Sekulär kontra politisk islam

Online föreläsning på Paltalk 12 december 2008.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

• Ladda ner: 2008.12.12.paltalk-sekular.politisk.islam-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Har ni någonsin satt er ner och funderat över varför världen ser ut som den gör? Varför förtrycker ansvariga sina undersåtar? Varför är den muslimska världen så splittrad? Varför fördöms aktiva muslimer medan passiva muslimer prisas? Vi ser hela tiden i media och nyheter om hur pass viktigt sekularism är. Samtidigt hör vi i debatterna hur politisk islam och muslimer bör brännas på bål som om de vore häxor. Men vad innebär egentligen sekularism och varför denna fruktan mot politisk islam?

Har ni satt er ner och reflekterat över vad ni gör i denna värld? Vad är planen med skapandet av hela universum? Vad vill Gud egentligen att vi ska åstadkomma? Är det individuell harmoni och perfektion eller finns det något annat i åtanke? Vad är det ultimata målet som islam har för oss egentligen?

Jag brinner mina syskon. Av smärta. Över hur vissa satt fyr på världen, gjort det till ett våldsamt inferno, och kastar andra in i den. Jag lider av hur islam tappat sin mening och liksom korset blivit endast en prydnad man klär sig coolt i genom Palestina sjalar och moderika slöjor . Jag vill att ni med denna föreläsning också börjar brinna, eller i alla fall känner hettan och blir medvetna om branden, så vi tillsammans kan ta en hink och släcka en liten del av det helvete vi har skapat.
Vad innebär sekulär islam?

Vi börjar med att definiera, beskriva och förstå vad sekularism är och därefter blir det uppenbart vad som menas med sekulär islam. Wikipedia definierar sekularism såhär:

” Sekularism är en politisk åskådning, som önskar minska religionens politiska betydelse, och samhällsbetydelse i allmänhet, och istället i görligaste mån göra religionen till en privatangelägenhet.”

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Sekularism, 10/12-2008)

Sekularism innebär alltså att man skiljer religionen från politiken. Rent historiskt uppstod sekularismen som en motreaktion till kyrkans enväldiga makt där inte ens uppenbara vetenskapliga fakta fick säga något emot kyrkans lära. Västvärlden gick alltså från extrem teokrati till radikal sekularism. Som ni vet har ju vetenskapen och kyrkan alltid varit två ärkefiender och folket hade helt enkelt tröttnat på den religiösa fanatismen och vitskepelsen som kyrkan spred och höll alla i en järnklo i utan rätten att få ifrågasätta, tänka eller forska.

Sekulär islam innebär helt enkelt att islam skall begränsas till en privat angelägenhet och inte ha något att göra med politiken . I ”Islamiskt statstyre”, som Den Väntades Vänner har översatt till svenska, berättar Imam Khomeini(RA) att en person i ett ockuperat muslimskt land skulle ge Azan. En brittisk soldat vid plats undrade om det på något sätt skulle hota deras närvaro och fick svaret att det inte var något politiskt hot utan endast en kallelse till bön varav personen fick tillåtelse att ge Azan. Detta är ett praktiskt exempel på vad sekulär islam innebär.

Vad innebär politisk islam?

Politisk islam innebär, precis som ordet antyder, att politiken grundas och formas efter islamiska värderingar. I en sekulär stat sitter alltså politiker ner och baserat sitt eget intellekt skapar lagar i samhället. Således har det under Sveriges historia funnits lagar som helt gått emot varandra. Enligt susning.nu var exempelvis homosexualitet straffbart ända till 1944 och så långt fram 1979 fanns den fortfarande med i listan över sjukdomar. 1995 fick homosexuella registrera sitt partnerskap och 2003 blev det lagligt för ett homosexuellt par att få gemensam vård av ett barn och bli adoptivföräldrar.

I en islamisk stat å andra sidan grundas alla lagar på Koranen och Profetens(S) ord. Om Koranen och Profeten(S) inte uttryckligen sagt något finns då utrymme för debatt. Frågor som homosexualitet, abort, alkohol osv. skulle alltså aldrig behöva diskuteras då Koranen och Sunnah är tydliga i dessa frågor. Men om man måste ha cykelhjälm på sig eller inte hör ju givetvis inte hit utan då får man resonera sig fram vad som är bäst.

