There is a field inside my soul, I'll meet you there
Löpe
När man tillverkar ost använder man sig av en ingrediens som kallas löpe. Löpe utvinns ur framförallt kons mage efter att kon har slaktats. Som det nämndes i inlägget Läder & skinn från icke-islamiskt slaktade djur är kroppsdelar från djur som inte slaktats Islamiskt orena (najis). Frågan är då: om kon inte slaktas Islamiskt är då löpet som utvinns därifrån orent (najis) eller inte?
Enligt Imam Khamenei, Ayatollah Sistani och Ayatollah Said Hakim är löpen ren och kan ätas oavsett om kon slaktades Islamiskt eller inte:
Imam Khamenei
Q: Some cheese is imported from non-Muslim countries and contains cow rennet. Is it ḥalāl?
A: There is no objection to eating it unless it contains ḥarām or najis materials.
Ayatollah Sistani
94. If a lamb or a kid dies before it is able to graze, the rennet (cheese) found in its stomach is Pak, but its exterior should be washed with water.
Ayatollah Said Hakim
Q28: Some cheeses processed in non-Muslim countries contain rennet of calves and we do not know if it is taken from animals slaughtered according to the Islamic Sharia or not; so, is it permissible to eat these cheeses?
A: Yes, it is permissible if the rennet is of calves or similar animals that are permissible to eat [as opposed to pigs and other such animals which the Sharia prohibits].
Muslims’ Guide: Guidance and Edicts >> The rules of foods and drinks
Seyyed Mohammad Rizvi redogör följande bevis för varför löpe är rent och halal att äta även om kon slaktats oislamiskt:
An animal not slaughtered Islamically is known as maytah. Maytah is one of the `ayn najis (inherently unclean) things, so how can rennet extracted from a maytah be considered tahir?
It is true that maytah is considered `ayn najis, but our mujtahids unanimously have declared that certain parts of the maytah are exempted from the najasat and are to be considered tahir. One of such parts of a maytah is rennet, known in Arabic as anfaha or minfaha.
(See al-Khu’i, Minhaju ‘s-Salihiyn, vol. 1, p. 109; masala No. 393 in the chap. on taharat. This is also in the new edition of as-Sistani. For the view of other mujtahids of our time, see Sayyid Kazim al-Yazdi at-Tabatabai, al-`Urwatu ‘l-Wuthqa, p. 20-21.)
Not only is the anfaha considered tahir, it is also considered halal.
(See Minhaj, vol. 2, p. 336; masalah No. 1691 in the chap. on food and drink.)This is not a new fatwa or a new mas`alah; our Imams (a.s.) have given clear guidance on this issue in quite a few ahadith. I will just quote some parts of a conversation between Qatadah and Imam Muhammad al-Baqir (a.s.):
Qatadah: Tell me (the law) about cheese.
Imam (a.s.): There is no problem in it.Qatadah: But sometimes the anfaha (rennet) from a maytah is put into it.
Imam (a.s.): Still there is no problem in it because there are no veins in
it nor any blood or bones; it comes out from between the intenstine and
the blood vessels. The case of anfaha is similar to that of an egg which
comes out of a dead chicken. Would you eat that egg? Qatadah: No; nor
would I tell others to eat it.Imam (a.s.) And why is that?
Qatadah: Because the egg is from a maytah.Imam (a.s.): But if you hatch that same egg and a chicken comes out of it,
would you eat it?
Qatadah: Yes.Imam (a.s.): “Now, what has made the egg haram for you but made the chicken
halal for you?! Similarly, the anfaha is like the egg [from the maytah but
halal]…”(Wasa’ilu ‘sh-Shi`ah, vol. 16, p. 364)
(Källa: ['Aalim Network QR] Rennet)
Av någon anledning har dock persiska sektionen av IslamQuest.net, som annars har väldigt informativa och lärorika svar med god källhänvisning, besvarat frågan om löpe felaktigt. I slutet av svaret står det att om löpen har utvunnits från ett halal djur som inte slaktats Islamiskt är det inte tillåtet att äta det:
بنابر این اگر “رنت” از قارچ یا حیواناتی مثل گاو ، گوسفند و…که گوشتشان حلال است و ذبح شرعی شده اند تهیه شود، از نظر اسلام حلال و خوردن آن اشکالی ندارد. اما اگر از حیواناتی مثل خوک و…که نجس یا خوردن گوشت آن حرام است یا بدون ذبح شرعی از حیوانات گروه اول تهیه شود، خوردن آن جایز نیست.
De har inte redogjort för någon källa till sitt påstående och med tanke på fatawierna som redovisats ovan är det sunt att anta att deras svar helt enkelt är felaktigt. Jag har mailat IslamQuests persiska sektion och upplyst dem om felet.
UPDATE: IslamQuest har nu rättat svaret och tagit bort den felaktiga delen.
O du älskare
O du älskare som den långa väg gått
Med egna ben på vind och sten stått
Tålmodigt har hjärtat brustit ihop
Med brutna vingar fallit i en grop
Ingen där att sträcka ut sin hand
Avlägset hägrar den väntades land
Att utan mening fortsätta sitt liv
Där varje andetag är som en kniv
Men drömmen om gudomliga hav
Minnet av en man som blodet gav
Gör ensamheten söt att uthärda
Överglänser kunskapen hos lärda
Sänk din blick från himlen till snön
Under dina fötter vilar ogrodda frön
Ord kan inte beskriva det som sker
När kärleken sina välsignelser ger
Fortsätt din viskande innerliga bön
När våren anländer beskåda din lön
Under dig kommer resas stora träd
Som för dig upp, vidare på din färd
O du älskare som hela världen bär
Snart är doften från våren här..!
