Subscribe to my RSS feed

2 Comments På Fatihah hos en gängmedlem

Article written by the brilliant Ehsan on the 01 Jan 2010 in Dagbok

Idag var en annorlunda dag. Det var första dagen på det nya året och det nya decenniet. Men förutom det var jag på Fatihah (islamisk minnesceremoni) i Uppsalas lilla och mysiga Hosseinia (en sorts islamisk lokal för religiösa aktiviteter). Men den döde var inte vem som helst, det var den livvakten till en ledande figur i X-team (en supportgrupp till det kriminella mc-gänget Bandidos) som avrättades brutalt i Södertälje med sex skott.

Aftonbladet har rapporterat händelsen i en artikel som kom på första sidan för de som vill läsa bakgrunden till händelsen: ”Mordet kan leda till fullt gängkrig”.

Jag kände personligen inte gängmedlemmen men en bekant kände hans far och farbröder så jag hakade på när de skulle åka dit.

Väl inne i Hosseinian möttes man av en sorgsen fader. Från rummet bredvid hördes kvinnornas skrik och gråt vilket skar djupt i hjärtat. På minbar (Sheikhens talestol) fanns en stor bild på killen. Jag satte mig ner och tittade på honom. Hans blick var tom. Han verkade förvirrad, som om han tappat hopp på livet och inte visste vad han sökte eller ville uppnå.

En sådan person är så lätt att vilseleda. Man kommer i gäng, erbjuder honom makt, status, pengar, tjejer och en ”familj” som ställer upp. Vips har man hamnat i kriminalitetens avgrund och kan inte komma ut utan att det kostar en själv eller ens nära och kära livet.

Jag såg på killens far och kände ett medlidande. På många sätt påminner denna vilsna killes död många ungdomars situation. De är ute om kvällarna, föräldrarna vet inte vad de håller hus eller vad de gör men tror det bästa om sina söner. Hans familj trodde han var en vanlig vakt utanför discon – men hur ofta går man omkring med skottsäkra västar om man bara är en vanlig vakt?

Nu är han död och ligger under marken. Vem sörjer honom? Hans föräldrar. Vart tog gängmedlemmarna vägen? På hans minnescermoni vågade de i alla fall inte visa sig. Hans fars och mors förkrossade blick vågade de inte möta. Polisen befarar att ett gängbråk kommer bryta loss nu men det är knappast för hans skull. Det är snarare för att försvara gängets rykte. Så patetiskt. Föräldrarna häller jorden på sina söners ansikten och gängmedlemmarna spiller mer blod och dödar ännu fler söner. Den onda cirkeln är sluten.

Detta var en ung man, en muslim, en anhängare till Ahl al-Beit(A) – varför valde han inte att leva upp till sin tro? Varför sålde han bort den? Vilken Herre bättre än Allah finns det att tjäna? Vilken familj bättre än Profetens(S) familj finns att ansluta sig?

Det är sorgligt att så många invandrare med muslimska rötter har anslutit sig till kriminella organisationer snarare än att bli troende förebilder och idoler för de yngre generationerna.

Situationen har fått mig att inse hur pass extremt behov vi har efter muslimska förebilder som står för och lever upp till den Sanna Islam av Mohammad(S). Om det fanns 1-2 sådana stabila starka troende i denne ungdoms liv som höll hans hand skulle han aldrig hamnat under jorden idag.

Må Allah vägleda och rädda oss alla.

2 Comments Subscribe to these comments.

2 januari 2010 2:25 Feras Website Reply

Vacker reflektion broder. Det lägger ännu större ansvar på andra muslimer att försöka föregå med gott exempel och bli goda förebilder.

Så att nästa generations muslimer har förebilder att se upp till, svensk muslimska förebilder. Och inte som det är nu, förebilder i London och andra städer som inte fungerar.

2 januari 2010 20:18 seende Website Reply

I Guds Namn, den Nådige Förbarmaren

Kan tänka mig att detta inlägg skulle kunna få liksinnade personer till den mördade brodern att tänka till. Problemet är att när så världsliga personer sitter i grupper tillsammans så blir det väldigt svårt för de att ta allting seriöst. Det är när de är ensamma som de verkligen kan sluta leka med sig själva och verkligen ta och tänka efter. En bra sak man kan göra är att försöka sig på ständiga besök i fängelser där man kan träffa yngre bröder man mot man för att försöka prata vett i de. De i fängelserna tycker det ju vara underbart med besök hursomhelst, dvs så vida deras själar och hjärtan inte lyckats svarta ner för mycket.

Sorgligt nog finns sådana som den döde brodern för många av i vårat samhälle. Tack för denna påminnelse.

Leave a Comment!

Name
Email
URL
Twitter
Message
 
http://www.ehsan.me
http://www.ehsan.me/wp-content/themes/hashone