissa tror att det räcker med att ha memoriserat svaren på dessa frågor för att kunna klara tentan i graven. Men riktigt så enkelt är det inte. För det är inte din tunga som talar, det är din själ. Om din tro i ditt liv inte påverkade din själ kommer inte din själ heller att kunna svara där.

Det sägs att sömnen är dödens lilla syster. I våra drömmar kan vi ofta få en aning om vilket tillstånd vår själ är i. Om vår tro inte är tillräckligt stark att få våra själar att handla rättfärdig i våra drömmar, i vår sömn, som är lilla döden, hur ska den då klara av att svara rättfärdigt i den stora riktiga döden?!

En broder berättade att han i sin dröm såg sin gifta rättmätiga fru och kände begär till henne och ville ha henne men han kontrollerade sig och närmade sig inte henne för att det var efter fajr i drömmen och det är makrooh (ogillat) att närma sig sin fru mellan fajr och soluppgång! Detta medan en annan broder berättade att han passade på att vara otrogen i drömmen eftersom det ändå är halal då det bara är en dröm!

Sanningen är den att vi ligger illa till i det ögonblicket. Det är inte säkert att vi i dödsögonblicket har tillräckligt stark tro att kunna besvara änglarna. Därför läses Talqin över den döde. Talqin är en form av bön som lär den döde svaren som ska ges. Det är mustahab att den som läser Talqin ska hålla den dödes högra axeln med sin högra hand och hans vänstra axel med sin vänstra medan han läser. Filosofin bakom detta är: O du som en gång levde och rörde på dig! Nu är du död och oförmögen! Så lyssna!

Det finns väg vi kan ta som räddar oss i ögonblicket då vi utfrågas och det är att öka vår kärlek till Ahl al-Bait(A).

Profeten(S) sade till Imam Ali(A): “O Ali! Sannerligen kommer de som älskar dig att vara glada på tre platser: vid dödsögonblicket då du kommer att besöka dem, vid utfrågningen i graven då du kommer att vara där för att lära dem [de rätta svaren] och vid kommandet inför Allah då du kommer att presentera dem.”

Varför frågas man i graven?

Om Gud redan vet om en människa är troende eller otroende, rättfärdig eller syndare, varför ska han då frågas ut i graven?

Shahid Ayatollah Dastghaib(RA) skriver att orsaken är att glädja den troende på åtminstone två sätt. Ena sättet är att han får träffa Munkar och Nakir som, liksom Izrail, kommer till honom i en vacker form då han var troende och de kommer att öppna fönstret till Paradiset för honom.

Det andra sättet är att precis som en hängiven student längtar efter ett prov för att bevisa för sin lärare hur duktig han är längtar den troende efter gravens tenta för att visa för sin Herre hur duktig han är så att hans Herre må vara nöjd med honom.

Sammanpressningen i graven

Allamah Majlisi skriver i sin Haqqul Yaqeen att alla muslimer är överens om tron på sammanpressningen i graven och att både belöning och straff väntar där.

För vissa är denna sammanpressning som en kram, men för andra är det betydligt mycket värre.

Imam Ali(A) säger:

“O Allahs tjänare! Tillståndet i graven för en person vars synder inte är förlåtna är värre än döden själv. Frukta gravens trånghet, dess sammanpressning och dess ensamhet. Sannerligen ropar graven varje dag: Graven är som en gård i Paradiset för den som gör gott och som en håla i Helvetet för den som gör ont. Allah säger till Sina fiender att Han kommer att skicka 99 ormar till deras gravar som kommer att slita itu deras kött och krossa deras ben ända till Domedagen. Om en enda av dessa ormar skulle andas ut på jorden skulle alla dess växter förstöras. O Allahs tjänare! Era själar är svaga och era kroppar är bräckliga; ni kan inte möta en vanlig orm i denna värld, hur ska ni då möta dom?!”

Sker sammanpressningen av graven även om man inte begravs i jorden?

Det bör här också nämnas att sammanpressningen i graven inte är beroende av att du fysiskt begravs under jorden. Imam Jafar Sadiq(A) sade att jordens och luftens Herre är En och Samma. Han beordrar luften att pressa en hängd kropp hårda än kraften från en grav. Desamma gäller de som drunknat i vatten.

Vi inser alltså att vi inte kan fly från sammanpressningen i graven på något sätt förutom ett enda; och det är att ångra oss för våra synder och göra goda gärningar.

Orsaker till att man mosas i graven

Så vad är orsaken till att man mosas i graven?

Orsaken är, precis som hadithen från Imam Ali(A) sade, att rena människan. Hur pass hårt man pressas i graven beror på hur pass hårt synderna har fläckat ner ens själ. Det är precis som när man ska diska. Om matresterna fastnat och torkat måste man skrubba hårdare och använda hett vatten för att det ska gå bort. Ibland har matresterna bränts fast och då måste man använda Svinto för att skrubba bort det. På samma sätt varierar straffen i graven; allt från en kram till att dina innersta ben krossas och smutsen från dina synder pressar ur din själ.

Mullah Nasrudin i graven

Det berättas att Mullah Nasrudin en gång gick till begravningsplatsen. Han ville ta reda på om det här med Munkar och Nakir och utfrågningen och straffet i graven verkligen var sant eller om det var något som Sheikherna hade hittat på för att skrämma folk.

Han lade sig i en nygrävd tom grav, blundade ögonen och väntade. Efter en stund hördes ett oljud. Mullah Nasrudin spetsade öronen. Han hörde tunga fotsteg närma sig honom. Stegen kom allt närmare. Hans hjärta bultade allt snabbare. Till sist vågade han inte vänta mer och poppade upp huvudet ur graven. Han såg en karavan som var på väg mot hans håll. De som gick allra först tittade frågandes på honom men passerade utan att säga något. Men när kamelerna som bar all last såg att en levande människa hade poppat upp ur graven blev de vettskrämda. De hoppade åt höger och vänster och all last förstördes. När ägarna såg det här hoppade de på Mullah Nasrudin och gav han en ordentlig kock stryk.

På kvällen kom Mullah Nasrudin hem, fullt med blod och blåmärken över hela kroppen. Hans fru skrek till förtvivlad, “Vad har hänt?! Vad har du gjort?!”
Mullah Nasrudin svarade, “Inget, jag lade mig bara i graven och skulle ta reda på om Munkar och Nakir fanns eller inte.”
Frun sade, “Ok?!? Och vad hände?!!”
Mullah Nasrudin svarade, “Glöm vad som hände älskling, jag säger bara en sak till dig. Om du inte tar i sönder folks ägodelar bryr dom sig inte om dig, men tar du i sönder folks ägodelar kommer dom att slå dig!”

Denna historia summerar filosofin med graven och dess prövningar bra. Om du respekterar Allahs och folks rättigheter i detta liv kommer du inte att ha några problem i graven. Men om, Gud förbjude, du trampar på Allahs eller människornas rättigheter, förstör, sårar och syndar – var då beredd på att möta ditt straff i graven.

Handlingar som underlättar prövningarna efter döden

I våra hadither står det mycket om exakt vilka synder som ökar straffet i graven och vilka ‘amaal och handlingar man kan göra för att underlätta prövningarna. Vi hinner inte gå in på detta just nu men om intresset finns kan vi ta upp det detaljerat i en separat föreläsning. Låt mig därför bara få återberätta en hadith från både Imam Baqir(A) och Imam Sadiq(A) där de listar sex saker som skyddar dig i graven:

När den troende dör följer sex ansikten med honom in i graven. Av dessa sex är en mer upplyst, ren och väldoftande än de andra. Första ansikte står på den dödes högra sida, den andra på hans vänstra sida, den tredje framför honom, den fjärde nära huvudet, den femte nära fötterna och den som är mest upplyst skyddar huvudet. Det upplysta ansiktet frågar de andra ansiktena, “Må Allah välsigna er alla, vem är ni?”
Den som står på högersidan säger, “Jag är bönen som han bad under sitt liv.”
Den som står på hans vänstra sida säger, “Jag är allmosan (zakat) som han gav under sitt liv.”
Den som står framför honom säger, “Jag är hans fasta.”
Den som står nära huvudet säger, “Jag är hans Hajj och Umrah som han utförde under sitt liv.”
Den som står nära fötterna säger, “Jag är godheten som han visade sina troende syskon.”
Sedan vänder sig alla ansiktena och frågar det mest upplysta ansiktet, “Vem är du då?”
Den svarar, “Jag är [hans] kärlek till Ahl al-Bait!”