I grund och botten sätts fokus alltså på en materiell välfärd i en sekulär stat medan i en islamisk stat är huvudmålet andlig välfärd. Manualen till ett harmoniskt andligt liv är Koranen och Sunnah som då är en referens för hur man ska upprätta en andlig och trivsam atmosfär i samhället.

Är islam sekulärt eller politiskt?

Nu uppstår den viktiga frågan, är islam sekulärt eller politiskt? Kan man ha en korrekt islamisk tro och praktisering samtidigt som man är sekulär?

Svaret är blankt nej. Om man granskar Profet Muhammads(S) 23 åriga uppdrag som profet ser man att i stort sett vart enda av hans utlåtanden hade en politisk dimension också. Faktum är att vara profet i sig är ett politiskt uppdrag. Att komma och byta ut 360 stengudar som ett helt samhälle bygger sin kultur, ekonomi, politik och religion på mot en enda transcendent allsmäktig Gud är i sig det mest revolutionära som Profeten(S) gjorde. Och det var av samma anledning som hela det arabiska härskarväldet stred mot Profeten(S). Eftersom den islamiska ideologin som Profeten(S) förespråkade och propagerade ifrågasatte hela maktelitens grund och styre.

Det första Profeten(S) gjorde när han mottogs av Medina var att grunda en islamisk stat, den första i historien. Om man granskar Koranen likaså ser man sociala straff såsom exempelvis vid stöld, mord, sexuell otukt och liknande som inte kan tillämpas såvida inte det råder ett islamiskt statsstyre.

Att islam är politisk i sin natur förklarar också varför den fördöms av sekulära krafter runt om i världen. Om islam inte finns med i spelet kan makthavare göra som de vill och manipulera igenom orättvisa och förtryckande lagar. Men politiska muslimer vet exempelvis om att islam påbjuder kampen för rättvisa och jihad och skulle protestera mot sådana handlingar. Politisk islam är med andra ord farlig för makthavarna då det är Guds lag som gäller och de kan inte handla som de önskar.

Vad vill islam uppnå?

Ytterligare en annan fråga att betrakta är, vad vill islam egentligen uppnå? Vill Gud genom islam att människan endast ska uppnå individuell fulländning och harmoni? Varför skapade Han i sådana fall en hel mänsklighet?

Koranverser som exempelvis:

إِنَّ الأَرْضَ لِلّهِ يُورِثُهَا مَن يَشَاء مِنْ عِبَادِهِ وَالْعَاقِبَةُ لِلْمُتَّقِينَ
”Jorden är Guds; Han ger den i arv till den Han vill av Sina tjänare, och den slutliga segern tillhör de gudfruktiga.” (7:128)”

antyder något annat, nämligen en social fulländning och harmoni.

Om människans skapelse säger Den Heliga Koranen:

وَإِذْ قَالَ رَبُّكَ لِلْمَلاَئِكَةِ إِنِّي جَاعِلٌ فِي الأَرْضِ خَلِيفَةً
OCH SE, din Herre sade till änglarna: “Jag skall tillsätta en ställföreträdare på jorden.” (2:30)

Titeln som används är ”kalif”, kalif är en politisk term. Gud sade inte att Han ska tillsätta en dyrkare, en poet eller en fotbollsartist på jorden utan en ”kalif” som innebär Guds vikarie eller ställföreträdare på jord. Är Gud då en levande aktiv gud som ingriper i varje skede eller är har Han bara skapat världen och sedan lämnat den åt människorna att göra som de vill som deismen lär ut?

Svaret finner vi i Surah Rahman:

كُلُّ مَنْ عَلَيْهَا فَانٍ
Allt på jorden skall förgå; (55:26)
وَيَبْقَى وَجْهُ رَبِّكَ ذُو الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ
men din Herre förblir i evighet i Sitt majestät och Sin härlighet. (55:27)
فَبِأَيِّ آلَاء رَبِّكُمَا تُكَذِّبَانِ
Vilket av er [allsmäktige] Herres verk vill ni båda då förneka (55:28)
يَسْأَلُهُ مَن فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ كُلَّ يَوْمٍ هُوَ فِي شَأْنٍ
Alla som [befolkar] himlarna och jorden är beroende av Honom; varje stund är Han verksam och ingriper [i skeendena]. (55:29)
فَبِأَيِّ آلَاء رَبِّكُمَا تُكَذِّبَانِ
Vilket av er [allsmäktige] Herres verk vill ni båda då förneka (55:30)

Dessa verser säger alltså att Gud är evig, hela skapelsen är beroende av Honom och att Han är aktiv och verksam i varje ögonblick. Allt annat skulle vara ett filosofiskt skämt.

