Den Gudomliga Människan

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Och se, din Herre sade till änglarna: “Jag skall tillsätta en ställföreträdare på jorden. [Änglarna] sade: ”Skall du tillsätta någon som stör ordningen där och sprider sedefördärv och [till och med] utgjuter blod, medan det är vi som sjunger Ditt lov och prisar Ditt heliga namn?” [Gud] svarade: ”Jag vet vad ni inte vet.” (2:30)

I kommentaren till denna vers säger Allamah Tabatabai(A) i sin berömda ”Tafseer al-Mizan” att när Allah sade till himlens alla varelser att Han ska sätta en ställföreträdare, som representerar Han Själv på jorden, uppstod en mängd frågor i främst änglarnas tankar:

1) För att skapas på jorden måste varelsen ifråga bestå av materiella komponenter och ha två inneboende egenskaper; begär och ilska.
2) Eftersom jorden har begränsat med tillgångar finns även en viss konkurrens för överlevnad på jorden, samtidigt som varelsens begär är obegränsade.
3) Jorden är även en plats där man som individ inte kan överleva, man måste därför ingå i en grupp med gemensamma egenskaper och målsättningar.
4) Om man har allt detta i åtanke inser man att Allah inte tänkte skapa en enstaka individ utan en hel art som måste leva tillsammans, samarbeta, skapa ett samhälle och forma en social struktur.
När änglarna förenade alla dessa tankar drog de slutsatsen att blod kommer att spillas och sedefördärv spridas. Så de sade: ”Skall du tillsätta någon som stör ordningen där och sprider sedefördärv och [till och med] utgjuter blod…?”

Detta var funderingarna som kretsade i änglarnas huvud när de reflekterade över den nya varelsen. Å andra sidan visste de att en ställföreträdare måste vara en kopia av den han representerar i egenskaper och karaktär. I detta fall såg de det Exalterade Gudomliga Väsendet vars ofantliga kärlek, nåd, makt, kunskap etc. etc. inte kan fullt smältas av något intellekt på ena sidan, och den världsliga varelsen, full med begär, brister, svagheter och långsökta önskningar på andra sidan. Naturligtvis kunde de inte förstå hur denna varelse kan vara Allahs spegel på jorden och reflektera det gudomliga ljuset över resten av skapelsen!

Slutligen förstod änglarna att även denna varelse måste ständigt prisa och dyrka sin Skapare, drunkna i Hans kärlek och leva genom Honom, vilket de redan gjorde. Därför fortsatte de och utbrast: ”…medan det är vi som sjunger Ditt lov och prisar Ditt heliga namn?”

För att förstå det hela bättre kan en bil dras som liknelse. Människans yttre är likt en modern sportbil med stark motor och bra utseende. Men oavsett hur bra en bil är, behöver den även en skicklig förare som kan handskas med bilen och köra den på bästa sätt. När Allah bad änglarna falla till marken inför den första människan hade Adam(A) ännu inte fått en själ inblåst i sig. Änglarna såg därför endast människans yttre och undrade därför vad som är så speciellt med denna människa. Vad änglarna med andra ord pekade på var en bil utan förare. Men som svar sade Allah att Han kommer blåsa in Sin gudomliga själ med sån potential och förmåga i denna människa att han kan nå upp till i de högsta himmelska graderna. Allah svarade alltså att Han tänker placera en förare bakom denna bil som vet hur bilen ska köras till sin yttersta förmåga. Detta är meningen bakom slutet på versen: [Gud] svarade: ”Jag vet vad ni inte vet.”

Och detta är mycket sant. Om människan använder sin själ och kropp att röra sig mot Allah kommer han slutligen nå, förenas med och förintas i Allah, likt en droppe som blir ett med havet. När han väl blir ett med Allah kommer Allah handla genom honom, tala genom honom och vägleda genom honom. Hela hans existens kommer att bli fullständigt gudomlig och, som Ayatollah Behjat(HA) sade, hans vrede blir Allahs vrede, hans glädje blir Allahs glädje, hans sorg blir Allahs sorg och hans kamp blir Allahs kamp –ty han är med Allah. Det är nu som han sannerligen har nått en rank där han kan bli kallad Allahs kalif och ställföreträdare, för det är nu som hand ord och handling har blivit Allahs ord och handling.

Tänk dig en minister som skickas till en region av landets kung. I den regionen har nu ministern kungens plats och alla hans order är som om de är kungens själv. Att inte lyda ministern vore synonymt med att inte lyda kungen.

På liknande sätt har den sanna människan valts av kungarnas Konung och blivit skickat till jorden som minister och ställföreträdare. Jordens alla invånare är underkastade den sanna människans vilja, ty genom hans förenande med Allah och utplånandet av egoismen mörker i gudomlighetens ljus har hans vilja blivit Allahs. När den sanna människan nu talar och beordrar är det som Allah talar och beordrar, och som Koranen säger, om Allah säger till något ”Var” så är det!

Det är därför vi har traditioner som berättar vilka till synes fenomenala andliga krafter Imam Mahdis(AJ) medhjälpare har. Hans medhjälpare är den skara själar som dragit upp sig från att vara ett djur genom att vara förslavad under sina begär till att bli en sann människa som följer sitt hjärta – tronen där endast Allah sitter. Nedan följer ett par traditioner för att bevisa får ståndpunkt:

”Genom Allahs tillåtelse kommer de kunna återuppliva döda, gå på vatten och rida molnen. De kommer ha kraften att kunna resa genom hela jorden på ett fåtal ögonblick.”
(Mikyaal al-Makaarem, vol. 1, s. 144;
Hilyah al-Abraar, vol. 2, s. 635 rapporterat från Dalaael al-Imaamah, p. 241.)

”Allt på jorden, inkluderat vilddjuren och fåglarna, kommer vara lydiga och underkastade dem. Inte endast lydiga, de kommer till och med önska och sträva efter att uppnå deras välbehag.”
(Behaar al-Anwaar, vol. 52, p. 327 rapporterad från Kamaal al-Deen;
Mikyaal al-Makaarem, vol. 1, p. 117.)

Traditioner likt dessa är otaliga och inte endast begränsade till Imam Mahdis(AJ) närmsta kompanjoner. Dessa kompanjoner är i verklighet endast en symbol för mänskligheten och hur en sann människa bör vara, nämligen Allahs kalif.
För att inga tvivel ska uppstå avslutas artikeln med följande hadith;

‘Ibad ibn Basri rapporterar at than frågade Imam Baqir(A): “Vad är den troendes rätt över Allah?”
Men Imam vände bort sitt ansikte och svarade inte. Jag upprepade min fråga tre gånger tills han svarade: “Bland den troendes rättigheter over Allah är att om han sager till den palmen, ‘kom!’, ska trädet komma.”
‘Ibad säger: “Jag svär vid Allah att palmen som Imam pekade på började röra sig mot honom. I det ögonblicket pekade Imam på palmen och sade, ’Stanna där du är ty jag menade inte dig!’”
(Al-Khara’ej wal Djara’h, s. 196;
Bihar al-Anwar, vol.46 – s. 248)