En andlig krigares väg

Online föreläsning på Paltalk 27 mars 2009.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

• Ladda ner: 2009.05.08.paltalk-en.andlig.krigares.vag-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vem är du? Vad gör du här? Varför lyssnar du på mig? Hur mår du egentligen? Mår du verkligen bra, innerst inne i din själ?

Lyssna till vassflöjten när den berättar
hur den berättar om ensamheters lidanden:
Alltsedan jag blev avskuren och skild från vassriket
har min klagan väckt sorg i mannen och kvinnan.
Bröstet vill jag bit för bit slita itu
tills jag blottat smärtan i deras kärlekslängtan.
Vem som än vistas fjärran från sitt ursprung
åtrår sin egen återförenings stund.
(Rumi, Mathnawi)

Det är så Rumi börjar sin berömda poetiska samling ”Mathnawi”. Den här inre osäkerheten och tomheten som driver oss till att söka vårt ursprung finns hos alla människor. När vi inte med full säkerhet vet vad vi gör här på denna vida jord och inte är bekanta med vårt syfte och hur vi ska uppnå detta syfte, och vi inte heller strävar efter att nå denna insikt och förståelse vad finns det då för mening med att leva?

Med andra ord är vi antingen döda eller levande andliga krigare placerad i en värld full av korsningar där otaliga fiender och diken väntar. Vilka beslut vi tar och vilka vägar vi väljer är således avgörande för huruvida vi kommer segrande ur denna kamp eller inte.

Skapelsen av människan

Låt oss börja med att ta reda på vad den Heliga Koranen säger om människans skapelse:

[2:30] وَإِذْ قَالَ رَبُّكَ لِلْمَلاَئِكَةِ إِنِّي جَاعِلٌ فِي الأَرْضِ خَلِيفَةً
[2:30] OCH SE, din Herre sade till änglarna: “Jag skall tillsätta en ställföreträdare på jorden.”

Jag vet inte hur många föreläsningar jag har baserat på denna Koranvers hittills, men den är så djup med flera olika nivåer av mening vilket gör den till en källa av inspiration att vända sig till om och om igen. Så vad säger versen? Den sammanfattar syftet med din skapelse till en term: khalifatAllah, Guds kalif. Vad innebär detta?

Ordet kalif är synonymt med vikarie eller ställföreträdare, i detta fall Allahs ställföreträdare och vikare. Vem är då Allah? Han är kungarnas Konung, hela universum beror på Hans existens, om Han för ett ögonblick skulle dra tillbaka Sin välvilja över skapelsen skulle den rasa samman och förintas. Och vad säger Han? Han säger att Han har valt dig som Sin vikarie på jorden – dvs. den materiella dimensionen av vår värld som vi tillsammans med alla djur och växter lever i. Människan har alltså som vikarie fått tillåtelsen till den oinskränkta makten att administrera denna värld.

Men beviljas denna oinskränkta makt till vem som helst? Vad tror ni skulle hända om Hitler likt Profet Musa(A) kunde resa på haven? Vad tror ni skulle hända om amerikanerna likt Profet Jesus(A) kunde väcka dom tusentals döda soldater till liv som krossats av motståndsrörelser runt om i världen? Ni kan ju själva se med egna ögon hur fienden förstör världen enbart med världsliga medel, om de då fick tillgång till den andliga dimensionen också skulle det sluta i en ren självvållande armageddon.

Syftet med skapelsen

Syftet med vår närvaro på jorden är alltså att vara gudomliga vikarier men uppenbarligen måste vi förverkliga detta syfte inom oss själva. Det måste betonas här att vi inte föddes som mästare påklädda med svarta bälten utan vi föddes med potentialen, förmågan och möjligheten att nå den höga rangen men sen är det upp till oss huruvida vi vill göra det eller inte. Och detta är den andlige krigarens väg – nämligen att leva upp till syftet med sin skapelse – alltså att bli khalifatAllah, Guds kalif.

Och vad innebär det att vara en andlig krigare, en gudomlig kalif? Vad vill man göra egentligen? Vad är ens syfte? Hela konceptet med khalifatAllah kan verka så komplext och ibland t.o.m för abstrakt för en med så många involverande faktorer att man inte riktigt kan begripa det. Jag funderade och sökte länge efter en enkel och konkret förklaring som sammanfattar det hela på ett konkret sätt. Och så, för tre veckor sen under ett Kung Fu läger klarnade plötsligt allting upp.