Sörjandet av Imam Hossein(A) ett skydd i graven

Syskon, att ni deltar i dessa program, att ni minns och sörjer Imam Hossein(A), allt det här är till för att öka kärleken till Ahl al-Bait(A). Syftet med dessa föreläsningar var inte bara att veta vad som händer efter döden, det var också att förbereda sig och det är precis det vi gör när talar om Imam Hossein(A) och revolutionen i Karbala. Allt det här är till för att öka vår kärlek så våra synder förlåts och graven blir ett Paradis för oss!

Föreläsning i Malmö 28 november 2011.

• Ladda ner: 2011.11.28-malmo-bortom.doden.doden-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Det finns en fråga som alla människor någon gång i sina liv ställs inför. Det är en tung fråga. Många undviker den, andra blir deprimerade av att tänka på den. I det svenska samhället idag där man stoltserar över yttrandefriheten betraktas denna fråga som tabu av många att ta upp. När den kommer på tal förändras stämningen. Det blir dystert. Det är en fråga som vetenskap inte kan besvara. Och människorna lämnas i ovisshet. Många ignorerar den och lever vidare med sina liv. Men en skara tar den till sig. Och när dom tar den till sig förändras hela deras liv.

Frågan jag talar om är: Vad händer efter döden?

Islam har en detaljerad beskrivning av den resa som börjar vid dödsögonblicket. Allt från exakt hur själen lämnar kroppen för att leva vidare i Barzakh till hur den återvänder till sin kropp på Domedagen och får stå inför universums Herre.

I vår serieföreläsning ämnar vi skildra denna resa i fyra etapper: Döden, Graven, Barzakh och Domedagen. Skildringen kommer vara övergripande med viss detalj.

Varför ska vi tala om döden?
Profeten(S) säger att roten till alla fel är kärleken till världen (dunya). Det är kärleken till dunya som driver oss till synd, som får oss att baktala, ljuga, förtrycka och hamna i glömska.

Det var kärleken till dunya som fick Shimr ibn Dhil Jawshan att ställa sig på Imam Hosseins(A) bröst och halshugga honom. Det var kärleken till dunya som fick ryttarna att gallopera över Imam Hosseins(A) sargade kropp med sina hästar. Det var kärleken till dunya som fick de fega plundrarna att dra av treåriga Rokayas(A) örhängen och dra undan madrassen under den sjuka och medvetslösa Imam Sajjad(A).

Alla fel, all olydnad och all synd återvänder till en orsak: kärlek till dunya. Varje misstag människan gör är på grund av denna orsak.

Så hur ska vi upprota denna kärlek till dunya för att rädda oss själva från alla sorters synd? Vilken medicin ska vi ta för att bota oss själva från allvarliga sjukdom?

En av medicinerna som Profeterna(A) har gett oss för att botas från kärlek till världen är åminnelse av döden. Att minnas döden tar kol på kärlek till världen.

Därför ska vi tala om döden, för att minnas den, för att botas från roten till alla våra synder, för att förändras och förbättras.

Målet är att vi ska få en ökad medvetenhet i vilken resa som väntar oss så vi må förbereda oss på bästa möjliga sätt medan vi har chansen, medan vi lever.

I inledningen bör det också nämnas att detta arbete är resultatet av nära hundra timmars studier, efterforskningar och diskussioner. Utöver Koranen och hadither baseras arbetet på framförallt följande litteratur:

* “Manazelul Akhera” av Sheikh Abbas Qommi
* “Journey to the unseen world” av Seyyed Hassan Najafi Qochani
* En essä om Barzakh fram till Domedagen av Seyyed Saeed Akhtar Rizvi
* “The Hereafter – Ma’ad” av Ayatollah Dastghaib Shirazi
* “Day of Judgement” av Seyyed Saeed Akhtar Rizvi
Är du redo att dö?

Vanligtvis är döden något som människor är rädda för. Anta att dödsängeln Izrail(A) kommer in och frågar: “Vem är redo att dö i detta ögonblick?”
Hur många skulle våga ställa upp? Vem skulle räcka upp handen?
Föreställ dig själv att Izrail(A) står framför dig och frågar dig om du vill dö; vad skulle du säga?

I en majlis jag var på ställde föreläsaren denna fråga. Genast sträckte alla männen i församlingen upp handen. Seyyed:en stirrade på dem och sade sedan till systrarna bakom gardinen, “Vad har ni gjort med era män så alla längtar efter döden?!”

Om vi verkligen inte var rädda för döden skulle vi vågat gå till kyrkogården efter midnatt, men vem vågar det?! Och om någon skulle vara på kyrkogården om natten ensam, skulle hans hjärta känna lugn och ro eller bulta av skräck?!

Varför fruktar vi döden?

Sanningen är den att man vill inte dö. Man ser fram emot livet, särskilt som ungdom, och vill uppnå storslagna ting; karriär, gifta sig, skaffa barn, körkort, bil, villa, resa. Man vill inte dö för man fruktar vad som väntar.

Så varför fruktar vi döden?

Ur hadither kan vi dra slutsatsen att det finns i huvudsak två orsaker till varför vi fruktar döden:

1) Ignorans kring vad om ska hända
2) Konsekvensen av våra handlingar

دخل علىّ بن محمّد (عليهما السلام) على مريض من اصحابه و هو يبكى و يجزع من الموت. فقال له: يا عبد الله تخاف من الموت لانّك لا تعرفه, أرأيتك اذا اتّسخت و تقذّرت و تأذّيت من كثرة القذر و الوسخ عليك و اصابك قروح و جرب و علمت انّ الغسل في حمّام يزيل ذلك كلّه أما تريدان تدخله فتغتسل ذلك عنك او ما تكره ان تدخله فيبقي ذلك عليك؟ قال: بلى يابن رسول الله. قال: فذلك الموت هو ذلك الحمّام…
I en hadith från Imam Hadi(A) återberättas det att Imamen närmade sig en av sina följeslagare som var sjuk och i ett tillstånd av gråt och ängslan och klagan inför på grund av fruktan för döden. Imamen sade till honom: “O Guds tjänare, du fruktar döden för att du inte förstår den.” Imamen drog sedan en liknelse och sade, “Om du hade blivit smutsig och led och var obekväm på grund av smutsen och du visste att lösningen för allt det här vore att ta en dusch; skulle du vilja gå och ta en dusch och rena dig själv eller skulle du förbli i tillståndet av smuts och således genomgå lidandet? Den sjuka manen sade, “Ja, jag skulle vilja ta duschen”. Imamen(A) svarade då, “Döden (för dig) är precis som duschen…”.
(Ma’anil Akhbar, s. 290)

انّكم اخربتم آخرتكم و عمرتك دنياكم فأنتم تكرهون النقلة من العمران الى الخراب
Imam Hossein(A) sade, “Ni har förstört era nästa liv och gjort beboeligt detta liv. Så ni ogillar flytten från en beboelig plats till en förstörd plats.”
(Ma’anil Akhbar, Pg. 289)

Vad är döden?

Så vad är döden? Om vi förstår vad döden är, kan vi lättare acceptera den, ja till och med längta efter den.

För att förklara döden liknar vissa kroppen vid ett skepp och själen vid skeppets kapten. När döden inträffar är det som att kontrollen över skeppet tas ifrån kaptenen.

Shahid Ayatollah Dastghaib(RA) liknar själen vid en lampa som tänts av Allah i kroppens mörka hus däri ljuset lyser genom kroppens fönster i form av ögonen, öronen och andra organ. Döden innebär i denna liknelse flytten av ljuset från en plats till en annan. Precis som huset blir mörkt vid en sådan flytt innebär döden att själens ljus slutar manifestera sig i kroppens hus och kroppen blir mörk.