Läder & skinn från icke-islamiskt slaktade djur
Inom Fiqh (Islamisk rättskunskap) definieras vissa saker som najis (orena, ska inte förblandas med smutsiga). Ett av dessa ting är döda kroppar. Inom området för döda kroppar finns en diskussion vad som räknas som en död kropp och diskussionen omfattar de djur vars blod forsar fram.
Vad gäller döda djur vars blod forsar fram finns det fyra kategorier:
- Ett självdött djur som är tillåtet att äta
- Ett självdött djur som är förbjudet att äta
- Ett halal-slaktat djur
- Ett icke-halalslaktat djur som är tillåtet att äta
Skinn (och således läder) räknas som en del av den döda kroppen och betraktas då som orent i vissa fall.
Enligt både Imam Khamenei och Ayatollah Sistani är det enda skinn som betraktas som rent det skinn som kommer från halal-slaktade djur:
Imam Khamenei
Q 275: Would you mind clearing up for us your respected opinion regarding leather and other animal parts that are imported from non-Muslim countries?
A: If you think that the animal may have been slaughtered ritually, they are pure. But in case you are sure of its not having been ritually slaughtered, they are ruled to be najis.
(Källa: Practical Laws of Islam)
Ayatollah Sistani
195. Leather products are impure (najis) and salãt in them is not permissible, if we know that they have been made from the hide of an animal not slaughtered according to Islamic laws. Such products are considered pure and salat in them is permissible, if there is a probability that they were made from skin of an animal that is essentially halãl and was slaughtered according to Islamic laws.
(Källa: A Code of Practice for Muslims in the West >> Dress & clothings » General Rules)
Ayatollah Sistani
65. Question: What about the leather products made in a European country, if we are unaware of the source of that leather? It is said that some European countries import cheap leather from Muslim countries and then use it for manufacturing various products. Can we consider such leather pure? Are we allowed to say salat in them? Can such a weak probability [about it originating from a Muslim country] be given any credence?
Answer: If the probability of the leather originating from a zabiha (an animal slaughtered Islamically) source is so weak that people would not normally give any credence (for example, the probability of 2%), it is to be considered impure and this cannot be used in salat. But if the probability is not so weak, it can be considered pure and using it in salat would be permissible.
Ayatollah Makarem Shirazi har dock en avvikande åsikt från majoriteten av Maraj’e i denna fråga. Ayatollah Makarem Shirazi är av åsikten att alla djur vars blod forsar fram som inte är orena i sig (som exempelvis gris eller hund) och som dödas (alltså inte är självdöda) betraktas som rena, men man får inte be med lädret från ett sådant djur.
Ayatollah Makarem Shirazi
3- If an animal is slaughtered in a non-Islamic way, it is pure, though eating its meat is haraam. Hence, the hide and the leather of animals which are imported from non-Muslim countries are pure provided that we know they are from the slaughtered animals.
(Källa: Practical Treatise And Rules Islamic Law >> Few Important and Frequently Used Issues
Ayatollah Makarem Shirazi
Question: It seems that there is a contradiction between the article 1756 and the third article from important and general articles which are mentioned at the end of Risalah of your highness; please tell that if an animal is not ritually slaughtered then are skin and leather of that animal (if it is from non-Islamic countries) pure?
Answer: These two articles have no contradiction with each other; one article talks about meat to be Haraam or Halaal and other article talks about its purity, yes the meat of the animal that is not ritually slaughtered is Haraam, but its leather and skin and meat are pure.
(Källa: Istifta’at >> 3 Parts of an Animal that Is Not Ritually Slaughtered)
Ayatollah Makarem Shirazi
Issue No.750 – The dress with which a person offers prayers should not be made of the parts of the dead body of an animal whose blood gushes when killed. And the obligatory precaution is that even if the dress has been prepared with the parts of the dead body of an animal whose blood does not gush (for example fish or snake), it should not be used while offering prayers.
Issue No.752- One can offer prayers with a leather dress which has been purchased from Muslim markets, although he may doubt whether or not it has been made of the skin of an animal that has been slaughtered according to Islamic rules. However, if he is sure that the leather has been imported from non-Islamic countries and the seller is a carefree individual who has not investigated about it, it is not permissible to offer prayers with it, but if he does not know whether the leather has been imported from a Muslim country or a non-Muslim country, there would be no problem in it.
(Källa: Practical Treatise And Rules Islamic Law >> 3 – Should not be made of the parts of a dead body
Ayatollah Makarem Shirazi gör alltså en skillnad på djur som slaktas och djur som är självdöda. Således är slaktade eller dödade djur rena (oavsett om de är islamiskt slaktade eller inte), men indirekt verkar fatwa 3 säga att självdöda djur är orena. Jag grävde vidare i frågan vad Ayatollah Makarem Shirazi anser om självdöda djur och fann följande i hans persiska Islamiska lagar:
Ayatollah Makarem Shirazi
مسأله 94ـ مردار حيوانى که خون جهنده دارد نجس است در صورتى که خودش مرده باشد، امّا اگر به غير دستور شرعى آن را ذبح کرده باشند پاک است، ولى احتياط مستحبّ پرهيز است، بنابراين گوشت و پوست حيواناتى که از ممالک غيراسلامى مى آورند پاک است، ولى خوردن اين گوشت ها حرام است، مگر اين که يقين به ذبح شرعى آنها پيدا شود، يا آورنده آن خبر دهد که ذبح شرعى شده است.
Grovt översatt betyder det att ett djur vars blod forsar fram som är självdött är najis. Men om djuret slaktas (oavsett om det är Islamisk slakt eller inte) är djuret rent. Så ur detta förstår vi att enligt Ayatollah Makarem är även exempelvis en slaktad katt taher, även om dess kött är haram.
