Val av systemkamera

Efter att ha sålt ut min RC hobby och beslutat mig för att satsa på fotografering (läs blogginlägget) så slungades jag in i min första och kanske absolut viktigaste frågeställning: vilken systemkamera ska jag välja? Eller i detta fall vi, då fotograferingen är tänkt att vara en familjehobby som jag och min fru delar, således måste jag ta hänsyn till hennes preferenser och tycken också. Hur en kamera upplevs i en kvinnas hand kan vara rätt stor skillnad jämfört med en mans.

I detta inlägg tänker jag redogöra för vår 2 veckor intensiva jakt på den ultimata systemkameran. Förhoppningsvis blir det en hjälp för andra gröngölingar som vill börja med fotografering men inte riktigt vet vad som ska välja i kameradjungeln.

Canon 400D

Vårt första val av systemkamera föll på Canon 400D eftersom det var den första systemkameran vi kom i kontakt med. Ett par bekanta hade denna kamera som vi fick känna på och det var en underbar känsla. Jag lånade även hem kameran och vi testade att fota lite under helgen vilket var ganska trevligt, även om vi inte hann fördjupa oss något. Canon 400D är lätt och förhållandevis liten vilket dom flesta tjejer lär uppskatta (jag tyckte den satt bra i min egen hand också, men jag har inte direkt några grova händer heller). Nackdelen med Canon 400D insåg vi snart var att den slutat säljas och ersatts av Canon 450D istället. I och med att andrahandspriset på Blocket var ganska snarlikt mellan Canon 400D och 450D föll valet på Canon 450D istället.

Snabbfakta

• 10,1 Megapixel CMOS-sensor
• EOS Integrated Cleaning System (inbyggt reningssystem)
• 2,5” bildskärm
• 9-punkters bred autofokus
• 3 b/s, med upp till 27 bilder per serie
• DPP RAW bildbehandlingsprogram

Canon 450D

Canon 450D är uppföljaren till den populäre 400D med ett par trevliga uppgraderingar. Den har fått en 0.5 tum större LCD skärm, tar 0.5 bild snabbare per sekund och fått 2.2 megapixel mer (som om det spelar någon roll…). Den största uppgraderingen torde dock vara Live View, vilket innebär att man kan få upp bilden på LCD skärmen live och fota via LCD skärmen istället för att kika i tittarhålet, ungefär som en vanlig kompakt digitalkamera. På så sätt kan man se i LCD skärmen hur bilden kommer bli i förväg innan man fotar. Rätt användbart, dock batterislukande. Om man velar mellan 400D och 450D ska man helt klart välja 450D just eftersom den är en välbehövlig uppgradering som inte kostar mer än någon tusenlapp extra. Canon 450D var en kamera vi fann starkt attraktivt för sitt pris (nypris ca 6500kr / beg. ca 5000kr). Den hade skön passform, var lätt och hade de funktioner som tillfredsställde oss som nybörjare och som man kan växa i. Det finns dock en, i vårt tycke, extremt stor nackdel med 400D och 450D och det är kitobjektivet man får med. Kitobjektivet är ett 18-55mm. Vidvinkeln (18mm) är helt OK men zoomen (55mm) är i det klenaste laget och är motivet längre än ett par meter bort så kan man inte zooma in mer. Helt värdelöst i många praktiska scenarion där man inte kan komma nära sina motiv (naturen, arenan, tivoli etc etc). Man måste då komplettera med ett telezoom objektiv, exempelvis ett 70-300mm objektiv som går på ca 2000kr (Tamron/Sigma märke). I sin tur måste man släpa omkring på 2 objektiv (telezoom objektivet är ganska tungt) och hålla på och byta när man ska ta zoom bilder eller bredare bilder (t.ex. på landskap, familjefoton, byggnader osv). Canon 450D:s kitobjektiv är alltså inte ett allround objektiv och behöver kompletteras = mer cash.

Ska man köpa till ett sådant objektiv så hamnar 450D i prisklassen 8500kr (nypris) så då började vi titta på kameror i den prisklassen istället.