Därför säger den Heliga Koranen:

اللَّـهُ يَتَوَفَّى الْأَنفُسَ حِينَ مَوْتِهَا
[39:42] Då [människan] dör tar Gud själen till Sig

Hadithen från Imam Hadi(A) vi citerade innan liknar döden vid en dusch som renar själen.

Profet Ibrahim(A) är känd som KhalilAllah – Allahs vän. När tiden att dö var inne kom dödsängeln Izrail(A) till honom. Izrail(A) sade till Profet Ibrahim(A), “Jag har kommit för att ta din själ.” Profet Ibrahim(A) svarade, “Är inte jag Guds vän? Fråga din Herre om det är rätt av en vän att döda sin vän?” Izrail(A) frågade Allah och återvände med svaret, “Din Herre säger, är det rätt av en vän att inte vilja träffa sin vän?”
Vid detta svar gav Profet Ibrahim(A) villigt och längtade upp sin själ och lämnade denna värld för att förenas med sin Vän.

Ur denna hadith förstår vi att döden är ett möte med ens Herre och Skapare, därför kallas döden ibland för “LiqaAllah” – mötet med Allah.

Hur tas själen?

Det finns många Koranverser om själva dödsögonblicket. En vers beskriver tillståndet som den döende befinner sig i på följande sätt:

وَجَاءَتْ سَكْرَةُ الْمَوْتِ بِالْحَقِّ
[50:19] Och dödens berusning skall sannerligen komma

Bästa liknelsen för att förstå denna vers är liknelsen av en berusad människa. En människa som är berusad av alkohol kallas för “sakran” på arabiska. Samma term använder Koranen för att beskriva en som dör; dvs. han är i ett tillstånd där han är utom sig själv och inte riktigt medveten om vad som händer runt omkring honom. Detta tillstånd av döende berusning är när människans ena fot är i denna värld och den andra foten är i nästa värld, alltså i de absolut sista ögonblicken innan han dör. Men de som är runtomkring den döende vet inte om hans tillstånd.

Om en person har misslyckats med tentan eller blivit av med jobbet är han ledsen, förtvivlad, förkrossad. Ändå sitter han bredvid dig, pratar med dig och du har ingen aning om vilken storm som pågår i hans inre. Dödens berusning är densamma, men skillnaden är att den döende kan inte berätta för de runt omkring honom för han har mist sin talförmåga.

Den Heliga Koranen säger:

كَلَّا إِذَا بَلَغَتِ التَّرَاقِيَ
[75:26] NEJ! När den [själen] når halsstrupen

I hadither om Profetens(S) m’eraj och uppstigning till himlarna beskrivs det att det finns en stor tavla framför Izrail innehållande namnen på alla människor. När en människans tid har kommit att dö suddas hans namn ut ur tavlan och Izrail kommer för att omedelbart ta dennes själ. Izrail börjar dra själen ut från tårna vidare upp genom kroppen till den når halsstrupen. När själen når halsstrupen mister människan alla sina förmågor och slutligen tas själen ut genom näsan. Att Izrail kan ta själen från flera tusen människor är inte konstigare än att vinden kan släcka tusen ljus samtidigt.

Om detta säger den Heliga Koranen:

قُلْ يَتَوَفَّاكُم مَّلَكُ الْمَوْتِ الَّذِي وُكِّلَ بِكُمْ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّكُمْ تُرْجَعُونَ
[32:11] Säg: “Dödens ängel, som har satts att vaka över er, skall [en dag] samla in era själar och därefter förs ni åter till er Herre.”

Hur ser dödsängeln ut?

En fråga som skapat mycket förvirring, inte minst på grund av all avbildning i film, bilder och böcker, är hur dödsängeln Izrail ser ut. Många föreställer sig honom som liemannen; en skrämmande skelettliknande figur i en svart rock med en lie i handen. Det gör att många är rädda för honom och således även för döden.

Så hur ser han ut?

Den Islamiska ställningen kring Izrails utseende är att han tar ett utseende som motsvarar den döendes handlingar.

Profet Ibrahim(A) undrade samma sak, så en gång frågade han dödsängeln: “Vilken form tar du när du ska hämta själen hos en förnekare av sanningen (kafi)?”
Dödsängeln svarade, “Du klarar inte av att titta på den skräckinjagande formen.”
Profet Ibrahim(A) insisterade, “Jag vill se den!”
Han fick då se hur dödsängeln framträdde som en svart man. Hans hår stod upp över hela kroppen. En äcklig lukt stank från kroppen. Hans kläder var mörka och flammor kastades ur hans mun och näsa och även rök.
Vid synen av detta svimmade Profet Ibrahim(A). När han kom till medvetande igen sade han, “Även om förnekaren inte ges något straff förutom att enbart se dig i denna form är det tillräckligt med tortyr för honom.”

(Bihar al-Anwar, vol. 3, kap: Malak al-Mawt).

Den troendes död

Imam Sajjad(A) säger: “Allah säger, ‘Jag tvekar inte i någon order förutom en troendes död – han ogillar döden och Jag ogillar att göra honom besviken’. Så när dödsögonblicket närmar säger skickar Allah två änglar (eller enligt vissa traditioner två blommor) till honom. En kallas ‘Mushkiyyah’, den som gör honom generös, och den andra kallas för ‘Munsiyyah’, den som får honom att glömma. Således får Mushiyyah den döde att bli generös med sitt arv (dvs. han lämnar ifrån sig allt villigt) och Munsiyyah får honom att glömma alla världsliga affärer.”
När Mushkiyyah och Munsiyyah utfört sina uppdrag kommer dödsängeln (Malak al-Mawt) och säger till den troende, “Oroa dig inte, vid Allah är jag snällare mot dig än din egen fader! Öppna dina ögon nu och titta!” Den troendes andliga ögon öppnas och han ser Profetens(S) ansikte och Imamerna(A) en efter en, de presenteras för honom och han får den goda nyheten att han kommer att vara deras kompanjon. Han hör sedan ett rop;

يَا أَيَّتُهَا النَّفْسُ الْمُطْمَئِنَّةُ ﴿٢٧﴾ ارْجِعِي إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةً مَّرْضِيَّةً ﴿٢٨﴾ فَادْخُلِي فِي عِبَادِي ﴿٢٩﴾ وَادْخُلِي جَنَّتِي ﴿٣�
[Då säger Gud till den rättfärdige:] “Du själ, som har kommit till ro! (27) Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag! (28) Stig in med skaran av Mina tjänare! (29) Stig in i Mitt paradis!” (30) (Den Heliga Koranen 89:27-30)

När den troende hör detta och ser Ahl al-Bait(A) vänta på honom är hans enda önskan att få dö så snart som möjligt så han får svara på ropet.

(Bihar al-Anwar, vol.6 s.152)

Ta vara på livet före döden

Döden är inget att frukta min vän, förutsatt att du lämnar synd, håller dig till den rätta vägen och är en troende (mo’men). Då är döden som att dricka ett glas kallt vatten i öknen, den tillfredsställer själen för det är efter detta som själen strävade hela sitt liv. Så ta vara på livet före döden. Följ din Imam, Imam Alis(A) ord och lev på ett sätt att du på din dödsbädd skrattar medan andra gråter, och inte på ett sätt att andra skrattar medan du gråter. Håller du fast vid Ahl al-Bait(A) och deras lära under livets gång så tvivla inte på att de inte kommer att lämna dig i slutet, de kommer vara vid din sida och välkomna dig in i nästa värld.

Föreläsning i Malmö 6 november 2011.

• Ladda ner: 2011.11.06-malmo-islams.andliga.dimension-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

“Många har leds vilse av Koranen,
genom att klänga sig fast vid det Repet har många fallit i brunnen.
Det är inget fel på Repet, O svaga människa,
för det är du som inte önskar nå toppen.”

(Rumi, Jewels of Remembrance : A Daybook of Spiritual Guidance : Containing 365 Selections from the Wisdom of Rumi (1996) översatt av Camille och Kabir Helminski, III, 4210-11)

De flesta av oss som lyssnar på denna föreläsning har idag varit muslimer i flera år vid det här laget. Någonstans i vårt muslimska liv fick vi ett andligt uppvaknande och beslöt oss att nå längre än att “bara vara muslimer”. Vi började praktisera Islam mer allvarligt och seriöst. Vi omvärderade våra ideal, förfinade vårt uppförande, stärkte vår dyrkan, skärpte vår klädsel och försökte ta avstånd från det världsliga.

