Vart jag än kastade min blick
synen en reflektion av Ditt ljus fick
hjärtats tomma bägare vid ett ögonkast blev hel
själens droppe i gudomlighetens ocean blev en del
Hjärtats gräns till det yttersta drevs
på bröstet kärlekens vers skrevs
visionen av ett ansikte, strålande ren
kastade min panna till marken inför En
Allt närmare renhetens själ jag drogs
mot begär och fantasier mitt inre slogs
från hjärtats djup forsade kärleken upp
till min undsättning kom helgonens trupp
Sörjandes jag såg en rest barriär
Gud hade valt att hålla oss isär
inför renhetens fontän jag i tystnad stod
gränsen mellan svaghet och styrka jag nu förstod
Av separation i tårar renhetens ängel sedan dränktes
men ett harmoniskt leende från ovan över oss sänktes
gåendes vidare jag min själ till himlarnas Konung gav
med minnet av hur mina ögon drunknade i renhetens hav