Slöjan mellan mig och Gud

Online föreläsning på Paltalk 21 maj 2010.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

• Ladda ner: 2010.05.21.paltalk-slojan.mellan.mig.och.gud-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

I Surah Hidjr (15:29) står det beskrivet att när Allah skapade människan tog Han en bit lera, formade den och därefter blåste in en del av Sin själ som gav människan liv:

[15:29]  فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُواْ لَهُ سَاجِدِينَ
[15:29] och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!”

Vad menas med en del av Gud själ? Har Gud en själ? Självklart inte. Gud är obegränsad, Han är absolut. Varför säger då Koranen att Allah blåste in en del av Sin själ i människan? Varför tillskrivs själen som en del av Allah? Låt mig kontra med en motfråga. Bor Gud på ett visst ställe? Har Han ett hus där vi kan säga i detta huset finns Gud men inte utanför? Självklart inte. Gud är obegränsad, Han är absolut.

[2:115]  وَلِلّهِ الْمَشْرِقُ وَالْمَغْرِبُ فَأَيْنَمَا تُوَلُّواْ فَثَمَّ وَجْهُ اللّهِ إِنَّ اللّهَ وَاسِعٌ عَلِيمٌ
[2:115] Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er [finner ni] Guds ansikte. Gud når överallt och Han vet allt.

Men om Gud inte är begränsad till en viss plats varför kallas Kabah för “BaytAllah” – Guds hus? Gud har ju inget hus! Allah fanns innan jorden och Kabah, Han skapade jorden och på jorden byggdes Kabah – så hur kan Kabah kallas “Guds hus”? Imam Mohammad Baqir(A) besvarar frågan i en hadith (Al-Kulayni, Usul al-Kafi i, 134 “kitab al-tawhid,” “bab al-ruh,” hadith 4) där han säger att Gud har utvalt Kabah och tillskrivit den Sig Själv genom att kalla den ”Mitt Hus” (2:125, 22:26) på samma sätt har Han valt ut själen och tillskrivit den Sig Själv. Det är alltså för att betona värdet. Eftersom Kabah är så helig och har så stort värde kallas den för Guds Hus. På samma sätt är själen så helig och har så stort värde att den kallas för en del av Guds själ.

Så det är inte bokstavligt talat Guds själ som blåstes in i människan Gud är Skaparen medan en själ är ett skapat andlig metafysiskt objekt. Men någon närmare definition av vad det är har vi inte. Vi vet bara att den är så pass viktig och har så stort värde att Allah väljer att tillskriva den Sig Själv genom att säga att Han blåste in en del av Sin själ. 

[17:85]  وَيَسْأَلُونَكَ عَنِ الرُّوحِ قُلِ الرُّوحُ مِنْ أَمْرِ رَبِّي وَمَا أُوتِيتُم مِّن الْعِلْمِ إِلاَّ قَلِيلاً
[17:85] DE FRÅGAR dig om själen. Säg: “Själen hör till det som är min Herre förbehållet – av [all] kunskap har bara en obetydlig del fallit på er [lott].”

En slutsats vi i alla fall kan dra är att människans sanna jag ligger i hennes själ. Det är juvelen inom människan som bär på skapelsens mysterier. Det är själen som är människans portal till den andliga dimensionen. Det är genom själen som människan förs mot perfektion och drunknar i den Gudomliga Närvaron.

Skapelsen i slöjor

Men själen i sin tur har svepts in i lager efter lager av slöjor. Kanske för att skydda den, kanske för att dess makt kan bränna i sönder skapelsen om den hamnar i orena händer. Det yttersta lagret är våra fysiska kroppar begränsade till en materiella fysiska världen. I ”Ljuset inom mig” säger Imam Khomeini:

Enligt en tradition så finns det 70’000 slöjor av gudomligt ljus. Antalet mörka slöjor är också sagda att vara lika många. Vidare kommer slöjorna av gudomligt ljus efter alla slöjor. Vi har ännu inte kommit ut ur mörkrets slöjor, för att inte tala om ljusets slöjor. Vi irrar fortfarande omkring i de mörka slöjorna.

