Problemet med ondska

Online föreläsning på Paltalk 27 mars 2009.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

• Ladda ner: 2009.03.27.paltalk-problemet.med.ondska-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Har du någonsin ställt dig frågan, ”Varför händer det här mig?”. Eller, ”Varför finns det så mycket ont i världen? O Gud! Varför låter du barn svälta ihjäl, kvinnor våldtas, gamlingar misshandlas till döds? Varför låter du bomber falla? Varför låter du jordbävningar döda hundratusentals? Varför Gud? Du som har all makt i Din hand? Varför stoppar du inte det? Är Du inte rättvis, nåderik och kärleksfull?”

Då har du fått uppleva teodicé problemet – eller på svenska, problemet med ondska.

Troende som icke-troende plågas ofta i sina liv av dessa ständiga frågor och tankar. Bristen på förståelse och insikt i de gudomliga affärerna gör att man ofta ställer Gud som syndabocken för allt ont som händer världen. Poeten Iqbal skriver så här om detta svåra problem:

“Hur ska jag beskriva godhet och ondska?
Problemet är komplext, tungan tvekar,
På en trädgren ser du blommor och taggar,
innnuti den finns det varken blomma eller tagg.”

(Iqbal, “Payame Mashriq”)

För att må bra i själen och stärkas snarare än försvagas vid svårigheter är det extremt viktigt att man har en korrekt förståelse av saker och ting som sker och det var denna tanke som motiverade denna föreläsning om problemet med ondska. Föreläsningen är lite längre än vanligtvis just för ämnet är så komplext och många frågeställningar kommer tas upp och behandlas men hoppet är att efteråt kommer många problematiska knutar och frågetecken att lösas. Så ha tålamod, öppna ditt hjärta och lyssna noggrant. inshaAllah ökar Allah vår förståelse så vi kan dyrka Honom med en djupare insikt, ty det finns verkligen inte något vackrare än när en älskare gör något helhjärtat med eftertanke för sin Älskade.

Vad är ondska?

Ett av många argument som används mot Guds rättvisa är den spridda ondskan i vår värld. Om Gud skapade allt, varför skapade Han då också ondska? Men det finns ett fundamentalt fel i detta tankesätt nämligen slutsatsen att ondska är skapad. Så vad är ondska egentligen?

Sanningen är den att ondska egentligen inte existerar och är därför inte heller skapad. För att förstå detta kan man dra en liknelse med solen. Inom solen finns inga skuggor och det är källan av allt ljus. Ju längre ifrån solen du kommer, desto svagare blir ljuset samtidigt som fler skuggor syns. Skuggor i sig är inte skapade utan de innebär att på en plats finns det lite eller inget ljus. Vidare om det finns en slöja mellan objektet och solen så kommer solstrålarna inte nå objektet och då är den också i skugga och mörker. Dessa slöjor är våra dåliga egenskaper som förhindrar det gudomliga ljuset från att lysa upp vårt inre. Synder är också som svarta slöjor som täcker oss och hindrar oss från att skina.

Bara Gud är absolut perfekt utan några som helst defekter. Hans fulländade godhet kan liknas likt solen, och Hans skapelse alla de föremål som är placerade bortom perfektion men strävar efter den (som människan). Eftersom de inte är perfekta och på avstånd från den Gudomliga solen, har deras existens vissa defekter som kan kallas skuggor, där lite eller inga solstrålar når. Ondskans verkliga natur är icke-existens, en ”skugga”, där inget eller lite ljus finns. Guds ljus som likt solen saknar skugga har även ingen ondska i Sig, dock det som skapas är inte helt perfekt och har en skuggig sida där ondskan kan träda in. Detta är vad som menas med versen,

قُلْ كُلًّ مِّنْ عِندِ اللّهِ
…”Allt (gott och ont) är från Gud.”… (4:78)

Ondskan är relativ

Det bör även tilläggas att ondska är relativt och definieras olika från person till person. Oftast innebär ondska att den tar död på liv. T.ex. vargen är ond i fårets öga, medan vargen endast kämpar för sin överlevnad då den behöver mat. Ormens gift kanske ses som något ont för den bitne medan den bara är en försvarsmekanism hos själva ormen. Ondska är alltså relativt och vad som är ont och gott varierar från fall till fall.

