Duaa Abu Hamza Thumali – Reflektion 8

وَلَوْ خِفْتُ تَعْجيلَ الْعُقُوبَةِ لاَجْتَنَبْتُهُ، لا لاَِنَّكَ اَهْوَنُ النّاظِرينَ وَاَخَفُّ الْمُطَّلِعينَ

Om jag hade fruktat att DU skulle påskynda min bestraffning, skulle jag ha undvikit att synda, inte för att DU inte är en viktig iakttagare eller en ovärdig åskådare,

بَلْ لاَِنَّكَ يا رَبِّ خَيْرُ السّاتِرينَ، وَاَحْكَمُ الْحاكِمينَ، وَاَكْرَمُ الاَْكْرَمينَ، سَتّارُ الْعُيُوبِ

utan för att DU, min Herre är den bästa på att behålla en hemlighet och den visaste Härskaren och den generösaste av alla generösa. O bevararen av hemligheter!

غَفّارُ الذُّنُوبِ، عَلاّمُ الْغُيُوبِ، تَسْتُرُ الذَّنْبِ بِكَرَمِكَ، وَتُؤَخِّرُ الْعُقُوبَةَ بِحِلْمِكَ

O den mest förlåtande av synder. O den som känner till allt som är dolt. DU bevarar den hemliga synden med Din generositet och DU fördröjer min bestraffning med Ditt tålamod.

(Imam Zain al-Abedin(A), Duaa Abu Hamza Thumali)

Vad kan jag säga, o Allah, mer än att de största straffet för mina synder är att Du väner Dig bort från mig och tar bort sötman att dyrka Dig från mig?! You mer jag syndar och blir upptagen med denna illusionella värld ju mer glömmer jag Dig, ju mer blir det jobbigt att dyrka Dig och på så vis tar du bort njutningen att dyrka från mig och det är sannerligen ett större straff än Helvetets eld. “Och anta att jag lyckas uthärda Helvetets straff, hur ska jag orka uthärda separation från Dig?” (Imam Ali(A), Duaa Kumail). Oh så sant, oh så sant!! :’(