Mörka och ljusa slöjor

Ok så vi är insvepta i slöjor. I mystikens och irfans terminologi talas det ofta om mörka och ljusa slöjor. Vad är dessa för något? Om en slöja är något som avskärmar människan från Verkligheten, vad är då en mörk slöja? Och vad är en ljus slöja?

Man kan kort och gott säga att mörka slöjor är synder. Synder är mörker och de täcker människans hjärta med lager på lager av mörker som förhindrar henne att beskåda det gudomliga ljuset. Den Heliga Koranen säger:

[24:40]  أَوْ كَظُلُمَاتٍ فِي بَحْرٍ لُّجِّيٍّ يَغْشَاهُ مَوْجٌ مِّن فَوْقِهِ مَوْجٌ مِّن فَوْقِهِ سَحَابٌ ظُلُمَاتٌ بَعْضُهَا فَوْقَ بَعْضٍ إِذَا أَخْرَجَ يَدَهُ لَمْ يَكَدْ يَرَاهَا وَمَن لَّمْ يَجْعَلِ اللَّهُ لَهُ نُورًا فَمَا لَهُ مِن نُّورٍ
[24:40] [Vad de har gjort] kan också liknas vid det djupa mörkret i ett bottenlöst hav, ytterligare förmörkat av vågorna som svallar över varandra och molnmassorna ovanför; skikt på skikt av mörker [så tätt att den som] håller upp sin hand knappt kan se den. Nej, den [vars mörker] Gud inte lyser upp med [Sitt] ljus finner aldrig ljus!

Allt som Sharia har förbjudit är sådant som orsakar mörka fläckar i människans rena hjärta. Likaså orsakar också moraliska synder mörker i förblindar människan. Varje gång en människa bryter mot Sharia synder såsom att lyssna på haram, titta på haram eller tala haram så smutsas hennes hjärta ner och hennes vision täcks av mörka slöjor. Det är verkligen synd att människan slösar bort sina öron, sina ögon och sin tunga på så världsliga och meningslösa ting som dessutom orsakar henne mörker. Dessa tre verktyg som kan få henne att nå enorma höjder i närhet till Allah genom att utnyttja dem till att lyssna på visdom, läsa visdom och tala visdom. Det är en skam att de missbrukas för egoistiska begär. Vissa klagar på att de aldrig ser några ljusa och vackra drömmar. Det är ju självklart att en som spenderar hela dagen på att titta på haram som är mörker även kommer få se mörker i sina drömmar. Vi har t.o.m hadither som säger att de som lyssnar på haram musik inte kommer få höra de underbara melodierna som finns i Paradiset. Hur ska ett öra som fördövats av Beyonce kunna höra änglarna? Hur ska ett öga som har svärtats av att titta så mycket på världslig sminkad glamour ála Brad Pitt och Angelina Jolie kunna beskåda sann skönhet som Imam Mahdi(AJ)? Hur ska en tunga som baktalat, ljugit, konspirerat och svurit kunna yttra ”Ashado an la illahe ill Allah wa ashado anna Mohammadan Rasol Allah” i graven inför Munkar och Nakeer?

Allt detta är mörker. Det är mörka slöjor som avskärmar människan från verkligheten och gör henne upptagen med Dunya och egot.

Men vad är då ljusa slöjor? Hur kan en slöja vara av ljus?

Ljusa slöjor är allt det som i sig själv är ljus och bra men som används i fel syfte och således blir en slöja. Exempelvis bönen. Va? Hur kan bönen vara en slöja?

En hadith säger att ”Bönen är ljus.” (Salat noor). Men om bönen missbrukas för att människan ska skryta om vilket helgon han är, ja då blir bönen en slöja. Den Heliga Koranen säger:

[107:4]  فَوَيْلٌ لِّلْمُصَلِّينَ
[107:5]  الَّذِينَ هُمْ عَن صَلَاتِهِمْ سَاهُونَ
[107:6]  الَّذِينَ هُمْ يُرَاؤُونَ
[107:7]  وَيَمْنَعُونَ الْمَاعُونَ
[107:4] Det skall gå dem illa som ber
[107:5] utan att deras hjärtan deltar i bönen,
[107:6] de som vill ses [och berömmas]
[107:7] men som vägrar [sin medmänniska] även den minsta hjälp!

