VÅGA resa dig!

Posted by Ehsan on 12 Apr 2011 at 20:00 in Föreläsningar | 3 comments
Tags: , ,

Våga

Online föreläsning på Paltalk 1 april 2011.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

قُلْ إِنَّمَا أَعِظُكُمْ بِوَاحِدَةٍ ۖ أَنْ تَقُومُوا لِلَّهِ
Säg: “Jag råder er till en sak; att ni reser er för Allah…”
(Den heliga Koranen 34:46)

Vi befinner oss i en tid av väntande, i en tid av längtande. Vem väntar vi på? Mänsklighetens räddare. Vad längtar vi efter? Befrielsen av mänskligheten från förtryckets kedjor.

Vårt syfte är stort, vår kamp ädel och vi har lovats seger – men ändå sitter vi ner. Varför? Vad är det som håller oss tillbaka? Varför är vi lejon som uppför oss som sovande kattungar? Varför är vi björnar som förvandlats till teddybjörnar? Är det bristen på marifah? Är det bristen på kunskap? Är det en felaktig tolkning av vad väntan innebär?

Aktiv och passiv väntan

Innebär väntan av Imam Mahdi(AJ) att sitta hemma framför Jame Jam och lyssna på Duaa Nudbah?
Innebär väntan av Imam Mahdi(AJ) att sitta hemma framför AhlulBayt TV och titta på blodiga klipp från Bahrain?

Nej! Sannerligen inte! Gör inte din Imam till underhållning! Förvandla inte din väntan till fantasi!

Tror du verkligen att din aktivism och dina insatser mäts i antal inlägg du gör på Facebook?
Tror du verkligen att din närhet till Gud och Imamen av görs av hur många Twitter-inlägg du gör?
Om så vore fallet skulle jag kastat ihop en Twitter-bot som spottar ur sig 100 tweets i sekunden om folkets kamp i mellanöstern och bli en Ayatollah al-Udhma och Imamens högra hand på noll tid.

Vill du hjälpa Bahrains folk, Egyptens folk, Libyens folk och alla andra förtryckta runtom i världen hjälper du dem genom att reformera dig själv! Du hjälper dem inte genom att skapa massa Facebook-grupper och bjuda in mig och andra stackare på arbetstid så ens inbox blir överflödad och SPAM:ad av massa tangentsbordsdemonstranter. Du hjälper Bahrains folk genom att hjälpa dig själv. Du hjälper dem genom att hjälpa din Imam. Du hjälper ingen och ger mig bara huvudvärk och slösar på min bandbredd när du sitter på Facebook och addar mig utan att fråga till dina grupper så jag tvingas höra på dig och dina likasinnades meningslösa digitala gallskrik.

I föreläsningen ”Väntan” som hölls 30 juli 2010 togs det upp om passiv kontra aktiv väntan. Tänk att du står på en rulltrappa som helt plötsligt stannar: vad gör du? Står du still och ropar på hjälp eller går du vidare mot toppen på egen hand? Detta är passiv kontra aktiv väntan.

Vem förnekar att väntan på Imam Mahdi(AJ) innebär en aktiv väntan?

Vi alla är överens om att på det generella planet, på det ytliga planet, på det teoretiska planet är det en aktiv väntan som gäller. Men varför tillämpas inte detta i praktiken? Varför når inte vår hjärnas slutsats vårt hjärtas vilja att förändras? Varför leder inte den aktiva väntan till en aktiv revolution inom oss? Varför?

Jag ska säga varför: För att vi är för bekväma av oss. För att vi saknar kärlek. För att vi har bristande förståelse. För att vi är rädda att göra fel.

Bekvämlighet

Varför ska just jag göra något? Vad spelar det för roll om just jag gör något mer eller mindre? När Imamen(A) kommer; löses alla problem, allt blir frid och fröjd. Med den inställningen behöver jag inte göra mer, det finns alltid dom som gör mer – jag gör mindre och inbillar mig att gör mer och får njuta av välsignelserna från återkomsten.