Jag passade även på att fråga en skriftlärd som undervisar i Fiqh på Hawza-nivå i Qom om frågan med läder och fick svaret att majoriteten av Maraj’e är av åsikten att djur vars blod forsar fram som slaktas oislamiskt är najis, men ett fåtal, som Ayatollah Makarem Shirazi, är inte av den åsikten. Han har alltså en “avvikande” åsikt från majoriteten. Han nämnde också att majoriteten av Ulema inte anser att Ahl al-Kitabs slakt gör djuret rent men Ayatollah Makarem Shirazi var av åsikten att deras slakt gör det döda djuret rent (Obs! Kött som slaktas på oislamiskt sätt är fortfarande haram att äta!). Men när jag frågade om en katt var ren som slaktats av en icke-muslim och icke-Ahl al-Kitab, som exempelvis en buddist eller ateist, sade han att enligt Ayatollah Makarem är det slaktade djuret vars blod forsar fram rent (tahir), oavsett om det är en icke-Ahl al-Kitab eller inte. Det bekräftar alltså Ayatollah Makarem Shirazis fatwa som jag citerade ovan.
Call Girl, karikatyrer och yttrandefrihet
En ny svensk film, Call Girl, har genererat mycket diskusison. SvD:s kulturchef gick till attack mot “Call Girl” och skrev 12 november:
“Call Girl” är en feg film som kommer med grova anklagelser som sannolikt kan utgöra förtal.
I frågan om yttrandefriheten svarade SvD:s kulturchef:
“Ja, men man måste ändå ta ansvar. Det följer på yttrandefriheten att man också tar ansvar. Om man pekar ut en person, även om det råkar vara fiktion, har man ansvar för det som sägs. Lagen utgår ifrån hur det drabbar den utpekade, inte bara utifrån vad uppsåtet var.”
Idag rapporterade SVT Nyheter att Olof Palmes son Mårten Palme anmäler Call Girl för förtal.
Enligt civilrättsprofessorn Mårten Schultz är förtal mot avliden ungefär samma brott som förtal mot en levande person, fast att det ska vara sårande för de efterlevande är den centrala frågan som skiljer det från förtal mot en levande.
I frågan om varför Mårten Palme förtalsanmält filmen till Justitiekanslern svarar han:
Jag tycker att det är oacceptabelt att man sprider sådana här ogrundade rykten, att man framför anklagelser om grov brottslighet. Att min far skulle ägnat sig åt pedofili och utnyttjande av en minderårig.
Alltså: Om en grupp Seyyeds (ättlingar till Profeten Mohammad(S)) samlas och förtalsanmäler Lars Vilks samt den svenska divisionen av YouTube för att tillhandahålla nidfilmen “Muslimernas oskuld” borde det tämligen resultera i en avgörande rättslig process. Vi har gott om ättlingar i direkt nedstigande led till Profeten(S) i Sverige som onekligen känt sig enormt sårade av karikatyrerna och nidfilmen mot deras förfader, så om dessa attacker inte kan stämplas som hets mot folkgrupp bör det åtminstone kunna stämplas som förtal.
Välja Marj’a
Människan har begränsat med tid och kan praktiskt sätt inte fördjupa sig i alla frågor. Därav söker vi upp en läkare när vi är sjuka, en bilmekaniker när bilen gått i sönder, en advokat när vi har juridiska problem etc. Har vi inte tid att fördjupa oss inom Islam och nå den nivån att vi kan uthämta lagar från de Islamiska källorna, även kallat ijhtihat, är det vår plikt att följa den person som nått ijtihad (=mujtahed) som är mest lärd (‘alam). Denna person blir då en marj’a taqlid (dvs. en källa av imitering, alltså att man följer och “härmar” honom i Islamiska praktiska frågor, furo al-din).
Vilken mujtahed som är ‘alam kan fastställas genom tre sätt:
1. Personlig övertygelse
Du själv når övertygelsen att någon är mest lärd. För att nå en korrekt övertygelse måste du besitta förmågan att kunna urskilja vem som är mest lärd, t.ex. om du själv är en Islamiskt lärd och insatt person.
I fatwa 3 i sin “Islamic Laws” listar Ayatollah Sistani tre punkter för hur den mest lärde Marj’an ska fastställas. Den första punkten som listas är att personen är säker på vem som är mest lärd. För att nå denna övertygelse ska personen vara lärd själv och ha förmågan att kunna fastställa vem som är mest lärd.
Ayatollah Sistani
There are three ways of identifying a Mujtahid, and the A’alam:
1. When a person is certain that a particular person is a Mujtahid, or the most learned one. For this, he should be a learned person himself, and should possess the capacity to identify a Mujtahid or an A’alam;(Källa: Islamic Laws >> Following a mujtahid (Taqlid) >> Taqlid: Following a Mujtahid)
Imam Khomeini listar också tre punkter för fastställandet av den mest lärde Marj’an i fatwa 3 i sin “Tawdhi al-Masael”, där den första punkten är att personen själv har övertygelse (yaqin) om vem som är mest lärd. Skillnaden i Imam Khomeinis formulering gentemot Ayatollah Sistani är att Imam Khomeini ger som exempel (“masalan”) att sättet en person kan nå övertygelse är genom att själv vara lärd och kunna urskilja den mest lärde.
Imam Khomeini
٣ مجتهد و اعلم را از سه راه مىتوان شناخت: اول: آنكه خود انسان يقين كند، مثل آنكه از اهل علم باشد و بتواند مجتهد و اعلم را بشناسد.
En sidkommentar i sammanhanget är att i boken “Vårtider” nämner Ayatollah Behjat ett par fall där personer har i ett möte med Imam Mahdi(AJ) fått bekräftat vilken Marj’a de ska följa. En övertygelse som skulle nåtts på ett sådant andligt irfani sätt är givetvis subjektiv och individuell, det går liksom inte att posta det på ett forum och förvänta sig att andra ska lyssna, men än dock en eventuell väg till att nå övertygelse. Vi kan dock inte bekräfta om det är giltigt ur Fiqhi-synvinkel, men det är ett förslag från vår sida på hur annars en personlig övertygelse eventuellt skulle kunna nås.