Den största faktorn som förvandlar ett ljus till en ljus slöja är människans avsikt. Det är avsikten som avgör huruvida det jag gör är ett ljus som lyser upp min väg eller om det är ett ljus som förbländar mig och lämnar mig irrandes omkring i förvirring. Vi har hadither som säger att det finns vissa som läser den Heliga Koranen medan Koranen förbannar dem. Koranen i sig är ljus men när den missbrukas för att förhindra människan att se verkligheten och för människan bort från Sannningen ja då blir ens Koranläsande till en ljus slöja som täcker visionen. T.o.m martyrskap mina kära syskon, t.o.m martyrskap. En martyr är lovad paradiset och förlåtelse för sina synder men t.o.m en martyr som offrar sitt liv med fel avsikt i jihad har inte nått Sanningen. Därför har vi hadither som säger att Allah på Domedagen kommer säga till vissa martyrer, ”Du ville bli martyr för att folk skulle minnas dig som en modig man, du fick den belöningen på jorden men här kommer du straffas för ditt martyrskap var inte för Min skull.”

I ”Jihad al-Akbar”, som för övrigt är under översättning till svenska av Den Väntades Vänner, säger Imam Khomeini:

Ju mer koncept som samlas i ett mörkt orent hjärta ju större kommer mörkret vara. I en oren själ är kunskap en mörk slöja. Kunskap är den största slöjan (al-’ilm huwa al-hijab al-akbar). Således är synden av en korrupt lärd (alim) större och farligare för islam än alla andra synder. Kunskap är ljus men i ett svart korrumperat hjärta sprider den mörker. En kunskap, som skulle föra människan närmare Gud, men [som istället hamnar] i en världslig själ för henne på långt avstånd från den Allsmäktiges helgedom.

SobhanAllah vilka klockrena ord. Titta bara idag på vårt samfund. Folk utbildar sig och söker kunskap inte för kunskapens skull och för att nå en ökad insikt, medvetenhet och närhet till Allah utan för prestige, makt och pengar. När en kille ska fria till en tjej tittar inte familjen på hans tro och moral utan dom baserar sitt godkännande på antalet bokstäver i hans akademiska titel. Ju längre titel han har desto större är hans chans att få tjejen. Dom två enda korta titlarna som går hem hos alla familjer det är ”ingenjör” och doktor”. Är du en ingenjör, en doktor eller har en lång titel så har du garanterat en fru. Gud förbjude att han skulle vara en enkel student, en ärlig ödmjuk arbetare eller en självlärd vis fårherde, det finns ju ingen prestige, ingen makt och inga pengar i sånt. SobhanAllah. Det får mig att tänka på att en av tecknen för slutet av tiden är att folk inte söker kunskap för att lära sig utan för status och pengar.

Det är av samma anledning som vi kan läsa i exempelvis Sheikh Abbas Qummis ”Manazil al-Akhira” att Shayatin kommer attackera den döende i dödsögonblicket genom hans böcker. De kommer att hota den döende med att tända eld på hans böcker och erbjuder honom hans böcker på villkoret att han avsäger sig sin tro och tar avstånd från Allah. En person som då har kärlek till dunya och täcker på allt gott och all prestige som hans böcker och kunskap gett honom kommer sälja sin tro för böckernas skull och då som en kafer fastän han levt hela sitt liv som en troende. Detta är den värsta faran med slöjor, att de orsakar vårt fall vid dödsögonblicket.

Vägen till att dra undan slöjorna

Vad är då vägen till att dra undan slöjorna och få glimtar av Verkligheten?

