En resa med Lars Vilks

Så till min stora förvåning stöter jag på Lars Vilks, ritaren av de osmakliga rondellhunds bilderna, ännu en gång på tågstationen. Jag ställde mig bakom honom i biljettautomaten och det kändes som han undvek mig fastän han tittade åt mitt håll ett par gånger. Jag märkte att vi skulle åka åt samma håll så jag gick fram till han på perrongen och undrade om han mindes mig sen sist vi möttes. Det gjorde han och han sade att han hade funderat på vad vi hade diskuterat sist (även om det var kortfattat). Jag undrade också ifall han hade någon att sitta med, vilket han inte hade. Följaktligen undrade jag om vi kunde sitta tillsammans och diskutera lite och det gick bra.

Nästan omgående slungades vi in i en relativt djup debatt där vi berörde de flesta filosofiska grunder och stenar som dagens samhällen är uppbyggda på. Diskussionen varade i 30 minuter innan jag var tvungen att gå av. I slutet finns även en bild som jag fick ta. Några intressanta utdrag följer här:

Inledning

Jag inledde samtalet med att nämna att jag är aktiv praktiserande muslim som redan i söndags hade föreläst på en konferens tillägnad Profet Muhammad(S) och karikatyrerna, samt att jag är inne på Ahmadinejads linje. Jag nämnde att jag tycker det är hyckleri att medan Ahmadinejad ifrågasätter Förintelsen och anordnad karikatyrer på Förintelsen i Teheran och fördöms av västvärlden för detta, är det helt OK att göra de angrepp som Vilks gjorde med sin rondellhund.
Vilks menade å andra sidan att man måste skilja på tro och fakta; Profeten(S) är tro medan Förintelsen är fakta.

Jag höll inte med utan citerade vad Ahmadinejad hade sagt vid intervjun i Columbia University att hur kan man bli tillbedd att sluta ställa frågor?! Det kanske finns sekvenser i Förintelsen som ännu inte upptäckts. Det kanske var 10 miljoner judar som dödades, eller kanske 3 miljoner. Gick det verkligen till som det gick? Varför är man rädd för efterforskningar och uppför sig som om man döljer något?
Sedan håller inte argumentet med tro och fakta för många gånger har fysiska och matematiska formler varit fakta i hela sekel och sedan har det plötsligt bevisats felaktiga. Att Förintelsen är fakta i den form idag behöver inte innebära att den är det imorgon. Jag nämnde också att jag själv inte är någon Förintelse förnekare och må alla oskyldiga offer vila i frid, jag hänger bara upp mig på varför man inte får göra fler efterforskningar och eller ställa frågor. Det kan ju mycket väl vara så att det gick värre till än vad man vetat förut. Varför är man rädd för svaren?

“Israels” grund

Jag argumenterade att det är Förintelsen som är basen för “Israel” och rättfärdigar dess “existens”, och om Förintelsen börjar ifrågasättas ifrågasätts per automatik “Israels” existens.

I ett annat skeede av diskussionen nämnde Vilks att “Israel” har demokratisk grund medan Iran är diktatoriskt i grunden. Jag frågade hur han kan säga så. Vilks menade att det inte är fria val i Iran. Jag nämnde då att i senaste valet var hela 7 partier med olika intriktningar med i valet, samt att antalet valdeltangande var högre än i USA. Han sade då att vilka partier som helst inte får ställa upp eller vara med och styra. Jag sade att det är likaså i Sverige; även om kommunister, nazister och liknande i teorin får ställa upp är det inte så i praktiken, de är tabu partier och utfrysta. Vilks svarade med att dessa är anti-demokratiska och därför inte tillåts.

Jag sade då att på samma sätt är det i Iran. Iran baserar sig på Islam och partier som är emot Islams kärna släpps inte fram, men de som accepterar Islams grund men vill göra förändringar vad gäller ekonomiskt system, välfärd, sociala frågor etc etc är välkomna att göra så.

Vilks sade då att det hela igen återvänder till “tro” och “fakta”. Islam är baserat på en helig skrift men det är inte demokratin. Jag håll dock inte med utan argumenterade att låt säga även om Profet Muhammad(S) var en vanlig människa och själv hade författat Koranen är det likaså hos demokratin. Demokratins grund har lagts av vanliga människor som filosoferat och dragit slutsatser. Den är också baserad på deras tro och kan inte stämplas som fakta. Demokrati fungerar alltså också som en sorts “helig skrift” i västvärlden och kan således inte stämplas som fakta som absolut måste vara rätt.

Avsikten avgör

Jag ställde frågan var gränsen mellan provokation/kränkning och yttrandefrihet går. Vilks menade att det är avsikten som avgör. Jag sade då att avsikten inte kan bedömmas från någon annan än personen själv. Han sade dock att om exempelvis en person med knutning till rasistiska partier gör karikatyrer på en folkgrupp kan man se att det är rasistiska avsikter bakom sådana bilder. Han menade att hans avsikt med sina bilder var att få igång en debatt när det är yttrandefrihet och när det är hån. Han menade att i Sverige måste man vara politiskt korrekt och inte får säga något avvikande och hans bilder ville få en diskussion kring detta och var gränserna går.

Jag håll inte med utan menade att man aldrig kan se vad som pågår i människornas hjärta, men kan endast se handlingen. Ett ruttet träd bär rutten frukt. Hur ska vi bedömma avsikten? Vi kan inte veta avsikten bakom Saddams, Hitlers eller Stahlins handlingar för att dömma dem därav utan måste se på konsekvenserna och göra en bedömning därifrån. Jag nämnde också att jag tyckte han var mycket inne på ett utuliatistiskt synsätt där slutet rättfärdigar medlet. Jag tyckte också att hans tillvägagång för att få igång debatt var tämligen osmaklig. Han kunde istället ha åkt runt i muslimska länder och diskuterat med intellektuella där och på så vis fått igång en debatt.

Farväl

Debatten tog inte slut men jag närmade mig min destination och var tvungen att gå av. Jag nämnde för Vilks att första gången jag hade träffat honom funderade jag djupt på vad jag skulle göra. Jag sade att jag hade blivit inspirerad av Profeten(S) och med vilken respekt han behandlade sina motståndare som kastade sopor på honom, hånade honom och trakassareda honom (vilket gjorde att de slutligen omvändes). Vilks sade att han kände till detta om Profeten(S). Jag fortsatte och sade att jag ville handla på ett sätt som var en reflektion av hans handlingar och därav valde jag att föra en dialog med honom. Vilks uppskattade detta och berömde mig för att jag fört en fin dialog. Jag nämnde sedan att jag inte kan skaka hand med honom utan vill hålla det på respekt nivån. Annars skulle det vara hyckleri från min sida då handskakning är en form av kärlek och acceptans och jag i mitt hjärta tycker att han har gjort fel att angripa min Profet(S). Han tog dock inte illa upp och respekterade och förstod detta. Jag frågade sedan om det gick bra att ta en bild, vilket det gick, och sedan tog jag farväl och gick av tåget.