Varför Herre,
Placerar Du mig i en äng av sötsaker
Fyller mig med hunger och begär
Och sedan förbjuder mig att smaka?

Varför Herre,
Bygger Du upp vad jag förstör
Förstör vad jag bygger
Och sedan berövar mig från allt utom Dig?

Varför Herre,
Låter Du längtan bränna mig inifrån
Sedan går och gömmer Dig
Och låter mig söka i förtvivlan?

Varför Herre,
Gör Du mig törstig
Uppenbarar en fräsch fontän
Men gör den till en hägring när jag ska dricka?

Varför Herre,
Får jag inget av att vilja ha
Men får denna värld och nästa
När jag är utmattad av att vilja ha?

Varför Herre,
Är jag skapad som Din tjänare
Men från att sant tjäna Dig
Blir jag en Herre?

Varför Herre,
Visar Du mig ljus
När jag är vilse i mörker
Och har blivit mörkret själv?

Varför Herre,
Sitter Du där
När jag dränks i tårar av ånger
Och bara skrattar åt mitt beklagande tillstånd?

Varför Herre,
När jag skriker av ilska och sorg
Är Du tyst och lugn
Och sedan omfamnar mig intimt?

Varför Herre,
När jag bryter tusen heroiska eder
Tystar Du min klagan med en gest
’Schhh!’ följt av ’Jag älskar Dig..’?

Är jag ett strandlöst hav?
Eller en havslös strand?
Hur kan jag tömmas från allt utom Dig
När rymmandet av Dig är allt i dess vidd?

Denna värld är så förbryllande och komplex
Jag är liten och simpel – men mästaren
Varför Herre, Oh varför..?