Bloggen måste bli personlig igen

Som ni kanske märkt är min blogg likt en berg- och dalbana. När den går upp, blir det intensiva och fräcka inlägg, när den går ner blir dvalan djupt och ibland alltför långvarig.

I brist på svenska termer så är min inställning dock, “I can’t be bothered”. Inte att jag struntar i mina kära läsare, tvärtom har det visat sig i med- och motvind att det verkar finnas en trogen skara läsare som håller sig uppdaterade och vägrar lämna denna ensamvarg, vilket är imponerade och kräver en hjärtlig eloge. Som en broder nämnde, “Du har ett högt antal besökare i propotion till hur pass sällan du uppdaterar”.

Javisst är det så. Jag föredrar att hålla uppe kvaliteten snarare än kvantiteten på bloggen. För att citera en nära vän, “Alla bloggar om saker som om de har hållit gaffeln i höger eller vänster hand”. Och jag kan inte annat än instämma. Jag ser föga mening med att blogga om huruvida jag hållit gaffeln i höger eller vänster hand, om jag haft på mig en svart skjorta eller varit lite extra djärv och tryckt till med en ljusblå eller om jag varit på Haji Mohammad (H&M) och sporadiskt testat och fotat mig själv i alla deras rea-märkta kläder för att sedan bestämma mig att ändå inte köpa något.

Blondinbella utmärkte sig på den gamla goda tiden med denna sortens personlig livsstil. Idag har vi alltför många kopior som inte utmärker sig längre och det blir tämligen smaklöst för alla utom de där två-tre vännerna i innersta kretsen att läsa om vad någon käkat till frukost. Med den utsökta och konstnärliga maten jag får i mig dagligen blir jag verkligen inte inspirerad av att läsa om andras middagar, vars upplägg påminner mer om det irakiska parlamentet än ett elegant och inbjudande upplägg. Mat är konst och kräver passion för att bli poesi i munnen, där färg, form och upplägg spelar minst lika stor roll som själva smaken.

Vad är skillnaden mellan en blogg och facebook? Facebook riktar sig främst mot mina närmsta vänner som eventuellt bryr sig om detaljerna kring mitt vardagliga liv. Bloggen är ett forum ut till omvärlden och vill man inte tas som en copycat är det bäst man har något bra, unikt och personligt att säga. Jag menar inte att alla ska blogga politik eller religion, gör gärna din blogg till en personlig dagbok och skriv om ditt liv – men låt den vara just det: personlig!

Skillnaden mellan en blogg och en tidning å andra sidan är just graden av personlighet. Att läsa en krönika av någon okänd, förvisso kanske påläst inom området, men ändock okänd är en sak. Att läsa om vad du som individ tycker om saken är en helt annan sak när jag lär känna dig som person och författare. Att fokusera sig på vardagliga ting blir ganska tråkigt i längden, likaså att enbart skriva om händelser/politik/religion/världen osv utan en personlig touch är också ganska ensidigt. Det är i kombinationen av dessa två som en blogg blir utmärkt i mitt tycke.

Om min gode vän RadikalMuslim.se skulle blogga om att han käkade korv i onsdags, soppa igår och ska käka mammas kyckling ikväll så hade han inte varit särskilt radikal eller intressant längre. Jag hade eventuellt blivit imponerad om han käkade fårhuvud till frukost och grillade oxlår till middag men utöver det blir det ganska oväsentligt i det stora loppet. Vad tillför det mig eller honom att frekvent få veta vad han stoppar i sig? Såvida han inte driver en matblogg eller har ett intresse där maten utgör en cetral del i hans blogg. Visst, någon gång ibland kan vara kul men blir det för mycket så tappar man lusten som läsare kan jag tycka. Det är av samma orsak som Twitter är på kraftig nedgång nu för tiden – vad som kunde varit en snabb och smidig kanal att nå ut kort och koncist information, som exempelvis vid nyhets- och händelseflöden, evenemang och liknande – handlar nu mer om vad folk käkade till frukost.

I dagens samhälle bombarderas vi konstant av enorma mängder information. När Blondinbella började med att skriva om sin vardag var det ganska unikt, när man idag har 100 pers att följa som alla bloggar om ungefär samma sak – då blir det lite för tjatigt och sådana bloggar filtreras bort till förmån för dom som har något intressantare att bjuda på.

Vem är du? Vad utmärker dig? Berätta om dig själv! Låt mig lära känna vem du är! Vad som döljer sig bakom det där skalet du skriver om hela tiden! Du är en unik individ, inte en i mängden!

Nu har jag rabblat på om massa annat för att egentligen ursäkta mig själv att jag inte bloggar lika frekvent som andra. Men jag har bloggat sedan 2003 och alltid haft som baktanke att har jag inget bra att säga så säger jag inget, tystnad i sig är ord som väger guld ibland. Nu är jag uppe i 367 inlägg och det finns gott om godis i arkivet att läsa för den lässugne när jag inte uppdaterar.

Apropå att utmärka sig och vara personlig på sin blogg kan jag avslöja att jag jobbar på ett nytt projekt som jag tänkte släppa till helgen, här på bloggen! Det kommer vara väldigt speciellt, personligt och unikt både inom bloggosfären i helhet och i muslimosfären i synnerhet. Förhoppningsvis kommer den tillföra flödet i bloggen mer regelbundet också. Men mer om det senare inshaAllah!

Slutligen måste jag avslöja med en komisk grej som hände i morse. När jag skulle göra Ghusle Jum’ah (den rekommenderade fredagsduschen) så fann jag mig själv säga, “Jag har som avsikt att göra Ghusle Jama’ah” (dvs. “Församlingsdusch” istället för “Fredagsdusch”). Ganska lustigt om man tänker efter…