Snabbfakta

• 12,2 megapixels CMOS-sensor
• 3,5 b/s
• 9-punkts autofokus med bred mätyta
• Inbyggt rengöringssystem för CMOS sensorn
• 3,0″ LCD med direktvisningsläge (Live View)
• Stor ljusstark sökare
• Fullständig bildkontroll

Nikon D90

Nästa kamera som stod på tur för granskning var Nikon D90. Denna kamera hade jag sett på TV-reklam för några månader sen och tyckte det var väldigt häftigt att den var första systemkameran som kunde spela in video, dessutom i HDMI kvalité! Priset på ca 10’500kr med kitobjektivet 18-105mm, var i och för sig ca 2000kr mer än en Canon 450D med 18-55 och 70-300 zoomobjektiv men i och med videofunktionen som lockade började jag läsa lite mer om den. Och responsen var extremt positiv. Samtliga expert- och användarrecensioner jag läste (och det var en hel del!) rekommenderade Nikon D90 i sin prisklass. Nyckelegenskaperna som utmärkte Nikon D90:n igenom alla recensioner jag läste var: snabb uppstart och bildfångst, bildprocessen (dvs. när man tar en bild i JPG format som dom flesta gör så komprimeras bilden av kamerans mjukvara. Vanligtvis försämras bildkvaliteten efteråt men det var en klar skillnad mellan D90:n och dess konkurrenter i bildkvaliteten efter tagen bild), 11 autofokus punkter, väldigt skarp stor och tydlig LCD skärm, bra autolägen och såklart videoinspelningen (med riktigt skön kvalité, provexempel kommer senare i inlägget).

En annan trevlig finess på D90:n är att den har en liten skärm med dom viktigaste inställningarna man brukar använda så man kan ställa in ett foto utan att behöva titta i den stora skärmen vilket sparar massor med batteri. Givetvis kan man använda sig av den stora skärmen om man så önskar.

Kitobjektivet 18-105 hade tillfredsställande zoom utan att vara för tung vilket gjorde den till ett bra allround objektiv att dra med sig. Det fanns dock två huvudsakliga nackdelar med Nikon D90. En teknisk och en subjektiv. Vad gäller den tekniska hade videoinspelningen i HDMI kvalitet (720p) en tidsgräns på 5min, sen blir kameran för varm och måste vila för att kylas ner några sekunder (i 480p och lägre upplösningar var dock gränsen på 20 min).
Vad gäller den subjektiva upplevde min fru att den var lite för stor och tung för hennes små händer. Hon föredrog Canon 400D/450D då de var lättare och skönare att hålla i (tyckte hon). Personligen tyckte jag att även om Canon 400D/450D var lättare och på så vis skönare, så var samtidigt Nikon D90 robustare, stabilare och ingav en seriösare känsla. Nikon D90:s kamerahus väger kanske inte mer än 100g mer men med det tyngre objektivet och batteriet så blir det en del skillnad i upplevelsen.

I samband med att vi utforskade Nikon D90:n upptäckte jag att det uppenbarligen finns ett prestigekrig mellan Canon VS Nikon. Utan att läsa nämnvärt om det frågade jag två bekanta som båda påstod att Canons kameror är “skönare” och att “proffsen väljer dom”. Därför valde vi att titta på en sista kamera: Canon 500D.

• CMOS-bildsensor i DX-format på 12,3 megapixel
• Bildbearbetningssystemet EXPEED
• Hög ISO-ljuskänslighet (200-6400)
• Autofokus (AF) systemet Multi-CAM 100 med 11 punkter
• Livevisningsläge med autofokus (Live View)
• D-filmfunktionen med en framerate på 24 bilder / sek
• 3-tums högupplöst LCD-monitor med 920 000 punkter
• Snabb respons: med cirka 0,15 sekunders starttid och 65 millisekunders slutarfördröjning och 4.5 bilder per sekund.

Canon 500D

Canon 500D är snäppet billigare än Nikon D90, ca 10’000kr med kitobjektivet 18-55mm. Det är en uppgradering av Canon 450D med flertalet saftiga tilllägg: 3 megapixel extra, LCD skärmen har en upplösning på 920’000 punkter som ger bra skärpa (450D hade 230’000 punkter) och höjdpunkten: videoinspelning i HDMI kvalité!

Känslan när man håller i Canon 500D är ganska lik 450D och 400D och i vårt fall gick känslan rakt in i hjärtat. Bra passform och lätt vikt var en härlig matchning.
Uppgraderingen av upplösningen på LCD skärmen var välkommen för att göra Live View praktiskt användbar (annars ser bilden suddig och ofokuserad ut om upplösningen inte är för hög).