Vem försöker du lura? Gud? Din Imam? Eller dig själv?
Jag svär vid Sanningen att dina lögner för dig bort från både din Gud och din Imam. Med ditt mörker släcker du ditt eget ljus med dina egna händer. Varför min vän? För vad?

”Man arad al-Dunya, fa laho Dunya.
Wa man arad al-Uqba, fa laho Uqba.
Wa man arad al-Mawla, fa laho Dunya wa Uqba wa Mawla!”

”Den som vill ha denna värld, får denna värld.
Och den som vill ha nästa värld, får nästa värld.
Och den som vill ha Gud, får denna värld och nästa värld och Gud Själv!”

En annan hadith säger:

Om du väljer Guds vilja över din egen får du:
1) Inre rikedom
2) Hjälpen att jobba för nästa värld
3) Gud blir din förmyndare
4) Universum ger dig rizq och försörjning
5) När du säljer denna värld står Gud bakom dig och Han Själv blir din belöning

Avsaknaden av kärlek

Men vi saknas kärlek. Och vad är kärlek? För att citera ibn Arabi i sin poetiska samling Tarjumat Ashwaq: ”Jag följer kärlekens religion; vilken väg kärlekens karavan än tar är det min religion och tro”
Kärlek är inte gulligullgull eller bullibullbull med frugan; kärlek är större än så. Kärlek är drivkraften. Det är kärlek som får universum att snurra, det är kärlek som får galaxer att röra sig, det är kärlek som får stjärnor att falla från himlen och det är kärlek som får solen att stiga upp på himlen. Kärlek är ärren under dina ögon långa nätter av vakan i Allahs väg. Kärlek är såren i fingrarna från att ha spridit Allahs ord med tangentbordet. Kärlek är värken i ryggen av att ha suttit böjd timmar i sträck för Allahs skull. Det berättas om Ayatollah Mohammad Shirazi att han skrev över 1000 böcker, och det med penna och papper. I slutet av sitt liv hade han så stora sår på fingrarna att han skrev de sista böckerna med sina fötter istället. Skillnaden mellan kärlek och tvång är detta; älskaren ser sig själv i den Älskades närvaro och tröttnar inte. Är du en av dem? Eller är du en av de frånvarande som i sin frånvaro försummat den Älskades närhet och tröttnat på sin tillvaro? Har du ingen drivkraft? Har du ingen motivering? Har du ingen inspiration? Låt varningarnas klocka i sådana fall ringa ty din kärleksflod har börjat sina.

Bristande förståelse

Och mer än kärlek saknas vi förståelse. Säg mig vad är det för förståelse när jag innerst inne önskar att min Imam ska välja min fru och mitt hus och mitt husdjur till mig? Det finns personer idag som avstår från att gifta sig för att de väntar på tecken från deras Imam(AJ) om vem som ska vara deras partner. Jag skojjar varken eller drar 1:a April skämt här. Det är som taget ur filmen Shrek där prinsessan Fiona väntar på den romantiska prins som ska döda draken och komma och rädda henne från tornet. Jag tror mig älska Imamen(AJ) och jag tror mig förstå vad aktiv väntan är; ändå har jag i min romantiska syn på Imamen(AJ) förvandlat honom till min personliga matchmaker – hur går det ihop? Varför tror jag mig vara så speciell att jag sänker Imamen(AJ) till nivån av en dating-sajt och hoppas att han ska spendera sin värdefulla tid på att para ihop mig med min drömprins. Som om Imamen(AJ) inte har bättre saker för sig. Och vem är jag i sammanhanget att förvänta mig något sådant? Är detta verkligen förståelse?

Är det förståelse att jag förväntar mig att Imamen(AJ) ska fixa ett jobb åt mig? Har jag förstått mig på Imamen(AJ) korrekt när jag ser på honom som arbetsförmedlingen?

Har jag förstått mig på Imamen(AJ) när jag vill ha mitt hus från honom, som om han vore en mäklare?

