Bevis för Hijab i Koranen och Hadither

Föreläsning i Malmö 3 januari 2011.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

• Ladda ner: 2011.01.02-malmo.bevis.for.hijab.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Av önskemål från er kära bröder och systrar ska vi idag tala om ett av islams ytliga manifestationer. Vi ska tala om Hijab. Hijab är ett brett och djupt ämne. Vad betyder ordet? Fann Hijaben innan islams uppkomst? Var fanns den? Hur fanns den? Varför fanns den? Vad var dess syfte bland de icke-islamiska samhälle och vilket syfte hade islam med införandet av hijab? Frågorna är många och svaren är intressanta. Shaheed Ayatollah Mutaheri tar upp en del av detta i boken ”Hijab”, även översatt till svenska av DVV. Vi ska dock inte gå in på att analysera historian om hijab och de sociala förhållandena som gav upphov till dess existens.

Vad vi istället skall göra är att kort och gott enbart ta upp bevisen för Hijab i Koranen och Hadither. Dvs. vi ska ta upp ett par Koranverser och Hadither som talar om Hijab och se om Hijaben är obligatorisk eller inte? Om den är obligatorisk, vilka delar måste i sådana fall vara täckta? Ska håret täckas? Ska ansiktet täckas? Ska fötterna täckas? Får man ha smycken eller inte?

Dessa är frågor som kommer behandlas. Vi kommer helt enkelt bara att ta fram argument och bevis för Hijab i Koranen och Hadith. Vi kommer inte alls ta upp frågan om syftet med Hijab. Varför ska man ha Hijab? Den frågan sparar vi till nästa föreläsning inshaAllah. Innan vi tar upp varför man ska ha hijab måste vi först bevisa att man måste ha hijab. Det är viktigt att ni bröder också lyssnar ordentligt för Hijaben, dvs. slöjan som våra ära systrar bär, är bland de islamiska symboler som attackeras mest här i väst. Det finns mycket fördomar och anklagelser om hijaben, därför är det extremt viktigt att vi kan försvara den och bevisa den och förklara den för att försvara en del av islam är som att försvara hela islam. Så om ni skickar en salawat så påbörjar vi bevisgranskningen.

Varför står inte Hijab i Koranen?

Ett vanligt argument man brukar höra från de som är emot hijaben är: ”Det står ingenstans i Koranen att kvinnan måste ha slöja!”

Hur många av dessa som verkligen läst Koranen från pärm till pärm vet endast Gud. De som säger detta kan delas upp i två huvudgrupper:

1) En grupp är muslimer som ber, fastar, tror på Gud men bär inte slöjan och rättfärdigar det med att det inte står i Koranen. Detta är skilt från de systrar som tror på Hijaben men av olika orsaker inte bär den men strävar ändå efter det och hoppas inshaAllah en dag få bli bära den.

2) En grupp icke-muslimer som ofta har en negativ syn på islam och menar att den är kvinnoförtryckande.

Vad gäller den första gruppen så tror de ofta inte själva på vad de säger. Jag kom en gång i en diskussion med en syster som sade just att hon det inte står att man måste ha Koranen i slöjan, så hon har inte den. Jag sade till henne: ”Om du verkligen tror på det du säger, varför bär du då slöjan när du ber? Ta av dig slöjan och be utan hijab då!” Det vågade hon givetvis inte göra. Varför? För hon innerst inne är rädd att hennes bön inte accepteras om hon inte har hijab, så hon bär den – ändå säger hon att det inte står i Koranen! SobhanAllah!

Vad gäller den andra gruppen som vill framhäva islam som kvinnoförtryckande så är deras argument grundlösa för de tar inte hänsyn till helhetsbilden och hela den kvinnliga synen som islam har. Om man granskar alla lagar som islam har gentemot mannen och kvinnan så ser man att det inte är så endimensionellt och ensidigt som de försöker framhäva det.

