I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

”Den troendes mäktigaste vapen är dua.” (Profet Muhammed(S))

Profeterna är som vägledare som ska visa dig vägen till Guds tron, och når du Guds tron har du makt över allt skapat, ty du är med Skaparen!
Förintas du och ditt ego i Gud och Hans kärleksfulla nåd och era viljor förenas, blir helt plötsligt din vilja Hans och du kan göra samma mirakel som vi hört Profeterna göra, helt enkelt för allt skapat måste lyda Skaparen, precis som alla invånare måste lyda Kungen, och blir du, din röst och vilja ett med Skaparen och kungarnas Konung måste allt annat lyda!

Vi har ett underbart exempel från Koranen som utmärkt besvarar din fråga;

När de [skall företa en sjöresa och] går ombord, ber de om Guds [beskydd] med ren och uppriktig tro; men när Han har låtit dem [oskadda] stiga i land, sätter de gudar vid Hans sida och visar därmed sin brist på tachsamhet för den [nåd] Vi har skänkt dem, och går [på nytt helt] upp i de jordiska fröjderna. Men en dag skall de få veta [sanningen]. (Heliga Koranen, 29:65-66)

Denna passage visar att i svårigheter vänder människan sig, en svag själ som du eller jag kanske, mot Gud med hela sitt hjärta och visar en hänryckande underkastelse där hon ber om Guds nåd och hjälp, men när Han besvarat hennes bön och tagit henne till lugnets strand, glömmer hon denna nåd och den Vän som var där för henne.

Som du ser är denna Vers inte riktad till någon Profet och inte ens heller någon medlem av en viss religion, utan mänskligheten i allmänhet som i problemens ögonblick renhjärtat vänder sig till den ende Guden som de innerst inne vet har den slutliga makten över deras liv.

Gud besvarar våra böner, men det är vi som kastar tillbaka nåden i Hans ansikte.

[Detta är] en berättelse om hur din Herre bevisade Sin tjänare Sakarias Sin nåd. När han i en tyst [innerlig]bön bad till sin Herre, sade han: ”Herre! Min kropp har blivit svag och mitt huvud har vitnat, men aldrig har Du, Herre, låtit mig gå ohörd från Dig.” (Heliga Koranen, 19:2-4)

Den sanna älskaren ber, ”O Gud ge mig allt som tar mig närmare Dig och för mig bort från allt som för mig bort från Dig!”
Om han sedan ber om något som för bort honom från sin Älskade, då kanske Gud inte besvarar denna bönen (i detta liv) för hans riktiga önskan, nämligen att nå Gud.

Men om vi sätter åt sidan alla mystiska (irfani) koncept och fokuserar oss på den vanliga människan ett tag så kan man säga att din vilja blir uppfylld. Kom ihåg att Gud alltid vill ditt bästa. Vissa böner ber du där du önskar något med din begränsade kunskap, som om du i verklighet visste konsekvenserna av att få sådan önskan uppfylld, skulle du inte velat ha den. Då kanske Gud inte besvarar just den bönen för Han vet vad du innerst inne vill och vad som är bäst för dig, och att om du visste vad Han vet skulle du inte önskat det.

T.ex. har du hört allt ballt om droger, bli hög, flyga, se änglar o Gud vet vad, så du ber om det, medan Gud vet konsekvenserna och hade du vetat det också av att droga skulle du inte bett om en sådan sak och på så vis blir din bön till synes inte uppfylld.

Faktum är att Dua är just de, nämligen att tala med Gud, berätta sina problem och hoppas på Hans gåvor. Det handlar inte bara om förståelse. Vissa ber om hälsa, förlåtelse och dylik medan andra kanske vill ha barn osv. Men glöm aldrig att det som är med Gud är bättre för det är evigt medan allt annat kommer förintas och försvinna

Baserat på Koranens ord, vars sanning inte kan förnekas av förnekarna, på profetiska traditioner, andras erfarenhet och även personliga erfarenheter så ja, Gud besvarar utan tvivel dina rop på hjälp och innersta önskan. Vad som gäller är att tämja ditt ego så de få gånger då du till synes inte får som du vill, att du inte fylls med fiendskap mot den Nåderike och glömmer alla Hans välgärningar mot dig. Sannerligen har Han hört och sannerligen besvarar Han, ibland är du bara blind nog att inte se detta.

Jag bad om styrka………
och Gud gav mig svårigheter för att göra mig stark.

Jag bad om vishet………
och Gud gav mig problem att lösa.

Jag bad om framgång……..
och Gud gav mig begåvning och muskler att arbeta med.

Jag bad om mod………
och Gud gav mig faror att övervinna.

Jag bad om kärlek………
och Gud gav mig bekymrade människor att hjälpa.

Jag bad om förmåner………
och Gud gav mig möjligheter.