Shaheed Ayatollah Mutaheri i boken ”Ljuset inom mig”, en för övrigt utmärkt bok som jag rekommenderar samtliga att beställa från dvvshop.se och läsa, skriver följande:

‘Urafa’ tror att verkligheterna och målsättningarna som underligger Shari’ah lagarna beror av det slag av stationer och stadier på människans uppstigning mot Gud och i processen av människans tillgång till den ultimata verkligheten.’Urafa tror att den mystiska aspekten av Shari’ah är Vägen, Tariqah, vars slut är Verkligheten (al-Haqiqah), det vill säga tawhid (i den mening det nämnts tidigare), som är ett steg anskaffad efter utplåningen av mystikerns (‘arif) jag och egoism. Följaktligen tror gnostiker tre saker: Shari’ah, Tariqah , och Haqiqah; att Shari’ah är medlet till, eller stommen av Tariqah, och Tariqah i sin tur är medlet till eller grundstommen av Haqiqahs kärna.

Vad innebär detta? Shaheed Mutaheri nämner 3 faser: Sharia, Tariqah och Haqqiqah.

Om en person fullständigt praktiserar och lever efter Sharia, dvs. den islamiska lagen, så har människan också dragit undan den mörka slöjorna som täcker honom. Mörka slöjor var ju synd som vi nämnde och synd är per definition det som går emot Sharia. Så en person som ber, fastar, betalar sin khums, har hijab, äter inte haram, tittar inte på haram, lyssnar inte på haram osv, han kort och gott gör allt som är halal och avstår från allt som är haram, ja en sådan person har avlägsnat de mörka slöjorna. Slutsatsen blir alltså att om man lever upp till Sharia så har man slitit itu mörkrets slöjor. Många stannar här. De går inte längre än så. De begränsar islam till de ytliga ritualerna och handlingarna. De tror att om de inte syndar och gör sina wajibt, plikter, obligatoriska böner etc, då har de levt upp till islams budskap. Men så är inte fallet. De har tagit startlinjen och gjort det till sin mållinje. Därför har de inte nått någonstans i den andliga resan. Därför har de fastnat i dogma och tomma ritualer utan ett sant själsligt liv. En sådan person är som en som nöjer sig med att äta apelsinskalet och kastar bort själva apelsinklyftorna.

Men det är först när man trätt igenom det ytliga skalet som man påbörjar den sanna resan mot Gud. Det är här man tar sitt första steg i Tariqah, den andliga vägen. Och det är under den andliga vägen som man avlägsnar de ljusa slöjorna. Avlägsnandet av ljusa slöjor är synonymt med moralisk reform och utrotning av egot. Denna kamp är avsevärt mycket svårare än att tillämpa Sharia. Vissa tycker att islam är så svårt och jobbigt, hur kan man liksom be 5 gånger om dagen säger en hundägare som rastar hunden minsta lika ofta eller en rökare som röker i tid och otid. Hur kan man gå upp mitt i natten och be i 5 minuter undrar en som festat hela fredagsnatten. Men Sharia är ingenting jämfört med Tariqah. Tariqah är förfining av människans personlighet, det är att förädla hennes karaktär. Tariqah innebär att sätta fyr på sitt hus, se hela ens jag brinna ner och njuta av varenda flammande låga som förvandlar de dåliga egenskaperna till aska. Det är en hård, lång och svår process som endast de uthärdliga klarar av. Tariqah innebär att ta en kolsten och förvandla den till diamant. Gudomlig alkemi i dess ultimata form. I Munajat Shabaniyyah, en duaa som lästes av alla våra Imamer(A), läser vi följande passage:

إِلَهِي هَبْ لِي كَمَالَ الانْقِطَاعِ إِلَيْكَ
وَ أَنِرْ أَبْصَارَ قُلُوبِنَا بِضِيَاءِ نَظَرِهَا إِلَيْكَ حَتَّى تَخْرِقَ أَبْصَارُ الْقُلُوبِ حُجُبَ النُّورِ فَتَصِلَ إِلَى مَعْدِنِ الْعَظَمَةِ وَ تَصِيرَ أَرْوَاحُنَا مُعَلَّقَةً بِعِزِّ قُدْسِكَ
Min Herre, bevilja mig komplett avskildhet från allt annat än Dig och total underkastelse inför Dig.
Upplys mina ögons hjärta med ljuset av att se på Dig till sådana grader att det tränger igenom ljusets slöjor och når Storhetens Källa, och låt min själ dränkas i äran av Din helighet.

