Månden Ramadhan: Själens uppvaknad

Online föreläsning på Skype 26 augusti 2008.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

• Ladda ner: 2008.08.26.skype-sjalens.uppvaknad-ehsan.mp3

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Månaden Ramadhan är en av de största höjdpunkterna i den islamiska kalendern. Det är en andlig festival som motiverar muslimer att röra sig ur lathetens träsk och helhjärtat göra något för sin Herre. Det finns en mängd aspekter till varför man ska fasta, såsom en påminnelse att tänka på de fattiga, att stärka de sociala banden med varandra, stärka gemenskapen, upprätta struktur, ordning och reda i livet, vara försiktigare med att endast äta halal, läsa mer ur den Heliga Koranen, akta sig för synd, bryta ovanor och stärka kontrollen över jaget och begären osv.

Men det finns en aspekt som kanske väger tyngre än de andra: nämligen själens uppvaknad.

Med denna lilla föreläsning ska vi således försöka kasta en blick på hur månaden Ramadhan kan väcka ens själ om man tar vara på den.

Att väcka någon

Tänk dig att du ska väcka en person till ett viktigt möte. Tänk dig vidare att denne person har väldigt tung sömn och inte vaknar så lätt. Hur gör du? Jag hoppas att du definitivt inte gör som min mor när vi hade gäster en gång! Kvinnorna sov då i vårt sovrum medan männen sov i vardagsrummet. Vi hade lagt oss sent och det var bara dryga 2-3 timmar kvar till gryningsbönen. Jag gick upp till bön och knackade på dörren, genast kom min mor yrvaken och öppnade. Jag sade till henne att det var dags för bön och att hon skulle väcka dom andra.
Själv gick jag och bad men såg ingen gå förbi mig till badrummet förutom min mor. Efter någon timme när jag skulle lägga mig frågade jag far om någon hade gått upp förutom mor och han sade nej. Så jag knackade på dörren igen, min mor hoppade upp och öppnade och jag frågade om hon hade väckt dom andra. Hon sa ja men att dom inte går upp. Jag frågade hur hon hade försökt väcka dom. Hon sade, ”Jag viskade från andra sidan rummet men fick inget svar”.
Så jag började skratta och sade, ”Mor du har bara fått dem att sova godare. Gå och ruska om dem ordentligt, ropa deras namn och låt dem inte vara tills de ställt sig upp annars kommer de aldrig att vakna!!”
3 minuter senare kom dom ut ur rummet en efter en klarvakna och förberedde sig för bönen!

Vad jag vill ha sagt med detta är att om vi vill väcka någon som sover djupt måste vi ruska om denne ordentligt, annars kommer hon bara sova djupare och tyngre.

Tänk er nu att Gud ska väcka oss som fallit i en djup andlig dvala, en egoistisk sömn där vi sover tungt som björnar. Ska Han komma och viska och smeka oss eller ska Han dra oss i ören och omskaka oss kraftigt tills vi vaknar och ser verkligheten och de himmelska sanningarna som omger oss?

Effekterna från fastan

Hur får fastan våra själar att vakna till liv då?

Rent vetenskapligt när man fastar så får inte kroppen i sig ny energi på flera timmar utan tvingas bryta loss existerande energi som är lagrad i kroppen. Hungern gör att man blir trött och slö efter några timmar och minskar onödig aktivitet för att spara energi, såsom att prata mindre, röra sig mindre och helt enkelt lugna ner sig. Det här lugna tysta tillståndet och tomheten gör att man iakttar och reflekterar över sin omgivning mer vilket ingjuter en större medvetenhet kring ens tillvaro.

I en av konversationerna när Profeten(S) gjorde sin himmelska uppstigning (m’eraj) och fick prata direkt med Gud utbyttes följande ord. Gud frågade Profeten(S), ”O Ahmad! Förstår du effekterna från fastan?”
”Nej”, svarade Profeten(S) och Gud svarade, ”Effekterna från fastan är tystnad och mindre prat. Tystnad i sin tur resulterar i visdom, visdom i sin tur resulterar i upplysning, upplysning i sin tur resulterar i fullständig övertygelse och när en person uppnår den höga andliga graden av fullständig övertygelse så bryr han sig inte om hur han börjar sin dag, om det är med lätthet eller svårighet, tragedi eller komfort. Sådan är tillståndet hos de som är nöjda och den som uppnår denna position får tre oskiljbara egenskaper: en tacksamhet som inte blandas med ignorans, en åminnelse som inte blandas med glömska och en kärlek som inte blandas med kärlek till andra…”

Hadithen är väldigt lång där Gud sedan fortsätter att beskriva hur en sådan person älskar Honom och hur Han älskar en sådan person och hur Han slutligen kommer föra honom till Paradiset.

Själens uppvaknad

Profeten(S) sade, ”Håll era magar hungriga och törstiga och vänj era kroppar vid svårigheter så kanske era hjärtan får chansen att se Guds prakt!”

Profeten(S) sade också, ”Den som håller sin mage hungrig skärper sitt tänkande till den högsta graden vilket gör hans reflektioner starkare.”

Genom fastan avskiljs människan alltså från alla vardagliga faktorer som brukar bidra till hans glömska från de andliga sanningarna och tvingar honom att röra sig mot den sanna källan av energi och liv, nämligen Gud.

Det är därför som den persiska mystikern och poeten Jalaludin Rumi i sin Mathnawi liknar fastan och hunger vid en flöjt. Han säger att om en flöjt är fullstoppad med halm så kan ingen musik spelas ur den om man blåser i den, på samma sätt kan den gudomliga musiken inte strömma ur människan när hon är fullproppad med mat. Men genom att tömma sin mage kan hon tömma sitt hjärta likaså för att låta endast Gud fylla det!

Avslutning

Som det nämndes i inledningen är vägen till andligt uppvaknande genom svårigheter och uppoffring vilket motsvarar att ruska om en sovande person. Eftersom människan är lat och sömnig och sällan rör på sig av eget initiativ har Gud ålagt henne att fasta under månaden Ramadhan så att hon genom den uthärdade hungern förhoppningsvis reflekterar en extra gång över sitt liv på jorden och varför hon är här. Fastan är alltså en väckande alarm klocka och en andlig örfil för att väcka oss ur vår slummer och öppna våra ögon för den gudomliga närvaro som omger oss!

Låt oss avsluta föreläsningen med denna passage ur Imam Alis(A) bön ”Munajat Shabaniyyah”:

Min Herre, jag var inte stark nog från att röra mig bort från din olydnad, förutom när du väckte mig till Din kärlek. Jag var exakt som du ville att jag skulle vara.
Jag är tacksam över att Du introducerade mig till Din Vänlighet och rensade mitt hjärta från föroreningar i att vara vårdslös till Dig.

(Imam Ali(A), Munajat Shabaniyyah)