Vi börja se på oss själva som troende. Vi började umgås med andra troende. Vi hittade till moskén. Vi avstod från haram. Vi började rätta andra. Vi var ju på den rätta vägen! Alla andra var vilsna! Det dröjde inte länge innan vi innerst inne betraktade oss själva som Paradisets arvingar.

Och här sitter vissa av oss idag, med denna bakgrund och denna föreställning.

Jag vill inte krossa era hjärtan mina syskon; men denna föreställning är helt fel. Den är en illusion, en fantasi.

Varför? För att vi har inbillat oss att vi har nått mållinjen när vi inte ens kommit till startpunkten.

Varför? För ingen har berättat för oss att det finns ett djup, en andlig dimension, bortom det ytliga och fysiska.

Och det är vad den här föreläsningen är till för. Att ge en glimt av den värld som väntar under skalet av Islam. Vi har vaknat ja men vi måste börja röra på oss. Tiden är inne mina syskon, tiden är inne.

En andlig ungdom på Profetens(S) tid

En gång efter att Profeten(S) hade avslutat gryningsbönen (fajr) i moskén vände han sig om och tittade på sina följeslagare. Bland leden av de äldre följeslagarna fanns en smal blek ungdom som verkade helt slut och utmattad. Profeten(S) frågade honom, “I vilket tillstånd är du ungdom?”
Han svarade, “Jag är i tillståndet av fullständig övertygelse (yaqin) O Profet!”
Profeten(S) svarade, “Alla tillstånd har sina tecken. Vad är tecknen för din övertygelse?”
Ungdomen svarade, “O Profet! Jag är i ett tillstånd där jag ser Paradisets gårdar framför mig, jag känner Helvetets lågor under mig, jag upplever Domedagen i varje ögonblick”. Ungdomen fortsatte på detta sätt och beskrev sitt tillstånd. Ungdomen sade sedan, “Jag kan till och med i detta ögonblick se vilken av dina följeslagare som är i helvetet och vilka som är i paradiset.”
Vid detta tystade Profeten(S) ungdomen och sade, “Det är inte bra för dem att veta deras öden.”
Profeten(S) sade sedan till följeslagaran som var där, “Titta på denna ungdom och lär er.”

Detta är ett exempel på vilken andlig dimension ens dyrkan kan ha och vilket djup den kan nå.

Effekten av vår dyrkan

Låt oss titta på oss själva. Vi ber fem gånger om dagen, vi fastar 30 dagar om året, vi begränsar oss själva från att äta eller dricka allt det goda som världen har att erbjuda, vi kontrollerar oss själva från att ha på oss alla sorters kläder, vi tar inte alla sorters jobb, vi går inte på alla sorters fester, vi ger inte släktingar och familj en rak höger när dom lägger näsan i blöt och skapar problem i våra liv utan vi försöker behärska oss, vi respekterar våra föräldrar fastän dom ibland gör de mest vansinniga sakerna – vi gör allt det här och mycket mer – TILL VILKET SYFTE?

VARFÖR gör vi allt detta? Anta att du ber 52 rakat om dagen som en troende (mo’men), att du fastar varannan dag som Profet Dawood(A), att du memoriserar hela Koranen, att du har Hijab extra deluxe, att du har XXL skägg, att du avstår från allt haram – sen då? Är det syftet med Islam? Har du då nått målet med ditt liv?

Detta problem finns hos Wahabier och Salafier som har en väldigt torr och ytlig version av Islam. Först avstår de från allt det förbjudna och gör allt det obligatoriska. Sen utökar det med memorisering av Koranen, förlängning av skägget, hänga i moskén, göra daw’ah, skaffa flera fruar, göra Hajj flera gånger – sen då? När du gjort allt detta? Ok nu finns inget kvar att göra, men jag har inte nått den högsta nivån än så spränger mig själv och blir martyr och får 72 kvinnor i Paradiset och blir den ultimata muslimen. Jag blir en riktig Islamisk Rambo.

Det är därför som Imam Ali(A) kallar Muawiyahs barn för ett folk utan blod i venerna. Deras Islam är tom för den saknar den andliga dimensionen.

Det är också en av anledningarna till att vi har det motsatta också: folk som gett upp hoppet på traditionell Islam för att den är torr och dogmatisk och bara fokuserad på haram/halal. Så de blir Sufier istället, eller börjar med Yoga och meditering eller lyssnar på flummig musik för att nå Guds närhet.

Men det är precis som Rumi säger som jag citerade i inledningen. Koranen är Guds rep, vi håller fast vid den ja, men det är vårt fel att vi inte anstränger att gå uppåt, vi tror det räcker att hålla fast oss därför hänger vi i brunnens mörker och kommer ingenvart.

Därför respekterade syskon är vår Islam minst lika tom när vi begränsar den till bara ytliga handlingar. Och som Rumi säger,

“Det finns ingen värre sjukdom för själen,
O du som är stolt, än denna inbillning om perfektion.”

Vikten av Wilayah

Abu Hamza Thumali som var en av Imam Sajjads(A) närmsta studenter säger att Imam Sajjad(A) en gång frågade oss, “Vilken plats är den bästa platsen?”
Vi svarade, “Gud, Hans sändebud och sonen till Hans sändebud vet bäst.”
Imam Sajjad(A) svarade, “Den bästa av platser är mellan rukn och maqam (mellan Kabah och Ibrahims böneplats). Om någon skulle leva lika länge som Nuh som levde bland sitt folk i tusen minus fem år, och spenderar den tiden i fasta under dagen och bön under natten på den platsen och sedan möter Allah utan att ha accepterat vårt förmyndarskap (Wilayah) skulle han inte dragit någon nytta av den dyrkan överhuvudtaget.”

Det finns flera orsaker till detta. Om du inte accepterar Ahl al-Beits(A) lära har du ingen andlig ledare som får dig att upptäcka Islams andliga dimension och då börjar du tro på en torr, tom, skelettliknande Islam som inte gynnar din själ.

När vi pratade om Imam Sajjad(A) under månaden Ramadhan nämnde vi att han i vissa perioder av sitt liv bar 1000 rakat om dagen. Hur kan man be så mycket utan att tröttna? Vissa tycker Thohor-Asr bönerna är jobbigast för det är hela 8 rakat att be, “Åh, måste man be så mycket!”. Vad var det Imam Sajjad(A) hade, vad var det han upplevde som fick han att be 1000 gånger utan att få sin törst släckt?

I sin “Adabu Salat” säger Imam Khomeini:

“Det är därför som våra böner i 40 eller 50 år inte ger något resultat i våra hjärtan förutom mörker och smuts; och det som skulle leda till vår uppstigning och närhet till Allahs närvaro och medlet för oss att bli bekanta med Hans helighet blir istället det motsatta och leder oss bort från Hans närhet och tar oss mil ifrån att att stiga upp och bli bekanta med Hans närvaro.”

(Imam Khomeini, Adabu Salat, “Explaining that Loving this World Causes Distraction of the Mind”)

Syftet med livet

Kort och gott: Syftet med våra liv är INTE att maximera antalet böner vi gör. Våra liv är INTE ett TV-spel där vi ska samla massa poäng och nå högre banor. Syftet är något helt annat och allt som Allah sagt till oss att göra och inte göra är för att uppnå detta syfte.

Så vad är syftet med livet? Den Heliga Koranen besvarar denna fråga i Surah Dhariat (De stigande vindarna);

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ
[51:56] Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall dyrka Mig.

I en hadith från Ibn Abbas sägs det att ordet dyrkan (“y’abedon”) i denna vers betyder att lära känna (“y’arefon”). Syftet med våra liv är alltså att lära känna Allah. Och varför ska vi göra det?

