Det är många som talar om Iran, det är många som uttrycker åsikter om Iran – inte minst s.k. Iran experter som rådfrågas till höger och vänster i mainstream media – men få är dom som verkligen verkar förstå Irans statsstyre.
I detta inlägg ämnar jag göra en övergripande redogörelse för Irans statsstyre vilket jag tror kommer besvara många felaktiga påståenden som finns i folks sinnen, inte minns det uttjatade diktator kortet.
Först och främst bör det nämnas Iran är en teokrati. Teokrati är en form av statsstyre där Gud ses som landets suveräna laggivare. Politiken styr de områden som den gudomliga lagen inte direkt behandlat – såsom exempelvis hur ekonomin, median, näringslivet, arbetslivet osv skall skötas. Denna politik styrs av val där folk får välja den form av politik som de tror gynnar landet mest. Skillnaden mellan en renodlad demokrati och en teokrati är bl.a. att i en demokrati är det människorna som efter eget huvud och resonemang bestämmer lagstiftning och grundlagar medan i en teokrati är det Gud som genom Sin uppenbarade religion (i detta fall Islam) bestämmer en serie grundlagar och regler som måste följas – resten är som nämndes upp till människan att implementera.
Iran består av ett antal skikt i makthierarkin:
Irans islamiska rådgivande församling (Majles-e Shura-ye Eslami)
Detta är det iranska parlamentet, motsvarande svenska riksdagen, som består av 290 representanter – valda av folket. Platser finns reserverade för religiösa minoriteter som kristnar, judar och zoroastranier. Deras uppgifter skiljer sig inte nämnvärt från övriga riksdagar/parlament och innefattar lagförslag, beslut av diverse politiska frågor osv.
Expertrådet (Majlis-e Khobregan)
Består av 86 islamiska rättslärda (fuqaha). Dessa väljs också av folket och det finns representanter från i stort sätt samtliga län. Deras funktion är att välja, övervaka och eventuellt avskeda Ledaren (Wali al-Faqih). Vad de gör är exempelvis att granska Ledarens handlingar och bemötanden av allmänheten, hans insats för landet, hur han utför sina plikter, vilket ansvar han tar osv. Om de skulle göra bedömningen att den som är Ledare (Wali al-Faqih) inte är kapabel till sitt ämbete så har de makten att avsätta honom och välja fram en ny Ledare.
Väktarrådet (Shora-ye Negahban-e Qanun-e Assassi)
Består av 12 personer: 6 högt rankade islamiska rättslärda (fuqaha) samt 6 jurister.
De 6 islamiska rättslärda utses av Ledaren medan de 6 juristerna utses av det iranska parlamentet.
I grova drag är de 6 rättslärdas uppgift att se till att föreslagna lagar från parlamentet inte går emot kärnan av Islam medan de 6 juristernas uppgift är att se till att lagarna inte går emot grundlagen. De är alltså som ett övergripande organ som vakar och ingriper när de ser en direkt fara mot kärnan av det islamiska systemet.
Ledaren (Wali al-Faqih)
Ledaren är en person. Det var först Imam Khomeini tills hans bortgång 1989, därefter valdes Imam Khamenei. Ledarens uppgift är att vara som en fader eller fårherde som övervakar hela ”flocken”/systemet och ser till att den rör sig i rätt riktning och inte emot den Sanna Islam. Han har ingen direkt ingripande roll och lägger sig inte i den direkt politiken – utan allt det sköts av diverse olika organ och nämnder.
Slutsats
Av redogörelsen kan man dra slutsatsen att Iran inte är en diktatur. En diktatur (av latin dictatura, ”en diktators ämbete; en diktators makt och myndighet”) är en stat som är totalitär, styrd av en diktator. Diktaturer innefattar även en regering av ett totalitärt eller auktoritärt kollektiv, som exempelvis en militärjunta, en politbyrå eller en enpartistat. I Iran finns det fria val, så länge kandidaterna inte går direkt emot teokratin, vilket inte är så konstigt. I Sverige övervakas exempelvis många kommunister av Säpo just för de ses (eller har setts) som ett hot mot Sveriges konstitution. Liknande åtgärder finns hos andra länder där man på ett eller annat sätt försöker förhindra radikala minoriteters framfart i att förändra kärnan som ett helt lands system grundar sig på.
Iran är alltså inte en enpartistat. Ledaren är inte heller en enväldig härskare då han kan avsättas av Expertrådet (Majlis Khubragan) som väljs av folket. Väktarrådet är inte heller något ökänt som det stämplats för i median då hälften av den är indirekt folkvald, och den andra hälften påverkar inte politiken direkt utan är som överhuvuden som ser till att staten rör sig i enlighet med Islams föreskrifter som hela staten grundar sig på.
Rekommenderad läsning är Imam Khomeinis ”Islamiskt statsstyre” som behandlar konceptet med ”Wilayat al-Faqih” ur ett islamiskt perspektiv. Läs den online på DVV:s bibliotek eller beställ den från DVVshop.se.
Ping: 1
@Anders: Endast rättslärda får väljas tills Expertrådet (Majlise Khobragan) eftersom deras huvudsakliga uppgift är att se till att Ledaren är en rättvis och kapabel person som rör sig och för staten mot Islam. Detta är alltså en islamisk fråga och därför krävs det islamiska auktoriteter inom området.
En som inte har djup islamisk kunskap som en rättslärd har inte kompetensen att göra en korrekt bedömning av Ledarens handlingar utifrån islamiska kriterier. Islam är en vetenskap och har sina kriterier, villkor och principer som måste följas för att härleda och besluta saker och ting. Jag menar man väljer ju likaså inte in rättslärda i ett råd som skall vaka över kärnkraftutvecklingen, man väljer kompetenta fysiker som har kunskapen för ett sådant ämbete.
Ledaren väljs av Expertrådet som väljs av folket – det är precis som det klockrena statsminister exemplet som br. Feras lade fram.
Din syn på Basij är tämligen begränsad att döma från din kommentar. Basij gör mycket annat än att förhindra vandalisering på illegitima demonstrationer däribland mycket volontär jobb och samhällsinsatser som det inte står mycket om i västerländsk media…
Din syn på mig är också helt förvrängd. Kan du referera till var jag på min blogg med i skrivande stund 366 inlägg någonsin sagt att man inte bör läsa böcker av israeler, judar eller att alla israeler och judar skulle vara islamofober?
Imam Ali(A) har sagt: ”Se inte på vem som talar men på vad som sägs!”
Det mottot lever jag efter. Således var exempelvis Bibeln bland de första religiösa böcker jag läst. För att känna igen Sanningen måste man även identifiera det motsatta, inte sant? 
Subscribe through RSS
Subscribe through iTunes
15 januari 2010 2:14 Frågvis Website