Men begränsar Gud Sin makt till det religiösa och andliga planet endast eller bryr Han sig om det politiska också?

I Surah Mulk läser vi:

تَبَارَكَ الَّذِي بِيَدِهِ الْمُلْكُ وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ
VÄLSIGNAD Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt! (67:1)

Vad är ”mulk”? ”Mulk” är denna värld, detta universum och allt däri, däribland politiken som allt är i Hans hand och Han prisar Sig själv för detta också!

Människan, som ”Khalifat Allah”, Guds ställföreträdare, ska alltså också ha ”mulk” och världens styre i sin hand. Vi som muslimer strävar efter att nå ”khalifat Allah” rangen och när vi väl gör det återkommer vår väntade Imam Mahdi(AJ) som kommer sprida oss ut över världen där vi styr enligt Guds lag och upprätta en social harmoni och perfektion.

Ni förstår mina syskon, alla Profeter(A), från Adam(A) till Khatam(S), Profet Muhammad(S), kom för social reform och för att dra upp samhället ur ignoransens mörka träsk till Tawheeds upplysta kungarike. Alla Profeter(S) och Awliyah(A) fortsatte där den föregående hade slutat för att bygga upp detta lysande kungarike och vi lever i den sista etappen där kungariket är klart men tomt, kungen är Imam Mahdi(AJ), han bär kronan och väntar på oss att vi ska tillämpa ”Silsilat adh-Dhabaiyyah” hadithen, den gyllene hadithen där Gud säger, ”’Orden La Illahe ill Allah är Mitt fort, and den som säger det stiger in i Mitt fort, och den som stiger in i Mitt fort är säker från Mitt straff.”.
Imam(AJ) väntar på att vi ska tillämpa den inte blott med vår tunga utan med hela vårt väsen, hela vår själ, hela vår existens, i alla aspekter av våra liv, i alla individuella och sociala sfärer, i alla religiösa och politiska dimensioner. Varför? Eftersom ”La illahe ill Allah” är nyckeln att få stiga in i kungariket där Imam(A) väntar att expandera det gudomliga kungariket så det sträcker sig över hela jordklotet!!!

Innebörden av Imamat

Efter den här förklaringen inser vi helt plötsligt också meningen med Imamat. Om det ultimata målet med islam är ett upprätta ett globalt gudomligt kungarike måste ett sådant rike ha sin ledare också. Denna ledare kan inte väljas på måfå utan måste ha valts av Gud. Allt annat vore ett dåligt slut och en parodi på tusentals år av slit från våra Profeter(A). Målet för mänskligheten nåddes inte med Profet Muhammad(S). Profet Muhammad(S) lade snarare den slutliga grundstenen för ett komplett system och på så vis markerade starten på vår färd där målet är att upprätta det gudomliga kungariket, och Profet Muhammad(S) var väldigt klar i att utnämna dess ledare, ingen annan än Imam Mahdi(AJ), som Shia såväl som Sunni är överens om. Men Profeten(S) lämnade oss inte att yra omkring som vilsna får vid startlinjen utan lämnade oss med Imam Ali(A) som den förste fårherden att leda oss på rätt väg. Med Imamat menas Imam Alis(A) och Ahl al-Bayts(A) fullständiga ledarskap, dvs. att de är ansvariga för oss och vi är ålagda att lyda och följa dem i alla frågor. Utan Imamat rör vi oss inte mot det ultimata mål som Gud har i åtanke för oss och då spelar det inte egentligen någon roll hur mycket vi dyrkar eftersom vårt mål är felaktigt. Hellre köra en rostig skruttig fjuttig Nissan Micra i rätt riktning än en fullt utrustad muskulös Audi Q7 Jeep som kör i fel riktning. Vilket håll är vi på väg egentligen? Må Gud i Sin barmhärtighet väcka oss, öppna våra sinnen och ögon och låta ärlighet dominera vår insikt och vision så vi lägger märke till alla vägskyltar som pekar mot rätt riktning innan vi når slutet av vägen och störtar ut för ett brant stup.

