Hör du ?
viskningarna…
slagen…
gråten…
andetagen…
tyngre och tyngre…
ett sista…
…för att sedan slockna långsamt…

Ser du ?
det rena blodet spillas…
…droppe efter droppe…
klagovisan…
den utförda slakten…
fortsättandes…
…utan att sluta…

Upplever du ?
den inre sorgen…
missmodet från ovan…
den spetsande kärleken…
hjärtan bulta…
…slag efter slag…
blod strömma genom venerna…

Lyssnar du ?
till gråtet från ovan…
änglarna dränkta i ett hav av sorg…
rosorna vissnandes av bedrövelse…
fåglarna falla av förtvivlan…

Beskådar du ?
det ständiga förtrycket
regnbågen mista sina färger…
solen bli mörk…
horisonten brista…
månen spricka itu…
stjärnorna utan något ljus, utan någon gnista…

Känner du ?
den stora smärtan…
…hjärtan inte kan bära…
de inre tårarna…
…växa till oceaner…
den enorma kraften inombords…
…vilja explodera…

Vet du inte ?
skriket…
ropet…
den utsträckta handen…
…”Är det någon kvar att hjälpa mig?”…
Karbalas öken renad
…av kärlek till Allah…

de ständiga viskningarna…
ekandes genom tider, platser…
…hjärtan, själar…
som rör berg och hav…
…nätter och dagar…
i sitt ändlösa sökande efter evigheten…
viskar de…
…”ya Husayn, ya Husayn”…