SobhanAllah. Så vackert! Genom att praktisera Sharia, den islamiska lagen, så tömmer människan allt direkt mörker ur sitt liv. Efter att ha levt upp till Sharia och tämjt sitt ego att trivas med gränserna som Sharia har lagt ut så börjar människan känna den gudomliga sötman och längtan efter en intimare närhet. Med en längtan efter Gud, en enastående vilja och en skarp fokus börjar hon slita itu de ljusa slöjorna, en efter en. Drivkraften här är att människan förälskar sig i Gud, en helig kärlek baserat på vördnad och ovillkorlig uppoffring. Det finns inget jag längre. Inget jag tycker si, jag tycker så. Jag tycker inte att kvinnan måste ha slöja det viktigaste är att man är ren i hjärtat, jag tycker det är ok med musik så länge avsikten är god, jag förstår inte varför detta händer mig, varför låter Gud så många krig hända i världen etc etc. All den här tankeverksamheten upphör för förnuftet har gett vika åt kärleken. Det som Gud vill, det vill jag också. Om jag inte förstår så är det jag som är dum, jag litar på Honom, Han vet bäst och Han vill vårt bästa. Jag ifrågasätter inte, jag lyder, jag älskar. Varför? För det går inte att resonera med en galning. Det är hjärtats lag som gäller och hjärtat har likt Profet Ibrahim(A) villigt kastat sig i elden bara för att upptäcka att däri låg paradiset han sökt. Det är exakt som Rumi säger:

“Intellektet är maktlöst vid yttrandet om Kärlek. Endast kärleken är kapabel till att avslöja sanningen om Kärlek och att vara en Älskare. Våra profeters väg är vägen till Sanningen. Om du vill leva, dö i Kärlek; dö i Kärlek om du vill vara vid liv.”

I ett sådant tillstånd är de största svårigheterna som att dricka vatten för älskaren i Guds väg. Imam Ali(A) säger i Nahjul Balagha:

”Kunskapen som strömmar över dem och omringar dem innehåller absolut visshet (yaqin) och deras själar når den högsta nivån av övertygelse. De uthärdar enkelt var de bekväma anser hårt och outhärdligt. De älskar det som får de ignoranta att darra av fruktan.” (Khotba 147)

Personlig tawassul till Imam Mahdi(AJ)

Låt mig här dela med mig av en personlig insikt jag nådde i förra veckan som faktiskt var det som motiverade mig till den här föreläsningen. Jag satt på bönemattan och kände längtan. Jag började göra en tawassul till Imam Mahdi(AJ) och riktade mitt hjärtas ord mot honom. Jag sade saker som ni alla också säger i er kärlek och saknad, ”Åh min mästare jag saknar dig. Må Gud påskynda din återkomst. Må vi förberedas för den” osv.
Av ren förtvivlan grät jag ut, ”Åh min mästare! Snälla, vänd inte bort ditt ansikte från mig!”

Det slog mig då helt plötsligt, ”Vadå vänd inte bort DITT ansikte?

Det är ju knappast Imam som vänder bort sitt ansikte från oss, det är VI som vänder bort VÅRT ansikte FRÅN Imamen!”

Ayatollah Behjat kallar Imam Mahdi(AJ) för ”Ein Allah an-Nadhira”, Guds seende öga. En av hans studenter berättar att han ställde en fråga till Ayatollah Behjat och fick följande svar, ”Hur långt avstånd är det mellan mig och dig? Innan orden som lämnar mina läppar når ditt öra så har Imam Mahdi(AJ) hört dem.”

