Duaa Abu Hamza Thumali – Reflektion 12

 فَسُبْحانَكَ ما اَحْلَمَكَ وَاَعْظَمَكَ وَاَكْرَمَكَ مُبْدِئاً وَمُعيداً، تَقَدَّسَتْ اَسْماؤكَ وَجَلَّ ثَناؤُكَ

Så jag lovprisar och berömmer Dig för graden av Ditt tålamod, Din storhet och generositet i egenskap av påbörjaren (av skapelsen) och den som slutligen kommer att ta denna värld i anspråk. Heligast är Dina namn och lovprisad är Ditt beröm

(Imam Zain al-Abedin(A), Duaa Abu Hamza Thumali)

Reflektion över denna mening inspirerar och motiverar oss under svårare tider. Om en familjemedlem som vi älskar gör något som upprör oss blir det en konflikt och problem uppstår där resultatet är en djup smärta och värk för alla involverade. När vi utses för press så sänker vi vår guard och sjunker till samma nivå som den som gjort felet.

Men sobhanAllah. Vi är närmare Allah än våra familjemedlemmar eller bästa vänner och vi gör synder och fel mot Honom tusen gånger större än någon någonsin har gjort mot oss. Men sjunker Han till vår nivå? Blir Han upprörd och låter Sina “känslor” gå över styr? Nej! Upphöjd är Han från detta! Prisad vara Han för höjden av Sitt tålamod trots vidden av våra synder! Prisad vare Han för höjden av Sin storhet trots vidden av vår låghet! Prisad vare Han för höjden av Sin generositet trots vidden av vår otacksamhet och olojalitet!