Om min Imam(AJ) är min matchmaker, min arbetsförmedling och min mäklare kan jag lika bra rådfråga honom vad jag ska namnge min undulat också.

Vilken egocentrisk syn på Imamat! Universum kretsar kring Imamen och Imamen kretsar kring mig! Kan det bli mer absurt än så?

I boken ”Vårtider” återberättas det att en person sade:

”Under en avskildhet (’etekaf) i Masjed Kufah såg jag Imamen i mina drömmar där han sade följande till mig ’Dessa personer som kommer hit (till Masjed Kufah) är goda troende men alla har personliga önskemål, såsom önskan om ett nytt hus, ett barn o.s.v och de har kommit för att just deras personliga önskan skall uppfyllas. Men ingen har kommit för min skull!”

Rädslan att göra fel

Än värre än avsaknaden av kärlek och bristen på förståelse är rädslan att göra fel. Missförstå mig inte nu; Det måste finnas en försiktighet att inte göra fel. En Shia är en som har Wara’ enligt en hadith. Wara’ är större än Taqwa; medan Taqwa innebär att man är försiktig och avstår från det som är haram är Wara’ att man är försiktig och avstår från det som är tvetydigt, grumligt och osäkert.

Men när rädslan från att göra fel paralyserar mig från handling spelar det ingen roll hur mycket kärlek och förståelse jag har; jag vågar ändå inte göra det för tvivlen i mig och osäkerheten förlamar mina lemmar från att röra sig. I värsta fall ser jag självaste Imam Hossein(A) halshuggas i Karbalas öken framför mig utan att ingripa.

Vissa är fatawi-missbrukare. De är så rädda av sig att de försöker skylla över ansvaret på någon stackars gammal Marja. Som om Marjan inte har något bättre för sig än att säga till dig vad du ska göra stup i kvarten.

Titta bara på Mokhtar-serien. Titta vilka tvivel plågade och paralyserade vissa runt Mokhtar. En av Mokhtars anhängare reste 2-3 månader ända till Mecka bara för att få en fatwa från Mohammad Hanafiyyah och komma tillbaka. T.o.m Ibrahim ibn Malik Ashtar i ett skede tvivlade trots att han fick en vision samma dag av Abbas(A) själv att resa sig.

Lyssna inte på den här föreläsningen och bli temporärt berörda för att sedan låta inspirationen slockna och gå härifrån oförändrade.

قُلْ إِنَّمَا أَعِظُكُمْ بِوَاحِدَةٍ ۖ أَنْ تَقُومُوا لِلَّهِ
Säg: “Jag råder er till en sak; att ni reser er för Allah…”
(Den heliga Koranen 34:46)

Vem är den man eller kvinna som är modig nog att sluta ett förbund, en Ahd, med Allah själv redan i natt att som Koranversen säger resa sig för Hans skull?

Lyssna på era hjärtan, era innersta tankar. Är ni verkligen redo? Eller känner ni minsta form av shak och tvivel att ni kanske inte lyckas leva upp till ert löfte? Vågar ni resa er i Hans väg eller är ni rädda för misslyckande?

Om ni är rädda: Varför läser ni Duaa Ahd?

اَللّـهُمَّ اِنّي اُجَدِّدُ لَهُ في صَبيحَةِ يَوْمي هذا وَ ما عِشْتُ مِنْ اَيّامي عَهْداً وَ عَقْداً وَ بَيْعَةً لَهُ في عُنُقي لا اَحُولُ عَنْها وَ لا اَزُولُ اَبَداً

O min Herre och Gud; förnya mitt löfte, avtal och underkastelse till honom denna morgon och alla återstående dagar i mitt liv. Jag ska aldrig vända mig bort från honom eller bryta mitt löfte så länge jag lever.

Har ni läst den delen eller hoppar ni över den när ni läser Duaa Ahd? Om ni läser den; menar ni allvar eller skojjar ni med Imamen(AJ)? Om ni menar allvar; varför all denna tvivel och shak och ovilja att resa sig för Allahs skull? Ni är rädda att lova Allah att resa er för Hans skull men ni är inte rädda att prata tomma ord rakt upp i ansikten på Imamen(AJ)? Jag förstår verkligen inte.