Ayatollah Behjat
Den senaste tiden har det hänt att en person tvekade angående vilken rättslärd han skulle välja som källa för imitation (Marja’). I en dröm presenterades ansiktet av en känd person för honom. Han åkte till Najaf och efter att ha letat hittade han den rättslärde.
Liknande har inträffat för vissa, angående om de ska vara kvar i efterföljande (taqlid) av en bortgången rättslärd eller välja en som lever och de har hört från de Ofelbaras gravar ”Kvarstå!”
(Källa: Vårtider >> Mötets ära >> Imam Mahdis(AJ) kontroll,
Originalkälla: ”Dar Mahzare Ayatullah al-Udhma Behjat”, Vol. 1, s. 89)
2. Två rättvisa personer från Ahl al-Khibra vittnar till det
Ahl al-Khibra är dom lärda som är högt uppsatta i Hawza och kan urskilja vem som är mest lärd.
3. Någon är allmänt känd att vara ‘Alam
Förut, ungefär fram till Ayatollah Borojerdi, var det allmänt känt bland Shia vem som var mest lärd. Dvs. vi hade en Marj’a åt gången som var ‘alam. Idag säger många bland Ahl al-Khibra som är aktiva inom Hawza att vi inte har någon specifik person som kan urskiljas som mest lärd utan de flesta “kända” maraj’e ligger på så pass lik nivå att det inte går att urskilja någon av dem som mest lärd.
Så vad bör göras idag när man inte kan fastställa vilken marj’a som är mest lärd?
Enligt Imam Khomeinis fatwa ska man enligt ihtiyyat wajib (obligatorisk försiktighet) göra taqlid (följa) den man tror/misstänker är mest lärd. Om man tror att flera är mest lärda, ska man följa en av dem.
Ayatollah Sistanis fatwa är också liknande:
Ayatollah Sistani
4. If one generally knows that the verdicts of Mujtahids do vary in day to day matters, and also that some of the Mujtahids are more capable than the others, but is unable to identify the most learned one, then he should act on precaution based on t heir verdicts. And if he is unable to act on precaution, then he should follow a Mujtahid he supposes to be the most learned. And if decides that they are all of equal stature, then he has a choice.
(Källa: Islamic Laws >> Following a mujtahid (Taqlid) >> Taqlid: Following a Mujtahid)
Två sidnotiser i sammanhanget:
1. Marj’an behöver inte bo i samma land som du.
2. Att ha skrivit en Islamisk lagbok (Risalah, Tawdhi Masa’el) eller att bara bli kallad för “marj’a” är inte villkor för att bli efterföljd. Dvs. om en person inte har komponerat en Islamisk lagbok kan han ändå efterföljas, och bara för att en person kallas för marj’a innebär det inte att man kan följa honom. Detta nämns även explicit i en fatwa av bl.a. Imam Khamenei.
I de fall då en Marj’a har en fatwa (dvs. direkt religiös order) i en fråga måste efterföljaren följa fatwan.
I de fall då en Marj’a inte har en fatwa utan säger att enligt ihtiyyat wajib (obligatorisk försiktighet) bör du handla si eller så kan en person antingen följa denna försiktighet eller vända sig i denna fråga till den Marj’a som är nästmest lärd och följa hans fatwa istället.
I de fall då en Marj’a inte har en fatwa utan säger enligt ihtiyyat mustahab (rekommenderad försiktighet) kan efterföljaren avstå från att utföra den rekommenderade försiktigheten.
Urin och avföring hos barn som ammas
Jag har hört från flera att avföringen hos barn som ammas och ännu inte börjat äta riktig mat är ren (tahir). Jag har dock inte sett några bevis för detta påstående och valde att forska i ämnet lite.
Jag fann följande fatwa från Ayatollah Sistani om nämner att urinet hos ett barn som ammas och inte äter fast föda är najis:
Ayatollah Sistani
162. If anything becomes najis with the urine of a suckling child, who has not yet started taking solid food, and, as a precaution, is less than two years old, the thing will be Pak if water is poured over it once, reaching all parts which had been na jis.
As a recommended precaution, water should be poured over it once again. And if it is a carpet or dress etc. it will not be necessary to squeeze it.(Källa: Islamic Laws >> Mutahhirat >> Water)
Under lagar för tahara och najasah i samtliga Fiqh-böcker jag läst beskrivs människans urin och avföring som najis. Där står inget om några undantag om barn som ammas och ännu inte börjat äta mat. Men jag valde att för säkerhetsskull fråga Imam Khameneis kontor och fick följande svar:
Mail från Imam Khameneis kontor: Istifta’ no.: 286597
Question:
Is the urine of a breastfed child najis? Is it any difference if its a boy or a girl?
Is the feces of a breastfed child najis? Is it any difference if its a boy or a girl?Answer:
Bismihi Ta`ala
Salamun `alaykum wa Rahmatullahi wa Barakatuhu1. The urine of the breastfeeding baby is absolutely najis. But if something becomes najis with the urine of a breastfeeding baby boy who has has not yet eaten food, it can be made pure by pouring water on it only once so that it reaches all najis parts of it.
2. The feces of the human being – even a breastfeeding baby – is absolutely najis.With prayers for your success
Salam
Slutsats: Påståendet är felaktigt. Alltså: Urin och avföring hos barn som ammas och inte intar fast föda najis.
Var Qasim ibn Hassan(A) en brudgum?
Qasim ibn Hassan(A) var 14 år i Karbala. Uppenbarligen från hans unga ålder var han varken gift eller förlovad på något sätt. Den påhittade historien om Qasims(A) bröllop såväl som djinnen Za’far spåras tillbaka till en bok kallad “Rawdat al-Shuhada” skriven av en viss Mulla Husayn Kashifi för ca 500 år sedan. Denna författare var öppet varken Shia eller Sunni utan snarare en kameleont som låtsades vara antingen Shia eller Sunni beroende på publiken. I sin bok nämner han även påhittade följeslagare av Imam Hossein(A) som inte existerat på riktigt. Kort och gott innehåller hans bok mycket påhitt och felaktigheter.