Hursomhelst: Hur besvarar man detta argument? Argumentet att det inte står i Koranen alltså existerar det inte är ett argument som Koranen själv motsäger. Koranen säger:

فَاسْأَلُواْ أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لاَ تَعْلَمُونَ
[21:7] & [16:43] Fråga då dem som vet om ni inte vet det.

Koranen säger att man ska be, men Koranen säger aldrig hur man ska be. Bönen betonas väldigt starkt i Koranen, även detaljer som tidpunkterna för bönen beskrivs, men hur själva bönen ska utföras som är den viktigaste frågan nämns inte! I Koranen står det väldigt exakta lagar om exempelvis arv, ändå nämns det inte hur bönen som är bland det viktigaste ska utföras!

Det var därför som Profeten(S) sade i Ghadir Khumm: ”Jag lämnar 2 värdefulla ting efter mig, som om ni håller fast vid dem inte kommer leda er vilse: Koranen och Ahl al-Beit(A)”

Notera här TVÅ värdefulla ting! Dvs. Koranen tillsammans med Ahl al-Beit(A) formar hela Islam. Så låt oss se vad Koranen tillsammans med Hadiher har att säga om Hijab:

Vad är anständigt att visa?

”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamhet till sina dolda behag”. (surah An-Nur 24:31)

När jag precis blev religiös hamnade jag i en diskussion med en barndomsvän som är iranier. Han sade : ”Det står ingenstans i Koranen att man måste ha slöja!” Jag sa det gör det visst för det var något jag själv hade läst. Jag frågade honom: ”Har du läst hela Koranen?” Han sa att han hade gjort det, vilket jag också hade gjort. Det stod alltså ord mot ord, han vägrade ge med sig och jag visste vad jag själv hade läst. Vi hade följe hem från skolan och så fort jag kom hem slog jag upp vers 31 i surah Nur som jag precis citerade. Jag ringde sedan honom och bad han hämta sin Koran. Det visade sig att han hade en persisk översättning. Jag bad han slå upp kapitel 24 vers 31 men självklart visste han inte hur han skulle göra det för att han var inte så insatt i Koranens struktur. Till sist slutade det med att jag läste upp versen för honom ur min egen översättning och jag frågade honom hur han kunde ha missat denna vers när han läste Koranen. Han svarade att han inte hade läst hela Koranen men bara utvalda delar och det på persiska vilket är väldigt svårt att förstå för en ungdom som är uppväxt i Sverige. Hur som helst. Shaheed Mutaheri säger om denna vers:

Kvinnor bör inte ”visa mer av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt”. Vad syftar detta till? Är skönhet något som oftast måste skylas under kläderna och inte avslöjas? Vad är då ”synligt”? Från Islams begynnelse, har många frågor uppstått i samband med meningen ”än vad som [anständigtvis] kan vara synligt”, och som frågades av den heliga Profetens(S) kompanjoner och hans medhjälpare och som många shiiter frågade de felfria Imamerna(A).

Det råder nästan en helt enhetlig bild kring denna fråga. Det vill säga, oavsett om en person är sunni som refererar till kompanjonerna eller om en person är shia och refererar till återberättelsernas källor, är det mer eller mindre enhetligt att det som är ”synligt” är kollyrium, en ring och i vissa fall en vristkedja.
Det vill säga, smycken som används på båda händerna och ansiktet. Detta visar då att det inte är obligatoriskt för kvinnor att täcka ansiktet eller händerna. Saker som smyckar dem kan förekomma så länge de används i allmän utsträckning. De utsmyckningar som används på händerna och ansiktet är inte obligatoriska att täcka.

Det finns många återberättelser som är relaterade till detta. Det frågades Imam Sadiq(A) vad för utsmyckningar som kan visas. Det vill säga, sådant som inte är obligatoriskt att täcka. Han sade ”Det refererar till kollyrium och en ring när det är på ansiktet och händerna”. Abi Basir sade att han frågade Imam Sadiq(A) om undantaget och han sade en ring och armband. Det finns en återberättelse som inte är återberättade av en shiit men på grund av hans trovärdighet, används hans källor och citeras av de lärda (ulema). Han säger att han hörde från Imam Sadiq(A) att undantaget gäller ansikte och händer. Återberättelserna är alla lika i vad de säger.