Olika typer av världar

Så här långt har vi alltså insett att ondska inte är skapad utan det är en biprodukt till skapelsen, precis som skuggan är en biprodukt av ljuset, och därför är den också relativt – vad som kan vara ont för en kan vara gott för en annan. Men man kan då fråga sig: varför skapade inte Gud en värld där även denna relativa ondska inte fanns?

För att besvara detta kan man dela upp gott och ont i fem världar. Dessa skulle vara:

1) En värld bestående av endast gott där ingen ondska finns, som änglarnas värld.

2) Hela världen består av endast ont och du inte kan hitta något gott (vilket är en omöjlighet för som sagt är ondska icke-existens och kan därför inte skapas, precis som bara ljuset kan skapas medan skuggan är en biprodukt).

3) En värld som består utav mer ont än gott, men detta skulle inte vara logiskt .

4) En värld med lika mycket ondska som godhet, men detta är heller inte rationellt och utan anledning.

5) En värld med mer godhet än ondska på så vis att naturen och de olika elementen samspelar med varandra där vissa ser ut att vara skadliga och till sist når allt ett slut.

Låter skapelsen sannolik med denna beskrivning? Ska Gud ignorera massor av gott för att lite ondska inte ska finnas eller ska Han förse med mycket gott trots det lilla onda som kommer att finnas?

Syftet med skapelsen

För att förstå det hela lite bättre finns det en viktig fråga som måste besvaras, nämligen: vad är egentligen syftet med skapelsen? Varför skapade Allah människan när änglar, alla möjliga djur, berg, hav, planet, stjärnor osv osv redan fanns? Svaret på denna fråga finner vi i Surah Dhariyat där den Heliga Koranen säger:

[51:56] وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ
[51:56] Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.

Enligt en hadith från ibn Abbas betyder ordet ”y’abedon” (dyrka) i denna vers ”y’arefon” dvs. lära känna. Versens innebörd blir alltså att Allah skapade människan och djinn för att lära känna Honom, för att få m’arifah om Honom, för att nå Gudsmedvetenhet och insikt i livets mysterier.

Men vad har det här med problemet med ondska att göra då? Låt mig svara på detta genom att ställa en följdfråga istället: hur uppnår människan m’arifah, Gudskännedom och insikt?

I grova drag kan m’arifah uppnås på två sätt: antingen genom att den programmeras in eller att den uppnås genom egen möda. Vad gäller änglarna så har deras m’arifah programmerats in men en högre rank än så är ju att uppnå den med egen möda. Den person som föds rik kan ju inte jämföras med den som föds fattig och sedan med blod, svett och tårar uppnår rikedom. Och det är här människan kommer in. Den Heliga Koranen säger:

[35:15] يَا أَيُّهَا النَّاسُ أَنتُمُ الْفُقَرَاء إِلَى اللَّهِ وَاللَّهُ هُوَ الْغَنِيُّ الْحَمِيدُ
[35:15] Människor! Inför Gud är ni de fattiga och Gud är den Rike som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.

I vår existens är vi fattiga, törstiga, tomma. Vi saknar m’arifah, och källan till denna rikedom är Allah. Men genom hårt arbete, reflektion, ärlighet, strävan och möda kan vi uppnå en m’arifah högt över änglarnas inprogrammerade. Surah Asr sammanfattat kort och koncist vad som krävs för att uppnå m’arifah och således sann frälsning:

بِسْمِ اللّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
[103:1] وَالْعَصْرِ
[103:1] VID DEN flyende tiden!
[103:2] إِنَّ الْإِنسَانَ لَفِي خُسْرٍ
[103:2] Människan förbereder helt visst sin egen undergång,
[103:3] إِلَّا الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ وَتَوَاصَوْا بِالْحَقِّ وَتَوَاصَوْا بِالصَّبْرِ
[103:3] utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod.

Sann och ultimat m’arifah uppnås alltså då tro sammanflätar med handling. Men detta kräver en omgivning av frihet där individen själv får tänka och handla fritt. Eftersom alla individer är unika vars tankesätt formats av deras bakgrund, uppväxt, uppfostran, utbildning, erfarenheter, kunskaper så är det naturligt att man tänker och handlar olika – och det är då dessa olikheter kolliderar med varandra som problemet med ondska uppstår.

