Ett av de utmärkande och unika dragen inom shiitisk rättsvetenskap (fiqh) är konceptet med tidsbestämt äktenskap (mut’ah). Ingen annan islamisk rättsskola tillåter det idag. Det här inlägget ämnar inte förklara eller rättfärdiga konceptet med tidsbestämt äktenskap utan fokusen kommer istället att ligga på den andra kalifen Omar ibn Khattabs yttrande som ledde till ett permanent förbud av det tidsbestämda äktenskapet.

Ahmad ibn Hanbal i sin ”Musnad” samt den erkända sunnitiske lärde Fakhr al-Razi, som fått titeln ”Imam al-Mushakikeen” (Ledaren av de tvivlande”), har i sin kommentar till den Heliga Koranen citerat Omar ibn Khattab enligt följande:

“Det fanns två saker som var tillåtna i profetens dagar, som jag härmed förbjuder idag, och jag skall bestraffa den som gör det. Dessa är: Hajj al-Tamat’u och tidsbestämt äktenskap med kvinnor (mut’a)”.

- Tafsir al-Kabir, al-Fakhr al-Razi, vol. 3, sid. 201. kommentar till vers 4:24
- Musnad, Ahmad Ibn Hanbal, vol. 1, sid. 52

Hajj al-Tamat’u är ett sätt att utföra pilgrimsfärden till Mecka och hör inte till vår diskussion. Enligt Omar ibn Khattabs yttrande så var tidsbestämt äktenskap tillåtet under både Profetens(S) och första kalifen Abu Bakrs tid.

Ibn Kathir i sin ”tafseer” bekräftar också att det var Omar ibn Khattab som förbjöd det tidsbestämda äktenskapet:

”al-Bukhari deklarerade att Omar brukade förbjuda folk att utföra tidsbestämt äktenskap”

- Tafseer ibn Kathir, vol.1, sid.233

En riktning av sunnimuslimerna anser att Profeten(S) själv, i ett senare skede av sitt liv, förbjöd det tidsbestämda äktenskap, och att Omar ibn Khattabs förbud faktiskt var enligt Profetens(S) ord som sattes i verket av Omar ibn Khattab i hans ställe. Men Omar ibn Khattabs egna ord strider mot detta då han tydligt nämner att det var tillåtet både av Profeten(S) och Abu Bakr förut.

Så frågan är nu, hur kunde Omar ibn Khattab förbjuda något som Profeten(S) accepterade och hur kommer det sig att ingen av Profetens(S) följeslagare som var vid liv inte protesterade mot Omar ibn Khattabs förbud?

Vidare var Omar ibn Khattabs förbud ett religiöst permanent förbud eller ett tillfälligt politiskt förbud? Och vad var i sådana fall det bakomliggande orsakerna som ledde till detta förbud?

I sin bok ”Kvinnans rättigheter i Islam”, under kapitlet ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem” skriver martyren Ayatollah Mutaheri att den store shiitiske rättslärde Ayatollah Kashif al-Ghita (1877-1954) har en korrekt tolkning av Omar ibn Khattabs förbud.

Ayatollah Kashif al-Ghita skriver att Omar ibn Khattab åtog sig befogenheten att annullera tidsbestämt äktenskap under intrycket av att problemet med tidsbestämt äktenskap också ingick i de saker som var inom ramen för hans myndiga kontroll, såsom regent och beskyddare av muslimernas ärenden. Varje regent och delegat av makt kan med tanke på omständigheterna göra sådana ändringar. Kalifens förbud var med andra ord ett politiskt eller ett administrativt förbud, och inte ett religiöst eller ett lagligt förbud.

Av vad historien berättar för oss kan vi förstå att Omar ibn Khattab var ovillig till att Profetens(S) föleslagare skulle beblanda sig med befolkningen som nyligen var omvända till islam. Han var emot deras utspridning bortom Medina så länge han levde. Han var av den åsikten att följeslagarna inte skulle ge sig in med blodsband med de nyligen omvända muslimerna innan dessa hade haft en grundlig islamisk utbildning. Han tyckte att en för tidig sammanblandning med dem vore farligt för den kommande generationen.