Att Qasim(A) skulle gifta sig är alltså ett rent påhitt och lögn och det finns inga autentiska källor överhuvudtaget som nämner någonting om Qasim(A) och giftermål.
Den påhittade traditionen säger att Imam Hossein(A) natten innan Ashura ska på något sätt ha förlovat sin dotter till Qasim(A) för att det var hans önskemål. SobhanAllah! Hur kan man påstå något sådant?! Imam Hossein(A) sa från början av sin resa att slutet på denna resa är martyrskap! Imam Hossein(A) lyckades skjuta upp kriget en dag för att kunna tillbringa natten till Ashura i dyrkan. Det var under den natten han samlade sina följeslagare och bad dem som vill att lämna honom för de som stannar kommer dödas dagen därpå. Vilken sund och förnuftig människa skulle då utföra en förlovning och gifta bort sin dotter till sin brorson när han vet att denne kommer dödas dagen efter?!
Men vissa säger att det bara är symboliskt, att det är sorgligt att Qasim(A) var mogen för giftermål men inte fick gifta sig. SobhanAllah att man försöker rättfärdiga ett påhitt med ett annat påhitt! Qasim(A) var bara 14 år och inte gammal nog för giftermål. Ali Akbar(A) som var runt 18 år hade varit mer passande, så varför firar man inte honom istället?!
Ashura och särskilt Qasima(A) “bröllop” har tyvärr blivit ett ypperligt tillfälle att skaffa kontakt med motsatt kön. Många män passar på att klä av sig överkroppen och stoltsera med sina muskler trots att detta direkt går emot alla regler om Hijab och är oislamiskt och fel för både mannen och kvinnan! De som inte vill klä av sig uppmanas att göra det för att Fatima Zahra(A) är närvarande! SobhanAllah! Det är väl bara mer anledning att klä på sig ännu mer!! Kvinnorna tänder ljus, kastar godis och trallar som man gör på bröllop. Det är nästan en feststämning fast med en sorglig underton. Denna typen av kulturella innovationer gör tragiskt nog att vi sörjer en påhittad version av Imam Hossein(A). I Shahid Mutahharis ord, om Imam Hossein(A) skulle kommit nu skulle han sörja över vårt sorgliga tillstånd!!
Dessa sortens sagor sänker värdigheten hos våra hjältar i Karbala! Imam Hosseins(A) tragedi är sorglig nog utan att vi ska göra det till en Bollywood film och introducera lögner och kärlekselement i historien. Och det är ännu sorgligare att historien om Qasim(A) som brudgum lever kvar än idag och har blivit en del av kulturen hos många, särskilt bland irakier, och att till och med vissa Sheikher nämner den i sin azaa på minbar!!!
Att tycka synd om Qasim(A) för att han inte gifte sig är att tycka synd om en fiktiv och påhittad version av Qasim(A), det är inte att sörja Qasim(A) själv för den han var, levde för och dog för.
För mer info om dessa sortens påhitt rekommenderar vi varmt Shahid Mutahharis “Ashura: Misrepresentations and Distortions”. Ett par utdrag om just Qasim(A) följer nedan:
They have concocted a story that the Imam called for a wedding ceremony on this day, declaring, ‘It is my wish to see one of my daughter wedded to Qasim.’ Obviously, one cannot take one’s wishes to one’s grave.
By God, see what kind of things they have attributed to a man like Husayn ibn ‘Ali, things the like of which we sometimes hear from persons of a very mediocre character, who express a wish to see the wedding of their son or daughter in their life. And this is said to have occurred at a time when there was hardly any respite even for offering prayers. They say that the Hadrat said, ‘I want to wed my daughter to my nephew here and now, even if it is just an appearance of a wedding.’ One of the things that was an inseparable part of our traditional ta’ziyahs was the wedding of Qasim, the boy bridegroom. Such an episode is not mentioned in any reliable book of history.
There is a well-known book called Rawdat al-shuhada’. whose author was Mulla Husayn Kashifi. According to Hajji Nuri, he was the first to write in his book the stories of Za’far the Jinn and the one about Qasim’s wedding. I have read this book. I used to imagine that it contained only one or two of such cases. But afterwards when I read it I saw that the matter was very much different. This book, which is in Persian, was compiled about five-hundred years ago. Mulla Husayn Kashifi was a scholar and learned man. He has authored several books including the Anwar suhayli. His biographical accounts do not indicate whether he was a Shi’i or a Sunni. Basically he was a Chameleon: among the Shi’ah he would pose as an outright Shi’i, while amongst the Sunnis he would pass as a Hanafi. He was a native of Sabzawar, a Shi’i centre whose people were staunch Shi’is. In Sabzawar he would act as an out and out Shi’i, and at times when he would go to Herat (‘Abd al-Rahman Jami was the husband of his sister or sister-in-law) he would give sermons for the Sunnis in the Sunni style. But in Sabzawar he narrated the tragedies of Karbala’. His death occurred around 910/1504, that is, either at the end of the 9th or the beginning of the 10th century. This was the first book, compiled about five hundred years ago, to be written as an elegiac narrative (marthiyah). Earlier the people used to refer to the primary sources. Shaykh Mufid, may God be pleased with him, wrote the Irshad and how sound is his narration! If we were to refer to the Irshad of Shaykh Mufid we would not stand in need of any other source. Tabari, among Sunni authors, has also written about it. Ya’qubi, Ibn ‘Asakir and Khwarazmi have also written. I don’t know what this unjust man has done! When I read this book I saw that even the names are spurious. He mentions names among Imam Husayn’s companions that never existed. He mentions names of the enemy’s men which are also spurious. He has turned the factual accounts of the event into fables.