Alltså Hasse som människa har begåvats med frihet i handling och begär. Hans granne Ahmed har värsta BMW:n men Hasse har inte råd med en. Med sin frihet kan Hasse jobba hårt ,samla pengar och köpa en själv, den långa svåra vägen som Allah vill att vi ska ta, eller så kan han bryta sig in i Ahmeds garage om natten och sno den, den enkla vägen som Shaytan vill att vi ska ta. När Ahmed vaknar upp på morgonen och undrar vart hans BMW är tänker han genast, ”O Gud varför lät du detta ske mig? Kunde du inte skyddat min BMW, Du som har allt i Din makt?” På så sätt har Shaytan lurat två personer: Hasse med stöld och Ahmed med felaktiga anklagelser mot Gud- Ahmed i det här fallet har inte förstått att hans BMW är något obetydligt, minimalt och värdelöst i jämförelse med den fulländade m’arifah som människan kan uppnå i denna värld, men till priset av att en del brott sker.

Vår värld kan liknas vid en F1 tävlingsarena. Vid ett F1 lopp är alla förare inriktade på en sak: att nå mål först. De har alltså samma mål men den som ansträngt sig och tränat mest kommer segrande. Men vi människor som har helt olika mål, bakgrunder, förberedelser, utrustning och träning – vi är dömda att möta konflikter. På F1 banan kör vi alla åt varsitt håll och då kommer vi förr eller senare att kollidera med varandra. Istället för att alla kör åt samma håll så kanske någon börjar köra i motsatt riktning. Medan Imam Khamenei(HA) kör med en Ferrari som Michael Schumacher i super fart mot mål så kommer hela Vita Huset i motsatt riktning med en skruttig rostig Ford och försöker sätta att stopp för honom. En brutal krock är dömd att uppstå – detta mina kära är kärnan i problemet med ondska!

Människan: god eller ond?

Nu uppstår en annan viktig fråga. Denna fråga har dock influenserats av kristen lära och dogma och således finns den i mångas tankar. Är människan i grund och botten god eller ond? Hela kärnan av kristendomen är ju byggd kring detta koncept där människan föds syndig genom arvsynden och kan aldrig bli fullständigt renad förrän hon tror på att människoguden Jesus offrades som ett lamm för hennes synder. Men detta perspektiv totalt förkastas av Islam. Den Heliga Koranen säger:

[49:13] يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِنَّا خَلَقْنَاكُم مِّن ذَكَرٍ وَأُنثَى وَجَعَلْنَاكُمْ شُعُوبًا وَقَبَائِلَ لِتَعَارَفُوا إِنَّ أَكْرَمَكُمْ عِندَ اللَّهِ أَتْقَاكُمْ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ خَبِيرٌ
[49:13] Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.

[35:18] وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَى وَإِن تَدْعُ مُثْقَلَةٌ إِلَى حِمْلِهَا لَا يُحْمَلْ مِنْهُ شَيْءٌ وَلَوْ كَانَ ذَا قُرْبَى
[35:18] PÅ INGEN bärare av bördor skall läggas en annans börda; och om den som bär en tung börda ropar på hjälp att bära den, skall ingen del av [denna börda] lyftas från hans [rygg], även om den [han ropar till] är en av hans närmaste.

[81:8] وَإِذَا الْمَوْؤُودَةُ سُئِلَتْ
[81:9] بِأَيِّ ذَنبٍ قُتِلَتْ
[81:8] och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas
[81:9] för vilket brott hon miste livet,

Vi kan dra åtminstone tre slutsatser ur dessa illuminerade verser:

1) Den bäste människan, oavsett kön, etnicitet, ras, kultur eller nationalitet är den som har högst taqwa, dvs. gudomlig medvetenhet, insikt och m’arifah.

2) Ingen människa kommer bära någon annans börda eller synd utan alla är ansvariga och kommer stå till svars för sina egna handlingar. Allt annat vore orättvist.

3) Barn som föds och dödas är rena, oskyldiga och fria från synd – därför kommer de tillfrågas retoriskt för vilken synd de dödades just eftersom de inte hade någon synd.

Dessa tre slutsatser krossar kärnan i kristendomen och dogmen om arvsynd eftersom den inte är bäst som tror på att Jesus(A) dött för honom utan den är bäst som uppför sig som en riktig modig man eller kvinna, tar ansvar för sina egna handlingar och strävar efter att förbättra dem med Gudsmedvetenhet och alla människor har samma förutsättningar utan att bördas av sina förfäders synder och misstag, dom föds fria och skulle dom mista livet innan dom blivit mogna nog att ta ansvar för sina handlingar så dör dom rena och är garanterade Paradiset.