Det finns ytterligare en återberättelse som berättats av Ali ibn Ibrahim från Imam Baqir(A). Han frågades om detta undantag och han sade att det omfattar kvinnors kläder, kollyrium, ring, färg på händerna och armband. Sedan sade Imamen(A) att vi har tre nivåer av utsmyckning, den utsmyckning som alla människor kan se, utsmyckning som en mahram får lov att se, och utsmyckningen för sin make.

***

ibn Abbas har återberättat från Profeten(S) som sade “Ansiktet och händerna är inkluderade i undantaget”.

Täcka bysten

Vi har andra återberättelser i detta område såsom faktumet att kvinnan måste ”täcka bysten”. Innan denna vers uppenbarades, kunde kvinnor bära sjalar men de bar den så att änderna placerades bakom huvudet så att örhängen, nacke och byst syntes eftersom deras klädsel oftast var urringad. I och med uppenbarelsen av denna vers, blev det tydligt att de måste täcka öronen, nacke och byst med sina huvudsjalar. Det finns en återberättelse som återberättats av Ibn Abbas, en välkänd återberättare av återberättelser, att det är obligatoriskt för kvinnor att täcka byst och nacke.

**

En annan återberättelse som de ofta presenterar är en ofta citerad återberättelse. Den kallas Sad Iskaf, refererat till en man som gick till Profeten(S) med blödande ansikte och sade att han ville framföra ett klagomål.

Den heliga Profeten(S) bad honom tala. Han sade att han hade gått genom gatan i Medina och att han hade sett en kvinna komma gåendes mot honom som var väldigt vacker och som hade knutit sin sjal bakom huvudet så att hennes byst var synliga. När hon passerade, vände han sig om för att inte titta på henne och såg inte vad han hade framför sig. Någonting stack ut ur väggen och slog till honom i ansiktet, och skadade honom.

Då uppenbarades versen ”Säg till de troende männen att de bör sänka blicken…”. Men med detta menas kvinnor som denna, och inte alla kvinnor. Versen talar om vad som ska täckas, och det är inte mer eller mindre.

Dra till sig uppmärksamhet

”… Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag…” De arabiska kvinnorna stampade med fötterna så att deras vristsmycken i guld och silver skulle höras, och ting som var dolda skulle framträdes. De blev därför tillsagda att inte göra på detta sätt, och att inte göra något som skulle dra andras uppmärksamma till dem. Således, bör kvinnors relation till orelaterade icke mahram män vara av den sorten att inte dra till sig någon form av deras uppmärksamhet, vare sig det är genom sättet de går, pratar, eller genom att använda parfym eller kosmetika. Vi har nämnt att kollyrium var ett undantag men det skall inte användas så att det drar till sig mäns uppmärksamhet eller attraherar dem till kvinnor.

Jilbab

“Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. OM INTE hycklarna och de som har tvivlets sjuka i sina hjärtan och de som vållar oro i [Profetens] stad genom att sprida ut falska rykten – [om de] inte upphör [med sina förehavanden], skall Vi sannerligen låta dig [Mohammad] gå hårt fram mot dem [och] då kommer de inte länge att förbli dina grannar i [staden]” (surah Ahzab 33:59-60).

Alla kommentatorer är överrens om att det var vissa företeelser som skedde i Medina, som denna vers relaterar till. Det var en grupp hycklare och korrupta människor som störde folket, speciellt slavinnor och andra. De blev då tillfrågade varför de gjorde på detta sätt, de svarade “Vi trodde de var slavinnor”.