Läser ni Ziyarat Ashura eller läser ni inte?

وَلا جَعَلَهُ اللهُ آخِرَ العَهْدِ مِنِّي لِزِيَارَتِكُمْ
Må Allah aldrig ta ifrån mig min ‘Ahd i att hälsa på er

Läser ni inte denna bit? Gör ni inte här ett löfte att aldrig sluta med Imam Hosseins(A) Ziyarah? Gör ni inte här en ’Ahd att aldrig sluta skicka era Salam till Imam Hossein(A) så länge ni lever? Vad är en hälsning? Är det bara en tjena Aba Abdillah(A), hur mår du? Eller innebär en fulländad Salam att du med din handling och hela ditt liv för med dig frid och harmoni till din Imam genom att gå i hans fotspår? Att du gör din Imam glad?

Vad är du rädd för min vän? Hafez säger i en diktrad: ”Jag svor tusentals kärleksfulla löften för att sedan bryta dem.”
När vi inte är redo att lägga ett löfte om förbättring och när vi inte är sannfärdiga att leva upp till löftet vi har gett hur förväntar vi då oss att kunna möta vår Imam? Med vilket ansikte?

Avslutning

Om ni har förstått budskapet med denna föreläsning mina vänner så förblir ni inte likgiltiga. Ni går härifrån med en fast beslutsamhet, sätter er i ett ensamt hörn och lovar er själva och er Herre att ni ska resa er för Hans skull på fullt allvar. Ni gör 2 rakat och ber om Hans hjälp. Imorgon när ni vaknar och ångern har lagt sig lite och ni mår lite bättre låter ni inte era ord vara lätta som bortblåsta löv, nej ni bevisar dess tyngd och ärlighet genom att börja leva upp till dem i er vardag. Steg för steg växer ni er större och starkare. Steg för steg ökar ni i rank. Steg för steg fångar ni änglarnas blickar. Och steg för steg närmar ni er Imam. Men det krävs att ni slutar fantisera och börjar tänka; att ni slutar sova och börjar vakna; att ni slutar prata och börjar handla. Är du redo? VÅGAR du resa dig? Om du gör det stäm in med mig när vi hälsar på Martyrernas Mästare Imam Hossein(A) och låt den hälsningen fortsätta eka i din vardag:

السَّلأمُ عَلَى الحُسَيْن ، وَعَلَى عَليِّ بْنِ الحُسَيْنِ ، وَعَلَى أوْلادِ الحُسَيْنِ ، وَعَلَى أصْحابِ الحُسَينِ
Frid vare över Hossein, över Ali ibn Hossein, över Hosseins barn och över Hosseins kompanjoner

3 Comments

  1. Salam broder!
    Jag har en fråga till er, eftersom du är så duktig inom islam, masallah! Må gud belöna dej! Jag hoppas allt är bra med er! Nu vidare till frågan:
    Jag har länge velat sätta på mig hijab men jag undrar om jag sätter på mig och en av mina vänner ser mitt hår då är det en tjej och hon kanske går och säger till killarna vad min hårfärg är och längden o sånt blablabla… Finns det något sätt man kan göra? För ja e lite rädd eftersom insallah ska jag sätta på mig.. Snart ;) Visst är det HARAM o göra så…
    Tacksam för svar. Svara gärna på mejl eller komentera bloggen: http://www.jordgumman.wordpress.com .
    / Sara

  2. Salam lillasyster!

    Det kan vara lite svårt för andra att förstå, särskilt om de inte är muslimer. Men du kan försöka förklara för dina vänner att du inte vill att dom berättar för andra hur du ser ut; att ditt utseende och ditt hår är som en hemlighet och en vän sprider inte ens hemligheter till andra.

    Men om dom inte lyssnar eller förstår och gör det i alla fall är skulden deras, du har inte gjort något fel utan det är dom som har gjort fel.

  3. Tack så mycket för svar :)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>