En fågel flyger dovt i himlen
likt en ros fångar han alla blickar
med en glans som färgar horisonten
och ensamheten som partner

Men en örn får upp sina onda ögon
krossar fågeln i sina skarpa klor
Fågelns vingar bryts och han faller
sårad i tysthet dit inga blickar når
begravd i snö, fryser hans själ..

Från ingenstans skiner solen fram
med sina strålar som tinar hjärtat
läker fågeln, fyller honom med liv
och sveper in honom i magiska dofter

Men hur ska fågeln flyga med en bruten vinge?
han börjar vandra likt en vilsen själ
utan att veta efter vad han ska söka
dränkt i tomhet med längtande begär
tills han möter en skinande ängel..

Ängeln smälter hans ömma hjärta
lär honom att kärleken har vingar
fågeln växer och blir starkare
men tappar snart sin vinge

”Hur ska jag flyga nu?” gråter fågeln,
”Jag ska lära dig kärlekens hemlighet” svarar hon.
Med ett leende fortsätter hon,
”Din älskades fel faller bort likt din vinge,
när du ser med kärlekens öga.
Du täcker honom istället i din närvaro,
och släcker hans smärta med ditt liv.”

Ängeln smekte sedan fågelns tår
och gav honom sin ena vinge.
Fågeln kunde flyga åter igen
men denna gång med en evig vän
ty genom sin rena kärlek
fick även ängeln en ny vinge..