En sann efterföljare av Imam Ali(A)

Muawiyah skrev ett brev till Imam Ali(A): ”Detta brev är från muslimernas kalif, de troendes ledare Muawiya ibn Abu Sufyan till Ali ibn Abu Talib. O Ali! Du gjorde det du gjorde i Jamal kriget mot Umm al-Momenin Aisha och Talha och Zubayr, Profetens(S) följeslagare, så var beredd på krig!”

När Imam Ali(A) fick brevet och läste igenom det började han småskratta och sade, ”Kolla vilken utveckling! Saker och ting har nått ett stadium där Muawiyah säger till mig att vara beredd på krig! Jag som är uppväxt på krigsfältet!” Islam har varit i 84 slag, i vilket av dessa krig har Ali(A) INTE medverkat?! I vilket krig har Ali(A) vänt ryggen till fienden och flytt?! Nu ska Ali(A) vara förberedd på krig?!

Ali(A) måste svara på brevet, så vad svarar han?

Imam Ali(A) svarar på brevet och med spetsen av sin penna vill han pika Muawiyah. Han skriver:
”Detta brev är från Abdullah son till Abdullah (Gud tjänare, son till Gudstjänare) Ali till Muawiyah” – första piken – ”Du har skrivit muslimernas kalif och de troendes ledare Muawiyah och höjer dig själv allt högre, jag är si, jag är så, jag är det ena, jag är det andra, du bär stolthet i att du har makt och status medan jag bär stolthet i att vara Guds tjänare!”
Andra piken: ”Muawiyah! Du skriver att jag ska vara beredd på krig? Jag har alltid varit beredd på krig! Vill du ha kännetecknet för min beredskap? Ana Qatelo djadika, wa ammika, wa khalik!” Det var jag som dödade din farfar, din farbror och morbror! Från din egen familj har jag dödat tre personer i krig, min beredskap har en rot och historik!”

Imam Ali(A) skrev klart brevet. Men vem är den modiga som vågar ta och överlämna brevet till Muawiyah? Vem är den man som kan åka och möta Muawiyah ansikte mot ansikte utan att förödmjuka sig själv, tappa bort sig själv, fumla, bli bedragen, förd bakom ljuset och skämma bort sin Imam?

Lärjungarna sitter och Imam Ali(A) frågar vem det är som är beredd att ta brevet till Syrien. En tyst minut råder. En kliar sig bakom örat, en annan petar sig i näsan, en tredje suger på skägget, en fjärde tar ut sin tasbih och gör istikhara om det bringar lycka eller olycka att överföra brevet. Ingen vågar svara!

Till sist bryter en ung glittrande stjärna tystnaden. Saremah ibn Ali reser sig upp och säger, ”Jag kan ta brevet!” Ali(A) frågade, ”Du?”
”Ja” svarade han. Ali(A) frågade då, ”Varför sa du inget tidigare då?”
Han svarade, ”Jag väntade för att se om det finns någon annan som vill ställa upp, annars är jag redo!”

Ali(A) överälmnar brevet och säger att brevet är väldigt skarpt och hårt och Muawiyahs har en näsan mot skyn och är full av luft, om han läser brevet är det stor risk att han kommer behandla dig grymt och straffa dig. Saremah sa att han var beredd. När han var på väg att gå sade Imam Ali(A) bara en mening till honom, han sade, ”Saremah! När du åker till Syrien var bara försiktig över en sak, var försiktig att du inte skämmer ut din Imam!” Låt inte pengar fresta dig, svärd skrämma dig eller stora slott vilseleda dig! Skäm inte ut Ali(A)!

Saremah satte sig på sin kamel och red till Syrien. I utkanten hade Muawiyah byggt en stor grönskande nöjesträdgård. Gud vet med vilka pengar han gjort detta och hur många fattiga som drabbats. Saremah når trädgården. I början av denna trädgård sitter Amr bin As, Muawiyahs högerhand, tillsammans med Yazid och Abu La’vare Salmah och spelar schack. Var tror ni annars dom skulle göra? När dom träffas dricker dom wiskey, spelar spel, tittar på strippor och snackar skit. Tror ni dom skulle sätta sig ner och läsa Dua Kumayl tillsammans eller?! Eller läser Koranen?!