As this was the first book to be written in Persian, the orators in mourning assemblies, who were mostly illiterate and could not use the Arabic texts, would take this book and read from it in the mourning sessions. That is why the gatherings that are held nowadays to mourn Imam Husayn are called rawdeh-khwani. Rawdeh-khwani was not in vogue during the time of Imam Sadiq or Imam Hasan ‘Askari, nor it was prevalent during the times of Sayyid Murtada [d 436/1044] or even Khwajah Nasir al-Din al-Tusi [d. 672/1273]. Rawdeh-khwani came into vogue since the last five hundred years and it came to be called as such. Rawdeh-khwani meant reading from the book Rawdat al-shuhada’, a pack of lies. From the time that this book fell into the hands of the people, no one has bothered to study the actual history of Imam Husayn.
Marhum Hajji Nuri mentions a point in the book, Lu’lu’ wa marjan. That point is the belief of some people that the reward (thawab) for mourning Imam Husayn is so great that it is justifiable to employ any means whatsoever for this end. Nowadays a group which subscribes to the views of Machiavilli in political thought says that ends justify the means. If the end is a good one, it does not matter what means are used to achieve it. Now these people also say that we have a sacred and exalted goal, which is mourning Imam Husayn and it does not matter what means are used for this end. As the end is a sacred one, it does not matter what the means are: Is it correct to perform ta’ziyahs – even ta’ziyahs which are vulgar – for this purpose? They ask, ‘Do they make the people cry? If they do, there is so problem with such ta’ziyahs.’ So also there is no problem if we blow trumpets, beat drums, commit sinful acts, make men dress as women, conjure a wedding for Qasim, or fabricate and forge episodes. Such things do not matter in the tradition of mourning Imam Husayn, which is something exclusive. Here lying is forgiven, forgery and fabrication are forgivable, making pictures, and dressing men as women is pardonable. Here any kind of sinful conduct is forgivable as the end is most sacred! As a consequence of such thinking, some persons have resorted to such tahrif and misrepresentation that are stunning.
Fiqh-terminologi: Jadjoz & Haram
En vanlig förvirring när det kommer till termer som används i Fiqh och Islamiska lagar är att en Mujtahed (skriftlärd) på vissa platser i sina Islamiska lagar använder ordet haram (حرام = förbjudet) och i andra fall använder la jadjoz (لا يجوز = inte tillåtet). Frågan som då uppstår är huruvida dessa två termer betyder samma sak eller om det finns någon skillnad kring dem. Vissa tror att ordet “haram” används för sådant som uttryckligen nämnts i Koranen, det finns tydliga bevis för det, alla är överens om det etc medan “la jadjoz” används i fall då bevisen är otydliga, den lärde inte är helt säker eller dylikt.
Vad gäller termerna “haram” (حرام) och “la jadjoz” (لا يجوز) / “djaez nist” (inte tillåtet) är det ingen skillnad på dem. Det som är haram är “la jadjoz” är inte tillåtet. De betyder samma sak i Fiqh-terminologi.
Källor:
- Ayatollah Makarem Shirazi, Istiftaat, vol. 3, s.11
- Ayatollah Behjat(RA), Istiftaat, vol. 1, s. 50
Ayatollah Sistani
٥ سؤال : لطفا بفرمائيد فرق جايز نيست با حرام است چيست ؟
جواب : فرقى نيست٦ سؤال : فرق بين (جايز نيست) و (حرام است) چيست ؟ آيا اگر كسى كارى را كه جايز نيست انجام دهد دچار معصيت شده است ؟
جواب : فرقى نمى كند .٧ سؤال : آيا بين (جايز نيست) و (حرام است) فرقى هست؟
جواب : فرق ندارد .
Vidare kan vi passa på att nämna att en Mujtahed baserar sin åsikt på Koranen, Sunnah, Aql och Ijma (konsensus hos gamla Ulema som hade tillgång till hadither som inte längre är bevarade). Om en Mujtahed har en säker åsikt i en fråga ger han en fatwa. Om det finns flera motstridande källor och han inte kan uthämta en absolut säker lag säger han en åsikt baserat på ihtiyyat (försiktighetsprincip). En sådan åsikt kallas inte för en Fatwa. Vid ihtiyyat kan efterföljaren då välja att följa in Marj’a eller gå till den nästmest lärde Marj’an och följa dennes åsikt istället. Han har således valet att följa den nästmest lärde (till skillnad från den fatwa där han är obligerad att följa sin Marj’a). Alltså alla lagar och åsikter som du finner i Fiqh-böckerna är baserade på de fyra källorna vi nämnde. Om något inte direkt nämns i Koranen men nämns uttryckligen i hadither är det inte “mindre” haram på något sätt. Likaså om det inte uttryckligen nämns i Koranen eller hadither men med hjälp av Aql inses vara haram är det lika haram. De nyaste kemiskt skapade drogerna nämns ju inte uttryckligen vid namn i Koranen eller hadith men baserat på de föreskrifter som finns mot droger i allmänhet kan man med hjälp av Aql dra slutsatsen att den modernaste drogen är lika haram som den berusande alkoholen som nämndes i Koranen för 1400 år sedan. Ursäkta sidospåret men vi hoppas det var till nytta.
Alltså: Vad gäller de juridiska uttrycken är det ingen skillnad på haram och la jadjoz. Som vi också nämnde kallas det i Fiqh-terminologi inte en fatwa när en Mujtahed inte har nått en 100% slutsats och uppmanar istället till ihtiyyat. Ihtiyyat innebär att en Mujtahed säger, “Jag har motstridande bevis mot denna fråga och de är inte så tydliga att jag kan ge en fatwa i frågan, men om du ändå vill följa min åsikt så baserat på försiktighet bör du göra si eller så”. Om ihtiyyaten är obligatorisk (ihtiyyat wajib) är det obligatoriskt för en efterföljare att antingen följa sin Marj’as förespråkade ihtiyyat eller att vända sig till den man anser vara nästmest lärd och följa dennes åsikt istället.
