Ett dovt ljud från fjärran land hörs
naturens harmoni av en tät dimma berörs
som en mantel sveper denna rök in
täcker rosenbäddarna från solstrålarnas skin

Horisonten färgades i blodets rödhet
vid denna syn miste fåglarna sin sjungande skönhet
dalarnas kurvor formades till öknens död
medan krigets rop genom världen ljöd

Men från ingenstans växte en ökenblomma av hopp
som för hatets svärd satte stopp
själens smärtsamma skrik sakta tystnade
och på fredens ljuva melodi lyssnade
en gyllene tår av lycka rann ner
över den kärlek ögonen ser

Detta land som brann i sådan smärta
omfamnades tyst av vänskapens tröstande hjärta
jordens vinter som sved av dödens sår
blommade nu i härlighetens vår

För att denna kärlek även oss ska nå
måste du ökenblomman i ditt hjärta så..