När dom ser att Saremah håller på att passera säger Amr bin As till Abu La’var, ”Jag tror den araben är från Hijaz och inte Syrien, kom vi går och mobbar honom lite!”
Amr bin As säger till Saremah, ”O arabiske broder! Har du några nyheter från himlen?!”
Saremah ibn Ali, en disciplinerad och stabil lärjunge i Imam Alis(A) skola, svarar självsäkert, ”Javisst! Allahu rabbi fi sama, wa malakul mawt fil hawa wal Ali ibn Abu Talib fil ghafah! – Gud är min Herre i himlen, dödens ängeln är i skyn och Ali ibn Abu Talib är i det gömda!”

Amr bin As fattade att det är en av Alis(A) stolta och starka följeslagare som verkat hamna på fel plats så han lugnade ner sin ton och frågade vänligare, ”Vart kommer du ifrån? Och vart ska du?”
Saremah svarade, ”Jag kommer från Medina och ska till Syrien.”
Amr bin As frågar då, ”Vad ska du göra där?”
Saremah säger, ”Jag ska lämna ett brev?”
Amr bin As frågar, ”Vem är brevet från och vem ska den till?”
Saremah svarar, ”Brevet är från monoteisternas mästare, de gudsfruktigas imam, Guds lejon, de troendes ledare Ali ibn Abu Talib!”
”Men vem ska den till då?” Frågade Amr bin As.
Saremah svarade, ”Brevet är till den lösaktiga, förtryckande, tyranniske, svekfulla ledaren.”
”Och det är?”
”Muawiyah”
”Vah?” brister Amr bin As ut och tappar hakan.
”Vadå vah?!” säger Saremah och vill möta Muawiyah!

Innan Amr bin As visar vägen till Muawiyah som sitter i slutet av trädgården skriver han snabbt ett brev till Muawiyah för att förbereda honom på att en tung Shia är på väg och skickar brevet med Yazid som går före. Muawiyah säger till sina tjänare att rulla ut dyra mattor så när Saremah kommer in kanske han blir förblindad av lyxen och glömmer bort sig själv.

Saremah stiger in. Han ser mattorna men struntar fullständigt i dem och går in med skorna på inte av brist på respekt mot mattorna utan Muawiyah. Muawiyah ville skicka budskapet att mina mattor frestar dig och Saremah svarar med att jag trampar på dig och dina budskap!!
Muawiyahs tjänare säger till Saremah, ”Fakhla n’alaik! (Ta av dig skorna!)”
Saremah svarade, ”Varför? Är jag i den heliga dalen Tuwa eller?”
”Hur menar du” frågade dom.
Saremah sa, ”När Profet Musa(A) steg in i heliga dalen Tuwa och blev kallad som profet blev han tillsagd:

إِنِّي أَنَا رَبُّكَ فَاخْلَعْ نَعْلَيْكَ إِنَّكَ بِالْوَادِ الْمُقَدَّسِ طُوًى
Jag är din Herre! Tag av dina sandaler; du står nämligen i den heliga dalen Tuwa. (20:12)

Saremah ser att Muawiyah sitter arrogant på en lyxig fåtölj med utsträckta ben medan alla andra sitter på sämre stolar med ihopdragna fötter och böjda nackar, helt undergivna. Eftersom islam beordrar att den som stiger in ska hälsa på den som sitter, hälsar Saremah ”Asalamo alaykom!” medan Muawiyah svarar som ko, ”Alekoma salam…”.
Saremah såg att Muawiyah uppför sig väldigt uppblåst och arrogant. Han såg att det finns en annan lyxig fåtölj också som var ledig så utan vare sig Muawiyah eller hans undersåtars tillstånd går Saremah, sätter sig på fåtöljen, sträcker ut benen, korsar dem belåtet och lutar sig tillbaka. Tjänarna hojtar omedelbar till, ”Herr Saremah! Vänligen visa respekt och dra in fötterna!”
Saremah svarade, ”Låt han dra in sina fötter först så ska jag dra in mina sen! Så länge hans är utsträckta är mina också det!!”

Dom ser wow vilken människa, vilken man som vägrar vika sig! Amr bin As viskar till Muawiyah att detta är en ökenarab och får han lite pengar blir han säker behagligare att ha och göra med. Muawiyah ber sin tjänare ge 10’000 dirham till Saremah, Amr bin As säger öka summan, Muawiyah ber sin tjänare ge ytterligare 10’000 dirham, Amr bin As säger igen öka summan, Muawiyah ber sin tjänare ge ytterligare 10’000 dirham, totalt 30’000 dirham.