Sifu Gregorz hade kommit från Polen för att träna oss. Han är bland dom högst rankade i hela världen inom Choy Lee Fut Kung Fu och har vigt sitt liv till denna kampsport som han tillägnat över 30 år. När han frågade oss, ”Vet ni vad syftet med Kung Fu är” förblev vi alla tysta, fastän vi tränat i flera år. Han sade, ”Syftet med Kung Fu:n är inte att skada eller döda din motståndare, inte heller är det att försvara dig själv – syftet med Kung Fu:n är att kontrollera din motståndare.”

Och hur uppnår man denna kontroll? Det är inte den som har mest muskelmassa som kontrollerar motståndaren som exempelvis anabola överdoserade Hollywood gorillor försöker hjärntvätta oss med. Bästa sättet att manövrera och kontrollera råstyrka är genom mjukhet och smidighet, det är exempelvis på den filosofin som den japanska kampsporten Aikido bygger där de vänder styrkan från motståndaren mot honom själv, så ju hårdare han slår ju hårdare kommer han falla då man för hans knytnäve i en bana som rubbar hans balans. Kontroll över motståndaren uppnås snarare genom en kombination av mental och fysisk styrka ackompanjerat med smidighet, snabbhet, teknik och listighet. Ni som sett filmen ”Hero” med Jet Li kanske kommer ihåg scenen där Jet Li skall möta en motståndare men i det slaget utdelas inte en enda knytnäve eller spark. Vad som händer är att dom ställer sig mitt emot varandra och sedan blundar och hela kampen utförs mentalt i deras tankar i en form av meditation. I slutändan inser en av krigarna att den andres mentala styrka är överlägsen och lämnar således krigsfältet. Han har alltså mentalt blivit kontrollerad och på så vis förlorat, utan att en droppe blod behöver spillas!

När Sifu Gregorz yttrade denna mening smälte den in och det gick plötsligt upp för mig att khalifatAllah kan sammanfattas i ett enda ord: kontroll. Hela den andliga krigarens strävan går ut på en sak, att uppnå kontroll och när han uppnår kontroll har han uppnått ranken av khalifatAllah.

Definition av kontroll

Vid det här laget måste en sak tydliggöras: kontroll över vad?
Kontroll över på det individuella och sociala planet eller i andra ord kontroll över jaget och omgivningen. Och denna kontroll är multidimensionell. Låt mig förklara hur.
Vad gäller kontrollen av jaget finns det flera aspekter. Kontroll över ens känslor. Det finns en mängd hadither om detta. Exempelvis kontrollen av ilska:

Profeten(S): ”Den starkaste av er är den som kontrollerar sin ilska.”

Eller motsatsen, kontrollen av glädje:

Imam Jafar Sadiq(A): ”En troendes skratt är endast ett leende.”
(Miskhkatul Anwar fi Ghurar il-Akhbar, sid. 476)

Men det är inte endast kontroll över känslorna, det är kontroll över hela ens väsen och hit tillhör ens tankar, inte endast att förhindra onda tankar men även att inte slösa bort dem på meningslösa tankar. Speciellt äldre har problem med detta. De lägger sin mentala kapacitet på tankar som, ”tänk om detta händer, tänk om detta händer” och detta skapar en oro inom dom vilket i sin tur påverkar deras hälsa negativt. Resultatet av kontrollen över ens tankar är ett sunt psyke och en hälsosam kropp.

Detsamma gäller kontroll över ens handlingar, inte att endast förhindra sig själv från synder – men även att inte kasta bort ens tid och energi på meningslösa handlingar. Muslimer idag är drabbade av denna sjukdom. De må vara religiösa och inte bryta nämnvärt mot Sharia, de går säkerligen till moskén också – men utöver det, vad gör de egentligen? Vad skiljer dem från otroende förutom i frågor om alkohol och kost? Muslimer idag lägger all tid på att njuta av livet, ha kul, låta tiden gå – och resultatet av detta blir passivitet i frågor som verkligen gäller. Islam kom för att väcka dig O muslim att bli en andlig krigare som kämpar sig upp till khalifatAllah, inte för att programmera dig till en religiös robot som somnat i materialism.

