Guds vilja VS ödet

I Hans Höga Namn

Guds vilja kan delas upp i 2 typer:

1/ Genererande vilja (takwini), som innebär att en nödvändig vilja för att något ska ske. Om något finns eller ej är det för att Gud vill detta. T.ex att du och jag lever, solen går upp osv.

2/ Lagstiftande vilja (tashri’i) Detta handlar om godhet och ondska. Gör du gott är det enligt denna vilja och gör du ont är det mot den. För att förstå bättre kan följande liknelse dras. Din pappa ger dig pengar och säger åt dig att köpa något, men rådgiver dig att köpa något gott. När du går till affären och köper något, vad det än är, så utför du din faders vilja, men köper du cigaretter, vapen osv. så går du emot hans råd (men du köper fortfarande något, så hans vilja sker), medan om du köper t.ex. en bok så utför du hans vilja (genom att köpa) och dessutom följer hans råd och vinner hans välbehag.

Du kan inte gå emot Guds genererande vilja (takwini), t.ex. du har blivit existerar, eller solen finns osv., visst du kan ta ditt liv, men då faller du in på den lagstiftande viljan, nämligen att du ska fortsätta vara vid liv. Men även om du tar kol på en människa innebär inte detta att han inte existerat.

Medan Guds lagstiftande vilja (tashri’i) går vi emot oräkneliga gånger om dagen där vi förblindar våra själar i synd som gör våra hjärtan hårdare än sten. Endast Guds oändliga nåd kan rädda oss från den dimma vi själva kvävt oss i.

Gud vet allt vad som kommer hända då Han är Allvetande, hade han inte väntat innebär detta en begränsning i Hans kunskap och som vi vet är Han obegränsad på alla möjliga sätt. Han vet vilken väg du tar imorgon, vilken dag du kommer dö, ditt slutgiltiga öde osv.

MEN detta innebär automatiskt INTE att Han förutbestämt att det ska ske så!
En någorlunda defekt allegori kan göras med oss människor. Det finns många saker vi vet är bundna att ske redan innan det skett.

Vidare finns saker och ting i livet som är öde (Qada’) och andra som är förutbestämda (Qadar). Det som är förutbestämt kan generellt inte förändras. T.ex. att en Domedag kommer en dag. Att du kommer dö osv. Medan det som kretsar kring öde kan förändras, och är ofta resultatet av dina egna handlingar.
Låt mig förklara.
Om du blir sjuk och säger detta är mitt öde och sedan inte gör något, kommer du givetvis inte bli frisk. Men om du strävar efter att nå god hälsa igen, kan du förändra detta. Det är här böner (Dua) kommer in i bilden där du kan avsevärt påskynda denna process.

Ett annat exempel kan dras från döden. Strävar du efter att bli martyr i Guds och Sanningens väg, går ut och kämpar för Hans sak och alltid talar sanning, oavsett vad, är “chanserna” betydligt större att du kan påverka ditt öde och få smaka sötman från martyrskapets nektar. Men om du sitter hemma och spelar fickpingis, skulle det inte förvåna mig om du dör en “naturlig” död.
Det är sant att Martyrskap är en gåva som endast Gud ger, men vem ger Läraren MVG?
Det är den som kämpat, studerat och förtjänar det.
Det är ett annat exempel på hur du kan förändra ditt öde, men du måste hela tiden visa ditt behov och underkastelse till Gud, och det är här bönerna kommer in i bilden. Utan hopp om att solens strålar når dig när problemens moln täcker din syn, hur ska du då fortsätta vandra på livets väg och nå visdomens källa?

Vi vet att Mänsklighetens Frälsare, Imam Mahdi(AJ) ska återkomma en vacker dag (må Gud påskynda den!) och att detta är bestämt, men varför förbered vi oss inte för återkomsten, förbättrar vi inte våra liv så vi kan påverka vårt öde och påskynda den dagen?

Det tål även nämnas att ibland är vissa saker förutbestämda över oss, både gott och “ont”, för att lära oss en läxa om livet och oss själva, så vi ska mogna som människor och även känna vårt behov och underkastelse till Gud. Om du inser denna läxa i god tid, underkastar dig Guds vilja och erkänner din okapabelhet och ber om Hans nåd, då har du bevisat att du lärt dig läxan och det hela kan gå över. Det är här kunskapen om “jag”:et, även känt som ‘Irfan (gnostik/mystik) kommer in. Ju mer du vet om dig själv, ju snabbare mognar du och kommer Gud närmare. Ännu en gång spelar böner en central roll.

Allt handlar om att stärka sitt band till Gud och känna en intensiv kärlek till Honom, men hur ska detta gå om du inte ens talar med den eviga Vännen?