Himlavalvet flammar i regnbågens färger
stjärnornas tårar dolda i glädjens måleri
månen glöms i lyckans melodi
älskare smälter samman i kärlekens fyrverkeri
en mystisk natt av styrka där död andas liv..

En vilsen borttappad själ vandrar i tystnad
genom ensamhetens mörka dalar
likt ett ljus lyser han upp världen
men sakta bränner sitt stearin till tomhet

Dovt sträcker han fram sin ljudlösa hand
midnatten har kommit då kärleken fullbordas
läppar möts, ögon blundar, hjärtan förenas..
vem är den som vill smeka hans ?

Tårar släcker hans smärtas brand
då han möter en som i hemlighet väntat
på detta ögonblick har han i evighet längtat
i en viskning skriker han ut sina känslor,

”Älskare är tillsammans denna natt
i ljuvlig harmoni de glömmer tid och plats
men jag har flytt alla och nått din närvaro
ljuset jag var har blivit skuggans tillvaro

Jag skulle plockat varje stjärna,
fångat hela månen,
tagit den brinnande solen,
och gett den till dig
men med ett leende som du strålar ut
täcker du dem alla i din skönhet.

Vad finns då över att ge ?
så du min kärleks djup kan se
jag har bara kvar det som är mitt
men jag svär vid mitt liv, mitt liv är ditt
låt mig dö och återupplivas i dina armar..”