Syftet med att lära känna Allah finner vi i Surah Baqarah (Kon):

وَإِذْ قَالَ رَبُّكَ لِلْمَلَائِكَةِ إِنِّي جَاعِلٌ فِي الْأَرْضِ خَلِيفَةً
[2:30] OCH SE, din Herre sade till änglarna: “Jag skall tillsätta en ställföreträdare på jorden.”

Alltså: Allah vill sätta oss på jorden som Hans ministrar, som Hans representanter och för att vara en representant måste man känna den man representerar därav måste vi lära känna Allah.

Syftet med dyrkan

All dyrkan vi gör är till för detta syfte. Vad är det första vi säger innan vi börjar be? “Jag ber för att söka Allahs närhet”. Om du börjar be utan att ha avsikten att be är din bön ogiltig. Samma sak med fastan, med Hajj, med khums och zakat och all annan form av dyrkan. Syftet är Allahs närhet.

Vi trycker ansiktet mot marken 34 gånger om dagen, vi pressar vår näsa där folk trampar 34 gånger om dagen, för att lära oss att bli underkastade Allah – om den här underkastelsen inte fortsätter när vi lämnat bönen har vi bett en bön utan effekt och eftertanke. Då blir det som Imam Khomeini säger att vi spenderar 40-50 år utan att ha nått den rank som var tänkt.

En hadith säger att det finns 70 eller 70’000 slöjor som täcker Allahs ljus. Om dessa slöjor inte fanns där skulle hela skapelsen brännas bort från ljuset av Allahs existens. Den här materiella värld vi lever i är den längsta av världar. Just nu i detta ögonblick finns det en ängel bredvid mig som skriver ner varje ord jag yttrar, men ni ser inte den. Varför? För att era hjärtan är täckta av slöjor. Den finns men vi ser inte.

Människan är uppbyggd av två delar; själen och kroppen. Stärker du kroppen försvagar du själen, försvagar du kroppen stärker du själen. Själen mår därför som bäst när egot begränsas och tämjs. Då blir själen starkare. När själen blir starkare kan den se igenom dessa slöjor.

Slöjorna finns för vår skull. En hadith säger exempelvis att Paradisets kvinnor är så vackra att om en av dem skulle visa sig i sin himmelska form för världen skulle människornas invånare dö av att inte orka se denna skönhet.

Och det motsatta: En annan hadith säger att om en bit från Helvetet placerades på jorden skulle hela jorden smält. Om en droppe av Zaqqum, det ruttna trädet i Helvetet, skulle droppa i vattentillgångarna på jorden skulle hela världen dö från stanken. (Källa: Imam Khomeini, 40 hadith, “First Hadith: On the Tradition of the Forty Ahadith”)

I Surah ‘Araf läser vi att när Allah skulle uppenbara Sin storhet för Profet Musa(A) så svimmade han. Och han var Profet.

En affärsmans vision

En gång efter att Imam Khomeinis andlig amentor Ayatollah Shahabadi hade hållit en föreläsning i moskén kom en affärsman fram och bad om en ‘amaal, ett andligt program. Vad det var för ‘amaal är det bättre att inte nämna just nu för vissa skäl. Hursomhelst berättar affärsmannen att han utförde denna ‘amaal seriöst i ett par månader. En dag gick han till moskén för att be bönen i församling. Under bönens gång märkte han att Sheikhen som ledde bönen ibland blev osynlig och ibland blev synlig. Han blev chockad. Efteråt gick han till Sheikhen och berättade om sin vision. Sheikhen berättade att innan han kom till bönen hade han stött på några familjeproblem och han kunde inte koncentrera sig ordentligt under bönen. Det var första gången som denna affärsman fick en mystisk upplevelse; en andlig vision. Att Sheikhen blev osynlig när han tappade fokusen var alltså en symbolik för att när den bedjande tappar fokus så är han inte heller i Allahs närvaro.

När vi stärker själen förbereds den och tränas för att kunna se det andliga. Och för att stärka själen behöver vi inte meditera och syssla med Yoga och söka oss till New Age-innovationer. Allt inom Islam är det perfekta för att uppnå sann andlighet. Bönen, fastan, avstå från haram, ha slöja i samhället, lämna musiken, akta sig för att titta på snygga tjejer etc – allt det här stärker viljan och stärker själen. Men om vi gör allt detta utan eftertanke, vi gör det bara för vi är tvungna, för att vi är rädda för helvetet, för vi är rädda för folks tungor, då kommer vi ingenvart. Och 40-50 år går utan att vi får ens en glimt av det osedda.

Allt har ett yttre och ett inre

Allt inom Islam har ett yttre och ett inre.

Titta på fastan. På utsidan innebär fastan att kroppen ska känna hunger. På insidan innebär fastan att själen ska avskiljas från det materiella. Att själen ska bli hungrig efter Allah precis som kroppen är hungrig efter mat.

Titta på slöjan. På utsidan innebär hijab att kroppen ska täckas från alla utom ens älskade. På insidan innebär hijab att hjärtat ska täckas från allt utom Allah.

Titta på allmosan. På utsidan innebär allmosan att du hjälper en fattig. På insidan innebär allmosan att du offrar dig själv i Allahs väg.

Titta på Helvetet. På utsidan innebär Helvetet att du straffas för dina handlingar. På insidan innebär Helvetet att du med egna händer och fötter har gått från Allah, att du har separerat dig från Honom.

Titta på Paradiset. På utsidan innebär Paradiset evig belöning. På insidan innebär Paradiset att Allah är nöjd med dig; att du får förenas med den du längtade efter och bad till hela ditt liv.

Titta på bönen. Det var inte stora yttre skillnader mellan Imam Alis(A) bön och Muawiyahs bön. Både gjorde ruku och sojood. Båda sade Allahu Akbar. Men på insidan var skillnaden som himmel och jord. Därför säger Imam Khomeini i sin 40 hadith:

“Jag svär vid Ali ibn Abu Talibs(A) station att även om alla ärkeänglar ohc alla Guds Profeter, förutom den Sista av Profeterna(S) som var mästare till Ali(A) och alla andra, om [alla] dessa försöker att yttra en enda takbir (Allahu Akbar) som Ali skulle de inte lyckas. Deras hjärtans inre tillstånd är känt enbart för dem själva och okänt för andra.”

(Imam Khomeini, 40 hadith, kapitlet om Ujb)

Skillnaden ligger i hjärtat, i insikten, i marifahn. En person kom till Imam Sadiq(A) och sade, “Jag har en granne som fastar hela dagen och ber hela natten.” Imam Sadiq(A) sade, “Hur mycket insikt (marifah) har han?”
Mannen svarade, “Inte mycket” och Imam Sadiq(A) svarade, “Hans belöning kommer vara i proportion med hur mycket han förstår.”

Allt inom Islam har en inre andlig dimension. Men om vi bortser från den och fastnar vid skalet; då är det som vi nöjer oss med och tuggar på skalet av en apelsin istället för att tränga igenom skalet och smaka på den ljuvliga juicen.

Vägen till andlighet

Så vad är då vägen till den andliga dimensionen?

I sin diktsamling “Mathnawi” säger Rumi,

“‘Det finns inget mod!’, sade Profeten, ‘innan kriget har börjat.’
Berusade skryter om deras mod när du talar om krig.
Men i krigets flamma skingras de som möss.
Jag häpnas över människan som vill ha renhet,
Men ändå darrar när reningens hårdhet börjar.
När en människa slår en matta om och om igen,
Är det inte mattan han attackerar utan smutsen i den.”

(Rumi, Mathnawi)

Den Heliga Koranen säger,

وَأَمَّا مَنْ خَافَ مَقَامَ رَبِّهِ وَنَهَى النَّفْسَ عَنِ الْهَوَىٰ
[79:40] Och vad gäller den som bävar att stå i sin Herres närvaro och förbjuder sitt ego från [låga] begär.

فَإِنَّ الْجَنَّةَ هِيَ الْمَأْوَىٰ
[79:41] Är då sannerligen Paradiset boningen.

Dvs. om man kontrollerar sina begär blir ens själ starkare och då upplever man Paradiset.