Amr bin As säger till Saremah, ”Det var jag som sa till Muawiyah att ge dig 30’000 dirham, tar du emot hans pengar eller?”
Saremah svarar, ”Jag vill ta själen ur hans kropp, inte pengarna ur hans hand!”
Dom hällde pengarna framför honom för att det kanske skulle mjuka upp honom.

Muwaiyah frågar Saremah, ”Vart har du kommit ifrån och vart är du på väg?”
Amr bin As spetsar öronen för att se om Saremah kommer svara lika djärvt som han hade gjort innan. Saremah svarar Muawiyah så här, ”Jag har kommit från Medina och skulle till Syrien.”
”Vad ska du där och göra då?”
”Jag ska överlämna ett brev.”
”Vems är brevet då och till vem är den skickad?”
Saremah svarar, ”Brevet är från monoteisternas mästare, de gudsfruktigas imam, Guds lejon, de troendes ledare Ali ibn Abu Talib!”
”Men vem ska den till då?” Frågade Muawiyah.
Saremah svarade, ”Brevet är till den lösaktiga, förtryckande, tyranniske, svekfulla ledaren.”
”Och det är?”
”Det är du herren” svarade Saremah!

Muawiyah blev arg över detta och vässte ur sig, ”Kasta hit dit brev då!”
”Vad säger du?!” sa Saremah.
”Jag sa ge mig ditt brev så jag kan läsa det då!”
Saremah svarade, ”Detta brev är från Awliyahs sultan, Guds stora kalif Ali ibn Abu Talib och du vill att jag bara ska ge dig brevet sådär?!”
”Vad ska jag göra då?” sa Muawiyah irriterat.
Saremah svarade fräckt, ”Ställ dig upp, stå artigt och sträck ut handen så jag kan kyssa min mästare Alis brev och sen överlämna det till dig!”

Hur ska det här gå ihop då? Saremahs järnvilja gentemot Muawiyahs uppblåsta arrogans och högmod?!

Muawiyah sa, ”OK om du inte vill ge brevet till mig så ge det till Amr ibn As då.”
Saremah svarade, ”Dhalam-al Ameer wa khaen al-Wazir – en ledare som är en tyrann har en förrädare till minister, jag tänker inte ge brevet till honom!”
Muawiyah sa, ”Ge brevet till min son Yazid då.”
Saremah svarade, ”Ma farahna bil Iblis, fa kayfa bi awlade? – Vi gläds inte över Satan, hur ska vi då glädjas över hans barn?! Jag tänker inte ge till honom heller!”
”Vad ska vi göra då?” frågade Muawiyuh en smula desperat.
Saremah sade, ”Jag sa ju till dig, ställ dig upp, stå artigt och sträck ut handen så ska jag kyssa brevet och ge den till dig!”

Bah bah bah, Saremah ibn Alis ståndaktighet, mod, tålamod och viljestyrka gjorde en förtryckande, arrogant, högmodig, tyrannisk despot som Muawiyah tvingades ställa sig upp, stå artigt och sträcka ut handen så Saremah kunde med heder, ära och respekt kyssa brevet och överlämna det till Muawiyah!! Allahu Akbar! Vilket värde har inte en sån Shia i Imams ögon? Vi går i skolan och på jobbet och darrar inför våra kolleger om de frågar om vår tro, vi går på stan och mister vår Gud vid minsta blick på någon snygg tjej, vi ser hur islam, Profeten(S) och muslimer attackeras med bomber och bilder men vi håller tyst och vissa av oss är så förvirrade att vi tror dom ”befriar” oss med sin ockupation, medan Saremah stod inför en mäktig rik härskare som Muawiyah på hans hemmaplan, en person som dödat över 110’000 muslimer och efterföljare av Imam Ali(A), och fick honom att buga sig inför Alis(A) brev. Subhan Allah vad är det här för man och vad är vi för fegisar?!

Muawiyah tog brevet och blev röd av ilska medan han läste det. Han kallade på sin brevskrivare och sa, ”Kom så ska jag säga till dig vad du ska skriva som svar till detta brev! Skriv, ’O Ali! Jag har lika många soldater som det finns stjärnor på himlen, var beredd på krig och smärta!’”
Och det är sant. Runtom Ali(A) har det alltid varit tomt. Han är den mest svikna och lämnade av alla Imamer. Än idag tjatar vi alla om Ali(A) men ingen av oss lever upp till det minimum som krävs av hans efterföljare.

