I ett blogg inlägg tar DVV upp en tämligen intressant fråga som fått mig att fundera senaste tiden.
Årets al-Quds dag skapade tumult på Sergels Torg i Stockholm, trots att demonstrationen glidit förbi relativt obemärkt dom gångna åren. Det sägs att all media uppmärksamhet är positiv men jag undrar om så verkligen är fallet denna gång. Årets al-Quds dag har nämligen inte belyst Palestina frågan och de förtrycktas tillstånd världen över utan snarare förvridits till en debatt om islamism, khomeinism och Irans framtid.
Den religiösa debatten har polariserats till två läger där man kategoriserar unika människor efter etiketten khomeinist eller demokrat (läs sekularist). Och vad är då Khomeinism? Det är den ny formen av radikal islamism som strömmar från ”det onda” iran. Bin Laden har blivit gamla nyheter, talibanismen är ett minne blott och nu vänder median uppmärksamheten mot Iran, sammanträffande nog i samband med den misslyckade gröna revolutionen i Iran. Det verkar som om man aktiv jobbar för att sikta på Iran som nästa måltavla i kriget mot terrorism. I och med khomeinismen försöker man då ragga allierade och vinna publik opinion för att kriget skall få allmän och internationell acceptans (till skillnad från Irak kriget).
Rent konkret innebär detta i Sverige att man för fram frontfigurer, aktivister och talare för khomeinismen som inte har rent mjöl i påsen. På så sätt kan man försöka krossa khomeinismen genom att förkasta frontfigurerna som från första början inte varit lämpliga auktoriteter inom området!
Samtidigt placerar man den radikala motsatsen på andra sidan. En ren Two-Face historia alltså. Två sidor av samma mynt vars åsikter går helt isär men vars metoder, tekniker och törst efter uppmärksamhet är slående lika.
Den nuvarande situationen inom den svenska debatten påminner farligt mycket om 11 september händelserna i USA. I den utnämnde Bin Laden å ena sidan ett heligt krig mot USA och Bush å andra sidan utnämnde ett krig mot ondskans krafter (ála terrorism). Refränger var: ”Antingen är ni med oss eller emot oss.”
Och allmänheten lämnades i förvillelse vilket av de två som var mindre ont att ansluta sig till.
Idag uppstår scenariot på nytt och al-Quds dagen manifesterade denna polarisering i klarspråk. På ena sidan har islamister, konspiratörer och högerextrema krafter hopats samman med ”normala” muslimer”. På andra sidan har sionister, MKO anhängare, rojalister, vänsterpartister och Mousavi aktivister hopats samman med ”normala” exiliranier och fredsvänner.
Det pågår inte heller någon djupare diskussion utan det handlar om fysisk, verbal och intellektuell pajkastning som stärker polariseringen i den religiösa debatten, splittrar upp vårt redan segmenterade samhälle och orsakar aggression och negativa känslor hos alla. Det är som dukat för ett nytt krig.
Vart ska muslimen ta vägen i det här kaoset? När han vänder sig till höger ser han självutnämnda khomeinister som inte egentligen förstått sig på eller förespråkar khomeinism, det handlar snarare om individualism och att ha hittat en nisch i politiken där man kan få upp ett namn och rykte. När vänder sig åt vänster ser han så kallade liberala frihetskämpar som inte begriper vad frihetens principer går ut på utan snarare utnyttjar frihetens namn för att bli en frontfigur och få uppmärksamhet.
Under ena kategorin ser han anhängare som han inte egentligen känner någon association till. Under andra kategorin ser han anhängare som visserligen aggressivt ropar och buar åt honom men som han inte egentligen upplever är hans fiender.
Det känns som Imam Khomeini och al-Quds dagen blivit kapade och utnyttjade för ett annat syfte, ett syfte som jag inte säker på om jag kan hålla med om. Om denna polarisering eskalerar till nästa års al-Quds kanske det vore en bättre idé att stanna hemma i soffan och skriva ett blogg inlägg om Palestina och al-Quds snarare än att slungas in i ett pågående maktkrig och tvingas ta ställning mellan två partier så valet blir ”the lesser of two evils”, fastän båda inte är rättfärdiga från första början. Vi får se vad som händer tills dess. Men vad gäller riksdagsvalet i Sverige har jag i och med den misslyckade gröna revolutionen i Iran och nu senast i och med hyckleriet kring al-Quds dagen, Gaza och Palestina beslutat mig för att bojkotta valet genom att rösta blankt. Eventuellt röstar jag på Piratpartiet om dom håller sig till piratfrågorna i och med att dessa är de viktigaste frågorna som förhindrar eller underlättar ett Orwellianskt avlyssningssamhälle.
28 september 2009 20:02 HG Website