En annan vers säger:

وَمَا تُقَدِّمُوا لِأَنفُسِكُم مِّنْ خَيْرٍ تَجِدُوهُ عِندَ اللَّـهِ ۗ إِنَّ اللَّـهَ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيرٌ
[2:110] …och det goda ni sänder framför er till er själva skall ni återfinna hos Gud; Gud ser vad ni gör.

Dvs. tiden ni lägger på era själar, det goda ni lägger på er själva, resultatet av detta blir hos Allah – det leder alltså till Allah.

Ännu en vers säger:

بَلَىٰ مَنْ أَسْلَمَ وَجْهَهُ لِلَّـهِ وَهُوَ مُحْسِنٌ فَلَهُ أَجْرُهُ عِندَ رَبِّهِ وَلَا خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلَا هُمْ يَحْزَنُونَ
[2:112] Ja! Den som med hela sitt väsen underkastar sig Gud och som gör det goda har sin belöning från sin Herre och det finns ingen fruktan för dem och inte heller ska de sörja.

Dvs. underkastelsen inför Allahs vilja leder återigen till en belöning hos Allah. Och när ska den här underkastelsen ske? Den Heliga Koranen säger:

وَلِلَّـهِ الْمَشْرِقُ وَالْمَغْرِبُ ۚ فَأَيْنَمَا تُوَلُّوا فَثَمَّ وَجْهُ اللَّـهِ ۚ إِنَّ اللَّـهَ وَاسِعٌ عَلِيمٌ
[2:115] Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er [finner ni] Guds anlete. Gud når överallt och Han vet allt.

Alltså vart vi än vänder oss finner vi Allah, därav måste vi vara underkastade Honom överallt. Och denna underkastelse måste ackompanjeras med åminnelse och djupare insikt. Den Heliga Koranen säger:

الَّذِينَ يَذْكُرُونَ اللَّـهَ قِيَامًا وَقُعُودًا وَعَلَىٰ جُنُوبِهِمْ
[3:91] de som minns Gud när de står, när de sitter och när de lägger sig till vila,

Alla människor, från den arbetslöse invandraren i Rosengård till den välbärgad Bratzen på Stureplan, är i ett av tre tillstånd: Antingen står de, eller sitter de eller ligger de. Och Koranen säger att människan i alla dessa tre tillstånd måste minnas Allah.

Dvs. att underkasta sig Allah på alla platser och minnas Honom i alla tillstånd leder till Allahs närhet. Detta är den andliga dimensionen av Islam; att i alla lägen se sig själv som i Allahs närvaro. Därför har vi duaa för varje tillstånd. Vi har duaa innan och efter man ska plugga, vi har duaa när man lämnar huset, vi har duaa när det åskar, vi har duaa när man köper nya kläder etc etc. Allting fungerar som en påminnelse för Allah. Allting är ett medel att tränga igenom skalet, att passera genom muren, genom porten för att träda in i den inre heligheten.

Det var med den vetskapen som Imam Hossein(A) stod i Karbala, modig, tapper och ensam. Imam Hossein(A) såg inte 30’000 soldater framför sig i Karbala; han såg Allahs närvaro, han såg Allahs välbehag och han agerade efter detta. Varje spjut som träffade hans kropp var en kärleksförklaring från honom till Allah; varje droppe blod han spillde var en dikt till hans Älskade; med varje steg han tog ville han säga Ya Allah ser du mig? Allt det här är för Din kärlek! Accepterar du mig?!

Rumi liknar detta vid en död kropp i havet. Människan som träder in i den andliga dimensionen av Islam och underkastar sig Allahs vilja fullständigt i alla lägen blir till slut likt en död kropp i havet; precis som den döda kroppen inte rör sig av egen vilja utan det är vågorna som rör honom rör sig inte den andliga troende själv utan det är Allahs vilja som rör honom.

Kom ihåg detta nästa gång det känns jobbigt att läsa Koran. Det är ingen konst att läsa Koran när du känner för det; effekten kommer först när du läser Koranen medan ditt ego vill lata sig i soffan. Tänk på detta nästa gång du blir diskriminerad för din hijab. Att ha hijab i muslimska länder är inte svårt; det är här i Sverige som du med motgångarna krossar ditt ego och stiger närmare Allah. Tänk på detta nästa gång du känner dig utanför för att du inte har flickvän och inte går på fester som all andra. Det är i denna utanförskap som du finner gemenskap med Allah.

Avslutning

يا غَايَةَ آمالِ الْمُحِبِّينَ أَسْأَلُكَ حُبَّكَ وَحُبَّ مَنْ يُحِبُّكَ، وَحُبَّ كُلِّ عَمَل يُوصِلُنِي إلى قُرْبِكَ

O det Ultimata Målet för älskarens hopp! Jag ber av Dig; kärlek till Dig, kärlek till de som älskar Dig, kärlek för varje arbete som kommer att föra mig till Din närhet,

وَأَنْ تَجْعَلَكَ أَحَبَّ إلَيَّ مِمَّا سِواكَ وَأَنْ تَجْعَلَ حُبِّي إيَّاكَ قآئِداً إلى رِضْوانِكَ، وَشَوْقِي إلَيْكَ ذآئِداً عَنْ عِصْيانِكَ

och att Du gör Dig själv mer älskad av mig än något annat än Dig och gör att min kärlek till Dig leder mig till Din goda tillfredsställelse, och att min längtan efter Dig bevarar mig från att vara olydig mot Dig!

(Imam Sajjad(A), Älskarnas viskande bön)

Föreläsning i Malmö 9 oktober 2011.

• Ladda ner: 2011.10.09-malmo-imam.mahdis.aterkomst-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

وَنُرِيدُ أَن نَّمُنَّ عَلَى الَّذِينَ اسْتُضْعِفُوا فِي الْأَرْضِ وَنَجْعَلَهُمْ أَئِمَّةً وَنَجْعَلَهُمُ الْوَارِثِينَ
[28:5] Men det var Vår vilja att visa dessa förnedrade och förtrampade människor Vår särskilda nåd och göra dem till föregångsmän [i tron] och låta dem ärva [de ogudaktigas makt]

Tron på en väntad frälsare, en mänsklighetens räddare, som kommer dyka upp efter att en rad turmultartade händelser omskakar jorden, en era som brukar betecknas som slutet av tiden, finns i de flesta religioner.

Judaism 101, som är en tillförlitlig judisk nätskrift, anger följande i en av artiklarna:

“Tron på kommandet av Moschiach (Messiah) är en del av det mest elementära inom den judiska tron. I Shemoneh Esrei bönen, som läses tre gånger varje dag, ber vi för alla förutsättningarna för kommandet av Moschiach: samlandet av de i exil, återställandet av de religiösa domstolarna av rättvisa, slutet på ondska, synd och vilseledning, belöning för de rättfärdiga, återbyggandet av Jerusalem, återupprättandet av Kung Davids linje och återställandet av Tempel-tjänsten.”
(“Moshiach: The Messiah.” The Messianic Idea in Judaism. Judaism 101. Sept. 10, 2009.

I Bibeln kan vi läsa om Harmagedon. Harmagedon är en plats som omnämns i Uppenbarelseboken 16:16 i Bibeln. Det är det sista slagfältet mellan det goda och det onda. Har-Magedon är hebreiska (הר מגידו) och har betydelsen “Megiddos berg”. I bland annat Matteusevangeliet 24:3-14 samt Lukasevangeliet 21:10-11 nämns tecken för detta slutliga krig.

Även inom hinduismen buddhismen och zoroastrismen finns referenser till den väntade frälsaren. Ja till och med i hedniska Sverige trodde man att världskrigen skull förstöra de flesta nationen och att sedan guden Oden skulle komma för att besegra hela världen.

Tron på frälsaren är alltså inte något främmande bland världens religioner. Inom Islam har vi också otaliga källor och referenser om Akher al-Zaman (slutet av tiden) och Imam Mahdis(AJ) återkomst (dhohor). Det finns en uppsjö av hadither från både Shia och Sunni källor och både Shia och Sunni har skrivit tonvis med böcker om ämnet. Och skillnaden i tron på Imam Mahdi(AJ) och vad som kommer hända mellan Shia och Sunni är inte särskilt stor.