Förtryck och orättvisa

Låt mig återberätta en hjärtkrossande händelse:

I början av skymningen kom en grupp rebeller till ett hus. Som vanligt skickade jag min 17-åriga son för att gömma sig där bak och min 5-åriga adoptiv dotter Titi skickade jag till övervåningen för att vara med min gamla mor medan jag tog itu med rebellerna. De [rebellerna] bad om vatten så jag jag tog flertalet galloner och gav dem så mycket som de önskade.

Jag minns att jag gick uppför trapporna och tackade Gud att denna stora grupp hade lämnat oss utan att göra oss någon skada. Men bara några minuter senare, dök en annan grupp upp. Befälet presenterade sig själv som Kapten Blod och började ställa krav på att jag skulle lämna över mina döttrar. Jag förklarade att jag bara hade tre söner men han anklagde mig för att ljuga.

Då jag försökte övertyga honom, tog han tag i min fotogenlampa och fortsatte mot min soffa för att sätta eld på den. Jag bad honom om att inte bränna ner mitt hus men han fortsatte och knuffade mig mot trapporna och fortsatte att stänka fotogen över min soffa. De andra två rebellerna vaktade utgångarna så att ingen skulle kunna rymma.

Sedan knuffade han in mig i min mors rum där hon låg tillsammans med Titi som satt och grät bredvid. Rebellen fortsatte in i rummet och började hälla fotogen över sängen och sade till min mor, mamsen, det räcker för dig, det är dags att du dör. Han kastade sedan en tändsticka på sängen och den började brinna direkt sedan tvingade han mig utan från rummet och in i nästa rum. Jag hörde dem skrika men jag kunde inte göra något.

Sedan tände han eld på sängen i det rummet också och lämnade sedan det rummet. Då jag försökte följa efter honom knuffade han mig våldsamt och jag landade i den brinnande sängen och slog huvudet i sängsbordet. Jag reste mig upp med brinnande fötter och försökte lämna rummet men Kapten Blod höll emot dörren och skrek “Det är tid för dig att dö, du kommer att dö där.

Jag föll ner på golvet med flammor som började ta sig på rummet samtidigt som jag kände att min mina lugnor drogs åt. Jag blödde från huvudet, mina lungor fylldes med rök och mina fötter brann, då tänkte jag att Titi är död, min mor är död. Gud, vill du att jag ska dö här? Är det här jag kommer att möta min skapare? Och jag sade bara nej. Jag sade nej. Jag reste mig upp, brände handen då jag öppnade dörren och sedan rusade jag till balkongen där jag såg en granne titta på. Jag hoppade från andra våningen och kände att foten gick sönder när jag landade. Jag drogs in bland buskarna och väntade där tillsammans med grannen på att rebellerna skulle passera.

(”Tysta offer”: NoorIslam.net >> Andlighet >> Alster)

I detta scenario kan man inte undgå att fråga sig själv, ”Varför låter Gud något sådant ske?” Men saken är den att om Gud skulle ingripa i varje orättvist skede skulle det inte längre finnas någon fri vilja. Som vi sade är skapelsen byggd på en serie lagar och regler som Gud har lagt för att en omgivning och miljö skapas där människan kan tränas, utvecklas och nå perfektion och fulländad m’arifah. Om Gud skulle börja ingripa till höger och vänster skulle Han bryta mot lagarna Han själv lagt ner och gå emot syftet med hela Sin egen skapelse.

Mannen med Ism al-Adham

Följande berättelse illustrerar detta väldigt tydligt. Berättelsen är hämtad ur boken ”Vårtider” som översatts till svenska av ”Den Väntades Vänner” där författaren återberättar följande som han hade fått höra av sin egen fader:

Det fanns en man som desperat försökte lära sig Allahs höga namn (Ism al-Adham), som är nyckeln som öppnar hela universum. Efter år av sökning och forskning fann han en vis man av hög rang som visste om Det Höga Namnet (Ism al-Adham). Han närmade sig den vise mannen och lade fram sin begäran att lära sig Allahs stora namn. Men den vise mannen ville inte lära honom. Hursomhelst insisterade han en lång tid ända tills den vise mannen bad honom att befinna sig vid stadens huvudport vid soluppgång nästa morgon, observera allt han ser och återvända till honom för att återberätta det han sett.

