Duaa Abu Hamza Thumali – Reflektion 9

وَيَحْمِلُني وَيُجَرَّئُني عَلى مَعْصِيَتِكَ حِلْمُكَ عَنّي، وَيَدْعُوني اِلى قِلَّةِ الْحَياءِ سِتْرُكَ عَلَيَّ

Det som motiverar mig och får mig att våga vara olydig mot Dig är Ditt tålamod med mig och det som inbjuder mig till bristande blyghet (inför Dig) är Ditt skydd av mina (dolda) synder.

وَيُسْرِعُني اِلَى التَّوَثُّبِ عَلى مَحارِمِكَ مَعْرِفَتي بِسِعَةِ رَحْمَتِكَ، وَعَظيمِ عَفْوِكَ

Det som får mig att skynda till de handlingar som DU förbjudit är min vetskap om vidden av Din barmhärtighet och storheten i Ditt förlåtande.

(Imam Zain al-Abedin(A), Duaa Abu Hamza Thumali)

Jag förstår mig inte på mänskligheten. Allah är tålamodig med oss men vi missbrukar detta genom att försumma Honom och trampa på Hans rätt. Allah är nåderik så vi slösar Hans nåd på våra synder. SobhanAllah vilka andliga höjder vi skulle kunna nå om all Hans nåd inte gick till att täcka över våra synder utan snarare lyfta oss andligt. Om vi avstod från synd så skulle Hans nåd vara vingarna som fick oss att stiga upp till Tronen och kretsa kring Hans helighet och förinta oss i närvaron av Hans Strålande Ansikte. Vi skulle sedan återupplivas av Hans nåderika andetag och leva genom det bland skapelsen och sprida andligt liv och ljus bland de andligt döda som irrar omkring i mörker.

Oh om vi bara klev ur syndernas fängelsehåla som vi har fängslat våra egna själar i och befriade oss själva från våra egon så vi blir andligt fria och denna uppstigning må vara möjlig!