Ur Ayatollah Kashif al-Ghitas redogörelse drar Ayatollah Mutaheri följande slutsats:

Det är uppenbart att det inte var mer än en temporär anledning. Det faktum att muslimerna accepterade detta förbud från kalifen utan protest visar också att de ansåg förordningen från kalifen var baserad på politiska och världsliga orsaker, för annars vore det inte möjligt för en regerande kalif att säga, att profeten har bestämt en regel, och han har bestämt en annan regel, och för dem att acceptera det utan knot.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem”, Shaheed Ayatollah Mutaheri

Ayatollah Mutaheri skriver sedan vidare:

Långt efteråt accepterades detta förbud som en permanent lag. Denna fanatiska snedvridning spreds i sådan omfattning att den accepterades som en av de ursprungliga islamiska lagarna. Anklagelserna mot våra sunni-bröder är mer berättigade än de emot kalifen själv. Därför att kalifen utfärdade ett tillfälligt förbudsförordning, baserad på politiska nödvändigheter om tidsbestämda äktenskap. Man skulle inte ha anvisat det till en permanent karaktär.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem”, Shaheed Ayatollah Mutaheri

Vad man förstår av Ayatollah Kashif al-Ghitas tolkning och Ayatollah Mutaheris slutsatser är alltså att Omar ibn Khattab hade farhågor för att om Profetens(S) följeslagare och de stabila muslimerna fick barn med de nyligen konverterade massorna som inte kände till islams läror så väl fanns det en stor risk att dessa barn som skulle komma att utgöra den nya generationen muslimer inte skulle vara så starka i tron och deras tro skulle blandas med den förislamiska ignoransens kultur och få avgudadyrkans influenser. Det är ju uppenbart att när ena föräldern är av en viss tro och den andre föräldern inte är så insatt eller religiös så kommer det leda till konflikter i barnuppfostran och den islamiska identiteten hos ett sådant barn kommer inte vara lika starkt.

I och med att tidsbestämt giftermål var ett accepterat fenomen och Profeten(S) lät sina följeslagare ingå i det, exempelvis under de långa resorna, expeditionerna och krigen för att dels inte hamna i synd och dels inte längta hem, insåg Omar ibn Khattab att det fanns en stor risk att tidsbestämt giftermål skulle underlätta beblandningen mellan nykonverterade och stabila muslimer. Således gjorde han ett politiskt drag där han lade ett tillfälligt förbud mot det tidsbestämda äktenskapet. Det innebär alltså han inte nödvändigtvis tyckte att det tidsbestämda äktenskapet i sig var ett religiöst tabu och haram, utan snarare att han ansåg det olämpligt för tillfället att utöva denna Sunnah baserat på de nämnda omständigheterna, riskerna och konsekvenserna.

Nu kan man ställa sig frågan huruvida det var rätt av Omar ibn Khattab i egenskap av en kalif att ingripa och politiskt förbjuda en religiöst accepterad handling? Och om kalifen ens har tillåtelsen att få förbjuda politiskt vad som är tillåtet religiöst, även om det är tillfälligt?

Det ytterst intressanta i Ayatollah Kashif al-Ghitas redogörelse är att han inte går in på huruvida Omar ibn Khattabs ingripande är rätt och försvarligt eller inte. Han tar inte heller ställning till huruvida lagen för tidsbestämda äktenskap är eller inte är inom ramen för sådana saker som den regerande myndigheten har rätt att göra ingripanden emot, och utfärda förbudsorder emot, även om de är temporära. Han följde helt enkelt de historiska stegen för hur och i vilkens namn och på vilket sätt förbudet började. Det besvarar också den inledande frågan i inlägget hur det kommer sig att följeslagarna och muslimerna inte reagerade eller protesterade över att Omar ibn Khattab förbjöd något som Profeten(S) tillät. Orsaken var som sagt att förbudet inte var ett religiöst förbud där tidsbestämt äktenskap stryks ur de islamiska spörsmålen utan endast ett tillfälligt politiskt förbud.

Den huvudsakliga kritiken för att tidsbestämt äktenskap idag är en tabu bland alla islamiska inriktningar utom den shiitiska är alltså en kritik som inte bör riktas främst mot Omar ibn Khattab utan snarare mot de efterkommande generationerna som tog detta tillfälliga politiska förbud och omvandlade det till ett permanent religiöst förbud. De efterkommande muslimerna inom de sunnitiska grenarna förbjöd och renderade något till haram som var Profeten(S) tillät och vars följeslagare själv utförde. Ayatollah Mutaheri nämner även denna kritik i följande ordalag:

Långt efteråt accepterades detta förbud som en permanent lag. Denna fanatiska snedvridning spreds i sådan omfattning att den accepterades som en av de ursprungliga islamiska lagarna. Anklagelserna mot våra sunni-bröder är mer berättigade än de emot kalifen själv. Därför att kalifen utfärdade ett tillfälligt förbudsförordning, baserad på politiska nödvändigheter om tidsbestämda äktenskap. Man skulle inte ha anvisat det till en permanent karaktär.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem”, Shaheed Ayatollah Mutaheri

Det kan argumenteras att detta felsteg av efterkommande muslimer och lärda inom de sunnitiska grenarna är att ingripa i Islams perfekta system och rent ut sagt införa innovation (bid’ah) i religionen i och med att man förbjudet det som är tillåtet. Äktenskap, oavsett om det är tidsbestämt eller permanent, monogamt eller polygamt, är ett underbart och heligt fenomen inom Islam där två själar förenas till en och tillsammans rör sig mot Allahs närhet.