Det är viktigt för oss att ha hört talas om dessa tecken för att påminnas om det storslagna slutet som väntar oss och som vi kan uppnå om vi anstränger oss och kämpar tillsammans. Det är också viktigt att vara bekant med händelserna för att man inte ska bli förvirrad och inte veta vad som ska göras om det väl sker.

Kategorisering av tecken

Det bör nämnas att tecknen för återkomsten är av två kategorier: de stora specifika tecknen som måste ske och de mindre generella tecknen som antagligen kommer att ske men inte är ett definitivt villkor för återkomsten. En hadith säger att de stora tecknen kommer ske i en kedjereaktion. Liknelsen med en tasbih dras; om tasbihen går i sönder så trillar kulorna en efter en ut. Med de stora tecknen kommer det att var samma; att de inträffar i följd och anknytning till varandra.

De stora tecknen

I en hadith från Imam Hossein(A) rapporteras det att det kommer finnas fem definitiva tecken för Imam Mahdis(AJ) återkomst. Dessa är:

1) Sufiyani
2) Yamani
3) Ett himmelskt rop
4) Landet Bai’dah sänks under marken
5) Nafs Zakiyyah, en ren själ, kommer att dödas

Sufiyani

Av hadither förstår vi att Sufiyani kommer vara en person som kommer leda en stor armé att kriga mot Ahl al-Baits(A) efterföljare. Hans förtryck kommer nå sådana grader att om en person bara heter Ali, Hassan, Hossein eller Zaynab kommer han att dödas.

Yamani

Yamani kommer vara en av de troende som tillsammans med Khorasani kommer resa sig ungefär samtidigt som Sufyani och kriga mot honom.
Khorasani kommer vara en Seyyed som kommer leda en armé med svarta flaggor från Khorasan, Iran, och kriga mot Sufyani.

Ett himmelskt rop

Imam Hossein(A) säger i en hadith att en röst kommer höras från himlarna som kommer att ropa Imam Mahdis(AJ) namn på ett sådant sätt att det kommer höras i öst och väst. Ingen kommer att vara sovande utan att vakna och ingen kommer att vara sittandes utan att ställa sig upp av bävan.

Landet Bai’dah sänks under marken

När Sufyani reser sig kommer han att erövra Irak och därefter marschera mot Saudi Arabien. Han kommer att nå Medina och plundra den. Därefter kommer han att bege sig mot Mecka. Han kommer att nå en plats som heter Bai’dah och där kommer en röst att höras som säger, “O jord! Svälj denna tyranniska armé!” Och Sufiyanis armé kommer slukas upp av marken.

5) Dödandet av Nafs Zakiyyah

Nafs Zakiyyah, som betyder en ren själ, kommer att dödas i Masjed al-Haram mellan Kabah och Maqam Ibrahim(A).

(Källa: Al-Mahdi, Seyyed Saddrudin Sadr, s.310-330)

De små tecknen

I den tredje volymen av Bihar al-Anwar finns en av de mest övergripande hadihterna som beskriver hur världen kommer att se ut i slutet av tiden. Det är en lång hadith på flera sidor. Jag har valt ut några tecken ur denna hadith som vi mer eller mindre ser idag.

Hadithen börjar så här. Abdullah ibn Abbas berättar att efter att Profeten(S) slutförde sin sista pilgrimsfärd år 10 e.h stod han framför Kabahs dörr, höll dess regel i sin hand och sade till sina följeslagare:

“Ska jag berätta för er om tecknen för domedagen?”

Salman Farsi som var närmast av alla sade, “Ja, O Guds budbärare!”

Profeten sade:

“Sannerligen bland tecknen för Stunden är det att folk kommer att försumma bönen och följa sina egna åsikter och respektera de rika och sälja religionen för världsliga förmåner. Vid den tiden kommer den troendes hjärta och själ att smälta av sorg såsom salt smälter i vaten då han kommer se dessa förbjudna saker och inte kunna göra något åt dem.”

Vad betyder det att försumma bönen? Det betyder att inte be alls, eller att be utan att uppfylla dess villkor, eller att inte be på rätt tid fastän man kan.

Titta på det här med att följa sina egna åsikter, titta bara på oss muslimer själva. En bloggerska har slöja men visar öronen, eller halsen, eller sminkar sig och har tajta modekläder, och blir tillfrågad om det inte är fel enligt Islam, “Nej det tycker jag inte”. En kille lägger upp musikvideos, blir tillfrågad och svarar, “Jag tycker inte det är fel, jag mår bra av det.” Vill du ge din personliga åsikt ge den men för Guds skull yttra dig inte om vad Islam tycker i frågan. Du kan inte ens stava till Allah på arabiska och redan har du tolkat Koranen efter eget huvud. Vem tror du att du är egentligen?!

Vi har så mycket problem med vårt eget outbildade folk som ska göra haram till halal och halal till haram efter eget huvud. De har läst en ABC-bok inom Islam och tror att de examinerat som Maraj’e. Det fungerar inte så syskon, akta er.

Och sälja religionen för världsliga förmåner, det är exakt det vi ser med handskakningen, med sminket, med slätrakningen och med festerna. När du lättar på din hijab, när du rakar av skägget, när du skakar hand med motsatt kön, när du deltar i fester med alkohol då säljer du din religion för din världsliga framgång. När man konfronterar dessa sortens muslimer säger de, “Men jag kommer inte få jobbet!” eller “Jag blir av med jobbet”. Hur vet du det? Har du testat en gång att lita på Allah och faktiskt göra som Han säger och se hur det går? Muslimer med butiker säljer haram kött eller alkohol eller tobak för att de inte går med vinst annars. Allt detta är att sälja sin tro för dunya, och Profeten(S) förutspådde det för 14000 år sen.
Vad mer kommer hända?

När Salman Farsi hörde detta sade han, “Kommer detta att hända O Guds budbärare?”

Och Profeten(S) svarade,

“Ja vid Han som har min själ i sin Hand! O Salman det kommer en tid då kvinnor kommer att vara härskare och älskarinnor kommer att vara rådgivare och barn kommer att sitta på Minbar (predikarstolen), och lögnen kommer att ses som listighet och Zakat kommer att [ogillas] som böter…”

Jag tänker inte gå in på första biten om kvinnor och älskarinnor men ta en titt på hur många som är otrogna bara i Sverige och vilka konsekvenser detta har för arbetslivet och familjelivet.

Vad gäller att barn kommer sitta på Profetens(S) predikarstol, på Minbar,vill inte säga något från mig själv då jag kanske inte är rätt person. Låt mig istället citera vad Hojjatul Islam Seyyed Saeed Akhtar Rizvi: Idag räcker det att någon kan läsa några dikter från Iqbal eller Rumi och som är duktig på Azaa för att få olika titlar och massor med pengar; även om han rakar sitt skägg, även om han inte vet något om Koran eller Hadith, även om han yttrar in egen åsikt över Profeten(S) och Imamernas(A) åsikt, även om han utnyttjar minbar till att vilseleda massorna.

Och vad gäller Khums och Zakat. Vem bryr sig om det idag? Vissa säger till och med, “Men vi betalar ju skatt till svenska myndigheterna, varför måste vi betala religiös skatt också?”

Profeten(S) säger vidare att homosexualitet och pedofili kommer att utöka och män kommer att se ut som kvinnor och vice versa.

När Salman Farsi hörde detta sade han, “Kommer detta att hända O Guds budbärare?”

Och Profeten(S) svarade,

“Ja vid Han som har min själ i sin Hand! O Salman sannerligen kommer moskéerna att dekoreras precis som synagogorna och kyrkorna och Koranen kommer att förskönas med design och minareterna kommer att vara göra och böneleden med bedjande kommer att öka men deras hjärtan kommer att hata varandra och deras ord kommer att vara ytliga.”

Profeten(S) fortsätter på detta sätt och nämner massor med tecken såsom att kvinnliga sångare kommer att komma och musikinstrument kommer att användas öppet och Koranen kommer att läsas för att skryta och män kommer att bära guld osv. Profeten(S) nämner också viss tekonologisk utveckling såsom att personer i öst kommer att kunna tala med personer i väst, att marknader kommer att vara nära till hands som idag där man exempelvis kan saker i Hong Kong med ett par musklick.