Jag fick ingenting av det jag önskade
Jag fick allt jag behövde

Varför besvaras inte vissa böner?

Enligt traditioner besvaras inte böner vid 2 tillfällen: när du ber om något olagligt, som är dåligt för dig och kanske leder dig till synd, och när du sätter tidpunkt för svaret på din bön.

Dessa två punkter är värda att reflektera över. Du kanske ber Gud om rikedomar, men om du får dessa kanske ditt hjärta hårdnar, du glömmer ditt behov och underkastelse, du glömmer hur pass lyckligt lottad du är >> blir otacksam och kanske använder rikedomarna till rena synder. Om du funderar över allt detta och vilken enorm ånger du kommer känna vid dödsögonblicket, är det rätt uppenbart att om du fick se tillbaka då skulle du ångra denna bön.
Ett annat exempel är om du ber att förenas med någon du älskar, men sätter en tidpunkt för detta (t.ex. imorgon).

MEN, och detta är ytterst viktigt att komma ihåg, vi har traditioner som säger att Gud väntar med att besvara din bön till nästa liv, och när du kommer fram inför Honom på Domedagen och Han drar undan skynket som döljer all den belöning Han har i beredskap för dig över de böner som Han väntade med att besvara till imorgon, kommer du gråta ut och önska att alla dina böners svar blev framskjutna till Domedagen och du fick njuta av dem då.
En av anledningarna till detta är att då du intensivt önskar något, kommer du be om det flera gånger. Gud älskar när Hans tjänare pratar med Honom, uttrycker sitt behov och underkastar sig. Hur många av oss längtar inte efter att få höra vår älskades röst? På samma sätt längtar den Älskade efter Sin älskande tjänares inre böner och viskningar.
Om Gud besvarar din bön på direkten, glömmer du denna underkastelse och behov samtidigt som du blir otacksam (då du oftast glömmer välsignelsen) samtidigt som du slutar be och vara i Vännens närhet. Gud älskar när du tillber Han, inte om vad du tillber, men att du är i Hans närvaro så Han kan skänka dig saker långt över denna värld, den absolut högsta som då är Hans kärlek.

Den stora gnostikern (‘Aref) och poeten Jalal-e-Din Rumi(A) beskriver denna känsla av underkastelse och behov till Gud, när man tigger vid Hans tröskel om Hans söta nåd och varma tröst, med följande underbara poetiska ord:

Från glömska till Honom

GUD sade, ”det är inte för att han är ond
som Jag fördröjer min gåva till honom:
Den fördröjningen är ett hjälpmedel
hans behov tog honom från glömska till Mig,
drog honom i håret till min tröskel.
Skulle Jag tillfredställt hans behov,
skulle han vänt tillbaka
och dränkt sig i den leken.
Fastän han sörjer från botten av sin själ:
”O Du vars skydd är eftersökt!” – låt honom gråta
med ett krossat hjärta och ett sårat bröst.
För Jag är behagad av hans röst, hans ord,
”O GUD!” och hans hemliga böner. . . .”
Folk fängslar papegojor och näktergalar
för att höra ljudet av deras ljuvliga sånger.
Men hur skulle de kunna spärra in kråkor och ugglor
i burar? Vem har hört en sådan saga? . . .
Var övertygad om att detta är anledningen
till att troende lider besvikelse i gott och ont.
(Rumi)

Sammanfattning

Det kan hända att du ber om rikedomar men får dessa besvara i överflöd i nästa liv, eller att du ber om förening med din älskade, men får även detta i nästa liv eller kanske i senare perioder i detta liv. Men människan är svag och fylls direkt av hopplöshet, ja ibland rentutav hat till den Älskade i sin otålighet, och kan i värsta fall kasta sig själv hejdlöst i en djup mörk avgrund och begå en av de värsta synderna, nämligen att tappa hopp om Guds nåd.

Detta är ytterst viktigt att förstå och övertyga sitt hjärta om, då tiden för sådana här svårigheter och prövningar kommer att komma, Gud kanske ger hejdlöst med fri hand, nästan på direkten, men om Han ”väntar” med att besvara dina begär, ger du då upp din kärlek till Honom och visar att du i verklighet inte tillber Honom för Hans skull utan för din egen, en rent inbillad egoistisk kärlek till ”jag”:et med andra ord?

Må Gud rädda människan från hennes ego där hon i sin svaghet söker efter att skylla på någon annan när hon begår minsta felsteg, istället för att öppna ögonen och inse den oändliga nåden som strömmar från den Nåderike, väntandes att svepa bort människans misstag i en evig tröst där Han fyller henne med Sin givmilda förlåtelse, och må Hans kärlek för alltid strömma över människans räddare, den perfekta, skapelsens mästare, Muhammad(S) och hans rena familj(A).
All pris är till Gud och till Honom återvänder vi.
Illahi Ameen.