Edward Bernays i sin bok “Propaganda” ställer frågan vem det är egentligen som styr våra smaker, våra tankesätt, våra åsikter? Vem är det som får oss att välja olika klädstilar eller skor, att titta på olika program, att äta på olika restauranger, se på vissa filmer, att rösta på vissa partier? Han kallar det för “den osynliga regeringen” som drar oss åt ett visst håll utan att vi är medvetna om det. Och vem eller vad är “den osynliga regeringen”?
Propaganda.
Bernays, själv Freuds brorson och en mästare inom propaganda, lägger fram diverse metoder för framgångsrik propaganda i sin bok som man kan skriva otaliga blogg inlägg om inom olika ämnen.
Men ett särskilt ämne har varit på mina tankar länge och det är propagandan om kärlek.
Varför har dagens muslimer en så flummig syn på vad kärlek är? Det kräks ut så mycket dynga ur Hollywood, Bollywood, MTV och mode världen som infekterat våra sinnen att kärlek ska vara enligt filmerna. Kärlek är fina middagar, rosor, romantiska utflykter, gå hand i hand ner för gatan, längta hem under krig och svårigheter, inte skiljas åt – tja i stora drag att vara som blodiglar som sugit sig fast i varandra och vägrar skiljas åt.
Vi muslimer sitter passivt, gapar och sväljer allt utan att tugga och märker inte hur våra själas sakta men säkert förgiftas. Konsekvensen blir att våra relationer till våra partner förstörs. Kvinnorna blir svaga och ledsna över att deras män inte lever upp till stereotypen som en drömprins och klagar. Männen är svaga och vill tillmötesgå sina kvinnor så de renderas på nolltid till tofflor som böjer sig under sina kvinnors vilja.
Och detta slutar i att Jihad andan i den islamiska nationen dör ut.
I Islams begynnelse när Profeten(S) och hans följeslagare gick ut i Jihad var de borta veckor eller månader. Idag kan inte en man åka på en andlig resa över en weekend utan att hans kvinna ska klaga. Innan den islamiska revolutionen i Iran vägrade troende kvinnor sätta foten utanför huset eftersom chador (den svarta heltäckande kappan över slöjan) var förbjuden. Idag får en kvinna inte bära en korrekt hijab av sin make.
Sann kärlek är kärlek för Allahs skull. Syftet med ett heligt äktenskap är att man och kvinna förs närmare Allah och blir mer perfekta människor. Allt som kommer i vägen mellan individen och Allah ska undanröjas. Ett idealiskt giftermål grundar sig på denna principen: kärlek för Allahs skull och hat för Allahs skull.
Om exempelvis en man vill ut i Jihad (fysiskt eller andligt spelar ingen roll) men hans fötter skakar av osäkerhet ska hans fru stabilisera hans fötter med sitt stöd och visa att hennes kärlek till honom är för att han är hennes pris mot Paradiset i Allahs väg. Mannen ska finna mod och styrka hos sin kvinna så han är ett lejon på krigsfältet.
Jag stannar här då jag tänkte hålla en föreläsning om ämnet i samband med månaden Ramadhan (mer info kommer upp på Azan.se när tiden är inne) men håller frågan öppen för debatt då den är extremt viktig. Kommentarer från mian respekterade systrar särskilt är varmt välkomna.














Mäktigt inlägg,
Kanske ett av dina bästa hittils, mycket som vi borde fundera på och samtidigt lära oss.
Finns det några idealiska äcktenskap man kanske borde lära sig av?
Bismih Ta3ala
Salam,
mashaAllah, vackert inlägg.
Samtidigt som ditt inlägg fullkomligt överensstämmer med verkligheten så är det så att ifall du frågar vilka som vill förändras kommer du att inse hur tomt det blir på liv.
Jag tror att systrarna är mer angelägna om att förhindra en sådan här sorts revolution fastän både bröder och systrar skulle må bättre i slutändan av denna förändring.
Jag ser fram emot din föreläsning om ämnet, men hur långt är det kvar till shahr ramadhan?
Har du tillgång till någon islamisk kalender från Iran eller är det nätet du kollar up det på?