Summan av kardemumman från denna hadith är att mycket saker kommer att förändras, saker som var tillåtet kommer att bli förbjudet och vice versa, folk kommer att sluta bry sig och de sanna troende som håller fast vid sanningen kommer att vara få och utspridda.

Revolutionen

Vi har hittills inte nämnt en nyckelperson i slutet av tiden och det är Dajjal. Dajjal betyder “Bedragaren”. Hadither beskriver honom som enögd, inte att han är en cyklop med ett öga i pannan, utan att hans högra öga är blint. Hans armé kommer att bestå av 70’000 personer och hans efterfölje kommer bara att öka till sådana grader att han kommer utnämna sig själv som gud. Han kommer att ha mat och vatten och folk kommer att acceptera honom bara för att få lite mat.

Profeten(S) redan på sin tid var orolig för oss när Dajjal kommer visa sig och varnade muslimerna om och om igen för den fitnah som kommer ske när Dajjal visar sig. En hadith från Sahih Muslim säger:

“Det inns ingen period från Adams skapelse till Domedagen svårare än [när] Dajjal [visar sig].”

I kristen tradition kallas han för Antikrist då han kommer att bedra folk med falska mirakel så de kommer att tro på honom. När han också rest sig kommer kort därefter att Imam Mahdi(AJ) återkomma.

Imam Mahdi(AJ) kommer att stå med ryggen mot Kabah och 313 kompanjoner kommer att omringa honom. Det första han kommer säga är att citera versen,

بَقِيَّتُ اللَّـهِ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ ۚ
[11:86] “Det som återstår hos Gud är bäst för er om ni är troende.”

Han kommer sedan att säga, “Jag är Baqiyatullah (det som återstår hos Gud), Hans representant och argument över er.”
Efter det kommer alla muslimer att hälsa honom genom att säga, “Assalamo Alayka ya Baqiatullah fil Ardh” (frid vare med dig O det som återstår hos Gud på jorden).

Det finns ingen fråga som han inte kommer besvara och inget argument som inte kommer att accepteras. Han kommer få de kristna att tro på honom genom Bibeln och judarna genom Torah. I och med att alla intellekt kommer att övertygas och tillfredsställas kommer den Sanna Islam vara den enda religionen som kvarstår.

Till Imam Mahdis(AJ) hjälp kommer även Profet Jesus(A) att komma. I en hadith säger Profeten(S):

“Vid den tiden [då Dajjal härjar] kommer Allah att skicka Jesus Marias son och han kommer att stiga ner på östra sidan av Damaskus nära det vita minaret, iklädd två gula plagg, och hans händer kommer att luta mot armarna hos två änglar. När han böjer sitt huvud kommer det se ut som det droppar och när han höjer sitt huvud kommer dropparna att bli som pärlor. När hans andetag når förnekarna kommer de att dö omedelbart. Marias son kommer sedan att jaga Dajjal och fånga honom vid porten av Lod.”

Idag ligger Lod nära Tel Aviv, “Israel”, där det israeliska flygvapnet har sin flygbas.

Hadither säger även att Jesus(A) kommer att krossa korset och döda grisen. När det är dags för bönen kommer Profet Jesus(A) att be bakom Imam Madi(AJ). Detta antyder att kristendomen kommer att upplösas och de kristna kommer att bli muslimer.

Det finns en annan intressant punkt med varför just Profet Jesus(A) ska hjälpa Imam Mahdi(AJ), en punkt som Seyyed Saeed Akhtar Rizvi nämner i “Journey to the Unseen World”. Fadern till världens tre största religioner var Profet Ibrahim(A). Ur hans ena son Profet Ismail(A) kom Profet Mohammad(S) med Islam. Den sista i det ledet är Imam Mahdi(AJ). Ur Profet Ibrahims(A) andra son Profet Ishaq(A) kom judendomen och kristendomen. Den sista i det ledet var Profet Jesus(A). Har man detta släktträd i åtanke förstår man då också varför just Profet Jesus(A) ska hjälpa till då det knyter ihop säcken och släktträdet och förenar Abrahams(A) barn under den sanna monoteismen återigen såsom den en gång tidigare varit.

Vad kan vi göra?

Hittills har vi nämnt all kaos, korruption, förtryckt och orättvisa som kommer härja i slutet av tiden. Men det finns en annan sida också och det är att precis som en del människor kommer att sjunka till botten kommer en annan att nå toppen. En av förutsättningarna för att Imam Mahdi(AJ) ska komma är att 313 personer, varav enligt vissa källor 50 av dessa är kvinnor, måste vara redo att bli hans ministrar. Människorna måste vara redo att acceptera sanningen för att Allah ska skicka den. För skillnaden med Imam Mahdi(AJ) och alla andra som Allah tidigare skickat är att han är den första någonsin som kommer att segra och leda hela världen och inte enbart en del av världen.

I mina yngre år ställde jag en gång frågan, “Varför kommer inte Imam Mahdi(AJ)? Vi har ju lätt 313 troende soldater som är redo bara i Iran, för att inte tala om de övriga Islamiska länderna, för att inte tala om motståndsrörelsen i Libanon som har mer än 313 soldater, så varför kommer han inte?”
Jag fick svaret, “Ja, Iran kanske är redo, Libanon kanske är redo, Irak kanske är redo, Afghanistan kanske är redo, kanske hela mellanöstern är redo – men det räcker inte. Hela världen måste vara redo. Det måste finnas personer över hela världen som kan sprida sanningen i sina områden och leda massorna i sin omgivning för att det ska hända.”

Så vad kan vi göra då? Det finns en sak som vi alla kan och måste göra för det är vår plikt och det är att tillämpa Shariah i våra liv. Att avstå från det förbjudna och göra det obligatoriska. Varför? För att förbereda oss själva för den lag som Imam Mahdi(AJ) kommer styra oss med. Imam Mahdi(AJ) kommer styra världen med den Islamiska Lagen därför måste vi vänja och förbereda oss redan nu. Avstår vi från haram och gör det som är wajib uppnår vi en inre renhet och styrka. Denna inre renhet och styrka kan sedan vägleda och beskydda oss genom den fitnah och de prövningar som väntar under livet och minste minst i slutet av tiden.

Detta är det mest grundläggande. Innan ni funderar på vad mer ni ska göra; se till att ni inte begår några synder. Visst kan man skriva artiklar, översätta böcker, göra videos, ha föreläsningar, diskussioner etc etc – men allt detta är till för att vi ska sluta synda. Lyckas vi avstå från synd har vi räddat en person i alla fall, oss själva som vi är ansvariga för, därefter kan vi tänka på hur vi ska rädda andra.

Jag nämner detta för jag vet att i Sverige finns det vissa saker som är svåra, dom är jobbiga och många muslimer struntar i dem eller döljer dem för att lyckas i samhället, men de prövningar som väntar under Dajjals tid är så mycket värre. Idag vågar man inte ens nämna musik eller smink utan att vara rädd för att kanske någon tar illa upp. Talar man om handskakning är man fundamentalist. Avstår man från att sitta vid ett bord där alkohol serveras är man och inte går på fester är man enstörning. Detta är en verklighet men detta måste stärka oss. Stärker det inte oss är vi dömda att misslyckas när Dajjal kommer och återupplivar de döda framför oss. Om vi inte utvecklas varje dag, om vi slösar bort våra dagar med Facebook, med att läsa meningslösa bloggar, med att kolla på onödiga serier eller filmer, med att vara upptagna i dunya kommer det vara extremt svårt om inte omöjligt att vakna när det väl gäller.

Jag säger inte ta avstånd från allt det här, men låt det inte gå till överdrift, släck inte ert inre ljus, gör något dagligen för att hålla den vid liv. Ni kan uppleva den bästa av tider, den tid som 124’000 Profeter kämpade för, men att uppnå segern vid slutet av tiden är den största av svårigheter också. Om vi då inte är starka att avstå från småsaker i våra vardagliga liv, hur ska vi då vara starka nog att genomföra den storslagna globala revolution under Imam Mahdis(AJ) fana imorgon?