Det har varit ett ordentligt ståhej kring de senaste actionscenerna i Uppsala när Lars Vilks fysiskt angrepps av ett par unga muslimer. Mycket har sagt redan men all fokus har varit kring ytligheter. Kärnan av debatten, dvs. yttrandefriheten, har inte berörts. Snarare har den debatten återigen sopats under mattan. Men inte längre. Jag ämnar med detta inlägg ta en kritisk filosofisk granskning av de resonemang som den svenska versionen av yttrandefriheten verkar grunda sig på och sätta den i kontrast med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Yttrandefrihet! Vilket vackert begrepp! Det betyder väl att jag kan säga vad jag vill? Som din mamma! Eller? Är det verkligen rätt? Ett vanligt citat i sammanhanget är ”Jag avskyr din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”. Ett förvisso vackert citat men som många felaktigt tillskriver Voltaire. Citatet är från Evelyn Beatrice Hall, skrivet 128 år efter Voltaires död i hennes bok Voltaires vänner från 1906 (Källa: Paul F. Boller, Jr. & Johna George: They Never Said It: A Book of Fake Quotes, Misquotes, and Misleading Attributions, Oxford University Press, New York 1989, sid. 124-126. isbn=0-19-505541-1.).

En problematik som bör reflekteras över är relationen mellan yttrandefrihet, moral och mänskliga rättigheter. Om jag utövar en yttrandefrihet som inte regleras av moral är det en stor risk att jag kränker en annan människa. Det bryter mot första artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Artikel 1

Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Artikel 19 beskriver yttrandefriheten på följande sätt:

Artikel 19

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Även om figurer som Vilks må använda artikel 19 som en täckmantel att fortsätta sina provokationer i yttrandefrihetens namn är det en direkt konflikt med artikel 1 som talar om att handla gentemot varandra i en broderlig anda. Att Vilks-sympatisörer väljer att prioritera individens yttrandefrihet över gemenskapens harmoni är ett egoistiskt symptom som markerar början på ett moraliskt förfall. När individen tillåts trampa på den broderliga andan som bör råda i ett samhälle uppstår konflikt. Med konflikten uppstår segregation när medborgare mer eller mindre tvingas ta parti för eller emot individen provokativa yttranden. Individen hamnar i centrum, debatten flödar och energin slösas på att motbevisa motståndslägret. Detta är scenariot som Vilks lyckats upprätta.

Att legitimera provokationer ála Vilks innebär att sakta men säkert kväva och utrota den broderliga andan i samhället. Det ger individen möjligheten att kränka andra och skapa en situation där hon hamnar i centrum. Därav menar jag att det markerar början på den moraliska korruptionen i samhället. Man tar helt enkelt inte hänsyn till sin medmänniska utan hävdar sin yttrandefrihet till kostnad av dennes psykiska lidande.

Vad är då moral? Moral kan grovt sammanfattas som en serie principer. En av dessa principer som majoriteten av människorna antagligen erkänner är vad Bibeln kallar ”den gyllene regeln”, dvs. behandla andra som du själv vill bli behandlad. Detta utgör kärnan i en hälsosam broderlig anda som bör härja i ett samhälle. När man då bortprioriterar denna grundprincip till förmån för individens obegränsade yttrandefrihet har man börjat forma ett egocentriskt samhälle som onekligen kommer sluta i destruktion. Man har sålt sin broder till priset av sin tunga.

Om man då granskar punkt 2 i artikel 29 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan man läsa följande:

Artikel 29

2. Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar underkastas endast sådana inskränkningar, som blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättigheter samt för att tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.

Det innebär alltså att en individ kan få sina fri- och rättigheter begränsade av lagen i syftet att säkra andras fri- och rättigheter samt att upprätthålla det demokratiska samhällets krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd. Att den svenska lagstiftningen då brister i att fälla provokatörer som Vilks för att ha angripit den broderliga andan i samhället ter sig tämligen underligt. Lagen bör vara moralens, välfärdens och gemenskapens väktare, inte den individuella bråkstakens som missbrukar yttrandefriheten för att rida på en våg av medial turbulens. Att en provocerad ungdom som tappar fattningen och tar till fysiskt våld dras inför rätta medan en utbildad karl som utövar en medveten och utdragen psykisk misshandel får gå fri är skamligt. Att han dessutom beskyddas av lagens män med gemenskapens skattepengar för att få fortsätta sina attacker mot den broderliga andan är skandalöst.

Svenska folket måste ta ställning. Vill vi verkligen offra gemenskapen och moralen på yttrandefrihetens altare? Vi måste då ha i åtanke att det är en tidsfråga innan yttrandefriheten utnyttjas för att trampa på det som just vi håller kärt. Jag vill inte ge någon upprorsmakare idéer för tillfället så jag avstår från att nämna några förslag på ”konstverk” som säkerligen kommer förarga många.

Om valet faller på yttrandefriheten måste våra medieri sådana fall också vara konsekvent och inte välja att helgonförklara stollar som för deras politiska agenda medan de för en häxjakt mot resten. Att exempelvis applådera Vilks karikatyrer medan man buar åt Ahmadinejads ifrågasättande av förintelsen eller utställningen av karikatyrer om förintelsen i Teheran är ju höjden av dubbelmoral. Eller juste, moral var ju redan offrad för yttrandefriheten så det borde rättmätigt kallas för ren hyckleri istället.

Men dessa typer av högst aktuella frågeställningar och problematik diskuteras tyvärr inte. Och Vilks självutnämnda korståg för befrielsen av yttrandefriheten medför enbart att den konceptuella diskussionen hamnar i skymundan för all uppståndelse och ytlighet. Skall dilemmat med yttrandefriheten kontra moralen lösas måste det ske genom en grundläggande och filosofisk dialog. Allt annat är dömt att eskalera en redan spänd atmosfär. Men frågan är om vi är beredda att sätta oss ner tillsammans runt förhandlingsbordet? Jag hoppas det. För allas bästa.

Bloggar:
- NoorIslam.net: Vilks skulle ha korsfästs
- Regndroppe.me: Fant ta yttrandefriheten, om det innebär att kränka, förolämpa och förnedra!
- Seende.se: För Yttrande Frihetens Skull
- Radikalmuslim.se: Manifestation för yttrandefrihet
- – StillaNatt.se: Dagens
- Politik och mellanöstern: Lars Vilks är en terrorist
- MammaMarie.se: Lars Vilks
- Kebab med ris: Vilks får på käften

Media:
Aftonbladet, UNT, DN2, SvD, GP