Fjortisvarning på Twilight: New Moon

I lördags var jag och såg på Twilight: New Moon och jag måste säga att upplevelsen låg i att vara bland den fjortis-dominerande publiken och inte filmen i sig. Varför jag ens var där från första början kan man ju fråga sig men det var en mix av ett årsminne att fira med min kära hustru tillsammans med bristen av utbud på bio (2012 hade vi redan sett dagen innan med föräldrarna). Så vi tyckte det var en kul grej att gå på den mega hypade Twilight: New Moon fastän vi båda var överens om att den första filmen var totalt meningslös, kall och torr.

Så vad hände då?

Tja av de 681 personerna som var på plats fick jag det grovt uppskattat till att det var en kille per 50 tjejer (att SF sänkte åldersgränsen från 15år till 11år underlättade på premiären inte precis), varav en stackare på samma rad som mig (jag satt i mitten av pyjamaspartyt ).

Knappt när reklamen tagit slut och filmtexten började spred sig ett “Schhhhhhhh!!” igenom hela publiken fastän det nästan var knäppt tyst redan. Men det vara bara en början på vad som väntade.

Väl inne i första scenen träder Edward Cullen in med en livsvass Volvo jeep. Plötsligt hör man ett virvlade “Åhhhhhhhh!” genom hela salen.
Michael Jackson som dog för någon månad sen har redan ersatts av en blek och eventuellt anorexia drabbad vampyr med Elvis Presly frisyr. Vart är världen på väg egentligen. Båda delar i alla fall blekheten och benigheten om det nu är något att hurra över.

Det blir dock bättre (eller sämre beroende på hur man ser på det). När Edward Cullen går i skogen med Bella och säger: “I love you. You’re my only reason to stay alive… if that’s what I am.” hörs ett svimmel av “Awww……va sööööööööt!”
Det var droppen för mig. Jag satte godiset i halsen och började garva. Jag och frugan tittade på varandra och himlade med ögonen, vi är nog för gamla för det här konstaterade vi med blickarna.

Jag tror sista droppen rann över när 16 åriga varulven Jacob drog av sig tröjan och visade sin sexpack som Bella gärna klämde på. Det dånade igenom hela salen, “Ohhhhh jag döööör!”
HAHAHAHAHAHAHAHA!

Efteråt såg man att det stod en ambulans utanför som antagligen väntade på att få ta hand om avsvimmade små flickor som tappat tålamodet och fallit medvetslösa av kärleksyra (eller något).

Hur som helst, hur var filmen då?

För att glädja Twilight fansen, som nog blivit röda som tomater vid det här laget av denna “recension” (tror inte det går att recensera Twilight egentligen då den saknar allt som har med substans och djup att göra), så var denna en smula bättre än förra rent spänningsmässigt (fastän spänning i sig liksom förra filmen var ett enstaka fenomen som snabbt ersattes av dryga scener). Dock var storyn helt åt skogen. Vad är det för budskap man skickar till unga damer egentligen?

Vem är huvudkaraktären, den förälskade Bella, i filmen egentligen? Bella är en tjej som gråter efter sin älskade, vampyren Edward Cullen, och vill ge upp sitt liv och själ för hans skull. Hon är på väg att ta studenten men visar inget intresse i vidare studier eller karriär. Hon planerar inte för College. Hon har ingen hobby eller intressen. Hon har inga planer överhuvudtaget, förutom självmordstankar och tankarna att ge upp sin människosjäl och bli en blodsugande vampyr.

Wow, vilken förebild för alla unga tjejer som ser på filmen! Vad man inte förstår är varför två spektakulära unika killar (en supersnygg vampyr och en superstark varulv) överhuvudtaget är kära i en tjej som varken har personlighet, känsla eller värme. Hon har ingen passion, ingen kunskap om något speciellt område, hon verkar inte ens veta hur man ler. Bella sätter livet på spel om och om igen för att få adrealinkickar för att få visioner av Edward som lämnat henne. Snacka om att vara en toffel!

Filmen verkar handla mer om självmord och åldersångest snarare än sann kärlek och nobla ideal.

Allt denna film lyckas åstadkomma är att få tonårstejjer att tro att missbrukande förhållanden med 100 år äldre män är normalt, hälsosamt och “romantiskt” (Bella gråter och drömmer mardrömmar månader i sträck efter ha dumpats av Edward). Herregud, killen är ju bokstavligt talat en parasit! Han dricker blod! Han är som en enorm sugande mygga! För att citera en användare på IMDb.com: “He doesn’t even have any of the cool stuff that Dracula had, like the ability to turn into a bat!”

Jag störde mig rejält på avsaknaden av känsla i filmen, torra dialoger och anti-klimax rakt igenom. Så fort man går upp i varv domnas spänningen av i ändlösa tysta dystra vakuum. Sminket var överdrivet också och figurerna såg mer ut som lustiga clowner än farliga vampyrer.

Det enda jag uppskattade igenom hela filmen var ett par intressant vinklar och miljöer som spelades in ganska artistiskt och vackert.

Som helhet sågas annars filmen brutalt av mig. Den får 3/10 tack vare miljöerna och den varma engagerade publiken som fyllde upp tomrummen och gav lite känsla till filmupplevelsen.

Min Facebook status efter filmen:

Fjortisvarning på Twilight: New Moon. Jag fick ihop det till 1 kille per 50 tjejer i en biosalong på 681 pers (på min rad satt jag + en annan stackare). Det ekade och virvlade “awww” och “åhhhh” vid varannan kärleksreplik och puss. Det stod en ambulans utanför som antagligen var i beredskap ifall det skulle gå för het…t till och flickorna skulle börja svimma. Galet. Men en underbar kväll! Hade många goa garv!

Ping: DN, DN2, DN3, GP, AB