Har den andliga krigaren kontroll över sina känslor, sina tankar och sina handlingar så kommer de interagera på ett smidigt sätt vilket upprättar en harmoni inom honom. Med denna inre harmoni kan han sedan kontrollera sin omgivning och forma den efter sig själv. Vad menas med att kontrollera sin omgivning då? Jo om du exempelvis befinner dig ute i skogen under en iskall vinter dag och det är dags för bön. Du vet samtidigt att du inte kommer hinna hem innan solen går ner och din bön blir försenad, så vad gör du? Kontrollerar du omgivningen eller låter du den kontrollera dig? Med din viljestyrka kan du omforma omgivningen efter dig genom att tina upp snön, göra wodho och be trots att det innebär kyla och svårigheter. Detta innebär att kontrollera sin omgivning, inte att på något mirakulöst sätt peka på solen så den stiger fram och smälter all snö åt dig, då är det solen som gör jobbet inte du!

Nackdelarna med en obalanserad kontroll

Vänta, vänta! Stanna upp! Jag vet vad ni tänker, vadå kontroll? Handlar hela islam om kontroll? Är syftet med min skapelse att få kontroll? Kom igen, dom som har kontroll missbrukar den bara och förtrycker andra ju.

Det stämmer. Precis som allt annat kan makt också missbrukas. Således måste den andlige krigaren vara ytterst vaksam på ett mycket farligt dike: nämligen att hans kontroll blir obalanserad, vilket är mycket lätt hänt. Kontrollen i ens hjärta är som vattnet i ett glas, du ska bära detta glas genom ett krigsfält fullt av fiender och minor, du kan ju tänka dig hur extremt svårt det är att lyckas med detta utan att vattnet ska gunga alltför mycket. På samma sätt kan mot- eller medgångar i ens liv liksom influenser från ens omgivning enkelt rubba ens kontroll ur balans så den tippar över till ett av två tillstånd:

1) För mycket kontroll. Man grips av ett maktbegär, en önskan att i ens kontroll rubba andras kontroll och dominera över dem, med andra ord trampa på deras rättigheter och frihet. Det är hit tyranner och förtryckare räknas, men även mannen som fängslar sin fru eller mamman som kväver sitt barn. Det finns väldigt många subtila tecken i vårt uppförande som signalerar att vi har fått ett för stort kontrollbegär. Det kan exempelvis vara att man kör över andra, i diskussioner har svårt att respektera den andres åsikt, att man alltid vill få som man vill och blir besviken om det inte händer osv. Allt detta tyder på att man har en obalanserad kontroll där man lutar åt förtryck i större eller mindre former.

2) För lite kontroll. Man blir passiv och underkuvad andras vilja, man blir nertrampad utan att säga ifrån nämnvärt. Precis som det är fel att förtrycka är det likaså fel att tillåta sig själv att bli förtryckt. Men detta är givetvis ett val man gör och styrkan ligger i att göra detta val samtidigt som man är beredd på att ta konsekvenserna. Ett realistiskt exempel var Irak under Saddams regering. Människor, speciellt Shia muslimer och kurder, blev kraftigt förtryckta och tyranniserade. De som gjorde motstånd fängslades, torterades eller dödades. Vad ska man göra i detta fall? Det är fel att låta sig själv bli förtryckt och man har rent islamiskt en skyldighet att upprätta rättvisa, men under Saddams tid blev konsekvensen av att jag ställde mig upp att exempelvis min familj blev trakasserade. Det är ett val jag måste göra och en konsekvens jag måste ta för att göra det rätta. Å andra sidan om alla hade en andlig krigares mentalitet så skulle inte vissa familjer behöva ge martyrer medan andra satt passiva och såg på förtrycket – hade den andlige krigarens mod härjat i hela befolkningens hjärtan hade Saddams regering krossats som ett snigelskal och då hade USA aldrig heller ockuperat landet idag vilket resulterat i miljontals döda samtidigt som hela landets tillgångar går till att tanka den sionistiska krigsmaskinen. En andlig krigare ser längre än sina egna fötter, han tittar på horisonten och tänker långsiktigt och då inser han att hans offrande av sig själv och sin familj idag leder till att hans barnbarn kan leva i frid imorgon.
Vägen till kontroll