Slavinnor är bland de undantagna. De behöver inte skyla sig inför män som inte är icke-mahram ,och om de bar ytterplagg så hade de det inte på ett sätt som täckte håret. Muslimska kvinnor gick ofta ned för gatan på natten och denna korrupta grupp av hycklare kunde då störa dem. När de sedan tillfångatogs, hade de alltid ursäkten om att de trodde att kvinnorna var slavinnor.
Versen uppenbarades för dem för att de skulle skyla sig och på detta sätt kunde de lättare kännas igen, vilket ledde till att de korrupta och hycklarna inte kunde störa dem, de hade i alla fall inte den ursäkten längre.

Vissa har kommenterat denna vers på olika sätt. De menar att detta betyder att kvinnor känns igen på ett lättare sätt (att de inte kan köpas och säljas) eftersom de anser att om en kvinna bibehåller sin vördnad och respekt och har en seriös attityd om sig själv, kommer även de korrupta att visa henne respekt. Om de vet att hon inte är som de andra kvinnorna och hon uppför sig med värdighet, kommer de inte att störa henne.

Således refererar denna vers till vissa händelser som har skett (och de har ombetts att klä sig på ett sätt så att de särskiljs från slavinnor). Versen hotar sedan de som stör andra, att om de inte upphör “gå hårt fram mot dem”.
Låt oss nu se vilka begränsningar som har satts så att de kan kännas igen och särskiljs från slavinnor. Versen säger “sveper om sig sina ytterplagg”. Hur pass mycket ska de svepa in sig? De säger att de måste skyla sina huvuden, och vissa säger hakan så att detta kan särskilja dem från slavinnorna.
Det är inte riktigt klart hur klädesplagget jilbab såg ut. I boken Munjid sägs det att det var en löst sittande klänning. Om det var en klänning, skulle denna vers inte säga åt dem att skyla sitt hår. Raghib Isfanahi i Mufrodat, som är en pålitlig bok om ord som återfinns i Koranen, säger att det syftar på både klänningen och sjalen.

Täcka ansiktet?

Vi kan även hitta detta i återberättelser i Mustamsak som Ayatollah Hakim återberättar om Fatima(A). En är återberättelsen som berör kompanjonen Salman som en gång klev in i hennes hus och såg att hon malde korn och hennes händer blödde. Denna återberättelse indikerar tydligt att hennes händer inte var täckta och att det inte var förbjudet att titta på hennes händer för i sådant fall skulle varken Salman tittat på dem eller Fatima(A) låtit dem vara otäckta.

Mer autentisk än denna är återberättelsen av Jabir som återfinns i boken Kafi, i Wasail och i alla andra pålitliga böcker om återberättelser som ulema berättar. Jabbir berättar att han gick med Guds Profet(S) för att inträda i Fatimas(A) hus. Den heliga Profeten(S) hade sagt att en person skall söka tillåtelse för att inträda i någons hus, även om det tillhör sin egen mor och det enda undantaget då man inte behöver söka tillåtelse för att inträda är sin frus rum.

”När han anlände till hennes hus, trädde han inte in utan sade ”Assalamo alaikum ya Ahl-al-Bait”. Fatima(A) svarade inifrån huset. Den heliga Profeten(S) frågade ”Ger du din tillåtelse för oss att inträda?” Hon svarade då, ”Ja, stig in”. Han frågade, ”Skall personen med mig inträda?” Hon sade, ”Nej, vänta tills jag har skylt mitt huvud”. Sedan sade hon, ”träd in”.
Återigen frågade den helige Profeten(S), ”Skall personen med mig inträda?” Och hon svarade, ”Ja”. Jabir säger att när han inträde såg han att Fatimas(A) ansikte var gulblekt. ”Det gjorde mig ledsen när jag insåg att det var på grund av brist på föda”. Jag sade till mig själv, ”Titta på hur kalifen och en kungs dotter uppfostras och dottern till Guds Profet(S)”.

Detta visar att Fatima(A) varken skylde sitt ansikte eller sina händer. Annars skulle Jabirs blick ha varit förbjuden.

Bland återberättelserna har vi många, som när Imamen(A) tillfrågas, säger att man inte kan titta på en kvinnas arm eller hår. Allt detta nämns men det står ingenstans om ansikte och händer.

