Fajr – Kärlekens tid

I Vännens Namn

Gryningen, fajr, är den tid då Paradisets portar öppnas ända till soluppgången. Det är visionernas och uppenbarelsernas tid. Det är tiden då varje älskare är tillsammans med sin älskade. Det är tiden då varje dyrkare bevisar hur pass ärlig hans dyrkan är.
Men vem är det man egentligen dyrkar?
Vems närhet är det man söker?
Vem älskar man?

Gryningsbönen är i mina ögon den viktigaste bönen som har den mest centrala rollen, ändå är det den bön som försummas mest av oss Muslimer. Den heliga Koranen sägar:

“…och [förrätta] gryningsbönen med läsning [av Koranen]; läsningen i daggryningen sker inför vittnen.” (17:78)

Allah i Koranen beodrar inte de troende att endast be sina 2 rakat och gå och lägga sig, utan uppmanar dem även till läsning av Koran!
Vid fajr bytar änglarna som jobbar om dagen skift med änglarna som jobbar om natten. Vittnena som nämns i Koranversen är alltså både dags- och nattänglarna som står på horistonten och bevittnar vår morgonbön tillsammans med insha Allah Koranläsning, eller eventuellt vår syndiga sömn (naudho Billah!).
Frågan är om våra gryningar fylls av Koranens sötma eller Shaytani sömn?

I en Hadith al-Qudsi säger Allah: “O Moses! Den som säger att han tror på Mig ljuger, för när natten faller glömmer han bort Mig.”
Är vi verkligen en av dem? En som kallas lögnare av Sanningen själv?

En hadith från Imam Jafar as-Sadiq(A), ur Imam Khumaynis(A) “Adabu Salat”, säger: “När den bedjande säger ‘Allahu Akbar!’ granskar Allah hans hjärta och om det finns minsta ting som den bedjande ser på som större än Allah, svarar Allah; Varför ljuger du för Mig? Varför säger du att Jag är störst när du i ditt hjärta anser något annat större?”
När vi sover igenom gryningsbönen har vi i verklighet prioriterat sömnen över Allah. Vår egen sömn är viktigare än Allahs välbehag.
Vad ska vi då besvara Allah på domedagen när vägen till frälsning för våra synder, bönen, kastas tillbaka i våra ansikten pga. vår egen lathet?

Imam Mahdi(AJ) i en hadith säger: “Förbannad, förbannad, förbannad vare den som försenar gryningsbönen!”
Se hur vår tids Imam(AJ) som vi tror oss kämpa för belyser denna aspekt. Tre gånger fördöms den som endast försenar bönen, vad ska vi då säga om den som inte ens går upp?
Hur ska den som inte är stark nog att lyfta på täcket, lyfta på ett svärd för Imam Mahdis(AJ) skull?

Tro inte heller att du sant stigit upp för att be Fajr, när du likt skrivaren, endats drar upp din kropp samtidigt som din själ sover och din bön endast konsumeras i att se ner på dem som inte “vaknat” som du. Akta dig då för de Gudomliga orden:
“Det skall gå dem illa som ber utan att deras hjärtan deltar i bönen.” (107:4-5)

Saadi i sin Gulistan i en passage berättar om sin barndom när han en dag tillsammans med sin fromme far gick upp till nattbönen medan alla andra sov. Saadi sade, “Se far hur alla sover! Vilken skatt de går miste om!”
Varav fadern klokt svarade, “Saadi min son, det hade varit bättre för dig om du hade sovit vidare utan att finna fel än att vara vaken och finna fel hos din broder.”

Vi måste ständigt rannsaka oss själva och ser vi minsta brist måste vi förbättra den i vår resa mot perfektion, i vår resa mot Allah.