Mannen gjorde som han blivit tillsagd och befann sig vid stadens huvudport vid soluppgången, han var upptagen med att titta sig omkring när han plötsligt fick syn på en gammal man som lämnade staden för att plocka ved i öknen, därefter packade han det på sin rygg och återvände till staden för att sälja det. När han trädde in i staden mötte den gamle mannen en av de förtryckande busarna som arrogant bad den gamle mannen att överlämna veden till honom. Den gamle mannen sade: “Mitt levebröd är från dessa bitar av ved, ge mig dess värde och ta dem.”

Den arrogante busen blev ursinnig och attackerade mannen och tog veden med tvång dessutom passade han på att slå den gamle mannen med knytnävar – som förmodligen skadade den gamle mannen – och lämnade därefter platsen. Snyftades och stönandes reste sig den gamle mannen upp, skakade av sig dammet och gick sin väg.

Mannen som var närvarande tänkte för sig själv att om den vise mannen hade lärt honom Det Höga Namnet (Ism al-Adham), skulle han använt det för att upprätthålla rättvisa och försvara den gamle mannens rättigheter.

Hursomhelst, enligt överenskommelsen återvände mannen till den vise mannen och medan han återberättade vad han sett passade han även på att klaga: “Om du hade lärt mig Det Höga Namnet (Ism al-Adham), Skulle jag ha räddat en förtryckt!”

Den mäktiga vise mannen log och svarade: “Den gamle mannen som du såg var densamme som lärde mig Det Stora Namnet! Men han använde det inte för sitt eget välstånd! Och du, som har så lite tålamod, hur kan du bevara denna stora Gudomliga hemlighet?!”

(Hämtat ur “Vårtider“)

Händelsen i Karbala

Vi måste inse här mina syskon att varför ska Gud hjälpa just mig? Varför ska Gud hjälpa just flickan som förtrycktes av rebellerna men inte exempelvis Ahmed som fick sin BMW stulen?

I Surah Ikhlas läser vi:

[112:3] لَمْ يَلِدْ وَلَمْ يُولَدْ
[112:3] Han har inte avlat och inte blivit avlad

Han har alltså inget släktskap med någon för att hjälpa just denne. Han lät även sin högst älskade Imam Hossein(A) slaktas och halshuggas på det mest brutala sätt just för att inte blockera vägen till sann marifah och skapelsens ändamål. Faktum är att det var av just denna anledning som Imam Hossein(A) offrade sig själv också eftersom Yazid som en tyrannisk diktator stal människorna deras frihet att få agera enligt den Sanna Islams principer och uppnå fulländad marifah och Gudsmedvetenhet. Detta för oss till en annan viktig punkt att ha i åtanke. Vi människor är väldigt otåliga och kortsiktiga. Som bäst ser vi vad som finns framför våra fötter medan Gud har hela universum i Sin hand. Vi i vår begränsade syn ser på händelsen i Karbala och ser det som en ren tragedi. Men om man ser det ovanifrån med alla följder som revolutionen i Karbala orsakade så är hela händelsen plötsligt bland de vackraste som hänt i jordens historia. Därför sade Zaynab(A) till Yazid när denne frågade, ”Vad tycker du nu då? Gud har dödat din bror, Gud är på vår sida!”: Ma ra’aito illa jamilah! ”Jag har inte sett något annat än skönhet!”

Döden en befrielse

Detta för oss till en annan punkt: döden. Döden har tyvärr utmålats som en skräckjagande mardröm för dom flesta och därför ses den automatiskt som något ont och negativt. Men för den troende är döden något nästan romantiskt: det är en befrielse, en förening med sin älskade Herre, ett återvändo hem. Det rapporteras om en av Urefa att han under hela sitt liv aldrig sågs skratta och skojja. Han var jämt i ett allvarligt tillstånd. En dag såg man honom helt vitklädd med ett stort leende på läpparna. Han skojjade och skrattade med alla han träffade honom. Dom frågade honom, ”Varför är du så glad idag?” Och han svarade, ”Idag är dagen jag kommer lämna jorden och detta liv!” För honom var hans dödssdag den lyckligaste dagen i hans liv.