Det bästa var dock att Canon 500D också hade filminspelning vilket gjorde den till en direkt konkurrent med Nikon D90. Fördelarna med Canon 500D är att det fanns ingen låg tidsgräns på inspelning i HDMI kvalité (maxgränsen är ca 29min). Inspelningen i 1080p är dock rent onödigt skryt då den inte är praktiskt användbar då frameraten är 20 bilder/sek = bilden upplevs hackig om motivet rör sig, och det går inte att spela in mer än några sekunder om du inte har ett extremt snabbt minneskort. Så vad som är användbart i praktiken är 720p, precis som Nikon D90, dock med en framerate på 30 bilder/sek (6 mer än D90:n) och ingen 5min tidsgräns. Det finns en annan nackdel med Canons filminspelning också och det är att filmerna spelas in i .mov (Quicktime) format med H.264 codec, vilket är riktigt bökigt att redigera på datorn senare. Antagligen kommer många att redigera videona i efterhand på datorn och då är Nikons inspelning i .avi (motion JPEG) solklart att föredra.

Den största nackdelen med Canon 500D är densamma som Canon 450D och Canon 400D: kitobjektivet! Man måste komplettera 18-55mm kitobjektivet och det innebär en extra kostnad på 2000kr, vilket i praktiken gör den ca 1500kr dyrare än Nikon D90, samt att problematiken med att släpa omkring två objektiv kvarstår.

Snabbfakta

• 15,1 megapixels CMOS-sensor
• Videosekvenser i Full HD (1080p)
• Brett ISO-omfång upp till 12800 för svaga ljusförhållanden
• 3,4 b/s med upp till 170 JPEG i serie
• 3,0” ClearView LCD-skärm med direktvisningsläge (Live View)
• 9-punkts AF-system
• Integrerat rengöringssystem

Nikon D5000

En annan kamera som lite snabbt kom upp på tapeten i samband med att vi ville ha HD-inspelning vad Nikons D5000. D5000 ska på pappret vara efterföljaren till den betydligt simplare D60, men i praktiken är den i en klass för sig mellan D60 och D90. Man skulle kunna säga att den är en bantad D90 men med samma filmfunktionalitet. Det som gör D5000 attraktivt är framförallt dess vridbara skärm så man kan ta foton från fågel- och grodperspektiv betydligt lättare. Majoriteten av recensionerna jag läste ansåg att, även om kameran i sig är en väldigt trevlig och bra kamera, så är det smartare att lägga på några 100-lappar och köpa den fullskaliga storebrodern D90 istället. Jämfört med D90:n saknar D5000 bl.a. en autofokus motor i kamerahuset vilket innebär att objektiv man köper måste ha autofokus inbyggt i sig. LCD skärmen är 0.3 tum mindre med 230’000 punkter (jämför med D90:n på 920’000 punkter = 3 gånger så bra skärpa i Live View och inspelning) vilket gör att bilderna i Live View och inspelning blir lite suddigare och inte lika detaljerade. D5000 saknar också den där lilla extra displayen på toppen av kamerans handgrepp som D90:n har (kan kanske verka obetydligt men den är ju en enorm batteribesparare jämfört med att tända LCD skärmen varje gång). Utöver detta så saknade D5000 en del mer avancerade inställningar och “snabb knappar” som D90:n har.

Således filtrerades D5000 bort ur listan över systemkameror till förmån för D90 istället.

Snabbfakta

• Den 2,7-tums vinklingsbara LCD-monitorn
• Livevisning med motivföljning (Live View)
• CMOS-bildsensor i DX-format på 12,3 megapixel
• Hög ISO-ljuskänslighet (200–3200)
• Integrerat system för dammreducering: System
• Autofokus-systemet Multi-CAM 100 med 11 punkter

Valet av systemkamera!