Så långt så gott. Men hur uppnår man kontroll då? Vad är den korrekta vägen till kontroll över en själv och sin omgivning?
Mitt under träningslägret med Sifu Gregorz efter att ha tittat på våra rörelser och tekniker så stannade han upp oss och frågade oss vad vi höll på med egentligen. Och så lärde han oss en läxa. Vi verkade sömniga och viftade lite grann i luften, så han undrade vad vi ville åstadkomma egentligen? Ett slag är mycket mer än en knuten näve som kastas ut av armen, ett sådant slag kommer smeka motståndaren snarare än att skada honom. Den yttersta knogen är kopplad till den yttersta tån på din fot. Dina tår måste röra sig, din fot måste vinkla sig, dina knän måste balansera sig, din höft måste röra sig, dina axlar måste vrida sig – gör du allt detta så slungas knytnäven ut helt naturligt. Men det är inte allt, andas du fel blir du både andfådd och minskar kraften i din rörelse. Och skulle du andas rätt men tittar ner i marken som en blyg oskuld så kommer motståndaren att skratta åt dig så se rätt in i honom med eldiga tiger ögon och skräm hans innersta vrå bara med blicken. Men även om du gör allt detta räcker det inte, du måste koppla in ditt sinne och ha fokus och medvetenhet i din handling. Han sa till oss att om vi inte slår med en avsikt och medvetenhet så har vårt slag ingen själ och kommer inte stärkas eller utvecklas. Då finns det ingen mening med att han ska besöka oss igen om ett år för vi kommer stå kvar på samma ruta utan att rört på oss.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jag vill betona hur viktig helheten är i allt man gör. Jag kan läsa en bilbok och införskaffa en mängd fakta kunskap om hur bilar och körning fungerar, men samtidigt måste jag ha en korrekt förståelse av kunskapen och det får jag genom att reflektera, fundera och även diskutera och bolla idéer med andra, kanske mer kunniga inom området. När jag väl fått en korrekt förståelse för hur bilen och körningen fungerar så måste jag tillämpa den. När jag väl tillämpat den har jag vunnit en kontroll över bilen. Vi behöver införskaffa oss fakta men den måste vi behandla och analysera så vi uppnår en korrekt förståelse, då har vi nått ilm, kunskap. Men för att uppnå insikt, marifah och visdom måste vi tillämpa kunskapen.

Faror på vägen

En fara på vägen till kontroll är felaktiga slutsatser under processen av inlärning och ju tidigare felet kommer ju svårare är det att rehabilitera det. Det är ju exempelvis svårare för en som fått i sig felaktig fakta och grundar hela sitt handlande efter det att helt rasera sin grund och bygga upp allt på nytt än en som exempelvis tillämpar något han förstått fel, där räcker det oftast bara med några justeringar för att det ska sluta bra.

Det är här konstant självkritik, ifrågasättning och modet att vara öppen för möjliga infallsvinklar som strider mot ens nuvarande uppfattning är extremt viktigt. I början av min andliga resa kom jag i kontakt med en filosof som illustrerade det här med självkritik väldigt genialt och jag skulle vilja dela med mig av hans exempel till er så även ni drar nytta och kan inspireras. Han skrev att om du har en kartong med äpplen, vad gör du för att urskilja dom mogna äpplena från dom ruttna? Du måste ta ut alla äpplen, granska dem en och en och sedan stoppa tillbaka dom som är mogna medan du lägger åt sidan dom som är ruttna, eller hur?
På samma sätt har du som människa en kartong med olika ståndpunkter och föreställningar i din hjärna. Dessa har du samlat på dig genom ditt liv och de är olika baserat på vilka böcker du läst, vilka människor du kommit i kontakt med, vilka upplevelser du haft, vilken miljö du levt i, hur du uppfostrats etc etc. Bland dessa finns det båda korrekta och felaktiga ståndpunkter och slutsatser, men för att urskilja dom korrekta från dom felaktiga måste du förkasta allihop, ta avstånd från allt, och sedan börja granska och analysera var och en och på så sätt ta till dig det som är korrekt.

