Små dikter

Om natten tänd ett ljus
med dina ord under kärlekens hus
knacka på den Älskades dörr
ditt hjärtas bultande Han hör
be om en kopp månsken
som gör din själ ren
kom sedan till himmelens veranda
låt oss dricka den tillsammans och på stjärnorna vandra
denna kungliga måltid är äntligen här
smaka själens mat och bli kär!

* * *

gör inte ett berg av ett sandkorn
du som prisar stjärnan har inte sett månen
en droppe kan inte jämföras med ett hav
endast ett vackert hjärta ser skönhet
Guds nåd klär även den smutsigaste varelse
skapelsens penna gjorde inga fel,
nej, människans stolthet bedrog henne
måla inte verklighet av en illusion
var en som avundas gruset,
som fick beröra den väntades sandal
jag är vad jag alltid varit;
en mörk själ i skuggan som innerligt ber
att solens leende vänder sig mot honom.

O du som är en ocean, vad låtsas du vara?

Haikus

Tårar kysste dagg
sanden berörd av kärlek
en öken blomma

* * *

En stråle vilsen
försvunnen i midnatten
Månen är ensam

* * *

En stjärna dansar
sakta på himlavalvet
in i mitt hjärta

Limericks

Hjärtat på många stormar bär
en själ av vargar omringad är
ingen doktor behövs utan sår
men den blodige Guds sjukhus når
livets problem många läxor lär

* * *

Sätt i lågor ditt inre hus
dolt under ytan; själens ljus
månen gömd i himlens natt
även du bär på en ovärderlig skatt
ljusets krigare rider på vindens sus