Bränn Mig

Tyst sveper en vind förbi
genom flöjtens tomhet
ekandes ut en tyst melodi
som denna eld brinner till

Dess sveda flamma väcker solen
horisonten klöv nattens sår
blödandes på borttappade höst löv
sakta strömmar flöjtens tår
bränner de ensamma löven som den har lust
strör dem genom mina vener som askans dust
Oh du gyllene saffrans blomma klädd i taggar..
Bränn mig

Ända sen jag såg slöjan som täcker dig
brann nyfikenhet över vad som döljer sig
jag sprang genom dalarna i nattens hus
för att kanske hitta ditt brinnande ljus
som en fallande stjärna offrade jag allt och min själ gav
medan min måne sakta begravdes i ensamhetens hav
nu för de dystra vågorna mitt rop vidare..
Bränn mig

Uppkastad på en glömd öde ö
sträckte jag tyst fram min hand för att dö
berörd bara av brisens piskande
medan jag de inre bönerna viskade
genom flöjten själens hunger grät
de osagda orden tappade orken och lät
skrek ut allt lidande..
Bränn mig

Men även denna eld vid min kärlek bränner sig
som allt högre blossar inom mig
se hur mina ögon i plåga glöder
svekets tårar ur dess djup blöder
till och med gasellerna sörjer min smärta
när de dricker livets vatten i mitt hjärta
jag grät en gång och tusen mer kommer
Bränn mig

Fråga mig inte hur länge jag ska brinna
för renhet är det enda jag vill vinna
kärlekens väg är inte för de själssvaga
lugn och ro får du på annan plats jaga
en sann älskares liv alla ark bränner
och som en galning alla honom känner
låt nu de svaga tjänarna härifrån rymma ty
min själ längtar efter att till sin älskade fly
Bränn mig..