Jag tycker att vi muslimer brister katastrofalt på denna punkt, speciellt många av oss som fått en strikt religiös uppfostran. Vi blir redan från blöjåldern inmatade en version av världen som är baserat på våra föräldrars tolkning, vari det finns många felaktiga slutsatser, samtidigt som vi inte lärs att ifrågasätta och tänka själva. När vi sedan växt upp orkar vi inte upprota allt från grunden vilket resulterar i att vi får en felaktig förståelse och tappar kontrollen över våra liv. Om något olyckligt drabbar oss förklarar vi det med att det var qadha, qisma, förutbestämt, ödet. Om det sker konstigheter i vårt hem som vi inte kan förklara vetenskaplig vänder vi oss till religionen och tror det vara djinn eller änglar. Under Muharram går vi till moskén och även om vi är proppmätta trycker vi i oss en tallrik med ris och köttfärs för vi tror att det kommer ge oss shafa och gudomlig förmedling, fastän hadither uttryckligen säger att den som aldrig äter sig helt mätt inte kommer drabbas av sjukdomar. Vad gäller barnen leder den felaktiga förståelsen av hijab till att killen får göra i stort sett vad han vill, det visar ju bara att han blivit en man och är självständig, medan tjejen inte får sätta sin fot ute fastän hon bär fullständig hijab eftersom någon bekant kanske ser henne och då blir det eib och skam att ens dotter varit ute ensam.

Så vad är den största, eller i alla fall en av dom största farorna på vägen till kontroll? Jag skulle vilja påstå en inbillad falsk trygghet och därtill lathet. När man byggt upp sin föreställning av världen kräver det enorma mentala resurser att rasera den eller förändra den. Om du bara har en ryggsäck med alla dina ägodelar och ett tält är det lätt att flytta från plats till plats, men har du skaffat dig en villa, en bil, en familj och ett jobb är det helt plötsligt mycket svårare för dig att flytta. Vad du kanske gör då är att måla och tapetsera om, men det löser inget om hela grunden till huset är fel. Få är dom som är starka nog att åstadkomma en sådan radikal förändring i sina liv, i alla fall när de väl slagit sig till ro, och det leder till att större delen av mänskligheten inte själva kontrollerat sitt liv utan blivit kontrollerade till en viss riktning baserat på omgivningen och kulturen. Du är idag muslim men om du hade fötts i en religiös katolsk familj i hjärtat på kristendomen i Italien – tror du verkligen att du skulle varit en muslim idag? De flesta människor, muslimer som icke-muslimer, är alltså egentligen slavar av en påtvingad illusion som de omedvetet anslutit sig till då det helt enkelt är lättare att slippa tänka och istället acceptera något tillgängligt som inte är fullkomligt bra men ändock tillräckligt bra för att tillfredsställa ens behov och målsättningar.

Resultatet av kontroll

I all denna röra var är då dom andliga krigarna? Om den lata människan insåg resultatet av kontrollen som hon kunde få om hon bara la maken till och ansträngde sig lite skulle hon tappa hakan. Som vi sade i början är den andlige krigarens mål att bli khalifatAllah, och saken är den att en som vunnit kontroll över sig själv och sin omgivning har också nått högt upp i den andliga dimensionen och blivit värdig att krönas med nycklarna till himlarnas och jordens skatter.

I boken ”Vårtider”, som översatts till svenska av Den Väntades vänner citeras följande hadith:

‘Ibad ibn Basri berättar att han frågade Imam Baqir(A): “Vad är den troendes rättighet inför Allah?”
Imamen vände bort ansiktet utan att svara. Jag upprepade min fråga tre gånger innan han svarade: “Bland rättigheterna som den troende har inför Allah är om han säger till palmträdet därborta “Kom”, då skall trädet komma”. ‘Ibad säger: “Jag svär vid Allah att trädet som Imamen hade pekat mot började röra sig mot honom. I det ögonblicket pekade Imamen mot det trädet och sade: “Stanna där du är, för jag menade inte dig!”
(”Al-Khara’ej wal Djara’h”, s. 196)

Till denna hadith noterar författaren ett par tänkbara punkter:

1) Imamen sade: “den troendes rättighet”, inte “Imamens rättighet”, vilket betyder att denna incident inte tillhör Imamats höga ställningen exklusivt, utan det inkluderar alla som tror på det.

2) Återberättarens fråga var en sammanfattning: “den troendes rättighet” vilket betyder rättigheten som den troende har hos Allah. Hursomhelst var Imamens svar följande: “bland de rättigheter som den troende har”, alltså en av många rättigheter som den troende har hos Allah, vilket betyder att den troendes rättighet hos Allah är mycket högre än detta och han har endast nämnt en gren och fraktion bland den troendes rättigheter, men eftersom nivån på frågeställarens förståelse och andliga kapacitet inte var djupare än så, gavs ett sådant svar. Om en man som Salman Farsi eller Kumail ibn Ziyad hade ställt den frågan så är det okänt vilket svar som hade getts!