Saremah sade till Muawiyah, ”Du, låter du mig svara på brevet här på plats så slipper jag åka fram och tillbaka med massa brev?”
Amr bin As sa, ”Gå härifrån du har redan ställt till med tillräckligt.”
”Nej”, sa Saremah, ”Jag måste säga mitt hjärtas ord!”
Saremah fortsatte sedan, ”Muawyiah, du sa till din brevskrivare att skriva att du har lika många soldater som stjärnorna på himlen, ” – lyssna på detta syskon vilket underbart svar – ”men vet du inte att Ali ensam är som solen?”

Vad menas med det? Jo se på himlen nu, det är fullt med stjärnor, alla stjärnor slår sig på bröstet, tindrar och tror de är något, men hur länge då? Dom syns till så länge solen inte är där men så fort solen visar sig försvinner dom. Saremah ville säga dina stjärnsoldater ynkryggar och försvinner så fort solen Ali(A) sätter sin fot på krigsfältet!!!

Saremah tog brevet och gick därifrån utan att ens ta farväl. När han var vid utgången ropade Muawiyah på honom och sa, ”Saremah kom och ta dina pengar innan du går då!”
Saremah svarade med hela sin styrka, ”O Muawiyah! Om jag under mitt liv hade tagit en enda sån här dirham skulle aldrig kunnat tala så här självsäkert som jag nu gör! Jag har hållit igen mina händer så jag kan sträcka ut mina fötter! Jag har inte ätit något som ska förhindra mig att tala sanningen!”

Syskon, jag lovar er, om vi nöjer oss med Alis(A) enkla, hårda bröd i våra liv kommer vi kunna tala sanningen som Saremah utan att skaka och darra inför Muawiyerna i vår tillvaro!!

Efter Saremah hade gått klagade Muawiyah sig hos Amr ibn As och sa, ”Jag svär att jag är redo att ge halva min förmögenhet till en av er om ni stödjer och ställer upp för mig lika helhjärtat som den här personen stödjer och ställer upp för Ali!”
Amr ibn As svarade väldigt sant, ”Muawiyah! Om du hade varit som Ali skulle vi offrat oss för dig utan att vilja ha dina pengar!!”

Hahaha, Subhan Allah!

Dagens samhälle och muslimer

Syskon, vår Imam är inte Muawiyah, vår Imam är Ali(A). Om en lömsk orm som Amr bin As är redo att offra sig villkorslöst för Muawiyah om han vore som Ali(A) varför kan inte vi som har Ali(A) själv som Imam offra oss villkorslöst för honom? Han är vägen till det ultimata målet, han är den rättvisaste av politiker, han är Profetens(S) spegelbild, ändå är vi duktiga på att prata om Ali(A) men inte handla som Ali(A).

Därför ser vi hur våra länder ockuperas, våra barn dödas, våra kvinnor våltas, våra äldre trakasseras och våra män blir nertrampade utan att vi säger något. Vi bor i Sverige idag men vi är små, ömkliga, fega. Vi vågar inte stå för vad vi tror på. Bär vi hijab gör vi det som clowner med 3 kg smink och färg för att verka mer integrerade, försvenskade och inte extremister. Bär vi skägg har vi 3 mm skägg som egentligen bara ser ofräscht ut, som om vi glömt raka oss, inte att vi har ett islamiskt skägg. I politiken vet vi inte det ena från det andra. USA ockuperar Irak och irakier jublar över att få göra lite latmiyyah och ziyarah.

Sista ord

En sann muslim, en sann efterföljare av Ali(A), en sann väntare på Imam Mahdi(AJ) är en som reformerar och revolutionerar ett helt samfund. Han tar sin omgivning som är likt en öken, torr på andlighet och Gud, och förvandlar den till en fräsch trädgård. Han får rosor att växa ur stenar. Han likt Profet Jesus(A) andas liv in i människornas döda hjärtan.

Men hur ska vi lyckas med det syskon, hur, när vi själva är döda inombords men inte ens medvetna om det och ännu värre tror att vi lever? När ska vi vakna upp till sant liv egentligen?

Må Gud i Sin oändliga nåd väcka oss ur vår slummer, återuppliva våra hjärtan och låta det gudomliga ljuset lysa upp våra själar och ut igenom våra ögon ut i världen och skina upp vår omgivning.