Senaste nätterna har det varit dålig sömn. Det är saker och ting som stör så man antingen inte kan få ro att somna eller somnar sent. Dålig sömn gör en irriterad, ibland har man lust att slå in tänderna på någon och ge honom ett saftigt knä upp i revbenen. Men det är förstås endast i ens fantasi, på riktigt är man en feg ynkrygg som alla andra som inte vågar visa sin insida.
Dålig sömn kombinerad med en dålig morgon är en giftig blandning – nästan som sprit och alvedon (nej jag har inte testat och tänker inte vräka i mig giftiga spyor som gör mig till ett berusad djur och får mig att uppföra mig som ett föraktat idiotiskt kräk. Är du en som dricker hoppas jag att du slutar dricka eller att din lever slår dig på käften snart).
Jag vaknar sent för bristen på sömn i kombination med glömskan att lägga väckarklockan inte blir bra. Jag inleder med att göra det jag älskar mest (:)…): kasta soporna, inte för jag är tvungen som vissa män som tvingas göra det ena och det andra – men för jag vill. Jag vill hjälpa till hemma men min gigantiska lathet och min överbelastade analysering drar mig i kragen att göra det nu så jag slipper sen. Måste be någon dunka lite vett i min hjärna en vacker dag.
Går sen till busshållsplatsen. Bussarna är gröna nu för tiden, vet inte om det ska se mer miljövänligt också – tycker dom bara ser ut som stora älgar målade som aliens i slemgrön färg. Det regnar. Känns som väderleken skrattar åt min dysterhet. Wihow. Efter en kvart kommer bussen men guess what: Jag har inte busskortet i fickan. Inte en enda fjutting svensk riksdal i plånboken heller. Jag får ursäkta mig, gå av bussen även om jag fick åka gratis – för jag måste ta mig hem igen – och promenerar tillbaka för att hämta busskortet. Sen en runda till i det skrattande regnet som denna gång passar på att gapflabba i form av åska. Jaja mumlar jag och går in i bussen efter ytterligare en kvart.
Nu sitter jag på bussen och ser hur det öser regn. Det här är en sån där dag man vill ligga hemma och se på film eller läsa en bra bok men jag har redan slösat bort alla bra filmer och böcker under dom soliga dagarna. Nu får jag istället jubla över ett ensamt kontor i innerstan och prata med mig själv över hur fantastiskt livet är.
Till råga på allt saknar jag inspiration. Sitter i bussen, ser hur regnet faller ner och kysser asfalten ren – jag som längtat efter att skriva något – jag sitter nu i bussen med ett gäng främlingar och kan inte klämma fram ett ord.
Till slut sprutar
denna dynga fram, samtidigt som en ung muslim kommenterar min facebook status där jag sitter i regnet med de tröstande orden “Haha”.
Så vad är ljuset i slutet av tunneln då? Det är väl antagligen att någon läser detta och mår bra att han eller hon haft en mycket bättre dag än mig och kan fortsätta gotta sig i sitt meningslösa liv.
Great, ännu fler som gottas av att jag lider. Jag kanske borde anmäla mig som frivillig till korsfästning så det grundas en kult av lata egoistiska människor i mitt namn som ursäktar sina ömkliga liv med min död för deras förlåtelse…
[UPDATE]
En resumé dagens Facebook status uppdateringar:
Ehsan hade inte busskortet i plånboken så väntar på bussen i regnet för andra gången nu..
den 23 juli kl. 09:22
Ehsan yippie nu åskar det också..
den 23 juli kl. 09:24
- Haydar Haha
den 23 juli kl. 09:32
- Ehsan Vad är roligt?
den 23 juli kl. 10:07
Ehsan ösregnar ute
den 23 juli kl. 10:33
Ehsan sitter blöt framför datorn på ett tomt kontor med en AC som vägrar lämna mig ifred och spottar kall luft på mig hur mycket jag än försöker täcka för den.
den 23 juli kl. 10:35
Ehsan fryser
den 23 juli kl. 10:37
Ehsan är uttråkad
den 23 juli kl. 11:13
Ehsan har i ren desperation efter värme tagit på sig sin blöta jacka. Jupp, AC:n fortsätter kräka ur sig kall luft
den 23 juli kl. 11:30
Ehsan dagdrömmer om ett varmt bad
den 23 juli kl. 11:40
Ehsan funderar på att sätta ihop tre Kinnarps kontorsstolar till en säng och ta en tupplur
den 23 juli kl. 12:31
Ehsan jackan har nog torkat nu men fryser fortfarande. AC:n vägrar lägga av
den 23 juli kl. 13:33
- Sibtain Dra ut sladden?
den 23 juli kl. 13:53
-Ehsan Rishögen är integrerad i fönsterkarmen som är integrerad i väggen så det finns ingen sladd att dra ut och det finns ingen avstäningsknapp och det finns inget reglage av temperaturen. Undra vilket ljushuvud det var som uppfann denna lösning…
den 23 juli kl. 13:55
- Sibtain Dra ur säkringen så all el i rummet försvinner. Sen kan du skylla på strömavbrott så får du gå hem för dagen också. ![]()
den 23 juli kl. 13:56
-Ehsan Gärna men det är en annan kille från ett annat företag som är i samma lokal och hyr kontoret tvärsöver, så jag tror inte han skulle uppskatta det. Chefen har semester för övrigt, lol. Dessutom vet jag inte var säkringen är :/
den 23 juli kl. 13:58
- Sibtain Jag har slut på idéer bror. :-p
den 23 juli kl. 14:02
-Ehsan Ge mig en kram så blir jag varm.
den 23 juli kl. 14:02
- Sibtain Ställ dig i kö :-p
den 23 juli kl. 14:05
-Ehsan En kall kram vill jag inte ha. Du är värre än AC:n. AC:n kyler min kropp, du kyler min själ you heartleast beast
den 23 juli kl. 14:06
- Sibtain Inte första gången jag får höra det där ![]()
den 23 juli kl. 14:14
-Ala hahaha aww bebi, jag visste inte att du hade en sån dålig dag. Varma kramar älsklingen min ♥
den 28 juli kl. 11:54
Ehsan har någon en bulldozer att låna ut så jag kan gräva isönder den integrerade AC:n på kontoret som spytt på mig hela dagen nu?
den 23 juli kl. 13:56
Ehsan Ford Mustang is the KING of cars!!
den 23 juli kl. 14:26













Aww hjärtat!
Vilken dag, inget du berättade om. Haha jag tror du glömde den biten med att strö salt över såret “Tog du busskortet? hur ska jag åka till stan”.
Men Ehsan då! Påminner mig om en regnig dag då vi tävlade med din RC på den tiden det begav sig. Haha!
Verkligen fina minnen Feras!
Brosh jag ville peppa upp dig med dessa ord
Synd att inte broder Feras var med då hade han skyddat med sin mega… HAHA
Det där lät inte som en rolig dag. Tack för uppmuntringen, min dag har ju varit rena rama lyckodagen jämfört med det där haha
Solen lyckades ju titta fram ett tag iallafall.
“Känns som väderleken skrattar åt min dysterhet.” Sådär har jag känt hur många gånger som helst! Typiskt.