Således: När en Marj’a säger det är “haram” eller “la jadjoz” (eller “djajez nist” för persisktalande Maraje’) säger Marj’an rakt ut att det är förbjudet, det är ingen skillnad på termerna. Har han ingen fatwa i frågan säger han istället “baserat på ihtiyyat”.
Vad gäller bevisföringen och att det skulle påverka ordvalet finns det flera förbud som inte nämnts uttryckligen i Koranen men som ändock är förbjudet såsom att göra sujood på material som används som mat eller kläder eller de handlingar som är haram för en kvinna som har mens. Ett annat exempel är schack som inte nämns uttryckligen i Koranen men enligt Ayatollah Sistani är “haram mutlaqan”, absolut förbjudet under alla omständigheter medan det enligt Imam Khamenei är tillåtet om det inte anses vara ett verktyg för gambling:
Ayatollah Sistani
(Q.73) What is the ruling on playing chess using the commonly known equipment? Is the ruling different if the play is conducted on a computer, using symbols?
A: Playing chess is haraam mutlaqan (absolutely or under any circumstances), even though betting is not used. There is no difference between the two methods of play.
(Källa: Current Legal Issues >> Your Questions Answered >> Entertainment, Music and Leisure)
Imam Khamenei
Q: What is the ruling on playing chess with/without placing a bet?
A: From the mukallaf’s perspective, should it not now be considered among the instruments of gambling, there is no objection to playing it provided that no betting is involved.
(Källa: Leader.ir >> FAQ)
Vad gäller översättningen av haram är det inte helt korrekt att översätta det som “absolut förbjudet” för de flesta lagarna gäller under vissa omständigheter. Exempelvis är det haram att bryta fastan under omständigheten att man är frisk och har möjligheten att fasta. Hade det varit “absolut” förbjudet innebär det att det inte finns någon situation överhuvudtaget där det är tillåtet. Därav är det väldigt ovanligt att använda “absolut förbjudet” i Fiqh-terminologi (schack-exmplet av Ayatollah Sistani är ett sådant sällsynt fall) utan man använder sig av “haram” eller “la jadjoz” som helt enkelt innebär “inte tillåtet” eftersom fatwan då ges och är aktuell i en viss kontext (Exempel: Bryta fastan när man är frisk och har möjligheten att fasta > förbjudet/otillåtet, Bryta fastan när man är sjuk > tillåtet).
Blodtransfusion och organtransplantation
Vad gäller att ta emot blod eller organtransplantation finns det ingen lag som säger att blodgivaren måste vara levande, måste muslim, inte få dricka alkohol, inte äta gris eller inte vara av motsatt kön. Det är alltså tillåtet att ta emot blod eller organ från döda, icke-muslimer, de som dricker alkohol, de som äter gris och av motsatt kön:
Ayatollah Makarem Shirazi
Issue 993: It is permissible to transplant the heart, kidneys and other organs, whether they be organs transplanted from a living person or deceased, whether the deceased be a Muslim or non-Muslim. However, it is not permissible to extract the organ from the body of a deceased Muslim and transplant it in the body of another person, except when the life of a Muslim depends upon it or there was another need. In every situation, if the organs of a deceased Muslim are extracted, there is blood money (Diyah). Its payment is obligatory according to what is established in the detailed books of jurisprudence.
(Källa: A Summary of Rulings)
Imam Khamenei
Question 104: Suppose on a battlefield where Muslims are fighting non-Muslims the life of a Muslim soldier depends on an organ transplant. Is it permissible to transplant the organ of a dead non-Muslim to the Muslim? If it is permissible would dīyyah (blood-money) become obligatory? Is the dīyyah obligatory on the patient or the person who performed the operation? Does the organ that was transplanted create a problem for prayer?
Answer: There is no problem in cutting out an organ from a dead non-Muslim and transplanting it. Dīyyah does not become obligatory and after the organ is transplanted to the body of a Muslim it is ruled as a part of the Muslims body.
(Källa: Islamic Rulings: Medical Issues)
Ayatollah Makarem Shirazi & Ayatollah Jafar Sobhani
Question: Nowadays in all hospitals, blood transfusion is given to many patients who are anemic or are undergoing operation. And it is possible that the blood of a stranger man is transfused into a lady who is namehram or vice versa. Is it allowed in Islamic Law?
Answer: Since there is no proof for prohibition regarding this act according to the rules of Islamic Jurisprudence, there is no harm in it. Even then it is better if man is transfused with the blood of man and woman with the blood of a woman. But if this is not possible, as mentioned above, it is not haraam.
(Källa: Religious Questions Answered: Logic for Islamic Rules)
Det finns till och med åsikter att om det skulle vara en kritisk situation och liv kan räddas genom att få inopererat från najis-varelser (gris, hund eller kafer) är det tillåtet:
Ayatollah Sistani
(Q.64) In the field of organ transplant surgery, it has recently been discovered that a pig’s liver can be used for a human being to cure their liver disease. If a person’s life can be saved by using a pig liver (or any other animal’s organ), can this be allowed, even though pig is considered haraam animal in Islam?
Answer: It is permissible to transplant a pig’s liver into the human body. Allah is All Knowing.
Current Legal Issues >> Your Questions Answered >> Modern Science and Technology
Ayatollah Sistani
(55) It is permissible to remove organs from the dead body of an unbeliever, whose blood had been spared, or him whose state of faith is not known, to transplant them in the body of a Muslim. In this case, the rules regarding the body of a Muslim apply, for the new organ or part has become part of his body. There is, also, no harm in using organs of an inherently najis (ceremonially unclean) animal, such as dog. In this case, too, the rules concerning the recipient body apply. It is, therefore, permissible to perform prayer, on the assumption that it has become tahir through being part of the body as a result of the spirit entering it.