Fulländad kontroll

Så här långt måste en sista sak klargöras. Ranken khalifatAllah är inte så svart-vitt som den kan verka. Vi kan nå till grader som representerar denna rank men det måste ändock finnas en specifik ultimat ledare som är utvald av Allah att vara Hans minister över jorden och dom ultimata ledarna är Profeterna(A) och Imamerna(A). Varje tid har sin ledare och varje ledare har fått uppgiften av Allah att administrera universum. I vår tid är detta Imam Mahdi(AJ) och om det inte vore för Imam Mahdis(AJ) välsignade fotspår på denna jord skulle ordningen i universum rasa samman. Därför säger hadithen att det måste finnas ett Guds argument, en hujjat Allah dvs en khalifatAllah, en utvald minister av Allah varje tid på jorden – dör en ersätts han av en annan. Den andliga och världsliga dimensionen är sammanflätade. För att regn ska ske har Allah lagt upp fysiska och metafysiska lagar. Vatten måste avdunsta, moln måste bildas och dessa måste kylas för att det ska regna – det är den yttre aspekten av regn. Men den inre aspekten av regn är att khalifatAllah måste ge tillåtelse till regn då han har blivit utsatt att administrera jorden. Det är därför vi läser i Ziyarat Jamiah om Imamerna(A):

Bikom jonazzel-ol gheith,
Wa bikom jomsek-ol sama’ an taq’a ’alal ardh illa bi idhni

På grund av er skickade Allah ner regn,
Och på grund av er förhindrar himlen sig från att falla ner över jorden genom Guds tillstånd.
(Ziyarat Jamiah)

Tyvärr har det gjorts mycket propaganda mot konceptet med khalifatAllah och speciellt Imamernas(A) ställning hos Allah där det stämplats som shirk och polyteism av en del muslimska inriktningar som exempelvis Wahabismen. I ”Man and Universe” har Shaheed Ayatollah Mutaheri(RA) ett bra och starkt svar till dessa påståenden. Han skriver:

“De [Wahabierna] anser att tron på övernaturliga faktorer motsvarar att tro på en annan styrkekällan än Allah. Men dessa folk överser faktumet att övernaturliga handlingarna av någon vars hela existens är beroende av Allah och som inte har någon självständig status av sig själv, tillskrivs Allah före de tillskrivs han själv. Han är endast ett medium varigenom den Gudomliga nåden förmedlas. Är det polyteistiskt att tro att ängeln Jibril är mediet för uppenbarelse och kunskap, att Mikail är mediet för liv, Israfil är mediet för Domedagen och Izrail är mediet för att föra bort själarna?

Till skillnad från rådande uppfattning är Wahabismen inte en doktrin som endast motstrider Imamat utan den motstrider också monoteism och mänskligheten. Den är anti-monoteistisk eftersom den tror på handlingar är uppdelade. [...] Den är anti-mänsklig eftersom den inte ger någon uppmärksamhet till mänsklig talang och förmåga som har gjort människan överlägsen även änglarna. Som uttryckligen nämnts i den Heliga Koranen så är människan Allahs ställföreträdare och änglarna beordrades att falla på marken inför honom. Men Wahabismen vill fortfarande nedgradera människan till nivån av ett vilt djur.”

(Ayatollah Murtadha Mutaheri(RA), ”Man and Universe”, s. 94-95)

Sista ord

Beskrivelsen av den andliga krigarens väg i denna föreläsning lider nu mot sitt slut. Jag hoppas det har varit en inspirerande och lärorik färd som ni mina kära resekamrater har dragit nytta av. Visst är resan lång och svår men det ska inte förhindra oss som Imam Khomeini(RA) så vackert beskriver det: ”När målen är fantastiska måste svårigheterna att nå dem försummas!”
Vi får inte låta ängsla och nervositet förhindra oss att ta steget ty vi är inte ensam på vägen, som Imam Khomeini(RA) så vackert beskriver det: ”Frukta inget, när Gud är med dig är allting med dig!”

Jag skulle vilja avsluta föreläsningen med följande tänkvärda ord av författaren och mystikern Paulo Coelho:

”Även om jag har gått igenom allt det jag har gått igenom, ångrar jag inte alla dom svårigheter jag mött, ty det var dom som förde mig till den plats som jag önskade att nå!”
(Paulo Coelho, ”Manual of the Warrior of Light”, s. 30)