En sann historia om Imam Ali Ridhas(A) gästvänlighet

Dessa nätter är speciella nätter, nämligen då månaden Safar lider mot sitt slut och två månaders sörjande avslutas med ihågkommandet av Imam Ali Ridhas(A) martyrskap som enligt olika källor inträffar antingen 17:e Safar eller 29:e Safar.

Vad man än skriver om Imam Ridha(A) räcker inte orden till för att beskriva en fraktion av hans himmelska personlighet. Han var renhet, vänlighet, nåd och prakt förkroppsligad. Otaliga mirakel har utförts vid hans helgedom. Ingen har knackat på Imam Ridhas(A) dörr och gått därifrån besviken. Sanningen är den att så länge man går i Ahl al-Beits(A) väg bör man ha huvudet uppsträckt av stolthet – den dagen bör man kasta ner huvudet av skam som man vänder bort från dom.

Låt mig välsigna denna blogg och denna sista svarta natt med följande sanna berättelse som verkligen illustrerar Imam Ridhas(A) gästvänlighet.

En av Ulema berättar att en av hans vänner, som är en betjänt i Imam Ridhas(A) helgedom har ett par rika släktingar i Teheran. Denna familj är en sådan familj som åker runt i Europa och USA på somrarna och bor i dom rikare distrikten i Teheran. Betjänten sade till familjen en dag, “Ni har åkt runt i världen och Iran så många gånger, men ni har aldrig åkt till Mashhad för att hälsa på Imam Ridhas(A) helgedom. Varför kommer ni inte någon gång och hälsar på?”

Frun i familjen sade med en arrogant och ironisk ton, “Vad ska vi göra där? Mashhad är bara till för ett gäng barfotade dårar som går dit och gråter och slår sig själva över sina problem.”

Det gick ett par månader. Familjen ringde betjänten en dag och sade att dom tänkte åka till Mashhad för att det byggs ett par nya intressanta attraktioner som de ville besöka. De ville bo hos betjänten (som var deras släkting) och frågade om det var OK, vilket det givetvis var. Betjänten gick till Imam Ridhas(A) helgedom och sade, “O mästare! Jag har accepterat deras besök endast för din skull. Ge mig styrkan och tålamodet att orka med deras pikar och ironi och kunna ta hand om dem på bästa möjliga sätt för din skull.”

Familjen kom och betjänten bjöd på bästa möjliga gästvänlighet, mat, dryck och sömn. De stannade en vecka och åkte runt i hela Mashhad utom till Imam Ridhas(A) helgedom. Sista dagen tog de farväl av deras släkting betjänten och satte sig i bilen för att åka.

I bilen på väg från Mashhad drog frun ner rutan på bilen, stack ut huvudet och handen. På sitt arroganta och ironiska sätt vände hon sig mot Imam Ridhas(A) helgedom vinkade “farväl” och sade, “O herr Ridha! Vi kom till din stad och hade kul i en hel vecka utan att besöka dig. Nu åker vi härifrån, bye bye!”

En tid därefter blev frun sömnig och somnade i bilen. Efter ett tag vaknade hon plötsligt upp helt svettig och tårögd och skrek åt sin man, “Antingen släpp mig av omedelbart eller vänd om och kör mot Imam Ridhas(A) helgedom!!!!”

- “Varför?! Vad har hänt?!”, svarade hennes man.

Hon svarade, “Jag somnade och drömde att jag såg Imam Ridha(A) titta på mig. Han sade till mig: ‘Jag är glad att ni varit i min stad och haft kul. Jag väntade på er, synd att ni inte hade tid att hälsa på, men för att du vinkade farväl räknade jag det ändå som en ziyarah och besök!’”

SobhanAllah. Detta är kärnan och kärleken inom Islam i allmänhet och Shia Islam specifikt. Det är tragiskt att denna vackra och kärleksfulla religion smutskastats av media som aggressiv och våldsam. På vilken annan plats finner du en sån nåd och kärlek?!

Min starka känsla just nu kan bäst beskrivas genom en dikt jag skrev 2004: Ghareb Tus

Frid vare med dig O Ali ibn Musa Ridha! Må vi bli fjärilar som brinner upp i lågan av din gudomliga kärlek!