Det innebär alltså att genom Guds vilja så har Hans utvalde kalif på jorden, i vår tid Imam Mahdi(AJ), hela skapelsen under sin administration och har ett vakande öga på oss. Det är därför vi som inte ska tappa fokus och vända bort ansiktet, inte han!

I Duaa Nudbah läser vi:

اَيْنَ وَجْهُ اللهِ الَّذى اِلَيْهِ يَتَوَجَّهُ الاَْوْلِياءُ
Var är det gudomliga ansiktet som Allahs vänner vänder sitt ansikte mot?

Det är en så underbar mening, en av mina favorit meningar i hela Duaa Nudbah. Det är en sån delikat ordlek som verkligen stimulerar sinnet när man tänker på det. Ordagrant säger man, ”Var är Guds ansikte som Guds vänner vänder sig mot?” Det arabiska ordet som använts är ”Wajh Allah” för Guds ansikte och ”yatavadj” för att beskriva den riktade fokusen. Dvs. Awliyah fokuserar på Imam Mahdi(AJ). Alltså var är Imamen, var är Guds ansikte, ”eina WajhAllah”, som Awliyah vänder sina ansikten mot i fokus, ”yatavadjahol Awliyah”. Vad betyder det? Det betyder att de som är Guds vänner är de som vänder sina ansikten mot Imamen och konstant fokuserar på honom. Det är alltså vi som vänder BORT våra ansikten från Imamen och fokuserar oss på dunya istället. Istället för att vi ska be Imamen att titta på oss borde vi säga till oss själva att titta på Imamen! SobhanAllah!

Detta är vägen till att tränga igenom ljusets slöjor. Detta är vad som antyds i Munajat Shabaniyyah. Att vi fokuserar vår vision, att vi har konstant fokus och att vi vänder vårt ansikte mot Gud och Hans utvalde representant på jorden. Om vi gör det lyfts slöjorna och då inser vi hemligheten som inte går att beskriva, och när vi gör det blir vi fullkomligt dränkta och utplånade i Storhetens Källa. Jag slutar att vara. Det enda som finns kvar är Guds vilja ty min är utplånad. Jag finns inte längre. Det är ett tillstånd som Faridudin Attar beskriver på följande sätt:

”En mystiker vet utan kunskap, intuition eller information, utan begrundande, beskrivning eller uppenbarelse. Mystiker är inte dem själva. De existerar inte i sig själva. De rör sig när de blir rörda, pratar när orden kommer, ser när synen når deras ögon…”

Varför? Hur kommer det sig? I Nahjul Balagha förklarar Imam Ali(A) det hela i en enda mening:

”Han gjorde allt för Gud så Gud gjorde honom till Sin Egen.” (Khotba 87)

Avslutning

SobhanAllah syskon. Tänk er äran att Gud gör en till Sin egen! Tänk att gå från att vara enbart kropp till att bli helt själ. Tänk er att lyfta på slöjorna och fullständigt brinna bort i Guds makt. Att bli vågen som slutar att vara och blir en del av havet. SobhanAllah, finns det något vackrare än så? På vilken annan plats finner ni en sån fulländad kärlek? Det enda som behövs är att frigöra sig från alla materiella begränsningar och därefter lägga full fokus på Gud och konstant vända sitt hjärtas ansikte mot honom. Och i takt med att man reformeras och ens moral förfinas, i samma takt börjar slöjorna lyftas och glimtar från de osedda börjar uppenbara sig, glimtar som ger en obeskrivbar lycka som inga rikedomar i världen kan köpa sig till. Det kommer enbart genom ärlighet och uppoffring. Ett ögonblicks berusning som är värd en hel värld. Tänk er då att fullständigt drunkna i denna berusning och konstant uppleva Guds närvaro? SobhanAllah. Det är något som inte går att beskriva. För att citera Rumi: Om ett sådant tillstånd skulle beskrivas skulle själen slita sig från kroppen av längtan.

Vi kan nå dit. Det börjar med ett litet steg i Sharia och det slutar med en evighet i Haqqiqah. Är det inte värt det? Fundera över det!