Så vad föll valet på då? Jag kan säga att det var en hel del velande fram och tillbaka. Det fanns ett par alternativ: antingen ett avgörande klipp på blocket på någon av dom listade kamerorna alternativt en ny Canon 500D eller Nikon D90. Det är mycket pengar det handlar om så ett begagnad exemplar kan vara lite farligt då man inte vet hur kameran hanteras, tappats osv. Med ett nytt exemplar kan man i de flesta butiker också teckna en försäkring på 1000-2000kr för 2-4år som ersätter allt om man skulle tappa den och dylik. Så vi beslutade att satsa på en ny kamera, det är ju trots allt en investering som ska följa med en i flera år och fånga alla ens minnen – men vilken kamera, Canon 500D eller Nikon D90?

Många jag pratade med tyckte filmfunktionen var onödig men jag vidhåller att det är grädde på moset. Självklart vill man ha möjligheten att filma om man upplever ett intressant ögonblick utan att behöva släpa med sig två klumpar (systemkamera OCH videokamera…). Speciellt dom som har barn skulle lätt betalat ett par tusen extra för att kunna filma lite också. Vi var lite kluvna men det lutade mer mot Nikon D90:n främst pga. bättre kitobjektiv. 5 min gränsen ser jag inte som så stor nackdel eftersom man oftast ändå inte spelar in 5min i sträck utan brukar skifta vinkel osv (i värsta fall kan man spela in i 480p istället). Det som återstod var att känna på kameran om och om igen och se, speciellt för min fru, om den var passande eller för stor.

Efter att ha åkt till MediaMarkt 4 dagar i rad (haha! Vi blev som stammisar till slut och lärde känna flera ur personalen, men min fru var lite orolig att vi skulle bli misstänkta som tjuvar…LOL!) så löstes den sista pusselbiten med hjälp av en tjej ur MediaMarkts personal. Vi pratade med henne om Canon 500D utan att nämnda Nikon D90 och ut ur det blå frågade hon, “Men varför funderar ni på Canon 500D? Varför väljer ni inte Nikon D90 istället?”. Jag och min fru tittade på varandra med förvåning och lättnad. “Hurså undrade vi?” Och hon sade, “Canon 500D är en nybörjarkamera medan Nikon D90 är en semiproffskamera. Det är samma prisklass men D90:n är avsevärt bättre.” Vi nämnde att vi tyckte Canon 500D var lite skönare att hålla i men hon kontrade med att hon själv hade Canons semiproffskamera 50D som är större än D90:n och det inte var några problem ur komfortsynvinkel (detta påverkade nog min fru som var i samma storlek som henne) . Hon hade dock valt D90:n idag framför sin egen kamera.

Glada som vi blev började vi klämma på D90:n igen och så var valet klart och vi båda var fullständigt övertygade och ja, kanske förälskade också (även om jag redan upplevt en “kärlek vid första ögonkast” med kameran första gången jag såg den på TV). Det blir en Nikon D90!!

Bilderna blir fullständigt fantastiska, kitobjektivet är perfekt och videoinspelningen i skön kvalité gör Nikon D90 till det klara valet för oss. Tramset mellan huruvida Canon eller Nikon är bäst bör förkastas eftersom de båda är så jämna – ena halvåret ligger Canon snäppet före, andra halvåret Nikon. Vad proffsen väljer spelar ingen roll eftersom detta är instegskameror, inte proffskamerar för 100’000. Dessutom tycker Nikon folket att Nikon är skönast och Canon folket att Canon är skönast – så det är bara en fanatisk återvändsgränd man inte ska hänga upp sig på.

Summan av kardemumman är att vilken systemkamera man än väljer så blir man nöjd för bilderna blir så otroligt mycket bättre än vanliga kompaktkameror. Dock får man sätta sig in i vad som är viktigast för just en själv och vad som känns bäst. Vill man ta foton med hela själen är det således viktigt att välja den kamera som man blir förälskad i, oavsett om den kostar en tusenlapp mer eller mindre eller anses vara mer eller mindre prestigefull!

Länktips

Under de intensiva forskningsveckorna har jag samlat på mig en hel del länkar med intressant läsning. De flesta av dessa är taggade på mitt Delicious konto. Ta en gärna en titt på länksamlingen om du vill läsa och forska mer själv: http://delicious.com/majnun313/photography

Nikon D90 video smakprov

Nikkor 50mm f1.4D, Tamron 17-50mm f2.8, DIY Steadycam, Monopod.

Perfekt exempel på situationer då man skulle vilja fånga ögonblicket på film och inte bara foto!

Nikon D90 foto smakprov

Ping: 1, 2, 3, 4