En troende som inte har något att frukta, vars handlingar är rena och raka – varför ska han frukta, fly eller sörja döden? Tvärtom välkomnar han den med öppna armar. Det är en martyrs mentalitet: en martyr resonerar som så på krigsfältet att han är segrande oavsett vad: antingen så krossar han Allahs fiender på jorden och på så vis uppnår en världslig seger eller så får han offra livet i denna väg och uppnår en andlig seger som martyr.

Människan orsaken till mycket ont

Det bör tilläggas här att mycket ont som sker är orsakat av människan själv. Den Heliga Koranen säger:

[4:79] مَّا أَصَابَكَ مِنْ حَسَنَةٍ فَمِنَ اللّهِ وَمَا أَصَابَكَ مِن سَيِّئَةٍ فَمِن نَّفْسِكَ
[4:79] Det goda som du får del av är från Gud, och det onda som drabbar dig kommer av dig själv.

Att stora delar av Afrika svälter exempelvis har ingenting med att Gud skulle önska något sådant. FN-organet WFP uppskattar i Afrika finns det hela 200 miljoner personer som är konstant hungrade och undernärda. Jorden har nog med tillgångar för att mätta hela mänskligheten så varför svälter 200 miljoner i Afrika? Om inte deras länder hade exploaterats av västerländska kolonialmakter, om deras ledare inte hade varit korrupta och stoppat alla bidrag och lån i egen ficka och om omvärlden inte hade varit så passiva med hjälpinsatser och resurser hade deras situation varit betydligt bättre.

(Källa: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_447293.svd)

I oktober 2006 tog Sveriges Radio upp svälten i Afrika och i slutet av artikeln drog de upp följande jämförelsetal. De skrev att i slutet av september 2006 hade kriget i Irak belastat den amerikanska budgeten med 318,5 miljarder dollar, motsvarande 2’325 miljarder kronor.

Det hade enligt FN: s beräkningar räckt till att rädda 400 miljoner av världens hungrande de närmaste 13 åren, det hade räckt till mediciner för att hejda AIDS-utbredningen i världen de närmaste 30 åren och det hade räckt till att vaccinera varje barn i världens utvecklingsländer de närmaste 100 åren.

(Källa: http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1009103)

Därför säger den Heliga Koranen:

[30:41] ظَهَرَ الْفَسَادُ فِي الْبَرِّ وَالْبَحْرِ بِمَا كَسَبَتْ أَيْدِي النَّاسِ لِيُذِيقَهُم بَعْضَ الَّذِي عَمِلُوا لَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ
[30:41] Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand. Därför låter Han dem känna på några av [följderna av] deras handlingar; kanske kommer de att [ångra sig och] vända om.

Som ni ser syskon så har alltså detta inget med Gud att göra. Gud vill inte att det sker men Han tvingar inte människan att göra som Han vill utan lämnar dem fria att själva en vacker dag kanske nå insikt och fulländad m’arifah.

Naturkatastrofer

Vissa kanske skulle protestera här och säga, ”OK visst, mord, misshandel, förtryck, korruption osv. som sker är pga. människan – men naturkatastrofer, jordbävningar, orkaner, tsunamis osv. vad har det med människan att göra? Det är ju Gud som har det i Sin makt?!”

Men detta tankesätt är fel. Man måste fortfarande ha i åtanke att universum följer en serie lagar och regler och det är helt naturligt att kollisioner sker. För människan är kanske en jordbävning som dödar människor och förstör byggnader ond men detta är en relativ ondska. För jordskorpan är en jordbävning en lättnad där enorma mängder energi frigörs pga. jordskorpans rörelse. Hade inte jordbävningar inträffat vet Gud vad som hänt med jorden. Tänk er själv när ni har massa gaser i magen, får ni inte ut dessa börjar ni se grumligt och har ni sån magont så ni inte kan sitta still – medan efteråt känner ni en sådan lättnad och kan börja tänka klart igen.

Satan

När vi kommit så här långt i problemet med ondska har vi nästan uppnått en lösning, men det finns ett koncept kvar att förstå och det är Satans existens. Varför skapade Gud Satan då när han vilseleder människan och orsakar så mycket ont i världen?