En annan fråga är ihram (klädseln som bärs vid vallfärden, Hajj) då det är förbjudet för kvinnor att täcka ansiktet och då inser vi att det inte är obligatoriskt.

**

En man skrev ett brev till Imam Askari(A), där han sade att det finns en kvinna som vill bekänna något och att de finns personer som vill lyssna till hennes bekännelse för att kunna vittna om den. Är hon tvungen att göra sitt bekännande bakom ett skynke och åhörarna höra till hennes bekännelse bakom ett skynke för att sedan rättvist kunna säga att det är hennes röst? Imamen svarade, ”Nej, hon kan framträda för att vittna men hon skall täcka sig så att endast ansiktsformen syns”.

**

En av återberättelserna är från Imam Ridha(A), som tillfrågades ”Är det tillåtet för en man att titta på sin frus systers hår?” svaret blev, ”Nej, det är inte tillåtet, såvida hon inte passerat klimakteriet. Din frus syster är precis som vilken kvinna som helst som du inte är relaterad till enligt den gudomliga lagen och du kan enbart titta på henne och hennes hår om hon passerat klimakteriet”.

Således, när Imamerna(A) tillfrågades om det var tillåtet att titta på en kvinnas hår etc, så frågas det aldrig om det var tillåtet att titta på en kvinnas ansikte om blicken inte var lustfylld eller med risken att begå synd.

Det finns ytterligare en återberättelse från Imam Ridha(A), om en ung pojke. ”Måste en sjuårig pojke uppmuntras att be de dagliga bönerna?” Han svarade att det inte är obligatoriskt men att uppmuntran är en god handling. Det är heller inte nödvändigt för en kvinna att skyla sitt hår framför honom förrän han nått puberteten. Och vi ser återigen att det refereras att till att skyla håret och inte att täcka ansiktet.

**

Inte heller förbjöd Islam täckandet av ansiktet, utan Islam gav dem valmöjligheten i denna fråga. Detta öppnade upp möjligheten till varje nation att praktisera sina egna vanor av hijab, om de så önskade.

Att tala framför män

Är det förbjudet eller inte? Det är tydlig från de rättslärda att det inte är förbjudet så länge den inte är till för njutning eller med rädsla att avvika från tron. Men av försiktighet bör man undvika detta om det inte berör en. Men det är förbjudet för en kvinna att göra sin röst väldigt behaglig och attraktiv, för att skapa förvirring för en man som har en sjukdom i hjärtat, och när han hör rösten, attraheras han till den med lust. Detta är bland de saker som är tydliga. Det är tillåtet att höra rösten av en icke-mahram kvinna så länge hennes röst är normal och inte orsakar lust eller väcker rädslan för att avvika från tron.

Verserna från den heliga Koranen är tydliga. Den säger inte att en kvinna inte skall tala. Nej, den säger att det inte skall vara en förändring i tonfallet i rösten. Kvinnor gick kontinuerligt till den helige Profeten(S) och till Imamerna(A) för att fråga om deras frågor, vilket klart och tydligt visar att det inte finns några som helst problem med att en kvinna talar framför andra.

Mannens Hijab

Imam Ali(A) säger:
”Det är olämpligt för män att kavla upp byxorna ovanför knäna när de sitter med andra.” (Tuhaf al-Uqool)
Jag minns även en hadith där Profeten(S) fördömde män som inte knäppte sista knappen på skjortan utan lät den vara oknäppt så det blev en sorts urringning.

Vi har en hel del fatawi (religiösa lagar) från våra Ulema (lärda) som behandlar mannens hijab specifikt.
I sidan 67 i boken ”Code of Ethics for Muslim Men and Women” finns exempelvis följande fatawi:

Ayatollah Khomeini, Lankarani och Shirazi:
”Enligt Ihtiyat Mustahab (rekommenderad försiktighet) bör män täcka mer av kroppen än vad som normalt täcks av män medan de är i icke-mahram kvinnors närvaro, speciellt om mannen vet att icke-mahram kvinnor kanske kommer titta på dem med lust.”