(Källa: Current Legal Issues >> Banking and Financial Service >> Rules of Transplantation)
Samt ur en logisk synvinkel: i en olycka där du förlorat så pass mycket blod att en blodöverföring är aktuell finns det inget utrymme, tid eller ens möjlighet att ta reda på vem bloddonatorn var. Blodet du får i dig har getts tidigare, antagligen av någon anonym. Du kan inte anta att denne har druckit alkohol eller ätit haram kött och enligt Fiqh-lagen “allt är tahir tills det bevisas najis” kan du således ta emot blodet med gott samvete. Vidare är blod i sig najis enligt Fiqh så om det skulle innehålla spår av alkohol eller haram kött blir inte blodet “mer” najis på grund av det.
Vad gäller att donera sina organ är det tillåtet så länge man inte hamnar i en outhärdlig situation eller det är skadligt för en:
Imam Khamenei
Q1283: Since having a kidney transplant would improve the patient’s condition considerably, there has been an intention to set up a kidney bank. This is bound to encourage people to donate or sell their kidneys willingly. Is it permissible to donate or sell one’s body part by choice, whether it is a kidney or any other organ? And what is the ruling in emergency conditions?
A: There is no objection to the living mukallaf donating or selling his organs in order that the sick may make use of them provided that he will not be considerably harmed. Indeed, this becomes obligatory when it becomes the only way to save a respectful life, in case one is not going to put himself in an unbearable situation and it is not harmful for him.
(Källa: Practical Laws of Islam)
Imam Khamenei
Question 105: Some people, with the intention of helping sick patients, sell their blood or other organs such as a kidney or eye. What ruling does this have?
Answer: There is no problem in it if there is no harm which needs to be adhered to.
(Källa: Islamic Rulings: Medical Issues)
Ayatollah Sistani
Q131: Is it permissible to donate the eye or kidney of a living human being for another?
A: It is not permissible to donate the eye. As for donating a kidney, for one who has another healthy one, it is permissible. (FM, p. 415)
Q132: Some people stipulate in their will that some organs of their body may be removed after death for the purpose of transplantation in the body of another human being in need of them. Is this kind of will correct, and is it permissible to excise those parts (of the body) in such a case?
A: [Certainly not. It is not correct and is not permissible] if the testator is a Muslim, except if the life of another Muslim depends on this, then it is permissible even if the donor has not made such a will. But [the diyah will be obligatory on the one who does the excision] except where it is done according to a will, in which case there is no diyah on him. (FM, pp. 415-16)
(Källa: Contemporary Legal Rulings in Shi’i Law >> Mu’amalat (part4) >> Organ donation)
Ayatollah Sistani
(50) Sometimes, the preservation of life of a Muslim is dependant on removing an organ from a dead body of a Muslim and transplanting it in his body. The compensation should be made obligatory on the person who carried out the operation of removal as a matter of ihtiyat. If, however, the organ was transplanted in the live body, the rules concerning the living are, therefore, applicable, because it has become part of it [the body].
(53) Q: Is it permissible to remove an organ of a living person to transplant it in another body if he consented to that?
A: There is some detail in this matter.
If the removal of the particular part or organ would inflect serious harm [on the donor], as in the case of removing an eye or amputating a hand or a foot, it is not permissible. Otherwise, it is permissible, as in the case of skin graft and bone marrow.(Källa: Current Legal Issues >> Banking and Financial Service >> Rules of Transplantation)
Slips
Det är inte enbart Imam Khomeini och Imam Khamenei som förbjuder slipsar, även Ayatollah Ridha Gulpaygani och Ayatollah Fadhel Lankarani är av liknande åsikt (Ayatollah Lankarani förtydligar med att även om det inte längre är en symbol för de kristna är det ändock bättre att avstå från att bära slips):
171 – Question: What is the view of Islam on the necktie?
Answer 1: The necktie is the practice of the Christian religion, which has unfortunately become widespread amongst the Muslims. G
Answer 2: The necktie is one of the symbols of the Christians, and it is incumbent on the Muslims to refrain from using it. G
Answer: The necktie is related to and is one of the symbols of the Christians, thus, it is better that the Muslims refrain from wearing it, even though it is no longer prevalent among the Muslims as being a symbol for the Christians. L
(G = Gulpaygani, L = Lankarani.
Källa: Code of ethics for Muslim men and women)
Slipsen har sedan sitt ursprung varit en symbol för västerländsk imperialism och den användes för att utmärka de koloniala herrarna från de ockuperade. I vissa platser var det till och med förbjudet för det vanliga folket att använda slips, enbart ockupanterna fick använda det. Än idag har slipsen en särskild status. Det är ett frågetecken för många västerlänningar varför exempelvis Irans president Ahamdinejad har kostym på sig men inte slips. Därav ogillas slipsen specifikt av våra respekterade Marja’e, på grund av dess symboliska värde. Kostym, byxor eller skjorta har inte detta symboliska värde då dessa har funnits i de flesta civilisationer i olika variationer, det är just slipsen som är ett undantag. Diskussionen om slips är en långvarig historisk diskussion som får sparas till en annan gång, men läs gärna vidare om ämnet. Vi hittade en artikel så där snabbt som kan vara av intresse: Muslim Unity.
Det är extremt viktigt att när våra religiösa ledare och lärda har en viss åsikt att vi läser på lite grann först innan vi uttrycker hur konstigt vi tycker att det är. Och i slutändan är det vår främsta plikt att följa, därefter att förstå. Givetvis är förståelse väldigt viktigt, men i de fall vi inte förstår får vi helt enkelt lita på att de vet bättre med sina livstids studier och hoppas och be att Allah berikar vår kunskap. Må Allah vägleda oss alla!