Först och främst bör det sägas att Satan liksom människan har en fri vilja och valde att kasta bort alla tusentals år han dyrkade Gud för sina egna egoistiska begär. Men större än så är att Satan fungerar som ett filter där det goda separeras från det onda. Utan en Satan kommer människans tro aldrig att sättas på prov och då kommer inte heller hennes marifah att öka som var hela syftet med hennes skapelse. Tänk er en fotbollsmatch med bara ett lag. Det är Champions League final men på ena sidan finns bara AC Milan utan någon motståndare på andra sidan. Givetvis skulle ju Milan vinna en sån match men utan motstånd kan ju inte all deras träning sättas på prov. Det krävs en Barcelona på andra sidan för att det ska bli lite action. Denna värld är som en fotbolls match. På ena sidan har vi människorna och på andra sidan har vi Shayatin, demoner och deras anhängare. Det är nu vi sätts på prov och får verkligen visa för Domaren vad vi går för. Det är först nu de lata i vårt lag kan urskiljas från de starka och duktiga.

Shaytan fungerar alltså som en bakterie. Även om människan kanske blir lite sjuk och svag i början så kan hon kämpa emot och då blir hon plötsligt starkare än vad hon förut var.

För de som har en smak för Irfan och mystik kan här tilläggas att Imam Khomeini(RA) i sin ”40 hadith” beskriver Shaytan som Guds vakthund som skrämmer bort de obehöriga från att närma sig sin mästare hus, men Guds vänner är hans mästare vänner och i Guds hus så dom låter han vara.

Tillbakablick

Föreläsningen har nu lidit mot sitt slut så för att sammanfatta det hela låt oss ta en tillbakablick och snabbt gå igenom punkterna vi tog upp:

1) Ondska är inte skapad utan en biprodukt av skapelsen. Den är som en skugga som uppstår när det finns en ljuskälla.

2) Ondska är relativ. Ur fårets synvinkel är vargen ond medan vargen egentligen bara vill överleva.

3) Man skulle kunna skapa världen på fem olika sätt. För att upprätta en omgivning där man kan uppnå fulländad marifah krävs det dock att världen skapas på ett sätt frihet och begär finns vilket leder till mycket gott, men en biprodukt är att lite ondska medföljer.

4) Vi sade att syftet med skapelsen är att människan ska uppnå fulländad marifah och denna uppnås genom att hon frivilligt med egen tanke, möda och fundering handlar ärligt i enlighet med sin tro.

5) Människan föds ren, bär sina egna bördor och uppnår således frälsning genom sin ärlighet och handlingar.

6) I och med att Gud har konstruerat världen på ett sätt att den följer vissa lagar och regler så kommer Han inte bryta mot dessa för att hjälpa alla som blir förtryckta, för att människan på egen hand kan uppnå marifah och insikt.

7) Gud har inte släktskap med någon. Alla är lika inför Honom och de är närmast Honom som är mest medvetna om Hans närvaro och handlar enligt denna medvetenhet, men även då ingriper Han inte för att hjälpa dom i knipor just för att det skulle gå emot syftet med skapelsen, och det var av samma anledning som Imam Hossein(A) offrade sig själv.

8 ) Döden är inte något negativt utan en befrielse och något positivt för den troende. Det är bara den som förtrycker sig själv och andra som har något att frukta.

9) Det mesta onda som sker i världen orsakas av människan själv.

10) Naturkatastrofer är inte onda egentligen utan bara ur människans synvinkel, en sorts relativ ondska alltså, utan de behövs och är fullkomligt naturliga och i enlighet med de lagar som Gud lagt ner att universum ska följa.

11) Satan valde själv att gå vilse och han fungerar som en prövning för att stärka de troende och filtrera de ärliga människorna från de oärliga.

Sista ord

Detta var i grova drag vad problemet med ondska innefattar. Det är ett väldigt komplext ämne med många medverkande faktorer som man måste ta hänsyn till men förhoppningsvis har i alla fall en liten aspekt förklarats med denna föreläsning.

”Bland de skapade varelserna finns det rena själar,
det finns också mörka och leriga själar.

Dessa snäckor är inte i samma grad: i en av dem finns pärlan
och i en annan ett värdelöst korn.

Det är nödvändigt att urskilja mellan denna godhet och ondska,
precis som det är nödvändigt att urskilja mellan vete och halm.”

(Rumi, ”Mathnawi”, Vol.4/3023-49)

Må Allah öka vår insikt och förståelse, hjälpa oss att förverkliga oss själva och uppnå syftet med skapelsen genom att nå en fulländad marifah så vi kan upprätta en harmoni inom oss själva och runt omkring oss själva och må Allah påskynda vår väntade Imam Mahdis(AJ) återkomst så han kan bevara denna harmoni i universum.