Ayatollah Behjat:
”Enligt Ithiyat Wajib (obligatorisk försiktighet) måste män täcka sina kroppar framför icke-mahram kvvinnor, även om det inte kommer leda till en haram handling, och om det skulle leda till en haram handling så är det utan tvivel obligatoriskt att täcka kroppen.”

Ayatollah Gulapygani
”Enligt Ithiyat Wajib (obligatorisk försiktighet) måste mannen täcka dom kroppsdelar som vanligtvis täcks av männ i en situation då han vet att kvinnor utanför hans familj kommer titta på honom.”

(Sid. 67 från boken ”Code of Ethics for Muslim Men and Women”)

Blickar

”SÄG till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv. Gud är underrättad om vad de gör” (surah An-Nur 24:30)

Den helige Profeten(S) sade: “Det första ögonkastet tillhör dig, men den andra är till din förlust”.

I ytterligare en återberättelse kan vi läsa, “En blick är en pil av djävulen”. Detta refererar såklart till en lustfylld blick. Eller, “Alla ting har en otrogen egenskap, och otroheten för ögat är blicken”, som refererar till en blick med lust och rädsla från att falla i synd.

Den heliga Profeten(S) sade: ”Det är inte förbjudet att titta på händerna eller håret på en dhimmah kvinna.”

Återberättelser refererar till muslimska kvinnor och inte till dhimma kvinnor vid tittandet, men inte med lust eller med en blick som består av fruktan för avviskelse. Det är tillåtet att titta på henne med den klädsel hon vanligtvis bär utanför hemmet. Ayatollah Burujerdu säger att begränsa tittandet till det som var vanligt under den tidsperioden. Kanske har sederna ändrats och idag är ännu större delar av kroppen blottad.

Det finns ytterligare ett syfte med att nämna detta. Det finns ett påbud, som är baserat på en återberättelse som vissa rättslärda (ulama) finner svårt att acceptera. Det berör en återberättelse där Imamen(A) sade att det inte är några problem med att titta på en beduinisk kvinnas hår, en kvinna som kommer från förorterna av Kufah eller Ilj (icke-arabisk beduinisk kvinna). Varför? Eftersom det är deras kultur att klä sig på ett visst sätt och de vägrar att skyla deras huvuden. Det är inte förbjudet att titta på dem, men självklart, inte med lust.

Ännu en religiös rättslärd (faqih) säger att samma sak gäller för kvinnor i städerna. Om de uppmanas att skyla sig, kan de välja att göra det men om de inte gör det så är det inget problem om män tittar på deras hår.

***

Enligt shiitiska källor skiljer sig återberättelsen. Den säger att han var en mycket vacker ung pojke och den helige Profeten(S) red förmodligen på en kamel. En kvinna från Khasamiyyag stammen kom och frågade Profeten(S) en fråga. Hon ställde sin fråga och den heliga Profeten(S) svarade. Därefter insåg den helige Profeten(S) att hennes blick var fixerad på Fazl ibn Abbas och att Fazl ibn Abbas stirrade på henne. Återberättelsen säger att den helige Profeten(S) vände bort ibn Fazls ansikte, och sade ”En ung kvinna och en ung man, jag är rädd att djävulen kommer att inträda”.

Skaka hand

Ytterligare en fråga är handskakning. Självklart, uppstår alla dessa frågor endast då det inte förekommer någon lust eller rädsla för att avvika från tron; annars är de tydligt inte tillåtet. Återigen överensstämmer återberättelserna och de religiösa förordningarna i denna fråga. Imamen(A) tillfrågades om det är tillåtet att skaka hand med en icke-relaterad kvinna. Han sade, ”Nej, om inte händerna är täckta eller kvinnan är mahram.” Såldes bör man inte skaka hand med en kvinna som inte är mahram om inte hennes händer är täckta och även då, skall inget tryck uppstå.