اِلهي لا تُؤَدِّبْني بِعُقُوبَتِكَ، وَلا تَمْكُرْ بي في حيلَتِكَ
O min Herre! Låt inte fostrandet av mig bestå i bestraffning och planera inte emot mig genom Din list.
Så inleds denna mäktiga duaa som Imam Sajjad(A) brukade recitera vid gryningarna under månaden Ramadan efter att ha spenderat natten i dyrkan. Imamen(A) lärde denna duaa till sin följeslagare Abu Hamza Thumali som duaan fått uppkallas efter. Det är en lång duaa med många väckande ord och insiktsgivande fraser.
SobhanAllah. Dessa ord är så starka, så mäktiga!! Allah är den bäste planeraren. Han planerar mot Sina fiender och Han är alltid segrande. Tänk om vi står likgiltiga inför Hans överflödiga nåd och välsignelser så att den enda vägen att väcka oss och disciplinera är genom Hans straff?! Tänk om vi är så arroganta att Han måste göra upp en plan och strategi för att krossa vår arrogans och göra oss ödmjuka?! Sannerligen skulle vi krossas som sniglar under en fotsula!!
Ah, det finns ingen annan utväg än att ödmjuka sig själv, ta sig i kragen, böja huvudet och ta ner sig själv till jorden innan Han blir tvungen att kasta ner en för att man gått med pamp och ståt och trampat på andra.
O Allah! Låt rädda oss från oss själva! Låt oss inte förlita oss på oss själva ens ett ögonblick! O Källan av all styrka och nåd, ge oss styrkan att besegra vår arrogans och nåden att sprida som gottgörelse bland Din skapelse som inte är annat än reflektioner av Din majestät!













No Comments
Trackbacks/Pingbacks