I och med att det islamiska tidsbestämda äktenskapet har kapats, stämplats och smutskastats till sådana grader att det idag anses som tabu och skam blir det även förståeligt varför Imamerna(A) hade en stark ståndpunkt gentemot tidsbestämt äktenskap. de uppmuntrade och övertygade folk att iaktta traditionen med tidsbestämt äktenskap helt enkelt för att återuppliva Profetens(S) Sunnah och levnadssätt som hade felaktigt övergivits. För att återigen citera Ayatollah Mutaheri:

Kalifens inflytande och personlighet samt snedvridningen hos folket i att följa hans sätt att leva, och hans taktik med förvaltningen, orsakade att denna lag förevisades till skuggorna av förbiseende och glömska. Profetens tradition om tidsbestämda äktenskap, som är ett komplement till eviga äktenskap, hade övergetts för evigt.

Detta var situationen när de heliga imamerna, som är beskyddare av tron, kraftigt uppmuntrade och övertygade folket att komma ihåg det, så att denna islamisk traditionen inte skulle bli bortglömd och övergiven. Imam Ja’far al-Sadiq(A) sade: “Ett av de saker som jag aldrig kan hålla en försiktig tystnad om är tidsbestämt äktenskap”.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem”, Shaheed Ayatollah Mutaheri

Å andra sidan var Imamerna(A) också noggranna med att inte låta det tidsbestämda äktenskapet missbrukas. De tillät exempelvis inte sina följeslagare som var starka nog eller som var i närheten av sina fruar att utföra denna form av äktenskap. Till stöd för detta påstående har Ayatollah Mutaheri citerat två yttranden från den sjunde Imamen Musa al-Kadhim(A). I ena hadithen säger Imam Musa al-Kadhim(A) till Ali ibn Yaqtin: ”Vad har du med tidsbestämt äktenskap att göra när Allah har gjort dig kunnig att klara dig utan det?”

Till en annan person sade Imam Musa al-Kadhim(A): ”Denna sak är tillåten för en man som Allah inte har gjort oberoende utav, men vilken person som helst som är gift kan tillämpa det enbart när han inte kan nå sin hustru.”

Dvs. en ogift person eller en person som är avlägsen från sin fru under en längre tid kan tillämpa det tidsbestämda äktenskapet.

Återigen är fokusen på detta inlägget att exponera den felaktiga tabustämpeln över det tidsbestämda äktenskapet av diverse islamiska inriktningar och inte att presentera själva konceptet med tidsbestämt äktenskap. Dock bör det poängteras att kritiken riktat mot tidsbestämt äktenskap att det kan missbrukas och således inte bör tillåtas inte är legitim av den simpla orsak att korrupta människor som vill missbruka och utföra sedefördärv kommer göra det oavsett om det finns en lag eller inte. Det är inte lagen det är fel på det är människorna. Ett sådant missbruk bottnar oftast i något eller en kombination av följande: okunskap, ignorans och oärlighet. Att folk ser på det tidsbestämda äktenskapet med sådan skam att de inte ens vågar diskutera konceptet, än mindre utöva det i dess rätta form, hur förväntar de sig då att konceptet skall kunna presenteras, förklaras och förhoppningsvis därefter utövas på korrekt sätt? Sannolikheten att antalet missbruk eller illegitima förbindelser mellan man och kvinna utanför äktenskapet skulle minska i takt med att förståelsen för det tidsbestämda äktenskapet skulle öka är ju ganska stor. Men det kräver att man är redo att ta en seriös debatt om ämnet utan att ha förutfattade meningar eller fördomar. Följande citat från Ayatollah Mutaheri passar som ett lämpligt avslut till denna artikel:

Naturligtvis försvarar vi denna lag. Om en del människor missbrukar lagen är det inte själva lagen som det är fel på. Missbruket försvinner inte med att vi upphäver lagen. Det kommer att fortsätta i andra former. Dessutom skulle det resultera i hundratals fördärvligheter om denna lag annullerades. Vi ska inte sätta igång ett anfall mot själva andemeningen i lagen när vi borde omvända och väcka människan.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämt äktenskap (1) ”, Shaheed Ayatollah Mutaheri